RÅ 1995 not 330

Not 330. Överklagande av Ann-Britt H. ang. bilstöd. - Ann-Britt H. ansökte om bilstöd enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade och åberopade att hennes dotter Emma var handikappad. -Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa (1990-11-08) avslog ansökningen med motiveringen att barnets handikapp inte bedömts medföra så väsentliga förflyttningssvårigheter att Ann-Britt H. inte skulle kunna anlita reguljära trafikförbindelser. - I överklagande vidhöll Ann-Britt H. sin ansökan. - Kammarrätten i Göteborg (1993-01-25, Stenstad, Österlin och Jönsson samt nämndemännen Leinonen och Thoren): Av försäkringskassans utredning framgår bl.a. följande. Emma, som är född år 1984 har en utvecklingsförsening samt en krampsjukdom. Hon bor tillsammans med föräldrar och tre syskon 2,5 km utanför Bengtsfors. Inga reguljära trafikmedel finns. Hon vistas på daghem tre dagar per vecka mellan kl. 8.30-12.30 samt är på elevhem en helg per månad. - Leg. psykolog Gudrun Dahlqvist, Vänersborg, uppgav i ett intyg den 12 juni 1990 bl.a. följande. Emma är autistisk och kräver ständig tillsyn. Handikappet innebär kontakt-, språk- och beteendestörning. Hon har svårt att vara i röriga miljöer t.ex. i affärer och på allmänna transportmedel. När hon inte klarar miljön kan hon skrika skärande och får lätt kramper. Man är därför beroende av att alltid gå undan i avskildhet med Emma, vilket bl.a. kräver att man är beroende av egen bil för att kunna resa med henne. - Kammarrätten gör bedömningen att Emmas handikapp inte varaktigt medför väsentligt större förflyttningssvårigheter för hennes familj än som gäller för barnfamiljer i allmänhet. Rätten avslår därför Ann-Britt H:s överklagande. - Ann-Britt H. fullföljde sin talan hos Försäkringsöverdomstolen. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till hennes talan med hänvisning bl.a. till ett av överläkaren Birgitta Jalling, chef för sektionen för barnneurologi/habilitering vid Karolinska sjukhuset i Solna, till Försäkringsöverdomstolen avgivet sakkunnigutlåtande. I utlåtandet anfördes bl.a. följande. Emma hade när hon var knappt två månader gammal sina första epileptiska anfall. Under sina första levnadsår behandlades hon med antiepileptiska mediciner i olika kombinationer utan att anfallsfrihet nåddes. Ganska snart stod det klart att hennes utveckling såväl motoriskt som psykologiskt var försenad. Även om den motoriska utvecklingen varit försenad hade den ändå framskridit. Den mentala utveckligen däremot hade varit både starkt försenad och avvikande. Vid sex års ålder hade Emma inte utvecklat något talat språk. Vid en undersökning den 20 februari 1990 uppfattades Emma då ha en svår mental retardation och ett klart autistiskt syndrom. Hon var gravt utvecklingsstörd samt starkt överaktiv och avskärmad. I intyget den 12 juni 1990 av leg. psykologen Gudrun Dahlquist beskrevs ett typiskt beteende för utvecklingsstörda barn med autistiska drag. Moderns beskrivning av svårigheterna att resa kommunalt med ett autistiskt barn som oselekterat tog kontakt med främmande människor och som på grund av både kroppslig styrka och avvikande beteende kunde bli fullständigt ohanterligt stämde väl med den bild som gjorde att färdtjänst hade beviljats familjer med denna problematik. Birgitta Jalling instämde helt i psykologens bedömning att familjen var beroende av egen bil för att kunna resa med Emma. - Målet överlämnades enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1995-09-11, Dahlman, Werner, von Bahr, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den medicinska utredningen i målet, särskilt Birgitta Jallings sakkunnigutlåtande, visar att Emma H. till följd av sin grava utvecklingsförsening och epilepsi samt autistiska syndrom med avvikande beteende har ett funktionshinder, som är varaktigt, och att detta leder till väsentliga svårigheter för Ann-Britt H. att förflytta sig tillsammans med Emma och att anlita allmänna kommunikationer. På grund härav och då Ann-Britt H. har behov av personbil för förflyttning tillsammans med Emma är hon berättigad till bilstöd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och förklarar Ann-Britt H. berättigad till bilstöd. Regeringsrätten visar målet åter till Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa för fortsatt handläggning. (fd II 1995-10-04, Åberg)

*REGI

*INST