RÅ 1994:27
Ett aktiebolag som drev detaljhandel med livsmedel har inte ansetts berättigat till avdrag för förlust av kontanta medel på grund av inbrott i butikslokal. Inkomsttaxering 1988.
S:s Storlivs AB (bolaget), som i sin deklaration för taxeringsåret 1988 redovisade inkomst av rörelse med 415 693 kr, tillgodoförde sig förlustavdrag med 415 608 kr avseende en förlust om sammanlagt 956 208 kr, vilken förlust var hänförlig till taxeringsåret 1987. I sistnämnda belopp ingick en till följd av inbrott i bolagets butikslokal uppkommen förlust på 575 000 kr. Inbrottet ägde rum under midsommarhelgen 1986 varvid kontanter om 580 000 kr, omfattande tre dagars försäljning, stals. Dagskassorna förvarades i ett särskilt larmat utrymme i bolagets butikslokal. Att dagskassorna förvarades i butiken hängde samman med att det var helg, då hämtning av kontanter inte kunde ske. Under vardagar hämtades dagskassorna varje dag genom postverkets försorg. Bolaget tillkommande försäkringsersättning på grund av inbrottet kom att begränsas till sammanlagt ett basbelopp. Anledningen härtill var att kontanterna enligt försäkringsbolaget inte hade förvarats på ett sätt som föreskrevs i försäkringsvillkoren.
Länsrätten i Stockholms län
Taxeringsnämnden ansåg den på grund av stöld uppkomna förlusten av kontanta medel hänförlig till icke avdragsgill kapitalförlust i följd varav förlustavdraget begränsades till (956 208 - 575 000) 381 208 kr. Av det yrkade förlustavdraget återförde därför nämnden (415 693 - 381 208) 34 000 kr till beskattning. Bolaget överklagade och yrkade att förlustavdrag skulle medges med i deklarationen yrkat belopp.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1991-07-03, ordförande Mandal-Ericson) yttrade: För att en kostnad skall vara avdragsgill i förvärvskällan krävs att det är en
driftkostnad och inte en kapitalkostnad. - En förlust på grund av stöld av kontanta medel är en driftförlust och därmed avdragsgill om den är utförd av anställd som har fått medel under sin förvaltning. - Bolaget har i målet inte visat att stölden är utförd av någon anställd, än mindre av en anställd som har fått medel i sin förvaltning. Länsrätten finner således att stölden är att anse som en icke avdragsgill kapitalförlust. - Länsrätten bifaller inte besvären.
Kammarrätten i Stockholm
Bolaget överklagade och yrkade att bli taxerat i enlighet med deklarationen.
Kammarrätten i Stockholm (1991-09-13, Bondestam, Henrikson, referent, Pernold) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.
Bolaget fullföljde sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Riksskatteverket, som bestred ändringsyrkandet, yttrade bl.a. följande.
Av Rättsstatistisk årsbok 1992 framgår antalet bank- och butiksrån under bland andra åren 1987-1991.
------------------------------------------------------------
1987 1988 1989 1990 1991
------------------------------------------------------------
Bankrån 85 89 88 145 196
Butiksrån 378 389 546 591 697
För att bättre belysa frekvensen av rån gentemot banker resp. butiker har i nedanstående sammanställning antalet bank- och butiksrån ställts i relation till antalet bankkontor resp. butiker. Uppgifter om antalet bankkontor har hämtats från Statistisk årsbok 1992 medan uppgifter om antal butiker har hämtats från Statistisk årsbok för resp. år. Uppgifterna angående butiker avser antalet försäljningsställen för egentlig detaljhandel och avser varuhus-dagligvaru och sällanköpshandel. Antalet bankkontor resp. försäljningsställen framgår nedan
------------------------------------------------------------
1987 1988 1989 1990 1991
------------------------------------------------------------
Bankkontor 3 517 3 397 3 325 3 251 3 075
Butiker 62 210 61 039 63 096 61 095 saknas
Antalet bank- och butiksrån i förhållande till antalet bankkontor resp. butiker uppgår till följande procenttal.
------------------------------------------------------------
1987 1988 1989 1990 1991
------------------------------------------------------------
Bankrån 2,4 2,6 2,6 4,5 6,4
Butiksrån 0,6 0,6 0,9 1,0 1-1,1 x
x Beräknat med hänsyn till uppskattat antal butiker om 60 000
Av sammanställningen framgår att antalet butiksrån ökat under perioden, men att dessa rån ligger på en betydligt lägre nivå än bankrånen. Risken för rån i butiker är således betydligt lägre än vad som gäller för banker.
- - -
Någon statistik över antalet tillgrepp av kontanta medel ur butiker synes inte föreligga. Däremot finns statistik tillgänglig över antalet stölder ur kassaskåp, kassavalv o.d. vilket dessutom är det brott som är aktuellt i detta mål. Denna statistik avser emellertid inte enbart butiker. Av Rättsstatistisk årsbok för resp. år framgår antalet dylika brott för nedan angivna år.
------------------------------------------------------------
1987 1988 1989 1990 1991
------------------------------------------------------------
1 768 1 641 1 826 2 409 2 446
Antalet dylika brott är betydligt lägre än antalet inbrott i butiker. Då i ovannämnda siffror även ingår kassaskåpsstölder o.d. i andra typer av företag än butiker torde kassaskåpsstölder i butiker endast uppgå till någon eller några procent av antalet butiker.
Av Rättsstatistisk årsbok för resp. år framgår även att någon nämnvärd ökning av antalet inbrott i butiker inte synes ha skett under 1987-1991. Av sammanställningen nedan framgår antalet inbrott i butiker under denna tid.
------------------------------------------------------------
1987 1988 1989 1990 1991
------------------------------------------------------------
15 089 13 865 14 256 15 792 15 335
Regeringsrätten (1994-03-29, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr) yttrade efter att ha redovisat de i inledningen återgivna faktiska omständigheterna:
Domslut
Skälen för Regeringsrättens avgörande.
_ _ _
Frågan i målet gäller om förlust av kontanta medel på grund av inbrott i butikslokal är att hänföra till driftförlust eller till icke avdragsgill kapitalförlust.
Aktuellt lagrum är punkt 5 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370) vilken anvisningspunkt fick sin vid 1988 års taxering och i nu aktuellt hänseende alltjämt gällande lydelse genom lagändring år 1981 (SFS 1981:295). Enligt anvisningspunktens första stycke räknas till kapitalförlust sådan förlust som inte har samband med någon förvärvskälla samt sådan förlust som visserligen har ett sådant samband men som inte kan anses normal för förvärvskällan i fråga. I andra stycket, som innehåller vissa inskränkningar i kapitalförlustbegreppet, anges under a) - e) vissa förluster som inte skall räknas till kapitalförluster trots första styckets lydelse. Enligt a) skall förlust genom bl.a. brottslig handling inte räknas som kapitalförlust i den mån köpeskilling vid försäljning av egendomen skulle ha utgjort intäkt i förvärvskällan. Med hänsyn till förutsättningen att köpeskillingen skulle ha utgjort intäkt i förvärvskällan är denna bestämmelse inte tillämplig om förlusten hänför sig till tillgrepp o.d. av svenska pengar.
Av det anförda framgår att avdrag kan medges för förlust av kontanter i svensk valuta i samband med rån, inbrott, stöld o.d. endast om förlusten kan anses normal för förvärvskällan i fråga. Regeringsrätten har funnit så vara fallet beträffande förluster av kontanter som uppkommit genom rån, stöld, bankboxsprängning o.d. i banksektorn (RÅ 1986 ref. 148). I målet är utrett att även butikslokaler är utsatta för brott av nu nämnt slag i en inte obetydlig omfattning och att även en viss ökning av brotten skett under åren 1987-1991. Utredningen ger emellertid vid handen att frekvensen av denna brottslighet ligger på väsentligt lägre nivå än vad som visats gälla beträffande banker. Vidare kan risken för brott i butikslokaler förutsättas vara beroende av bransch och geografiskt läge. Det bör också beaktas att tillgrepp i butikslokaler i långt högre grad än vad som är fallet för banker kan antas omfatta andra tillgångar än kontanter. Mot bakgrund härav kan i målet inte anses visat att butiker genom brottsliga handlingar frånhänds kontanta medel i en sådan omfattning att därav uppkomna förluster generellt kan anses normala för förvärvskällan.
Med hänsyn till det sagda och det som i övrigt förekommit i målet finner Regeringsrätten inte visat att den förlust av kontanta medel som uppkommit i samband med inbrottet i bolagets butikslokal är att hänföra till vid inkomsttaxeringen avdragsgill driftförlust. Bolagets överklagande skall därför avslås.
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.