RÅ 1995 not 28

Not 28. Ansökan av Nusret H. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 21 december 1993 att avslå en ansökan av Nusret H., Tarkan H. och Uzay H. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före visst datum återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 24 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden sökandenas överklagande av verkets beslut. Sedan sökandena gett in en ny ansökan om uppehållstillstånd m.m. till Utlänningsnämnden beslutade nämnden den 29 november 1994 att avslå ansökningen. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning och att ärendet återremitterades till Utlänningsnämnden för förnyad prövning samt att vidare åtgärder med anledning av tidigare fattade beslut inhiberades. - Till stöd för ansökningen anförde de i huvudsak följande. Barnfamiljer som före den 1 januari 1993 här i landet gjort ansökan om asyl och hade barn som före den 1 januari 1993 var under 18 år och som fortfarande befann sig i landet fick, enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd, beviljas uppehållstillstånd om särskilda skäl inte talade emot det. Det fanns inget skäl som talade mot att de skulle beviljas uppehållstillstånd enligt förordningen. Familjen H:s identitet var klar. Ingen av familjens medlemmar hade begått eller blivit dömd för brott eller varit medlem i någon terroristorganisation. Nusret H. var lagligen skild sedan den 19 juli 1991 och hade levt separerad från sin före detta hustru i nästan tre år. Nusret H. hade aldrig dolt att han kommit till Sverige med sin före detta hustru den 18 augusti 1991 och att de ansökt om asyl tillsammans. Det hade varit deras sista försök att för barnens bästa leva tillsammans, men det hade inte fungerat. Då hon efter en tid velat återvända till hemlandet hade Nusret H. varit tvungen att följa med henne, eftersom hon inte hade haft eget pass. Efter föräldrarnas skilsmässa hade Uzay hela tiden bott hos sin far. Tillsammans utgjorde far och son en familj, som var samlad i Sverige. Att Uzay hade en äldre bor som studerade i Turkiet, kunde inte medföra att han hade en starkare anknytning dit än han kunde anses ha till Sverige. Att påstå att det fanns en starkare anknytning till Makedonien, bara för att barnens mor befann sig där, var orimligt. -Regeringsrätten (1995-02-02, Dahlman, Werner, Lavin): Nusret H., Tarkan H. och Uzay H. har inte visat att det föreligger skäl för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1995-01-17, Sundberg)

*REGI

*INST