RÅ 1994:42
Fråga om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för att täcka kostnad för telefoninstallation. (I och II)
I
Västra socialnämnden i Malmö kommun avslog den 12 oktober 1992 en av A.S. gjord ansökan enligt 6 § socialtjänstlagen om bistånd till hemutrustning och telefonabonnemang.
I överklagande till länsrätten vidhöll A.S. sin ansökan och anförde bl.a. följande. Han hade saknat möjlighet att vid flyttning medföra några möbler till det nya hemmet. Han saknade medel att bekosta telefonabonnemang, vilket han var i behov av bl.a. för att kunna hålla kontakt med sina i Stockholm boende föräldrar. A.S. yrkade att målet återförvisades till socialnämnden för förnyad behandling.
Socialnämnden beviljade vid omprövning hemutrustningsbidrag. Socialnämnden vidhöll sitt beslut i övrigt.
Länsrätten i Malmöhus län (1993-03-23, Nilsson, ordförande) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. - Av handlingarna i målet framgår följande. – A.S. är ensamstående och bor sedan oktober 1992 i en lägenhet för vilken han betalar 3 000 kr i månadshyra. Han är arbetssökande och hans inkomster består av socialbidrag. A.S:s familj bodde ursprungligen i Malmö men avflyttade till Motala, eftersom fadern väntade fast anställning i Karlstad. När denna anställning gick om intet påbörjade fadern tjänstgöring i Västerås, där han delade en mindre övernattningslägenhet med sin son, som studerade på gymnasium i staden. Inga möbler från tidigare bosättningar kunde medtagas av sonen, utan dessa nödgades familjen tills vidare magasinera. När fadern sedermera erhöll en fast tjänst i Stockholm avflyttade resten av familjen dit, medan A.S. föredrog att återvända till Malmö, där han tills vidare hyr en del av föräldrarnas bostadsrättslägenhet, för vilken han söker fler hyresgäster. - Socialnämnden har vid omprövning av det överklagade beslutet beviljat A.S. bistånd till hemutrustning med 1 500 kr, med vilket A.S. förklarat sig nöjd, men vidhållit avslaget beträffande telefonabonnemanget, med motiveringen att ett sådant inte kan anses vara nödvändigt för A.S:s försörjning och livsföring i övrigt. A.S. har genom ombud yrkat att målet i denna del skall återförvisas till socialnämnden för utredning och nytt beslut. - Länsrätten gör följande bedömning. - Socialnämnden har avslagit A.S:s ansökan om bistånd till telefonabonnemang med motiveringen att ett sådant inte skulle vara nödvändigt för A.S:s försörjning och livsföring i övrigt. Länsrätten konstaterar att Socialstyrelsen anser innehav av telefon vara inbegripet i begreppet skälig levnadsnivå. Länsrätten har den 12 februari 1993 från Socialstyrelsens barn- och familjeenhet inhämtat att den av Socialstyrelsen rekommenderade normen för uppehälle inbegriper kostnader för abonnemangsavgifter, men att installations- och inkopplingsavgifter skall betraktas som godtagbara utgifter utöver normen. Som inkopplingsavgift betraktas sådan avgift som krävs för förnyad inkoppling av abonnemanget när detta sedan längre tid varit vilande eller urkopplat, utan att därmed ha varit uppsagt och avslutat. – A.S. har just påbörjat sitt boende och måste därför betala en abonnemangsavgift för att få sin telefon inkopplad. Med hänsyn till vad ovan anförts konstaterar länsrätten att A.S. har rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till denna avgift. - Med bifall till överklagandet förklarar länsrätten A.S. berättigad till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till kostnader för telefonabonnemang och visar målet åter till socialnämnden för nytt beslut.
Kammarrätten i Göteborg
I besvär hos kammarrätten yrkade socialnämnden att länsrättens dom skulle upphävas och att nämndens beslut att inte bevilja A.S. bistånd till kostnader för installation av telefon skulle fastställas. Till stöd för sin talan anförde nämnden i huvudsak följande. Det hade varken i praxis eller i Socialstyrelsens Allmänna råd slagits fast att sådan avgift som här var aktuell skulle betraktas som godtagbar vid prövning av rätten till socialbidrag. Snarare borde ifrågasättas om och när kostnaderna för installation av telefon kunde anses ingå i begreppet skälig levnadsnivå. A.S. var 19 år. Det hade inte under nämndens utredning framkommit särskilda sociala eller andra skäl för att han skulle anses ha rätt till socialbidrag för anskaffande av telefon. Nämnden ansåg således att A.S. var tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom det av nämnden beviljade biståndet.
A.S. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde i huvudsak följande. Innehav av telefon måste anses ingå i begreppet skälig levnadsnivå. Om kammarrätten skulle anse att innehav av telefon generellt sett inte borde anses ingå i skälig levnadsnivå gjorde A.S. gällande att han ändå haft särskilda skäl att skaffa telefon. Dessa skäl var att han nyligen flyttat hemifrån och särskilt med hänsyn till sin låga ålder hade behov av att kunna hålla kontakt med sina föräldrar som bodde på annan ort.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1993-07-02, Thorell, referent, Jönsson) yttrade: Målet gäller rätten till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för kostnad att installera telefon. Som länsrätten funnit inryms denna kostnad inte i den av Socialstyrelsen rekommenderade normen för socialbidrag. Fråga är i stället om kostnaden skall vara godtagbar utanför normen. - Socialstyrelsen har i sina allmänna råd 1992:4 gjort en uppräkning av kostnader som kan vara godtagbara utanför normen. I uppräkningen ingår inte den nu aktuella kostnaden för installation av telefon. Det framgår emellertid av de allmänna råden (s. 92) att det ytterst skall bero på de individuella förhållandena om en kostnad skall anses godtagbar utanför normen eller inte. – A.S. hade vid sin ansökan om bistånd uppnått arton års ålder och hade nyligen bosatt sig på egen hand. Det har inte framkommit något i hans sociala situation som utmärker hans förhållanden. Han har vidare uppenbarligen inte några fysiska hinder för att ta sig till sådan allmän plats där han kan ringa från en telefonkiosk. Han har uppburit bistånd enligt socialbidragsnorm. Detta bistånd skall vara konstruerat så att visst sparande och prioriterande av utgifter är möjligt. Inom ramen för detta bistånd bör han ha möjlighet att på sikt lösa frågan om installation av telefon. Han är därför inte berättigad till det sökta biståndet. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom.
Kammarrättslagmannen Kärrström var av annan mening och anförde: Innehav av telefon ingår enligt min mening i en skälig levnadsnivå. Det hör till den grundutrustning som redan från början bör finnas i ett hem. Detta gäller inte minst beträffande en ung människa som nyligen har flyttat hemifrån och skaffat egen bostad. Noteras bör att abonnemangs- och samtalsavgifter ingår i den av Socialstyrelsen rekommenderade normen, varför innehav av telefon uppenbarligen även av Socialstyrelsen anses ingå i en skälig levnadsnivå. Mot bakgrund av det som sagts ovan kan det enligt min mening inte krävas att den som har löpande socialbidrag skall spara av sitt bidrag och först på sikt installera telefon. A.S. har därför rätt att få bistånd till installation av telefon som en godtagbar kostnad utöver norm. Länsrättens dom är således riktig.
Regeringsrätten
I besvär hos Regeringsrätten yrkade A.S. att länsrättens dom skulle fastställas.
Prövningstillstånd meddelades.
Socialstyrelsen avgav yttrande i målet och anförde bl.a. följande. Enligt styrelsens uppfattning ingick telefoninnehav i begreppet skälig levnadsnivå och borde bedömas på ett liknande sätt som grundläggande möbelutrustning. Bedömdes inte den enskilde själv ha möjlighet att inom en någorlunda snar framtid stå för kostnaden borde bistånd beviljas. Av betydelse här var sökandens ålder, framtida försörjningsmöjligheter samt den sociala och medicinska situationen.
Regeringsrätten (1994-06-15, Björne, Tottie, Wadell, Bouvin, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. - Frågan om bistånd bör beviljas för täckande av kostnader för telefoninstallation skall bedömas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Därvid är i målet följande att beakta.
När A.S. i oktober 1992 ansökte om sådan bistånd hade han uppnått 18 års ålder och nyligen flyttat hemifrån. Han arbetade som ungdomspraktikant t.o.m. augusti 1993. I september 1993 påbörjade han sin militära grundutbildning. Han var ensamstående.
Med hänsyn härtill samt till A.S:s möjlighet att ringa från t.ex. telefonautomat får han vid tiden för ansökan anses ha tillförsäkrats en skälig levnadsnivå utan erhållande av särskilt bistånd för det aktuella ändamålet. Hans överklagande skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.
II
S.C. ansökte hos Sociala distriktsnämnden Söder i Jönköpings kommun om bistånd till bl.a. s.k. normutfyllnad för februari månad 1993 och med 1 415 kr till kostnad för telefoninstallation.
Länsrätten i Jönköpings län
Nämnden beslutade den 25 januari 1993 att bevilja ansökan i vad den avsåg normutfyllnad och att avslå den i övrigt.
S.C. överklagade nämndens beslut i bl.a. den del som avsåg telefoninstallationen.
Länsrätten i Jönköpings län (1993-03-31, ordförande Granath), som lämnade överklagandet utan bifall, yttrade såvitt här är av intresse: Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. S.C. har den 1 januari 1993 flyttat till en ny lägenhet. Hon är numera bosatt i stadsdelen Råslätt i Jönköpings kommun. I stadsdelen finns tillgång till all den service som kan behövas för den dagliga livsföringen. S.C. är därmed inte isolerad på grund av sitt boende. Telefon i bostaden kan inte anses inrymmas i vad som får hänföras till en skälig levnadsnivå för S.C. Rätt till bistånd för telefonabonnemang föreligger därför inte.
Kammarrätten i Jönköping
S.C. fullföljde sin talan.
Kammarrätten i Jönköping (1993-06-30, Nordling, Schiller, referent, von Braun) fastställde länsrättens dom.
I besvär till Regeringsrätten yrkade S.C. att hon skulle tilldelas det sökta biståndet för telefoninstallation.
Sociala distriktsnämnden yrkade att besvären skulle lämnas utan bifall. Nämnden anförde bl.a. att S.C. bodde i ett bostadsområde med en mycket väl utbyggd service och att telefonautomater fanns i närområdet.
Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd såvitt gällde talan om rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till kostnad för telefoninstallation.
Socialstyrelsen avgav yttrande i målet.
Regeringsrätten (1994-06-15, Björne, Tottie, Wadell, Bouvin, Ragnemalm) yttrade efter att ha redovisat tidigare återgivna omständigheter: Skälen för Regeringsrättens avgörande. – S.C. erhöll för februari månad 1993 normutfyllnad med 6 097 kr. Av handlingarna framgår att beräkningen grundats på av Socialstyrelsen uträknad norm för 1992. Frågan i målet är om S.C. för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå utöver normutfyllnaden behövde bistånd med 1 415 kr till kostnad för telefoninstallation.
I förarbetena till 6 § socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1, Del A, s. 202) uttalas att behövlig hemutrustning hör till den standard som socialbidraget bör garantera. Vad som skall anses behövligt kan enligt departementschefen varken i fråga om hemutrustning eller annat fastställas en gång för alla. Bedömningen måste i stort anpassas efter den allmänna standardutvecklingen i samhället.
Av 67 § socialtjänstlagen (1980:620) framgår att Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för socialtjänsten och att styrelsen har att till ledning för tillämpningen av socialtjänstlagen utfärda allmänna råd. I Socialstyrelsens allmänna råd från 1992 (1992:4) sägs att bruttonormen skall täcka bl.a. abonnemangs- och samtalsavgifter men att kostnad för telefoninstallation inte täcks av den av Socialstyrelsen uträknade bruttonormen.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande i målet anfört bl.a. följande. Enligt styrelsens uppfattning ingår telefoninnehav i begreppet skälig levnadsnivå och bör bedömas på ett liknande sätt som grundläggande möbelutrustning. Bedöms inte den enskilde själv ha möjlighet att inom en någorlunda snar framtid stå för kostnaden bör bistånd beviljas. Av betydelse här är sökandens ålder, framtida försörjningsmöjligheter samt den sociala och medicinska situationen.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Frågan om bistånd för att täcka kostnader för telefoninstallation skall bedömas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Därvid är i målet följande att beakta.
S.C. är muslim och ensamstående. Hon talar inte svenska. Vid den aktuella tidpunkten hade hon i hemmet ett minderårigt barn. Två barn bodde hos fadern, hennes före detta make. Det var angeläget för henne att ha nära kontakt med fadern inte minst då barnen var sjuka. På grund av det anförda får S.C. anses ha haft ett omedelbart behov av telefon. Det bistånd som hon uppburit kan inte anses ha täckt kostnader för telefoninstallation. Hennes överklagande i denna del skall därför bifallas.
Regeringsrättens avgörande. - Regeringsrätten ändrar kammarrättens och länsrättens domar i den del de omfattar bistånd till kostnader för telefoninstallation.
Regeringsrätten visar målet åter i denna del till Sociala distriktsnämnden Söder i Jönköpings kommun för fortsatt handläggning.