RÅ 1995 not 349

Not 349. Överklagande av Stefan B. och Annette W. B. ang. bostadsanpassningsbidrag. - Makarna Stefan B. och Annette W. B. ansökte om bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. (BAB) för ett flertal åtgärder, bl.a. tillbyggnad till entren till makarnas radhus, förvärvat sommaren 1993. -Kungsbacka kommun (förmedlingsorganet, 1993-12-06) beviljade bidrag till samtliga åtgärder utom tillbyggnaden. - I överklagande yrkade makarna att få bidrag även för tillbyggnaden. - Länsrätten i Hallands län (1994-05-05, ordf. Wennersten) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 6 § BAB lämnas bidrag för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade. Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas enligt 8 § samma lag bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassningsåtgärd. - I propositionen till lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. (prop 1992/93:58 s. 19) har departementschefen anfört bl a följande. Enligt min uppfattning är det av kostnadsskäl rimligt att den funktionshindrade vid nybyggnad eller köp eller byte av bostad väljer en bostad som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes behov så att anpassningsåtgärder i möjligaste mån kan undvikas eller minimeras. För att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas, bör krävas att det finns särskilda skäl för att välja en bostad som gör det nödvändigt att vidta anpassningsåtgärder. Det kan t.ex. vara fråga om en bostad som ligger nära en vårdinrättning som den funktionshindrade bör ha tillgång till. Det kan också gälla fall där den funktionshindrade trots omfattande försök inte lyckats få tag på någon annan lämplig bostad. Att i övrigt ange vad som i det enskilda fallet utgör särskilt skäl låter sig inte göra. Det får liksom hittills ankomma på beslutande kommun att bedöma detta i varje fall för sig. - Av handlingarna i målet framgår att den aktuella bostaden är ett radhus och familjen B. flyttade in i juli 1993. Sonen Robin, född 1989, är funktionshindrad och har diagnosen bepharophimosis epicantus inversus. - I intyg, daterat den 22 november 1993, uppger arbetsterapeuten Marika Persson att Robin B. har utvecklingsförsening, partiella kramper speciellt i samband med feber, som behandlas medicinskt. Robin kan gå kortare sträckor men bredbent och ostadigt. Han klarar inga längre sträcker utan åker sulky. Robin har även försenad talutveckling och kan bara några enstaka ord. Han är i behov av ständig hjälp och tillsyn i alla ADL-situationer. Han är i stort behov av stimulering och träning för sin utveckling. - Vad familjen B. anfört eller vad som i övrigt framkommit i målet utgör enligt länsrättens mening inte sådana särskilda skäl för att välja en bostad, som kräver en så omfattande anpassningsåtgärd som ombyggnad av entren. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Makarna överklagade länsrättens dom. - Kammarrätten i Göteborg (1995-02-07, Dyhre, Österlin, Berg): Såsom länsrätten anfört krävs det vid köp eller byte av bostad att det finns särskilda skäl att välja en bostad som gör det nödvändigt med anpassningsåtgärder. Stefan B. och Annette W. B. har uppgett att det huvudsakligen var av kostnadsskäl som de valde det aktuella huset. Huset valdes således inte i första hand med hänsyn till sonen Robins funktionshinder eller på grund av att huset krävde små anpassningsåtgärder. Kammarrätten finner att de skäl som klagandena anfört inte utgör sådana särskilda skäl som avses i BAB och som utgör en av förutsättningarna för att bidrag skall kunna beviljas. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Makarna fullföljde sin talan. - De ifrågasatte om bestämmelsen i 8 § BAB var tillämplig i deras fall, eftersom konsekvenserna av sonens funktionshinder inte kunde förutses när de sökte ny bostad. - Kommunstyrelsen i Kungsbacka kommun hemställde att överklagandet skulle avslås. Kommunen vidhöll att 8 § BAB var tillämplig i målet. Funktionshindret som medförde behov av anpassning av bostaden fanns nämligen redan vid förvärvet av fastigheten. Kommunen hävdade vidare att fråga var om en åtgärd som i väsentlig mån förbättrade husets funktioner eller som tillförde huset ny funktion och att åtgärden utgjorde ett led i en större upprustning. Härav följde enligt 10 § BAB att bidrag inte kunde beviljas. - Regeringsrätten (1995-11-17, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Ändamålet med lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. är att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende (1 §). Bostadsanpassningsbidrag lämnas till enskild person som äger en bostad för permanent bruk eller som innehar en sådan bostad med hyresrätt eller bostadsrätt (4 §). Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder svara för omvårdnaden av en funktionshindrad person i sin bostad och om åtagandet kan antas avse en längre tid, lämnas bidrag även för anpassning av den bostaden (5 §). - Bostadsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade (6 §). Bidrag kan även lämnas för åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov av rehabilitering, funktionsträning och sjukvård (7 § 1). Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassningsåtgärd (8 § ). Bostadsanspassningsbidrag lämnas för standardhöjande åtgärder endast om lägenheten har viss lägsta godtagbara standard och åtgärderna inte utgör ett led i en större upprustning (10 §). Med standardhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig mån förbättrar husets eller bostadens funktioner eller som tillför huset eller bostaden ny funktion (9 § ). - Av utredningen i målet framgår att Stefan B. och Annette W. B. har en son, född år 1989, som är flerfunktionshindrad. Familjen flyttade i juli 1993 från en lägenhet till ett radhus i Kungsbacka. Flyttningen motiverades av att familjen behövde en större bostad eftersom makarna vid denna tid väntade sitt andra barn. I november samma år ansökte makarna om bostadsanpassningsbidrag för vissa åtgärder däribland tillbyggnad av ett extra utrymme i anslutning till radhusets kök och entre. Utrymmet var avsett för påklädning samt för träning och stimulans av den funktionshindrade sonen. Tillbyggnaden skulle också göra det möjligt för makarna att ständigt ha uppsikt över sonen när de vistades i köket. Behovet av ständig tillsyn uppstod efter det att andra barnet föddes. - Av vad sålunda förekommit får anses följa att behovet av tillbyggnad framstått som helt klart först efter det att makarna förvärvat radhuset. Behovet har således inte uppkommit vid köpet av radhuset. Yrkandet om bidrag skall vid sådant förhållande prövas utan hänsynstagande till bestämmelserna i 8 § BAB. - Kommunen har i andra hand gjort gällande att reglerna i 10 § BAB om standardhöjande åtgärder utgör hinder mot att bostadsanpassningsbidrag lämnas. Tillbyggnaden kan emellertid inte anses utgöra ett led i en större upprustning. Med hänsyn bl.a. härtill kan bidrag inte heller vägras av den anledningen att tillbyggnaden utgjort en standardhöjande åtgärd. - Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att Stefan B. och Annette W. B. är berättigade till bostadsanpassningsbidrag för den aktuella tillbyggnaden av radhuset. I målet föreligger emellertid inte utredning för att kunna bestämma storleken av bidraget. Målet bör därför återförvisas till kommunen för beräkning av bidragets storlek. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt kommunens beslut i den överklagade delen och visar målet åter till kommunen för prövning i enlighet med vad som ovan anförts. (fd II 1995-10-18, Ekroth)

*REGI

*INST