RÅ 1995 not 363

Not 363. Överklagande av biskopen Lars E. ang. rätt att ta del av allmän handling. - I beslut den 16 december 1994 avslog biskopen Lars E. en framställning från Trond S. om att få ut en angiven skrivelse. - Trond S. överklagade och vidhöll sitt yrkande att få ta del av biskopens brev till stiftets prostar i dess helhet eller i vart fall i de delar som inte var av pastoral natur. Han anförde bland annat följande. Eftersom - enligt vad biskopen uppgett - en dagstidning publicerat utdrag ur skrivelsen var det av principiell vikt att det klarlades om publicerade delar av en pastoral handling alltjämt var pastorala. - Biskop Lars E. lämnade efter anmodan av Kammarrätten i Göteborg i huvudsak följande förklaring och redogörelse. Brevet i fråga var riktat till kontraktsprostarna i Göteborgs stift. En kontraktsprost står inte i den tjänsteorganisatoriska linjen. Kontraktsprosten utses av biskopen för att vara "biskopens förlängda arm i kontraktet". Såväl domkapitlet som stiftsstyrelsen kunde dock lägga vissa myndighetsutövande uppgifter på kontraktsprosten. Uppdraget som sådant var däremot ett förtroendeuppdrag från biskopen. Brevet var således skrivet till prostarna som hans särskilda förtroendemän i stiftet. Bakgrunden till brevet var prostmöten där den s.k. ämbetsfrågan och förutsättningar för prästvigning behandlats och där man enats om att inte göra något uttalande i ärendet. När sedan ett antal proster utan samråd valt det unika att gå ut med ett längre pastoralt brev härom hade han med det aktuella brevet vänt sig till samtliga prostar. Brevet berörde dels frågan om verkningarna i stiftet av prostarnas handlingssätt, dels frågan om följderna därav för förtroenderelationerna mellan prostarna och honom. Brevet var pastoralt i den meningen att det rörde relationen mellan prostarna och honom själv med hänsyn till relationen mellan dem och stiftets folk. Det hade alltså ett pastoralt innehåll för ett pastoralt syfte. - Trond S. vidhöll sin inställning och tillade att vad biskopen anfört inte visade att innehållet i brevet var av pastoral natur, i vart fall inte i dess helhet. Trond S. gav in första sidan av brevet. -Kammarrätten i Göteborg (1995-04-19, Nilsson, Liljeqvist, Ericsson): Rätten till insyn i myndigheternas verksamhet, den s.k. offentlighetsprincipen, kommer till uttryck främst genom bestämmelserna i 2 kap.tryckfrihetsförordningen om rätten för envar att ta del av allmänna handlingar. Denna rättighet gäller dock inte undantagslöst utan begränsas med hänsyn till vissa särskilt angivna intressen genom bestämmelser i sekretesslagen (1980:100). Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen är en handling att anse som allmän, om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. - Av betydelse för frågan om Trond S:s rätt att få ta del av den begärda handlingen är alltså om den kan anses upprättad hos och förvarad hos en myndighet. Handlingen i fråga är ett brev som biskopen i Göteborg, Lars E., skrivit och som förvaras i kopia av honom. Brevet har inte skrivits av Lars E. som ren privatperson utan i hans egenskap av biskop i stiftet. Av detta förhållande följer emellertid inte utan vidare att brevet utgör en allmän handling, detta till följd av biskopämbetets särskilda karaktär. - I fråga om en biskops korrespondens har ärkebiskopen i ett yttrande till Regeringsrätten (se RÅ 1963 ref. 41) uttalat i huvudsak följande. Den korrespondens som sker i samband med biskopens ämbetsutövning får ett skiftande innehåll. En del därav, som föranleds av frågor som biskopen har befogenhet att avgöra, har utpräglad tjänstekaraktär. En annan grupp avser tjänstefrågor där inte sällan samvetskonflikter eller personliga konflikter aktualiseras och som medför ett starkt inslag av själavård. I en tredje grupp, som kan avse t.ex. en prästs personliga leverne eller trosliv, blir själavårdssynpunkten dominerande. För biskopens fullgörande av sin pastorala uppgift är det vidare en väsentlig förutsättning att han och stiftsprästerkapet kan korrespondera med varandra på ett fritt och förtroligt sätt. Denna uppgift skulle försvåras om sådan korrespondens inte skulle vara av konfidentiell natur. De intressen som tryckfrihetslagstiftningen skall tillvarata gör det nödvändigt med en gränsdragning som tar hänsyn till den särskilda karaktären av en sådan pastoral korrespondens. Den angivna tredje gruppen av brev som biskopen i egenskap av pastor pastorum avsänder och mottager har ofta en mycket ömtålig och privat karaktär, vilket medför att sådana brev - trots att uppgiften som pastor pastorum ingår i biskopens ämbetsplikter - inte kan anses som allmänna handlingar (jämför RÅ 1952 ref. 2). Hänsyn till den förtrolighet mellan biskopen och stiftets präster, som utgör en nödvändig förutsättning för stiftslivets funktion, synes vidare motivera en mindre snäv tolkning av begreppet enskild handling även när det gäller sådana brev som hänförs till den andra gruppen. Brev med själavårdande innehåll och syfte torde över huvud taget inte böra föras in under begreppet allmänna handlingar. - Som inledningsvis konstaterats är det i målet aktuella brevet upprättat av biskopen samt förvarat hos honom och är därför i princip att anse som en allmän handling. Fråga är då om det på grund av sitt innehåll och syfte skall anses utgöra ett undantag från huvudregeln och i stället anses hänförligt till sådan korrespondens som ärkebiskopen enligt det föregående har räknat till den andra gruppen. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Biskopen har uppgett att brevet skrivits till prostarna i deras egenskap av hans förtroendemän. Han får därmed anses mena att detta förtroendeförhållande är av rent privat karaktär. I första hand kan kammarrätten dock, mot bakgrund av vad som i övrigt upplysts om innehållet och omständigheterna vid brevets tillkomst, inte annat än att det måste anses röra frågor som biskopen på grund av sina ämbetsplikter har att avgöra och som därför har samband med hans tjänsteutövning. För att en sådan skrivelse skall undantas från offentlighet får, i enlighet med vad ärkebiskopen uttalat, krävas att den har ett starkt inslag av själavård med religiösa aspekter eller att skrivelsen är av mycket ömtålig och privat natur, som t.ex. när det gäller personlig rådgivning. - Det brev som målet rör har skrivits av Lars E. i hans egenskap av biskop i Göteborgs stift och riktats till kontraktsprostarna i stiftet. Vad som är känt om brevets innehåll ger vid handen att Lars E. i brevet riktar kritik mot kontraktsprostarna för att de samfällt för allmänheten tillkännagivit sin åsikt i vissa kyrkliga frågor, bland annat rörande formerna för prästvigning, i strid med vad prostarna och Lars E. vid tidigare rådslag hade enats om. Varken karaktären av ifrågavarande kyrkliga angelägenhet eller förhållandet mellan Lars E. och prostarna i denna utgör, lika litet som innehållet i brevet eller syftet med detta, tillräcklig grund för att anse brevet inte utgöra en allmän handling. Huruvida denna handling också är offentlig eller med hänsyn till någon däri förekommande uppgift är underkastad sådan sekretess att dess utlämnande får vägras, är en fråga som återstår att särskilt pröva, i första hand av biskopen. - Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till biskopen i Göteborg för ny skyndsam prövning. - Lars E. yrkade att kammarrättens beslut skulle undanröjas. - Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Frågan gällde inte en myndighets beslut om utbekommande av allmän handling utan i stället en biskops pastorala ansvar och själavårdande verksamhet. Ärendet borde prövas oavsett sekretesslagens regler (jfr bl.a. RÅ 84 2:101). Brevet var självfallet inte författat av honom som privatperson utan i fullgörande av hans särskilda ämbetsutövning som pastor pastorum. Bakgrunden till brevet var den s.k. ämbetsfrågan och förutsättningar för prästvigning, och detta var en fråga som ankom uteslutande på honom som stiftets biskop. En biskop måste kunna föra korrespondens, som visserligen kunde röra kyrkans verksamhet i stiftet men som inte direkt kunde anses gälla ärende eller annan fråga som ankom på kyrklig myndighet. Han vidhöll att brevet med hänsyn till dess syfte, allmänna karaktär och innehåll inte var att betrakta som en allmän handling i tryckfrihetsförordningens mening. - Regeringsrätten (1995-11-23, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av bestämmelserna i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen och 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) har ansetts följa att beslut enligt vilket en allmän handling skall lämnas ut utan förbehåll inte är överklagbart. Detsamma har ansetts gälla beslut som i likhet med kammarrättens nu överklagade dom innebär att frågan huruvida en efterfrågad handling är att betrakta som allmän har besvarats jakande (se bl.a. RÅ 81 2:18). Regeringsrätten har i det av Lars E. åberopade avgörandet, RÅ 84 2:101, funnit att ett undantag från nu angivna principer om överklagbarhet är motiverat när någon som har ålagts att utge en handling anser sig inte vara en myndighet. Rättsfallet ger emellertid inte stöd för att medge ett motsvarande undantag på de grunder som Lars E. har åberopat i sitt överklagande hos Regeringsrätten. Inte heller i övrigt finner Regeringsrätten att skäl föreligger att anse beslutet överklagbart. Hans talan skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar Lars E:s talan. (fd III 1995-10-19, Sundin)

*REGI

*INST