RÅ 1995 not 365
Fråga om sambandet mellan olycksfall och ryggbesvär vid prövning av fortsatt livränta fem år efter olycksfallet
Not 365. Överklagande av Kerstin P. ang. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. -Östergötlands Läns Allmänna Försäkringskassa (1990-09-20) avslog en framställning från Kerstin P. såvitt gällde rätt till livränta efter maj 1989. - Kerstin P. överklagade och yrkade livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring även för tiden juni 1989 - maj 1991. Hon anförde bl.a. att hon inte undersökts av någon läkare åren 1988-1989. När hon varit inlagd på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås hade i oktober 1986 konstaterats att hon inte led av reumatisk sjukdom. Hennes sjukdomsbesvär berodde fortfarande på det olycksfall som inträffat i mars 1984. - Kammarrätten i Jönköping (1993-04-27, Hessmark, Hallström, Fagerholm): Kerstin P. skadade ryggen vid ett olycksfall i arbetet den 2 mars 1984. Vid olyckstillfället hoppade ett barn upp på Kerstin P:s rygg medan hon låg på golvet. Hon beviljades på grund av smärttillstånd i lumbosacralryggen sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring t.o.m. den 31 maj 1987. Hon uppbär sedan juni 1987 hel pensionsförmån. - Professorn i reumatologi Frank Wollheim, Lund, uppgav i ett utlåtande den 20 september 1989 till Försäkringsrätten för Södra Sverige bl.a. följande beträffande Kerstin P. Coccygodyni framstår som den mest adekvata diagnosen för Kerstin P:s besvär. Det föreligger ett klart samband mellan skadan den 2 mars 1984 och de efterföljande ryggbesvären. Kerstin P. hade veterligt inga dylika besvär före skadan och besvären började i omedelbar anslutning till traumat. Betydligt svårare är det att bedöma hur länge samband skall anses föreligga. Det är inte styrkt att Kerstin P. lider av en inflammatorisk ryggsjukdom, som tillfälligt försämrats av skadan. Det får anses troligt att med tiden psykologiska mekanismer bidragit till de kvarstående besvären i ryggen, som antyds av psykologundersökningen hösten 1986. Emellertid talar lika starka medicinska skäl i detta fall för som emot att de kvarstående sjukdomsbesvären efter den 31 oktober 1985 utgörs av en traumatisk coccygodyni, som är orsakad av olycksfallet. Tillståndet är godartat men brukar vara från ett till ett par år. En rimlig bedömning, med nödvändighet osäker, är cirka tre år. - Leg. läkaren Gunnar Lindström, Norrköping, uppgav i utlåtanden den 24 januari 1989 och den 7 februari 1991 att Kerstin P. fortfarande hade smärtor från ryggslutet och ned i benen. - Kammarrätten finner främst mot bakgrund av Frank Wollheims yttrande att orsakssamband inte rimligen bör anses föreligga mellan olycksfallet i mars 1984 och Kerstin P:s ryggbesvär fr.o.m. juni 1989. Hon är därför inte berättigad till fortsatt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Kammarrätten avslår Kerstin P:s yrkande om livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring efter maj 1989. - Kerstin P. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till Kerstin P:s överklagande. - Sedan Försäkringsöverdomstolen, efter hörande av docenten Sven Friberg, meddelat prövningstillstånd överlämnades målet till Regeringsrätten med stöd av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen. - Regeringsrätten (1995-11-24, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 2 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1993 framgår att, om en skadad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skada som han har ådragit sig skall anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. - I utlåtande den 2 april 1995 anför Sven Friberg bl.a. följande. Sammanfattningsvis finns ett klart samband mellan debut av ryggbesvär och olycksfall i arbetet. Att besvären inte avklingat inom vad som kan sägas vara normal läkningstid kan här inte ligga till intäkt för att bryta tidigare godkänt samband under fem år. Starkare skäl talar därför för än emot att ett fortsatt samband, efter maj 1989, mellan de kvarvarande ryggbesvären och olycksfallet föreligger. - Regeringsrätten finner framför allt med stöd av Sven Fribergs utlåtande att de skäl som talar mot ett fortsatt samband mellan olycksfallet den 2 mars 1984 och Kerstin P:s ryggbesvär efter maj 1989 inte är betydligt starkare än de skäl som talar för. Kerstin P. är därför berättigad till fortsatt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för tiden juni 1989 - maj 1991. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och förklarar med ändring av försäkringskassans beslut att Kerstin P. är berättigad till livränta för tiden juni 1989 - maj 1991. Regeringsrätten överlämnar målet till kassan för erforderlig handläggning. (fd III 1995-10-05, Nielsen)