RÅ 1995 not 63
Ansökan av Abdulkerim T. och Terfa T. samt deras sex barn om resning i ärende ang. uppehållstillstånd
Not 63. Ansökan av Abdulkerim T. och Terfa T. samt deras sex barn om resning i ärende ang. uppehållstillstånd. - Abdulkerim T. var medborgare i Turkiet. Han kom till Sverige den 28 januari 1989 och ansökte om asyl. Genom beslut den 26 maj 1989 avslog Statens invandrarverk hans ansökan om uppehållstillstånd m.m. samt utvisade honom enligt 38 § utlänningslagen (1980:376) och förbjöd honom att före den 1 juni 1991 återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) avslog i beslut den 1 februari 1990 hans överklagande. Invandrarverket avslog i beslut den 5 och 23 mars 1990 nya ansökningar av Abdulkerim T. om uppehållstillstånd. - Den 28 februari 1991 ingav Abdulkerim T. ytterligare en ansökan om uppehållstillstånd m.m. Han uppgav härvid att han var Ramazan B., född 1958 och medborgare i Irak. I detta namn erhöll han permanent uppehållstillstånd genom beslut av Invandrarverket den 7 maj 1991. Hans hustru Terfa T. ansökte den 2 september 1991 om uppehållstillstånd för sig och makarnas barn, alla medborgare i Turkiet. Hon uppgav härvid att hon var Terfa I. (M.) och att barnen hette Serhat B., Nesrin B., Farhat (ev. Ferhat) B. och Ibrahim B. samt att de alla var medborgare i Irak. Hon och barnen erhöll i dessa namn uppehållstillstånd för tiden den 17 september 1991 - den 17 mars 1992 genom beslut av Invandrarverket den 17 september 1991. Terfa T. erhöll i beslutet i Terfa I:s namn även arbetstillstånd för samma tid. - Sedan sökandenas riktiga identitet uppdagats beslutade Invandrarverket den 11 januari 1994 bl.a. följande. Abdulkerim T:s permanenta uppehållstillstånd återkallades med stöd av 2 kap.9 och 10 §§utlänningslagen (1989:529). Vidare avslogs ansökningar om uppehållstillstånd av Terfa T., Serhat T., Sevgi T., Ferhat T., Ibrahim T. och Bahar T. Makarna T. och deras barn Serhat, Sevgi, Ferhat och Ibrahim utvisades enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen medan Bahar T. avvisades enligt 4 kap. 1 § samma lag. Slutligen förbjöds makarna och barnen att under en tid av fem år från beslutet återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Utlänningsnämnden avslog i beslut den 1 november 1994 deras överklagande. Samtidigt avslog nämnden en ansökan av Elin T. om uppehållstillstånd och beslutade att hon skulle avvisas med förbud för henne att före den 11 januari 1999 återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. I beslut den 13 januari 1995 avslog Utlänningsnämnden en ny ansökan om uppehållstillstånd av sökandena. - Sökandena ansökte om resning i det ärende som avgjorts genom Utlänningsnämndens beslut den 1 november 1994 samt yrkade att Regeringsrätten skulle förordna att vidare åtgärder för verkställighet av beslutet inte fick äga rum. De ansökte dessutom om allmän rättshjälp med biträdesförordnande för ombudet. Sökandena anförde bl.a. följande. Utlänningsnämnden hade vid sin bedömning om det fanns särskilda skäl mot en återkallelse inte beaktat den dokumentation om hoten mot Abdulkerim T:s liv som denne åberopat. Att flytta inom Turkiet hjälpte honom inte. Hans svåger avvisades till Turkiet år 1993 och hade därefter försvunnit. Utlänningsnämnden hade inte beaktat de starka humanitära skäl som förelåg för att bevilja Terfa T. och barnen uppehållstillstånd. Nämnden hade inte heller beaktat innehållet i artikel 3 av Förenta Nationernas barnkonvention. Abdulkerim T. var efter svågerns försvinnande även överhuvud för familjen Cirva T. och hennes barn. Sökandena ansåg att Utlänningsnämndens rättstillämpning var uppenbart lagstridig. -Regeringsrätten (1995-02-24, Brink, Wadell, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga med mindre det i resningsmålet antingen framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet får anses vara motiverad eller det eljest finns anledning att anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Sökandena har inte visat att det föreligger sådana omständigheter som utgör skäl för resning. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och om allmän rättshjälp. (fd III 1995-02-14, G. Mattsson)