RÅ 1994:61

Länsrätten i Stockholms län

Sociala distriktsnämnden nr 6 i Stockholms stad beviljade genom beslut den 15 juli 1993 P.W. som var 18 år, ekonomiskt bistånd till uppehälle för tiden den 15 juni 1993 - den 31 juli 1993 beräknat utifrån norm för hemmaboende ungdomar mellan 18-20 år som studerar. Vidare avslog sociala distriktsnämnden genom beslut den 16 juli 1993 en ansökan av P.W. om ekonomiskt bistånd till hyresdel för tiden den 15 juni - den 31 juli 1993. Som skäl för beslutet angavs att P.W. inte behövde betala någon hyra hemma innan han blev beroende av socialbidrag och att hyresdel till ickestuderande ungdom i åldern 16-22 som bor i föräldrahemmet inte skall utgå till ungdomar som inte tidigare betalat.

P.W. yrkade i överklagande hos länsrätten att bistånd till uppehälle skulle beräknas utifrån norm för sammanboende med föräldrar samt att bistånd till hyresdel skulle medges honom med 850 kr för halva juni 1993 samt 1 700 kr för hela juli 1993. Han anförde att han våren 1993 hade avslutat sina gymnasiestudier och att han var arbetssökande och hyrde rum hos sina föräldrar.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1993-10-15, ordförande Eriksson) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av handlingarna i målet framgår i huvudsak följande. Patrik W. gick ut treårigt gymnasium den 10 juni 1993 och har därefter varit arbetslös. Vid tidpunkten för ansökan bodde han hemma hos sina föräldrar och har ansökt om bistånd till en tredjedel av familjens hyra. Familjens hyra är 5 231 kr per månad och familjen består av tre vuxna personer. - Länsrätten gör följande bedömning. - Enligt föräldrabalken är en förälder underhållsskyldig till dess barnet fyllt 18 år. Går barnet i skolan vid den tidpunkten är föräldern underhållsskyldig så länge skolgången pågår, dock längst till dess barnet fyller 21 år. I förevarande mål avslutade P.W. sin gymnasieutbildning den 10 juni 1993. P.W. är arbetslös och söker arbete. Med hänsyn till ovan nämnda förhållanden finner länsrätten att P.W. skall bedömas utifrån den egna ekonomiska situationen utan beaktande av sina föräldrars ekonomi. - Av utredningen framgår att P.W. inte har några inkomster. Rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till hyra föreligger därmed. Biståndet till hyra bör utgå med yrkat belopp för tiden den 15 juni - den 31 juli 1993, d.v.s. (850 + 1 700 =) 2 550 kr. - Vad gäller bistånd till uppehälle skall enligt Socialstyrelsens rekommendationer normen för hemmaboende ungdomar 18 år och äldre som inte studerar beräknas till hälften av normen för sammanboende. Den av distriktsnämnden tillämpade normen understiger med 377 kr den norm som har rekommenderats av Socialstyrelsen för att tillförsäkra P.W. en skälig levnadsnivå. Vid sådant förhållande - och då inga särskilda omständigheter föreligger i målet att inte lägga Socialstyrelsens norm till grund för bedömningen av vad som ar skälig 1evnadsnivå - kan P.W. inte anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom erhållet bistånd till uppehälle. P.W. är därför berättigad till ytterligare bistånd till uppehälle för perioden den 15 juni - den 31 juli 1993 med (188 + 377 =) 565 kr. - Länsrätten bifaller överklagandet och förpliktar Sociala distriktsnämnden nr 6 i Stockholms stad att till P.W. utge ytterligare (2 550 + 565 =) 3 115 kr i ekonomiskt bistånd till hyra och uppehälle för tiden den 15 juni - den 31 juli 1993.

Sociala distriktsnämnden överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle undanröjas.

Kammarrätten i Stockholm (1993-11-12), Rundqvist. Wijkman, Norberg, referent) yttrade: Kammarrätten delar länsrättens bedömning och ändrar inte den överklagade domen.

Sociala distriktsnämnden fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialstyrelsen avgav yttrande i målet.

Sociala distriktsnämnden ingav och åberopade till stöd för sin talan ett yttrande från Svenska kommunförbundet.

Regeringsrätten (1994-10-17), Wahlgren, Tottie, Bouvin, Swartling, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. P.W. gick vårterminen 1993 som 18-åring ut en treårig gymnasielinje och fick då inte något arbete. Frågan i målet är om han för halva juni och hela juli månad samma år - då han fortfarande bodde kvar i föräldrahemmet och var arbetslös - skall erhålla ekonomiskt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) för sitt boende och med vilket belopp bistånd skall utgå till honom för uppehälle. Socialnämnden har helt vägrat honom bistånd till boendet och inte gett bistånd till uppehället med högre belopp än 3 562 kr, vilket belopp nämnden beviljat honom för den angivna tiden enligt normen för hemmaboende ungdomar mellan 18 och 20 år som studerar. Av underdomstolarna har P.W. däremot erhållit helt bifall till sina yrkanden om bistånd såväl till hyra med 2 550 kr - motsvarande en tredjedel av föräldrarnas hyra för en trerumslägenhet - som till uppehälle med ytterligare 565 kr enligt normen för sammanboende, vilken enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör tillämpas också för hemmaboende ungdomar som är 18 år och äldre och som inte studerar.

Eftersom P.W. saknade egna inkomster och tillgångar är det i och för sig klart att han för sin försörjning och livsföring i övrigt var i behov av ekonomisk hjälp. För att han skall ha rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen krävs emellertid att behovet inte kunnat tillgodoses på annat sätt. I målet måste därför prövas om den omständigheten att P.W. när behovet uppkom hade bott hos föräldrarna kostnadsfritt och under den aktuella tiden fortfarande bodde kvar hos dem skall medföra att - som kommunförbundet uttalar i sitt yttrande - hans behov helt eller till viss del kunnat tillgodoses genom föräldrarnas försorg. P.W. har själv - med stöd i Socialstyrelsens yttrande - anfört att hans behov av bistånd, sedan föräldrarnas underhållsskyldighet enligt föräldrabalken upphört i och med skolavslutningen, skall bedömas utifrån hans egen ekonomiska förmåga, med bortseende från föräldrarnas ekonomi.

Att en biståndssökande kan ha rätt till familjerättsligt underhåll är givetvis något som skall beaktas när den sökandes behov av bistånd enligt socialtjänstlagen skall bedömas. Den biståndssökande kan kanske uppnå en skälig levnadsnivå redan genom att göra rätten till underhåll gällande. Att det mellan de enskilda medlemmarna i en familj inte finns någon i författning stadgad rätt till underhåll eller att en sådan rätt upphört att gälla betyder å andra sidan inte att man alltid skall bortse från familjens ekonomiska förhållanden när en familjemedlems behov av bistånd skall prövas. Så har Regeringsrätten i ett fall, trots avsaknaden av legal underhållsskyldighet mellan sambor, ansett att deras samlevnad vid tillämpningen av 6 § socialtjänstlagen skulle jämställas med äktenskap och därför bedömt den enes behov av bistånd med hänsyn till bådas sammanlagda tillgångar (RÅ 1985 2:1). Ett motsvarande beaktande av den faktiska familjesituationen ter sig många gånger naturligt när fråga är om föräldrar och barn som bor samman även sedan underhållsrelationen upphört. Får barnet egen inkomst och därmed betalningsförmåga, bör barnets möjlighet att bidra till den gemensamma boendekostnaden beaktas när en förälders behov av bistånd skall bedömas. Har barnet fortlöpande betalat en del av kostnaden bör, om barnet senare kommer att sakna egna medel, bistånd kunna utgå till barnet med beaktande av hans eller hennes del av den gemensamma boendekostnaden. Som jämförelse kan nämnas att det som förutsättning för rätt till bostadsbidrag till tjänstepliktig (värnpliktiga m.fl.) som bor tillsammans med föräldrar gäller att han fram till tjänstgöringens början haft ekonomisk förmåga att betala och regelbundet betalat för sitt boende samt att det med hänsyn till familjens ekonomiska förhållanden finns behov av bidraget (9 § familjebidragsförordningen, 1991:1492). Avgörande för såväl rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen som den närliggande rätten till familjebidrag blir enligt det anförda i ett fall som det i målet aktuella att det skett en sådan förändring i barnets faktiska ekonomiska situation som berättigar till bistånd.

När P.W. slutade skolan och föräldrarnas underhållsskyldighet mot honom upphörde inträffade ingen förändring i hans faktiska situation. Han bodde kvar hemma, fortfarande utan möjlighet att kunna bidra till boendekostnaden. Inte heller ändrades situationen för hans föräldrar, som även fortsättningsvis hade att erlägga hyra för bostaden. I målet har visserligen åberopats en överenskommelse mellan P.W. och föräldrarna om skyldighet för honom att erlägga en del av boendekostnaden men det har inte gjorts sannolikt att bakom den överenskommelsen ligger andra ekonomiska motiv än att den skulle utgöra grund för hans ansökan om bistånd. Något faktiskt behov för honom att erhålla bistånd till hyra under den aktuella tiden har inte visats föreligga. Socialnämndens beslut att vägra honom sådant bistånd har därför varit befogat.

Såvitt avser P.W:s yrkande om bistånd till uppehälle kan konstateras att han efter avslutad utbildning inte ägde uppbära studiestöd eller något annat jämförligt stöd. På grund härav kom han efter avslutad skolgång att helt sakna medel för sin försörjning och livsföring i övrigt. Han är därför berättigad till bistånd för uppehälle. Med hänsyn till P.W:s faktiska situation och omständigheterna i övrigt får han emellertid anses tillräckligt tillgodosedd med det av socialnämnden beviljade beloppet.

På grund av det anförda skall överklagandet bifallas i sin helhet.