RÅ 1995 not 214

Not 214. Ansökan av Gani R. m.fl. om resning i ärenden ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 30 mars 1993 att avslå ansökningar från Gani R. m.fl. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tidpunkt utan tillstånd av verket. Sedan sökandena överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 31 augusti 1994 överklagandena. I sitt beslut fann nämnden att sökandena i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Utlänningsnämnden fann dock med hänsyn till att Gani R. den 27 december 1993 godkänt ett strafföreläggande avseende snatteri begånget i oktober samma år, att särskilda skäl förelåg att inte bevilja dem uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt fann nämnden skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog därefter i ett flertal beslut, senast den 15 mars 1995 förnyade ansökningar från sökandena om uppehållstillstånd. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i de av Utlänningsnämnden avgjorda ärendena och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. - Till stöd för resningsansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Strafföreläggandet hade undanröjts och därmed borde det inte föreligga särskilda skäl mot att bevilja dem uppehållstillstånd enligt förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Det hade inte framkommit några nya omständigheter till nackdel för dem. Familjen kom från Kosovo, dit det hade varit tekniska verkställighetshinder sedan sommaren 1994. Denna omständighet i sig borde vara tillräcklig för att låta dem stanna. Därtill kom att de hade vistats i Sverige i närmare tre år. Om dessutom den psykiska ohälsan hos dem vägdes in, borde det vara än mer orimligt att avvisa dem. -Regeringsrätten (1995-06-13, Tottie, Werner, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Gani R. godkände den 27 december 1993 ett av Åklagarmyndigheten i Hudiksvall utfärdat strafföreläggande den 17 december 1993 för snatteri begånget den 18 oktober samma år. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade Gani R. olovligen med tillägnelseuppsåt tagit varor i en matmarknad till ett värde av 87 kr 70 öre. Det i föreläggandet utsatta bötesstraffet var 30 dagsböter om 30 kr. Sedan Gani R. klagat på strafföreläggandet undanröjde Ljusdals tingsrätt genom slutligt beslut den 16 december 1994 (mål B 105/94) strafföreläggandet. I skälen för tingsrättens beslut angavs att Gani R:s godkännande inte kunde anses som en giltig viljeförklaring. Åklagaren har emellertid överklagat tingsrättens beslut till Hovrätten för Nedre Norrland och därvid bl.a. åberopat att Gani R. erkänt gärningen vid polisutredningen. - Med hänsyn till att beslutet att undanröja det av Gani R. godkända strafföreläggandet således inte har vunnit laga kraft finner Regeringsrätten inte att det föreligger synnerliga skäl att pröva de av Utlänningsnämnden avgjorda ärendena på nytt. Inte heller i övrigt har sökandena visat att någon omständighet föreligger som bör föranleda resning. Resningsansökningen skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1995-05-10, Karlsson)

*REGI

*INST