RÅ 1995 not 151

Ansökan av Samir A. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m

Not 151. Ansökan av Samir A. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 10 september 1993 att avslå en ansökan av Samir A. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 1 och 2 utlänningslagen (1989:529). Vidare förbjöds han att återvända till Sverige under viss tid utan tillstånd av Invandrarverket. Samir A. överklagade beslutet hos Utlänningsnämnden, som i beslut den 17 juni 1994 vid en samlad bedömning fann att Samir A. inte gjort sannolikt att han var i behov av asyl i Sverige. Han var därför enligt verket inte att betrakta som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter föreligga som avsågs i 3 kap. 1 § 1 samma lag. - Nämnden konstaterade emellertid att det framgick att Samir A. den 24 september 1993 ingått äktenskap med en svensk medborgare med vilken han varit sammanboende sedan juli 1993. - Vad beträffar den åberopade anknytningen fann nämnden med hänsyn till vad som dittills var känt att särskilda skäl fick anses föreligga enligt 2 kap. 5 § andra stycket 3 utlänningslagen att med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1 samma lag bevilja Samir A. ett tidsbegränsat uppehållstillstånd trots att han befann sig i Sverige. En förutsättning, anförde nämnden, för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skulle kunna utfärdas var normalt att den sökande innehade en giltig passhandling. Såvitt framgick av handlingarna hade Samir A. inte företett något giltigt hemlandspass - utfärdat av syriska myndigheter - med anledning av sin ansökan om uppehållstillstånd. Nämnden beredde honom därför tillfälle att till nämnden inge ett giltigt hemlandspass innan frågan om hans rätt att erhålla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd slutligen skulle prövas av nämnden. - I beslut den 8 september 1994 konstaterade Utlänningsnämnden att Samir A. inte ansökt om pass. Nämnden kunde inte heller finna att han på annat sätt gjort troligt att han inte kunde erhålla pass. Förutsättningar att utfärda främlingspass enligt 1 kap. 11 § utlänningsförordningen (1989: 547) förelåg inte. Mot bakgrund härav kunde Samir A:s ansökan om uppehållstillstånd grundat på anknytning inte bifallas. Även i övrigt saknades skäl att bevilja Samir A. uppehållstillstånd. Mot bakgrund härav avslog nämnden Samir A:s överklagande av Invandrarverkets beslut den 10 september 1993. - Härefter avslog Utlänningsnämnden i beslut den 22 september, den 7 oktober, den 3 november och den 24 november 1994 ansökningar enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Samir A. ansökte om resning. - Till stöd för ansökningen anförde han i huvudsak följande. Utlänningsnämnden hade i sina beslut inte tagit någon hänsyn till svårigheterna för honom att få fram passhandling och man hade inte heller ändrat sitt beslut trots att han lyckats erhålla syriskt hemlandspass, vilket bifogades resningsansökningen. Med hänsyn till att Utlänningsnämnden accepterat att ta upp Samir A:s ansökan från Sverige, vilket var en avvikelse från huvudregeln, så borde man i konsekvens härmed även ha en skyldighet - såvitt ej nya för den sökande graverande omständigheter framkommit - att medge fortsatt tillfälligt uppehållstillstånd under ytterligare sex månader när passhandling inkommit. Så hade ej skett och detta måste anses vara en felaktig rättstillämpning. -Regeringsrätten (1995-04-12, Brink, Wadell, von Bahr): I målet har inte visats omständigheter som bör föranleda resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd III 1995-03-08, Hedin)

*REGI

*INST