RÅ 1994:73

Taknockshöjden på en komplementbyggnad (s.k. friggebod) har med tillämpning av 9 § plan- och byggförordningen (1987:383) ansetts skola beräknas från markens medelnivå invid byggnaden.

Kammarrätten i Göteborg

B.H. uppförde en mindre byggnad, en s.k. friggebod, på fastigheten Frillesås-Rya 4:43 i Kungsbacka kommun. Ägarna till fastigheten Frillesås-Rya 4:45, I. och W.R. påtalade i en skrivelse till byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun att de fann friggeboden störande. Byggnadsnämnden beslöt efter besiktning vid sammanträde den 27 augusti 1990 att skrivelsen inte skulle föranleda någon ytterligare åtgärd från nämndens sida.

Beslutet överklagades av makarna R., som yrkade att friggeboden skulle rivas.

Länsstyrelsen i Hallands län (1991-08-13) yttrade: Enligt 8 kap. 4 § plan-och bygglagen (1987:10), PBL, krävs inte bygglov för att uppföra högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshus, under förutsättning att byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10 kvm, taknockshöjden inte överstiger 3,0 m och byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 m. - Vid av länsstyrelsen begärd kontrollmätning har det visat sig att taknockshöjden på den aktuella byggnaden uppgår till 3,08 m resp. 3,27 m. Därmed är byggnaden bygglovspliktig. Lagliga möjligheter att bevilja bygglov torde inte föreligga, då byggnaden i sin helhet placerats på mark, som enligt detaljplanen inte får bebyggas. - Länsstyrelsen upphäver överklagade beslutet och återförvisar ärendet till byggnadsnämnden för ny handläggning.

I överklagande hos kammarrätten yrkade B.H. att länsstyrelsens beslut skulle upphävas och anförde bl.a. att friggeboden var uppförd på sådant sätt att den inte krävde bygglov.

Byggnadsnämnden anförde i yttrande att kammarrätten borde bifalla överklagandet. Nämnden anförde bl.a. att taknockshöjden låg inom toleransnivån.

Kammarrätten inhämtade yttrande även från Boverket som uttalade följande:

För fastigheten Frillesås-Rya 4:43 gäller detaljplan fastställd den 4 juni 1975. - Boverkets bedömning - Allmänt om beräkning av höjd för komplementbyggnad. I fråga om beräkning av byggnads höjd för komplementbyggnad (s.k. friggebod) vill Boverket allmänt anföra följande. - Enligt 8 kap. 4 § första stycket 6 PBL får man (vad avser en- och tvåbostadshus) i omedelbar närhet av bostadshuset uppföra högst två komplementbyggnader med en sammanlagd yta om högst 10,0 kvm och taknockshöjd om 3,0 m. Motsvarande reglering för komplementbyggnad förekom i 54 § 2 mom. första stycket 6 byggnadsstadgan (1959:612), BS. - I 9 § plan- och byggförordningen (1987:383), PBF, anges beräkningssättet för bestämmande av byggnads höjd. Motsvarande bestämmelser för beräkning av byggnads höjd återfanns i 37 och 40 §§ BS. - Av vad som kan utläsas av förarbetena till PBL (prop. 1985/86:1) har, enligt Boverkets bedömning, någon förändring av bestämmelsernas innehåll i sak inte skett. Enligt vad Boverket vidare kunnat utröna har någon samordning i PBL av de speciella bestämmelserna avseende beräkning av komplementbyggnads höjd och bestämmelserna i övrigt avseende bestämmande av byggnads höjd heller inte varit aktuell. Ledning för bestämmande av beräkningssätt för komplementbyggnads höjd får därför sökas bl.a. i förarbetena till tidigare gällande bestämmelser. - Av förarbetena till den speciella regleringen av komplementbyggnader Lag om ändring i BS (1979:902) prop. 1978/79:111, bilaga 12, s. 3, anförs att det förslag till förenklingar som arbetsgruppen lagt fram är i allt väsentligt inriktat på att åstadkomma begränsningar i skyldigheten att söka byggnadslov. Lättnaderna gäller i huvudsak åtgärder på fastigheter med en- och tvåfamiljshus. - Vidare framgår, s. 22 f., att uthusbyggnader enligt arbetsgruppens förslag, inte får vara högre än 2,5 m. Några remissinstanser påpekade att detta kunde leda till att de får en ansenlig taknockshöjd. På grund därav förskrevs istället att byggnadens taknockshöjd maximerades till 3,0 m. - Av prop. 1978/79:111, s. 37 f., kan vidare utläsas att sådana smärre byggnadsföretag i regel inte, varken hållfasthets- och brandtekniskt eller utseendemässigt, bör medföra större problem vid uppförandet eller vid ett bortförande av byggnaden. Vidare anförs att det normalt kan förväntas att en lekman - även utan kontakt med myndighet - på ett omdömesgillt sätt kan placera de mindre byggnader varom fråga är utan att vare sig grannars eller samhällets intresse av en lämplig och störningsfri bebyggelse kommer i fara. - Av förarbetena framgår, enligt Boverkets uppfattning, att de kompletteringsåtgärder som åsyftas för bygglovsbefrielse i första hand är avsedda att företas på plan mark. Det bör, enligt Boverkets mening, finnas möjlighet att på lämpligt sätt parera nivåskillnader som är motiverade med hänsyn till naturen på varje enskild fastighet. - Det är Boverkets uppfattning att regleringen avser byggnaden som sådan. Uttrycket "byggnaden som sådan" innebär, enligt Boverket, avståndet mellan taknock och syllens underkant. Denna beräkningsmetod av byggnadens höjd medför att underbyggnaden inte medräknas. Enligt Boverkets mening bör underbyggnaden inte medräknas i de fall grunden är utförd som en tekniskt utformad enkel konstruktion, exempelvis friliggande plintar utförda av betong eller annat stenmaterial, och som inte är "integrerad" med byggnaden. Vad som i första hand avses med att det skall finnas möjlighet att på lämpligt sätt parera nivåskillnader som är motiverade med hänsyn till naturen på varje enskild fastighet är de situationer där det är fråga om mindre nivåskillnader. - Ett större ansvar åligger byggherren i fråga om tomter som redan är kuperade eller hårt exploaterade. Byggherren bör i dessa fall i eget intresse försäkra sig om att tänkt placering och utformning överensstämmer med kraven i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. - Beräkning av höjd för den i ärendet aktuella byggnaden - Boverket har den 22 oktober 1992 besökt Frillesås-Rya 4:45. Markytan består till övervägande del av berg. Den aktuella byggnaden är utförd som en tekniskt enkel konstruktion. De markarbeten som vidtagits kring den aktuella komplementbyggnaden inverkar enligt Boverkets uppfattning inte på bedömningen av ärendet. - Generellt bör, med hänsyn till vad som ovan anförts, komplementsbyggnads höjd bestämmas med utgångspunkt i avståndet mellan taknock och syllens underkant. Komplementbyggnadens yttre mått bestäms så att byggnaden betraktas som en isolerad del utan hänsyn tagen till sockel. Denna beräkningsmetod medför således att underbyggnaden i vissa fall inte medräknas. Det är Boverkets uppfattning att det bör finnas möjlighet att på lämpligt sätt parera mindre nivåskillnader som är motiverade med hänsyn till naturen på fastigheten. - Bedömningen blir beroende av omständigheterna i varje enskilt fall och får göras mot bakgrund av de speciella förhållanden som råder på platsen. Det är dock enligt Boverkets uppfattning rimligt att de situationer, där större ändringar av marknivåer medför speciella geotekniska konstruktioner, stödmur o.d., bör prövas inom ramen för bygglovsgivningen. - Den aktuella byggnaden strider, enligt Boverkets uppfattning, inte mot 8 kap. 4 § första stycket 6 PBL. Den aktuella byggnadens höjd beräknad och uppmätt på sätt som angetts ovan överstiger inte den i 8 kap. 4 § första stycket 6 PBL. För detta talar även den av mätningskontoret utförda mätningen (den 21 oktober 1991) där höjden vid den ena gaveln bestämts från marken till taknocken, 2,97 m. Byggnaden som sådan är således enligt Boverkets bedömning inte bygglovspliktig. - Boverket vill avslutningsvis som en parentes nämna att de uppgifter avseende beräkning av byggnads höjd som den klagande hänvisar till i skrivelse till länsstyrelsen den 24 maj 1991 såsom lämnade av Boverkets jurister avser bestämmelsen i 9 § PBF. - Sammanfattningsvis finner Boverket att byggnadsföretaget kan tillåtas med hänsyn till den beräknade taknockshöjden samt att byggnadsföretaget ej heller i övrigt strider mot 3 kap. 1 och 2 §§ PBL.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1993-05-14, Nordberg, Kruse, Otto, referent) yttrade såvitt är av intresse i förevarande mål: Fråga i målet är om den i 8 kap. 4 § första stycket 6 PBL angivna förutsättningen avseende taknockshöjd på högst 3,0 m för att komplementbyggnad skall vara bygglovsfri är uppfylld. - Stadsarkitektkontorets mätningsavdelning har efter en förnyad noggrann mätning av taknockshöjden i fasadlivet dels vid entregaveln och dels vid motsatt gavel funnit att den uppgått till 2,97 m resp. 3,24 m från befintlig marknivå. Taknockshöjden över befintlig markmedelsnivå har angetts till 3,105 m. - I 37 § BS och den numera gällande 9 § PBF anges att en byggnads höjd skall beräknas från markens medelnivå invid byggnaden. Någon reglering av vad som menas med taknockshöjd i 8 kap. 4 § första stycket 6 PBL finns däremot inte. I förarbetena till den lagändring i den dåvarande byggnadsstadgan som innebar att regeln om komplementbyggnader infördes (prop 1978/79:111) görs bl.a. följande uttalande - "Enligt arbetsgruppens förslag skall uthusbyggnaderna inte få vara högre än 2,5 m. Några remissinstanser har påpekat att detta kan leda till att de får en ansenlig taknockshöjd. På grund härav har nu föreskrivits att byggnadens taknockshöjd inte får överstiga 3,0 m.". Vid införandet av PBL överfördes denna möjlighet att utan bygglov uppföra två komplementbyggnader under förutsättning av att de angivna måtten inte överskreds. - Enligt kammarrättens mening saknas skäl att i brist på närmare angivelse beräkna taknockshöjden från annan nivå än i enlighet med nämnda regel om markmedelnivån invid byggnaden. Då taknockshöjden i förevarande fall har överstigit 3,0 m vid mätning från markmedelnivån är kraven för bygglovsfrihet ej uppfyllda. Länsstyrelsen har därför haft fog för att upphäva byggnadsnämndens beslut och återförvisa ärendet för ny handläggning. - - - Kammarrätten avslår besvären.

I besvär yrkade B.H. att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom i den del den innebar återförvisning till byggnadsnämnden på grund av att byggnaden var för hög. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det var mot bakgrund av det av Boverket förordade sättet för beräkning av taknockshöjden häpnadsväckande att kammarrätten beräknat höjden från markmedelnivån invid byggnaden, dvs. enligt 9 § PBF. Kammarrätten hade därvid inte beaktat att det var markmedelnivån när byggnadsföretaget avslutats som enligt RÅ 1991 ref. 94 skulle ligga till grund för beräkningen.

Prövningstillstånd meddelades.

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun avgav yttrande i målet.

Regeringsrätten (1994-10-27, Brink, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 8 kap. 4 § PBL framgår att bygglov inte krävs för vissa uppräknade åtgärder beträffande en- eller tvåbostadshus. Enligt paragrafens första stycke 6 gäller sålunda att utan bygglov får uppföras högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10,0 kvm, taknockshöjden inte överstiger 3,0 m och byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 m. Detta undantag från kravet på bygglov har överförts från 54 § 2 mom. BS. Bestämmelsen infördes i BS den 1 januari 1980 efter förslag i prop. 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m.m.

Målet gäller tillämpningen av regeln om att taknockshöjden inte får överstiga 3,0 m. Kammarrätten har vid beräkningen av taknockshöjden utgått från markmedelnivån invid byggnaden medan B.H. med stöd av Boverkets yttrande till kammarrätten hävdar att regeln tar sikte på byggnaden som sådan, dvs. avser avståndet mellan taknocken och syllens underkant.

Bestämmelser för beräkning av en byggnads höjd finns i 9 § PBF. De innebär bl.a. att, när det i PBL meddelats bestämmelser om byggnadshöjd, följande gäller om inte annat särskilt anges. Byggnadshöjden skall beräknas från markens medelnivå invid byggnaden och den skall räknas till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak. Motsvarande bestämmelser återfanns tidigare i 37 och 40 §§ BS.

Av förarbetena till bestämmelsen i 54 § 2 mom. BS om mindre komplementbyggnader (angivna prop. bilaga 12 s. 22) framgår att byggnaderna enligt framlagt förslag inte skulle få vara högre än 2,5 m. Några remissinstanser påpekade dock att detta kunde leda till att byggnaderna fick en ansenlig taknockshöjd. På grund härav föreskrevs att byggnadens taknockshöjd inte fick överstiga 3,0 m. När det gällde den nivå från vilken byggnadens taknockshöjd skall räknas gavs ingen särskild föreskrift. Någon ändring i nu ifrågavarande hänseenden har inte skett i samband med att bestämmelserna förts över till den nya plan- och bygglagstiftningen. Ej heller finns i gällande detaljplan någon bestämmelse som innebär att byggnads höjd skall beräknas på annat sätt än det som anges i PBF.

På grund av det anförda finner Regeringsrätten att bestämmelsen i 9 § PBF om beräkning av byggnads höjd skall tillämpas när det gäller att bestämma taknockshöjden. För den byggnad varom i målet är fråga skall taknockshöjden därför räknas från markens medelnivå invid byggnaden. Företagna mätningar har visat att taknockshöjden över befintlig markmedelsnivå är 3,105 m sedan byggnadsföretaget slutförts. Den överstiger därmed den i 8 kap. 4 § första stycket 6 högsta tillåtna höjden med drygt 10 cm. De i lagrummet angivna förutsättningarna för att byggnaden skall få uppföras utan lov är därmed inte uppfyllda. Såsom kammarrätten funnit har länsstyrelsen således haft fog för att upphäva byggnadsnämndens beslut och återförvisa ärendet till nämnden för ny handläggning. Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 1994-09-21, föredragande Karlberg, målnummer 3471-1993