RÅ 1995 not 187
Avslag (oriktig rättstillämpning i ärende ang. rivningsföreläggande enligt plan- och bygglagen) / Oriktig rättstillämpning i ärende ang. rivningsföreläggande enligt plan- och bygglagen (avslag) / Allmän rättshjälp i resningsmål avseende rivningsföreläggande enligt plan- och bygglagen (avslag)
Not 187. Ansökan av Ester O. om resning i ärende ang. rivningsföreläggande enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL. - Den 21 april 1994 beslutade Byggnadsnämnden i Nora kommun, med stöd av 10 kap. 14 och 16 §§ PBL att förelägga Reino O. i egenskap av ägare till fastigheterna Granen 7 och Granen 8 att dels på Granen 7 riva bostadshus och uthus vid tomtgräns till öster, dels på båda fastigheterna ta bort samtliga upplag, allt inom en månad från det att han fått del av besluten. I besluten angavs att åtgärderna, om föreläggandena inte följdes, skulle komma att utföras av byggnadsnämnden på Reino O:s bekostnad. Anteckning om föreläggandena gjordes den 3 maj 1994 i fastighetsboken. Den 19 maj 1994 fick Ester O. lagfart på fastigheterna, varvid antecknades att hennes fång utgjordes av köp den 15 april 1994. Ester O. överklagade byggnadsnämndens båda beslut. I beslut den 29 september 1994 avslog Länsstyrelsen i Örebro län överklagandet, varvid i motiveringen hänvisades till bl.a. bestämmelserna i 10 kap. 21 § PBL. Ester O. överklagade även detta beslut, men länsstyrelsen avvisade den 9 november 1994 överklagandet såsom för sent inkommet. Genom beslut den 12 januari 1995 fastställde Kammarrätten i Jönköping avvisningsbeslutet. Kammarrättens beslut överklagades inte. - Ester O. ansökte om resning i det av länsstyrelsen den 29 september 1994 avgjorda ärendet. Hon yrkade att byggnadsnämndens beslut skulle upphävas samt begärde inhibition. Vidare ansökte hon om allmän rättshjälp med biträdesförordnande för hennes ombud. - Till stöd för sin talan anförde Ester O. i huvudsak följande. Hon ägde tidigare de aktuella fastigheterna men överlät dem den 20 juni 1993 till Reino O. Avsikten var emellertid att hon skulle bo kvar och överlåtelsen var av skenkaraktär. Byggnadsnämndens båda beslut av den 21 april 1994 fick, med hänsyn till hur de formulerats, anses gälla från den tidpunkt då de delgavs Reino O. Delgivning skedde troligen den 20 maj 1994. Kommunen fick senast den dagen skriftlig underrättelse från Reino O. om att Ester O. ånyo (sedan den 19 i samma månad) var lagfaren ägare och skulle i det läget ha beslutat om föreläggande mot den "nye" ägaren. Reino O. hade inte varit behörig att ta emot föreläggandena vid den tidpunkt då delgivning fick anses ha skett. Eftersom han vid den tidpunkten inte var lagfaren ägare, kunde föreläggandena inte anses ha verkan mot Ester O. på det sätt som angavs i 10 kap. 21 § PBL. Grund för resning förelåg eftersom den rättstillämpning som låg till grund för besluten uppenbart stred mot lag. I varje fall hade besluten fått rättsverkan mot någon som vid den tidpunkten inte varit part i ärendet. -Regeringsrätten (1995-05-29, Dahlman, Berglöf, Werner, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Reino O. fick lagfart på fastigheterna Granen 7 och 8 den 3 september 1993. De i målet aktuella föreläggandena beslutades av byggnadsnämnden den 21 april 1994. Av dateringen av den underrättelse från Reino O. till kommunen som åberopats i resningsansökningen får anses framgå att han senast den 18 maj 1994 fått del av föreläggandena. Ester O. fick lagfart på fastigheterna den 19 maj 1994. - Det sagda ger vid handen att Reino O. var lagfaren ägare till fastigheterna såväl när besluten om föreläggande fattades som alltjämt när han fick del av föreläggandena. Vad som i övrigt förekommit i målet kan mot denna bakgrund inte anses visa att vare sig byggnadsnämndens beslut den 21 april 1994 att rikta föreläggandena mot Reino O. eller länsstyrelsens beslut den 29 september 1994 att med hänvisning till bestämmelserna i 10 kap. 21 § PBL pröva och avslå Ester O:s överklagande vilar på en sådan oriktig grund att det finns skäl för resning. Inte heller i övrigt har skäl för resning visats föreligga. - Skäl att bevilja Ester O. allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. (fd I 1995-05-03, Hagelin)