RÅ 1995:54

T.J., född 1979, var en barndomspsykotisk pojke med Aspergers syndrom, bosatt i Ängelholm. Efter en överenskommelse mellan Skolstyrelsen i Ängelholms kommun och Kristianstads läns landsting vistades T.J. fr.o.m. hösten 1993 på Mikaelgården i Järna, som var en kombinerad skola och behandlingshem för autistiska barn. Kostnaderna för skolgången och behandlingen delades av skolförvaltningen och landstinget. I behandlingsprogrammet ingick att T.J. åkte hem två helger i månaden för att träffa sin familj. Genom beslut den 20 januari 1994 beviljade Socialnämnden i Ängelholms kommun T.J. tillstånd till riksfärdtjänst med flyg för tiden den 9 januari - 11 juni 1994 med en tur och returresa Ängelholm-Arlanda per månad.

Länsrätten i Kristianstads län

T.J. överklagade beslutet och anförde att han hade behov av två resor per månad i stället för en resa, eftersom det var av stor vikt att han varannan vecka fick träffa familjen då denna utgjorde ett fundament och en trygghetsfaktor för honom och hans framtida utveckling.

Domskäl

Länsrätten i Kristianstads län (1995-05-11, ordförande Gellberg) yttrade: I 1 § lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst stadgas att en kommun skall, på de villkor som anges i lagen, lämna ersättning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt. Av lagens 3 § framgår bl.a. att tillstånd skall meddelas under förutsättning att ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet. - Av handlingarna i målet framgår följande. T.J. har en barnpsykos med diagnosen Aspergers syndrom. Ett barn med Aspegers syndrom har förutom tal och språkproblem även stora svårigheter med ömsesidig social kommunikation. Den 1 juli 1993 fattade Skolstyrelsen i Ängelholms kommun beslut om skolgång vid Mikaelgården, Järna, läsåret 1993/94, för T.J. Kostnadsansvaret fördelas mellan skolförvaltningen i Ängelholm och landstinget. - Överläkaren U.A-K., Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken i Ängelholm, har i intyg daterat den 16 februari 1994, anfört bl.a. följande. T.J. har utvecklats i positiv riktning och anpassat sig bra till skolgången på Mikaelgården. I behandlingsprogrammet ingår att han åker hem två helger i månaden med flyg. Det är viktigt att detta får fortsätta så att det uppgjorda behandlingsprogrammet fullföljes. - Socialnämnden har i yttrande till länsrätten anfört följande. Eftersom riksfärdtjänstresor endast avser rekreation och fritidsverksamhet bör resor i samband med terminens början och avslutning samt lovdagar bekostas av skolförvaltningen och landstinget. Föräldrarna har per telefon hösten 1993 och även senare uppmanats att ansöka hos landstinget och skolförvaltningen att utöver beviljade riksfärdtjänstresor en gång per månad erhålla ytterligare resor för hembesök. - Länsrätten gör följande bedömning. - T.J. har bedömts vara i behov av den hjälp och det stöd han kan få på Mikaelgården. T.J. är dessutom i stort behov av tät kontakt med sin familj. Fråga i målet är hur finansieringen av dessa resor, ytterligare en resa i månaden hem till familjen i Ängelholm, skall ske. Som ovan nämnts skall tillstånd till riksfärdtjänst ges bl.a. under förutsättning att ändamålet med resan är rekreation, fritidsverksamhet eller enskild angelägenhet. Med hänsyn till vad som framkommit i målet finner länsrätten att ändamålet med de resor T.J. är i behov av överensstämmer med de uppräknade förutsättningarna. Besvären bör därför bifallas. - Länsrätten bifaller besvären och förklarar T.J. berättigad till riksfärdtjänst för tiden den 9 januari 1994 - den 11 juni 1994 med totalt två tur- och returresor Ängelholm-Arlanda per månad.

Kammarrätten i Göteborg

Socialnämnden överklagade länsrättens dom och yrkade att den skulle upphävas och att nämndens beslut skulle fastställas. Nämnden anförde därvid följande. Skolförvaltningen i Ängelholm och landstinget delade på kostnaden för T.J:s vistelse vid skolan/behandlingshemmet. I behandlingen där ingick två hemresor per månad. Lagen om kommunal riksfärdtjänst hade tillkommit för att ge de gravt handikappade möjlighet att till normala reskostnader åka på semester, besöka släkt och vänner samt delta i aktiviteter som stimulerar känslan av oberoende och bryter deras isolering. Riksfärdtjänsten skulle därför inte utnyttjas för behandling eller som skolskjuts. Skolförvaltningen i Ängelholm bekostade taxiresor för betydande summor för särskoleelever som åkte till skolor i grannkommuner. Landstinget och skolförvaltningen borde ha kostnadsansvaret för T.J:s hemresor, eftersom resorna ingick i en behandling som de ansåg att han måste ha. Lagen om riksfärdtjänst var inte tillämplig, eftersom behovet inte kunde karaktäriseras som rekreation eller fritidsverksamhet.

I ett beslut den 2 juni 1994 förordnade kammarrätten om inhibition av länsrättens dom.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1994-09-09, Dyhre, Kihlgren, referent, Hirvelä) yttrade: Kammarrätten finner - trots att tiden för de ifrågavarande resorna numera har gått ut - att det ändå föreligger skäl att pröva överklagandet i sak. - I 3 § lagen om kommunal riksfärdtjänst anges under vilka förutsättningar som man har rätt till riksfärdtjänst. Här gäller bl.a. att ändamålet med resan skall vara rekreation eller fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet (punkt 2) samt vidare att resan inte av någon annan anledning bekostas av staten, en kommun eller ett landsting (punkt 5). - Utredningen i målet visar att T.J. tillhör den grupp som har rätt till riksfärdtjänst. Hemresorna måste anses falla under de ändamål som har angetts i punkt 2 av den berörda bestämmelsen. På grund härav och eftersom det inte framgår att resorna bekostas av annan huvudman på sätt som förutsätts i punkt 5 av bestämmelsen ankommer det på kommunen att svara för kostnaden för resorna inom ramen för riksfärdtjänsten. Överklagandet skall därför inte bifallas.

Vid denna bedömning skall kammarrättens inhibitionsbeslut inte längre bestå.

Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrättens inhibitionsbeslut den 2 juni 1994 skall inte längre gälla.

Socialnämnden överklagade kammarrättens dom och anförde att de ifrågavarande hemresorna inte var att betrakta som riksfärdtjänstresor utan som behandlingsresor och att överenskommelsen mellan skolförvaltningen och landstinget om att dela kostnaderna för behandlingen även borde omfatta kostnaderna för dessa resor.

Prövningstillstånd meddelades. Yttranden i målet avgavs av Socialstyrelsen, Statens skolverk och Svenska kommunförbundet.

Regeringsrätten (1995-11-17, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. T.J. är en barndomspsykotisk pojke, som enligt Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Ängelholms sjukvårdsdistrikt, Kristianstads läns landsting, har Aspergers syndrom. Han har behov av habilitering. Under hösten 1993 och år 1994 vistades han på en specialinstitution, Mikaelgården i Järna, som är ett enskilt behandlingshem där han också fick sin skolundervisning efter beslut av Skolstyrelsen i Ängelholms kommun. Skolkostnaderna och halva kostnaden för en personlig assistent bestreds av skolstyrelsen, eftersom T.J. är folkbokförd i Ängelholm. Landstinget svarade för vårdkostnaderna och andra hälften av kostnaderna för den personliga assistenten. Landstinget hade som hälso- och sjukvårdsansvarig bedömt att T.J. för att få en adekvat behandling måste vistas på den aktuella institutionen. I behandlingsprogrammet ingick att han åkte hem två helger i månaden för att besöka föräldrar och syskon.

Socialnämnden i Ängelholms kommun meddelade T.J. tillstånd till kommunal riksfärdtjänst avseende en tur- och returresa per månad med flyg mellan Ängelholm och Arlanda under tiden den 9 januari - 11 juni 1994. Enligt vad nämnden senare uppgett i målet fattades beslutet om riksfärdtjänstresor för T.J. endast på grund av att kostnadsansvaret lades på hans föräldrar, vilket inte ansågs rimligt med hänsyn till att reskostnaderna inte borde drabba en familj med ett handikappat barn som behöver särskild omsorg. Efter överklagande förklarade Länsrätten i Kristianstads län T.J. berättigad till riksfärdtjänst för den aktuella tiden med totalt två tur- och returresor Ängelholm-Arlanda per månad. Kammarrätten gjorde sedermera samma bedömning.

Målet gäller hur T.J:s resor mellan föräldrahemmet och behandlingshemmet/skolan skall finansieras. Svenska kommunförbundet har i sitt yttrande anfört att de reskostnader som uppstår har sådant samband med den hälso- och sjukvårdande behandlingen att de bör bedömas i detta sammanhang. Ett annat alternativ kan enligt förbundet vara att föräldrarna ersätts av försäkringskassan enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Enligt förbundets uppfattning är varken lagen om kommunal riksfärdtjänst eller skollagens (1985:1100) bestämmelser om skolskjuts avsedda för en situation som den förevarande. - Statens skolverk har för sin del anfört följande. Enligt inhämtad uppgift från skolkansliet i Ängelholm var T.J. läsåret 1993/94 inskriven i kommunens grundskola för fullgörande av vanlig skolplikt (3 kap. 2 § skollagen). Han fullgjorde emellertid inte sin skolgång detta läsår i grundskolan utan fullgjorde den i stället vid Mikaelgården i Järna - ett behandlingshem som saknar godkännande av Skolverket som fristående skola på grundskolenivå för fullgörande av vanlig skolplikt, varom fråga är i detta mål. Handlingarna i målet ger dock visst fog för att anta att Ängelholms kommun avsett att låta T.J. fullgöra sin vanliga skolplikt vid Mikaelgården med stöd av vad som anges om särskild undervisning i 10 kap. 3 § skollagen jämte 5 kap.17-20 §§grundskoleförordningen (1988:655). Under angivna förhållanden finns i skollagstiftningen inga bestämmelser som reglerar skolhuvudmannens skyldighet att bekosta resor från behandlingshemmet till elevens bostad. - Socialstyrelsen har i sitt yttrande anfört att det är viktigt att T.J. får möjlighet att under vistelsen på behandlingshemmet Mikaelgården i Järna upprätthålla kontakt med föräldrahemmet genom ett tillräckligt antal hemresor per månad. Sedvanliga hemresor under lov bör bekostas av de myndigheter som bekostar skolgången och vistelsen i Järna. Sammanlagt två resor per månad har bedömts lämpligt. T.J. bör därför med stöd av lagen om kommunal riksfärdtjänst beviljas två resor per månad till föräldrahemmet vid placeringen i behandlingshemmet under vårterminen 1994 om resorna inte bekostas av ansvariga myndigheter.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

I 1 § lagen om kommunal riksfärdtjänst stadgas att en kommun skall på de villkor som anges i lagen lämna ersättning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt. I 3 § anges under vilka förutsättningar tillstånd till riksfärdtjänst skall meddelas. Av punkt 2 framgår att ändamålet med resan skall vara rekreation, fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet. Vidare gäller enligt punkt 5 att resan inte av någon annan anledning bekostas av staten, en kommun eller ett landsting.

Av utredningen framgår att T.J. till följd av sådant funktionshinder som anges i 1 § lagen om kommunal riksfärdtjänst haft behov av att resa på ett särskilt kostsamt sätt. Vidare har det inte framkommit annat än att T.J. haft behov av två resor per månad till föräldrahemmet. Frågan är huruvida ändamålet med resorna varit rekreation, fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet. I detta hänseende är att märka att resorna till föräldrahemmet ingick i det för T.J. uppgjorda behandlingsprogrammet. Detta talar i och för sig mot beviljande av riksfärdtjänst. Å andra sidan bör beaktas att resorna i praktiken främst tjänat syftet att T.J. och hans familj skulle kunna träffas och umgås. Härtill kommer att de myndigheter som bekostat T.J:s behandling och skolgång inte har ansett att resorna haft sådant samband med ändamålet för dennes vistelse i Järna att de legat inom ramen för deras kostnadsansvar. Inte heller eljest har resorna bekostats av staten, kommunen eller landstinget.

Vid en samlad bedömning finner Regeringsrätten, i likhet med länsrätten och kammarrätten, att T.J. är berättigad till ersättning enligt lagen om kommunal riksfärdtjänst för de i målet aktuella reskostnaderna. Socialnämndens överklagande skall därför avslås.