RÅ 1995 not 405

Not 405. Överklagande av Cesand Hus & Fastigheter AB i konkurs ang. inkomsttaxering 1989 m.m. jämte ansökan om resning. - Bolaget, som inte hade avgett självdeklaration, åsattes skönstaxering med 2 000 000 kr, varjämte skattetillägg och förseningsavgift påfördes. Sedan bolaget i maj 1990 hade försatts i konkurs, anförde bolaget genom konkursförvaltaren besvär i särskild ordning med yrkande att taxeringarna skulle undanröjas eller sättas ned väsentligt samt att de särskilda avgifterna skulle undanröjas. Skattemyndigheten tillstyrkte att taxeringarna och underlaget för vinstdelningsskatt undanröjdes. - Länsrätten i Kalmar län avvisade genom beslut den 7 december 1992 överklagandet med följande motivering: Konkursförvaltaren har som grund för besvärsrätt i särskild ordning enligt 100 § taxeringslagen anfört i huvudsak följande. Bolagets företrädare, Christer Sandvall, hamnade vid årsskiftet 1988/89 i en rad svårlösta problem. Civilrättsligt uppstod tvist angående förvärvstillstånd för bolagets fastigheter. Sandvalls samarbetspartner Ulf Bornmo, Örebro, vidtog utan behörighet stora ekonomiska transaktioner i bolaget. Miljonbelopp fördes via Bornmos försorg ur Cesand Fastighets AB, som är moderbolag till Cesand Hus & Fastigheter AB, varigenom betalnings- och avräkningstvister uppstod med det finansbolag som var bolagens kreditgivare. Bolagets bokföringsmedhjälpare erhöll inte heller betalning för sitt uppdrag och bokföringen ombesörjdes därför inte på ett korrekt sätt. Sandvall förmådde på grund av de psykiska påfrestningar som de besvärliga omständigheterna framkallade, inte själv reda ut situationen. - I sakfrågan åberopar konkursförvaltaren i huvudsak följande. Cesand Hus & Fastigheter AB har varit föremål för taxeringsrevision. I revisionspromemorian har granskningsmannen konstaterat att besvär inte anförts över åsatt skönstaxering. Med hänsyn till att räkenskapshandlingar inte tillställts granskningsmannen har bolagets resultat inte kunnat bedömas av honom. Som granskningsmannen anfört har bokslut inte upprättats per den 30 juni 1988. Konkursförvaltaren anser att inkomsten av bolagets fastighetsförvaltning bör beräknas med utgångspunkt från resultatredovisningen per den sista mars 1988 med antagandet att under räkenskapsårets tre sista månader uppkommit inkomster och utgifter av samma storleksordning tidigare. Han anför att bolagets räkenskaper av utredningstekniska och processekonomiska skäl inte kan rekonstrueras till fullo och menar att den förebringade utredningen ändå visar att bolagets skönstaxering blivit för högt beräknad. - Länsrätten gör följande bedömning. - För att överklagande skall kunna prövas enligt 100 § 6) eller 7) taxeringslagen krävs bl.a. att talan skall grundas på omständighet eller bevis som den myndighet som fastställt taxeringen inte känt till. Vidare skall det framstå som ursäktligt att de nya omständigheterna eller bevisen inte åberopats redan i deklarationen eller i överklagande före den ordinarie besvärstidens utgång. - Den omständigheten att företagsledaren inte kunnat reda ut sin bokförings- och deklarationsskyldighet på grund av psykiska påfrestningar som skapats av att en affärspartner utan behörighet har vidtagit ekonomiska transaktioner i bolaget, grundar inte rätt till besvär i särskild ordning för bolaget. - I överklagande yrkade bolaget att dess talan skulle tas upp till prövning och bifallas. Med hänvisning till en samtidigt ingiven självdeklaration yrkade bolaget vidare att skattetillägget skulle undanröjas. - Skattemyndigheten tillstyrkte bifall till bolagets talan. - Kammarrätten i Jönköping avslog i beslut den 8 november 1994 överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade bolaget genom konkursförvaltaren att prövningstillstånd skulle meddelas samt taxeringarna och de påförda särskilda avgifterna undanröjas. För det fall att prövningstillstånd inte meddelades ansökte bolaget om resning eller återställande av den försuttna tiden för att överklaga taxeringarna och besluten om de särskilda avgifterna. Till stöd för yrkandena anfördes bl.a. följande. De skatter och avgifter som påförts bolaget i anledning av 1989 års taxering var uppenbart felaktiga och motsvarade på intet sätt bolagets resultat för beskattningsåret. Ett för högt skatteuttag ur bolaget föranledde att övriga konkursborgenärer missgynnades på ett oskäligt sätt genom att de inte erhöll en eljest berättigad utdelning i bolagets konkurs. Det framstod som mycket stötande att tredje mans rätt till utdelning i en konkurs förhindrades av skattedomstolarnas restriktiva hållning beträffande ursäktlighetskriteriet i ett ärende där skattemyndigheten dessutom tillstyrkt besvärsrätt i särskild ordning. - Riksskatteverket (RSV) hemställde att besvären i särskild ordning inte skulle tas upp till prövning samt hävdade att tillräckliga skäl för resning eller återställande av försutten tid inte förelåg. För den händelse att prövning i sak skulle ske tillstyrkte RSV dock att taxeringarna sattes ned till 400 000 kr och att underlagen för vinstdelningsskatt och skattetillägg sattes ned i motsvarande mån. -Regeringsrätten (1995-12-21, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold), som i särskild sammansättning beslutade att inte meddela prövningstillstånd med anledning av bolagets överklagande, yttrade därefter: I avsaknad av självdeklaration från bolaget har taxeringsnämnden vid 1989 års taxering beräknat bolagets inkomst av rörelse under räkenskapsåret den 1 juli 1987 - den 30 juni 1988 efter skön till 2 000 000 kr och bestämt underlaget för vinstdelningsskatt till 938 000 kr. Lokala skattemyndigheten har påfört bolaget skattetillägg och dubbel förseningsavgift. - Av handlingarna framgår att bolagets räkenskaper för det aktuella räkenskapsåret inte har kunnat rekonstrueras i sin helhet. På grundval av bl.a. den utredning som förebragts rörande resultatet av bolagets verksamhet under en större del av räkenskapsåret har emellertid det allmännas företrädare i både länsrätt och kammarrätt tillstyrkt att taxeringarna undanröjs, medan Riksskatteverket - för det fall att prövning i sak skulle ske - tillstyrker att inkomsttaxeringen sätts ned till 400 000 kr. Mot bakgrund av det sagda och med hänsyn till vad som i övrigt förekommit i målet framstår det som i hög grad sannolikt att bolagets taxering år 1989 blivit väsentligt för hög. På grund härav och med beaktande av de särskilda förhållanden som bolaget åberopat som förklaring till de försummelser som förekommit finner Regeringsrätten att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva taxeringen, därunder inbegripet beslutet att fastställa underlag för vinstdelningsskatt, samt i samband därmed frågan om påförande av skattetillägg. Resning bör därför beviljas i dessa delar. Den nya prövningen bör göras av länsrätten. Anledning att ompröva beslutet att påföra förseningsavgift föreligger däremot inte. - Regeringsrätten beviljar resning såvitt avser bolagets taxering år 1989 och det på grund av denna taxering påförda skattetillägget och visar målet i dessa delar åter till Länsrätten i Kalmar län för prövning i sak. (fd III 1995-11-29, Laestander)

*REGI

*INST