RÅ 1995 not 357

Not 357. Ansökan av Islam K. m.fl. om resning i ärenden ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 27 september 1993 att avslå en ansökan av Islam K. och Hasije K. samt deras barn Albana om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Vidare förbjöds de att återvända till Sverige under viss tid utan tillstånd av Invandrarverket. Beslutet överklagades till Utlänningsnämnden som i beslut den 14 september 1994 avslog överklagandet. Nämnden delade Invandrarverkets bedömning att makarna K. och deras barn inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen och att inte heller sådana omständigheter förelåg som avses i 3 kap. 1 § 2. och 3. samma lag. Nämnden fann vidare att förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden i och för sig var tillämplig men att särskilda skäl förelåg att inte bevilja uppehållstillstånd. Inte heller i övrigt fanns enligt nämnden skäl att bevilja uppehållstillstånd. - Vidare beslutade nämnden enligt 7 kap. 5 § utlänningslagen att makarna K:s barn Mergine K. som fötts den 30 juni 1994 skulle avvisas samt förbjudas att återvända till Sverige under viss tid. - Utlänningsnämnden avslog därefter i beslut den 20 oktober 1994 en av familjen K. ingiven ny ansökan om uppehållstillstånd. I ytterligare en ansökan om uppehållstillstånd anförde familjen K. att det genom ett regeringsbeslut den 22 december 1994 hade skett en praxisändring vad gäller tolkningen av särskilda skäl i samband med nämnda förordning (1994:189). Utlänningsnämnden avslog i beslut den 20 januari 1995 ansökningen och anförde bl.a. att familjen K:s argumentering om möjligheter att erhålla uppehållstillstånd enligt nämnda förordning redan hade prövats av nämnden. Nämnden fann att vad som anförts inte medgav familjen K. rätt till asyl och inte heller utgjorde synnerliga skäl av humanitär art. - I ansökningen yrkade familjen K. att de skulle beviljas resning samt att de erhöll permanent uppehållstillstånd i Sverige. - Till stöd för resningsansökningen anförde familjen K. följande. Utlänningsnämnden hade i sitt beslut den 20 januari 1995 påstått att 2 kap. 5 § utlänningslagen ej var tillämplig då sökanden i huvudsak argumenterat kring sådant som tidigare anförts. Det torde ligga i sakens natur att en praxisändring hos regeringen skulle utgöra grund för ny ansökan. Regeringens praxis borde därmed anses ha tillbakaverkande kraft och innebära att familjen skulle kunna erhålla uppehållstillstånd. Detta p.g.a. att regeringen inte längre ansåg att 30 dagsböter var tillräckligt för att ej medge uppehållstillstånd. -Regeringsrätten (1995-11-22, Tottie, Wadell, Holstad): I målet har inte visats att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Resning kan därför inte beviljas. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd I 1995-11-08, Hedin)

*REGI

*INST