lagen.nu

RÅ 1997 ref. 79

Hemmaboende ungdomar har ansetts berättigade till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till eget boende först om bostadsbytet varit nödvändigt för att tillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. (I-III.)

I.

T.Å, född 1976, ansökte den 7 februari 1996 om bistånd till hyreskostnad för eget boende för mars månad samma år med 1 338 kr. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon i en villa om 180 kvm. Vuxennämnden i Ludvika kommun avslog T.Å:s ansökan med motiveringen att hon inte var berättigad till bistånd för eget boende eftersom hon inte hade några orimliga hemförhållanden.

T.Å. överklagade vuxennämndens beslut och anförde att hon tidigare hade studerat i tre år på annan ort och då skapat sig ett eget boende, att hon skulle få lov att dela rum med en 18-årig syster om hon flyttade hem samt att hon var allergisk mot familjens hund.

Länsrätten i Kopparbergs län (1996-07-10, ordförande Krantz) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen, SoL, har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt, Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. - T.Å. är myndig. Hon har avslutat sina gymnasiestudier. Enligt länsrättens bedömning kan inte föräldrar åläggas att ansvara för bostad åt sina myndiga barn som avslutat sina studier. En bostad får anses ingå i en skälig levnadsnivå för T.Å. Då hon saknar erforderliga medel för att själv klara bostadskostnaden för hennes tänkta lägenhet måste vuxennämnden åläggas att bistå med erforderliga medel. Överklagandet skall således bifallas. - Med bifall till överklagandet åläggs vuxennämnden att till T.Å. utge bistånd till hyreskostnad med 1 338 kr.

Ordföranden var skiljaktig och anförde:

Rätt till bistånd enligt 6 § SoL för försörjning och livsföring i övrigt föreligger endast om den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I förarbetena till SoL (prop 1979/80:1 s. 182), uttalas bl a följande. Som en förutsättning för bistånd bör gälla att den som till följd av olika omständigheter inte kan klara sin försörjning eller sin livsföring i övrigt skall få den hjälp som han behöver genom samhällets försorg. Syftet med rätten till bistånd enligt SoL skall således vara att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp av samhället när han på grund av bristande arbetsförmåga, handikapp, ålder eller annan liknande omständighet befinner sig i en situation som gör insatser från samhällets sida nödvändiga. - T.Å. bodde vid tidpunkten för ansökan hemma hos sina föräldrar och syskon i deras bostad om 180 kvm. Hon har precis fyllt tjugo år. På grund av bl a rådande arbetsmarknadsläge är det inte på något sätt ovanligt att ungdomar i hennes ålder bor kvar i föräldrahemmet. Av de ovan refererade uttalandena i förarbetena till SoL framgår att ekonomiskt bistånd är tänkt att vara en hjälp som skall utgå till människor som på grund av speciella omständigheter inte har förmåga att själva klara sin försörjning. Den enskilde individen har först och främst ett eget ansvar för sin ekonomiska men också sociala situation. - Av ett i målet företett läkarintyg framgår att T.Å. har en högst sannolik allergi mot hund. Med hänsyn till att familjens bostad är stor och då det inte framkommer av läkarintyget att det skulle vara omöjligt att bo kvar i familjens bostad finner jag att T.Å. är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. Hon är därför enligt min mening inte berättigad till bistånd till egen bostad.

Vuxennämnden i Ludvika kommun överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa nämndens beslut att vägra T.Å. bistånd till egen bostad.

Kammarrätten i Sundsvall (1996-10-25, Bergman, Pettersén, referent, Axélius) yttrade: Vuxennämnden anför till stöd för sitt överklagande bl.a. följande. T.Å. bor sedan den 1 mars 1996 i ett eget boende om ett rum och kök med en hyra på 1 338 kr per månad. Hon bodde tidigare hemma hos sina föräldrar i ett hus på 180 kvm tillsammans med sina syskon. Hon har under tiden haft en praktikplats och gått på utfyllnad upp till socialbidragsnorm med 1 069 kr i månaden. I september 1996 flyttar hon till annan ort där hon skall gå en 15 veckors utbildning. Hon har sagt upp sin lägenhet från den 30 september. I februari 1996 ansökte hon om bistånd till eget boende. Vid beräkning framkom då att hon skulle komma att få ett normbehov med 3 451 kr jämte hyra. Hon skulle därmed få ett löpande bidragsbehov med 3 124 kr per månad. Genom att anskaffa en egen bostad ökade hon sitt socialbidragsberoende och minskade sina möjligheter till egen försörjning. - I länsrätten uppgav T.Å. som skäl för sin biståndsbegäran i huvudsak följande. Det kändes förnedrande att flytta hem då hon studerat tre år på annan ort och där skapat ett eget boende. Dessutom hade familjen utökats med ett nytt syskon under sista året. Detta hade medfört att hon fått dela rum med en 18-årig syster, vilket skapade svåra konflikter. Hon hade också nyligen fått veta att hon var allergisk mot familjens hund, som införskaffats medan hon studerade. - I länsrättens dom och i den skiljaktiga meningen till domen finns redovisade lagbestämmelser och vissa förarbetsuttalanden till grund för bedömningen av den i målet aktuella frågan. Utöver vad som där anförts kan nämnas departementschefens uttalande (prop. 1979/80:1 Del A s. 186) att bedömningen av vad som är en skälig levnadsnivå måste ske bl.a. med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpsökande lever. - Målet gäller en numera 20-årig kvinna som när frågan om bistånd till eget boende aktualiserades var bosatt tillsammans med sina föräldrar och syskon i föräldrarnas hus. Hon torde i detta avseende ha haft en situation som i dag inte alls är ovanlig. Om hennes förhållanden framgår i övrigt att hon tidigare gått treårigt gymnasium i Hedemora och haft ett inackorderingsboende där som upphörde i juni 1995. Vidare framgår att familjens bostad uppgick till 180 kvm. T.Å. har valt att begära bistånd till egen bostad vid en tidpunkt då hon uppenbarligen saknat ekonomiska förutsättningar att själv klara dessa boendekostnader. Kammarrätten anser inte att de omständigheter som T.Å. åberopat är av sådan art att de kunnat grunda en rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Hon får i stället anses ha tillförsäkrats en skälig levnadsnivå genom boendet hos föräldrarna och av vuxennämnden beviljat bistånd i form av normkomplettering. Vuxennämndens överklagande skall därför bifallas. - Kammarrätten ändrar länsrättens dom och fastställer vuxennämndens beslut att avslå T.Å:s ansökan om bistånd till egen bostad.

T.Å. överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och länsrättens dom fastställas. Hon framhöll bl.a. att hon efter sin studentexamen flyttade hem till sina föräldrar sommaren 1995, att detta var avsett som en tillfällig lösning och att hon, om hon hade bott kvar i föräldrahemmet, ändå hade fått betala en boendekostnad.

Prövningsstillstånd meddelades.

Vuxennämnden bestred bifall till överklagandet.

Socialstyrelsen avgav yttrande i målet. Styrelsen avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande.

Bestämmelserna i socialtjänstlagen ger inte den enskilde en generell rätt att vid uppnådd myndighetsålder/avslutad gymnasieskola erhålla ekonomiskt bistånd. I allmänhet frigör sig ungdomar från föräldrarna successivt. I detta ingår att planera utflyttning från föräldrahemmet så att den unge kan ta eget ansvar för sin situation. Det är därför inte rimligt att ungdomar i samband med uppnådd myndighetsålder, eller i övrigt när underhållsskyldigheten formellt upphör för föräldrarna, flyttar till egen bostad under sådana omständigheter att de omedelbart får behov av socialbidrag. - Enligt Socialstyrelsens mening kan ett boende i föräldrahemmet vara att betrakta som en skälig boendestandard (skälig levnadsnivå) för unga personer så länge oskäliga sociala konsekvenser inte uppstår.

Regeringsrätten (1997-12-11, Tottie, Holstad, Rundqvist, Eliason, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Att rätt till bistånd föreligger endast i den mån den biståndssökandes behov inte kan tillgodoses "på annat sätt" innebär att sökanden i första hand har att ta egna ekonomiska resurser - inkomster och tillgångar - i anspråk. Till egna ekonomiska resurser är att hänföra rättsligt erkända krav som sökanden kan rikta mot andra, såsom krav på underhållsbidrag från make eller, när det som i förevarande mål gäller en ung bidragssökande, från föräldrar. Också rent faktiskt utgående stöd från anhöriga eller närstående skall i princip beaktas vid behovsprövningen, t.ex. det ekonomiska stöd som en sambo normalt kan räkna med från sin partner (RÅ 1985 2:1 och RÅ 1995 ref. 48) eller som ett vuxet, hemmavarande barn åtnjuter från sina föräldrar (RÅ 1994 ref. 61). Bistånd från socialnämnden är tänkt att utgå först när andra tillgängliga resurser inte räcker till.

Biståndet är avsett att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Till hjälp vid beräkningen av denna nivå har socialnämnderna normbelopp som Socialstyrelsen har tagit fram och som ger en ram för biståndets storlek i olika faktiska situationer (RÅ 1993 ref. 11). Den som bor ensam anses normalt ha rätt till bistånd till en högre boendekostnad än den som har ett delat boende och motsvarande gäller för övriga levnadskostnader. Ytterst kan socialnämnden dock, med frångående av normbeloppen, göra en särskild bedömning i det enskilda fallet av vilken levnadsnivå som får anses skälig.

Den enskilde anses ha en skyldighet att i viss omfattning planera sin ekonomi så att han i görligaste mån undviker ett bidragsberoende eller begränsar detta. Regeringsrätten har i ett fall nekat en bidragssökande bistånd med ett belopp motsvarande vad han vid en tillämpning av Socialstyrelsens normer ansågs ha bort spara under den närmast föregående tiden, då ett kommande behov av medel för försörjningen redan kunde förutses (RÅ 1997 ref. 2). Vidare har den som bytt till en större och dyrare lägenhet vägrats bistånd för uppkommen merkostnad, då lägenhetsbytet inte visats ha varit nödvändigt för att tillförsäkra honom en skälig levnadsnivå (RÅ 1994 ref. 76).

Det nu sagda innebär, såvitt avser hemmaboende ungdomar, att de inte har någon ovillkorlig rätt till bistånd i syfte att bereda dem ett eget boende. En rätt till bistånd föreligger först om ett eget boende är nödvändigt för att de skall vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. De särskilda skäl för bistånd som härvid bör beaktas kan vara exempelvis att familjen är mycket trångbodd eller att svåra personliga motsättningar uppkommit inom familjen.

T.Å. var vid tiden för sin biståndsansökan i det närmaste 20 år och sedan drygt ett halvt år efter studier på annan ort åter boende i sitt föräldrahem. Hon uppbar kompletterande socialbidrag enligt norm för sin försörjning. Genom att hon hyrde en egen bostad uppkom för henne en betydande merkostnad, för vars betalning hon skulle bli helt beroende av bistånd.

Vad T.Å. anfört om förhållandena i sin familj och om sin allergi kan inte anses utgöra sådana särskilda skäl som talar för att hon behövde den egna bostaden för att uppnå en skälig levnadsnivå. Hon har därför inte rätt till bistånd i anledning av bostadsbytet.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.

II.

P.P., född 1975, ansökte den 14 juni 1996 om bistånd till hyra för juli 1996 och telefon. Hon flyttade till egen lägenhet den 1 juli samma år efter att tidigare ha bott tillsammans med sin mor i hennes lägenhet. Socialnämnden i Bromölla kommun avslog ansökningen. Som skäl angav nämnden att P.P. genom att anskaffa egen lägenhet skaffat sig större utgifter än hon hade råd med vilket gjorde att hon skulle komma att vara beroende av ekonomiskt bistånd inom överskådlig framtid.

P.P. överklagade beslutet.

Länsrätten i Kristianstads län (1996-09-17, ordförande Meyer) yttrade: Enligt 6 § SoL är den enskilde berättigad till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av handlingarna i målet framgår följande. P.P. flyttade till en egen lägenhet den 1 juli 1996 med en månadshyra om 2 100 kr. Dessförinnan bodde hon tillsammans med modern i moderns lägenhet. Under maj-september 1996 har P.P. en API-plats på ett daghem. Hon har utbildningsbidrag med 230 kr per dag. Härefter har P.P. rätt att stämpla KAS. Inkomsten kommer att bli densamma, 3 100 kr i månaden. Av socialnämndens ekonomiska beräkning framgår att hon har ett ekonomiskt underskott om 2 453 kr per månad. För det fall att hon skulle bo kvar hos sin mamma har socialnämnden beräknat att hon får ett månatligt överskott om 205 kr. - Länsrätten gör följande bedömning. - P.P:s mamma har inte längre underhållsskyldighet gentemot henne enligt reglerna i 7 kap. 1 § föräldrabalken. Rätten till bistånd skall därmed bedömas med utgångspunkt från P.P:s egen situation, hennes inkomster, utgifter och boendeförhållanden. Vid tidpunkten för socialnämndens beslut hade P.P. flyttat till eget boende. Hon hade inte möjlighet att försörja sig själv med den inkomst hon hade. Vid sådant förhållande har P.P. rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt såvida förutsättningar i övrigt föreligger för rätt till sådant bistånd. Då det i målet inte har framkommit omständigheter som tyder på att övriga förutsättningar för bistånd ej är uppfyllda finner länsrätten att P.P. är berättigad till yrkat bistånd till juli månads hyra om 2 100 kr. Överklagandet skall därmed bifallas. - Länsrätten förklarar P.P. berättigad till bistånd enligt 6 § SoL med 2 130 kr avseende hyreskostnad för juli 1996.

Socialnämnden överklagade och anförde bl.a. följande.

P.P. är arbetslös och bodde vid tiden för ansökan hos sin mor. Utan föregående kontakt med socialtjänsten skrev hon kontrakt på en bostad. Sedan hon därefter ansökt om bistånd till första hyran visade det sig vid ekonomisk prövning att P.P. inte inom överskådlig tid skulle klara av eget boende ekonomiskt. Då P.P. är relativt ung och inte kunde uppvisa andra orsaker till behov av eget boende avslogs ansökan. Motiveringen är att den enskilde inte skall ta på sig större åtagande än vad som klaras ekonomiskt. Nämnden hade ställt sig annorlunda om P.P. hade haft eget boende och varit självförsörjande men sedan råkat ut för arbetslöshet med åtföljande ekonomiska svårigheter. Detta är dock inte fallet. P.P. har aldrig varit självförsörjande utanför föräldrahemmet innan hon försatte sig i en situation som hon har varit medveten om att hon inte skulle klara av ekonomiskt.

Kammarrätten i Göteborg (1996-12-05, Nilsson, Nyström, referent, Rittri) yttrade: Det som nämnden uppgett i sitt överklagande till kammarrätten har lämnats oemotsagt av P.P. Kammarrätten saknar därför anledning att inte godta nämndens uppgifter. P.P. har således hyrt lägenheten trots att hon måste ha varit medveten om att hon inte hade ekonomisk möjlighet att klara av hyran. Några särskilda skäl till behov av eget boende har inte visats föreligga. Inte heller har hon såvitt framkommit tidigare bott ensam eller själv svarat för sin bostadskostnad. Att hon nu själv inte kan svara för hyran synes således inte bero på att det skett någon försämring i hennes ekonomiska situation. Nämnden har vidare betagits möjlighet att påverka hennes val av bostad genom att hon inte i förväg kontaktat nämnden. Socialnämndens beslut att vägra henne bistånd till hyran har därför varit befogat. - Med ändring av länsrättens dom fastställer kammarrätten socialnämndens avslagsbeslut.

P.P. överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och länsrättens dom fastställas.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialnämnden bestred bifall till överklagandet.

Socialstyrelsen avstyrkte i avgivet yttrande bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Bestämmelserna i - - - (= Regeringsrättens dom i I) - - - inte uppstår.

Regeringsrätten (1997-12-11, Tottie, Holstad, Rundqvist, Eliason, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § - - - (= Regeringsrättens dom i I, första - femte styckena) - - - inom familjen.

P.P. var vid tiden för sin biståndsansökan 21 år och hade nyligen flyttat till en egen bostad. Så länge hon ännu bodde hemma hos sin mor hade hon inkomster som översteg den tillämpliga normen. Genom att hon hyrde en egen bostad uppkom för henne en betydande merkostnad, för vars betalning hon skulle bli helt beroende av bistånd.

Av utredningen i målet framgår inte att P.P. behövde den egna bostaden för att uppnå en skälig levnadsnivå. Hon har därför inte rätt till bistånd i anledning av bostadsbytet.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.

III.

M.N., född 1975, ansökte den 13 februari 1995 om bistånd till eget boende fr.o.m. mars samma år. Vid ansökningstillfället bodde hon hos sin mor i en trerumslägenhet. Vuxennämnden i Ludvika kommun avslog M.N:s ansökan på den grunden att behovet fick anses vara tillgodosett genom befintligt boende hos modern.

M.N. överklagade beslutet och anförde bl.a. att hon inte klarade av att bo tillsammans med sin mor och att hon och modern alltid var osams.

Länsrätten i Kopparbergs län, 1995-04-06 (ordförande Krantz) yttrade: Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - I målet framgår att M.N. och hennes mor inte har en normal familjerelation. De har oerhört svårt att komma överens. Av vuxennämndens utredning framgår inte heller annat än att denna situation kommer att förbättras om Maria har ett eget boende. - M.N. har idag inte ekonomiska möjligheter att klara ett boende på egen hand. Att Maria blivit ekonomiskt oberoende om hon istället bott kvar hos modern innebär inte att hennes behov hade kunnat tillgodoses på annat sätt. - Mot den angivna bakgrunden finner länsrätten att M.N. inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå genom att bo hos modern. Rätt till bistånd för uppehälle och hyra upp till norm föreligger således i den mån inte M.N. genom egna inkomster kan klara sitt uppehälle och boende. - Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att vuxennämndens beslut undanröjs och att målet överlämnas till vuxennämnden för erforderlig handläggning i enlighet med det ovan sagda.

Vuxennämnden i Ludvika kommun överklagade länsrättens dom och yrkade bl.a. att nämndens beslut om avslag på ansökan om bistånd skulle fastställas.

Kammarrätten i Sundsvall (1995-05-23, Zackari, Morén, Johansson, referent) yttrade: Till stöd för yrkandet anför nämnden bl.a. följande. M.N. har erhållit socialbidrag till hyra och del av boendekostnad för hemmavarande ungdom under hösten 1994. I början av februari månad fick hon en ungdomspraktikplats som skulle omfatta fyra månader. Under sommaren har hon erhållit fem veckors sommarjobb. Därefter är det inte klart med någon ytterligare utbildning/arbete som ger henne försörjning. M.N. skulle genom att bo kvar hemma komma att bli självförsörjande under de månader som hon har ungdomspraktik och sommarjobb. M.N. har vid besök och genom telefonsamtal hävdat att modern och hon ständigt är osams och att de inte klarar att bo tillsammans. - Vid telefonsamtal med modern, M.W., uppgav denna att hon anser att ungdomar som är i Marias ålder blir knäckta av att bo hemma då de upplever att ingen satsar på dem, varken från arbetsförmedlingens sida, beträffande möjligheter till arbete, eller från socialtjänstens sida med hjälp till eget boende. - Vid ovanstående samtal har dock inte framkommit annat än att "bråken" mellan Maria och modern handlar om normala slitningar i relationen tonåring-förälder. I samband med att ansökan prövades gjordes inte heller då bedömningen att relationen mor-dotter var så dålig att Maria inte skulle kunna fortsätta att bo kvar hemma, i avvaktan på att en egen försörjning, genom lön från arbete eller annan sysselsättning/utbildning, skulle kunna göra det möjligt för henne att själv ekonomiskt klara ett eget boende. - M.N. anför i huvudsak följande. Nämndens påstående att hon och mamman har normala slitningar i sina relationer stämmer inte. De kan knappt prata med eller se varandra. För att de ska kunna ha en bra fungerande relation måste de bo på varsitt håll. Hemförhållandena är ohållbara även på grund av att mamman har egna besvär och uppbär förtidspension. Därför skall hon byta lägenhet till en mindre. M.N:s egen hälsosituation var också dålig både fysiskt och psykiskt då de bodde tillsammans, bl.a. blev hon nervös samt fick mag- och sovproblem. Hon fick även begränsningar i sitt sociala liv avseende bl.a. umgänge, som t.ex. att ta hem kompisar. - Rätt till bistånd enligt 6 § SoL för försörjning och livsföring i övrigt föreligger endast om den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I förarbetena till SoL (prop 1979/80:1, s. 182), uttalas bl.a. följande. Som en förutsättning för bistånd bör gälla att den som till följd av olika omständigheter inte kan klara sin försörjning eller sin livsföring i övrigt skall få den hjälp som han behöver genom samhällets försorg. - Syftet med rätten till bistånd enligt SoL skall således vara att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp av samhället när han på grund av bristande arbetsförmåga, handikapp, ålder eller annan liknande omständighet befinner sig i en situation som gör insatser från samhällets sida nödvändiga. - M.N. bodde vid tidpunkten för ansökan hemma hos sin mamma i dennas lägenhet om tre rum och kök. Hon fyller tjugo år i november 1995. På grund av bl.a. rådande arbetsmarknadsförhållanden är det inte på något sätt ovanligt att ungdomar i hennes ålder bor kvar i föräldrahemmet. Av de ovan refererade uttalandena i förarbetena till SoL framgår att ekonomiskt bistånd är tänkt att vara en hjälp som skall utgå i undantagsfall till människor som på grund av speciella omständigheter inte har förmåga att själva klara sin försörjning. Den enskilde individen har först och främst ett eget ansvar för sin ekonomiska men också sociala situation. - M.N. har flyttat till egen bostad i vetskap om att hon inte haft ekonomiska förutsättningar att klara av ett eget boende. Av utredningen framgår visserligen att M.N. och hennes mamma har en ansträngd relation. Utredningen ger dock inte stöd för att det rått några missförhållanden i hemmet eller att förhållandena varit så svåra att M.N. genom att bo kvar där inte skulle vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. På grund av det anförda finner kammarrätten att M.N. inte är berättigad till bistånd till egen bostad. Överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten upphäver, med bifall till överklagandet, länsrättens dom och fastställer vuxennämndens beslut.

M.N. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Hon framhöll bl.a. följande. Relationen mellan henne och hennes mor hade varit ohållbar en längre tid. De klarade inte av att bo tillsammans eftersom de jämt var osams. M.N. fick nervösa besvär, sömnproblem och magkatarr, som gjorde att hon måste medicinera. Hennes mor hade klargjort för henne att hon inte var välkommen tillbaka.

Prövningstillstånd meddelades.

Vuxennämnden bestred bifall till överklagandet.

Socialstyrelsen avgav yttrande i målet. Styrelsen avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Bestämmelserna i - - - (= Regeringsrättens dom i I, stycket närmast före Regeringsrättens yttrande) - - - inte uppstår.

Regeringsrätten (1997-12-11, Tottie, Holstad, Rundqvist, Eliason, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § - - - (= Regeringsrättens dom i I första - femte styckena) - - - inom familjen."

I februari 1995 ansökte M.N., som då var 19 år gammal, om bistånd till eget boende från och med den 1 mars 1995. Hon bodde vid tiden för ansökan hos sin mor i en lägenhet om tre rum och kök. Hon hade vissa arbetsinkomster men uppbar också visst bistånd. Genom det egna boendet skulle hon få en hyreskostnad på 1 986 kr och därmed ett ökat behov av bistånd.

När det gäller frågan om särskilda skäl förelegat för bistånd med anledning av den ökade bostadskostnaden får M.N:s uppgifter angående motsättningarna mellan henne och hennes mor under den aktuella tiden godtas. Detsamma gäller hennes uppgifter angående de hälsoproblem som hon drabbats av på grund av dessa motsättningar. Mot denna bakgrund får M.N. anses ha haft behov av en egen bostad för att uppnå en skälig levnadsnivå. Hennes överklagande skall därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.

Föredragna 1997-11-13, föredragande Hoffstedt, målnummer 7207-1996, 226-1997 och 3240-1995

Anm.: Samma dag avgjordes ytterligare ett mål (mål nr 6566-1994) som gällde hemmaboende barns rätt till bistånd, se not. 243.

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
1997-12-11
Målnummer
7207-96
Lagrum
6 § socialtjänstlagen (1980:620)
7 kap. 1 § föräldrabalken
Rättsfall
RÅ 1993 ref. 11
RÅ 1994 ref. 61
RÅ 1994 ref. 76
RÅ 1995 ref. 48
RÅ 1997 ref. 2
Litteratur
prop. 1979/80:1, del A, s. 183-185, s. 196-197, s. 254, s. 258-259, s. 525-526
Socialstyrelsens Allmänna råd 1981:1, s. 20-21.
Sökord
Socialtjänst
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation