RÅ 1995 not 129

Ansökan av Simon K., Kieto M. och deras sex barn om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m

Not 129. Ansökan av Simon K., Kieto M. och deras sex barn om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 18 mars 1994 att avslå en ansökan av Simon K. och Kieto M. samt deras sex barn om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 27 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden familjen K./M:s överklagande. Nämnden fann att familjen inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag föreligga. Nämnden fann att familjen i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Av utredningen i ärendet framgick emellertid att en av makarna den 30 mars 1994 godkänt ett strafföreläggande om 30 dagsböter för snatteri begånget den 2 december 1993. Vidare ansåg nämnden att makarna K./M. genom att avhända sig dispositionen av pass och biljetter bidragit till att deras identitet framstått som osäker. Enligt nämndens bedömning kunde inte heller den id-handling som ingivits i ärendet styrka deras identitet. Nämnden fann mot bakgrund härav att sådana särskilda skäl fick anses föreligga att uppehållstillstånd inte kunde beviljas enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt ansåg nämnden att det fanns skäl att bevilja uppehållstillstånd. - En ny ansökan av familjen K./M. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen avslogs av Utlänningsnämnden i beslut den 21 november 1994. - Familjen K./M. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det ärende som Utlänningsnämnden avgjort genom beslutet den 27 oktober 1994 samt besluta om inhibition av vidare verkställighetsåtgärder. Familjen yrkade också att allmän rättshjälp skulle beviljas i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde familjen i huvudsak följande. Snatteriet den 2 december 1993 kunde - med hänsyn till den tid som förflutit sedan brottet begicks - inte betraktas som särskilt skäl för att inte bevilja uppehållstillstånd enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Utlänningsnämndens praxis på denna punkt var klar. Efter Utlänningsnämndens beslut kunde familjen med hjälp av bekanta i Italien få fram passhandlingar i original, utfärdade den 8 november 1994, av Zaires ambassad i Rom. Därefter gjordes en ny ansökan till Utlänningsnämnden som emellertid avslog den nya ansökningen. Om familjen K./M. hade informerats om att identitetshandlingarna inte var tillräckliga, skulle de naturligtvis ha försökt få fram hemlandspass före Utlänningsnämndens lagakraftvunna beslut i oktober 1994. Familjen hade således betagits möjligheten att inkomma med handlingar som hade räckt för att styrka identiteten. Utlänningsnämndens information om att "pass- eller övrig handling" räckte för att styrka identiteten var vilseledande. Sammanfattningsvis måste sådana omständigheter anses föreligga att en omprövning var motiverad. -Regeringsrätten (1995-04-06, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsinstitutets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga med mindre det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar totalbilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet måste anses motiverad eller det eljest finns anledning att anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. - Regeringsrätten finner inte att det i sak har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av gällande bestämmelser sådan brist som kan föranleda resning. Med hänsyn till det anförda föreligger inte förutsättningar för resning. - Skäl att bevilja familjen K./M. allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. (fd III 1995-03-22, Hartzell)

*REGI

*INST