RÅ 1995 not 339

Not 339. Överklagande av Staffan L. ang. bilstöd. - Staffan L. ansökte om bilstöd enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Han uppgav att han led av elöverkänslighet och därför var oförmögen att använda kommunala färdmedel. -Stockholms läns allmänna försäkringskassa (1992-02-21) avslog ansökningen med motiveringen att varaktiga funktionshinder som medförde väsentliga svårigheter att anlita allmänna kommunikationer ej ansågs föreligga. - Staffan L. överklagade försäkringskassans beslut och anförde bl.a. följande. På grund av sin extrema överkänslighet för elektricitet hade han fått ett betydande handikapp, då han inte kunde vistas i de mest vanliga offentliga miljöer. Han måste i alla lägen undvika att komma i kontakt med elektricitet. Det var omöjligt för honom att nyttja kommunala färdmedel som tunnelbana, tåg, pendeltåg och buss. Han var helt beroende av en egen elsanerad bil för att kunna delta i det sociala livet. Läkarintyg från dr Tatiana Drachman gavs in. - Länsrätten i Stockholms län (1992-11-05, ordf. Zedenius) avslog överklagandet med följande motivering: Av i målet föreliggande läkarintyg den 12 september 1991 utfärdade av Anders Holmer, specialist invärtes medicin och reumatologi, framgår att Staffan L. har senfästesinflammationer och flyktiga ledsvullnader associerat med kronisk herpes simplex infektion och även sannolikt seborhoisk dermatit med symtomförsämring vid exposition för elmagnetiska fält. Staffan L. har i sitt arbete som grafiker på Svenska Dagbladet arbetat kontinuerligt sedan 1976 med bildskärmsarbete. Han har till följd därav utvecklat rodnad hud, främst i ansiktet med svullnad, sveda, klåda och små blåsbildningar samt tilltagande värk i nack- och skulderregion, rygg, knän och perifera leder. Han har sanerat sin hemmiljö och bil och han vistas ofta på sitt landställe i Stockholms skärgård och då med elektriciteten avslagen. Han klarar ej kommunala samfärdsmedel och behöver ytterligare sanering av bilen. - Försäkringskassans förtroendeläkare Bo Sundin, specialist i allergi och invärtes medicinska sjukdomar har i yttrande den 29 november 1991 uppgett att vad det gäller överkänslighet för elektricitet saknas det erfarenhet av huruvida de symtom som många drabbade beskriver verkligen har sin grund i elektriska eller elektromagnetiska fält. Någon välgrundad medicinsk kunskap om sambandet mellan färd med allmänna trafikmedel och exponering för elektromagnetiska fält och därav uppträdande hälsoeffekter finns ej. Bo Sundin kan därför inte se att Staffan L:s besvär skulle medföra ett allvarligt hinder att transportera sig med allmänna trafikmedel eller att hans besvär av detta skulle kunna bli försämrade. Han anser därför att Staffan L:s medicinska besvär inte är av den arten att det motiverar bilstöd. - Enligt 2 § förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade är det en grundläggande förutsättning för rätten till bilstöd att sökande på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Enligt förarbetena avses med begreppet varaktigt att funktionshindret i princip skall vara bestående eller att det i vart fall skall finnas under den tid som bilen skall användas inom det nya bilstödssystemet, dvs i regel sju år. Vad gäller själva funktionshindret som ger upphov till väsentliga förflyttningssvårigheter kan detta gälla t.ex. personer som vid förflyttning är beroende av olika hjälpmedel; rullstol, käppar o.dyl. Väsentliga förflyttningshinder kan även föreligga vid svåra astmatiska besvär eller andra liknande allvarliga tillstånd. - Länsrätten finner mot bakgrund av i målet föreliggande medicinsk utredning och då främst förtroendeläkarens yttrande att Staffan L. på grund av sina besvär inte har ett så varaktigt funktionshinder att det ger upphov till väsentliga svårigheter för honom att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Staffan L. är därför inte berättigad till bilstöd. Besvären skall lämnas utan bifall. - Staffan L. överklagade länsrättens dom. - Kammarrätten i Stockholm (1993-02-22, Schering, Åberg och Hermansson samt nämndemännen Grenehed och Jonsson) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen. - Staffan L. fullföljde sin talan hos Försäkringsöverdomstolen. - Målet överlämnades enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1995-11-13, Dahlman, Werner, von Bahr, Holstad) fastställde kammarrättens dom. (fd II 1995-10-04, Bergström)

*REGI

*INST