RÅ 1995 not 143

Not 143. Ansökan av John H. m.fl. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan, alternativt resning i planärendet. - Kommunfullmäktige i Haninge kommun antog den 13 december 1993 detaljplan för Norrby 1, Haninge Port, Haninge Gård. Beslutet överklagades av John, Britt, Martin och Monica H., ägare av Upp-Norrby 2:535. De yrkade att planområdet skulle utvidgas till att omfatta deras fastighet. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1994-03-02) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 12 kap 6 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, får Regeringen förelägga kommunen att inom en viss tid anta eller ändra detaljplan (planföreläggande). En utvidgning av planområdet kan bara ske på detta sätt och kan inte beslutas av Länsstyrelsen. Klagandenas talan kan alltså inte bifallas av Länsstyrelsen. Av utlåtande i anledning av utställandet framgår dock att den östra delen av Norrby gärde enligt översiktsplan skall nyttjas för bostäder och arbetsplatser och att den närmare konkretiseringen av markanvändningen får redas ut i kommande programarbete. - John H. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De vidhöll yrkandet att planområdet skulle utvidgas. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-09-29): Regeringen konstaterar att utgångspunkten i PBL är att det ankommer på kommunen att avgöra när och var en detaljplan skall upprättas. Sådana förhållanden som motiverar ett planföreläggande enligt 12 kap. 6 § PBL föreligger inte. Regeringen finner inte att den antagna detaljplanen vare sig genom sitt innehåll eller genom den av kommunen valda avgränsningen av planområdet medför sådana olägenheter för klagandena att planen inte kan godtas. - Regeringen avslår överklagandena. - John H. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Alternativt ansökte de om resning i ärendet. De yrkade att regeringens beslut skulle upphävas och kommunen ges ett planföreläggande att omarbeta detaljplanen så att deras fastighet kunde bebyggas. Vidare yrkade de att detaljplanen skulle inhiberas tills målet avgjorts. De anförde bl.a. följande. Detaljplanen medförde sådana olägenheter för dem att den inte borde godtas. De ägde en fastighet som i ett förslag till detaljplan den 23 januari 1989 ingick och klassades som kontors- och småindustriområde med Näringslivskontorets rekommendation. I och med uteslutningen ur den aktuella detaljplanen var fastigheten fortfarande sedan en bostadsbrand 1967 belagd med byggnadsförbud. Enligt uppgift från en planarkitekt på stadsbyggnadskontoret skulle det dröja minst 10-20 år innan deras fastighet blev aktuell att ingå i programarbetet och detaljplan skulle dröja ännu längre. Detta medförde den stora olägenheten att de inte kunde bebygga fastigheten så länge byggnadsförbudet rådde. - Regeringsrätten (1995-04-11, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten, på talan av en enskild part i ett förvaltningsärende som omfattas av lagen, pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna. Om Regeringsrätten därvid finner att så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten enligt 5 § samma lag upphäva beslutet. I annat fall skall det stå fast. - Handlingarna i målet ger inte vid handen att regeringens beslut på nyss angivet sätt strider mot någon rättsregel. Rättsprövningen skall därför inte föranleda att regeringens beslut upphävs. - I målet har inte framkommit några omständigheter som utgör skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1995-03-21, G. Mattsson)

*REGI

*INST