RÅ 1995 not 186
Kammarrätts underlåtenhet att ge klagande tillfälle att komplettera överklagandet (återförvisning)
Not 186. Överklagande av Socialnämnden i Ljungby kommun ang. bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. -Socialnämnden i Ljungby kommun (1993-09-29) avslog en ansökan av Sven B. om ekonomiskt bistånd avseende oktober 1993. - Sven B. överklagade beslutet. - Länsrätten i Kronobergs län (1993-11-04, ordf. Gunnarsson) biföll överklagandet och förpliktade nämnden att utge det begärda biståndet. - Socialnämnden överklagade länsrättens dom men Kammarrätten i Jönköping (1993-11-17, Nordling, Stridbeck, Källman) avslog detta överklagande. - Socialnämnden fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Nämnden fick del av länsrättens dom den 5 november 1993. Eftersom nämnden ansåg avgörandet felaktigt och i strid med rättspraxis och tidigare domar överklagades domen, varvid inhibition begärdes. Överklagandetiden gick ut den 26 november 1993. Ytterligare handlingar i ärendet skickades till länsrätten den 16 november 1993. Dessa handlingar bestod av justerat protokollsutdrag från socialnämndens arbetsutskotts sammanträde, vid vilket formellt beslut togs att överklaga länsrättens dom, samt den utredning som låg till grund för utskottets beslut och i vilken socialnämndens ställningstagande och hela argumentering noggrant redovisades. Handlingarna anlände till kammarrätten den 18 november 1993. Kammarrätten hade emellertid redan den 17 november 1993 beslutat att fastställa länsrättens dom. Kammarrätten fattade således sitt beslut innan överklagandetiden gått ut och utan att ens ha tagit del av socialnämndens argumentering. - Regeringsrätten (1995-05-29, Dahlman, Berglöf, Werner, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Med anledning av socialnämndens invändningar mot kammarrättens handläggning är följande att anföra. Sedan länsrätten genom domen den 4 november 1993 bifallit Sven B:s talan om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för oktober 1993, begärde socialnämnden i skrivelse den 8 november 1993, undertecknad av socialchefen Leif Sjöholm, inhibition av verkställigheten av länsrättsdomen. I en skrivelse den 11 november 1993, likaledes undertecknad av Leif Sjöholm, överklagade socialnämnden domen och upprepade nämnden sin begäran om inhibition. - Som motivering till framställningen om inhibition hänvisades i sistnämnda skrivelse kortfattat till tidigare länsrätts- och kammarrättsdomar enligt vilka talan om ekonomiskt bistånd avslagits i situationer då den sökande ej befunnits vara aktivt arbetssökande. Skrivelserna innehöll inte därutöver några grunder för eller i övrigt någon utveckling av talan. Handlingarna i målet - således bestående av länsrättens akt och de båda nämnda skrivelserna - föredrogs hos kammarrätten den 16 november 1993, varvid kammarrätten beslöt att omedelbart avgöra målet i sak. Kammarrättens dom meddelades den 17 november 1993. Påföljande dag inkom till kammarrätten protokoll från socialnämndens arbetsutskotts sammanträde den 9 november 1993, enligt vilket arbetsutskottet beslutat att hos kammarrätten överklaga ärendet om bistånd till Sven B., jämte ärendeblad med närmare utredning om Sven B:s förhållanden, uppgifter om ärendets handläggning hos socialförvaltningen och länsrätten samt synpunkter på tillämpningen hos olika domstolar och myndigheter av begreppet aktivt arbetssökande. - Regeringsrätten finner att de båda skrivelser som ingavs av socialchefen på socialnämndens vägnar före kammarrättens avgörande inte har haft sådan utformning eller sådant innehåll att det klart framgick att socialnämnden inte önskade anföra ytterligare omständigheter till stöd för sin talan eller på något annat sätt komplettera handlingarna i målet. Den omständigheten att motivering anförts enbart till framställningen om inhibition men inte uttryckligen till talan i övrigt borde ha föranlett kammarrätten att före ställningstagandet i sak - som ju skedde före överklagandetidens utgång - utreda om någon komplettering var att vänta. När överklagandet inkom till kammarrätten fanns såvitt handlingarna utvisar inte någon handling av vilken framgick att socialchefen var behörig att företräda socialnämnden. - På grund av det anförda finner Regeringsrätten att kammarrätten förfarit felaktigt i processuellt hänseende. Detta har fått till följd att viss utredning från socialnämnden, som inte uppenbart saknat betydelse, inte har kunnat tas i beaktande av kammarrätten. Kammarrättens dom bör därför undanröjas och målet visas åter till kammarrätten för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning. (fd I 1995-05-03, Hagelin)