RÅ 1995 not 366
Fråga om sambandet mellan skadlig inverkan vid sliparbete och muskelsmärtor m.m.
Not 366. Överklagande av Suleyman E. ang. ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. -Göteborgs Allmänna Försäkringskassa (1990-11-30) avslog en framställning från Suleyman E. om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring under tiden den 11 november 1986 - den 31 januari 1989. - Suleyman E. överklagade och yrkade att professor Mats Hagberg skulle höras som sakkunnig läkare, att avvisandedag skulle fastställas till den 18 november 1982 samt att efterföljande sjukperioder med axel-nacke-sjukdom skulle berättiga till sjukpenning resp. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Kammarrätten i Göteborg (1993-06-23, Kärrström, Thorell, Jönsson): Av försäkringskassans utredning framgår bl.a. följande. Syleyman E. har varit anställd vid Volvo som slipare under åren 1973-1982. Han omplacerades i september 1983 till en s.k. terapiavdelning, där han monterade batterihyllor. Försäkringskassan godkände i beslut den 21 augusti 1986 att Suleyman E. varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete med avseende på muskelsmärtor i skulder-nackregionen. Som visandedag fastställdes den 18 november och ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring utgavs för tre perioder under 1983 t.o.m. den 19 juli 1983. Beträffande vissa sjukperioder efter nämnda dag ansågs i ett beslut samma dag att betydligt starkare skäl talade emot än för samband mellan aktuella besvär och tidigare skadlig inverkan. Därefter anmäldes sjukdomsfall senast fr.o.m. den 11 november 1986 med diagnos syndrome serviko-cranialis et brachialis diffusa som recidiv till tidigare godkänd skada. Sjukdomsfallet pågick till dess Suleyman E. erhöll hel förtidspension fr.o.m. februari 1989 under diagnos cervikokranialt och brachialt syndrom samt psykoneurosis. - Docenten Erland Lysell har i utlåtande den 26 februari 1992 i ett ärende angående omprövning av försäkringskassans beslut anfört bl.a. följande. Det rör sig om en man som arbetat på Volvo dels från 1967, det vill säga vid sin ankomst till Sverige, och tre år framåt, dels som slipare sedan augusti 1973. Enligt utlåtande den 6 april 1987 från Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås hade han 1968 hvuudvärksdebut med besvär speciellt lokaliserade till nacke och axlar bifrontalt. På grund av besvär i nacke-axlar, vilka medfört långvarig arbetsoförmåga med början den 18 november 1982 omplacerades han i september 1983 till ett lättare arbete. Efter denna tidpunkt har han varit ytterligare arbetsoförmögen och har sedermera erhållit hel förtidspension. Det syns uppenbart att den nack-axelsjukdom Suleyman lider av debuterat redan kort tid efter det han börjat arbeta i Sverige. Hans dåvarande arbetsuppgifter är inte klart redovisade, men borde om de hos en relativt stor 25-årig man orsakat besvären, ha varit mycket nack-axelbelastande. Bedömningen blir således att Suleyman har en tidigt debuterande nack-axelsjukdom, som inte är orsakad av arbetsbeslastning. Det är inte rimligt att hans arbete som slipare, vilket börjat efter sjukdomsdebuten, orsakat hans åkomma men den relativt måttliga belastningen kan tänkas ha tillfälligt ökat hans besvär. De belastningar han utsatts för som slipare har upphört när han blev sjukskriven den 2 november 1982 och har därefter ej förekommit, eftersom han senare omplacerades i ett lättare arbete. Detta har ej visats ha inneburit sådana belastningar att det orsakat nya perioder av besvärsökning. Sammantaget anser Erland Lysell att arbetet som slipare inte har orsakat Suleymans nack-axelsjukdom, att arbetet som slipare kan ha orsakat tillfällig besvärsökning, att Syleyman E. efter den 2 november 1982 inte varit utsatt för skadlig inverkan som kunnat orsaka någon besvärsökning samt att således perioder av arbetsoförmåga på grund av nack-axelbesvär efter den 19 juli 1982 ej orsakats av den tidigare godkända skadliga inverkan med visandedag den 18 november 1982. - Kammarrätten, som endast kan pröva vad försäkringskassan prövat i det överklagade beslutet, finner sakkunnigutlåtande obehövligt och instämmer i försäkringskassans bedömning. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Suleyman E. fullföljde sin talan och yrkade att han skulle få rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för arbetsskadan med sjukpenning för sjukfall fr.o.m. den 18 november 1982 och med livränta fr.o.m. den 1 februari 1989. - Riksförsäkringsverket avstyrkte bifall till Suleyman E:s överklagande. - Sedan Försäkringsöverdomstolen meddelat prövningstillstånd överlämnades målet till Regeringsrätten med stöd av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen. - Regeringsrätten (1995-11-24, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten kan pröva Suleyman E:s talan endast såvitt den gäller den period som omfattas av underinstansernas prövning, nämligen perioden den 11 november 1986 - den 31 januari 1989. Hans talan i övrigt skall således avvisas. - Av 2 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1993 framgår att, om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skada som han har ådragit sig skall anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. - Göteborgs allmänna försäkringskassa har i beslutet den 21 augusti 1986 funnit att Suleyman E. varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet och tillerkänt honom ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för tre sjukperioder under 1983. Frågan i målet gäller i första hand om hans sjukdom under den period som är föremål för prövning i förevarande mål kan anses vara orsakad av nämnda skadliga inverkan. Sådant orsakssamband skall, som lagtexten anger, anses föreligga om inte betydligt starkare skäl talar mot det. - Som underlag för kammarrättens prövning har funnits bl.a. ett utlåtande den 29 maj 1986 av försäkringskassans förtroendeläkare Göran Markhede. Hans slutsats är att samband inte längre föreligger. Sedan Suleyman E. varit intagen för undersökning på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås har överläkaren Knud Linde-Giörtz i utlåtande den 6 april 1987 ställt diagnosen "Cervicokranialt och brachialt syndrom" samt "Psyko neurosis". Av utlåtandet framgår vidare bl.a. att huvudvärksdebuten var år 1968 och att neurologbedömningen då var spänningshuvudvärk, speciellt nacken, axlar bifrontalt. Enligt utlåtandet tycks företagen funktionsprövning visa att Suleyman E. besitter restarbetskapacitet till åtminstone 50 procent. Ergonomen och legitimerade sjukgymnasten Ann-Christine Falck, som var företagsgymnast hos Volvo, har i yttrande den 6 maj 1991 efter en ergonomisk bedömning kommit fram till att Suleyman E:s "belastningsexponering under 1973 - 1983 kan ha orsakat de långdragna besvär han nu har". - Till grund för kammarrättens prövning har också legat ett utlåtande den 26 april 1992 av docenten Erland Lysell. Han anför bl.a. att det synes uppenbart att den nack- och axelsjukdom Suleyman E. lider av debuterat redan kort tid efter det att han börjat arbeta i Sverige och anger som slutsats bl.a. att han inte anser att arbetet som slipare har orsakat Suleyman E:s sjukdom. Vidare anför han att arbetet som slipare kan ha orsakat tillfällig besvärsökning, att Suleyman E. efter den 2 november 1982 inte varit utsatt för skadlig inverkan som kunnat orsaka någon besvärsökning samt att således perioder av arbetsoförmåga på grund av nackaxelbesvär efter den 19 juli 1982 ej orsakats av den tidigare godkända skadliga inverkan med visandedag den 18 november 1982. - I Regeringsrätten har Suleyman E. åberopat bl.a. ett utlåtande den 15 februari 1995 av professorn Mats Hagberg. I utlåtandet anger Mats Hagberg sammanfattningsvis bl.a. följande. Suleyman E. kan ha varit utsatt för skadlig inverkan avseende ergonomisk (fysisk och psykosocial) nacke-skuldra-arm. Denna skadliga inverkan kan ha orsakat hans kroniska smärtsyndrom. Suleyman E. kan ha varit vulnerabel i arbetet genom sitt sätt att reagera på stress samt genom att symtom debuterande 1968 (sannolikt arbetsrelaterat) varit kvar vid exponering på 70- och 80-talet. Symtom som utlösts av arbete kan kvarstå flera årtionden trots att exponering upphört. Faktorer som talar mot samband mellan patientens symtom och exponering saknas. - Sedan Försäkringsöverdomstolen hört Erland Lysell som sakkunnig har denne i ett utlåtande den 19 april 1995 som slutsats av Suleyman E:s sjukhistorik angett att denne har ett kroniskt smärtsymtom utan närmare specifikation lokaliserat till nacke och axlar och att det 1987 förelåg degenerativa förändringar. Erland Lysell har vidare sammanfattningsvis som sin bedömning anfört följande. Det har inte visats att Suleyman E. har varit utsatt för sådan fysisk belastning att den utgjort skadlig inverkan med effekt på nack-skulderområdet och därmed orsakat de beskrivna besvären. Av detta följer att besvär med visandedag den 18 november 1982 inte heller kan vara orsakade av skadlig inverkan av beskrivet slag. Det ligger utanför hans sakkunskap att bedöma om Suleyman E. varit utsatt för en psykosocial belastning i sitt arbete. Av vad han kan utläsa ur akten styrks förekomsten av en sådan belastning endast av Suleyman E:s i Mats Hagbergs utlåtande refererade uppgift om mycket övertidsarbete och att Suleyman E. enligt en psykologbedömning lätt reagerar med spänning och irritabilitet i stressituationer. En av diagnoserna i ett läkarintyg den 6 april 1987 är Psyko neurosis. - Ann-Christine Falck har i skrivelse den 4 maj 1995 gjort ett tillägg till den tidigare gjorda ergonomiska bedömningen och därvid anfört bl.a. Det är ett mycket stort antal personer som genom åren har fått besvär av både våt- och torrslipning p.g.a. ensidig repetitiv belastning av övre extremiteter samt skulder- nackmuskulatur. Kvinnor har på våtslipavsnitten blivit sjukskrivna, slagits ut och omplacerats till andra uppgifter. Många operatörer, både män och kvinnor, har gått på behandling hos sjukgymnast på företagshälsovården genom åren. - I nya målerifabriken är de belastningsergonomiska förutsättningarna bättre med bl.a. inställbar arbetshöjd, men problem med slipning finns ändå kvar i form av ensidig, repetitiv och statisk belastning av i synnerhet nacke- och skulderparti och arm som har lett till sjukskrivningar och omplaceringar av framför allt kvinnor. Männen har också besvär men klarar sig bättre. - I ett förnyat utlåtande den 18 maj 1995 har Mats Hagberg, bl.a. mot bakgrund av Ann-Christine Falcks beskrivning av Suleyman E:s arbete, gjort den bedömningen att "den samlade kunskapen om arbetet ger med en hög grad av sannolikhet att skadlig inverkan i arbetet för Suleyman E. förekommit". - Av det anförda framgår att det föreligger skilda uppfattningar i målet vad gäller frågan om Suleyman E:s sjukfall med början den 11 november 1986 orsakats av den skadliga inverkan som konstaterats föreligga i hans arbete som slipare före år 1983. Enligt Göran Markhede och Erland Lysell finns det inte något sådant orsakssamband. Enligt Mats Hagberg och Ann-Christine Falck kan den skadliga inverkan ha orsakat hans sjukdom. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta ytterligare medicinsk utredning. - Erland Lysells uppfattning innebär att det förelegat en grundsjukdom som inte har samband med arbetet som slipare och att denna sjukdom debuterat redan kort tid efter det att Suleyman E. börjat arbeta i Sverige. Erland Lysells uppfattning stöds av det förhållandet att Suleyman E. redan år 1968 behandlats för värk i huvud, nacke och axlar. Uppfattningen vinner också stöd av att det år 1987 konstaterats föreligga degenerativa förändringar. Även vad som i övrigt framkommit vid undersökningen på Riksförsäkringsverkets sjukhus ger stöd för att Suleyman E:s sjukdom har sin grund i annat än det aktuella sliparbetet. - Av intresse i det sammanhanget är också vad som framkommit om Suleyman E:s sjukskrivningsperioder under tiden närmast efter det att han slutade att arbeta som slipare i november 1982. Enligt en sammanställning av sjukfall förekom ingen sjukskrivning för problem med huvud, nacke, axlar under tiden mellan den 19 juli 1983 och den 17 februari 1984. - Mot detta står som nämnts Mats Hagbergs och Ann-Christine Falcks uttalanden att den skadliga inverkan "kan ha orsakat" Suleyman E:s sjukdom. Uttalandena har underbyggts främst med vad som framkommit vid egna och andras studier av den inverkan arbete av det slag Suleyman E. utfört haft på arbetares hälsotillstånd både på kort och på lång sikt. Det åberopade materialet får anses visa att det förekommit fall där en skadlig inverkan av det slag Suleyman E. varit utsatt för kan förorsaka långvariga problem även sedan den skadliga inverkan upphört. - Vid en samlad bedömning av den ergonomiska och medicinska utredningen finner Regeringsrätten att de skäl som talar mot ett samband mellan den tidigare skadliga inverkan och de besvär för vilka Suleyman E. sjukskrevs fr.o.m. den 11 november 1986 är betydligt starkare än de skäl som talar för. Det har inte gjorts gällande att han i arbetet efter omplaceringen i september 1983 varit utsatt för skadlig inverkan. Suleyman E. är därför inte berättigad till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för tiden den 11 november 1986 - den 31 januari 1989. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar Suleyman E:s talan såvitt den avser ersättning för annan tid än den 11 november 1986 - den 31 januari 1989. - Regeringsrätten fastställer det domslut som kammarrättens dom innehåller. (fd III 1995-10-05, Nielsen)