RÅ 1995 not 342

Not 342. Överklagande av Ulla S. ang. studiemedelsavgift. - Ulla S. hade fått anstånd med betalning av den preliminära avgiften för år 1991. -Centrala studiestödsnämnden (1993-04-07) påförde henne slutlig avgift med 2 840 kr. - I överklagande yrkade Ulla S. att av henne redovisade underskott av kapital och rörelse skulle beaktas vid bestämmande av avgiftsunderlaget samt anförde följande. Hon uppbar på grund av skada halv sjukpension. Hon hade sedan olyckan kämpat för att bibehålla viss aktivitet och därför vägrat acceptera hel sjukpension. Skadan hindrade henne från att ta anställning varför hon försökt bygga upp en egen verksamhet, vilket också lyckats relativt bra. I avsaknad av startkapital hade pensionsinkomsten delvis använts i rörelsen. Delpensionen skulle anses som en delinkomst i den förvärvskälla som möjliggjorde arbete för henne såsom handikappad och inte som en separat inkomst av tjänst. - Kammarrätten i Stockholm (1994-06-21, Zackari, Sjödin, Stoorhöök): Före 1991 gällde att avgiftsunderlaget - som utgör ett schablonmässigt fastställt mått på betalningsförmågan - fastställdes med utgångspunkt i den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten för avgiftsåret, dock att avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen skulle läggas till den återbetalningsskyldiges taxerade inkomst. Vidare togs vid fastställande av avgiftsunderlaget viss hänsyn till den återbetalningsskyldiges förmögenhet. - För avgiftsåret 1991 utgör det avgiftsunderlag varpå den slutliga avgiften baseras enligt 8 kap. 30 § studiestödslagen i dess för avgiftsåret gällande lydelse av summan av den återbetalningsskyldiges inkomst och den del av förmögenheten som överstiger sex basbelopp. Med inkomst för stås därvid jämlikt 8 kap. 34 § samma lag samt punkt 2 f av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring av studiestödslagen den sammanräknade inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital vid taxeringen för avgiftsåret. Underskott i förvärvskälla beaktas således inte vid bestämmande av avgiftsunderlagets storlek. - Centrala studiestödsnämnden, som bestämt Ulla S:s slutliga avgift till 2 840 kr, har beräknat avgiftsunderlaget till 143 500 kr, vilket medger att avgift uttas med 6 160 kr. Enligt 8 kap. 46 § studiestödslagen i dess i målet tilllämpliga lydelse kan dock nedsättning ske av slutlig avgift till lägre belopp än vad som annars skulle ha utgått. För nedsättning, som egentligen innebär ett uppskov med betalningen av det nedsatta beloppet till senare år, krävs synnerliga skäl. Frågan i målet är huruvida det finns synnerliga skäl för att sätta ned Ulla S:s avgift för avgiftsåret 1991 med hänsyn till av henne deklarerade underskott av kapital och aktiv näringsverksamhet med 80 604 kr resp. 49 571 kr. - Av förarbetena till studiestödslagen vad beträffar synnerliga skäl för korrigering av den schablonmetod som lagen innehåller för fastställande av slutliga avgifter framgår att nedsättningsreglerna skall tillämpas restriktivt (se prop. 1964:138 s. 176 och SOU 1963:74 s. 120 f). När det gällde de före 1991 gällande reglerna för fastställande av avgiftsunderlag var avsikten med regeln att underskott i förvärvskälla skulle läggas till den återbetalningsskyldiges taxerade inkomst för att förhindra att vissa med personliga levnadskostnader jämförliga kostnadsposter, t.ex. ränta på villalån, vilka var avdragsgilla vid taxeringen, skulle åstadkomma orättvisor i systemet för återbetalning av studiemedel. I praxis har därför tidigare, när det gäller att bedöma den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga, synnerliga skäl för nedsättning av studiemedelsavgift ansetts föreligga när underskottet förelegat i förvärvskällan rörelse och inget tytt på att underskottet skulle hänföra sig till kostnader av den art som skulle kunna betraktas som personliga levnadskostnader. - I det för 1991 års inkomster gällande skattesystemet medges emellertid inte avdrag för underskott i förvärvskälla mot övriga inkomster och de sammanräknade inkomsterna kommer därför att i huvudsak motsvara den tidigare taxerade inkomsten med tillägg för underskottsavdrag. Dock föreligger bl.a. den skillnaden vad gäller 1991 års inkomster att uppkommet underskottsavdrag i förvärvskällan näringsverksamhet kan sparas och utnyttjas vid senare tillfälle och då medföra en lägre inkomst i förvärvskällan och därmed även ett lägre avgiftsunderlag ett senare år. Motsvarande situation uppkom enligt tidigare gällande skatteregler under vissa förutsättningar först med den del av underskottsavdragen som översteg den sammanräknade inkomsten. Detta innebär att - med avseende på 1991 års inkomster, till skillnad mot vad som tidigare gällt - uppkommet underskott i en aktiv rörelseverksamhet sett över flera år kommer att beaktas fullt ut inom ramen för vad som gäller för fastställande av det årliga avgiftsunderlaget. Mot den bakgrunden kan ett underskott i näringsverksamhet inte anses utgöra synnerliga skäl för nedsättning av den slutliga avgiften till lägre belopp än vad som eljest skulle ha utgått annat än i speciella undantagsfall. Exempel härpå kan vara att det kan konstateras att underskottet, på grund av förvärvskällans avveckling, blir definitiv och möjlighet till kvittning i anledning av avvecklingen mot överskott i annan förvärvskälla saknas. Såvitt framgår är emellertid inte detta fallet med den näringsverksamhet i vilken Ulla S. redovisat underskott. Inte heller har i övrigt framkommit skäl för ändring av Centrala studiestödsnämndens beslut. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Hos Regeringsrätten yrkade Ulla S. att uppskov med betalning av studiemedelsavgiften skulle medges på grund av synnerliga skäl. Hon anförde bl. a. följande. Det fanns två val för henne. Det ena var att behålla förtidspensionen och få arbetslöshetsersättning alternativt socialbidrag och det andra var att skapa ett eget arbete som i framtiden skulle ge henne en hyfsad inkomst. Hon ville att de kostnader som hennes etableringsförsök hade medfört skulle ses som en nödvändig utgift till dess hon hade en inkomst som gav ett reellt överskott att leva på. - Regeringsrätten (1995-11-14, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold) instämde i kammarrättens bedömning och fastställde kammarrättens domslut. (fd III 1995-10-19, Olsson)

*REGI

*INST