RÅ 1995 not 167

Ansökan av Pathmanathan S., hans hustru Sivaneswary P. och deras barn Felicia om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 14 september 1993 att avslå ansökningar från makarna Pathmanathan S. och Sivaneswary P. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 1 december 1994 avslog Utlänningsnämnden makarnas överklagande samt en ansökan av Felicia S. om uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog därefter den 16 februari 1995 en ny ansökan från makarna och deras barn om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Pathmanathan S., Sivaneswary P. och Felicia S. ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden den 16 februari 1995 avgjorda ärendet. De ansågs också yrka att allmän rättshjälp skulle beviljas dem i resningsmålet

Not 167. Ansökan av Pathmanathan S., hans hustru Sivaneswary P. och deras barn Felicia om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 14 september 1993 att avslå ansökningar från makarna Pathmanathan S. och Sivaneswary P. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 1 december 1994 avslog Utlänningsnämnden makarnas överklagande samt en ansökan av Felicia S. om uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog därefter den 16 februari 1995 en ny ansökan från makarna och deras barn om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Pathmanathan S., Sivaneswary P. och Felicia S. ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden den 16 februari 1995 avgjorda ärendet. De ansågs också yrka att allmän rättshjälp skulle beviljas dem i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Utlänningsnämnden hade som skäl för sitt beslut bl.a. anfört att man funnit det anmärkningsvärt att sökandena först nu gav in handlingar som de borde ha kunnat presentera tidigare. Denna uppfattning syntes grundad på det förhållandet att den åberopade kallelsen avsåg en inställelse år 1990, vilket av nämnden uppgavs vara mer än två år innan sökandena lämnade Sri Lanka. Av asylansökan, asylutredning och senare inlaga framgick att sökandena lämnade Sri Lanka redan i slutet av år 1985. Utlänningsnämndens beslut hade därför grundats på felaktiga förutsättningar vilket tycktes ha varit avgörande för nämndens bedömning. -Regeringsrätten (1995-05-10, Palm, Berglöf, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av Utlänningsnämndens beslut den 16 februari 1995 framgår att nämnden vid trovärdighetsbedömningen utgått från att makarna lämnade sitt hemland först mer än två år efter dagen för den av makarna åberopade kallelsen till domstolsförhandling under år 1990. Denna utgångspunkt är, såsom framhållits i ansökningen om resning, inte förenlig med de uppgifter som lämnats av makarna i asylansökan, asylutredning och senare inlaga. - Utlänningsnämnden synes sålunda ha grundat ett led av sin bedömning på en felaktig uppfattning i en sakfråga. Med hänsyn bl.a. till vad som i övrigt anförts i nämndens beslut finner Regeringsrätten emellertid att detta förhållande inte innefattar sådana synnerliga skäl för en ny prövning som fordras för resning. Något annat skäl för resning har inte visats föreligga. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och ansökningen om allmän rättshjälp. (fd I 1995-04-05, B. Lundgren)

*REGI

*INST