RÅ 1994:86

Byggnadsnämnden i Strängnäs kommun beviljade den 23 september 1992, § 207, bygglov för B.L. Stallarholmen, för rivning av del av uthus, tillbyggnad av uthus samt anläggande av kaj och ny brygga, allt på dennes fastighet Vannesta 3:8. Som grund för beslutet anförde nämnden, att den ansåg verksamheten, "fiskeriändamål" samt kaj och brygga vara en mindre avvikelse från gällande detaljplan.

B-O.B. överklagade som ägare till grannfastigheten Vannesta 3:9 beslutet och yrkade att detsamma skulle upphävas. B-O.B. anförde farhågor om att den på grannfastigheten planerade fiskeriverksamheten skulle medföra olägenheter av olika slag för honom.

B.L. yttrade sig och anförde bl.a. följande. Den större delen av fångsten (mer än 90 procent) landades på annan plats och kom aldrig till hans fastighet. Ca 500 kg fisk per år skulle komma att fileas i lokalerna på fastigheten. Under en månad per år skulle rom från siklöjefisket beredas där. Den avvikelse från gällande plan som verksamheten medförde var endast en mindre avvikelse.

Länsstyrelsen i Södermanlands län (1993-02-22) yttrade: För området gäller en byggnadsplan som fastställts av länsstyrelsen den 30 december 1935. Den gäller numera som detaljplan. Enligt den karta som hör till planen är den aktuella fastigheten avsedd för bostadshus. I 5 § byggnadsplanebestämmelserna sägs dock: "Å byggnadsplaneområdet får ej byggnader för fabriksändamål uppföras, med undantag av sådana, som kunna hänföras till hantverkeri". - Att, som byggnadsnämnden gjort, hävda att verksamheten "fiskeriändamål" strider mot planen men är att betrakta som en mindre avvikelse anser länsstyrelsen vara felaktigt. Om mark skall användas för ett ändamål som inte är avsett i planen, kan detta enligt förarbetena till plan- och bygglagen inte anses utgöra en mindre avvikelse. - Generellt kan sägas, att viss integrering av annan verksamhet i ett bostadsområde kan vara förenliga med en plans syfte. Den ovan citerade planbestämmelsen om att byggnader som kan hänföras till hantverkeri skall vara möjliga att uppföra, anger tydligt, att den nu aktuella planen velat lämna sådana möjligheter öppna. - Vad B.L. uppgett om den begränsade omfattning av fiskhanteringen i kombination med eget boende, ger enligt länsstyrelsens uppfattning stöd för att det huvudsakliga användningsändamålet även fortsättningsvis kommer att vara boende och därmed vara förenligt med planens intentioner. De åtgärder som bygglov lämnats för strider inte i övrigt mot planen. Planbestämmelser för vattenområdet saknas, varför kaj och brygga ej heller strider mot planen. Kommunens miljökontor har inte haft något att erinra mot ansökningen om bygglov. - Länsstyrelsen finner med anledning härav inte skäl att göra ändring i det slut som byggnadsnämnden kommit till. - Länsstyrelsen förutsätter att B.L. i framtiden kommer att bedriva fiskehanteringen på fastigheten i ungefär den omfattning han uppgett. - Länsstyrelsen avslår överklagandet.

Länsassessorn Lundström var skiljaktig och anförde att länsstyrelsen borde ha fattat följande beslut: Fastigheten Vannesta 3:8 är enligt planen avsedd för bostadshus. Planen ger också möjlighet till byggnad för hantverkeri. Fråga är om de åtgärder som bygglov lämnas för kan anses överensstämma med eller utgöra en endast mindre avvikelse från planen. - Det i planen använda begreppet "hantverkeri" kan med normalt språkbruk inte inrymma sådan fiskeriverksamhet som B.L. ämnar driva på fastigheten. Det är därför fråga om en avvikelse från planen. De åtgärder som B.L. sökt och erhållit bygglov för, nämligen uthus, kaj och brygga är alla av ansenlig storlek och möjliggör en omfattande fiskeriverksamhet. Vid sådant förhållande finner länsstyrelsen, även om det inte finns någon anledning att betvivla de uppgifter som lämnats om verksamhetens planerade begränsade omfattning, att dessa inte bör innebära att avvikelsen skall bedömas vara ringa. För övrigt kan det, oavsett den kommande omfattningen av fiskeriverksamheten på fastigheten, inte anses osannolikt att de kringboende skulle drabbas av störningar därav som de inte haft anledning att räkna med. - Länsstyrelsen finner att avvikelsen från planen inte är att anse som en mindre avvikelse. Bygglov borde därför inte ha beviljats utan föregående planändring. - Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet.

I överklagande hos kammarrätten yrkade B-O.B. att länsstyrelsens beslut skulle upphävas och anförde bl.a. följande: B-O.B. vidhöll bestämt att fiskhantering, vilket var lika med livsmedelshantering, måste vara synnerligen olämpligt i ett bostadsområde. Tänkta industribygggnad skulle komma att vara belägen 4,5 m från hans tomtgräns. Bryggan som skulle komma att uppföras, där fisken skulle tas iland, var också nära hans strand. Kajen gränsade direkt till hans tomt. Störningar av skilda slag från anläggningen torde vara ofrånkomligt. Skriande fiskmåsar och fisklukt måste höra till bilden. Rökning av fisk måste anses uteslutet. Omfattningen av fiskhanteringen kunde väl ingen idag ha en säker uppfattning om. Det handlade ju faktiskt om uppförande av industribyggnad, brygga och kaj, vilket borde tala för att den industriella verksamheten kunde bli omfattande. B.L:s uppgift i yttrandet till länsstyrelsen om den mängd av fisk, ca 500 kg per år, som skulle komma att tas iland och beredas i industribyggnaden hade han ingen anledning att vare sig tro på eller betvivla. Länsstyrelsen förutsatte visserligen att fiskhanteringen skulle komma att bedrivas så som B.L. uppgivit. Vad hände om inte så blev fallet? B-O.B. ansåg inte att det var en förmildrande omständighet om "endast" 500 kg fisk per år skulle komma att beredas på fastigheten. Yrkesmässig fiskhantering borde ej få förekomma i ett bostadsområde. Det borde vara helt klart att det här ej var fråga om hantverkeri utan i stället handlade det om bedrivande av livsmedelshantering.

Kammarrätten i Stockholm (1993-11-17, Hallberg, Avellan-Hultman, referent, Svens-Jonsson) delade länsstyrelsens bedömning och ändrade inte det överklagade beslutet.

B-O.B. yrkade i överklagande att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det borde klarläggas om B.L:s industriella fiskehantering kunde hänföras till hantverkeri. Bygglov borde inte ha beviljats för sådan hantering under åberopande av att verksamheten skulle komma att utövas i begränsad omfattning. Den avsedda anläggningen, vari skulle ingå en gammal och en nyuppförd byggnad samt brygga och kaj, möjliggjorde en omfattande verksamhet och kunde om så önskades expandera när den väl hade etablerats. B-O.B. skulle sannolikt komma att såsom fritidsboende på grannfastigheten Vannesta 3:9 få vissa obehag av en så närbelägen industriell fiskehantering.

Prövningstillstånd meddelades.

B.L. som bestred B-O.B:s yrkande anförde bl.a. följande. Han sålde den fisk som han fångade i sin rörelse i huvudsak till fiskegrossister, som avhämtade fisken i en kylcontainer som fanns på annat ställe. Endast en mindre del av fångsten, ca 500 kg gös årligen, avsågs att fileas på hans fastighet och även den beredda gösen försåldes till storförbrukare eller grossister. Arbetet med att filea 500 kg gös tog högst 25 timmar per år. Fisket efter siklöja för beredning av rom skedde under en period på tre- fyra veckor i oktober/november. Han fiskade under dagtid och beredde rommen efter dagens fiske. Den huvudsakliga användningen av den planerade byggnaden skulle komma att bli tillverkning och underhåll av fiskeredskap. Verksamheten innebar en manuell hantering, frånsett utnyttjandet av en till kommunens avloppssystem ansluten tvättmaskin för tvättning av fiskenät. På fastigheten hade förut bedrivits en mindre båtvarvsrörelse.

Regeringsrätten (1994-11-29, Wahlgren, Tottie, Bouvin, Lindstam, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan bifallas under vissa i lagrummet angivna förutsättningar, bl.a. att åtgärden inte strider mot detaljplanen. Enligt paragrafens sjätte stycke kan bygglov beviljas för åtgärd som strider mot detaljplan endast om åtgärden innebär en mindre avvikelse från planen och är förenlig med syftet med planen. Som exempel på mindre avvikelser nämns i förarbetena till PBL (prop. 1985/86:1 s. 714) placering av en byggnad någon meter in på s.k. punktprickad mark, överskridande av högsta tillåtna byggnadshöjd av byggnadstekniska eller andra skäl samt överskridande av tillåten byggnadsarea för att en bättre planlösning skall kunna uppnås. Det framhålls i förarbetena att bestämmelsen i sjätte stycket inte är tillämplig om någon vill använda marken för ett i planen inte avsett ändamål.

För fastigheten Vannesta 3:8 i Strängnäs kommun finns en byggnadsplan som fastställts av länsstyrelsen den 30 december 1935. Denna gäller numera enligt 17 kap. 4 § PBL som detaljplan. Av en karta som hör till planen framgår att den aktuella fastigheten utgörs av kvartersmark avsedd för bostadshus. I 5 § planbestämmelserna sägs: Å byggnadsplaneområdet får ej byggnader för fabriksändamål uppföras, med undantag av sådana, som kunna hänföras till hantverkeri. Av planbestämmelserna i 3 § punkt b), framgår vidare att uthus får innehålla en areal av högst 40 kvadratmeter.

Fråga är till en början om åtgärden att uppföra det aktuella uthuset är förenlig med nämnda detaljplanebestämmelser. Härvid är följande att framhålla. B.L. är bosatt på fastigheten Vannesta 3:8 och bedriver yrkesmässig näringsverksamhet i form av fiske. Han avser att uppföra ett nytt uthus på fastigheten och förlägga en del av sin näringsverksamhet, bestående i viss fiskberedning samt tillverkning och underhåll av fiskeredskap, till detta uthus. I bygglovsansökan har angetts att den gäller en industribyggnad i form av uthus med en byggnadsyta om 65 kvadratmeter. Den nya byggnaden, som skall placeras 4,5 meter från gränsen till den av B-O.B. ägda grannfastigheten, skall byggas ihop med en del av ett redan befintligt uthus så att den totala byggnadsytan för uthusen blir 130 kvadratmeter. Ansökan omfattar även utförande av en brygga och kaj vid fastighetens strand. Bryggan skall vara ungefär 24 meter lång på sin längsta sida och ca 9 meter bred. Kajen skall löpa cirka 20 meter utmed strandkanten och ha en bredd som ökar successivt upp till 5 meter.

Med hänsyn till vad sålunda är utrett i målet finner Regeringsrätten att den del av B.L:s fiskeriverksamhet som avses ske i det nya uthuset inte kan betraktas som en sådan med hans boende kombinerad aktivitet som bör kunna godtas inom planområde för enbart bostadsändamål. Planen förbjuder byggnader för fabriksändamål såvitt de inte är att hänföra till hantverkeri. Fiskeriverksamheten i uthuset, som skall inbegripa bl.a. beredning av fångad fisk, kan dock inte hänföras under begreppet hantverkeri i den mening som planbestämmelserna får antas avse. På grund härav strider uppförandet av uthuset med hänsyn till avsedd användning mot planen. Härtill kommer att uppförandet av uthuset är oförenligt med planen även såtillvida, att uthusets byggnadsyta inte obetydligt överstiger högsta medgivna areal för sådan byggnad, 40 kvadratmeter.

Bygglov kan således beviljas för uthuset endast med tillämpning av undantagsregeln i 8 kap. 11 § sjätte stycket PBL, dvs. om byggnadsåtgärden innebär en mindre avvikelse från planen och är förenlig med planens syfte. Mot bakgrund av vad som upptagits i det föregående är förutsättningarna för undantag enligt lagrummet inte uppfyllda. Bygglov för uthuset hade följaktligen inte bort ges.

Vad härefter angår åtgärden att utföra en brygga och kaj vid stranden har det inte i målet framkommit att denna strider mot planen eller mot kraven i 3 kap. PBL. Skäl föreligger därför inte att ändra underinstansernas avgöranden i denna del.

På grund av det anförda skall B-O.B:s talan delvis bifallas och bygglovet för uppförande av uthuset upphävas. I övrigt skall underinstansernas avgöranden stå fast.