RÅ 1995 not 90

Not 90. Ansökan av Daim S. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog den 8 maj 1992 en ansökan av Daim S., hans hustru Miradije S. och deras fyra barn om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade familjen enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 9 november 1992 avslog Utlänningsnämnden familjens överklagande. I beslut den 17 november 1992 avslog Invandrarverket en ansökan av familjen S. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. Regeringsrätten avslog i beslut den 8 november 1993 en ansökan av familjen S. om resning i det av Utlänningsnämnden den 9 november 1992 avgjorda ärendet. - Sedan familjen S. den 18 mars 1994 ingett en ny ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen beslöt Invandrarverket den 13 april 1994 att inställa verkställigheten av avvisningsbeslutet för familjen S. under åberopande av det oklara rättsläget beträffande barnfamiljer i avvaktan på ett eventuellt beslut av regeringen. Genom beslut den 7 december 1994 avslog Invandrarverket den i mars samma år gjorda ansökningen. Invandrarverket fann därvid - med hänvisning till regeringens beslut i ett annat ärende (KU94/2418/MP) - att det saknades grund att bevilja familjen uppehållstillstånd med tillämpning av principerna i förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Inte heller i övrigt fann verket synnerliga skäl av humanitär art föreligga för att bevilja familjen uppehållstillstånd i Sverige. - Familjen S. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det ärende som avgjorts av Invandrarverket genom beslutet den 7 december 1994. De yrkade också att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas. De hemställde dessutom att Regeringsrätten skulle bevilja dem allmän rättshjälp i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde de i huvudsak följande. Familjen S:s ärende borde ha avgjorts inom en för nya ansökningar om uppehållstillstånd skälig handläggningstid, dvs. skyndsamt i direkt anslutning till inhibitionsbeskedet. Om så hade skett, skulle deras ansökningar ha bifallits i likhet med utgången i parallella fall. Den långa handläggningstiden hade drabbat familjen på ett orimligt sätt och resning borde bl.a. mot bakgrund härav beviljas för att materiell rättvisa skulle uppnås. Invandrarverket hade i sitt beslut den 7 december 1994 tolkat regeringens avgörande i ärende nr KU94/2418/MP på så sätt att de familjer som fått sitt slutliga beslut från Utlänningsnämnden före den 1 januari 1993 och härefter hållit sig gömda skulle undantas från barnfamiljspraxisen enligt förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden och inte beviljas uppehållstillstånd. De familjer som däremot fått sitt beslut efter den 1 januari 1993 skulle enligt verket i princip omfattas av praxisen även om de under en tid hållit sig gömda. Denna tolkning, vilken bl.a. låg till grund för verkets beslut i familjen S:s ärende, gick enligt deras förmenande emot såväl intentionerna bakom nämnda förordning som övriga allmänna humanitära hänsyn i enlighet med utlänningslagen och gällande praxis. Enligt familjen S:s uppfattning hade Invandrarverket således gjort sig skyldig till uppenbart lagstridig rättstillämpning eller i vart fall på grund av sin handläggning av ärendet förfarit på ett klart oriktigt sätt. -Regeringsrätten (1995-03-10, Wadell, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Statens invandrarverks i ärendet gjorda tolkning och tillämpning av reglerna om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen har inte innefattat någon sådan uppenbart oriktig rättstillämpning som kan föranleda resning. Inte heller i övrigt har någon grund för resning visats föreligga. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och yrkandet om allmän rättshjälp. (fd III 1995-03-01, Hartzell)

*REGI

*INST