RÅ 1995 not 337
Överklagande av Staffan L. ang. ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Not 337. Överklagande av Staffan L. ang. ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. - Staffan L. ansökte om ersättning enligt nämnda lag. Som arbetsskada angavs ont i huvudet, hårbotten, öronen, axlarna och ryggen samt dessutom minnesbesvär, trötthet och magbesvär. Han uppgav visandedagen till den 2 november 1988 och hävdade att besvären och sjukdomarna drabbat honom som en följd av skadlig inverkan i form av strålning från bildskärm. -Stockholms läns allmänna försäkringskassa (1991-02-27) avslog ansökningen med följande motivering: Motivet till kassans beslut att avslå din anmälan om arbetsskada är att du inte varit utsatt för sådan skadlig inverkan som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring (2 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring). För att "skadlig inverkan" skall anses ha förelegat skall, enligt praxis, de miljöfaktorer du varit utsatt för i ditt arbete vara av den arten att de sannolikt kunnat orsaka den typ av sjukdom som du drabbats av. - Utredningen i ärendet samt den medicinska och yrkesmedicinska forskningen visar inte med tillräcklig grad av sannolikhet att den form av besvär du anmält som arbetsskada kan orsakas av strålning från bildskärmar. Skadlig inverkan i arbetet bedöms därför inte ha förelegat. - I överklagande vidhöll Staffan L. sitt ersättningsyrkande. Han åberopade ett utlåtande av företagsläkaren Anders Holmer, Stockholm, och en journalkopia från företagshälsovården. - Kammarrätten i Stockholm (1992-11-24, Hallberg, Levin och Hermansson samt nämndemännen Viking och Ramnefalk): I en anmälan om arbetsskada, som kom in till försäkringskassan i juni 1990, ifrågasattes att Staffan L. i sitt arbete som utbildare ådragit sig huvudvärk, ledbesvär, hudbesvär, minnesbesvär, trötthet och magsår genom arbete vid bildskärm. Staffan L. var sjukskriven fr.o.m. den 2 april och t.o.m. den 2 september 1990 på grund av hudbesvär. - I ett utlåtande utfärdat den 22 januari 1990 av professorn Sture Liden vid Hudkliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm angavs bl.a. att Staffan L. arbetat med bildskärmsarbete sedan år 1978. Hans aktuella besvär började år 1987. Staffan L. arbetade då under en intensiv arbetsperiod upp till 16 timmar per dag. Han fick då begynnande rodnad och känsla av svullnad i ansiktet. Han skulle ha sökt företagshälsovården men inte fått gehör för sin uppfattning om samband mellan hudbesvär och arbetsmiljö. I december 1989 tillkom alltmer ökade besvär från andra organ än huden, då Staffan L. utsatte sig för elektrisk utrustning av olika slag, såsom värk av växlande lokalisation (rygg, axlar, nacke, hals, käkar och tänder samt huvudvärk), pip i öronen, uttalad trötthet och värk i ögonen. Objektivt fanns inget som avvek från det normala för dagen vad gällde ansiktshuden. - Som diagnos angavs subjektiva sjukdomssymtom efter exposition för elektromagnetiska kraftfält. - I ett utlåtande avseende Staffan L. utfärdat den 28 september 1990 av professorn Jan E. Wahlberg vid Yrkesdermatologiska kliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm angavs som diagnos ytliga blodkärl (teleangiectasier) och att det inte fanns några hållpunkter för att arbete vid bildskärm skulle ge upphov till dessa. En epidemiologisk undersökning hade visat att ytliga blodkärl förekommer hos 60-70 procent av normalbefolkningen. - I det av Staffan L. åberopade läkarutlåtandet från Holmer yttrades bl.a. att det inte kunde uteslutas att tidigare intensiva exposition för elmagnetiska fält bidragit till symtomutvecklingen med nu upplevd uttalad överkänslighet hos en reaktiv patient med kronisk och aktiv herpesinfektion dessutom. - Som diagnos angavs generella tendiniter, flyktiga synoviter, senfästesinflammation, ledsvullnad, sannolik seborrebenägenhet samt elöverkänslighet. - Kammarrätten, som delar försäkringskassans bedömning, ändrar inte försäkringskassans beslut. - Staffan L. fullföljde sin talan hos Försäkringsöverdomstolen och anförde bl.a. följande. Prövningen i målet borde inte inskränkas till att endast omfatta frågan om det förelegat skadlig inverkan av elektriska och magnetiska fält. Han ansåg att en rad olika faktorer hade samverkat vid uppkomsten av hans sjukdomsbesvär, bl.a. stress, övertidsarbete och konflikter på arbetsplatsen. Därför fanns det skäl att godkänna arbetsskada på grund av utbrändhet i arbetet. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. - I målet inhämtades ett sakkunnigutlåtande av professor Arne Wennberg, Neuromedicinska enheten, Arbetsmiljöinstitutet, som med ledning av sina i utlåtandet redovisade resonemang samt den sjukdomsbild och det sjukdomsförlopp som förelåg i Staffan L:s fall drog slutsatserna att dennes sjukdomsbild kunde stämma med s.k. elöverkänslighet och att sambandet mellan sjukdomssymptomen och bildskärmsarbete var tillräckligt väl belagt för att sjukdomen skulle betraktas som arbetsskada. - Vidare avgav Socialstyrelsen (Rättsliga rådet) yttrande i målet. Rådet anslöt sig till vad som har anförts i ett yttrande som Rådet hade inhämtat av docenten och överläkaren Bengt Järvholm, Göteborg. I överenstämmelse med detta uttalade Rådet att det inte fanns tillräckligt vetenskapligt underlag för att anse att den typ av sjukdomsbesvär som prövningen i målet avsåg sannolikt kunde framkallas av eller förvärras av exponering för elektriska och magnetiska fält vid bildskärmsarbete. - Målet överlämnades enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1995-11-13, Dahlman, Werner, von Bahr, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan om Staffan L. har varit utsatt för skadlig inverkan av andra faktorer i arbetsmiljön än inverkan av elektriska och magnetiska fält omfattas inte av anmälningen om arbetsskada och har inte prövats av underinstanserna. Det saknas också utredning härom. Regeringsrätten inskränker därför sin prövning till frågan om skadlig inverkan förelegat till följd av elektriska och magnetiska fält. - Utredningen i målet ger vid handen att det föreligger olika meningar på vetenskapens nuvarande stadium i fråga om möjligheten att elektromagnetiska fält kan ge upphov till eller förvärra de besvär som Staffan L. drabbats av. Det yttrande som Socialstyrelsens rättsliga råd avgett får enligt Regeringsrättens mening tillmätas särskild vikt när det gäller att ta ställning till den berörda frågan. - Vid en samlad bedömning av den i målet förebragta utredningen finner Regeringsrätten att denna inte ger vid handen att elektriska eller magnetiska fält i samband med bildskärmsarbete förorsakat eller förvärrat de sjukdomsbesvär som Staffan L. drabbats av. Vid sådant förhållande kan Staffan L. inte anses ha varit genom inverkan av sådana fält utsatt för skadlig inverkan i arbetet i den mening som avses i 2 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1993. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller. (fd 1995-10-04, Bergström)