RÅ 1995 not 131

Ansökan av Demlie M., Gabre A. och deras son om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m

Not 131. Ansökan av Demlie M., Gabre A. och deras son om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog i beslut den 5 april 1991 Demlie M:s ansökan om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 2 september 1992 avslog Utlänningsnämnden Demlie M:s överklagande. Sedan Demlie M. i ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen åberopat att hans hustru Gabre A. och son Amanuel D. anlänt till Sverige meddelade Invandrarverket den 29 september 1992 inhibition av verkställigheten av avvisningsbeslutet. Den 19 oktober 1993 beslutade Invandrarverket att avslå Gabre A:s och sonen Amanuels ansökan om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen. Utlänningsnämnden lämnade genom beslut den 9 november 1994 överklagande av Invandrarverkets beslut utan bifall. Nämnden fann att Gabre A. och sonen Amanuel D. inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag föreligga. Nämnden fann att Gabre A. och Amanuel D. i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Nämnden fann emellertid särskilda skäl föreligga mot att bevilja uppehållstillstånd bl.a. med hänsyn till att hennes make Demlie M. genom lagakraftvunnet beslut den 2 september 1992 avvisats från Sverige och därför var att betrakta som om han befunnit sig i hemlandet. Samma dag, d.v.s. den 9 november 1994, avslog Utlänningsnämnden en ansökan av Demlie M. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. Härjämte avvisade nämnden ansökan om arbetstillstånd, flyktingförklaring och resedokument. Under rubriken Yrkanden m.m. i nämndens beslut anges att Demlie M. i en skrivelse till Invandrarverket daterad den 18 april 1994 har åberopat förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Nämnden anförde bl.a. följande som skäl för sitt beslut. Demlie M. har åberopat anknytning till sin hustru och sitt barn som vistas i Sverige. Den omständigheten att en utlänning åberopar anknytning till Sverige utgör inte grund för bifall till en s.k. ny ansökan om uppehållstillstånd (prop. 1988/89 s. 119 f.). - Nämnden finner att vad Demlie M. anfört beträffande sin politiska verksamhet och sin nya ansökan i allt väsentligt redan prövats av Utlänningsnämnden och Invandrarverket. Vad Demlie M. anfört medger honom inte rätt till asyl och utgör inte heller synnerliga humanitära skäl. Demlie M:s ansökan om uppehållstillstånd skall således lämnas utan bifall. - Vad gäller Demlie M:s ansökan om arbetstillstånd konstaterar nämnden att nämnden inom ramen för 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen (1989:529) lagligen är förhindrad att pröva denna fråga. Inte heller äger nämnden rätt att i annan ordning än i samband med ett överklagande pröva en sådan fråga. Ansökningen i den delen skall därför avvisas. - En ansökan om flyktingförklaring och resedokument kan inte prövas av Utlänningsnämnden annat än i samband med ett överklagande (jfr 7 kap. 4 § utlänningslagen). Ansökningen i den delen skall därför avvisas. - Utlänningsnämnden har härefter den 28 november 1994 och den 13 januari 1995 avslagit nya ansökningar av familjen M./A. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen. - Familjen M./A. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i de ärenden Utlänningsnämnden avgjort genom beslut den 9 november 1994 samt besluta om inhibition. Familjen yrkade även att Regeringsrätten skulle bevilja allmän rättshjälp i resningsmålet. - Familjen utvecklade grunderna för sin ansökan i inlaga till Regeringsrätten den 24 februari 1995. Familjen anförde bl.a. följande. Familjen ansökte om asyl före den 1 januari 1993, även om det skedde vid olika tidpunkter. Vid tidpunkten för Utlänningsnämndens slutliga prövning befann sig familjen fortfarande i Sverige med sonen Amanuel som den 1 januari 1993 var under 18 år. Förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden var därför tillämplig. Den omständigheten att Demlie M. avvisats genom lagakraftvunnet beslut utgjorde inte hinder mot ett bifall enligt förordningen vid prövning av ny ansökan om uppehållstillstånd. Vidare gjordes gällande att den av Utlänningsnämnden skapade fiktionen att Demlie M. vid asylprövningen rörande den övriga familjen skulle betraktas som om han inte befann sig i landet var rättsstridig och måste anses strida mot grundläggande rättsprinciper. Påtagliga brister i rättsligt hänseende förelåg även genom att nämnden som särskilt skäl enligt förordningen åberopat att Gabre A. hade fem barn i hemlandet. Dessa barn var i det närmaste vuxna och födda i tidigare äktenskap. -Regeringsrätten (1995-04-07, Brink, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsinstitutets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga med mindre det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar totalbilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet måste anses motiverad eller det eljest finns anledning att anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. - Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av gällande bestämmelser sådan brist som kan föranleda resning. Med hänsyn till det anförda föreligger inte förutsättningar för resning. - Skäl att bevilja familjen M./A. allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. (fd III 1995-03-28, Kovacs)

*REGI

*INST