med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (komplettringsproposition)

Prop.

1992/93:150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdragur regeringsprotokollet den 15 april 1993 för de åtgärder och de ändamålsom framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 som lades fram i åretsbudgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffadeförändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. Isamband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet förinnevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet förbudgetåret 1992/93 förbättras med 8,2 miljarder kronor jämfört med vadsom beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett under-skott om 190,1 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till 233,9miljarder kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknades i budgetpropositionen ett underskottpå statsbudgeten om 162,3 miljarder kronor. De nya beräkningarna visarett underskott på 191,2 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till255,3 miljarder kronor.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sinbedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Regeringensbesparingsprogram för åren 1994-1998 preciseras. Åtgärder om 80miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan, aviseras. Vidare gesriktlinjer för den kommunala skattefinansierade verksamheten och för destatliga transfereringarna till kommunsektorn. Ett antal åtgärder för attfrämja sysselsättningen föreslås.

1¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150

Rättelse: Bilaga 1 s. 5 sista stycket ändrat till: Regeringen---för-

Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad Prop. 1992/93:150nationalbudget för år 1993 med en prognos för den svenska ekonominåren 1993-1994 samt en kalkyl över ekonomin i ett medelfristigtperspektiv. Vidare redovisas en långsiktig konsekvenskalkyl förbudgetåren 1993/94-1997/98.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1993

Prop. 1992/93:150

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas,Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könbeig, Odell, Lundgren,P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Wibble, Hellsvik, Björck, Könberg, Odell,Lundgren, Ask, Hörnlund, Friggebo

Statsrådet Wibble anför:

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100) förelagtriksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94. I de delardär förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringensförslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen— förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ettsärskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommandebudgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nulämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sinbedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likasåbör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletterings-propositionen bör också tas med vissa frågor som har klara samband medden ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som börbehandlas av riksdagen under det innevarande riksmötet.

Statsrådet Wibble föredrar den reviderade finansplanen samt redogör förstatsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår,m.m. Statsråden Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Wibble, Lundgren,Ask, Hörnlund och Friggebo föredrar de ifrågavarande förslagen inomJustitie-, Försvars-, Social-, Kommunikations-, Finans-, Utbildnings-,Arbetsmarknads-, Kultur- samt Civildepartementens områden. Anföran-dena redovisas i underprotokollen för resp, departement.

Statsrådet Wibble hemställer att regeringen i en gemensam proposition Prop. 1992/93:150förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder ochde ändamål som de hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutaratt genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anförtför de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m.

Bilaga

1¶Justitiedepartementet

Bilaga

2¶Försvarsdepartementet

Bilaga

3¶Socialdepartementet

Bilaga

4¶Kommunikationsdepartementet

Bilaga

5¶Finansdepartementet

Bilaga

6¶U tbildningsdepartementet

Bilaga

7¶Arbetsmarknadsdepartementet

Bilaga

8¶Kulturdepartementet

Bilaga

9¶Civildepartementet

Bilaga

10¶Reviderad finansplan

Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris. Det allvarliga läget är enföljd av flera decenniers oförmåga att åtgärda djupgående obalanser iekonomin. Krisen medför stora påfrestningar för enskilda människor. Detallvarligaste problemet är den uteblivna tillväxten och den högaarbetslösheten.

Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genomgod tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen.Ekonomin måste bli sund igen. Det skall löna sig att arbeta och attinvestera för framtiden. Vi får inte fortsätta att vältra över kostnader påkommande generationer.

De skall inte tvingas betala för den konsumtion som dagens hushåll påfelaktiga grunder beviljat sig själva. En accelererande skuldsättning måsteundvikas för att våra barn och barnbarn inte skall behöva betala alltmerför allt sämre offentliga tjänster. Detta vore både omoraliskt ochorättvist.

Med ett kraftfullt program för att komma tillrätta med obalanserna i deoffentliga finanserna kan utvecklingen vändas i positiv riktning.Reformeringen av välfärdspolitiken innebär också förbättringar avsamhällsekonomins funktionssätt. Motiven stärks för arbete och sparandeoch produktivitetsutvecklingen i hela ekonomin stimuleras. Frukterna avde omfattande strukturreformer som redan beslutats och nu föreslås kanskördas så att tillväxten kommer åter, arbetslösheten minskar och enstabil bas för välfärden skapas. Medborgarnas levnadsstandard kan öka.

Målet är att skapa ett Sverige där frihet för den enskilde förenas medrättvisa och social trygghet. Vi skall satsa på människor. Kunskap,kreativitet och nyfikenhet skall tas tillvara. En valfrihetsrevolution inomvälfärdspolitiken ökar den enskildes makt. Var och en får självständigtfatta fler viktiga beslut.

Alla människor skall ges samma möjligheter i livet. Det kräver en starkekonomi och en stark välfärdspolitik.

Sveriges ekonomiska problem kan bara lösas genom åtgärder somstimulerar tillväxten och som är förenliga med en långsiktigt godekonomisk utveckling med hög sysselsättning och låg inflation. Tilltrontill den svenska ekonomins långsiktiga utvecklingskraft är helt avgörandeför möjligheterna att, också på kort sikt, bekämpa arbetslösheten.

Sverige kan komma stärkt ur krisen. Viktiga ljuspunkter i denekonomiska utvecklingen visar att regeringens politik leder rätt och atten exportledd expansion med ökade investeringar är inom räckhåll. Medden politik som regeringen föreslår är målet att återupprätta Sverige somen tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi nu isikte. Med en kraftfull politik som systematiskt angriper de strukturellaobalanserna har vi alla förutsättningar att återerövra den ledande ställningbland de utvecklade länderna som vi en gång hade. Det innebär attSverige mot mitten av 1990-talet kommer upp i en varaktig ekonomisktillväxt på samma nivå som jämförbara europeiska länder.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1.1¶Den svenska ekonomin — problem och möjligheter

Den svenska ekonomin präglas för närvarande av stora problem: fallandeproduktionsnivå, hög arbetslöshet, finanskris och ett stort underskott i deoffentliga finanserna. Sverige genomlider nu sviterna av omställningenefter överhettningsåren på 1980-talet. Läget förvärras av den svaga inter-nationella konjunkturen.

De grundläggande problemen i den svenska ekonomin är främst avlångsiktigt slag: svag tillväxt, stark inflationsbenägenhet och bristandeutvecklingskraft i såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Dessasvagheter hänger samman med brister i de senaste tjugo årens politik ochsamhällsinstitutioner. Hinder för stabilitet och tillväxt har byggts upp ochförvärrats under lång tid.

Sverige genomgår en nödvändig och oundviklig anpassning till ensundare ekonomisk struktur. Att denna anpassning alltför länge sköts påframtiden har lett till smärtsamma övergångsproblem som bidrar tillkrisens djup.

De kortsiktiga och långsiktiga problemen i svensk ekonomi måste sesi ett sammanhang. Problemen kan bara lösas om stabiliseringspolitikenoch strukturpolitiken samverkar.

Det finns inga snabba och enkla lösningar på Sveriges problem. Vägenur krisen är lång och mödosam. Att bekämpa krisen kommer på kort siktatt kräva insatser av och medföra kännbara uppoffringar för alla med-borgare. Men om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemenblir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandardoch kraftigt minskade resurser till välfärdspolitiken. En sådan utvecklingskulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraftförhindras.

Det allvarligaste problemet är den höga arbetslösheten. Den leder tillstora sociala problem och innebär ett samhällsekonomiskt slöseri medmänskliga resurser. Därför måste kampen mot arbetslösheten stå icentrum för den ekonomiska politiken.

Fallet i industriproduktionen som inleddes under 1990 uppgår tillsammanlagt ca 15 % under perioden 1990—1993. Att ekonomin återbörjar växa är en förutsättning för att trygga sysselsättningen ochvälfärden.

En viktig faktor i den ekonomiska utvecklingen är den skuldanpass-ningsprocess som övergången från hög till låg inflation medför. Efter denextremt höga skuldsättning som byggdes upp under 1980-talet sker nu ensnabb minskning av skuldsättningen för att klara de höga realräntor sombl.a. inflationsnedväxlingen bidragit till. Detta medför att privatkonsumtion och näringslivets investeringar hämmas. Den inhemska efter-frågan minskar.

De stora kreditförlusterna i bankerna har medfört stora kostnader förstaten. Svårigheter att klara kapitaltäckningskraven riskerar leda till enrestriktiv utlåningspolitik från bankernas sida. En sådan utveckling kanbidra till att försvåra återhämtningen av ekonomin.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

De offentliga finanserna uppvisar ett mycket stort underskott. För 1993beräknas underskottet uppgå till cirka 195 miljarder kronor, vilketmotsvarar 22 000 kronor per invånare. Underskottet består av två delar:Den ena delen är en följd av att lågkonjunkturen och den fallandeproduktionen leder till lägre skatteintäkter och höga kostnader förarbetslösheten. Den andra delen, det strukturella underskottet, uppgår till74 miljarder kronor och kommer inte att försvinna vid en konjunktur-uppgång. Stora delar av detta underskott grundlädes under 1970- och 80-talens offentliga utgiftsexpansion. De utgiftssystem som byggdes upp harvisat sig långsiktigt ohållbara.

Trots att svensk ekonomi befinner sig i en allvarlig nedgångsfas finnsdet också viktiga ljuspunkter som visar att förutsättningarna för en åter-hämtning har stärkts.

De strukturreformer som genomförts under de senaste åren har förbätt-rat förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i Sverige. Skattereformen ochförändringar i socialförsäkringarna har stärkt incitamenten för arbete ochsparande. Den offentliga sektorns tjänsteproduktion har öppnats förkonkurrens. EES-avtalet och den nya konkurrenslagen kommer ytterligareatt öka konkurrensen på produktmarknadema.

Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Desvenska företagen stärker sina positioner på världsmarknaderna ochexporten väntas öka med 4 1/2 % under 1993 och 9 % under 1994, trotsen svag tillväxt på de viktigaste marknaderna. Investeringarna i industrinväntas öka, långsamt i år men snabbare under 1994 då expansionenväntas bli lika stark som under högkonjunkturen på 1980-talet.

Den underliggande inflationstakten är mycket låg. En fortsatt låg ochstabil inflation är en förutsättning för varaktigt lägre räntor.

Sammantaget innebär detta att grunden är lagd för en export- ochinvesteringsledd expansion av den svenska ekonomin under resten av1990-talet.

1.2¶Den ekonomiska politikens inriktning

För att möjligheterna till en god ekonomisk utveckling skall kunnatillvaratas ställs höga krav på den ekonomiska politiken. Tilltron till densvenska ekonomins utvecklingskraft måste förstärkas. En hållbar strategiför att varaktigt minska de offentliga underskotten är helt nödvändig föratt skapa denna tilltro.

Osäkerhet om budgetutvecklingen är förenad med betydande kostnader,bl.a. genom höga räntor och en försvagad växelkurs. Därmed försvårasen återhämtning av ekonomin. Regeringens politik är inriktad på atteliminera denna osäkerhet genom att lägga fast en långsiktig och trovär-dig plan med konkreta åtgärder för sanering av de offentliga finanserna.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att genom godtillväxt bygga en långsiktigt stabil grund för välfärden och sysselsätt-ningen. Under de närmaste åren bör — i enlighet med vad som ocksåanfördes i finansplanen i januari — följande riktlinjer gälla för denekonomiska politiken:

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Prop. 1992/93:150

1. Den ekonomiska politiken skall präglas av ansvar för kommande Bilaga 1generationer. Vi har som nation under lång tid levt över våratillgångar. Nu måste vi tänka om. Vi får inte fortsätta att vältra överkostnader på våra barn och barnbarn.

2. Ett gott företagsklimat skall skapas. Detta sker genom strategiskaskattesänkningar, satsningar på forskning, utbildning ochinfrastruktur och avregleringar för att öka konkurrensen. I dettasammanhang är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap iEG av central betydelse.

3. Arbetslösheten skall bekämpas. Detta kräver såväl långsiktigt somkortsiktigt verkande åtgärder. På lång sikt kan sysselsättningen endasttryggas genom en politik som leder till hög och uthållig tillväxt, godkonkurrenskraft och varaktigt låg inflation. På kort sikt måstearbetslösheten mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik medarbetslinjen som grund. Målet skall vara att förhindra långtids-arbetslöshet och höja arbetskraftens kompetens.

4. Inflationstakten skall förbli låg. Detta är en nödvändig förutsättningför varaktigt lägre räntor och återskapad tillväxt. Det störstamisstaget i de senaste tjugo årens ekonomiska politik är attprisstabiliseringen alltför länge sköts på framtiden. Om inflationenåter tillåts öka skulle Sverige än en gång tvingas gå igenom densmärtsamma omställningen till lägre inflation. Finans- ochpenningpolitiken måste utformas så att detta förhindras. Denunderliggande inflationstakten på ca 2 % bör bibehållas.

5. Underskottet i de offentliga finanserna skall minska. Detta kräverstegvist ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja denekonomiska tillväxten. En långsiktig plan för de närmaste årensbudgetförstärkningar måste läggas fast. Om vi underlåter att sanerade offentliga finanserna kvarstår en viktig osäkerhetsfaktor iekonomin vilket gör att återhämtningen fördröjs. Därför måstearbetet med att sanera de offentliga finanserna drivas vidare. Måletär att avlägsna det strukturella underskottet, dvs. den del avunderskottet som inte försvinner när konjunkturen förbättras.

6. Det offentliga utgiftstrycket skall sänkas som ett led i saneringen avde offentliga finanserna. Detta förutsätter fortsatta och målmedvetnautgiftsminskningar. Omdaningen av socialförsäkringssystemen ochåtgärder för att skapa konkurrens i den offentliga tjänstesektorn ärviktiga delar av detta arbete. Syftet är att minska de offentligautgifterna, effektivisera hushållningen med skattemedel och stärkamotiven för arbete och sparande.

7. Den ekonomiska politiken skall bidra till att alla människor geslikvärdiga möjligheter i livet. Hög sysselsättning och tillväxt ärgrundläggande förutsättningar för en rättvis fördelning. Likaledes ären generell välfärdspolitik, valfrihetsrevolutionen i välfärden, enaktiv arbetsmarknadspolitik och åtgärder för att öka jämställdhetenmellan kvinnor och män viktiga byggstenar i arbetet för ett tryggtoch rättvist samhälle.

8. Den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till miljön ochnaturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi måste säkras.Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för nödvändiga miljösats-ningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en förutsättning för atttillväxten skall bli uthållig. Utvecklingen av ekonomiska styrmedelär ett centralt inslag i en sådan politik.

9. Den ekonomiska politiken skall tillvarata utvecklingsmöjligheterna iSveriges alla regioner. Detta gäller inte minst landsbygden och demindre orterna. Regionala obalanser var en bidragande orsak tillöverhettningen under 1980-talet. En kraftfull regionalpolitik är ettviktigt medel för att tillvarata resurser i hela landet. Satsningar påinfrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren för de mindreföretagen är i detta sammanhang av stor betydelse.

10. Samhällets förankring i en god etik är av central betydelse för enväl fungerande ekonomi. Till de växande obalanserna i svensk eko-nomi under 1980-talet bidrog bristen på respekt för de normer ochvärderingar som är grunden för vårt välstånd. Politikens utgångs-punkt skall vara den etik som betonar det personliga ansvaret.Därmed minskar behovet av hämmande detaljregleringar och förut-sättningarna för en effektiv ekonomisk struktur förbättras.

1.3¶En politik för att bekämpa arbetslösheten och säkra envaraktigt låg inflation

Det främsta stabiliseringspolitiska problemet är den låga tillväxten ochden höga arbetslöshet som denna leder till.

Regeringens politik för att skapa nya arbetstillfällen bygger på enkombination av en kraftfull tillväxtpolitik och sanering av de offentligafinanserna. Finans- och penningpolitiken inriktas på att bibehålla en låginflationstakt. Detta är en förutsättning för en långsiktigt god ekonomiskutveckling med stabil växelkurs, varaktigt lägre räntor, hög tillväxt ochtryggad sysselsättning.

En målmedveten sanering av de offentliga finanserna stärker den eko-nomiska politikens trovärdighet. Därmed förbättras möjligheterna attsätta in effektiva åtgärder mot arbetslösheten på kort sikt. Tilltro tillpolitikens långsiktighet ger styrka åt kampen mot arbetslösheten på kortsikt.

Finanspolitiken är inriktad på att de offentliga underskotten skall elimi-neras. Detta sker genom stegvist ökande budgetförstärkningar och åtgär-der för att främja den ekonomiska tillväxten.

Sedan regeringsskiftet har beslut fettats som på sikt innebär budgetför-stärkningar, i huvudsak minskade offentliga utgifter, med sammantagetdrygt 80 miljarder kronor. Riksdagen har också slagit fest att utgifternaför den offentliga konsumtionen skall vara realt oförändrad under dennärmaste femårsperioden.

Regeringen redovisar nu förslag om ytterligare förstärkningar av deoffentliga finanserna, varav 61 miljarder kronor är besparingar,15 miljarder kronor är inkomstökningar och 5 miljarder kronor är för-stärkningar av ATP-systemet. För åren 1994-1998 föreslås ett program

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

för förstärkningar om sammantaget 81 miljarder kronor när hänsyn ocksåtas till begränsningen av den offentliga konsumtionen.

Även kommunerna och landstingen måste delta i ansträngningarna föratt sanera de offentliga finanserna. Detta innebär att det inte finns någotutrymme för uppräkning av statsbidragen till kommunsektorn under denärmaste åren.

Riksdagen har, med ett fåtal undantag, godkänt de förslag tillbudgetförstärkningar som regeringen lagt fram. Det är dock av centralbetydelse för politikens trovärdighet att de beslut som fettas har långvaraktighet.

Penning- och valutapolitiken är inriktad på prisstabilitet. SedanRiksbanken tvingades lämna den festa växelkursen har penningmarknads-räntoma successivt sänkts. Grunden för denna politik är att tilltron tillprisstabiliteten inte får rubbas. Att den låga inflationen blir bestående ären förutsättning för en varaktigt lägre ränta. Detta ökar möjligheterna atthöja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten.Finanspolitikens inriktning stöder målet om prisstabilitet.

Tillväxtpolitiken syftar till att långsiktigt förbättra den svenskaekonomins effektivitet och tillväxtkraft. Ett stort antal områden berörs avdessa ansträngningar.

Arbetet med att återskapa balansen i den svenska ekonomin tar tid.Under den närmaste tiden kommer arbetslösheten att vara mycket hög.Utan omfettande åtgärder mot den öppna arbetslösheten finns det risk attdenna permanentas på en hög nivå. Stora ungdomsgrupper riskerar attslås ut från arbetsmarknaden. Därför bedriver regeringen en aktivarbetsmarknadspolitik innefattande kraftfulla och samordnade insatser påett flertal områden. Särskilt prioriterade är insatser för ungdomar ochåtgärder mot långtidsarbetslöshet.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrar till en brett inriktadupprustning av den svenska infrastrukturen. Insatserna omfettar investe-ringar i vägar, järnvägar, fastighetsbestånd och människors kunskaper.Därmed stärks tillväxtkraften i ekonomin.

Genom tidigareläggning av tillväxt befrämjande investeringar i vägaroch järnvägar skapas arbetstillfällen i byggsektorn. Regeringen har lagtförslag om investeringar på totalt 98 miljarder kronor över entioårsperiod, varav 36 miljarder kronor för de tre närmaste budgetåren.

Ett program för att stimulera ROT-verksamhet under 1993 och 1994genomförs. Insatserna väntas skapa ca 30 000 arbetstillfällen. Program-met innehåller dels en tillfällig skattereduktion för vissa underhållsåtgär-der, dels tillfälliga subventioner för att stimulera underhåll och reparatio-ner av bl.a. vissa kommunala byggnader.

För att möta det fortsatt försvagade läget på arbetsmarknaden föreslåsytterligare åtgärder för att motverka arbetslösheten. Förslagen innebäratt ytterligare minst 130 000 - 140 000 personer kommer att beredasarbete, utbildning eller praktik. Bland annat föreslås en massiv satsningpå utbildningsområdet. Ett stort antal extra platser tillförs gymnasie-skolan, komvux, folkhögskolan och högskolan.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1.4¶En politik för att återupprätta Sverige som tillväxt-och Prop. 1992/93:150företagarnation Bilaga 1

Den ekonomiska tillväxten är grunden för välståndet. Genom tillväxtenskapas nya resurser som ger utrymme för ökad privat konsumtion ochsäkrar en stabil bas för välfärdspolitiken. Tillväxt är också nödvändig föratt trygga sysselsättningen.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att återskapa tillväxtkraften iden svenska ekonomin. Detta sker genom fortsatta åtgärder för attförbättra ekonomins funktionssätt så att en expansion av näringslivetfrämjas. De institutionella förutsättningarna för tillväxt måste stärkas. Deregler, normer och vanor som omgärdar ekonomiska transaktioner måstevara sådana att transaktionskostnaderna hålls låga. Därigenom möjliggörsett omfattande välståndsskapande utbyte av varor och tjänster. Sverigebehöver genomsyras av hederlighet och respekt för de värderingar somvisat vägen under vår långa epok av ekonomisk tillväxt.

Europapolitiken har stor betydelse för möjligheterna att skapa ett gottklimat för företagande och investeringar i Sverige. Genom EES-avtaletblir Sverige del av EG:s inre marknad, vilket bl.a. innebär ökade export-möjligheter. EES-avtalet är emellertid inte tillräckligt. Endast genom ettfullt medlemskap i EG får Sverige medinflytande över EG:s regelverk.Den 1 februari i år inledde Sverige förhandlingar om EG-medlemskap.Det färdiga förhandlingsresultatet kommer att underställas svenska folketi en folkomröstning.

Sedan regeringsskiftet har en rad strategiska skattesänkningargenomförts. Sammantaget har beslut fattats om skattesänkningar påproduktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigasteinslagen är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin,successivt slopad förmögenhetsskatt och slopad omsättningsskatt påaktier.

De små- och medelstora företagen står i centrum för regeringensnäringspolitik. En rad viktiga förbättringar har redan genomförts.Politiken drivs nu vidare. Under 1993 kommer förslag att läggas om attenskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag ges med aktiebolagenlikvärdiga skattemässiga möjligheter att investera och expandera. De nyareglerna är avsedda att träda i kraft från 1994. I avvaktan på detta harvissa lindringar i beskattningen genomförts redan för 1993.

Förmågan att tillvarata och utveckla de enskilda människomas kunskapoch kompetens är avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Sedanregeringsskiftet pågår en snabb utbyggnad av den högre utbildningen.Antalet studerande vid universitet och högskolor ökar med ca 50 000 från1991 till 1995. Samtidigt förändras tilldelningen av resurser till universi-tet och högskolor för att stimulera nytänkande, kvalitetskonkurrens ocheffektivitet.

Regeringens forskningspolitik syftar till att ge varje forskningsområdebästa tänkbara utvecklingsmöjligheter. Bland annat prioriteras ett förstärktsamspel mellan forskningen och näringslivet. Genom avvecklingen av

löntagarfonderna möjliggörs en kraftig förstärkning av den svenskaforskningen.

Snabba och säkra transporter blir ett allt viktigare konkurrensmedel. Ipropositionen om investeringar i trafikens infrastruktur har regeringenföreslagit en långsiktig investeringsplan för goda kommunikationer i helalandet. Satsningarna omfattar bland annat en höjd standard på vägnätet,nya linjer för snabbtåg, förbättringar för godstransporter och särskildainsatser för upprustning av länsvägar och länsjämvägar. En viktig del iden långsiktiga tillväxtpolitiken är skapandet av en fungerandekonkurrens på de svenska varu- och tjänstemarknaderna. Av storbetydelse i detta sammanhang är den av regeringen framlagdakonkurrenslagen samt undertecknandet av EES-avtalet. Regeringen harockså lagt förslag om avreglering bl.a. på kommunikationsområdet,finansmarknaden, elmarknaden, bostadsmarknaden, skogsbrukssektom,kommunsektorn och utbildningssektom. Allt för att tillskapa fungerandemarknader.

1.5¶En politik för att trygga och förnya välfärden

Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För atttrygga välfärden måste obalanserna i ekonomin undanröjas.

Det stora underskottet i de offentliga finanserna gör det nödvändigt attbegränsa kostnaderna för välfärdssystemen. Regeringen har inlett engenomgripande översyn och omprövning av inkomstöverföringarna tillhushållen i syfte att stärka motiven för arbete och sparande och minskade offentliga utgifterna. Detta arbete måste drivas vidare. Särskiltangelägen är en förändring av pensionssystemet i enlighet med de rikt-linjer som tidigare aviserats och som preciseras i avsnitt 4.3.

Genom den valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken som regeringen inlettinförs konkurrens i den offentliga tjänstesektorn samtidigt som denenskildes valfrihet och inflytande ökar. Dessa förändringar skapar nyamöjligheter till effektiviseringar och kvalitetsförbättringar.

I tider med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårdaprov. Svaga och utsatta grupper måste värnas. Inkomstöverföringar somhar störst betydelse för inkomstsvaga grupper har därför undantagits frånbesparingar, t.ex. bostadsbidragen. Dessutom genomförs ett antal riktadeåtgärder för att stödja utsatta grupper.

I syfte att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna harnivån på det kommunala bostadstillägget utjämnats så att bidragen blivitmer enhetliga i olika kommuner. Samtidigt har pensionstillskottet höjts.

En ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder införs från1994. Lagen gäller bl.a. rätt till en personlig assistent. För att sjukvårdenskall kunna tillförsäkra det ökande antalet gamla och svårt sjuka en godoch adekvat vård arbetar utredningen HSU 2000 med förslag somkommer att presenteras under 1994.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1.6¶En politik för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av denekonomiska politiken. Sambandet mellan ekonomi och ekologi behöverdärför bli tydligt. På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiskaområdet behöver minska, måste också en miljöskuld begränsas. Medmiljöskuld menas kostnaden för att återställa redan uppkomna skador påmiljön. Därigenom garanteras även framtida generationer rätten till engod miljö.

All produktion av varor och tjänster, inklusive underhållet av dessa,kommer ytterst från ekosystemen. Hårda miljökrav måste ställas ochlångtgående åtgärder vidtas för att ställa om produktion och konsumtioni en riktning som innebär att naturens bärkraft inte överskrids. Miljökravkan spela en viktig, positiv roll i strukturomvandlingen. Åtgärder för attminska miljöskulden medför därmed ökade möjligheter att exploatera nyaoch för framtiden strategiskt viktiga tillväxtmarknader. Dessa möjlighetertorde i det korta perspektivet ha störst betydelse för små och medelstoraföretag. Inte sällan är denna produktion relativt sett arbetskraftsintensiv,vilket i nuvarande konjunkturläge framstår som särskilt positivt.

Regeringen har givit i uppdrag åt konjunkturinstitutet att utvecklametoder för att komplettera de traditionella nationalräkenskaperna medmiljö- och naturresursräkenskaper, s.k. gröna nationalräkenskaper.

Miljöproblemen blir alltmer internationella. Utsläpp i luft, hav ochvattendrag känner inga nationsgränser. Regeringen lägger därför stor viktvid det internationella miljösamarbetet.

Det mest allvarliga globala miljöproblemet är utsläppens påverkan påklimatet. I propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan föreslås bl.a.att riksdagen godkänner FN:s konvention i klimatfrågor och att kol-dioxidskatten vidgas till att gälla nytillkommande elproduktion.

I propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveck-ling föreslås åtgärder för att främja ett effektivt utnyttjande av naturresur-serna genom återvinning och återanvändning.

1.7¶Ekonomikommissionens betänkande

Regeringen uppdrog i höstas åt ett antal fristående forskare att analyseraden svenska ekonomins problem och möjligheter i ett långsiktigtperspektiv. Utredningen, som antog namnet Ekonomikommissionen,lämnade i mitten av mars sitt betänkande. Det är nu föremål förremissbehandling.

Kommissionens analys är ett värdefullt bidrag till förståelsen av dagensekonomiska problem och vad som behöver göras för att lösa dem.Dagens situation sägs vara präglad av en komplicerad blandning av akutaoch kroniska problem. Lösningen innehåller därför både kortsiktiga ochlångsiktiga åtgärder. Detta överensstämmer i hög grad med den analysregeringen gjort och gör. Det överensstämmer också med inriktningen avden ekonomiska politiken sedan regeringsskiftet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Ett bärande inslag i rapporten är betoningen av sambandet mellan Prop. 1992/93:150långsiktiga och kortsiktiga inslag i den ekonomiska politiken. Kommissio- Bilaga 1nen understryker vikten av att långsiktigt verkande åtgärder för attundanröja de värsta av dagens obalanser beslutas nu, helst i bredparlamentarisk enighet. Önskemålet om en bred majoritet i riksdagensammanhänger med det faktum att åtgärder behöver genomföras underflera år med mellanliggande val.

Kommissionens förslag stödjer i grundläggande avseenden aeninriktning av den ekonomiska politiken som regeringen beslutat. På ettflertal områden har konkreta steg redan tagits i den riktning somkommissionen föreslår. Det gäller t.ex. främjande av konkurrens,förändring av den offentliga sektorn, reformeringen av socialförsäkrings-systemen samt förstärkningen av den högre utbildningen. På andraområden har regeringen tillsatt utredningar, t.ex. inom arbetsrättensområde.

Analysen och förslagen i kommissionens rapport utgår från en bredhelhetssyn på den ekonomiska politiken och det politiska beslutsfattandet.En av de stora förtjänsterna med rapporten är just den betoning som görspå sambandet mellan ekonomisk politik och den politiska beslutspro-cessen i regering och riksdag.

Vad gäller beslutsprocessen i regeringskansliet pågår sedan ett år enomläggning av budgetprocessen till mer av rambudgettänkande. I frågaom konstitutionella regler har regeringen tagit initiativ till en diskussionmellan riksdagens partier om reformer med den inriktning kommissionenföreslår, t.ex. längre valperioder.

I föreliggande proposition återfinns ställningstaganden till ett antal avkommissionens förslag. Ställning tas också till den allmänna inriktningenoch därmed till sambandet mellan långsiktig och kortsiktig politik.

2.1¶De internationella förutsättningarna

De internationella ekonomiska utsikterna har försämrats sedan prognosen

i finansplanen i januari.

Den internationella lågkonjunkturen har visat sig vara mycket merutdragen än de flesta bedömare räknade med. Det är främst osäkerhet omhur lång tid det kommer att ta för hushåll och företag att minska deskulder som byggdes upp under 1980-talet som gör det svårt att bedömanär konjunkturuppgången kommer.

Tillväxten i Europa det närmaste året blir troligen betydligt svagare ändet fanns skäl att tro för bara några månader sedan. Också länder där till-växten länge hållits uppe relativt väl — såsom Frankrike, Italien ochSpanien — drabbas nu av en markant nedgång i den ekonomiska aktivi-teten.

Det är främst för Tysklands del som bedömningen nu är mer pessi-mistisk. Dämpningen av den inhemska efterfrågan har visat sig vara

kraftigare än väntat. En ökad trovärdighet i budgetkonsolideringen i såväl Prop. 1992/93:150Tyskland som flera andra europeiska länder skulle möjliggöra lägre Bilaga 1räntor. Den långa räntan i Tyskland har sjunkit betydligt det senastehalvåret. Utrymmet för den tyska centralbanken att gradvis sänka denkorta räntan utan att ge avkall på målet att på sikt få ned inflationen till2 % har ökat. Prognosen för tillväxten i Tyskland i år har de senastemånaderna reviderats ned från 1/2 % till -1 3/4 %.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa uppvisar både positiva ochnegativa inslag. Det är främst de länder som genomfört ekonomiskareformer som visar tecken till återhämtning.

De flesta indikatorer i Förenta staterna pekar nu i positiv riktning.BNP-tillväxten under senare delen av 1992 var mycket hög, konsumen-ternas förtroende har stärkts, försäljningen i detaljhandeln och nybyggna-tionen av bostäder ökar. Det mesta talar för en fortsatt god återhämtning.

Den nya amerikanska regeringens planer på att reducera det federalabudgetunderskottet minskar på lång sikt trycket på penningpolitiken ochbidrar till att hålla nere de långa räntorna. En stramare finanspolitikbidrar också till att reducera underskottet i bytesbalansen.

I Japan har fallande aktie- och fastighetspriser medfört problem för denfinansiella sektorn. Den inhemska efterfrågan har minskat kraftigt ocharbetslösheten ökat något. Räntan har stegvis sänkts och diskontot liggernu på låga 2,5 %.

Den svaga utvecklingen i den japanska ekonomin har lett till attregeringen presenterat nya finanspolitiska åtgärder för att stödja deninhemska efterfrågan. Dessa åtgärder består av vissa skattelättnader, stödtill investeringar i den privata sektorn, särskilda åtgärder för små ochmedelstora företag samt vissa offentliga investeringar. Åtgärdspaketet ärdet största som någonsin lagts fram i Japan. Japans statsfinansiellaställning är mycket god och landet har ett mycket stort överskott ibytesbalansen.

Det föreligger ett starkt behov av internationellt ekonomiskt-politisktsamarbete. Ett snabbt och framgångsrikt avgörande i GATT-förhand-lingarna, den s.k. Uruguayrundan, skulle undanröja en viktig källa tillosäkerhet. Ett misslyckande riskerar att leda till handelskonflikter,förlorade arbetstillfällen och stora välfärdsförluster.

Strävanden till ökat ekonomisk-politiskt samarbete har visat sig i EG:stillväxtinitiativ i Edinburgh i december 1992 samt i EG:s och EFTA:sgemensamma initiativ i Luxemburg i april 1993. Samtidigt som utrymmetför nya finanspolitiska åtgärder överlag är mycket begränsat, skallexisterande manöverutrymme utnyttjas så långt möjligt. Åtgärderna inomEG innefattar upprättandet av nya låne- och garantifaciliteter inriktadefrämst på projekt inom infrastrukturområdet samt på att stödja små- ochmedelstora företag. Detta bedöms kunna leda till ökade investeringarmotsvarande ca 1/2 % av EG-ländernas samlade BNP över ett antal år.De nationella åtgärderna handlar om att främja investeringar ochsäkerställa genomförandet av den inre marknaden. Inom EFTA-kretsenavser åtgärderna bl.a. infrastrukturinvesteringar.

11 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Diagram 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-Europa, årligprocentuell förändring

Källa: OECD och Finansdepartementet.

Sammantaget bedöms BNP tillväxten i OECD som helhet uppgå tillendast 1 1/4 % 1993 och till 2 3/4 % 1994. Bakom dessa genomsnitts-siffror döljer sig dock stora skillnader: en återhämtning i Förenta staternaoch en svag utveckling i såväl Japan som Europa. Den japanskaekonomin väntas trots åtgärderna växa med endast 1/2 % i år och 3 %1994. I Europa väntas totalproduktionen stagnera i år åtföljt av en tillväxtpå 1 3/4 % 1994, diagram 2.1. Förenta staternas tillväxt väntas uppgåtill 3 resp. 3 1/2 % de båda åren.

2.2¶Utsikterna för den svenska ekonomin 1993-1994

BNP väntas i år sjunka med 1,7%. Nästa år väntas en tillväxt på 1,2 %.Detta är något svagare än bedömningen i januari. De viktigaste orsakernatill detta är den hastiga försämringen i Europa, främst Tyskland, denstörre försvagningen av växelkursen, utfallet i slutet av 1992 samt denpågående skuldanpassningen.

Dämpningen av den internationella konjunkturen, främst i Tyskland,medför att marknaderna för svensk export växer långsamt under i förstahand 1993 men också under 1994. Marknadstillväxten väntas stanna påca 2 1/2 % i år och ca 5 % nästa år. Det är väsentligt lägre än bedöm-ningen i finansplanen i januari 1993. De svenska företagens konkurrens-kraft förbättras men det är svårare att vinna marknadsandelar i en låg- äni en högkonjunktur. Företagen väntas därför till att börja med utnyttja det

uppkomna utrymmet till att både höja sina vinstmarginaler och öka sina Prop. 1992/93:150marknadsandelar. Exportvolymen bedöms dock öka betydligt, ca 5 % Bilaga 11993 och 9 % 1994.

Tabell 2.1 Försörjningsbalans

Miljarderkr. 1992

Procentuell volymförändring

1994 BNP

1 436,5

-1,7

-1,7

-1,7

1.2¶Import

375,9

-5,1

1,1

-1,6

3,5

Tillgång

1 812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Privat konsumtion

772,3

0,8

-1,9

-3,5

-0,2

Offentlig konsumtion

401,0

1,6

0,3

-1,0

-1,4

Stat

1,5

1,1

-0,5

-1,0

Kommuner

284,1

0,1

-1,2

-1,5

Bruttoinvesteringar

243,8

-9,0

-11,0

-8,9

-5,7

Lagerinvesteringar1

-5,3

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Export

400,6

-2,5

2,0

4,7

9,0

Användning

1812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Inhemsk användning

1411,8

-2,7

-2,0

-4,1

-1,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Försvagningen av den svenska kronan har fortsatt. I finansplanenantogs att deprecieringen skulle stanna vid 12—13 %. Den har blivitkraftigare, i dagsläget 19 %. Detta dämpar den inhemska efterfrågan.Den faktiska ekonomiska utvecklingen under senare delen av 1992 visarsig också ha varit sämre än som tidigare antogs. Utgångsläget för 1993är därmed sämre än vad som angavs i finansplanen. Det skulle krävas enbetydande återhämtning under 1993 och 1994 för att kompensera fördetta.

Som i flera andra länder betalar hushåll och företag av sina skulderefter den kraftiga låneexpansionen under 1980-talet. Därigenom dämpaspå kort sikt konsumtion och investeringar. Denna efterfrågedämpandeeffekt har blivit oväntat stor. De internationella erfarenheterna visar attprocessen kan bli lång. Den är dock nödvändig och skapar förutsättningarför en god utveckling. Den inhemska efterfrågan väntas falla med ca 4 %1993.

Prisfallet på bl.a. fastigheter skärper behovet av att minska skulderna.Så länge aktörerna tror på fortsatt fallande priser avvaktar eventuellaköpare.

De långsiktiga inflationsriskerna tar sig uttryck i höga långa räntor.De ekonomiska riskerna och osäkerheten kring bankernas kapitalbaserkan medföra en mer restriktiv kreditprövning. Av dessa skäl kanaktiviteten i ekonomin hämmas. Om denna osäkerhet består i uppgångs-fasen när efterfrågan på krediter börjar stiga får detta negativa effekterpå tillväxten. Marginalen mellan in- och utlåningsräntor är stor, vilketleder till höga kostnader för både företag och hushåll.

Den låga aktiviteten i ekonomin leder till svag efterfrågan på arbets-kraft och stigande arbetslöshet, ca 7 % (mätt med AKU:s nya defini-

tioner, enligt tidigare mätmetod motsvarar detta ca 6,5 %) för 1993.Trots stigande vinster i den konkurrensutsatta sektorn väntas därförlönerna öka i långsam takt. Den statistiskt uppmätta genomsnittslönenökar på grund av att personer med lägre lön än genomsnittet oftast blirpermitterade först när arbetsstyrkan skall minskas. Företag som läggs nerhar vanligen relativt lågt löneläge. Avgångsvederlag höjer ocksålönenivån. Även om ingen enda person får ökad lön medför ändå dessafaktorer att den genomsnittliga lönenivån i ekonomin stiger. Timlönernaberäknas därför stiga med 3 % från 1992 till 1993.

Konsumentpriserna dras upp av de höjda importpriser som följer avden lägre kronkursen och av ökade indirekta skatter. Vid ett värde påden svenska kronan som motsvarar genomsnittslaget för mars kommerKPI sannolikt att stiga med ca 5 1/2 % under loppet av 1993. Detta ärnågot högre än prognosen i finansplanen. Den nuvarande kronkurseninnebär en överdriven depreciering och kronan kan därför väntas stiga ivärde. Den underliggande inflationstakten är fortfarande låg,1 1/2-2 %.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Tabell 2.2 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

1994 Disponibel inkomst

4,9

3,1

-4,2

-0,2

KPI årsgenomsnitt

5,5

3,5

Sparkvot (nivå i %)

7,5

Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

Relativ enhetsarbetskostnad

1,4

-0,7

-22,7

-0.7

Arbetslöshet (nivå i %)

2,9

5,3

7,0

Handelsbalans (mdkr kr)

30,1

34,5

62,6

87,7

Bytesbalans (mdkr kr)

-20,7

-29,7

-3,3

34,4

Bytesbalans (% av BNP)

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Anm. KPI=konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hushållens disponibla inkomster faller i år. Låga löneökningar,tillfälligt höga prisstegringar och lägre transfereringar bidrar till detta.För ett minskat hushållssparande talar att hushållen i möjligaste mån villupprätthålla sin konsumtionsstandard. I motsatt riktning pekar den fort-farande pågående skuldanpassningen. Ökad arbetslöshet skapar osäkerhetoch kan därmed öka sparandet. En rimlig men osäker bedömning är attden privata konsumtionen faller med ca 3 1/2 %. Hög realränta, ändradeskatte- och transfereringsregler har ökat den långsiktiga sparbenägenhet-en.

Även den offentliga konsumtionen kommer sannolikt att minska. Inombåde den statliga och kommunala sektorn sker effektiviseringar ochbesparingar.

Bruttoinvesteringarna fortsätter att falla, ca 9 %, främst beroende påutvecklingen för ny- och ombyggnad av bostäder. En volymnedgång påöver 25 % är trolig. Den hemmamarknadsinriktade delen av näringslivetfortsätter att dra ned sina investeringar. Däremot väntas den konkurrens-

utsatta sektorns investeringar börja stiga. Dessutom ger infrastruktur- Prop. 1992/93:150investeringarnas ökning på ca 50 % ett starkt positivt bidrag till den Bilaga 1totala investeringsaktiviteten.

Sammantaget väntas BNP falla med 1,7 % 1993.

En starkare draghjälp från omvärlden i form av högre exportmarknads-tillväxt och lägre räntor väntas leda till en återhämtning av den svenskaekonomin under 1994. Det är främst den utlandskonkurrerande sektornsom ökar sin produktion. Hushållens realinkomster beräknas sjunkabetydligt långsammare än i år, bl.a. beroende på att deprecieringens ochde indirekta skatternas genomslag på priserna försvinner. Därmedbegränsas nedgången i privat konsumtion till ca 1/4 %. Den kommunalakonsumtionen fortsätter att falla. Näringslivets investeringar utvecklasgynnsammare än i år, på grund av förbättrat vinstläge och ökandeefterfrågan.

Sammantaget kan BNP nästa år komma att stiga med drygt 1 %. Tillföljd av de arbetsmarknadspolitiska insatserna hejdas arbetslösheten ochberäknas ligga kvar på ca 7 % (mätt med AKU:s nya definitioner, vilketmotsvarar ca 6,5 % med gamla mätmetoder). Den begränsade efterfråganpå arbetskraft medför att lönerna ökar långsamt. Inflationstrycket iekonomin förblir svagt. Faktiskt uppmätt KPI beräknas stiga med 31/4 % under loppet av året, medan den underliggande inflationstaktenstannar på ca 2 %.

Tabell 2.3 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1994 Bruttosparande

16,5

14,5

14,1

15,2

Realt sparande

17,9

16,6

14,3

12,9

Fasta investeringar

19,3

17,0

14,8

13,2

Lagerinvesteringar

-1,3

-0,4

-0,5

-0,2

Finansiellt sparande

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Offentlig sektor

-1,2

-7,8

-13,4

-11,1

Hushåll

2,0

5,5

5,6

5.5¶Företag

-2,2

0,2

7,6

7.9¶Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kombinationen av en expanderande utlandsberoende sektor och dämpadinhemsk efterfrågan gör att handelsbalansen gradvis kommer att för-stärkas ytterligare. Detta för med sig att bytesbalansen sannolikt blirsvagt negativ i år för att nästa år uppvisa ett betydande överskott,motsvarande drygt 2 % av BNP, tabell 2.3.

Det finns både mörka och ljusa inslag i den ekonomiska utvecklingen.Till ljuspunkterna hör den låga underliggande inflationen, sjunkanderäntor, den förbättrade konkurrenskraften och som följd därav ökandeexport. Det främsta hotet mot återhämtningen i ekonomin kommer frånde finansiella obalanserna och den svagare internationella konjunkturen.

2¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1

3.1¶Finanspolitiken och den stabiliseringspolitiskaavvägningen

Den svenska ekonomin befinner sig i en djup kris med hög arbetslöshet,finansiella obalanser och ett stort underskott i de offentliga finanserna.

Den ökade internationaliseringen sätter gränser för stabiliserings-politiken. Samtidigt innebär den rörliga växelkursen nya förutsättningar.Under den fasta växelkursen kunde penningpolitiken inte användas för attpåverka den inhemska efterfrågan och finanspolitiken bar då huvud-ansvaret för att skapa förutsättningar för en stabil efterfrågenivå. Vidrörlig växelkurs får finanspolitiken betydligt svagare effekter påefterfrågan. Däremot ökar penningpolitikens möjligheter att påverka denekonomiska utvecklingen. Den allvarligaste konsekvensen av denekonomiska krisen är den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet underlång tid ökar risken för bestående långtidsarbetslöshet och en omfattandeutslagning från arbetsmarknaden. En sådan utveckling måste förhindras.Att försöka öka sysselsättningen genom en generell stimulanspolitik äremellertid ingen framkomlig väg.

I dag skulle en finanspolitisk expansion, genom ofinansierade utgiftsök-ningar eller ofinansierade skattesänkningar, späda på budgetunderskottetoch därmed ge näring åt de långsiktiga inflationsförväntningarna.Förtroendet för den ekonomiska politiken skulle allvarligt skadas. Riskenför en ytterligare försvagning av kronan skulle då vara betydande.

Nackdelarna av en allmän finanspolitisk expansion i form av ettbestående högre budgetunderskott och, på grund av den därav följandehögre räntan, lägre förtroende, lägre investeringar överväger därför klartde fördelar som skulle kunna uppnås genom en på kort sikt något högreaktivitetsnivå.

En sådan utveckling skulle motverka den efterfrågestimulans somexpansionen syftade till. Effekten riskerar att bli den motsatta: ytterligareökningar av arbetslösheten.

En penningpolitisk expansion genom snabba och kraftiga sänkningar avden korta räntan som inte grundas på en långsiktig och trovärdigbudgetsaneringspolitik är inte heller någon framkomlig väg. En sådanomläggning av politiken skulle riskera tilltron till fastheten i låginflations-politiken och därmed kunna leda till stigande långa räntor med negativaeffekter på investeringsvilja och inhemsk efterfrågan. Även i detta falluppkommer långsiktiga skadeverkningar bl.a. genom högre inflation somdominerar de fördelar som kan uppnås genom en sannolikt mycketbegränsad ökning av aktiviteten.

Genom åtgärder för att stärka den ekonomiska politikens långsiktigatrovärdighet kan emellertid en ökad stabiliseringspolitisk handlingsfrihetuppnås.

Balansproblem kan bara lösas genom åtgärder som är förenliga med enlångsiktigt god ekonomisk utveckling med hög sysselsättning och låginflation. Tilltron till långsiktigheten i låginflationspolitiken och

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

saneringen av de offentliga finanserna får inte rubbas. En effektiv stabili-seringspolitik måste uppfylla dessa restriktioner.

Genom beslut i dag om successivt ökande budgetförstärkningar underde närmaste åren stärks tilltron till möjligheterna att skapa balans i deoffentliga finanserna. En sådan trovärdig plan ökar den kortsiktiga hand-lingsfriheten.

Beslut om en plan för långsiktig och trovärdig sanering av de offentligafinanserna skapar utrymme för lägre räntor. Detta skulle bidra till ytter-ligare budgetförstärkningar, bl.a. genom lägre offentliga ränteutgifteroch minskade kostnader för bankstöd. Varaktigt lägre räntor medförockså en allmän förstärkning av efterfrågeläget i ekonomin, vilketmotverkar den efterfrågedämpande effekt som kan uppkomma genom enstramare finanspolitik. Det är sålunda genom att skapa förutsättningar förlägre räntor som ekonomin bör stimuleras.

En lägre ränta åstadkommen genom ökad trovärdighet för budget-politiken är den enskilda faktor som har störst betydelse för att höjaaktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten. Det faktumatt räntorna inte har sjunkit lika mycket som inflationstakten kan till stordel förklaras av att Sverige under lång tid varit ett höginflationsland. Enförutsättning för lägre räntor är därför en varaktigt låg inflationstakt.

Den underliggande inflationstakten är nu mycket låg, ca 2 %. Dennalåga inflationstakt har uppnåtts efter en period med sjunkande aktivitetoch betydande kapitalförluster. Detta utgör en smärtsam men oundvikliganpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet.

En central uppgift för den ekonomiska politiken är att bibehålla en lågunderliggande inflationstakt och låga löneökningar. Om inflationen tillåtsöka skulle Sverige än en gång tvingas genomgå den smärtsammaomställningsprocessen till lägre inflation.

Riskerna för att Sverige driver in en ny inflations- och lönespiral skallinte underskattas. Den svenska ekonomin har ett antal särdrag som med-för att inflationen lätt kan återkomma. Sedan länge har lönebildnings-processen medfört att kostnaderna ökat mer än produktiviteten.

Behovet av att förhindra att nya inflationsförväntningar uppstår äravgörande för stabiliseringspolitiken. En stimulanspolitik som leder tillen fallande krona skulle genom ökade importpriser ge upphov till nyainflationsimpulser. Finans- och penningpolitiken måste därför utformasså att en varaktigt låg inflation säkras.

3.2¶Penning- och valutapolitiken

I november 1992 tvingades Riksbanken efter omfattande valutautflödenatt överge den fasta växelkursen. Kraven på den ekonomiska politiken äremellertid oförändrade. Målet om en låg och stabil inflation ligger fast.

Fullmäktige i Riksbanken har enhälligt slagit fast att prisstabilitetalltjämt är det övergripande målet för penningpolitiken. För 1995 ochföljande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2 %,med en tolerans om + 1 procentenhet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

17¶En rörlig växelkurs är förknippad med vissa nackdelar. Osäkerhet om Prop. 1992/93:150växelkursens utveckling skapar instabila villkor för utrikeshandel och Bilaga 1investeringar. För en liten och handelsberoende nation som Sverige är enfast växelkurs i längden att föredra. En sådan politik gör det också lättareatt skapa tilltro till låginflationspolitiken.

Sverige bör därför på sikt återgå till en fast växelkurs. Detta förutsätteremellertid att den fasta växelkursen kan göras trovärdig.

Kronans kurs har försvagats väsentligt sedan november 1992. En orsaktill det kraftiga kursfallet är att den ökade osäkerhet som följer av denflytande växelkursen medfört att många företag amorterat av sina lån iutländsk valuta.

En kraftig depreciering av kronan skapar en obalanserad ekonomiskutveckling där den inhemska efterfrågan stramas åt samtidigt som snabbtstigande vinster inom exportsektorerna riskerar att driva upp lönerna. Ensvagare krona riskerar också att ge näring åt inflationsförväntningarna.Det är därför viktigt att förutsättningar skapas för en stabilisering avkronans värde på en rimlig nivå.

Det är angeläget att en lägre räntenivå kan uppnås. En lägre räntaskulle förbättra det inhemska efterfrågeläget och minska problemen ifastighetssektorn och banksystemet. Den ekonomiska politiken måsteutformas så att tilltron till den svenska ekonomins långsiktiga utveck-lingkraft stärks. Bara då kan utrymme skapas för en uthålligt lägreräntenivå. En hållbar strategi för att minska de offentliga underskotten ärhär av central betydelse.

Utvecklingen på penning- och valutamarknaderna under de senastemånaderna har visat att osäkerhet om de politiska förutsättningarna föratt bedriva en fast ekonomisk politik skapar omedelbar oro på penning-och valutamarknaderna. De effekter på ränta och växelkurs som följerav en sådan oro orsakar stora kostnader för nationen.

Penningpolitiken har i enlighet med prisstabiliseringsmålet inriktats påen försiktig hantering av marginalräntan. Sedan den 19 november 1992har marginalräntan sänkts från 12,5 till 9,75 %. Jämfört med sommaren1992, då ett relativt lugn rådde på penning- och valutamarknaderna, harde korta räntorna fallit med ca 2,5 procentenheter. Skillnaden gentemotden korta tyska räntan är för närvarande ca 2 procentenheter. Den långaräntenivån, som Riksbanken inte direkt kan styra, är i stort settoförändrad. Här är skillnaden gentemot den tyska räntan större, ca3 procentenheter.

Den hittills förda penningpolitiken med en försiktig hantering avmarginalräntan, bedriven på ett sätt som inte rubbar tilltron till fastheteni låginflationspolitiken, är en långsiktig styrkefaktor i den ekonomiskapolitiken.

En omläggning av penningpolitiken mot snabba och kraftiga ränte-sänkningar utan ett trovärdigt budgetsaneringsprogram skulle riskeratilltron till låginflationspolitiken och därmed kunna pressa ned kronkursenoch ge upphov till inflationsimpulser. Detta skulle skapa förväntningarom en högre inflation i framtiden och driva upp de långa räntorna.

18¶Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspolitiken iförening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet.

Ett stärkt förtroende för den ekonomiska politikens långsiktighet skulleöka den kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken. Riksbanks-utredningen (SOU 1993:20) har lagt fram förslag som kan bidra till detta.Bland annat föreslås att Riksbankens mål att värna penningvärdet skalllagfästas och att formerna för att utse fullmäktige i Riksbanken börändras så att tilltron till penningpolitikens långsiktighet stärks. Det är minuppfattning att förändringar i denna riktning är önskvärda. Efter remiss-behandlingen av betänkandet bör regeringen återkomma med en proposi-tion i denna fråga.

3.3¶Lönebildningen

Ekonomikommissionen pekar ut institutionerna på arbetsmarknaden ochlönebildningsprocessen som en bidragande orsak till de återkommandekostnadskriserna.

Jag delar kommissionens uppfattning att lönebildningen måstereformeras. Lönebildningen, både utvecklingen av den allmänna löne-nivån och lönestrukturen, är dock i allt väsentligt ett ansvar som vilarpå arbetsmarknadens parter. Staten påverkar förutsättningarna genom denekonomiska politiken, arbetsmarknadslagstiftningen m.m. Staten böravstå från inkomstpolitik. Erfarenheterna av statliga ingrepp ilönebildningen manar inte till efterföljd.

Den fasta växelkursen var en viktig del av låginflationspolitiken.Alltför höga löneökningar ledde till press på valutakursen, stigande räntoroch åtstramning som minskade sysselsättningen. Sambandet mellan alltförhöga lönelyft och sysselsättningsutvecklingen blev tydligt. Kostnadslägetkunde successivt ha återställts genom en ansvarsfull lönebildning.

Det faktum att Sverige nu har en rörlig växelkurs förändrar inte despelregler som gäller för lönebildningen. Arbetsmarknadens parter måsteockså under rörlig växelkurs ta hänsyn till avvägningen mellan löne- ochsysselsättningsutveckling. Löneutrymmet fastställs ytterst av produktivi-tetsutvecklingen. En ansvarslös lönebildning kommer att motverkas av enstram finans- och penningpolitik.

Statens huvuduppgift är att föra en sådan ekonomisk politik att allmäntgoda förutsättningar för lönebildningen skapas. Ett exempel på detta ärskattereformen. Genom de väsentligt sänkta marginalskatterna krävs detnumera en mycket lägre ökning av lönen före skatt för att uppnå en givenökning av lönen efter skatt. Övergången till generella statsbidrag innebäratt kommunerna liksom privata arbetsgivare får bära de fulla kostnadernaför en löne- eller volymökning. Sambandet mellan löne- ochsysselsättningsutveckling blir mera påtagligt.

Det direkta ansvaret för lönebildningens följder har ökat. De egnaavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen har höjts. Ytterligare höjningar blirsannolikt aktuella i samband med att arbetslöshetsförsäkringen reforme-ras. Därmed blir kostnaderna för arbetslöshet mera påtagliga för personersom har arbete, vilket kan bidra till att lönerna inte hamnar på en

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

ohållbar nivå. Arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen sänks Prop. 1992/93:150fr.o.m. 1 juli 1993 vilket bör kunna bidra till en dämpad löneutveckling. Bilaga 1

I budgetpropositionen redovisades ett förslag som innebär att ramar förmyndigheternas förvaltningskostnader införs och att Statensarbetsgivarverk ombildas och får en i förhållande till regeringen mersjälvständig ställning. Liknande tankegångar framfördes också avekonomikommissionen i dess betänkande. Denna decentralisering liksomde nya villkoren för kommunerna medför också att det blir allt svårareför regeringen att direkt ingripa i lönebildningen. Ansvarsfördelningenblir klarare.

3.4¶Arbetsmarknadspolitiken

En hög och stabil sysselsättning kan endast tryggas genom ekonomisktillväxt. Regeringens politik för att komma till rätta med obalanserna isamhällsekonomin skapar förutsättningar för detta. Endast i en dynamiskekonomi med livskraftiga företag kan människors rättmätiga krav påriktiga arbeten tillfredsställas. Arbetsmarknadspolitiken är endast ettkomplement till en sådan ekonomisk politik, men ett komplement somfyller en viktig funktion i den ekonomiska kris vi nu befinner oss.

Innan den förda politiken för en högre tillväxt ger resultat i form avminskad arbetslöshet krävs aktiva insatser för att förhindra permanentutslagning från arbetsmarknaden. Speciella åtgärder krävs också för attmöjliggöra för unga människor att få sitt första arbete. Arbetslinjen liggerfast. Såväl individen som samhällsekonomin mår bäst av att den somförlorat sin ordinarie anställning aktivt utnyttjar sina kunskaper och tidi aktiva åtgärder eller förkovrar sig. På så sätt förhindras att människorpassiviseras eller förlorar kontakten med arbetsmarknaden.

Läget på arbetsmarknaden är mycket allvarligt. Sedan årsskiftet

1990/91 då nedgången började har sysselsättningen minskat med ca

400 000 personer, eller med 9 % av arbetskraften. Betydande insatserhar gjorts för att bemästra den stigande arbetslösheten: en rad nyaåtgärdsformer såsom ungdomspraktikplatser och arbetslivsutveckling harutvecklats, infrastrukturinvesteringar av en historisk omfattning harbeslutats och tidigarelagts. Såväl gymnasiet som högskolan har ökat sinintagning. Dessutom utnyttjas hela arsenalen av traditionella arbetsmark-nadsåtgärder.

Prognoserna visar att arbetslösheten sannolikt kommer att kulmineraunder nästa budgetår. De förslag som nu läggs fram innebär attåtgärderna får en långt större omfattning än tidigare. För att så mångamänniskor som möjligt skall nås av den aktiva arbetsmarknadspolitikensker en koncentration och omläggning till billigare åtgärder. De medelsom står till buds måste utnyttjas så att de räcker till fler. Risken för enkraftigare ökning av arbetslösheten än hittills bland kvinnor måste ocksåsärskilt uppmärksammas.

Det nu framlagda förslaget innebär en offensiv för upprustning ochförnyelse på en rad fronter. Tillsammans med de åtgärder som föreslogsi budgetpropositionen erbjuds totalt 400 000 personer arbete eller

utbildning. Upprustningen omfattar ett flertal samhällssektorer, från Prop. 1992/93:150affärsverkens nyinvesteringar till utbyggd utbildning inom det ordinarie Bilaga 1utbildningsväsendet.

Investeringar i människor genom utbildning är den viktigaste kapitalpla-cering folkhushållet kan vidta. Förkovran och kompetensutveckling ärgrunden för tillväxt och välfärd. Därför satsar regeringen på en kraftigupprustning och förnyelse av kunskap och kompetens. Den mera kostsam-ma arbetsmarknadsutbildningen får nu stå tillbaka för en kraftigexpansion av det reguljära utbildningsväsendet. Det innebär att resurseravsätts för 40 000 platser i gymnasieskolan, 33 000 platser i kommunalvuxenutbildning, 13 000 platser i folkhögskolor och folkbildning samtytterligare 3 000 platser i högskola. Utbildningsinsatser för invandrarebör innefatta betydande inslag av svenskundervisning för att göra dembättre rustade för arbete och fortsatta studier.

Den utbildning, praktik och kompetensutveckling som kan ske ute påarbetsplatserna skall också till fullo tas till vara i arbetsmarknadspoliti-ken. I en tid med minskat kapacitetsutnyttjande i företagen är detangeläget att arbetsgivarna utnyttjar det utrymme som härigenom uppstårtill att utveckla de anställdas kompetens. På så sätt står både den enskildeoch företaget bättre rustat för en konjunkturuppgång. Bidrag tillutbildning i företag lämnas för närvarande med 40 kronor per timme. Föratt öka utbudet av sådan företagsutbildning avsätts ytterligare medel såatt antalet platser kan öka från 8 000 till 28 000. Samtidigt höjsstatsbidraget till 60 kronor per timme.

Systemet med ungdomspraktikplatser som introducerades i fjol har visatsig vara mycket uppskattat och värdefullt. I slutet av mars praktiseradehela 82 500 ungdomar under 25 år ute på arbetsplatserna. Nu utvidgasantalet praktikplatser till 103 000 (inkl, unga akademiker).

Speciella åtgärder för att underlätta för unga akademiker att efteravslutade studier komma ut på arbetsmarknaden föreslås. Tiden mellanutbildning och arbete inom utbildningsområdet får inte bli alltför lång fördå riskerar akademikerna att förlora värdefull kompetens. 3 000nyexaminerade akademiker i åldern 25—29 år med minst 120 poäng skalldärför liksom de yngre ungdomarna med lägre utbildning kunna erbjudaspraktikarbete, dock i högst tre månader. Praktiken bör förläggas inom detverksamhetsområde till vilket den akademiska utbildningen syftar.

Den nya åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) har fått en god start.Intresset har visat sig vara stort och i slutet av mars 1993 uppgick antaletdeltagare i ALU-projekt till ca 18 000. Antalet ALU-platser beräknaskunna öka till 50 000.

Genom dessa utbildnings- och kompetenshöj ande åtgärder blir de somberörs bättre förberedda för att möta arbetsmarknadens krav. Arbets-marknaden kommer att fungera bättre i en kommande högkonjunktur. Detär av stor vikt att kunna undvika överhettningstendenser när efterfråganpå arbetskraft tar fart. Detta kan åstadkommas genom att arbetskraftenär väl utbildad och genom att lönebildning och rörlighet fungerar väl.

Förutom det tioåriga program för utbyggnad av infrastrukturen somregeringen presenterade i prop. 1992/93:176, föreslås nu ytterligare

upprustning och förnyelse genom medel till affärsverksinvesteringar, Prop. 1992/93:150statliga byggen, samlingslokaler och skogsbilvägar. Sammanlagt innebär Bilaga 1dessa att ytterligare 5 000 personer får sysselsättning, samtidigt somåtgärderna i sig bidrar till bättre och effektivare infrastruktur i vidbemärkelse.

Till de åtgärder som redovisas här kommer effekterna av det ROT-program som riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Programmetinnebär bl.a. stöd för reparationer och bostadsförbättringar, ytterligareräntebidrag för ombyggnad av bostäder, förhöjt bidrag för ombyggnadav äldrebostäder, ytterligare resurser för kulturmiljövård ochstimulansbidrag för reparation och underhåll av vissa kommunalafastigheter m.m.

Mot bakgrund av bl.a. riksdagsbehandlingen om stimulanser tillbyggsektorn inom skattesystemets ram presenterar statsrådet Lundgrensenare denna dag ett förslag rörande skattereduktion för reparations-kostnader m.m. för bostadshus. Sysselsättningseffekten av detta beräknasligga i intervallet 15 000—28 000.

4.1¶Sanering av den offentliga sektorns finanser

Den offentliga sektorn uppvisar ett mycket stort underskott. Statens,kommunernas och socialförsäkringssektorns samlade utgifter är väsentligtstörre än inkomsterna. För innevarande år beräknas underskottet i denoffentliga sektorns finansiella sparande uppgå till ca 195 miljarderkronor, vilket motsvarar 22 000 kronor per person. Innebörden är attnuvarande offentliga utgifter i betydande utsträckning måste finansierasgenom framtida skatter, en belastning på framtida skattebetalare.Nuvarande underskott ger vid 9 % ränta tillkommande räntebetalningarpå ca 15 miljarder kronor per år, vilket bidrar till ett över tiden växandeunderskott. En växande offentlig nettoskuld medför stigande ränteutgiftersom tränger undan andra angelägna offentliga utgifter samt minskarutrymmet för sänkningar av samhällsekonomiskt skadliga skatter.

Den offentliga sektorns finanser måste saneras för att:

a) skapa förutsättningar för en stabil utveckling med hög tillväxt och låginflation,

b) skapa utrymme för varaktigt lägre räntor,

c) undvika utträngning av angelägna offentliga utgifter och möjliggörastrategiska skattesänkningar.

Regeringens politik har i hög grad varit inriktad på att sanera deoffentliga finanserna genom sänkta offentliga utgifter. I föregående årskompletteringsproposition uttalades en målsättning om besparingar på30 miljarder kronor på tre år. Detta mål har uppnåtts, och överträffats,på mindre än ett år bl.a. genom den uppgörelse som uppnåddes mellan

regeringen och socialdemokraterna under hösten 1992. De sammanlagda Prop. 1992/93:150budgetförstärkningar som beslutats av riksdagen fr.o.m. hösten 1991 Bilaga 1beräknas på lång sikt uppgå till drygt 80 miljarder kronor. Detta innebärett mycket betydande steg mot sanering av de offentliga finanserna.

Höjda skatter kan innebära ökade skattekilar som snedvrider resurs-användningen och motverkar tillväxt. Saneringen av de offentligafinanserna bör därför ske genom en kombination av sänkta offentligautgifter och inkomstförstärkningar som sammantagna inte leder till störreskattekilar.

Saneringen sker i enlighet med den av regeringen föreslagna och avriksdagen antagna långsiktiga utgiftsstrategin (LUS). Utgiftsutrymmenoch besparingskrav läggs fast för en treårsperiod med årliga rullandeavstämningar.

4.2¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)

För att fastställa den långsiktiga utgiftsstrategin görs årligen beräk-ningar av den offentliga sektorns utveckling för den närmaste fem-årspe-rioden i form av en långsiktig konsekvenskalkyl (LK). Den är ingenprognos över utvecklingen utan visar hur budgetutvecklingen kan för-väntas bli med utgångspunkt från redan fattade beslut. I årets LK-kalkylhar det budgetförstärkningsprogram som föreslogs i finansplanen lagts ini beräkningarna. Programmet har lagts in med 10 miljarder kronor perbudgetår fr.o.m. 1994/95 t.o.m. 1996/97. För budgetåret 1997/98 har15 miljarder kronor lagts in. Vidare har beräkningarna utgått från attutgifterna för offentlig konsumtion skall vara realt oförändrade underperioden.

Tabell 4.1 Statsbudgetens saldo enligt LK-kalkyenMiljarder kronor, löpande priser

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1996/96

1997/98

Inkomster

375,0

346,1

366,3

382,9

402,5

422,2

Utgifterexkl. statsskuldräntor,inkl, justeringar

492,1

442,3

422,8

408,4

394,7

381.4¶Statsskuldräntor

73,0

95,0

99,0

113,0

113,0

111,0

Budgetsaldo

-190,1

-191,2

-155,5

-138,5

-105,2

-70,2

Andel av BNP procent

-13,1

-12,9

-10,1

-8,6

-6,2

-3,9

Källa: Finansdepartementet

Den budgetbelastning i form av medlemsavgifter och inkomst-minskningar som kan beräknas uppstå i samband med EG-medlemskapetingår inte i beräkningarna. Det innebär att dessa ökade utgifter ellerminskade inkomster bör kompenseras. Det bör samtidigt observeras attnärmandet till EG beräknas medföra förbättringar i förutsättningarna förden svenska ekonomin med ökade offentliga inkomster som följd.

4.3¶Den långsiktiga utgiftstrategin (LUS)

I finansplanen angavs som en norm för budgetpolitiken att det strukturellaunderskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas. Jag redovisade dåatt detta skulle kräva dels realt oförändrade utgifter för den offentligakonsumtionen, dels tillkommande budgetförstärkningar på ca5 miljarder kronor år 1994 samt ca 10 miljarder kronor per år däreftertill och med år 1998. Jag redovisade också att budgetförstärkningarnakunde komma att beröra t.ex. socialförsäkringarna, bostadssektorn samtgrundavdraget i inkomstbeskattningen. Riksdagen har därefter ställt sigbakom ett budgetsaneringsprogram på ca 25 miljarder kronor under åren1994-96, dvs. de första tre åren i den angivna femårsperioden.

Det är av stor vikt att ett mera detaljerat långsiktigt budgetsanerings-program kan beslutas av riksdagen. En förstärkning av finanspolitiken idetta perspektiv gör det möjligt att stabilisera den offentliga finansiellaskulden och undvika en accelererande offentlig skuldsättning. Därmedundviks för det första att kommande generationer tvingas betala för denkonsumtion som dagens generationer på felaktiga grunder beviljat sigsjälva. En accelererande skuldsättning skulle medföra krav på kommandegenerationer att genom snabbt ökande räntebetalningar erlägga stigandeskatter för successivt sjunkande offentliga tjänster. Detta vore bådeomoraliskt och orättvist. För det andra skulle en accelererande offentligskuldsättning leda till en allt svagare realekonomisk utveckling, inte minstgenom stigande räntor. Arbetslösheten skulle fortsätta att stiga ochlevnadsstandarden skulle sjunka. Det vore oansvarigt att genom bristandebeslutsförmåga medverka till detta.

Med ett kraftfullt saneringsprogram för de offentliga finanserna kan åandra sidan utvecklingen vändas i positiv riktning. De positiva effekternaav de omfattande strukturreformer som redan beslutats ges en chans attverka. Sverige återupprättas som industri- och företagarnation. Tillväxtenåterkommer, arbetslösheten minskar och en stabil bas för välfärden kanskapas. Medborgarnas levnadsstandard kan öka.

Jag vill erinra om att Ekonomikommissionen i sitt betänkande starktunderstrukit behovet av ett långsiktigt och stabilt budgetsanerings-program. "För en stabil makroekonomisk utveckling i framtiden är detnödvändigt att bromsa den snabba försämring som under senare årinträffat i de offentliga finanserna. En växande skuldsättning för statenoch den offentliga sektorn som helhet minskar nämligen handlingsfriheteni finanspolitiken - och har redan gjort det på ett destruktivt sätt" (sid 42).Ekonomikommissionen rekommenderar att den offentliga skulden stabili-seras på en nivå av ca 45 % av BNP. Jag konstaterar att detta mål nåsgenom den politik som regeringen föreslår.

Det är ofrånkomligt att alla medborgare på ett eller annat sätt kommeratt beröras av detta saneringsprogram. Detta kan beröra bidrag till såvälenskilda som organisationer och företag. Beslut om att statsbidraget tillde politiska partierna skall minskas fr.o.m. 1994 har redan fattats.Sammansättningen av de åtgärder som nu föreslås har därför gjorts såatt de skall upplevas som fördelningspolitiskt rättvisa.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

24¶Jag vill också erinra om de omfattande åtgärder som redan genomförts.Riksdagen har på förslag från regeringen beslutat ombudgetförstärkningar, i huvudsak minskningar i de offentliga utgifterna,på drygt 80 miljarder kronor, eller ca 6 % av BNP. Utöver begränsningav den offentliga konsumtionen sker detta huvudsakligen genomminskning av subventionerna till bostadssektorn samt genom strukturellaförändringar i socialförsäkringssystemen. Med de förslag som nupresenteras fullföljs dessa strukturella förändringar i budgeten. Deoffentliga utgifterna sänks till ca 59 % av BNP från att som mest hautgjort drygt 70 %. Skattekvoten har sänkts från ca 56 % till ca 49 % avBNP.

Som framgår av diagram 4.1 avskaffas det konjunkturrensadeunderskottet i de offentliga finanserna under perioden. Underskottet i detotala offentliga finanserna reduceras från 13,4 % av BNP år 1993 till3,6 % av BNP år 1998.

Diagram 4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1991-1998Andel av BNP

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den finansiella offentliga skulden stabiliseras på en nivå om ca 45 %av BNP, diagram 4.2.

25 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Diagram 4.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställningAndel av BNP

Källa: Finansdepartementet

Budgetsaneringen bygger på en kombination av ekonomisk tillväxt medbevarad låg inflation, betydande effektivisering och besparing inom denoffentliga sektorn, samt reducering av utrymmet för privat konsumtiongenom i första hand minskade hushållstransfereringar och höjda avgiftersamt vissa höjda skatter.

Inom ramen för den föreslagna konsolideringen har utrymme skapatsför en hög offentlig investeringsnivå, både vad gäller fysiskt kapital ivägar och järnvägar och vad gäller mänskligt kapital i utbildning ochforskning. Infrastrukturinvesteringama fyrdubblas jämfört med 1980-talet. Insatserna för forskning och utbildning ökas kraftigt, inte minstgenom den satsning på upprustning av medborgarnas kunskaper som nuföreslås. Dessutom har utrymme skapats för en nödvändig satsning på demindre och medelstora företagen, särskilt i fråga om reformer inombeskattningen.

Den föreslagna konsolideringen av de offentliga finanserna berördärmed utrymmet för konsumtion, både privat och offentlig. Enligtlångtidsutredningen 1992 skulle den privata konsumtionen öka med 80-90 miljarder kronor under 1990-talet. Detta utrymme reduceras med ca46 miljarder kronor genom programmet. Samtidigt hålls utgifterna förden offentliga konsumtionen realt oförändrade. Om man antar att de realautgifterna för den offentliga konsumtionen annars skulle ha vuxit med ca2 % per år motsvarar denna begränsning en besparing på ca35 miljarder kronor. Programmet omfattar således totalt drygt80 miljarder kronor i förstärkningar. Därtill är inriktningen på åtgärdernasådan att väsentliga strukturella förbättringar genomförs i de ekonomiskasystemen, vilket långsiktigt förstärker ekonomins utvecklingskraft.

26¶Genom detta program uppnås en förstärkning av de offentliga finanserna Prop. 1992/93:150av samma storlek som Ekonomikommissionen ansåg nödvändig. Bilaga 1

Noteras kan att Ekonomikommissionen har utgått från att utgifterna förden offentliga konsumtionen växer i takt med den faktiska tillväxten iekonomin, ca 3 % per år. Genom att förespråka att dessa utgifter hållsrealt oförändrade sparar Ekonomikommissionen ca 42 miljarder kronor.Det faktum att denna besparing ser ut att vara större än vad jag föreslårberor således enbart på att Ekonomikommissionen har antagit en högrenormal utveckling för den offentliga konsumtionen som jämförelsenorm.

Jag övergår nu till den närmare preciseringen av de åtgärder som enligtmin mening måste inrymmas i ett långsiktigt saneringsprogram för deoffentliga finanserna. Åtgärdernas inriktning och omfattning framgår i detföljande.

Begränsningen av den offentliga konsumtionen uppgår till ca 35miljarder kronor.

Realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion innebär mycketomfattande krav på effektiviseringar och rationaliseringar inom både statoch kommun. Både primärkommunema och landstingen möter underperioden ökade krav på service på grund av förändringar i befolkningensålderssammansättning och tekniska förändringar inom sjukvården. Medhänsyn tagen till en väntad reallöneökning för de offentligt anställda kanbesparingskravet ovan omräknas till ett krav på produktivitetsökningar på2-3 % per år så att servicenivån kan upprätthållas. Detta är möjligtenbart om konkurrens, entreprenader och privata alternativ utnyttjas ibetydligt större omfattning än för närvarande. Jag konstaterar att deberäkningar som finns över produktivitetsutvecklingen inom denoffentliga sektorn har visat på sjunkande produktivitet inom fleraområden under 1970-talet samt en måttlig ökning inom vissa områdenunder 1980-talet. De förändringar som nu förestår innebär därmedkraftigt ändrade förutsättningar för kommuner och landsting.

Även den statliga verksamheten kommer att utsättas för omfattandekrav på rationaliseringar och effektiviseringar. Om omvärldsutvecklingenblir gynnsam kommer det att påverka utgiftsnivån i 1997 års försvars-beslut. Rationaliseringskravet kommer att ställas på all statlig verksamhetoch gäller i särskilt hög grad sådana verksamheter som under senare årav olika skäl har expanderat kraftigt, t.ex. flyktingverksamheten.Inriktningen är att fullfölja arbetet att så långt möjligt reducera kostnadenper person genom förändringar i handläggningstider, förläggning m.m.

3¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bilaga 1

Rättelse: S. 29 första stycket flyttat till S. 30 efter tabellen och 60 ändrat till 75 i sammastycke

27¶Den privata konsumtionen reduceras med ca 46 miljarder kronor.

Minskade transfereringar till hushållen m.m.

26 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

* pensioner

* arbetslöshetsförsäkringen m.m.

* sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt

avgifter inom sjuk- och tandvården

* familjepolitik

* bostadssektorn

Reformerat ATP-system

Ökade inkomster

* effektivare skatteindrivning

* breddad bas för mervärdesskatten

* miljö- och punktskatter

* ny fastighetstaxering

Transfereringarna till hushållen begränsas med ca 26 miljarder kronor.

Pensionärerna berörs av förändringar på ca 8 miljarder. Där ingåravskaffande av delpensionen samt olika åtgärder i syfte att höja dengenomsnittliga pensionsåldern med ett år. Bl.a. kommer reglerna förförtida uttag, senare uttag, samt för förtidspensionerna att förändras.

Arbetslöshetsförsäkringen går även framöver med stort underskott trotsden sänkning av ersättningsnivån till 80 % som nyligen beslutats och denminskning av arbetslösheten som sker under perioden. Vid en arbets-löshetsnivå på 4 % uppgår utbetalningarna till ca 32 miljarder kronor ochintäkterna till ca 13 miljarder. Avsikten är att reformera försäkringen såatt löntagarna och arbetsgivarna betalar ungefär hälften vardera avkostnaderna vid en viss arbetslöshetsnivå medan staten skall stå förkostnaderna vid högre nivåer. Löntagarnas egna avgifter kommer därföratt höjas kraftigt samtidigt som arbetsmarknadsavgiften också höjs. Idetta sammanhang bör också aktualiseras om ersättningsnivån inom löne-garantisystemet skall sänkas till 80 % av lönen. Den frågan är förnärvarande under utredning.

Sjukförsäkringen betalas för närvarande med 15 % statsbidrag och85 % arbetsgivaravgifter och egna avgifter. Statsbidraget på 15 %motsvarar drygt 2 miljarder kronor. Detta bör avskaffas.

Patientavgifterna inom sjuk- och tandvården kommer att höjas.Förslagen kommer att baseras på den pågående utredningen omsjukvårdens finansieringen, HSU 2000, som lämnar sitt betänkande våren1994.

Inom familjepolitiken kommer ersättningsnivån för föräldraförsäkringenatt sänkas från dagens 90 % till 80 % av inkomsten. I detta sammanhangkommer även andra förändringar inom föräldraförsäkringen att prövas.

I och med de nu föreslagna och redan genomförda förändringarna haralla socialförsäkringar utom pensionerna radikalt ändrats. Självrisker harinförts och den statliga ersättningsnivån har sänkts till nära noggenomgående 80 %. Reglerna kommer att uppmuntra arbete, sparandetoch rehabilitering på ett väsentligt bättre sätt än för några år sedan.

Mot slutet av perioden skall bostadssubventionerna reduceras. Det kant.ex. ske genom minskade räntebidrag åren 1997 och 1998.

28¶Regeringen har tidigare tagit initiativ till en reformering av ATP-systemet. Arbetet sker i en arbetsgrupp med representation från allariksdagens partier. Arbetsgruppen har hösten 1992 presenterat en skisstill en reformering av ATP-systemet. Avsikten är att regeringen skalllämna en proposition till riksdagen våren 1994.

Den nuvarande utformningen av ATP-systemet är behäftad med fleraallvarliga brister från samhällsekonomisk utgångspunkt. Den svagakopplingen mellan avgifter och förmåner skapar höga skattekilar vilketutgör samhällsekonomiska snedvridningar. Systemet främjar inte arbets-kraftsdeltagande och personligt sparande, vilket i sin tur är enförutsättning för den tillväxt som krävs för att systemet inte skall drabbasav ständigt stigande underskott. Pensionssystemet är också instabiltgenom att ogynnsamma kombinationer av ekonomisk och demografiskutveckling innebär kraftiga inskränkningar i den förvärvsarbetandebefolkningens reallöneutrymme.

Pensionssystemet går för närvarande och under överskådlig framtidmed löpande underskott. Riksförsäkringsverket har därför aktualiserat ensuccessiv höjning av avgiftsuttaget, vilket med systemets nuvarandeutformning skulle vara samhällsekonomiskt skadligt.

Efter samråd med statsrådet Könberg anser jag att ATP-systemet måstereformeras på ett mera grundläggande sätt i samband med att det årligaunderskottet avskaffas. Pensionsavgifterna bör delvis eller helt betalas avden enskilde i form av en egenavgift. Utfallande pension bör i högre gradspegla storleken på inbetalade premier. ATP-systemet blir därmed meraaktuariemässigt. Ett led i en sådan förändring kan vara att införa enförsäkringspremie (egenavgift) som betalas av den enskilde för attsuccessivt täcka det löpande underskottet. I slutskedet kan helainbetalningen till ATP-systemet ske genom individuella avgifter. För attuppfylla kravet på aktuariemässighet bör försäkringspremien ges sammautformning som den nyligen införda sjukförsäkringsavgiften.

En reformering av ATP-systemet enligt dessa riktlinjer leder bl a tilllägre skattekilar. Detta ger utrymme för att också använda ökadeförsäkringsavgifter för att öka stabiliteten i och intäkterna till systemet.Avgifternas storlek skall balanseras mot effekten av en ökad ekonomisktillväxt och hanteringen av AP-fondema. Beräkningsmässigt hareffekterna av kommande åtgärder upptagits till ca 5 miljarder kronornetto. Det väsentliga i sammanhanget är ATP-systemets strukturellaförändring och de starkt positiva effekter detta kommer att ha påsamhällsekonomin.

Saneringsprogrammet omfattar även ökade inkomster. Den effektivi-sering av skattekontroll och skatteindrivning som skall ske kommer attkräva ett mindre tillskott av personal m.m. under perioden. Under sådanaomständigheter bör det vara möjligt att öka inkomsterna till staten med4 miljarder kronor. Jag konstaterar att Ekonomikommissionen harberäknat att effektivare skatteindrivning skulle kunna öka inkomsternamed 10 miljarder kronor. Detta är tyvärr orealistiskt.

Breddad bas för mervärdesskatten kan omfatta införd mervärdes-skatteplikt för vissa områden som för närvarande är undantagna.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

29¶Basbreddningen kan också innebära att områden som har en skattesats på0 % får den höjd.

Punktskatterna utgår i många fall som ett visst belopp per styck.Därmed sjunker den reala beskattningen över tiden. Jag har tidigareanmält att användningen av miljöskatter bör vara ett aktivt instrumentinom miljöpolitiken. Jag räknar med att dessa skatter skall kunna bidramed ca 8 miljarder kronor i ökade inkomster.

Förändrad fastighetstaxering beräknas under perioden inbringa ytter-ligare 1 miljard kronor.

På samma sätt som görs i Ekonomikommissionens betänkande kan dentotala omfattningen av saneringsprogrammet sammanfattas, tabell 4.2.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

låbell 4.2 Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994-1998Mifjarder kronor

Begränsning av offentlig konsumtion

35¶Minskade transfereringar

26¶Ökade inkomster

15¶Reformerat ATP-system

5¶Total omfattning

81¶Sammantaget innebär ovanstående förslag att besparingarna i de offent-liga utgifterna uppgår till ca 61 miljarder kronor. Det motsvarar 75 % avden totala omfattningen av saneringsprogrammet.

Regeringens politik inriktades i regeringsförklaringen hösten 1991 påatt successivt sänka skattetrycket. Som en effekt av dels beslutade åtgär-der, dels omstruktureringen av ekonomin har skattetrycket minskat frånca 57 % vid 1990-talets böljan till nu beräknade under 50 % i relationtill BNP. Detta är en snabbare nedgång av skattetrycket än vad somhösten 1991 bedömdes som möjligt.

Under de närmaste årens sanering av de offentliga finanserna kommerpolitiken att inriktas på att skattetrycket inte skall öka. Att sanerafinanserna genom höjt skattetryck är inte acceptabelt. Att fortsatta snabbasänkningar av skattetrycket under denna period inte är möjliga innebärdock inte att arbetet med att sänka och avskaffa skadliga skatter upphör.Detta kommer att drivas vidare med full kraft.

Tillsammans med tidigare beslut om budgetförstärkningar för åren1992-1994 innebär detta totalt sett förbättringar av de offentligafinanserna med 160 miljarder kronor, inklusive den besparing som skervid realt oförändrade offentliga konsumtionsutgifter. Merparten av för-stärkningen sker genom minskade utgifter.

Sammanlagt motsvarar detta drygt 10% av BNP, vilket bör vara till-räckligt för att vända utvecklingen i positiv riktning.

4.4¶Lånebehov och statsskuldpolitik

Statsskulden består av statens ackumulerade lånebehov. Den största delenav lånebehovet utgörs av budgetunderskottet. I statens lånebehov inklu-deras även de åtaganden som inte finansieras via statsbudgetens utgifter.

30¶Som exempel kan nämnas finansiering av underskott i arbets- Prop. 1992/93:150marknadsfonden och lönegarantifonden, lån som staten har tagit upp for Bilaga 1att finansiera studiemedel, infrastrukturinvesteringar m.m.

Vid beräkning av den totala statsskulden räknas de lån staten har iutländsk valuta om till svenska kronor.

Tabell 4.3 Statens lånebehov

Mifjarder kronor

1991/92

Utfall

1992/93

1993/94

Budgetsaldo

80,8

190,1

191,2

Statlig upp-låning utanförstatsbudgeten

7,9

43,8

64,1

Statens lånebehov

88,7

233,9

255,3

Valutalånenormen avskaffades genom riksdagsbeslut den 16 december.Riksdagen anmodade regeringen att återkomma till riksdagen med förslagtill riktlinjer för den framtida statliga valutaupplåningen. Sådana riktlinjerföreslås i det följande. En utförligare analys av frågeställningen redovisasi Finansdepartementets bilaga.

Att valutalånenormen nu är avskaffad innebär inte att statens valuta-upplåning bör bedrivas utan någon form av handlingsregel. En viss förut-sägbarhet för den statliga upplåningen bör finnas. Det är viktigt att alltförstora kast i upplåningen undviks. Det bidrar till lägre upplånings-kostnader. En handlingsregel bör emellertid även medge nödvändigflexibilitet på litet längre sikt. Ett skäl till detta är att den statligavalutaupplåningen måste ta hänsyn till inverkan på penning- och valuta-politiken.

En spridning av upplåningen på flera valutor minskar upplånings-behovet i vaije enskild valuta och bidrar till lägre upplåningskostnader.Staten utsätts dock vid valutaupplåning för valutakursrisker. En alltförstor upplåning i utländsk valuta riskerar att leda till fördyrad upplåning.Merparten av statens upplåning bör därför även i framtiden göras ikronor.

Riksgäldskontorets nuvarande skuld i utländsk valuta uppgår efter denomfattande upplåning som i höstas beslutades genomföras för Riks-bankens räkning till drygt 300 miljarder kronor. I riksdagens finansdebattden 10 mars redovisade jag regeringens uppfattning att ytterligaremotsvarande 50 miljarder kronor i utländsk valuta bör lånas upp underde närmaste 9-12 månaderna. Denna upplåning bör vara slutförd senast1 april 1994 och medför att den statliga skulden i utländsk valuta totaltkommer att uppgå till knappt 1/3 av den totala statsskulden vilket ärungefär samma andel som för närvarande.

Följande riktlinjer för den statliga valutaupplåningen föreslås:

Huvudparten av statens skuld bör även fortsättningsvis avse svenskakronor.

— Den statliga valutaupplåningen skall bedrivas så att förutsägbarhet Prop. 1992/93:150främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt. Bilaga 1

— Regeringen får, under beaktande av de övergripande riktlinjerna förvalutaupplåningen, efter samråd med Riksbanken meddela Riksgälds-kontoret beslut om i vilken utsträckning valutaupplåning skall ske.

— Regeringen skall årligen redovisa för riksdagen hur den statligavalutaupplåningen utvecklas.

Med början hösten 1992, innan riksdagen beslöt att avskaffavalutalånenormen, har Riksgäldskontoret i två omgångar lånat upputländsk valuta för Riksbankens räkning. Valutalånenormen hindrade attmedlen från dessa lån användes för finansiering av statsutgifter. Medlenfrån den första låneomgången kunde vid årsskiftet, efter riksdagens beslutatt avskaffa valutalånenormen, användas av Riksgäldskontoret för attbidrar till att täcka det statliga upplåningsbehovet. I den mån det intemöter penning- och valutapolitiska hinder bör regeringen få besluta attmedlen från den andra omgången på samma sätt får användas avRiksgäldskontoret för sådan finansiering.

Beslut om att finansiera statsskulden genom lån i utländsk valutainnebär att Riksgäldskontorets emissioner på den inhemska marknadenkan minska.

Den snabbt växande statsskulden i kombination med en relativt kortlöptid på statsskulden medför en stor refinansieringsbörda i form av attförfallande lån kontinuerligt måste ersättas. Riksgäldskontorets styrelsehar därför fattat beslut som innebär att statsskuldens genomsnittliga löptidförlängs från 2,7 år till 3,1 år. Ett beslut om ökad finansiering i utländskvaluta underlättar förlängningen av statsskuldens genomsnittliga löptid.

5.1¶Finanskris, fastighetskris och den reala ekonomin

Den ekonomiska krisen i Sverige har ett speciellt inslag som inte funnitsi tidigare krislägen under efterkrigstiden, finanskrisen. Grunden till dennalades under 1980-talet. Överhettningen av ekonomin tillsammans med detdåvarande skattesystemet och en alltför lättsinnig kreditgivning efteravregleringen av kreditmarknaden vid decenniets mitt ledde till ökandetillgångspriser på fastigheter och aktier och ökad skuldsättning i bådehushåll och företag. Övergången från en reglerad kreditmarknad gjordedet möjligt för hushåll och företag att på ett helt annat sätt än tidigareöka sina skulder. Tidigare hade regleringar försvårat en anpassning äventill en marknadsmässigt rationell skuldsättning.

Avregleringen skedde dock före skattereformen när höga marginal-skatter och avdragsmöjligheter höll nere kostnaderna, mätt som realräntaefter skatt, för skuldsättning vid hög inflation. Den ökade skuldsättningenmöjliggjorde ökad konsumtion, investeringar och placeringar i olikatillgångar.

32¶Avregleringen på kreditmarknaden skedde också före avskaffandet av Prop. 1992/93:150valutaregleringen. Lånefinansierade investeringar hade därmed restriktio- Bilaga 1nen att de måste ske inom landet. Detta bidrog till den kraftiga ökningenav tillgångsvärden i Sverige under 1980-talet. Hade efterfrågan kunnatrikta sig emot tillgångar i andra länder skulle situationen kunnat varagynnsammare.

Diagram 5.1 Hushållens skuldstock och utgiftsräntor i relation till disponibelinkomst

%

7.

Många investeringsbeslut baserades på förväntningar om fortsattstigande tillgångspriser. Kostnaderna, mätt som realränta efter skatt, varlåga. Lättheten att erhålla finansiering bidrog till att skuldsättningenökade och tillgångspriserna drevs upp. Konsumtionen och investeringarnakunde öka, sparandet föll.

Fastighetsbeståndet utgör en stor del av de tillgångar som finns i densvenska ekonomin. Prisuppgången på fastigheter och den ökandenyproduktionen byggde på förväntningar om fortsatta hyreshöjningar.

När förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen vände omkringår 1990 fick detta stora ekonomiska effekter. Enbart att förväntningarnaom fortsatt stigande tillgångspriser bröts fick dramatiska effekter. Densnabbt minskande inflationen och skattereformen ledde till kraftigt ökadereala finansieringskostnader efter skatt eftersom de nominella räntorna lågkvar på förhållandevis höga nivåer, diagram 5.1. Därmed minskadekonsumtions- och investeringsbenägenheten, vilket i sin tur ledde till ettkraftigt fall i den inhemska efterfrågan.

Både hushåll och företag har en alltför hög skuldsättning i den nyasituationen. En anpassning måste ske genom lägre konsumtion. Förföretagssektorn sker anpassning via högre vinstmarginaler, ökad tillförselav riskkapital och minskad lånefinansiering av investeringar. Dettadämpar under en tid den ekonomiska aktiviteten. Det är först närsoliditeten upprättats på en nivå som är förenlig med de nya förutsätt-

ningama som utgiftsbenägenheten på nytt ökar. Flertalet bedömningar av Prop. 1992/93:150den framtida inkomstutvecklingen under den närmaste tiden har dessutom Bilaga 1ändrats i negativ riktning.

Diagram 5.2 Icke-finansiella företags skulderI relation till BNP

Anm. Skulder enligt finansräkenskaperna exkl. svenska koncernkrediter, svenskahandelskrediter samt “övriga skulder".

Källa: Statistiska centralbyrån.

Efterfrågan på kommersiella lokaler har minskat särskilt kraftigt.Priserna har rasat, i vissa städer med över 50 %.

Prisrörelserna på villor och lägenheter har varit mindre än påkommersiella fastigheter och bostadshyreshus. Priserna på småhus har igenomsnitt fallit med ca 20 %.

Den vikande efterfrågan har även resulterat i fallande priser påbostadshyreshus. Prisnedgången har varit särskilt tydlig i den del avbeståndet som är nybyggt, vilket bl.a. sammanhänger med högaproduktionskostnader.

Finanskrisen visar i hög grad på behovet av att hushåll och företag ärfinansiellt starka och har ett högt eget sparande och hög soliditet för attkunna möta hastiga förändringar i de ekonomiska förutsättningarna. Denvisar också på risken av att länge hålla fast vid skattesystem och regle-ringar som inte är hållbara i den nya internationella omgivningen. Närdessa måste ändras kan konsekvenserna bli dramatiska.

5.2¶Internationella erfarenheter

Finanskrisen är inte unik för Sverige utan är märkbar i en rad länder,såsom våra nordiska grannländer, Förenta staterna, Storbritannien ochJapan även om de svenska problemen förefaller större. Anpassnings-

processen inleddes något eller några år tidigare utomlands. Prisjuste- Prop. 1992/93:150ringen har varit störst på kommersiella fastigheter. I Förenta staterna Bilaga 1och i Storbritannien har priserna i vissa städer fallit med mellan 25 %och 50 %. I Norge, Finland och vissa delar av Storbritannien harbostadsprisema fallit förhållandevis kraftigt, sedan toppnivån i slutet av1980-talet med 25-40 %. I några länder liksom i Sverige har statentvingats till omfattande kapitalinsatser för att stödja banksystemet, t.ex.

USA, Norge och Finland.

Diagram 5.3 Privat finansiellt sparande % av BNP

Källa: Finansdepartementet

För att möta räntebördan och de senaste årens prisfall har den privatasektorns sparande ökat med en minskad kreditefterfrågan som följd. Detär svårt att bedöma hur utdragen den pågående anpassningen blir. Europaoch Japan ligger efter Förenta staterna i den processen. För Sveriges delvisar statistik för hushållen att skuldbördan satt i relation till inkomsternaredan i dag har kommit ner på nivåer som rådde vid mitten av 1980-talet, diagram 5.1. Däremot har räntebetalningarna efter skatt iförhållande till inkomsterna stigit till en historiskt hög nivå. Trots ökatfinansiellt sparande har vidare hushållens nettoförmögenhet totalt settminskat relativt inkomsterna. Orsaken är i första hand omsvängningen påfastighetsmarknaden. I vilken utsträckning hushållen genom högtfinansiellt sparande söker återgå till tidigare relativt höga förmögen-hetsnivå är svårt att förutsäga. Hushållen kan även på längre sikteftersträva en större finansiell buffert än tidigare.

Gemensamt för finanskrisen i Sverige och övriga drabbade länder äratt den föregåtts av en omfattande skuldsättning i samband med ändringari kreditmarknadsregleringar. Denna skuldsättning har lett till ökadefterfrågan på tillgångar som fastigheter och aktier vilkas priser därmed

drivits upp ytterligare. När tilltron till fortsatt prisuppgång brutits i Prop. 1992/93:150samband med stigande räntor har kostnaderna för skuldtjänsten stigit Bilaga 1kraftigt. Delvis hänger detta samman med ändringar i skattesystemen ien riktning som motverkar skuldsättning. Hushåll och företag strävar nuefter att minska dessa kostnader genom att minska sin skuldbörda. Underdenna period måste de hålla igen på konsumtions- och investerings-utgifter. Denna anpassning tar viss tid. Även om denna process på kortsikt leder till ett efterfrågebortfall är den i grunden sund. Hushåll ochföretag som är mindre skuldsatta kommer att lättare kunna motståförändringar i ekonomin utan att tvingas till drastiska ändringar avkonsumtions- och investeringsmönster.

Bankernas resultat 1992

Bankernas kreditförluster mer än fördubblades under 1992 till drygt70 miljarder kronor. Under de senaste tre åren har därmed bankernaredovisat befarade och konstaterade kreditförluster för över 120 miljarderkronor. Förutom rena kreditförluster drabbas bankerna av ett ökaträntebortfall som härrör från den växande stocken av problemkrediter.Trots vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor på de friskalånen samt kostnadsbesparingar försämrades därför även resultatet förekreditförluster. Sammantaget redovisade de större bankkoncemema enrörelseförlust på närmare 50 miljarder kronor jämfört med knappt10 miljarder kronor år 1991.

Bilden av utvecklingen är dock splittrad. Medan vissa banker uppvisaren fortsatt förbättring av resultatet före kreditförluster, och därigenomkan mildra effekterna av de ökade kreditförlusterna, tvingas andra bankerredovisa ett mycket svagt resultat redan före reservering för kredit-förluster. Kapitaltäckningsgraden, vilken måste uppgå till 8 %, minskadeför nästan samtliga större banker under 1992.

Bankstödsåtgärder

Statsrådet Lundgren avser att senare under våren föreslå regeringen attlämna riksdagen information om bankstödsarbetet. Jag berör därför —efter samråd med statsrådet Lundgren — denna fråga mycket översiktligt.

I följande tabell redovisas de hittills beslutade åtgärderna.

36 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Tabell 5.1 Beslutade statliga stödåtgärder för bankernaMiljarder kronor

Åtgärd

Statligtåtagande

Utbetalt

Budget-belastning

Nordbanken

Aktieemission (1991)

4,2

4,2

4,2

Nordbanken

Uppköp av ute-stående aktier (1992)

2,0

2,0

2,0

Nordbanken

Kapitaltillskott (1992)

10,0

10,0

10,0

Securum

Garanti/Kapitaltillskott (1993) 9,8

9,8

9,8

Securum

Garanti/Kapitaltillskott (1993) 19,2

13,2

0,0

Securum

Köp av aktier (1993)

1,0

1,0

0,0

Securum

Lånegaranti (1993)

10,0

0,0

0,0

Sparbanken

Lån med låg ränta (1992)

3,8

3,8

0,0

Första

Sparbanken

Lånegaranti (1992)

3,5

0,0

0,0

Första

Gota Bank

Garanti för förlust-

täckning (1993)(temporär lösning)

10,0

0,0

0.0¶Summa

73,5

44,0

26,0

De statliga åtagandena uppgår till sammanlagt 73,5 miljarder kronor.De statliga utbetalningarna har uppgått till 44 miljarder kronor, varav26 miljarder kronor har belastat statsbudgeten och resterande del harlånefinansierats utanför statsbudgeten.

För närvarande behandlas ansökningar om stöd från Föreningsbanken,Gota Bank, SE-banken och Sparbanken Sverige.

De närmaste åren väntas betydande belopp krävas i statligt stöd tillbankerna för att skydda betalningssystemet och kreditförsörjningen.Dessa belopp kan dock ej preciseras för närvarande. Det belopp somsenare kan komma att återvinnas till staten kan ej heller preciseras.

Betydelsen av att skydda betalningssystemet och kreditförsörj ningen

De statliga åtaganden som görs till skydd för betalningssystemet uppgårsåledes till utomordentligt stora belopp. Trots den dåliga statsfinansiellasituationen är dessa åtaganden nödvändiga.

Bankerna utgör kärnan i betalningssystemet. De kreditförluster somvissa banker har gjort är så stora att de, utan statliga insatser, skulle gåi konkurs. Om så skedde skulle insättare och andra långivare förlora endel av sina fordringar. Dessutom skulle förtroendet för det svenska bank-systemet skadas på ett utomordentligt allvarligt sätt. Många insättareskulle ta ut sina pengar från bankerna, många långivare skulle säga uppsina lån. Bankerna skulle därmed stå utan tillräcklig finansiering ochdärmed riskera att snabbt drivas mot betalningsinställelse. Betalningsför-medlingen skulle då till stor del upphöra att fungera. Hushållens ochföretagens köp av varor och tjänster skulle allvarligt försvåras och denekonomiska aktiviteten avta drastiskt.

Om betalningsförmedlingen inte fungerar erhålles utomordentligt starkadepressiva effekter. Statens åtagande innebär, förutom att betalnings-förmedlingen säkerställs, att kreditförsörjningen främjas. De statliga

insatserna är utformade så att det riskbärande kapitalet i bankerna Prop. 1992/93:150upprätthålls och stärks så att kapitaltäckningskraven uppfylls. Därmed Bilaga 1säkras en nödvändig förutsättning för att bankerna skall kunna fungera

i sin roll som kreditgivare.

Som analyserats närmare av långtidsutredningen, produktivitetsdelegatio-nen och ekonomikommissionen har Sverige under de senaste 20 årenutmärkts av ett långsiktigt tillväxtproblem genom en relativt lågproduktivitets- och produktionsutveckling. En förbättring av förutsätt-ningarna för tillväxt på medellång och lång sikt skulle underlätta åter-hämtningen även på kort sikt genom att skapa större förtroende för densvenska ekonomin bland svenska och utländska företag och hushåll.

Sveriges långsiktiga tillväxtproblem illustreras av att Sveriges BNP perinvånare sjunkit från 108 % av genomsnittet inom OECD år 1970 till94 % av genomsnittet år 1991. Även före den mycket svaga utvecklingenav svensk ekonomi 1992-1994 har tillväxten i Sverige varit betydligtlägre än OCED-ländema i genomsnitt.

Tabell 6.1 BNP per invånare, köpkraftskorrigerat

Index OECD-genomsnittet = 1 000

1970 Rangordning

Index

1991 Rangordning

Index

1 Schweiz

1 USA

2 USA

2 Schweiz

3 Luxemburg

3 Luxemburg

3 Sverige

4 Tyskland

5 Tyskland

5 Kanada

6 Kanada

5 Japan

7 Nederländerna

7 Frankrike

8 Danmark

8 Danmark

9 Frankrike

9 Belgien

10 Australien

10 Österrike

11 Nya Zeeland

11 Island

12 Storbritannien

12 Italien

13 Belgien

13 Norge

14 Österrike

14 Sverige

15 Italien

15 Nederländerna

16 Finland

16 Australien

17 Japan

17 Finland

18 Norge

18 Storbritannien

19 Island

19 Nya Zeeland

20 Spanien

20 Spanien

21 Irland

21 Irland

22 Portugal

23 Portugal

23 Grekland

23 Grekland

24 Turkiet

24 Turkiet

20¶Källa: OECD National Accounts.

Tillväxten har en avgörande betydelse för hur det totala konsumtions-utrymmet för privat och offentlig konsumtion liksom möjligheterna att nåen god miljö utvecklas. Om Sverige haft samma tillväxt som OECD-

länderna i genomsnitt 1970—1991 skulle den samlade produktionen nu Prop. 1992/93:150vara 214 miljarder kronor högre, vilket motsvarar ca 25 000 kronor per Bilaga 1invånare.

Det är mot denna bakgrund angeläget att förbättra förutsättningarna fören god tillväxt på medellång och lång sikt.

En väl fungerande marknadsekonomi och internationellt samarbete ochhandelsutbyte är det bästa sättet att uppnå en varaktigt hög välfärdsnivåmed en hög materiell standard, en god miljö och en hög grad av person-lig frihet. Åtgärderna för att öka tillväxten bör därför även i ett meralångsiktigt perspektiv inriktas på att förstärka deltagandet i den inter-nationella integrationen, att eliminera hinder för arbete, sparande ochföretagande samt att förstärka konkurrensen.

6.1¶Arbetsmarknaden

På lång sikt utgör inte dagens arbetslöshet något skäl mot att öka arbets-utbudet. Arbetslöshet är i första hand ett obalansproblem som beror påkonjunkturläge, strukturanpassning och lönebildning. Det finns ingenanledning att tro att ett högre arbetsutbud medför högre arbetslöshet pålång sikt. Resurserna — inte minst arbetskraften — måste öka bådekvantitativt och kvalitativt. Ett högre arbetsutbud ger förutsättningar fören högre inkomst per capita.

1980-talets viktigaste bidrag till arbetslinjen var skattereformen. Genomsänkningen av marginalskatterna förstärktes motiven för arbete, förkovranoch ansvar. Det är viktigt att marginaleffekterna inte höjs på nytt. Detreformarbete som påbörjats inom skattesystemet måste föras vidare tillsocialförsäkringarna. Sambandet mellan avgifter och förmåner börförstärkas så att avgifterna i större utsträckning utgör en försäkrings-premie istället för en skatt. Därmed kan den totala marginaleffekten förarbetsinkomster reduceras ytterligare. Reformarbetet inom social-försäkringssystemet är inriktat på att göra det lönsamt att övergå frånstöd till arbete samt på att socialförsäkringen skall innehålla inslag avsjälvrisk och en begränsad kompensationsnivå.

Arbetsrättslagstiftningen har betydande effekter på arbetsmarknadensmöjligheter att fungera tillfredsställande. Arbetsrättskommittén föreslåratt turordningsreglerna förändras, att möjligheterna till tidsbegränsadanställning och provanställning vidgas, att arbetstagarbegreppet definierasklarare och att den fackliga vetorätten mot entreprenad avskaffas. Eftersedvanlig remissbehandling avser regeringen att återkomma till riksdagenmed sitt ställningstagande till förslagen i en proposition hösten 1993.

6.2¶Forsknings- och utbildningspolitiken

Arbetskraftens kompetens måste höjas successivt för att underlättastrukturomvandlingen samt för att bidra till en hög tillväxt, tabell 6.2.Den offentliga sektorns uppgift är därvid att skapa förutsättningar för attutbildning av hög kvalitet erbjuds på alla nivåer samt att utforma skatte-och socialförsäkringssystemen på ett sådant sätt att utbildning och annan

kompetensutveckling som är samhällsekonomiskt lönsam även blir privat- Prop. 1992/93:150ekonomiskt lönsam. Bilaga 1

Tabell 6.2 Andel av arbetskraften med minst två års gymnasium ellermotsvarande 1987

Sverige

Tyskland

Japan

Stor-britannien

USA

Samtliga sektorer

55,9

77,5

70,8

43,8

83,6

därav:

- Industrin

49,9

73,1

67,9

42,5

79,4

- Bank och försäkring

68,9

88,7

90,5

50,2

94,7

Källa: OECD, Employment Outlook 1989.

Det totala resurserna som satsas på forskning har ökat genom enökning av de ordinarie anslagen samt genom satsning av medel ur deförutvarande löntagarfonderna. Effektiviteten förstärks bl.a. genom attuniversiteten och högskolorna får ersättning för utbildningskostnader pågrundval av fullgjorda resultat. Universiteten och högskolorna får friarehänder att besluta om hur utbildningar skall utformas, hur lednings-strukturerna skall se ut samt hur tjänsterna skall konstrueras.

6.3¶Kapitalbildning och företagande

Industriländernas förutsättningar för produktion av varor och tjänster harunder 1970- och 1980-talen blivit alltmera likartade. För att Sverigeskall kunna attrahera investeringar som höjer produktiviteten i ekonominoch som säkrar en större industri- och tjänsteproduktion än idag krävs attSverige erbjuder en internationellt konkurrenskraftig ekonomisk miljö.Investeringar och företagande i Sverige måste ha internationellt konkur-renskraftiga villkor. Då kan Sverige dra till sig verksamhet som ärsamhällsekonomiskt lönsam och som har god sysselsättnings- ochlönebetalningsförmåga.

Staten bör bidra till detta genom utformningen av skattestruktur ochandra regler. Även förutsättningarna för lönebildningen, avseende bl.a.arbetsmarknadspolitiken, bör utformas på ett sådant sätt att avkastningenpå investeringar i Sverige inte urholkas genom alltför höga löneökningar.

Det är angeläget att långsiktigt upprätthålla ett högre hushållssparandeän det som gällt under en följd av år för att ge utrymme för högainvesteringar utan underskott i bytesbalansen. Investeringar är nödvändigaför att få en god tillväxt.

Det långsiktiga sparandet bör i första hand stimuleras genom generellaåtgärder. Sänkt kapitalinkomstskattesats innebär liksom slopad förmögen-hetsskatt en minskad snedvridning i valet mellan olika sparformer.Principen bör vara att olika sparformer konkurrerar på lika villkor.

I översynen av såväl pensionssystemet som de andra socialförsäk-ringarna är det angeläget att pröva hur sparandet långsiktigt kanupprätthållas. Det nuvarande fördelningssystemet inom pensionsområdetreducerar det privata sparandet. Inom socialförsäkringssystemet är det

pensionerna som har de största förutsättningarna att bidra till en höjning Prop. 1992/93:150av hushållens sparande. Bilaga 1

Riskkapital och småföretagande

En av grundstenarna i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigtsmå- och nyföretagande. Det är i dessa företag som de nya möjligheternaoch de nya arbetstillfällena finns.

Regeringen har som mål att skapa goda generella förutsättningar förnyetableringar och tillväxt i småföretag. En viktig förutsättning för ettexpansivt ny- och småföretagande är en effektiv privat riskkapital-marknad för småföretag. Uppkomsten av en sådan riskkapitalmarknad harunderlättats genom skattereformen och senare beslutade skatteföränd-ringar.

Finansieringen av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i ungaföretag liksom insatserna för att utveckla en väl fungerande privatriskkapitalmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet avIndustri- och nyföretagarfonden. Denna fond skall bl.a. ge förmånliga lånvid etablering av nya företag i samarbete med privata finansiärer.Riskkapitalmarknaden har tillförts 6,5 miljarder kronor från de förut-varande löntagarfonderna genom tillskapandet av två riskkapitalbolag.

För att ytterligare underlätta riskkapitalförsörjningen samt för attallmänt förbättra villkoren för investeringar och sparande i Sverige är detangeläget att skatteuttaget för eget kapital görs likvärdigt med skatte-uttaget för lånat kapital så att nuvarande skattemässiga diskriminering aveget kapital elimineras. Detta överensstämmer med regeringens mål omatt genom generella åtgärder skapa goda förutsättningar för produktionoch investeringar i Sverige. En särskild utredare som utreder frågan omlättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen kommer inom kort attpresentera sina förslag.

6.4¶Infrastrukturpolitiken

För att uppnå en hög varaktig tillväxt samt för att göra Sverige attraktivtför investeringar och företagande måste den svenska infrastrukturenavseende bl.a. transporter, energi och telekommunikationer vara välut-byggd och effektiv.

Sveriges närmande till det övriga Europa gör att satsningar på enförbättring av väg- och järnvägstrafikens kapacitet och kvalitet får storbetydelse. Hälften av landets produktion exporteras och tre fjärdedelarav denna export går till Europa.

Inte minst de offentliga investeringarna i infrastruktur har variteftersatta under många år. Under åren 1980—1988 var infrastruktur-investeringarnas andel av BNP knappt 0,6 % medan genomsnittet förOECD-ländema var drygt 1 %.

Regering och riksdag har nu väsentligt ökat satsningarna inom dettaområde. Vid nuvarande konjunkturläge är dessa satsningar särskiltlämpliga samhällsekonomiskt sett eftersom de resurser som används imånga fall inte har någon alternativ användning på kort sikt. De måstedock inriktas på de områden där de ger högst samhällsekonomisk

avkastning. Investeringsaktiviteten kommer av konjunkturskäl att vara Prop. 1992/93:150särskilt hög de närmaste åren. Bilaga 1

Regeringen har under våren presenterat en propositionen om Investe-ringar i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176). I propositionenföreslås en planeringsram för investeringar i vägar och järnvägar om98 miljarder kronor för åren 1994—2003. Detta innebär bl.a. investe-ringar i stomjämvägar för 32 miljarder kronor samt i stamvägar ochövriga riksvägar 40 miljarder. De närmaste tre åren uppgårinvesteringarna till 36 miljarder kronor.

6.5¶Skattepolitiken

Skatternas samhällsekonomiskt skadliga effekter har reducerats väsentligtunder de senaste åren. Arbetet med att minska skatteuttagets tillväxt-hämmande effekter måste dock drivas vidare i syfte att sänka elleravskaffa särskilt skadliga skatter.

Skattesänkningar bör finansieras genom motsvarande sänkningar av deoffentliga utgifterna, genom ökad avgiftsfinansiering och genom åtgärderinom skattesystemets ram. Utrymmet för skattesänkningar begränsas avatt det strukturella underskottet för den offentliga sektorn skall elimine-ras.

Ekonomiskt viktig är den totala marginaleffekten för beskattat arbete,dvs. den andel av en extra arbetsinkomst som bortfaller genom ökadedirekta och indirekta skatter samt genom inkomstberoende avgifter ochbidrag.

Diagram 6.1 Total marginaleffekt för beskattat arbete

Källa: Finansdepartementet

42¶Den totala marginaleffekten för beskattat arbete bör reduceras Prop. 1992/93:150successivt bl.a. genom ett närmare samband mellan avgifter och förmåner Bilaga 1i socialförsäkringssystemet.

Den svenska företagsbeskattningen är gynnsam för investeringar ochproduktion i Sverige. Detta bidrar till en hög investeringsnivå ochdärmed hög tillväxt efter hand som olika gränshinder får en allt mindrebetydelse för lokaliseringen av investeringar och produktion.

Beskattningen av sparande är emellertid inte konkurrenskraftig i ettinternationellt perspektiv. Ett högt inhemskt sparande underlättaruppbyggandet av eget kapital i små och medelstora företag.

Villkoren för det privata sparandet har nyligen förbättrats i fleraavseenden. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen togsbort med omedelbar verkan år 1991. Den allmänna förmögenhetsskattensänks successivt och slopas helt fr.o.m. år 1995. Då sänks ocksåkapitalinkomstskatten till 25 %. Den högsta skattesatsen i arvs- ochgåvobeskattningen har sänkts från 65 % till 30 %. Möjligheterna förprivat sparande ökar genom införandet av pensionssparande i bank.

Den svenska energibeskattningen har lagts om så att den i mindreutsträckning hindrar produktion i Sverige. Industrins energiskatter harsänkts i riktning mot den nivå som gäller i omvärlden. Samtidigt upprätt-hålls den totala energibeskattningen på en förhållandevis hög nivå genomhöjda miljöskatter för hushållen inkl, höjd bensinskatt. Därigenombaseras skatteuttaget i större utsträckning på aktiviteter med negativmiljöpåverkan.

I en promemoria från Finansdepartementet presenteras inom kortförslag till ändringar i företagsbeskattningen. Förslagen grundas ihuvudsak på betänkandena Neutral företagsbeskattning (SOU 1991:100)och Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67).Betänkandena har remissbehandlats och i promemorian har förslagensamordnats. Bl.a. föreslås att enskilda näringsidkare och handelsbolagskall beskattas enligt regler som motsvarar dem som gäller föraktiebolagen. I fråga om bolagsbeskattningen märks förslagen attskattesatsen sänks till 25 % och att skatteutjämningsreserven (surven) tasbort. De nya reglerna bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1994. Därmedkommer den nuvarande överbeskattningen av enskild näringsverksamhetatt ha tagits bort.

6.6¶Konkurrenspolitiken

Konkurrens mellan flera marknadsaktörer, i synnerhet förekomst avpotentiell konkurrens genom frånvaro av etableringshinder, är en grund-läggande förutsättning för ett effektivt resursutnyttjande. För attunderlätta nyföretagandet är det viktigt att marknadstillträdet är fritt ochkonkurrensvillkoren likvärdiga.

En viktig del i den långsiktiga tillväxtpolitiken är säkerställandet av enfungerande konkurrens på de svenska varu- och tjänstemarknaderna. Avstor betydelse i detta sammanhang är den av regeringen framlagdakonkurrenslagen samt undertecknandet av EES-avtalet. Regeringen harockså lagt förslag om avreglering bl.a. på kommunikationsområdet,

4¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bilaga 1Rättelse: S. 45 rad 12 Står: höjda Rättat till: sänkta

finansmarknadsområdet, elmarknaden, bostadsmarknaden, skogsbruks- Prop. 1992/93:150sektorn, kommunsektorn och utbildningssektom. Allt för att tillskapa Bilaga 1fungerande marknader.

Sverige tar genom EES-avtalet ett viktigt steg mot att ingå i det europe-iska samarbetet. Sverige ansluter sig därmed till de spelregler för eneffektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget. Detta innebär väsent-ligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för inter-nationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital.

Den nya konkurrenslagen är utformad med utgångspunkt i EG:skonkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalet. Lagen innehålleruttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrensbegränsning-ar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska sanktioner på upptill 10 % av företagets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av Konkur-rensverket och ytterst av Marknadsdomstolen.

För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att denoffentliga sektorn i större utsträckning utsätts för konkurrens. Detta gällerinte minst kommunal verksamhet. Tidigare skyddade sektorer avreglerasoch öppnas för konkurrens. Fasta och tydliga spelregler skapas förkonkurrensen i den privata sektorn.

Statsmakterna har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksam-heten utvecklas i enlighet med real och finansiell samhällsekonomiskbalans. För att förena detta ansvar med ett betydande mått av kommunaltsjälvstyre har det nya system för statsbidrag till kommunerna som träddei kraft den 1 januari 1993 utformats så att staten sätter en finansiell ramför kommunerna medan verksamheten inte längre detaljstyrs på sammasätt som tidigare. Det nya bidraget ger kommunerna stor frihet ochinnebär vidare en relativt långtgående inkomstutjämning mellan kom-munerna.

Någon omprövning av grundprinciper för bidraget är inte aktuell.Däremot kan den praktiska utformningen av systemet behöva förändrasallt eftersom erfarenhet vinns. En utredning ser bl.a över vissa principerför utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader. Förändringarav systemet beräknas kunna ske tidigast 1995. Med hänsyn till bl.a. denpågående utredningen finner jag det lämpligt att "frysa" 1993 årsbidragsregler även för 1994. Bidragsförändringen för 1994 bör därmedmaximalt få uppgå till 1,5 % av summan av kommunens referensbidragoch inkomster av kommunalskattemedel för år 1994.

Saneringen av de offentliga finanserna kan inte ske utan att också definansiella förutsättningarna för kommunsektorn påverkas. De stora kravsom det tidigare redovisade budgetsaneringsprogrammet innebär medföratt jag finner det uteslutet att skatteutjämningsbidragen kan öka.

Ett viktigt led i skattereformen var att de minskningar av marginal-skatterna som uppnåddes i den statliga inkomstskatten inte fick omintet-göras genom kommunala skattehöjningar. För åren 1991—1993 gäller ettkommunalt skattestopp. Bakgrunden är dels skattereformen och det

samhällsekonomiska läget, dels förändringen av bidragssystemet år 1993. Prop. 1992/93:150När skattestoppet upphör finns det, om inga åtgärder vidtas, risk för en Bilaga 1höjning av kommunsektorns genomsnittliga debitering. Då skulle denfinansiella ekonomiska ramen för kommunsektorn kunna överskridas. Ettutredningsarbete har påböljats i syfte att belysa förutsättningarna för ettlångsiktigt mer stabilt skatte- och bidragssystem för kommunsektorn.

Detta arbete beräknas vara slutfört så att förslag skall kunna föreläggasriksdagen i böljan av 1994. Det tillfälliga skattestoppet upphör i ochmed 1993. I syfte att begränsa det kommunala skatteuttaget föreslås attde kommuner och landsting som inte höjer sin utdebitering för år 1994engångsvis får behålla skattemedel som motsvarar det ökadeskatteunderlag som beror av det sänkta grundavdraget. Detta skulle enligtfinansieringsprincipen annars ha dragits in till staten.

EES-avtalet torde kunna träda i kraft under innevarande år. Sverige fårmed avtalet i praktiken tillträde till EG:s inre marknad, som förverk-ligades den 1 januari i år. Detta innebär ökade möjligheter till export försvenska företag, som därmed bättre kan utnyttja sina stordriftsfördelar.Konkurrensen kommer också att öka, vilket bidrar till lägre priser ochökad effektivisering.

EES-avtalet är emellertid inte tillräckligt för att trygga stabilitet ochekonomisk tillväxt. EES-avtalet ger inte Sverige det politiska inflytandetöver EG:s regelverk. Ett fullt medlemskap ger däremot möjlighet atttillvarata svenska intressen också i ett perspektiv där EG:s regelverkförändras. Ett medlemskap skulle också, till skillnad från enbart ett EES-avtal, ge Sverige en möjlighet att ta del av EG:s framtida utveckling.Sverige skulle därmed få en större möjlighet att säkra sin konkurrenskraftoch ekonomiska stabilitet också på lång sikt. Ett fullt EG-medlemskapförstärker möjligheten till ökade investeringar i Sverige genom attföretagen då kan verka på samma villkor som företag i andra länder iVästeuropa. Därigenom förbättras förutsättningarna för förnyelse av densvenska industristrukturen, vilket i sin tur leder till stärkt konkurrens-kraft. Medlemskap innebär deltagande fullt ut i gemenskapens institu-tioner. Därvid kan vi reellt påverka EG:s fortsatta integrationsarbete påett sätt som gynnar svenska intressen. Inte minst kommer vi att blidelaktiga i utformningen av ett fästare samarbete på det monetäraområdet i Europa.

Det är först som medlem i EG som vi kan säkra våra möjligheter attskapa fler arbetstillfällen. Förhandlingarna om medlemskap i EG inleddesden 1 februari i år. Det framförhandlade resultatet kommer att under-ställas svenska folket i en folkomröstning. EES-avtalet utgör en viktigetapp på vägen mot vårt deltagande i den europeiska integrationen.Sverige måste dock gå vidare och bli fullvärdig EG-medlem för att enlångsiktig positiv välståndsutveckling skall kunna komma till stånd.

45¶Bilaga 1

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görsom inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetensinkomster. (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning avser RRV attpublicera den 20 april 1993). En sammanfattning av beräkningen börfogas till protokollet i detta ärende (bilaga 1.3). De antaganden somRRV räknat med redovisas i tabell 1. En del av de förslag som före-dragandena nu lägger fram påverkar den ekonomiska utvecklingen.Därför räknar jag med delvis andra antaganden än RRV. Även dessaantaganden redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen

Procentuell förändring från föregående år

1992 RRV

Föredra-ganden

1993RRV

Föredra-ganden

1994RRV

Föredra-ganden

Lönesumma

0,5

0,5

-2,0

-1,5

2,9

2,8

Konsumentpriser,

årsgenomsnitt

2,4

2,4

5,6

5,5

3,2

3,5

Privat konsumtion.

löpande priser

0,6

0,6

2,0

2,5

3,2

3,5

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1992/93 (statsbudgetensinkomster och utgifter) och 1993/94 (statsbudgetens inkomster) har verkettagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 19 mars 1993. RRVhar även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag hardärutöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden avmars samt de förslag från regeringen som lagts fram även efter den 19mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringarför de ytterligare förändringar som jag inte har kunnat beakta.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret1992/93

RRV har den 20 april 1993 presenterat en ny beräkning av budgetutfalletför budgetåret 1992/93, budgetprognos nr 5. Beräkningarna av inkomst-erna för budgetåret 1992/93 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster

Enligt underhandsinformation från RRV beräknas de totala inkomsternaför budgetåret 1992/93 uppgå till 374 281 miljoner kronor.

I det följande redovisas de förändringar av inkomsterna i förhållandetill RRV:s beräkning som jag funnit nödvändiga.

46¶Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag Prop. 1992/93:150upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 340 miljoner Bilaga 1kronor och inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 10miljoner kronor. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personersinkomstskatt med 63 miljoner kronor med anledning av att jag iberäkningarna tagit hänsyn till de effekter av regeringens förslag omskattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus.

Till följd av vad jag nyss anfört angående lönesummans utvecklingjusterar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 107miljoner kronor och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 15miljoner kronor.

Sammantaget räknar jag därmed upp inkomsttiteln lagstadgade social-avgifter, netto, med 122 miljoner kronor. Sammantaget räknar jag uppinkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 73 miljoner kronor.Till följd av vad jag anfört angående den privata konsumtionensutveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med 170 miljonerkronor.

Sammanlagt innebär avvikelsen från RRV:s beräkning en uppskrivningav inkomsterna för budgetåret 1992/93 med 705 miljoner kronor. Jagberäknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93 till374 986 miljoner kronor. Förändringarna i förhållande till RRV:sberäkningar framgår av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1992/93

Miljoner kronor

Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVsberäkning

Förändringenligt före-draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

3 458

+ 340

1121 Juridiska personers inkomstskatt

20 228

+73

1221 Sjukförsäkringsavgift,netto

-1 441

+ 107

1251 Övriga socialavgifter, netto

7 081

+ 15

1411 Mervärdesskatt

115 850

+ 170

Summa inkomster

374 281

Summa förändringar enligt föredraganden

+705

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 482 160 miljonerkronor. Enligt underhandsinformation från RRV beräknas nu de totalautgifterna uppgå till 578 419 miljoner kronor. Utgifterna exkl. statsskuld-räntor prognosticeras till 493 419 miljoner kronor för budgetåret1992/93.

Enligt ovannämnda budgetprognos från RRV beräknas utgifterna förstatsskuldräntorna till 85,0 miljarder kronor för budgetåret 1992/93. Nyinformation från Riksgäldskontoret ger vid handen att dessa utgifter kanberäknas minska. Utgifterna för statsskuldräntoma uppgår i minberäkning till 73,0 miljarder kronor. Skillnaden mellan Riksgälds-

kontorets och RRV:s prognos av räntor på statsskulden består till största Prop. 1992/93:150delen av en kommande periodisering av valutakursförluster på de lån Bilaga 1som Riksgäldskontoret under hösten 1992 tog upp för Riksbankensräkning för deponering i det svenska banksystemet. För denna upplåningerhöll Riksgäldskontoret en valutakursgaranti av Riksbanken. DåRiksgäldskontorets valutalikvider i Riksbanken kommer att bokas om,erhåller kontoret ersättning för valutakursförlusterna vid ombokningenistället för när lånen förfaller, vilket sker huvudsakligen budgetår1995/96 och 1997/98. Den tillfälliga budgetavlastning som nu erhålls äralltså ingen besparing utan endast en periodisering av valutakursför-lusterna. Ombokningen av valutalikvidema möjliggör en effektivareförvaltning av valutaskulden och innebär på så sätt en viss besparing iform av lägre transaktionskostnader i förvaltningen.

Vad avser den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jagner anslaget Lokala polisorganisationen med 334 miljoner kronor som enföljd av att åtgärder kommer att vidtagas för att minska belastningen pådetta anslag. Vidare har jag på aggregerad nivå beaktat att konsek-venserna av förskottsvisa hyresinbetalningar, i enlighet med vad somanfördes i årets finansplan, senare kommer att hanteras i särskildordning.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92Miljarder kronor

Beräkning tillgrund för stats-budgeten

Nuvarandeberäkning

Räntor på lån i svenska kronor

64,0

56,7

Räntor på lån i utländsk valuta

14,4

Valutaförluster, netto

-0,1

1,9

Summa

69,0

73,0

Jag beräknar att anslagsbehållningarna på reservationsanslag underinnevarande budgetår kommer att minska med 3 503 miljoner kronor föratt uppgå till 32 358 miljoner kronor. Denna beräkning överenstämmermed underhandsinformation från RRV.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tarupp 11 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 10 miljarderkronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret1992/93 kommer att uppgå till 565 085 miljoner kronor. Beräkningarnasammanfattas i tabell 4.

48 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Tabell 4. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93

Miljoner kronor

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

425 660

478 916

582 Statsskuldräntor

69 000

85 000

000¶Förändring i anslagsbehållningar

4 500

3 503

503 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

-17 000

11 000

000 Summa

482 160

578 419

085¶Finansfullmaktsutnyttjande

-

2 000

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret1993/94

Inkomster

Enligt underhandsinformation från RRV beräknas statsbudgetens totalainkomster till 343 109 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I detföljande redovisas de förändringar av inkomsterna i förhållande tillRRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Jag räknar upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till följdav vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt med hänsyn tillny information med 2 650 miljoner kronor.

Med anledning av att jag i beräkningarna tagit hänsyn till de effekterav regeringens förslag om skattereduktion för reparationskostnader m.m.för småhus justerar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskattmed 370 miljoner kronor och inkomsttiteln Juridiska personers inkomst-skatt med 342 miljoner kronor. Sammantaget justerar jag upp inkomst-titeln Fysiska personers inkomstskatt med 3 020 miljoner kronor.

Till följd av vad jag nyss anfört om den ekonomiska utvecklingenjusterar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 56miljoner kronor. Sammanlagt justerar jag upp inkomsttiteln Juridiskapersoners inkomstskatt med 398 miljoner kronor.

Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling justerar jagupp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 243 miljoner kronor.Jag räknar samtidigt ner inkomsttitel Övriga socialavgifter, netto med 619miljoner kronor. Till följd av de förslag om ändrade samordningsreglermellan sjukpenning och utbildningsbidrag som arbetsmarknadsministerni samråd med socialministern presenterar senare idag räknar jag uppinkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 260 miljoner kronor.Sammanlagt justerar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, nettomed 503 miljoner kronor.

Med anledning av den privata konsumtionens utveckling som jagtidigare redogjort för räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med520 miljoner kronor. Vidare justerar jag ner inkomsttiteln Mervärdes-skatt med 42 miljoner kronor med anledning av regeringens propositionom mervärdesskatt på väg och broavgifter m.m. (prop. 1992/93:190).Till följd av förslaget om ändrade rutiner för myndigheternas redovisningmot vissa inkomsttitlar som presenteras senare idag, justerar jag upp

inkomsttiteln Mervärdesskatt med 960 miljoner kronor. Inkomsttiteln Prop. 1992/93:150Statliga pensioner justeras av samma anledning ner med 1 500 miljoner Bilaga 1kronor. Sammantaget räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med

1 438 miljoner kronor.

Med anledning av regeringens proposition om sänkt diseloljeskatt till

1,30 kronor per liter och sänkt fordonsskatt för tyngre lastbilar och släp,yrkestrafik, (prop. 1992/93:192) justerar jag ner inkomsttiteln Energi-skatt med 65 miljoner kronor och inkomsttiteln Fordonsskatt med 195miljoner kronor.

Sammanlagt innebär detta att jag räknar upp inkomsterna i för-hållande till RRV:s beräkningar med 2 980 miljoner kronor för budgetår1993/94. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret1993/94 till 346 089 miljoner kronor. Förändringen i förhållande tillRRV:s beräkningar framgår av tabell 5.

Tabell 5. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1993/94

Miljoner kronor

Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVsberäkning

Förändringenligt före-draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

7 522

+ 3 020

1121 Juridiska personers inkomstskatt

18 004

+ 398

1221 Sjukförsäkringsavgift.netto

6 597

+ 503

1251 Övriga socialavgifter, netto

3 764

-619

1411 Mervärdesskatt

114 500

+ 1 438

1428 Energiskatt

17 037

-65

1461 Fordonsskatt

4 120

-195

5211 Statliga pensioner

-1 500

Summa inkomster

343 109

Summa förändringar enligt föredraganden

+ 2 980

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen avstatsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret1993/94 (tabell 6).

Tabell 6. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomsterför budgetåret 1993/94

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

Nummerändring

1348 Skatt på värdepapper

Upphört

1411 Mervärdesskatt

Namnändring

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att

stärka det finansiella systemet

Ny inkomsttitel

2384 Ränteinkomster för lån för kommunmarkförvärv

Upphört

4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler

Namnändring

50¶Utgifter Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgårutgifterna till 537 311 miljoner kronor.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna till 520 698 miljonerkronor. Av detta belopp svarade utgiftsanslagen för 415 198 miljonerkronor. Tillkommande utgiftsbehov samt minskning av anslagsbehåll-ningar svarade sammantaget för 10 500 miljoner kronor. Räntorna påstatsskulden beräknades uppgå till 95 000 miljoner kronor.

Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antalpropositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, delshar riksdagen beslutat om ett antal förslag i budgetpropositionen. Vidarelägger nu regeringen ett antal ytterligare förslag. Om riksdagen bifallerförslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsanslagen med ca16 613 miljoner kronor. Detta belopp rymmer ett flertal utgifts-förändringar, varav de största är att hänföra till särskilda arbets-marknads- och utbildningspolitiskt motiverade insatser. Cheferna förUtbildnings- och Arbetsmarknadsdepartementen kommer senare idag attföreslå ytterligare sammanlagt 5 926 miljoner kronor för sysselsättnings-skapande åtgärder. Åtgärderna omfattar ökade resusser till komvux,gymnasieskolor, folkbildning samt universitet och högskolor medtillhörande studiestöd.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvensema har jagupprättat en specifikation över föreslagna och i förekommande fallbeslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget-propositionen. Denna specifikation (Bil. 1.5) täcker i princip periodent.o.m. mars 1993.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionenför budgetåret 1993/94 till 95 000 miljoner kronor. Belastningen på dettaanslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetårför vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samtav bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurservid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En ny beräkning frånRiksgäldskontoret ger vid handen att utgifter för räntor på statsskuldenfortfarande kommer att uppgå till 95 000 miljoner kronor men med endelvis förändrad sammansättning av lån i svenska kronor och lån iutländsk valuta. Riksgäldskontorets förslag till inkomst- och utgiftsstat förRäntor på statsskulden m.m. bör fogas till protokollet i detta ärende sombilaga 1.4. Anslaget Räntor på statsskulden bör i enlighet med förslagetföras upp på statsbudgeten för budgetåret 1993/94 med 95 miljarderkronor.

Sammantaget innebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag förbudgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt 431 811 miljoner kronor.

51¶Tabell 7. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94 Prop 1992/93'150

Miljarder kronor Bilaga j

Nuvarandeberäkning

Räntor på lån i svenska kronor

60,4

Räntor på lån i utländsk valuta

24,3

Valutaförluster, netto

10,3

Summa

95,0

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningenpå statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetensutgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknattillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslags-behållningar på reservationsanslag komma att uppgå till 4 500 miljonerkronor netto, under budgetåret 1993/94. De propositioner innebärandeanslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingenändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därförräknar jag även nu med att anslagsbehållningarna minskar med 4 500miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

1 syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa enrealistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp postenBeräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av dennapost görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar sominte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen beräknades denna post till 6 000 miljoner kronor.Jag beräknar även nu denna post till 6 000 miljoner kronor.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94

Miljoner kronor

Nyberäkning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

431 811

Statsskuld räntor

95 000

Förändring av anslagsbehållningar

4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

6 000

Summa

537 311

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och1993/94

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet avstatsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och iförslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 enligt vad som framgårav tabellerna 9 och 10.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handenatt budgetunderskottet minskar med 8,2 miljarder kronor jämfört med vadsom beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om

190,1 miljarder kr.

För budgetåret 1993/94 beräknas budgetunderskottet nu till 191,2miljarder kronor. Det innebär att budgetunderskottet nu beräknas bli 28,9miljarder kronor sämre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Statsinkomsterna för budgetåret 1993/94 uppskattas nu till 346,1miljarder kronor. Detta innebär en minskning med 12,3 miljarder kronorjämfört med budgetpropositionen. Minskningen är i huvudsak en följd aven försämring i konjunkturutvecklingen.

Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till425,7 miljarder kronor. Nu beräknas dessa utgifter till 442,3 miljarderkronor. Att utgifterna ökar sammanhänger bl.a. med att ytterligare medelför arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att föreslås senare idag.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudgetför budgetåret 1993/94 sedan budgetpropositionen har jag även samman-ställt i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i dettaärende. (Bil. 1.5).

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Tabell 9. Statsbudgetens saldo budgetåren 1991/92-1992/93

Miljarder kronor

1991/92

1992/93

Utfall

Budget-propo-sitionen

RRV

Ny be-räkning

Inkomster

397,7

381,2

374,3

375,0

Utgifter exkl. statsskuldräntor

496,5

493,4

492,1

Statsskuldräntor

60,0

83 0

85,0

73.0¶Saldo

-80,8

-198,3

-204,1

-190,1

Tabell 10. Statsbudgetens saldo budgetåret 1993/94

Miljarder kronor

1993/94

Procentuell förändring

Budget-propo-sitionen

Ny be-räkning

Från utfall1991/92 tillny beräkning1992/93

Från ny be-räkning 1992/93till ny beräkning1993/94

Inkomster

358,4

346,1

-5,7

-7.7

Utgifter exkl. statsskuldräntor

425,7

442,3

17,6

-10,1

Statsskuldräntor

95,0

95,0

0,0

30,1

Saldo

-162,3

-191,2

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om detredovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art ellerhänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som basanvänds de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Dettainnebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte

kan jämföras med den i tidigare års budgetförslag. Prop. 1992/93:150

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post Bilaga 1skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra-ordinär effekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är heltsjälvklar anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där deextraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggandeutveckling framgår.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vidframräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

— tillfälliga indragningar från arbetslivsfonden och arbetsmiljöfonden

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinäravid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-

lån

— engångsvisa besparingar

— kapitaltillskott till banker

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1991/92-1993/94

Miljarder kronor, löpande priser

1991/92

1992/93

1993/94

Underliggande budgetsaldo

-91,3

-173,5

-188,1

Som andel av BNP (%)

-6,4

-12,0

-12,7

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldensförändring och storlek.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala,utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekternaav de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär somRiksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter sombeslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan istället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverketscheckräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisatbudgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet somkassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endastgöras i efterhand när utfallen är kända. För prognoser antas att dekassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

54¶Tabell 12. Lånebehov och statsskuld Prop. 1992/93:150

Miljarder kronor ,

Bilaga 1

1991/92

1992/93

1993/94

Budgetunderskott

80,8

190,1

191,2

Kassamässiga korrigeringar

-6,3

-

Avskrivning av Vattenfallsstatslån

-17,2

Utlåning

31,4

6,7

7,2

Finansiering av underskott iArbetsmarknadsfonden, inkl, ränta

16,2

36,5

Finansiering av underskott iLönegarantifonden, inkl, ränta

-

3,0

3,9

Infrastrukturinvesteringar

16,5

Lån till Sparbanken Första

3,8

Infriat garantiåtagande Securum

13,1

Köp av aktier i Securum

1,0

Lånebehov

88,7

233,9

255,3

Skulddispositioner

-4,4

52,0

-10,0

Statsskuldförändring

84,3

285,9

245,3

Statsskuld vid utgångenav resp, budgetår

711,0

996,9

1 242,2

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

I och med att Statens Vattenfallsverk ombildades till ett aktiebolag om-vandlades verkets statslån till ett lån i Riksgäldskontoret. Detta skeddegenom att Riksgäldskontoret övertog Vattenfalls statslån på 17,2miljarder kronor och avskrev detta lån. Riksgäldskontoret lämnadesamtidigt ett lån på samma belopp till Vattenfall AB och Svenskakraftnät. Transaktionerna netto påverkade varken budgetutfall ellerlånebehov.

Riksgäldskontoret har, förutom denna speciella långivning, en om-fattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN förstudielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men välstatens lånebehov.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner avdispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, ellerskulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan dekassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningenav dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar avförskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakursersamtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade

valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremotnumera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosenför skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar avvalutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-deringskontot. De övriga skulddispositionerna prognostiseras inte.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringenenligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

4.1¶Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) redovisades attstatens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1992 uppgick till ca 185miljarder kronor, en ökning med ca 16 miljarder kronor jämfört med den1 juli 1991.

Regeringen har efter den 1 juli 1992 lagt fram förslag enligt tabell 12till riksdagen som berör omfattningen av den statliga ramen för garanti-åtaganden.

Tabell 12. Föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden somredovisades i prop. 1992/93:100 bil.l

Miljoner kronor

Proposition

Garantins Nuvarande

ändamål garantiram

Föreslagengarantiram

Förändring

Tidpunkt förförändringen

1992/93:150

Friidrotts-VMi Gtbg 1995

+ 28

1993-03-18

1991/92:153

Nordbankensrekonstruktion

9 850

-9 850

1993-01-04

(infriad)

1991/92:153

Nordbankensrekonstruktion

+ 43

1992-08-20

1992/93:135

Nordbankensrekonstruktion

10 000

+ 10 000

1993-01-04

1992/93:135

Nordbankensrekonsturktion

19 150

6 000

-13 150

1993-01-04

(delv. infr.)

1992/93:135

Gota bank

10 000

+ 10 000

1993-01-07

1992:93:132

Trafikleder

Stockholm

+ 400

1993-07-01

1992/93:100

Täckande avförluster tillföljd av statligaberedskaps-garantier FöOCB:J4

+ 10

1993-07-01

1992/93:100

Täckande avförluster p.g.a.kreditgarantiertill företag iglesbygden m.m.

+ 20

1993-07-01

1992/93:100

Finansiellt stöd

1 600

2 400

1993-07-01

1992/93:100

Exportkredit-garantiram förCentral- ochÖsteruropa

1 000

1 000

1993-04-14

56¶Riksrevisionsverket (RRV) upprättar årligen ett årsbokslut för staten.Årsbokslutet omfattar de statliga myndigheterna inklusive affärsverkenoch myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senarekategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljarder kronori enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I övrigt ligger Riksbankens till-gångar helt vid sidan av den statliga redovisningen.

I det följande redovisas en preliminär version av balansräkningen förbudgetåret 1991/92. Den slutliga versionen av årsbokslutet för statenberäknas publiceras av RRV under maj 1993.

5.1¶Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder somredovisas i nyssnämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anlägg-ningstillgångarna upp till anskaffningsvärden, minskade med avskriv-ningar. Kravet på myndigheterna att redovisa anläggningstillgångar harhittills varit begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till över-vägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdrags-myndigheter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådanatillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydandevärde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

Bokföringsförordningen (1979:1212) fick en ny lydelse fr.o.m 1 juli1991. Samma regler gäller numera för alla myndigheter. Enligt dessaskall samtliga tillgångar redovisas i myndigheternas balansräkningar. Denya reglerna träder emellertid i kraft successivt. För räkenskapsåret1991/92 gäller de för ett begränsat antal myndigheter. Samtliga myndig-heter beräknas ha övergått till att redovisa enligt de nya principernafr.o.m. räkenskapsåret 1993/94.

I balansräkningen för staten redovisas också tillgångarna upptagna tillberäknade nukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyan-skaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. Ibeloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnadsom värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av icke bokförda tillgångar och nukostnadför bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ca 100 myn-digheter. Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts ikolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några störremyndigheter saknas. Underlag för beräkning av kapitalvärdet för till-gångar som används inom försvaret t.ex. flygplan och fordon redovisasför närvarande inte. Däremot redovisas ett beräknat värde för försvaretsbyggnader och mark i nukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet avmuseisamlingar, bibliotek m.m. ingår inte i redovisningen. Den störstatillkommande posten bland nukostnadema är värdet av det statligavägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Balansräkningen är konsoliderad i viss omfattning. Fordringar ochskulder i myndigheternas mellanhavanden med Riksgäldskontoret

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

avseende löpande krediter och investeringslån är eliminerade.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnasoch skuldernas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett avackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten varpositiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbtfallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta be-roende på främst minskande budgetunderskott fram till 1991. Per den 30juni 1992 var den bokförda nettoförmögenheten -441,1 miljarder kronor.Balansräkningen återges i preliminär form i tabell 1.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

58¶Tabell 1. Preliminär balansräkning för staten

Miljarder kronor

Bokförda värden Beräknad nukostnad1

1992-06-30 1991-06-30 1992-06-30 1991-06-30

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar2

o Lager och förråd

14,7

10,4

15,1

11,6

o Skepp, maskiner och

inventarier

48,0

65,3

79,9

131,4

o Byggnader och mark

55,9

71,5

109,1

199,5

o Statliga vägar3

68,5

70,3

118,6

147,2

272,6

412,8

Finansiella tillgångar

o Aktier m.m.4

72,6

55,2

72,6

55,2

o Skattefordringar5

8,1

23,4

8,1

9,6

o Övriga fordringar6

166,1

169,8

166,1

169,8

o Likvida tillgångar

67,8

59,7

67,8

59,7

314,6

308,1

314,6

294,3

Summa tillgångar

433,2

455,3

587,2

707,1

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden’

o Lån i Sverige

641,3

525,4

641,3

525,4

o Lån utomlands

57,2

73,5

57,2

73,5

698,5

598,9

698,5

598,9

Övriga skulder

o Kortfristiga skulder

101,3

91,9

101,3

91,9

o Långfristiga skulder

33,1

28,0

33,1

28,0

134,5

119,9

134,5

119,9

Donationskapital

3,9

4,0

3,9

4,0

Verkskapital

o Avsättningar, fonder mm8

37,4

48,9

37,4

48,9

Statens nettoförmögenhet^’9

o Vid budgetårets början

-316,4

-351,4

-64,6

-189,1

o Förändring under budget-

året

-124,7

+ 34,9

-222,5

+ 124,5

Därav verksamhetens netto-

förändring10

-85,7

-43,4

Övriga kapitalför-

ändringar

-39,0

+78,39

Vid budgetårets slut

-441,1

-316,4

-287,1

-64,6

Summa skulder och kapital

433,2

455,3

587,2

707,1

1 Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv-ningar grundade på detta värde. I beloppen ingår även värdet av icke bokfördatillgångar.

2 Minskningen av värdet på materiella tillgångar mellan budgetåren förklaras främstav att affärsverket Vattenfall bolagiserats.

3 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet underden senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på

6¶Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1

anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen Prop. 1992/93:150till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel avanslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknadeinvesteringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverketsvägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskriv-ningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat medavskrivningar uppgår till 33,3 miljarder kr.

4 I posten aktier m.m. ingår statens aktier i Vattenfall AB till ett värde av 7,9miljarder kronor. Dessa aktier har inte åsatts något bokfört värde hos Kammar-kollegiet.

5 Förändringen mellan räkenskapsåren förklaras av att Riksskatteverket fr.o.m1991/92 redovisar skattefordringar med det belopp som beräknas inflyta i stället förmed nominellt belopp. Nominellt uppgår skattefordringarna till 22,7 miljarderkronor, därav beräknas 20 % inflyta.

6¶Därav lånefordringar 119,7 miljarder kr. Lånefordringarna har tagits upp till sinanominella belopp.

7 I de bokförda värdena, enligt Riksgäldskontorets redovisning, har skulder inomstaten räknats bort. Utlandslånen upptas till den valutakurs som gällde på boksluts-dagen.

8 Affärsverkens avsättningar redovisas fr.o.m. 1991/92 under posten Statens nettoför-mögenhet. Bokförda värden för 1990/91 har korrigerats enligt denna princip för attuppnå jämförbarhet mellan åren.

9 Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernasvärde. Förändringen av förmögenheten mellan två år motsvaras dels av statsbud-getens nettounderskott, dels av kapitalförändringar som främst avser invärderingoch upp/nedskrivning av finansiella tillgångar.Se även not 8.

10¶Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande (miljoner kronor).

Statsbudgetens underskott - 80 758

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m. - 4 505

Investeringstransaktioner - 431

Statsbudgetens nettounderskott - 85 694

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1992/93, omarbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifterintill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kronor (prop. 1991/92:150bil. 1:1, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350). Denna s.k. finansfull-makt får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statligainvesteringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten.Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt förinvestering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas medhänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 % av kostnaderna. Vidare fårfinansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn.I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst75 %. Regeringen kan också utnyttja finansfullmakten för arbets-marknadsutbildning och ytterligare sysselsättningsåtgärder såsomungdomspraktik. Slutligen kan regeringen med stöd av finansfullmaktenutöka några av de ramar för igångsättningstillstånd m.m. som riksdagen

fastställer för åtgärder inom bostadsförsörjningsområdet. Prop. 1992/93:150

Genom beslut den 31 januari 1993 utnyttjades finansfullmakten med Bilaga 1

2 000 miljoner kronor för utbildningsbidrag till ungdomar.

Jag anser att det inför budgetåret 1993/94 behövs en beredskap för attkunna ta i anspråk finansfullmakten för ytterligare sysselsättnings-åtgärder.

För budgetåret 1993/94 förordar jag att en finansfullmakt begärs intillett sammanlagt belopp av 2 500 miljoner kronor.

7.1¶Revision av statliga bolag och stiftelser

7.1.1¶Bakgrund

Regeringen redovisade i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100bil. 1) sin syn på revision av statligt bildade bolag och stiftelser. Härangavs att Riksrevisionsverket (RRV) bör utses till revisor eller ges rättatt utse revisor i bolagen. Även då staten medverkar vid stiftelsebild-ningar bör RRV utses som statens revisor. Även RRVs förvaltningsrevi-sionella kompetens bör tillvaratas vid sådan ombildning. Riksdagen hadeingen erinran mot detta (bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128).

I årets finansplan (prop. 1992/93:100 bil. 1) anmälde regeringen att detäven bör klargöras hur statsmakternas behov av insyn i verksamhetersom bedrivs i bolag och stiftelser som bildats av myndigheter skallgaranteras. RRV har föreslagit regeringen att RRV bör ges rätt attgranska samtliga av myndigheter bildade bolag och stiftelser. Regeringentog dock inte ställning till förslaget utan anmälde att man avsåg att be-handla frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomi-administrativa regelverket skall tillämpas på organisationer som inte ärstatliga myndigheter, vilket RRV utreder på uppdrag av regeringen. RRVhar nyligen i en skrivelse avrapporterat den del i nyss nämnda uppdragsom avser revision av statliga bolag och stiftelser. Jag kommer nu attföreslå hur revisionen av statliga bolag och stiftelser bör utformas, delsvad gäller granskning av statliga bolags och stiftelsers verksamhet, delsvad gäller extern årlig revision av statliga bolag och stiftelser.

7.1.2¶Riksrevisionsverkets rätt att granska verksamheten

RRV föreslår i sin skrivelse att lagen (1987:519) om Riksrevisionsverketsgranskning av statliga aktiebolag och stiftelser ändras så att regeringenges möjlighet att besluta om tillägg till den förteckning över statliga bolagoch stiftelser som lämnas i lagen.

Jag anser att det är angeläget att de statliga revisionsorganen kangranska statlig verksamhet som är av väsentligt samhällsintresse. Stats-makternas möjlighet till insyn i sådan verksamhet som bedrivs av bolagoch stiftelser regleras i lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagensrevisorer och i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning avstatliga aktiebolag och stiftelser.

61¶Riksdagens revisorer har enligt den förstnämnda lagen rätt att granska Prop. 1992/93:150all statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag och stiftelser, om Bilaga 1verksamheten är reglerad i lag eller någon annan författning eller omstaten som ägare eller genom tillskott av statliga anslagsmedel ellergenom avtal eller på annat sätt har bestämmande inflytande över verk-samheten. Härigenom tillgodoses riksdagens behov av insyn i den statligaverksamhet som bedrivs i bolag och stiftelser. Riksdagen kan dockföreskriva att en viss verksamhet skall vara undantagen från Riksdagensrevisorers granskning.

Regeringens möjlighet till insyn via RRV:s granskningsrätt är merbegränsad genom att det i lagen om RRV:s granskningsrätt föreskrivssärskilt, i form av en förteckning, vilka statliga bolags och stiftelsersverksamhet RRV får granska. När en verksamhet, helt eller delvis, över-förs från en myndighet till ett bolag eller en stiftelse och det anseslämpligt att RRV ges rätt att granska verksamheten måste en ändring avlagen göras av riksdagen. Det innebär även att i de fall omvärlds-förändringar talar för att RRV bör ges rätt att granska ett befintligtbolags eller en stiftelses verksamhet som inte anges i lagen så måste ettbeslut härom föregås av en lagändring. Detsamma gäller vid ändring avfirma för bolag som redan finns upptagna i lagens förteckning överbolag.

Staten har i allt större utsträckning beslutat om att överföra verksamhetsom bedrivs av myndighet till annan verksamhetsform genom bildandeav bolag och stiftelser. Formerna för statsmakternas insyn och kontrollförändras därmed. Det är angeläget att staten genom sina revisionsorganges en fortsatt möjlighet till insyn i och kontroll av dessa bolags ochstiftelsers verksamhet, i de fall verksamheten till övervägande del ärberoende av fortlöpande finansiering med statliga medel, är reglerad iallmän författning eller genom särskilda regeringsbeslut eller när statenpå annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Dettavar också den principiella syn som låg till grund för 1987 års riksdags-beslut som gav Riksdagens revisorer och RRV rätt att granska statligabolags och stiftelsers verksamhet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:-KU29, rskr. 1986/87:226). Som skäl för att RRV givits en merbegränsad granskningsrätt än Riksdagens revisorer anfördes i propositio-nen skillnaderna i syften, inriktning och utformning av revisionsverk-samheten hos de båda revisionsorganen.

Det ligger inom regeringens ansvarsområde som verkställande organatt ha en ändamålsenlig kontroll av effektiviteten i verksamhet som stateni något hänseende kan anses vara ansvarig för eller har ett bestämmandeinflytande över. I de fall förändringar i verksamhetens förutsättningareller innehåll visar sig vara påkallade ankommer det på regeringen attunderställa riksdagen frågan för prövning. En förutsättning för detta äratt regeringen ges möjlighet att på ett effektivt och tillförlitligt sätt erhållainformation om verksamhetens innehåll och resultat. RRV:s förvaltnings-revisionella granskningar utgör härvid ett viktigt underlag för regeringensprövning. Med de omfattande förändringar i statsförvaltningen som nusker genom att flera för staten angelägna verksamheter överförs från

myndigheter till bolag och stiftelser som ägs eller bildas av staten,upphör RRV:s automatiska rätt att granska dessa verksamheter. Detligger i regeringens intresse att förändringar i verksamhetsformer inteförsvårar möjligheterna till en sådan allsidig och oberoende granskningav hur statliga åtaganden och samhällsmål uppfylls som RRV:s förvalt-ningsrevision representerar. Det är härvid angeläget att beslut om fortsattmöjlighet att granska sådan statlig verksamhet genom RRV kan fattas påett mer ändamålsenligt och flexibelt sätt än vad som nu är fallet.

Jag anser därför att lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets gransk-ning av statliga bolag och stiftelser bör ändras på så sätt, att RRV gesrätt att granska statlig verksamhet som bedrivs av bolag och stiftelsersom staten bildat för ändamålet eller som staten äger eller på annat sätthar ett bestämmande inflytande över. Jag delar således inte RRV:s upp-fattning, att regeringen bör genom förordning kunna besluta om tilläggtill förteckningen i lagen. Det förefaller inte ändamålsenligt att uppgifterom vilka bolags och stiftelsers verksamhet RRVs granskningsrättomfattas av skall kunna återfinnas endera i lagen eller i en förordning.Det kan också skapa oklarhet om i vilka fall t.ex. ett nytt av staten bildatbolag vars verksamhet RRV bör ges rätt att granska bör föras upp i lageneller i förordningen. Riksdagen bör i stället genom en ändring i lagen,på samma sätt som i fråga om Riksdagens revisorer, ge RRV rätt attgranska sådan statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag ellerstiftelse. Det ankommer därefter på regeringen att, med stöd av 8 kap.13 § 1 regeringsformen, genom förordning besluta föreskrifter omverkställighet av lagen, innebärande att den nuvarande förteckningen ilagen istället tas in i en förordning som utfärdas i samband medlagändringen. Jag vill därvid understryka att verkställigheten av lagenskall ske med samma utgångspunkter som nu gäller, dvs. att RRVsgranskningsrätt bör komma i fråga för aktiebolag och stiftelser som statenhar ett bestämmande inflytande över när dessa bedriver verksamhet somär förenad med ett samhälleligt åtagande eller där en fungerande marknadoch konkurrens saknas. Avsikten är därmed inte att utöka tillämpnings-området t.ex. genom att ge RRV rätt att granska verksamhet i bolag somstaten, av konjunkturella eller liknande skäl, iklätts ett ägaransvar för.Ändringen syftar således enbart till en för statsmakterna effektivarehantering av dessa frågor.

7.1.3¶Årlig revision av redovisningen och förvaltningen

I 1992 års budgetproposition angav regeringen att RRV vid ombildningav myndigheter och affärsverk till statligt ägda aktiebolag bör utses tillrevisor alternativt ges rätt att utse revisor i bolaget. Även då statenmedverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor.

Enligt 10 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) väljer bolagsstämmanrevisor. I bolagsordningen kan det dock bestämmas att en eller flerarevisorer, dock inte alla, skall utses i annan ordning. Den revisor somutses på annat sätt än av bolagsstämman blir medrevisor, med sammarevisionsansvar som den av bolagsstämman utsedde revisorn. Till revisor

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

kan enligt 10 kap. 2 § aktiebolagslagen även auktoriserat eller godkäntrevisionsbolag utses. RRV kan däremot, som myndighet, inte utses tillrevisor i aktiebolag. Jag anser emellertid inte att en ändring av aktie-bolagslagen nu är behövlig eftersom lagen redan medger att det i bolags-ordningen införs en föreskrift om att revisorer, utöver den av bolags-stämman valde revisorn eller revisionsbolaget, skall utses på annat sätt.

Jag finner mot denna bakgrund att regeringen vid ombildning avstatliga myndigheter och affärsverk till aktiebolag i vilka staten som ägareges ett bestämmande inflytande i aktiebolagslagens mening, bör tillse attdet tas in en bestämmelse i bolagsordningen att RRV skall utse revisor.Bestämmande inflytande i aktiebolagslagens mening har den som ärmajoritetsägare eller där ägaren genom föreskrift i bolagsordningen ellergenom avtal mellan aktieägarna (konsortialavtal) givits ett bestämmandeinflytande. Mitt förslag innebär således att den av RRV utsedde revisorni dessa bolag blir medrevisor med samma revisionsansvar som den avbolagsstämman utsedde revisorn eller revisionsbolaget. Jag anser även attdet, när verksamhet överförs från myndighet till ny associationsformgenom bildande av stiftelse, i stiftelseurkunden på samma sätt bör före-skrivas att RRV skall utse revisor. Denna rätt bör även kunna reglerasi avtal mellan staten och stiftelsen. Mitt förslag överensstämmer ihuvudsak med RRV:s förslag.

RRV påtalar i sin skrivelse att RRV:s instruktionsenliga uppgift attrevidera myndigheter inte låter sig göras enligt god revisionssed i de fallRRV inte har insyn i bolag som, för statens räkning, bildats av myndig-heter. Detta är givetvis inte tillfredsställande. Vad som nu anförts bördärför även tillämpas när statliga myndigheter, efter föreskrivet tillståndfrån statsmakterna, medverkar i bolags- resp, stiftelsebildning. Dettaligger väl i linje med vad som gäller för revision i moderbolag iförhållande till dotterbolag i en koncern. Förslaget innebär att berördamyndigheter vid upprättande av bolagsordning eller motsvarande har attföreskriva att RRV skall utse revisor. För redan bildade bolag ochstiftelser bör staten verka för att motsvarande bestämmelse förs in ibolagsordning och stadgar. Härigenom garanteras möjligheterna attverifiera hur medlen används av berörda myndigheter.

Dessa principer innebär sammanfattningsvis att RRV i normalfallet börutse en revisor i bolag och stiftelser där statlig verksamhet överförts frånförvaltningsmyndigheter eller affärsverk i vilka staten har ett be-stämmande inflytande i aktiebolagslagens mening samt i de fall bolageller stiftelser bildats av myndighet. Jag avser således inte heller i dettafall sådana bolag som staten, av t.ex. konjunkturella skäl, övergångsvisiklätt sig ett ägaransvar för. Undantag från att föreskriva att RRV skallutse revisor enligt de redovisade principerna bör dock kunna göras närregeringen bedömer att särskilda skäl för det föreligger. Även i de fallundantag görs från att RRV skall utse revisor i bolag och stiftelser sombildas av myndighet bör det i bolagsordning eller stiftelseurkund före-skrivas att RRV skall ha samma rätt som revisor för moderbolag har iförhållande till dotterbolag i en koncern att inhämta uppgifter av bolageteller stiftelsen resp, dess revisorer.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

7.1.4¶Övrigt

Vid själva övergången från statliga affärsverk och myndigheter till annanassociationsform behöver ett antal frågor lösas. Exempel på detta ärvärderings- och andra redovisningsfrågor, frågor om hantering avingångna avtal och andra åtaganden, t.ex. pensionsskulder. RRV har enupparbetad kompetens om vilka bestämmelser som gäller för såväl myn-digheter som aktiebolag och stiftelser och hur sådana frågor som jag nyssnämnde bör hanteras vid överföring i ny verksamhetsform. Eftersom detofta är fråga om ansenliga ekonomiska värden som berörs vid ombild-ning är det väsentligt att RRV:s kompetens på området utnyttjas redan iett tidigt skede inför ombildning.

Det bör ankomma på RRV att i sin årliga rapport till regeringen omdet ekonomiadministrativa läget och resultatet av årets revision ävenredogöra för sina insatser vad gäller statliga bolag och stiftelser.

7.1.5¶Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementetupprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets gransk-ning av statliga aktiebolag och stiftelser.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1:1.6.Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådanbeskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande frånLagrådet behöver därför inte inhämtas.

7.2¶In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) anfördes att enöversyn av statliga betalningstidpunkter har genomförts av Riksgälds-kontoret och Riksrevisionsverket. Resultatet av denna översyn är nuunder beredning och jag avser att återkomma med förslag till åtgärder vidett senare tillfälle. En särskild utredare har i ett annat sammanhangtillkallats med uppgift att göra en översyn av uppbördslagstiftningen (dir.1993:22). I detta arbete ingår att väga in vad som har sagts i rapportenom översynen av statliga betalningstidpunkter.

7.3¶Effekter på 1993/94 års statsbudget avseende införandetav generell räntebeläggning av statliga medelsflöden

Riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra en räntebeläggningav statliga medelsflöden (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20,rskr. 1992/93:189). För att de myndigheter som skall omfattas avräntebeläggningen skall erhålla avsett ränteincitament bör nuvarandebokföringsmässiga omföringar ersättas med betalningar. Riksrevisionsver-ket och Riksgäldskontoret arbetar för närvarande med att utforma rutinerför detta. Det står redan klart att det bör införas nya rutiner som kommer

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

att innebära en engångsvis förstärkning respektive merbelastning påstatsbudgeten för budgetåret 1993/94. Jag tänker då främst på inkomsttit-larna 1411 Mervärdesskatt och 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.

För närvarande avräknar statliga myndigheter löpande ingåendemervärdesskatt mot inkomsttiteln 1411 Mervärdesskatt. Den förändringsom bör göras innebär att myndigheterna skall lämna uppgift omingående mervärdesskatt samlat för en kalendermånad. Uppgifterna börlämnas månaden efter den månad som uppgifterna avser. Detta innebären förskjutning av redovisningen mot inkomsttiteln med en kalendermå-nad. För budgetåret 1993/94 innebär detta att redovisningen motstatsbudgeten endast kommer att avse elva månader. Inkomsttiteln 1411Mervärdesskatt beräknas därför öka med omkring 1 miljard kronorjämfört med motsvarande beräkning i 1993 års budgetproposition.

Statliga myndigheter överför för närvarande varje månad ett beloppsom motsvarar myndighetens lönekostnadspålägg till inkomsttiteln 5211Statliga pensionsutgifter, netto. Den förändring som bör göras innebär entidsmässig förskjutning av redovisningen mot inkomsttiteln med enmånad, vilket innebär att redovisningen för budgetåret 1993/94 även idetta avseende kommer att omfatta elva månader. Inkomsttiteln 5211Statliga pensionsutgifter, netto beräknas därför minska med 1,5 miljarderkronor jämfört med motsvarande beräkning i 1993 års budgetpro-position.

Jag vill dock understryka att effekterna av de förändrade rutiner somjag nyss har redogjort för är av övergångskaraktär och statsfinansielltneutrala på sikt.

När det gäller utformningen av de bestämmelser som behövs om hurmyndigheterna skall hantera frågorna om ingående mervärdesskatt ochlönekostnadspålägg avser jag att återkomma till regeringen med förslag.

7.4¶Postgirot

Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om avveckling avPostgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100,bil. 1, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Riksdagen har vidarebeslutat (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) att ett utvecklat statligt betalningssystem skall införas. Detta systemskall tillgodose statens krav på kostnadseffektivitet, säkerhet, informationoch redovisning samt möjliggöra valfrihet för myndigheter och allmänhetgenom att tillåta att betalningar effektueras både genom Postgirot ochbanksystemet. Målet är att detta nya system skall införas den 1 juli 1993.Postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga betalningarna upphör ioch med att det nya systemet tas i drift. Detta innebär att förordningen(1974:591) om skyldighet att använda Riksbanken eller Postgirot förstatliga betalningar upphör att gälla. Riksdagen har uttalat att föränd-ringar i det statliga betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att dekrav som riksdagen har ställt på systemet uppfylls.

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 7) anfördes att denöversyn av Postgirots verksamhetsområde som aviserades i prop.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1991/92:100 bil. 1, visar att Postgirot med nuvarande befogenheter klarar Prop. 1992/93:150av att den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar avskaffas. De Bilaga 1minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om statligabetalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgifts-intäkter. I den mån Postgirot anser sig behöva komplettera betalnings-tjänsten med banktjänster bör detta lösas genom samarbete med bankerna.

Vidare anfördes att avvecklingen av Postgirots kvarvarande ensamrätttill statliga betalningar bidrar till ett effektivare betalningssystem.Effektiviteten hämmas dock av att vissa systemlösningar, exempelvissådana som förutsätter att Postgirot får rätt att verkställa betalningargenom debiteringar på bankkonton, inte har kunnat införas. Klargörandetav konkurrensförutsättningarna på betalningsmarknaden förutsattes ledatill att Postgirot och bankema/Bankgirot gjorde ett förnyat försök attfinna lösningar som ytterligare ökar effektiviteten i betalningssystemet.

Regeringen har den 18 februari 1993 givit Riksrevisionsverket iuppdrag att i samband med upprättande av avtal om statens betalningsför-medling beakta nyss nämnda aspekt och att utan fördröjning rapporteratill regeringen om hinder för den avsedda utvecklingen uppkommer.

Riksdagen har uttalat (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) att detär av stor vikt från konkurrenssynpunkt att Postgirot kan förmedlabetalningar till och från banksystemet genom debiteringar av bank-konton. Regeringen anmodas att i kompletteringspropositionen redovisaför riksdagen hur dessa frågor utvecklas.

Riksrevisionsverket har den 8 april 1993 inkommit med en skrivelsetill regeringen där de bl.a. redogör för att parterna ännu inte har nåttfram till någon lösning som möjliggör att Postgirot kan utföra debi-teringar på alla bankers konton. Jag förutsätter att parterna fortsätteransträngningarna att finna affärsmässiga lösningar i denna fråga. Mitt målär oförändrat att ett utvecklat statligt betalningssytem skall kunna införasden 1 juli 1993 och att förordningen (1974:591) om skyldighet attanvända Riksbanken eller Postgirot för statliga betalningar därmed skallkunna upphöra att gälla.

Från statsbudgeten utbetalas bidrag till över 100 internationella organisa-tioner. Flertalet av dessa organisationer är små och inriktade på välavgränsade specialområden. Andra åter har tusentals anställda ochbedriver en såväl ämnesmässigt som geografiskt spridd verksamhet.

De sammanlagda bidragen uppgick till över 5 miljarder kronorbudgetåret 1991/92.

Inom regeringskansliet genomförs en översiktlig granskning av deekonomiadministrativa styrsystemen i några av de större organisationersom Sverige tillhör. Genomgången visar på att brister finns i dettaavseende, särskilt med avseende på uppföljning och utvärdering avverksamheten, men också i fråga om precisering av verksamhetsinriktn-ing och prioriteringar.

För Sverige som engagerad medlem och i vissa fall stor bidragsgivare

är det av intresse att ekonomiadminstrationen i de internationella Prop. 1992/93:150organisationerna håller en hög standard. Endast därigenom kan Sverige Bilaga 1och andra medlemmar få tillfredsställande garantier för att de resursersom, i konkurrens med nationella behov, ställs till organisationernasförfogande används på effektivast möjliga sätt.

Nyssnämnda granskning visar att flera organisationer har fastställtregler i fråga om den ekonomiadministrativa styrningen som ger uttryckför en hög ambitionsnivå. Efterlevnaden av reglerna varierar dockavsevärt i många fall.

För Förenta Nationerna har generalförsamlingen fastställt regler sombygger på en modem syn på den ekonomiadministrativa styrningen ioffentliga organ. Ekonomistyrningen och verksamhetsuppföljningen sessom en integrerad process. Medelfristiga planer omsätts successivt itvååriga budgetar. Stor vikt läggs vid den löpande uppföljningen avverksamheten och vid att den utvärderas både internt och externt. Andraorganisationer i FN-systemet tillämpar liknande regler utan att hafastställt ett sammanhängande regelsystem.

Sverige bör aktivt verka för en effektiv ekonomistyrning i de interna-tionella organisationerna. Alla större organisationer med diversifieradverksamhet bör utforma sin ekonomistyrning i linje med de principer somligger till grund för FN-modellen. Dessa organisationer bör ocksåutveckla en strategi för att omsätta principerna i verkligheten. Inslag i ensådan strategi bör bl. a. vara ett kontinuerligt utvecklingsarbete syftandetill anpassning av generella modeller till den organisationsspecifikaverksamheten, centralt metodstöd till linjeansvariga samt utbildning avpersonalen. Ett effektivt stöd kan också lämnas av revisionen. Denexterna revisionen bör bedrivas i enlighet med de riktlinjer som antagitsav International Organization of Supreme Audit Institutions (INTOSAI).

Betydande delar av verksamheterna inom flertalet av de undersöktaorganisationerna finansieras med frivilliga bidrag vid sidan av dereguljära budgetarna. Detta medför, som analysen i Nordiska FN-projektet, vilken redovisats för riksdagen i budgetpropositionen 1991/92,påvisar, risker för oönskade effekter på prioriteringarna i den reguljärabudgeten. För att motverka sådana effekter verkar regeringen dels föratt frivillig finansiering inte avser reguljär, löpande verksamhet, dels attverksamheter som finansieras med frivilliga bidrag så långt som möjligtplaneras och budgeteras i samband med den reguljära planeringen ochbudgeteringen.

Den betydande frivilligfinansieringen vid sidan av de reguljärabudgetarna i de internationella organisationerna innebär med nödvändig-het svårigheter att redovisa dessa organisationers samlade verksamhet.Detta medför att presentationen i budgetpropositionen av dessa organisa-tioners verksamhet blir splittrad och sporadisk. Regeringen avser, i denutsträckning som är möjlig, inkludera systematisk redovisning även avden frivilligfinansierade delen i budgetpropositionen. En sådan redo-visning förutses underlättas om och när det svenska synsättet påbudgetering slår igenom i dessa organisationer.

Flertalet stora bidragsgivare till de internationella organisationernas

reguljära budgetar har som generell politik drivit linjen om realnolltillväxt i de reguljära budgetarna. Sverige har i denna fråga intagit enmera flexibel hållning.

Att generellt förespråka real nolltillväxt i de internationella organisa-tionernas reguljära budgetar innebär att alla organisationer bedöms somlikvärdiga med avseende på prioritet och ekonomiadministrativ kompe-tens. Så är naturligvis inte förhållandet. En individuell prövning av varjeorganisation är därför den principiellt mest tilltalande politiken och skullekunna resultera i förslag till såväl minskningar som ökningar. Enprövning med denna innebörd förutsätter emellertid en ingåendekännedom om verksamhetsresultat, dvs. fullgjorda prestationer ocheffekter. En sådan kunskap kan endast erhållas genom en redovisning tillbidragsgivarna baserat på en väl fungerande ekonomiadministrationinnefattande såväl löpande årlig uppföljning som utvärderingar avverksamheten. Förvaltningsrevision med tillräcklig täckningsgrad börockså utföras.

I den mån tillräcklig information för individuell bedömning av deinternationella organisationernas reguljära budgetar inte föreligger, finnsbehov av en generell linje att falla tillbaka på. Real nolltillväxt ter sigdärvid, trots de invändningar av principiell natur som ovan redovisats,som den mest användbara generella linjen.

Den förordade linjen innebär sålunda inte att real nolltillväxt uppsättssom en princip eller ett mål i sig. Kravet på real nolltillväxt tillgrips i falldå adekvat beslutsunderlag saknas.

Den förordade linjen innebär att stöd för förslag om ökade realabudgetresurser bör ges endast i fall där det kan påvisas att nödvändigtbudgetutrymme inte kan eller bör beredas genom omprioriteringar inomorganet. Dessutom måste förutses att situationer kan uppkomma då ettinternationellt organ genom beslut i mellanstatligt forum åläggs nytill-komna uppgifter av en omfattning som uppenbarligen måste kräva nyaresurser - även om organets ekonomiadministrativa system inte nått dengrad av transparens som enligt ovan bör krävas.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

69 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringendels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken somförordats,

2. godkänna det saneringsprogram för de offentliga finanserna på81 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1998 som jagförordat i det föregående,

3. godkänna riktlinjerna för statlig valutaupplåning som förordats idet föregående,

4. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen somförordats,

5. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret1993/94,

6. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna förbudgetåret 1993/94,

7. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov,netto för budgetåret 1993/94,

8. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor påstatsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94,

9. till Räntor på statsskulden, m.m. förbudgetåret 1993/94 anvisa ettförslagsanslag på 95 000 000 000 kr.,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) omstatens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbets-marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad somförordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.,

12. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riks-revisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,

13. godkänna principerna för revision av statliga bolag och stiftelseri enlighet med vad som förordats (avsnitt 7.1),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

14. statliga garantiåtaganden (avsnitt 4),

15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17. finansiell styrning (avsnitt 7.2 - 7.4),

18. budgetar m.m. i internationella organisationer (avsnitt 8).

70 Innehållsförteckning

Innehåll Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan

1¶Den ekonomiska politiken i sammanfattning ........ 1

1.1¶Den svenska ekonomin — problem och möjligheter . 2

1.2¶Den ekonomiska politikens inriktning......... 3

1.3¶En politik för att bekämpa arbetslösheten och säkra

en varaktigt låg inflation................. 5

1.4 En politik för att återupprätta Sverige som tillväxt-

och företagarnation .................... 7

1.5¶En politik för att trygga och förnya välfärden .... 8

1.6¶En politik för att säkra en uthållig tillväxt ...... 9

1.7¶Ekonomikommissionens betänkande .......... 9

2¶Den ekonomiska utvecklingen................. 10

2.1¶De internationella förutsättningarna........... 10

2.2¶Utsikterna för den svenska ekonomin 1993-1994 ... 12

3¶Stabiliseringspolitiken...................... 16

3.1¶Finanspolitiken och den stabiliseringspolitiska

avvägningen......................... 16

3.2¶Penning- och valutapolitiken............... 17

3.3¶Lönebildningen....................... 19

3.4¶Arbetsmarknadspolitiken................. 20

4¶Budgetpolitiken.......................... 22

4.1¶Sanering av den offentliga sektorns finanser ..... 22

4.2¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)....... 23

4.3¶Den långsiktiga utgiftsstrategin (LUS)......... 24

4.4¶Lånebehov och statsskuldpolitik............. 30

5¶Finanskrisen ........................... 32

5.1¶Finanskris, fastighetskris och den reala ekonomin . . 32

5.2¶Internationella erfarenheter................ 34

6¶Tillväxtpolitiken......................... 38

6.1¶Arbetsmarknaden...................... 39

6.2¶Forsknings- och utbildningspolitiken.......... 39

6.3¶Kapitalbildning och företagande............. 40

6.4¶Infrastrukturpolitiken................... 41

6.5¶Skattepolitiken ....................... 42

6.6¶Konkurrenspolitiken.................... 43

7¶Den kommunala ekonomin................... 44

8¶EES och EG............................ 45

71¶Statsbudgeten och särskilda frågor

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1¶Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 ...... 46

1.1¶Beräkningsförutsättningar................. 46

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1992/93 .................... 46

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1993/94 .................... 49

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93

och 1993/94 52

2¶Underliggande budgetutveckling................ 53

3¶Budgetunderskott och statsskuld................ 54

4¶Redovisning av statens garantiåtaganden........... 56

5¶Årsbokslut för staten budgetåret 1991/92 .......... 57

5.1¶Balansräkning med noter................. 57

6¶Finansfullmakten......................... 60

7¶Finansiell styrning........................ 61

7.1¶Revision av statliga bolag och stiftelser ........... 61

7.1.1¶Bakgrund...................... 61

7.1.2¶Riksrevisionsverkets rätt att granska

verksamheten ................... 61

7.1.3¶Årlig revision av redovisningen och

förvaltningen ................... 63

7.1.4¶Övrigt........................ 65

7.1.5¶Upprättat lagförslag ............... 65

7.2¶In- och utbetalningstidpunkter för statliga

betalningar..................... 65

7.3¶Effekter på 1993/94 års statsbudget avseende

införandet av generell räntebeläggning av statligamedelsflöden ........................ 65

7.4¶Postgirot........................... 66

8¶Budgetar m.m. i internationella organisationer....... 67

Hemställan ............................... 70

gotab 43616, Stockholm 1993

Bilaga 1.1

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver deninternationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olikaverk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av densvenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska central-byrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunkturinsti-tutet publicerade den 30 mars. Vidare har en grupp bransch- resp,konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarnaåvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Därutöver innehåller nationalbudgeten analyser av det ekonomiskaförloppet i ett medelfristigt perspektiv. De traditionella prognoserna föråren 1993 och 1994 kompletteras med en kalkyl över den svenskaekonomins utveckling under 1995-1998. Beräkningarna är gjorda medhjälp av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Dessutomanalyseras hot som kan leda till en sämre utveckling, men också positivafaktorer som kan medföra en högre ekonomisk tillväxt.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådetAnders Palmér. Kalkylerna avslutades den 15 april 1993.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

1.1¶Utvecklingen 1993-1994

Sedan bedömningen av den ekonomiska utvecklingen gjordes i denpreliminära nationalbudgeten har den internationella konjunkturenförsämrats, främst beroende på utvecklingen i Tyskland. Därmed blirmarknadstillväxten för svensk export låg, i första hand under 1993 menockså under 1994. Uppgången väntas stanna på ca 2 1/2% i år och ca5% nästa år, vilket är en väsentlig nedrevidering jämfört med bedöm-ningen i januari. Samtidigt har de svenska företagens konkurrenskraftstärkts ytterligare genom kronans fortsatta depreciering. Det är emellertidsvårare att vinna marknadsandelar i en låg- än i en högkonjunktur.Företagen kommer sannolikt till stor del att utnyttja det uppkomnautrymmet till att höja sina vinstmarginaler. Relativpriserna beräknas ändåsjunka avsevärt och exportvolymen öka betydligt, både under 1993 och1994. Genomslaget på de inhemska priserna av den lägre kronkursenväntas bli begränsat p.g.a. den låga aktivitetsnivån. En viss nedrevideringav den inhemska efterfrågan har dock gjorts. Sammantaget väntas BNPfalla med 1,7% 1993 och stiga med 1,2% 1994. Återhämtningen nästaår beror helt på den konkurrensutsatta sektorns snabba expansion. Antaletpersoner utanför den ordinarie arbetsmarknaden ökar gradvis underprognosperioden. Omfattande åtgärder gör att den öppna arbetslöshetenväntas stanna på ca 7 %.

Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion 1981-1994

Index 1981=100

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektom också inkluderar stat ochkommun

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den inhemska aktivitetsnivån påverkas i hög grad av den anpassningsom pågår i ekonomin. Hushåll och företag håller på att sanera sinekonomi efter den kraftiga låneexpansionen under senare delen av 1980-talet. Konsolideringsbehovet accentueras av den sänkning av tillgångs-priserna som inträffat. Därigenom ökar det finansiella sparandet ochkonsumtion och investeringar dämpas.

Det är mycket svårt att bedöma hur länge denna process varar och hurstark den blir. De lägre räntor som etablerats efter det att kronan börjadeflyta mildrar de kontraktiva effekterna, även om realräntorna fortfarandeär höga. De stora utlandskonkurrerande företagens finansiella ställningstärks av den lägre kronkursen och de därmed högre vinsterna. Mångasmå företag har däremot fått en försämrad finansiell ställning. Ökaderealinkomster under 1992 skapade utrymme för en viss konsolidering förhushållen. De fallande inkomsterna i år tvingar dock många hushåll attväsentligt dra ned sin konsumtion för att klara av räntor och amorte-ringar.

Hur utdragen konsolideringsprocessen blir hänger också nära sammanmed hur ekonomin utvecklas framöver. Hushållens sparbeteende ärsannolikt känsligt för förväntningarna avseende arbetslösheten. Osäkerhetom den framtida egna ekonomin ger hushållen starkare motiv att vidgasina finansiella marginaler.

Ett eventuellt fortsatt prisfall på bl.a. egna hem och andra fastigheterskulle skärpa behovet av skuldsanering och dämpa aktiviteten i ekonominunder 1993 och 1994. Räntekänsligheten är sannolikt betydande. Ju merräntorna faller, desto gynsammare utvecklas tillgångspriserna och destobättre blir balansen mellan tillgångar och skulder. Därmed avtarkonsolideringsbehovet. Prisförväntningama är också av avgörandebetydelse. Så länge aktörerna tror på fallande tillgångspriser avvaktareventuella köpare. Eftersom det skapats ett stort sparandeöverskott i denprivata sektorn och konsumtion och investeringar inom vissa områdenhållits tillbaka under några år finns sannolikt en uppdämd efterfrågan.Det är dock svårt att veta när förväntningarna bryts med en tydliguppgång av tillgångspriserna och en återhämtning av konsumtion ochinvesteringar som följd.

Finanskrisen är fortsatt mycket djup, vilket får konsekvenser för denreala ekonomin. Via belastningen på statsbudgeten kan inflations-förväntningarna komma att påverkas, vilket tenderar att leda till högrelånga räntor. Bankernas behov av att banta sina balansräkningar för attklara kapitaltäckningen kan medföra en mer restriktiv kreditprövning. Iså fall hämmas aktiviteten i ekonomin, särskilt i en uppgångsfas närefterfrågan på krediter börjar stiga. Marginalen mellan in- och utlånings-räntor är stor, vilket leder till en hög kostnadsbelastning på företag ochhushåll och till försämrad ekonomisk tillväxt.

Mot denna bakgrund ter sig utsikterna för den svenska ekonomin intesärskilt ljusa för 1993, men betingelserna för en återhämtning därefter ärgoda. De finansiella obalanserna kommer successivt att avta. Industrinskonkurrenskraft kan förväntas fortsätta att vara mycket god samtidigt somtillväxten på utlandsmarknaderna blir allt högre. Incitamenten för arbete

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

och produktivitet har stärkts. Det sannolika är dock att genomslaget påden svenska ekonomin av dessa positiva faktorer i huvudsak kommer attdröja till efter 1994.

Till grund för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling1993-1994 ligger några tekniska antaganden. För valutor användsstoppkurser som baseras på genomsnittet för mars månad 1993. När detgäller räntor antas gradvisa sänkningar komma att genomföras i T\sklandoch att Sverige följer med i denna utveckling.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 1:2 SEK: effektiv växelkurs 1980-1994

Källor: OECD, Riksbanken och Finansdepartementet

Internationella förutsättningar

Tillväxten inom OECD-området uppgick till knappt 11/2% under förraåret. Den ekonomiska aktiviteten tilltog i Nordamerika samtidigt somfallet dämpades i Storbritannien. I övriga Västeuropa och Japan mattadeskonjunkturen markant under året. En ytterligare försvagning av tillväxteninom OECD-området väntas i år. Visserligen ökar aktiviteten i Nor-damerika och Storbritannien, men motverkas av en fortsatt nedgång iKontinentaleuropa och Japan, där återhämtningen väntas börja först under1994 respektive senare delen av 1993. Sammantaget beräknas BNP inomOECD-området stiga med 1 1/4% i år och med 2 3/4% nästa år.Motsvarande siffror för Västeuropa — där sänkta räntor gradvis väntasstimulera tillväxten — är noll respektive 1 3/4%. Expansionen inomOECD biir därmed för svag för att hindra en fortsatt ökning avarbetslösheten under prognosperioden.

Prisstegringarna i OECD-området dämpades kraftigt under 1992. Endaundantaget bland de större länderna utgjordes av Tyskland, där in-flationstakten steg något. Lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin och

ökad arbetslöshet inom de flesta länder förutses stabilisera kostnads- och Prop. 1992/93:150inflationsutvecklingen på en låg nivå. Ett orosmoment är USA, där Bilaga 1.1kapacitetsutnyttjandet börjar närma sig den nivå som anses vara förenligmed stabila priser. I Västeuropa väntas inflationstakten i allmänhet avtaytterligare, med undantag av de länder där valutorna deprecierats.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

Årlig procentuell förändring

1994 BNP i OECD

0,7

1,4

1,2

2,7

Konsumentpriser i OECD

4,3

3,0

3,0

3,2

(KPI årsgenomsnitt)

Råoljepris (dollar per fat)

20,0

19,3

18,6

20,3

Dollarkurs (i kr.)

6,05

5,82

7,7

7,7

Växelkursförändring SEK/ECU

-

0,4

20,6

0,5

Anm.: Stoppkurs för kronan är den genomsnittliga kronkursen för mars 1993. Kronanhade i mars i genomsnitt deprecierats med 18,9% mot ECU:n sedan den 19 november1992.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den under flera år svaga internationella tillväxten förklaras av att destora länderna befinner sig i olika konjunkturfaser. Uppgången i USA åena sidan och nedgången i Tyskland och Japan å den andra tenderar attväga upp varandra, vilket resulterar i en utjämnad tillväxt på aggregeradnivå. Avmattningen för OECD-området som helhet blir därmed relativtutdragen men också grund.

Ett viktigt särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln är att mångaindustriländer — med de i Kontinentaleuropa som främsta undantag —hämmas av den skuldsanering som pågår som en reaktion på fallandetillgångspriser. Även om variationer i skuldnivåer och tillgångspriser ärvanliga i konjunktursvängningar är förändringarna denna gång betydligtstörre än normalt. Detta beror sannolikt på den liberalisering av definansiella marknaderna med åtföljande snabba skulduppbyggnad i bådehushåll och företag som inträffade under 1980-talet. Deima utvecklingförstärks av att skattesystemen inte var anpassade till de nya förutsätt-ningarna. Därmed stimulerades lånefinansierad konsumtion och place-ringar i olika tillgångar, främst fastigheter, vilket resulterade i snabbtstigande priser. När penningpolitiken stramades åt, räntorna steg ochkonjunkturen vände nedåt i början av 1990-talet bröts trenden. Ett prisfallinleddes på många tillgångsmarknader. Det finansiella sparandet börjadestiga och konsumtion och investeringar hämmades. Hur långt skuldan-passningen kommit är osäkert. Sannolikt börjar dock situationen attnormaliseras i USA medan Japan och de nordiska länderna inte hunnitlika långt.

Flertalet industriländer har betydande underskott i statsfinanserna. IUSA har den nya administrationen antagit ett program för att få balansi de offentliga finanserna i ett medelfristigt perspektiv. I Europa är ocksådet finanspolitiska handlingsutrymmet ytterst begränsat, medan däremotsituationen i Japan möjliggör en expansiv finanspolitik. Även om

budgetkonsolidering i inånga länder skjuts på framtiden utgör ändå detstatsfinansiella läget en restriktion för den ekonomiska utvecklingenframöver.

Osäkerhetsmomenten i den internationella konjunkturutvecklingen under1993 och 1994 gäller främst Japan och Tyskland. Japans BNP föll desista tre kvartalen 1992 och knappast några indikatorer under årets förstamånader pekar på en vändning. De finansiella obalanserna är dessutomstora. Det nyligen föreslagna stimulanspaketet bör dock höja tillväxttak-ten. För Tyskland visar merparten av statistiken på en mycket negativutveckling och det är svårt att bedöma hur länge lågkonjunkturenegentligen varar.

Löner och konsumentpriser

Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en mycket svag efterfrågan påarbetskraft. Trots stigande vinster i delar av näringslivet och en gynnsamproduktivitetsutveckling väntas därför lönerna öka relativt långsamt. Enviss löneglidning uppstår p.g.a. att personer med lägre lön än genomsnit-tet oftast blir permitterade först när arbetsstyrkan ska reduceras, enligtprincipen om sist-in — först-ut. När hela företag slås ut är det ocksåvanligen sådana som har relativt låg produktivitet och därmed lågtlöneläge. Dessutom får en del personer som friställs avgångsvederlag,vilket höjer den genomsnittliga lönen per arbetad timmme. Även omingen enskild person skulle få höjd lön medför ändå dessa faktorer attden genomsnittliga lönenivån i ekonomin stiger. Sammantaget väntastimförtjänsten för ekonomin totalt öka med 3% från 1992 till 1993. Dennågot högre aktivitetsnivån beräknas ge en uppgång i den genomsnittligatimförtjänsten med 3 1/2% från 1993 till 1994.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 1:2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

1994 Timlön, kostnad

5,8

3,6

3,0

3,5

KPI dec.-dec.

8,0

1,9

5,5

3,3

NPI dec.-dec.

5,1

2,9

4,0

3,0

"Underliggande" Inflationstakt

5,6

2,7

1,6

2,4

KPI årsgenomsnitt

9,4

2,4

5,5

3,5

NPI årsgenomsnitt

5,5

4,2

4,0

3,1

Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Konsumentpriserna dras i år upp av de höjda importpriser som följerav den lägre kronkursen. Eftersom den inhemska efterfrågan är så svagförväntas exportörer till Sverige vara relativt återhållsamma i sinaprishöjningar. I prognosen bedöms deprecieringens effekter slå igenommed 50% 1993 och med ytterligare 10% 1994, vilket är något lägre ängenomslaget efter devalveringarna vid 1980-talets början. Svenska företagväntas dock delvis kompensera höjda priser på importerade insatsvaror

med sänkta vinstmarginaler. Därmed kommer höjda importpriser att draupp KPI med 2 3/4 procentenheter i år och med 3/4 procentenheter 1994.Utöver effekter av stigande importpriser kommer förändrade indirektaskatter att höja prisnivån med 1 1/2 respektive 1/3 procentenheter förbåda åren. Ökningen av den faktiska prisnivån under loppet av årenberäknas bli 5 1/2% och 3 1/4%. Den "underliggande" inflationstaktenstannar på drygt 11/2% respektive knappt 2 1/2%, där KPI rensats fråneffekter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter.

Försörjningsbalans

Förra året ökade hushållens realt disponibla inkomster med ca 3 % enligtde preliminära nationalräkenskaperna. Hushållen upplevde ett starktbehov att konsolidera sin finansiella ställning, varför sparkvoten steg mednästan 5 procentenheter varför den privata konsumtionen föll med ca 2 %.

Realinkomstema kommer att sjunka kraftigt i år, med drygt 4%.Förutom de låga löneökningarna och den tillfälligt högre prisstegringstak-ten begränsas också inkomsterna av neddragningar i transfereringssys-temen. Hur konsumtionen utvecklas beror på vad som händer medhushållssparandet. För ett minskat sparande talar det förhållandet attsparkvoten nu kommit upp på en mycket hög nivån. Dessutom finns enbenägenhet hos hushållen att i möjligaste mån upprätthålla sin konsum-tionsstandard, åtminstone om man upplever sin inkomstminskning somtillfällig. I andra riktningen pekar det förhållandet att en del av skuldan-passningen ännu inte är avklarad. En stigande arbetslöshet skapar ocksåosäkerhet om framtiden och kan därmed öka behovet av skuldkonsolide-ring. En rimlig — men ändå mycket osäker — bedömning är att sparkvo-ten avtar något 1993 för att sedan vara oförändrad 1994, vilket innebären nedgång av den privata konsumtionen med ca 3 1/2% respektive 1/4%för de två åren.

Även den offentliga konsumtionen kommer sannolikt att minskabetydligt. Kommunernas och landstingens ekonomi försämras under dekommande åren. På många håll har betydande neddragningar inletts.Fallet i den kommunala konsumtionen dämpas dock av arbetsmarknads-politiska åtgärder, inklusive det s.k. ROT-programmet.

De totala investeringarna har sjunkit kraftigt under de senaste åren. Alltlägre kapacitetsutnyttjande och produktion har inneburit att behovet avnyinvesteringar minskat drastiskt. Det är främst näringslivet som hittillsdrabbats av nedgången. Högre räntor och kapitalkostnader samt fallandefastighetspriser och lägre soliditet i företagen har sannolikt medverkat tilluteblivna investeringar. Bankernas kreditförluster och därmed följanderestriktivitet i kreditgivningen, i kombination med högre utlåningsräntor,dämpar aktiviteten ytterligare. Under de närmaste åren är det dockframför allt raset i bostadsbyggandet som drar ned investeringarna.Utvecklingen inom näringslivet förutses vända uppåt 1994 till följd avfrämst expansionen inom industrin. De föreslagna ROT- och infrastruk-turåtgärderna bromsar också nedgången. Sålunda ökar infrastrukturinve-steringama sin andel av de totala investeringarna från 5% 1992 till 10%

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

1994. Sammantaget bedöms investeringarna falla med knappt 9% i år och Prop. 1992/93:150med knappt 6% nästa år. Bilaga 1.1

Lageravvecklingen blev under förra året betydligt långsammare äntidigare beräknat, bl.a. beroende på en lageruppbyggnad inom industrioch detaljhandel mot slutet av året. Därigenom blev det positiva bidragettill BNP så pass stort som 1,2 procentenheter. Detta förlopp innebär atttidpunkten för avvecklingen av industrins stora färdigvarulager skjutitsupp till i år. Även inom detaljhandeln är lagren alltför stora och kommersannolikt att tas ned. Därigenom uppstår ett negativt bidrag till BNP påi storleksordningen 1/2 procentenhet. Lageravvecklingen väntas sedanfortgå under 1994, men i avtagande takt, vilket beräknas ge ett positivtBNP-bidrag på knappt 1/2 procentenheter.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarderkr. 1992

Procentuell volymförändring

1991 1992 1993

1994 BNP

1 436,5

-1.7

-1,7

-1,7

1,2

Import

375,9

-5,1

1,1

-1,6

3,5

Tillgång

1 812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Privat konsumtion

772,3

0,8

-1,9

-3,5

-0,2

Offentlig konsumtion

401,0

1,6

0,3

-1,0

-1,4

Stat

116,9

1,5

1,1

-0,5

-1,0

Kommuner

284,1

1,6

0,1

-1,2

-1,5

Bruttoinvesteringar

243,8

-9,0

-11,0

-8,9

-5,7

Lagerinvesteringar1

-5,3

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Export

400,6

-2,5

2,0

4,7

9.0¶Användning

1812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Inhemsk användning

1411,8

-2,7

-2,0

-4,1

-1,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Låg marknadstillväxt och fortsatta andelsförluster gjorde att den totalaexporten bara ökade med 2% 1992. Även i år kommer draghjälpenutifrån att vara svag — främst beroende på den allt sämre utvecklingeni Tyskland — medan en viss förbättring kan skönjas nästa år. Deprecie-ringen av kronan gör, tillsammans med de sänkta arbetsgivaravgifternaoch den starka produktivitetsökningen, att industrins konkurrenskraft ökardramatiskt. Även om en betydande del av utrymmet används till att höjavinstmarginalerna, kommer ändå relativpriserna att sänkas så pass mycketatt marknadsandelarna ökar betydligt. Exporten väntas därför växa snabbtunder loppet av 1993, men p.g.a. det kraftiga exportfallet under slutet avfjolåret begränsas uppgången mellan årsgenomsnitten till knappt 5 %. Dengenomsnittliga exportökningen beräknas uppgå till ca 9% 1994, vilketimplicerar en något lugnare utveckling under loppet av året. Ävenindustriproduktionen ökar snabbt nästa år.

Efter ett stort fall 1991 steg importen något 1992, främst beroende pålagerökningen. Under prognosperioden kommer den importtunga El-sektorn gradvis att expandera. S-sektoms produktion faller båda åren,men i avtagande takt. Importen kan p.g.a. relativprishöjningar i

krondeprecieringens spår förväntas förlora andelar på den svenska Prop. 1992/93:150marknaden. Sammantaget bedöms importvolymen falla något i år men Bilaga 1.1börja stiga nästa år beroende på återhämtningen av den importvägdaefterfrågan.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

1994 Privat konsumtion

0,4

-1,0

-1,9

-0,1

Offentlig konsumtion

0,4

0,1

-0,3

-0,4

Bruttoinvesteringar

-2,0

-2,3

-1,7

-1,0

Lagerinvesteringar

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Nettoexport

1,0

0,3

2,4

2,3

BNP

-1,7

-1,7

-1,7

1,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammanfattningsvis kommer utrikeshandeln att ge ett kraftigt positivtbidrag till BNP under både 1993 och 1994. Samtidigt kommer såvälkonsumtionens som investeringarnas negativa bidrag att avta. BNP-utvecklingen slår då om från en betydande nedgång till en liten uppgång.

Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Bytesbalans

Överskottet i handelsbalansen väntas nära på fördubblas i år för att sedanfortsätta att öka ytterligare. Exportvolymen växer betydligt snabbare änimportvolymen. Trots deprecieringen försämras inte Sveriges terms of

trade (exportpris/importpris). Visserligen medför deprecieringen ett Prop. 1992/93:150betydande genomslag på importprisema, men den svaga inhemska Bilaga 1.1efterfrågan gör ändå att exportörerna till Sverige håller tillbaka sinapriser och pressar sina marginaler. Samtidigt väntas de svenska ex-portpriserna (i svenska kronor) stiga relativt mycket, då företagensannolikt tar ut en stor del av det uppkomna utrymmet till marginalför-stärkningar. Resultatet blir att exporten stiger betydligt snabbare änimporten i löpande priser. Underskottet i tjänstebalansen bedöms gradvisavta under perioden, främst beroende på utvecklingen för resevaluta-nettot. Kapitalavkastningen uppvisar ett fortsatt stort underskott, somdock beräknas minska nästa år p.g.a. omslaget i bytesbalansen och densvaga utvecklingen av utlandsinvesteringarna. Dessutom väntas lägremarknadsräntor få en positiv effekt på räntenettot. Sammantaget lederdetta till ett blygsamt underskott i bytesbalansen i år, men ett överskott

nästa år motsvarande över 2 % av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

1994 Disponibel inkomst

4,9

3,1

-4,2

-0,2

Sparkvot (nivå)

3,4

8,1

7,4

7,5

Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

Relativ enhetsarbetskostnad

1,4

-0,7

-22,7

-0,7

Arbetslöshet (nivå)

2,9

5,3

6,9

7,0

Handelsbalans (mdr. kr.)

30,1

34,5

62,6

87,7

Bytesbalans (mdr. kr.)

-20,7

-29,7

-3,3

34,4

Bytesbalans (% av BNP)

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden har fortsatt att successivt försvagasunder 1992 och i början av 1993. Arbetslösheten steg till ca 7 1/2% (enligt AKU:s nya definitioner ) samtidigt som närmare 5% sysselsattesi arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Någon ljusning i efterfrågeläget kanheller inte skönjas. Antalet lediga platser vid landets arbetsförmedlingarär mycket lågt och antalet varsel om uppsägningar kvarstår på en högnivå.

De nu aviserade åtgärderna, som omfattar drygt 130 000 personer inomsåväl arbetsmarknadspolitikens ram som inom den reguljära utbildningen,förutses tillsammans med de föreslagna ROT- och infrastrukturprogram-men begränsa den öppna arbetslösheten till en nivå på ca 7 % både i åroch nästa år. Det sker bl.a. genom att utbudet av arbetskraft dras nedoch motverkar effekterna på arbetslösheten av fallet i sysselsättningen.Den totala arbetslösheten, räknat som öppen arbetslöshet plus andel ikonjunkturberoende åtgärder, beräknas stiga från ca 9% 1992 till drygt12 1/2% 1993 och till ca 14% 1994.

10¶Sparande

Det reala sparandet i ekonomin beräknas falla med hela 5 procentenheterav BNP från 1991 till 1994, till stor del beroende på den kraftiganedgången för bostadsinvesteringarna. Bruttosparandet avtar någotlångsammare, eftersom ett finansiellt sparandeöverskott genereras nästaår.

Det totala finansiella sparandet i ekonomin försämrades något förraåret. Ett växande privat sparande, främst för hushållen, förmådde inte attmotverka nedgången för den offentliga sektorn. I år fortsätter fallet i detoffentliga sparandet. Samtidigt förbättras företagssparandet kraftigt,p.g.a. en kombination av låga investeringar och stigande lönsamhet ideprecieringens spår. Hushållens sparande ligger kvar på en hög nivå.Genom utvecklingen inom den privata sektorn genereras nästa år ettbetydande finansiellt sparandeöverskott i ekonomin.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 1:6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1994 Bruttosparande

16,5

14,5

14,1

15,2

Realt sparande

17,9

19,3

16,6

14,3

14,8

12,9

Fasta investeringar

17,0

13,2

Lagerinvesteringar

-1,3

-0,4

-0,5

-0,2

Finansiellt sparande

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Offentlig sektor

-1,2

-7,8

-13,4

-11,1

Hushåll

2,0

5,5

5,6

5,5

Företag

-2,2

0,2

7,6

7,9

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans somandel av BNP 1980-1994

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

11¶Det offentliga sparandeunderskottet kan till drygt 60% förklaras av den Prop. 1992/93:150låga aktivitetsnivån i ekonomin. Resten är strukturellt betingat, i Bilaga 1.1kombination med tillfälliga faktorer som inte kan hänföras till kon-junkturläget. Det primära sparandet, dvs. det totala offentliga sparandetjusterat för konjunkturen och nettot av räntor och kapitalinkomster,försämrades kraftigt under 1991 och 1992. Under prognosperiodenberäknas en gradvis förstärkning komma till stånd, vilket indikerar attfinanspolitiken får en allt mer restriktiv inriktning.

Diagram 1:5 Faktisk och potentiell BNP i Sverige 1985-1994

Index

1985 1988 1991 1994

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Kapitalmarknad

Efter oron på den europeiska valutamarknaden har läget gradvisstabiliserats. Allt svagare konjunktursignaler i Västeuropa och avtagandespekulationer om kursförändringar inom det europeiska växelkurssamar-betet innebar att räntorna föll tillbaka under slutet av 1992 och vidinledningen av 1993. Denna utveckling väntas fortsätta under prog-nosperioden.

Även i Sverige har räntorna sjunkit. Nedgången har emellertidbegränsats av den osäkerhet som rått om bl.a. kronans depreciering ochom det parlamentariska läget. I prognosen över den svenska ekonominsutveckling har antagits att de inhemska räntorna åtminstone kan följa medden västeuropeiska nivån nedåt under 1993 och 1994.

Den försämrade allmänekonomiska utvecklingen och de höga räntornainnebar att bankernas problemkrediter växte kraftigt under 1992 medstora kreditförluster som följd. Den negativa utvecklingen innebar attbankerna redovisade kraftigt ökade förluster, vilket urholkade kapital-basen. I syfte att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga

kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra Prop. 1992/93:150kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser. Mot bakgrund av de stora Bilaga 1.1förlusterna under 1992, och en förväntad fortsatt negativ utveckling under1993, har flera banker ansökt om statligt stöd.

1.2¶Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv.

I den reviderade nationalbudgeten presenteras också en bild av densvenska ekonomins utveckling fram till 1998. Det är dock inte frågan omen prognos i vanlig mening eftersom osäkerheterna om ekonomin alltidär större i ett längre tidsperspektiv. Denna gång är dessutom förutsätt-ningarna i utgångsläget mycket speciella med en flytande valutakurs ochmed en ekonomi som befinner sig i svår obalans och i en extremlågkonjunktur. Den kalkyl som presenteras kan sägas visa på en möjligoch sannolik utvecklingsbana för ekonomin fram till 1998.

Internationell bakgrund

När de kontraktiva effekterna av de finansiella obalanserna i deanglosaxiska länderna och av den tyska återföreningen ebbat ut, bör deninternationella ekonomin komma in i en mer normal tillväxtbana.Avregleringar, ökad integration och lägre realräntor bör möjliggöra enårlig BNP-tillväxt inom OECD-området på 2 1/2-3% under perioden1994-1998. Handeln mellan länderna kan då komma att expandera i entakt av nära 6% per år. Inflationsbekämpning kan väntas ha hög prioriteti den ekonomiska politiken, varför uppgången i konsumentpriserna antasbegränsas till ca 3 % per år. Dessutom kommer arbetslösheten sannoliktatt förbli hög, vilket bidrar till att hålla nere de nominella löneök-ningarna.

Det som kan störa denna bild, och leda till en sämre utveckling, ärbl.a. spänningar på det handelspolitiska området. Dessutom kan de an-passningsprocesser som pågår i många länder visa sig vara mer utdragnaän beräknat. Ett hot mot tillväxten är också om realräntorna etableras påen hög nivå.

Den svenska ekonomins reala utveckling

Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska ekonomingenomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medellång sikt somspekulativt. Varaktigheten av anpassningsprocesserna i ekonomin ärsynnerligen svårbedömd. Den flytande valutakursen ändrar påtagligtförutsättningarna för bedömningen och gör etablerade samband ocherfarenheter mindre användbara. Det i utgångsläget stora underskottet ide offentliga finanserna, och behovet av att sanera dessa, gör bilden ännumera oklar. De historiska erfarenheterna av omställningar av det slag densvenska ekonomin nu genomgår är mycket begränsade.

Sett från produktionssidan finns förutsättningar för en hög tillväxt iSverige under resten av 1990-talet. I utgångsläget finns lediga resurseri form av arbetskraft och kapital att ta tillvara. Dessutom har det

genomförts - eller håller på att genomföras - ett antal reformer som ökarutbudet av arbetskraft och skapar förutsättningar för en snabbareproduktivitetsutveckling. Exempel på detta är skattereformen och senaregenomförda sänkningar av särskilt skadliga skatter, förändringar isocialförsäkringen, avregleringar som leder till ökad konkurrens,utbyggnad av infrastrukturen, utbildningssatsningar etc. Ekonominsunderliggande produktionsförmåga kan förväntas växa med en takt avminst 2% framöver. Till detta ska läggas effekterna av en gradvisnormalisering av kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Sammantaget gerdetta en tillväxtpotenial på ca 4% per år i BNP fram till 1998.

Frågan är emellertid om det kommer att genereras efterfrågan påsvensk produktion i en sådan omfattning att tillväxtpotentialen kan tas ianspråk utan att inflationstakten för den skull blir högre än i omvärlden.

Den konkurrenskraftsförbättring som svensk industri nu uppnått skaparförutsättningar för en stark exportökning, särskilt om världsmarknadstill-växten blir hög. Mot slutet av perioden klingar dock marknadsan-delsvinsterna av. Denna expansion kan också förväntas generera en starkinvesteringsuppgång inom K- sektorn, som dock bara utgör knappt 1/5av den totala svenska ekonomin. Inom S-sektom i allmänhet och inomfastighetssektorn i synnerhet blir investeringarna betydligt lägre.

Kombinationen av stark exportökning och dämpad hemmamarknads-efterfrågan leder till att överskottet i handelsbalansen successivt växer.Därmed förbättras också bytesbalansen, som beräknas uppvisa ettöverskott motsvarande drygt 4% av BNP i slutet av perioden. Tillsam-mans med en i övrigt tämligen gynnsam utveckling av svensk ekonomiskapas förutsättningar för en förstärkning av kronans kurs. Mot dennabakgrund antas i kalkylen att en appreciering på i genomsnitt 1 1/2% perår under perioden 1995-1998 kommer till stånd, i förhållande tillväxelkursen under mars månad i år.

Den offentliga konsumtionen antas minska i volym med 1% per årunder perioden fram till 1998. För att det ska vara möjligt att sanera deoffentliga finanserna måste utgifterna hållas nere. Något bidrag till ökadaktivitet i ekonomin från offentlig sektor, som utgör knappt 30% avBNP, antas således inte komma.

För att produktionspotentialen ska kunna tas i anspråk krävs därför enrelativt stark utveckling av den privata konsumtionen. Neddragningar avde offentliga transfereringarna till hushållen och skattehöjningar antaskomma till stånd - enligt vad som annonseras i den reviderade finanspla-nen - vilket i sig begränsar hushållens realt disponibla inkomster. Dessastimuleras dock av att höga produktivitetsökningar och låg inflationstaktberäknas leda till ökade reallöner. Dessutom har hushållens sparkvotkommit upp på en historiskt sett hög nivå och behovet av ytterligareskuldsanering avtar successivt. Sparkvoten kan därmed komma att sjunkaunder perioden, ned till en nivå på ca 4%, vilket möjliggör en ökning avden privata konsumtionen på 2 1/2-3% per år efter 1995.

Mot denna bakgrund är en tillväxt i den svenska ekonomin underperioden 1995-1998 på ca 3% i genomsnitt per år fullt möjlig. Enflexibel arbetsmarknad, i kombination med låga inflationsförväntningar

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

och frånvaron av överhettning i ekonomin, gör att nominallöneökningenbör kunna begränsas till ca 4%. Detta är väl förenligt med en in-flationstakt i intervallet 2-3 %. Ökningen av konsumentpriserna begränsasockså av den gradvisa apprecieringen av kronan.

Tabell 1.7 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1998 Försörjningsbalans

BNP

-1,7

-1,7

1,2

3,1

3,2

2,9

2,8

Import

1,1

-1,6

3,5

4,7

5,9

5,9

5,8

Tillgäng

-0,9

-1,7

1,9

3,5

4,0

3,8

3,7

Privat konsumtion

-1,9

-3,5

-0,2

2,0

2,5

3,0

3,0

Offentlig konsumtion

0,3

-1,0

-1,4

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Stat

1,1

-0,5

-1,1

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Kommuner

0,1

-1,2

-1,5

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Bruttoinvesteringar

-11,0

-8,9

-5,7

4,0

7,7

8,5

7,8

Lagerinvesteringar1

1,2

-0,2

0,4

0,2

0,2

0,0

0.0¶Export

2,0

4,7

9,0

7,6

6,7

5,6

5.4¶Användning

-0,9

-1,7

1,9

3,5

4,0

3,8

3,7

Inhemsk efterfrågan

-2,0

-4,1

-1,1

1,7

2,7

2,9

2,9

Nyckeltal

Timlön

3,5

3,0

3,5

4,1

4,1

4,6

4,7

KPI (årsgenomsnitt)

2,4

5,5

3,5

2,2

2,3

2,5

2,5

Arbetslöshet2

5,3

6,9

7,0

6,8

6,4

5,8

5,3

Exportnetto3

1,7

3,8

5,4

6,3

6,6

6,5

6,5

Bytesbalans4

-2,1

-0,2

2,3

3,5

3,8

4,0

4,2

Bruttosparande4

14,5

14,1

15,2

16,7

17,8

18,7

19,6

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2¶Procent av arbetskraften.

3 Procent av BNP.

4 Miljarder kr.

Källa: Finansdepartementet.

Trots en förhållandevis god tillväxt i ekonomin kommer arbetslöshetenändå att vara hög även slutåret 1998. Visserligen sker en nedgång, meni relativt måttlig takt. Dels kommer produktiviteten att stiga ganskasnabbt, dels kommer efterfrågetillväxten inte att vara tillräcklig för attens i slutet av perioden generera ett normalt resursutnyttjande i ekono-min.

Flera hot finns mot detta trots allt relativt gynnsamma scenario. Deninternationella tillväxten kan bli lägre, vilket får ett starkt genomslag påden allt mer exportberoende svenska ekonomin. De anpassningsprocessersom ekonomin genomgår med skuldsanering i hushåll och företag,deflation på tillgångsmarknader och därmed sammanhängande finanskris,kan komma att visa sig bli mer utdragna än beräknat. Om bankerna harfortsatta svårigheter att klara kapitaltäckningen, uppstår problem medkreditförsörjningen när efterfrågan tar fart. Dessutom har då bankernabehov av att hålla höga marginaler mellan in- och utlåningsräntor. I såfall blir konsekvenserna för den reala ekonomin allvarliga.

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

15¶Att förena hög tillväxt med låg inflation ställer stora krav på ar- Prop. 1992/93:150betsmarknadens flexibilitet. En permanent hög långtidsarbetslöshet skulle Bilaga 1.1utgöra ett hot mot en väl fungerande lönebildning framöver.

Slutsatsen blir att det ändå är möjligt att under perioden 1995-1998uppnå en tillväxt på ca 3% per år, vilket för med sig fallande ar-betslöshet, samtidigt som inflationstakten inte överstiger den i vårakonkurrentländer. För att detta ska lyckas måste finans- och pen-ningpolitiken vara väl avvägd i kombination med att arbetsmarknaden,och särskilt lönebildningen, visar sig vara tillräckligt flexibel. Dessutommåste Sverige få draghjälp från omvärlden, och den finansiella anpass-ningen av ekonomin får inte bli alltför utdragen.

Det kan heller inte uteslutas att utvecklingen blir mer fördelaktig änvad som framgår av denna kalkyl. Om marknaderna utmärks av högflexibilitet, räntorna sjunker samt hushåll och företag bli mer optimistiskaangående den ekonomiska utvecklingen kan efterfrågan komma att ökamer än beräknat. Tillväxttakten blir då högre och arbetslösheten kanreduceras utan att detta leder till snabbare löne- och prisstegringar.

Den finansiella utvecklingen

Under 1993 uppvisar den offentliga sektorn ett stort underskott i sittfinansiella sparande, motsvarande drygt 13% av BNP. Samtidigt ärbytesbalansen i stort sett i jämvikt och det finansiella sparandeöverskotteti den privata sektorn uppgår följaktligen också till drygt 13%. Hushållenhar kraftigt dragit upp sitt sparande via stigande disponibelinkomster ochfallande konsumtion. Företagens finansiella överskott ökar genomdämpade lönekostnader, en förbättrad produktivitetsutveckling ochdepreciering av kronan, samtidigt som investeringsaktiviteten fortfarandeär låg.

Under perioden fram till 1998 antas hushållen dra ned sin sparkvot,även om nivån fortfarande ligger högt jämfört med de två senastedecennierna. Företagens lönsamhet kommer — enligt kalkylen — att varahög under hela perioden. Den goda konkurrenskraften väntas bestå,eftersom löneökningarna p.g.a. arbetsmarknadsläget blir måttligasamtidigt som produktivitetstillväxten blir relativt stark, bl.a. motbakgrund av de genomförda strukturella reformerna. Investeringarnakommer att öka betydligt inom delar av näringslivet. Ändå beräknas definansiella överskotten ligga kvar på en hög nivå under hela perioden.Totalt för den privata sektorn bedöms det finansiella sparandet uppgå tilldrygt 7% av BNP 1998.

Det totala finansiella sparandeunderskottet i den offentliga sektornförbättras enligt kalkylerna till att motsvara ca 3% av BNP 1998.Tillväxten i ekonomin gör att skatteintäkterna ökar och att utgifterna förarbetslösheten avtar. De offentliga finanserna förbättras också av att denstatliga och kommunala konsumtionen hålls tillbaka och av övrigaplanerade budgetförstärkningar.

16 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 1:8 Finansiellt sparande 1992-1998

Löpande priser

Miljarder Procentuell andel

kr. 1992 av BNP

1998 Offentlig sektor

-112

-7,8

-13,4

-11,1

-10,5

-9,0

-6,1

-3,6

Hushåll

5,5

5,6

5,5

5,0

4,5

3,8

3,1

Företag

0,2

7,6

7,9

8,9

8,2

6,2

4,7

Bytesbalans

-30

-2,1

-0,2

2,3

3,4

3,8

3,9

4,2

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Att den offentliga sektorns finansiella situation ändå inte förbättrassnabbare beror bl.a. på tillväxtens sammansättning. Genom att expan-sionen i ekonomin huvudsakligen bärs upp av den konkurrensutsattasektorn, vilken har en betydligt lägre skattebelastning än den skyddadesektorn, ökar inte skatternas andel av BNP under perioden. I sammariktning verkar det förhållandet att en del skatter är volymanknutna ochdärför inte stiger i takt med den nominella tillväxten i ekonomin.Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande motverkasäven av att den växande nettoskulden ger snabbt ökande ränteutgifter.Den offentliga sektorns nettoskuld beräknas öka från ca 14% av BNP1993 till ca 45% 1998.

Totalt kalkyleras det finansiella sparandet i den svenska ekonomin, dvs.överskottet i bytesbalansen, uppgå till drygt 4% av BNP 1998. En så högandel har för Sveriges del inte uppnåtts på flera decennier.

2.1¶Sammanfattande översikt

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tillväxten i bruttonationalprodukten i OECD-området 1992 uppgick tillknappt 1 1/2 procent, vilket var en svag ökning jämfört med 1991. Denekonomiska aktiviteten tilltog i Nordamerika samtidigt som nedgångendämpades i Storbritannien. I övriga Västeuropa och Japan — som liggersenare i konjunkturförloppet — mattades den ekonomiska aktivitetenmarkant under året. I år väntas den svaga tillväxten fortsätta i OECD-området. Under innevarande år beräknas tillväxten öka i Nordamerikaoch Storbritannien. Detta förutses emellertid motverkas av en fortsattnedgång i Kontinentaleuropa och Japan där återhämtningen inträder förstunder 1994 respektive senare hälften av 1993.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel avOECD-områdetstotalaBNP i %'

1994 Förenta staterna

36,0

-1,2

2,1

3 1/2

Japan

19,1

4,0

1,3

1/2

3 Västtyskland

8,8

3,1

1,5

-1 3/4

1 Frankrike

7,0

1,0

1,3

1/4

2 Storbritannien

5,5

-2,2

-0,8

1 1/4

2 1/2

Danmark

0,8

1,3

1,0

1 1/4

2 Finland

0,7

-6,5

-3,5

3/4

2 Norge

0,7

1,9

2,9

1 1/4

2 Sverige

1,3

-1,7

-1,7

-1 3/4

1 1/4

Norden2

2,2

-1,0

0,2

1/2

2¶OECD-Europa

38,2

1,1

0,9

1 3/4

OECD-totalt

0,7

1,4

1 1/4

2 3/4

' 1987 års BNP

2 Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Den svaga BNP-tillväxten i OECD-området under 1992 förklaras delvisav att de stora länderna befinner sig i olika konjunkturfaser. Uppgångeni USA å ena sidan och nedgången i å andra sidan Tyskland och Japantenderar att motverka varandra, vilket resulterar i en utjämnad tillväxt påaggregerad nivå. Nedgången för OECD-området som helhet blir därmedrelativt utdragen men å andra sidan grund. Ett viktigt särdrag i dennuvarande konjunkturcykeln är att många OECD-länder — undantagen ärfrämst de kontinentaleuropeiska länderna — hämmas av den förmögen-hetsanpassning hushåll och företag genomgår som en reaktion på fallandetillgångspriser, främst för fastigheter och aktier.

Variationer i tillgångspriser och skuldnivåer är inte ovanliga i ko-njunktursvängningar. De är emellertid betydligt större än vanligt i dennuvarande cykeln. Detta beror till en del på den liberalisering av definansiella marknaderna med åtföljande snabba skulduppbyggnad i både

hushåll och företag som skedde under 1980-talet samtidigt som skattesys-temen i vissa länder inte var anpassade för de nya förutsättningarna. Enviktig faktor bakom utvecklingen var sannolikt att många beslutsfattareinte rätt kunde bedöma de makroekonomiska konsekvenserna avliberaliseringen. Hushållen finansierade i större utsträckning än tidigaresin konsumtion med krediter samtidigt som sparandet föll till mycket låganivåer. För företagens del var effekten mest synbar på fastighets-investeringama, där kraftigt stigande priser på i synnerhet kommersiellafastigheter men även bostäder ledde till ett uppsving i byggnadsverksam-heten under en stor del av 1980-talet.

När penningpolitiken stramades åt, räntorna steg och konjunkturenvände nedåt i början av 1990-talet inleddes en reversering av den processsom beskrivits ovan. Inkomster och vinster stagnerade samtidigt somtillgångspriserna började falla — främst på fastigheter och aktier — vilketledde till att skuldstockarna nu blev övermäktiga. Detta resulterade idagens situation där dels en större del av hushållens inkomster ochföretagens vinster tas i anspråk för räntebetalningar, dels att de försökeråterställa relationen mellan värdet på tillgångar och skulder genom attamortera av skulderna. Detta har lett till att det privata finansiellasparandet ökat kraftigt samtidigt som konsumtions- och investeringsut-gifter minskat. Hur långt denna anpassningsprocess har kommit ärmycket svårbedömt. Neddragningen av hushållens skuldkvot i USA ochJapan har i denna konjunkturnedgång varit något större än under tidigareperioder samtidigt som neddragningen varit mindre i t ex Frankrike.Skillnaderna mellan länderna är stora vad gäller företagens anpassning.I USA är neddragningen av företagens skuldkvot större än vid tidigaretillfällen, medan den i Japan hittills är betydligt mindre än tidigare.

Fallande tillgångspriser har även lett till problem för banker ochfinansiella institut i många länder. Den finansiella liberaliseringen under1980-talet kom till stånd utan en ändamålsenlig förändring av över-vakningmyndigheternas verksamhet. Många finansiella institut valde attkraftigt expandera sina engagemang i fastighetsrelaterad långivning dåfastigheter traditionellt utgjort en mycket god säkerhet. Det efterföljandehäftiga prisfallet medförde att säkerheternas marknadsvärde minskadedramatiskt. I kombination med låntagarnas betalningssvårigheter leddedetta till försämrad lönsamhet och stigande kreditförluster. Bankerna hari allmänhet också haft att anpassa sig till de strängare kapitaltäcknings-reglerna. Detta har allmänt lett till att banker försökt höja lönsamhetengenom vidgade marginaler, dvs utlåningsräntoma har stigit i förhållandetill interbankräntan. Samtidigt har kredittillväxten mattats kraftigt. Det ärosäkert i vilken utsträckning detta är resultatet av å ena sidan en "creditcrunch" (dvs att också kreditvärdiga låntagare nekats kreditgivning avbankerna) alternativt "capital crunch" (att utlåningen dras ner för attkapitaltäckningskravet skall uppfyllas) eller å andra sidan av minskadkreditefterfrågan från hushåll och företag. Påfrestningarna på banker ochandra finansinstitut kan leda till en förvärrad situation på främst fastig-hetsmarknaderna om en ökad utförsäljning sker från låntagare som intelängre klarar sina betalningsåtaganden eller från långivare som övertagitfastigheter som säkerhet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

19¶Skillnaderna i penningpolitisk inriktning mellan USA och Japan å ena Prop. 1992/93:150sidan och Tyskland å den andra har minskat något, främst till följd av Bilaga 1.1lättnaderna i Tyskland. Fortfarande kvarstår emellertid betydanderäntedifferenser i de korta räntorna mellan dessa länder. För de långaräntorna är differensen mellan Tyskland och Japan i stort sett oförändradsen en tid tillbaka. Skillnaden mellan Tyskland och USA har minskat ochuppgick i mitten av mars till ca 0,6 procentenheter. I prognosen förutsesränteskillnaderna mellan USA och Tyskland minska ytterligare till följdav förväntade lättnader i Tyskland. I Japan kan nya sänkningar avdiskontot inte uteslutas.

Penningpolitiken har utformats olika i de europeiska länder somövergått till flytande växelkurser. I Storbritannien har penningpolitikensnabbt lättats och de korta räntorna ligger klart under de tyska. I övrigaländer har mer gradvisa lättnader genomförts och en betydande räntemar-ginal mot Tyskland kvarstår. De korta räntorna i Storbritannien, Italienoch Finland har sjunkit 4-5 procentenheter sedan juli 1992. I mitten avmars hade pundet deprecierats med drygt 12 procent mot ECU sedanvalutan började flyta, jämfört med drygt 20 respektive 26 procent iItalien och Finland. En förklaring till den jämförelsevis måttligadeprecieringen för pundet kan vara att Storbritannien deltog i ERM-samarbetet under endast en förhållandevis kort period. En fast växelkursblev bara en kort parentes efter en lång tid med flytande växelkurs.Därmed har pundkursen inte påverkats av lika omfattande portfölj anpass-ningar som t ex den svenska kronan. Pundet är dessutom en stor valutai ett globalt perspektiv. Utvecklingen i Norge kan tala emot dennaförklaring. Den norska kronan har endast deprecierat med 3 procentsedan den släpptes att flyta fritt. Norge har högre aktivitet i ekonominoch inte alls lika stor exponering i utlandsupplåning. Bytesbalansenvisade överskott under större delen av 1980-talet och under inledningenav 90-talet och landet har genom sina stora oljetillgångar en långsiktigtstark extembalans.

Tabell 2:2 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparandeKalenderår, procent av BNP

1992 Förenta staterna1

-2,5

-3,4

-4,7

Japan

3,0

2,4

1,3

Tyskland

-2,0

-3,2

-3,2

Frankrike

-1,4

-2,2

-2,8

Storbritannien

-1,3

-2,8

-6,6

Danmark

-1,4

-2,0

-2,6

Finland

1,4

-5,9

-8,2

Norge

2,5

-0,4

-3,4

OECD-Europa2

-3,4

-4,3

-5,4

OECD-totalt2

-1,8

-2,7

-3,8

1¶Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen21987 års BNP-vikter och växelkurser

Xd//a.OECD

20¶Flertalet OECD-länder har betydande budgetunderskott. I USA har den Prop. 1992/93:150nya administrationen presenterat ett program för medelfristig budgetkon- Bilaga 1.1solidering. Det är dock inte tillräckligt för att få balans i de offentligafinanserna ens i ett medelfristigt perspektiv. Den japanska regeringenpresenterade i tilläggsbudgeten i april det tredje stimulanspaketet inomloppet av drygt ett år. Paketet är det största hittills och omfattar åtgärdermotsvarande 2,8 procent av BNI. I Europa är utrymmet för finanspolitiskstimulans ytterst begränsat. De länder med fördelaktigt utgångsläge i deoffentliga finanserna har tidigare åtminstone kunnat låta de automatiskastabilisatorerna verka, men i dagsläget är stimulansutrymmet till störstadelen utnyttjat. Det tillväxtinitiativ som beslutades av EG-länderna idecember kommer att ha begränsad direkt effekt på tillväxten. Denuttryckliga avsikten med initiativet är att det ska förbättra förväntningarnahos hushåll och företag. För att skapa utrymme för generellt lägre räntorär det nödvändigt med budgetkonsolidering. I ljuset av den svagaekonomiska utveckling som förutses i Europa under prognosperiodenkommer underskotten att öka ytterligare. Både Tyskland och Storbritan-nien har presenterat konsolideringsplaner på medelfristig sikt. Ettgemensamt drag är att konsolideringsplanema skjuts på framtiden. IStorbritannien genomförs budgetkonsolideringar med början 1994, i

Tyskland i huvudsak från 1995.

Alltmer talar för att utvecklingen definitivt vänt i USA. Ekonominväxte relativt snabbt under andra halvåret 1992 och tendensen tycksfortsätta under första kvartalet 1993. Indikationer finns på att sysselsätt-nings- och realinkomsttillväxten tagit fart vilket bör stödja en fortsattstark konsumtionsutveckling. Vinstläget i näringslivet tyder också på attinvesteringarna kan fortsätta att utvecklas i god takt. Clinton-admini-strationens aviserade stimulanspaket väntas ge endast marginella bidragtill tillväxten i år och nästa år. En fortsatt lätt penningpolitik är sannoliktav större betydelse för utvecklingen de närmaste åren. BNP-tillväxtenväntas uppgå till 3 procent 1993 och 3 1/2 procent 1994.

De japanska och västtyska ekonomierna mattades under 1992 betydligtsnabbare än vad som förutsågs tidigare. I Japan tycks effekterna på privatkonsumtion och investeringar av deflationen på tillgångsmarknadema ochförmögenhetsanpassningen i den privata sektorn ha förstärkts underloppet av 1992. Den likaså tilltagande nedgången i västra Tyskland harsitt ursprung i den överhettning av ekonomin som återföreningenmedförde och det stora transfereringsbehov till östra Tyskland somföreligger. På medelång sikt uppskattas detta uppgå till 5 procent av BNPper år. I såväl Japan som Tyskland väntas tillväxten avta under 1993 föratt åter stiga 1994.

21 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

1994 Förenta staterna

4,2

3,0

3 1/2

Japan

3,2

1,7

1 1/2

2 Västtyskland

3,5

4,0

3 3/4

3 Frankrike

3,2

2,9

2 3/4

3 Storbritannien

5,9

3,8

3 3/4

4 Danmark

2,4

2,1

1 1/2

2 1/4

Finland

4,1

2,5

3 Norge

3,4

2,3

3 1/2

2 1/2

Sverige

9,4

2,4

5 1/2

3 1/2

Norden1

3,3

2,3

2 1/2

2 1/2

OECD-Europa

4,7

3,9

3 1/2

OECD-totalt

4,3

3,0

3 1/4

1 Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Prisstegringarna i OECD-området dämpades kraftigt under 1992. Endaundantaget bland de större länderna utgjorde Tyskland där inflationstak-ten steg något. Lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin och en ökadarbetslöshet i de flesta OECD-länder förutses stabilisera pris- ochkostnadsutvecklingen på en låg nivå. Ett orosmoment i denna bild ärUSA där kapacitetsutnyttjandet börjar närma sig den nivå som ansesförenlig med stabil inflation. I Västeuropa väntas inflationen i allmänhetavta ytterligare, medan länder där valutorna deprecierats förutses få enviss uppgång i inflationstakten.

Arbetslösheten i OECD-området steg under 1992 och uppgick vid slutetav året till 7,7 procent av arbetskraften. Den förutsedda avmattningen avden ekonomiska aktiviteten under 1993 kommer att leda till en fortsattuppgång av arbetslösheten och någon betydande förbättring är inte attvänta förrän 1995. De dystra utsikterna om stigande arbetslöshet i Europahar inneburit att frågan prioriteras högt i det internationella ekonomiskasamarbetet.

Världshandeln bedöms ha vuxit med ca 4 procent 1992. Under 1993kan en viss dämpning ske av tillväxten i OECD-områdets handel. Enbetydande ekonomisk aktivitet i Sydostasien och Kina bedöms emellertidmotverka dessa tendenser på världshandeln. Ett positivt utfall i desegslitna GATT-förhandlingama skulle därtill undanröja ett osäkerhets-moment för världshandelns utveckling och ge ett väsentligt bidrag fördess långsiktiga utveckling.

Osäkerhetsmomenten i konjunkturutvecklingen under prognosperiodengäller främst Japan och Tyskland. Den starka BNP-tillväxten i USAunder andra halvåret 1992 och en positiv utveckling av flertalet kon-junkturindikatorer under inledningen av 1993 ger en betydligt merbalanserad bild av riskerna än vad som tidigare var fallet. Japans BNPföll de tre sista kvartalen 1992. Knappast några indikationer fanns hellerunder årets första månader som pekade på att denna tendens är på vägatt vända. Prognosen har reviderats ned kraftigt för 1993 även medbeaktande av stimulanspaketet i april. Riskbilden är emellertid att

betrakta som mer balanserad än i tidigare bedömningar. I Europa Prop. 1992/93:150

förefaller riskerna fortsatt vara på nedåtsidan. Osäkerhet råder hur stor Bilaga 1.1konjunkturnedgången blir i Tyskland och dess inverkan på övrigaeuropeiska länder. Ett annat osäkerhetsmoment är hur stor påverkankonsolideringen av de offentliga finanserna har på den reala delen avekonomin i länderna.

2.2¶Länderöversikter

Förenta staterna

Bruttonationalprodukten i den amerikanska ekonomin steg med 2,1procent 1992. Under andra halvåret har emellertid tillväxten varitavsevärt högre, och det tycks nu klart att ekonomin definitivt gått in i enfas av högre tillväxt. Den relativt svaga efterfrågeutvecklingen ikombination med begränsat resursutnyttjande bidrog till att konsumentpri-serna steg med historiskt låga 3 procent under året.

Under intryck av en expansiv penningpolitik och med höga förhopp-ningar till den nya adminstrationen tycks framtidstron ha återvänt tillbåde konsumenter och företag. Den pessimism som hade sitt ursprungi bl a hög skuldsättning och svag sysselsättnings- och real disponibel-inkomstutveckling tycks vara borta. Alltfler konjunkturindikatorer, somindustriproduktion, lagerutveckling, detaljhandelsförsäljning, nybil-registrering samt bostadsbyggande, pekar på att denna utveckling hålleri sig.

Finanspolitiken har hittills inte stimulerat den inhemska efterfrågan.President Clintons finanspolitiska program — vilket inkluderar ettkortsiktigt stimulanspaket och medelsiktiga budgetförstärkningar — hartagits emot väl av väljarna. Programmet har stött på kritik i Kongressenfrån såväl republikaner som demokrater i huvudsak för att de föreslagnabesparingarna anses vara otillräckliga. Redan innan den nya ad-ministrationens tillträde ifrågasattes om ett stimulanspaket verkligenbehövs i ljuset av högre ekonomisk aktivitet och förbättrade konjunkturut-sikter. President Clinton har emellertid entydigt tagit ställning för ettstimulanspaket, sannolikt mer av politiska än av ekonomiska skäl. Paketetuppgår till 15 miljarder dollar motsvarande 1/4 procent av BNP, avvilket 8,5 miljarder avser nya utgifter och resten skattesänkningar.Utgiftsökningen består till största del av kostnader för att förlängaersättningsperioden för arbetslösa och skattesänkningarna främst avskattekrediter för investeringar. För åren efter 1993 kommer budgeten attpåverkas av föreslagna skattehöjningar, nya utgifter och besparingar.Budgetunderskottet efter dessa åtgärder väntas minska från 4,0 procentav BNP 1994 till 2,7 procent 1997 för att därefter stiga något. Detstrukturella underskottet förutses ligga stilla kring ca 3 procent av BNPunder perioden 1994-1998.

Penningpolitiken kommer sannolikt att vara expansivt inriktad under1993. Skälen för detta är dels att det alltjämt råder osäkerhet om hurlångt den privata sektorns förmögenhetsanpassning kommit och att denäven fortsättningsvis kan behöva stöttas, dels att tillväxten i pen-

ningmängdmåtten M2 och M3 är lägre än väntat och dessutom ligger Prop. 1992/93:150under centralbanken Federal Reserves målintervall. I detta ligger en viss Bilaga 1.1risk för långsammare tillväxt än väntat under 1993.

Återhämtningen förutses ledas av privat konsumtion och investeringar,men även övriga efterfrågekomponenter bör ge stöd åt uppsvinget. Enmindre återhållande verkan av hushållens skuldsättning i kombinationmed förbättrad realinkomstutveckling och stigande framtidstro förutsesleda till en god tillväxt i den privata konsumtionen. Tilltagande inhemskefterfrågan, stigande vinster och ett gynnsamt ränteläge borgar för attföretagens investeringar stiger i år och nästa år. Mycket låga bostads-räntor innebär också att uppsvinget i bostadsbyggandet väntas bestå under1993 och 1994. Den stigande inhemska efterfrågan bör bidra till högimporttillväxt i år varför nettoexporten ger ett negativt bidrag till BNP-tillväxten under 1993. Detta vänder först under 1994 när världseko-nomin förbättrats och därmed exporten kommit igång på allvar.

Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 3 procent 1993 och 3 1/2procent 1994. Inflationen väntas oförändrat ligga kvar kring 3 procent denärmaste två åren.

Japan

Den japanska ekonomin har sedan andra kvartalet 1992 gått in i denkraftigaste ekonomiska tillbakagången på tjugo år, trots betydandepenning- och finanspolitiska insatser från den japanska regeringen. Denfrämsta orsaken var att den inhemska efterfrågan föll kraftigt de sista trekvartalen — något som inte hänt sedan nationalräkenskapsdata börjadeinsamlas 1955 — driven av en dämpning av privat konsumtion ochfallande privata investeringar. Bytesbalansöverskottet svällde tillrekordnivå bla på grund av vikande import. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1992 ha stannat vid 1,3 procent.

Penningpolitiken har trots ett flertal sänkningar av diskontot i nästantvå års tid — den senaste till 2,5 procent — inte förmått stimulera ekono-min. Det kan inte uteslutas att ytterligare någon sänkning genomförs.Liksom i USA är det troligt att ineffektiviteten i penningpolitiken berorpå förmögenhetsanpassning i den privata sektorn, men problemen ansesvara ännu större i Japan. Ytterligare en likhet är att de bredarepenningmängdsmåtten i Japan minskar. Även banksektorn har fått kännaav dessa problem i form av ökade kreditförluster men det är osäkert hurstora problemen är. I februari i år etablerades ett bankägt bolag, vilketskall överta bankernas nödlidande lån.

Regeringens finanspolitiska stimulanspaket från augusti 1992 (mot-svarande 2,3 procent av BNP) utgörs till stor del av en massiv satsningpå tidigareläggning av offentliga investeringsprojekt. De direktastimulanseffekterna på ekonomin beräknas till drygt 1 procent av BNP,och infaller till stor del under budgetåret 1993. Uteblivna effekter avstimulansåtgärderna och en fortgående försämring av ekonomin ledde tillatt regeringen presenterade ett nytt stimulanspaket i april i år, med unge-

fär samma inriktning på åtgärderna som i det förra paketet men någotstörre till omfattningen (2,8 procent av BNP). Regeringen uppskattarpaketets stimulanseffekt till ca 2 1/2% proecent av BNP.

Utvecklingen av de flesta konjunkturindikatorer tyder på att denjapanska ekonomin fortsätter att försämras och vänder först under andrahalvåret 1993. Den privata konsumtionen förutses mattas ur ytterligareav ett flertal skäl, bl a hushållens skuldsättning, lägre realinkomsttillväxtoch tilltagande pessimism. Trots att vinsterna i näringslivet väntas ökanågot under 1993, förutses investeringarna fortsätta minska. Detta berorpå att den lägre efterfrågan medför att företagens försäljning stagneraroch att vinstförbättringen sker som ett resultat av en neddragning av bla investeringskostnaderna. De finanspolitiska stimulansåtgärdernakommer att motverka den negativa utvecklingen i den privata sektornmen bedöms inte fullt ut kunna uppväga dessa. Utrikeshandelsöverskottetväntas i år svälla ytterligare på grund av den allt starkare yenen. Försti ett senare skede väntas importefterfrågan stiga och bidra till ett minskatöverskott.

Sammantaget beräknas BNP-tillväxten mätt som årsgenomsnitt uppgåtill endast 1/2 procent 1993, vilket till stor del förklaras av att negativakvartalssiffror under större delen av 1992 ger ett kraftigt sk "underhäng"för genomsnittstillväxten 1993. Tillväxten väntas därefter öka till 3procent 1994. Inflationen beräknas uppgå till 1 1/2 respektive 2 procent1993 och 1994.

Västeuropa

Konjunkturen i Kontinentaleuropa fortsatte att försvagas under andrahälften av 1992, till stor del beroende på det höga ränteläget.Penningpolitiken har i många länder utformas efter externa mål och hari flera länder varit stramare än vad som påkallats av den inhemskautvecklingen. Inte minst har det allmänt höga ränteläget negativt påverkatförtroendet och förväntningarna för den ekonomiska utvecklingen blandföretag och hushåll. Härtill har kommit oron på valutamarknaderna. BNPi OECD-Europa väntas bli oförändrad 1993. En gradvis återhämtningunder 1994 förutses ge en tillväxt på 1 3/4 procent. Draghjälpen frånUSA väntas bli ringa, då endast drygt 6 procent av OECD-Europasexport går till USA. Någon förbättring på arbetsmarknaden väntas inteförrän tidigast 1995. Inflationen väntas dämpas något till 3 1/2 procent1994.

Nedgången i den västtyska ekonomin accentuerades mot slutet av 1992och den svaga utvecklingen har fortsatt under inledningen av 1993.Orderingången till industrin sjönk gradvis under 1992. Särskilt starktminskade orderingången från utlandet. Enkätundersökningar pekar på attindustrin planerar att minska produktionen med inemot 5 procent 1993.Investeringsplanerna har i takt med sjunkande kapacitetsutnyttjande ochminskad produktion reviderats ned kraftigt. Inflationen har trots denavtagande ekonomiska aktiviteten ännu inte dämpats. Ökande hyror ochstigande priser inom tjänstesektorn bidrar främst till det fortsatt höga

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

inflationstrycket. I januari 1993 ökade inflationen ytterligare, främst tillföljd av den momshöjning med en procentenhet som genomfördes vidårsskiftet. De löneavtal som slutits den senaste tiden indikerar dock attrisken för en löneledd inflation har minskat betydligt. De offentligtanställda har slutit avtal om lönelyft på 3 procent 1993, vilket de factoinnebär reallönesänkningar. Förhoppningarna om sjunkande inflation haräven stärkts av att penningmängdstillväxten har avtagit. Penningpolitikenhar gradvis lättats sedan september 1992, och de korta marknadsräntornahar fallit med nära 2 procentenheter.

En uppgörelse om en s k solidaritetspakt mellan den federalaregeringen, oppositionen och delstaterna kunde nås i mitten av mars1993. Solidaritetspakten innefattar planer för dels ökad stöd till de östradelstaterna, dels finansieringen och fördelningen — mellan förbundssta-ten och delstaterna — för kostnaderna för integrationen av östra Tysk-land. Kostnaderna för återföreningen på medellång sikt beräknas till ca5 procent av Tysklands BNP per år och begränsar det finanspolitiskamanöverutrymmet. Solidaritetspakts-överenskommelsen innebär att ingastörre ansträngningar att konsolidera de offentliga finanserna görs underde närmaste åren utan att dessa genomförs först fr o m 1995.

Den ekonomiska aktiviteten i den tyska ekonomin väntas fortsätta attfalla under 1993. Tillsammans med ett betydande underhäng från 1992,innebär det ett fall i BNP med 1 3/4 procent i västra Tyskland. Ett stortnegativt bidrag kommer från maskin- och utrustningsinvesteringama.Även den privata konsumtionen kommer att utvecklas svagt p g astigande arbetslöshet, höjd moms och svag reallöneutveckling. Envändning i konjunkturen väntas under 1994, vilket ger en BNP-tillväxtpå 1 procent. Utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till BNP under såväl1993 som 1994, vilket främst beror på att importen utvecklas svagt.Inflationen beräknas dämpas något som en följd av låga löneökningar ochdärmed skapas utrymme för fortsatta lättnader av penningpolitiken.Finanspolitiken kommer att verka återhållande på den inhemskaefterfrågan, även om budgetunderskottet kommer att stiga.

Tillväxten i östra Tyskland uppgick preliminärt till 6 procent 1992 ochväntas bli ungefär lika hög 1993. De östra delstaterna är fortsatt beroendeav transfereringar från västra Tyskland och någon självbärande tillväxtkan ännu inte skönjas. Höga löneökningar fortsätter att undergrävakonkurrenskraften. Lönerna uppgår i genomsnitt till ca 60 procent av devästtyska samtidigt som produktiviteten uppgår till knappt 40 procent.Enhetsarbetskostnaden är därmed betydligt högre i östra än i västraTyskland. Arbetslösheten fortsätter att vara hög. Inkluderas personer somomfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgår den till 25-30procent av arbetskraften. Det förefaller nödvändigt att lönerna anpassastill att bättre spegla produktiviteten. En mer konkurrenskraftigt industriskulle minska behovet av transfereringar från väst och möjliggöra ensjälvgenererad tillväxt.

I Storbritannien råder fortsatt osäkerhet om en återhämtning har inletts.BNP växte visserligen något under fjärde kvartalet 1992, men exkluderasoljeproduktionen var det ett fortsatt fall i BNP. Arbetslösheten har stigit

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

snabbt till följd av den svaga ekonomiska aktiviteten. Det finns dockvissa positiva tecken i ekonomin. Detaljhandelns försäljning har ökat desenaste månaderna och näringslivets förtroende är det högsta på 5 år.Inflationstakten har dämpats. Den underliggande inflationen rensat frånbostadlåneräntor uppgick till 3,2 procent i januari, vilket var den lägstapå sex år. Deprecieringen har ännu inte nämnvärt slagit igenom i kon-sumentledet.

Budgetunderskottet har vuxit snabbt till följd av den svaga ekonomiskautvecklingen. Statens inkomster har i stort sett stagnerat de senaste åren.Trots försämrade statsfinanser innehåller budgeten för 1993/94 inte någrastörre besparingar utan dessa skjuts upp till nästa budgetår som inleds iapril 1994. Budgetunderskottet beräknas uppgå till 8 procent av BNP1993/94. Penningpolitiken har lättats avsevärt sedan pundets utträde urERM i september 1992. Basräntan är i dagsläget 6 procent och under-stiger därmed klart den tyska räntan. Pundet hade i mitten av marsdeprecierats mot ECU med drygt 12 procent sedan september.

BNP-tillväxten beräknas till 1 1/4 procent 1993 och 2 1/2 procent1994. Storbritannien är det EG-land som sannolikt kommer få störstdraghjälp från USA. Andelen av den totala exporten som går till USAuppgår till drygt 12 procent, vilket är dubbelt så mycket som EG-genomsnittet. Den brittiska konkurrenskraften påverkas allmänt positivtav deprecieringen av pundet. Det negativa bidraget på BNP frånnettoexporten väntas minska. Fallet i investeringarna upphör sannolikt.Vidare antas hushållens inkomster påverkas gynnsamt av de sjunkanderäntorna. Bostadslåneräntan är vanligtvis rörlig och följer de kortamarknadsräntorna. Hushållens höga skuldsättning i kombination med denlånga perioden av sjunkande bostadspriser, innebär dock sannolikt atthushållen till en del väljer att amortera på skulderna. En viss uppgång iinflationen väntas 1993 till följd av deprecieringen. Löneökningarna hållstillbaka av fortsatt stigande arbetslöshet.

Den franska ekonomin fortsatte att utvecklas svagt under det fjärdekvartalet 1992, då BNP föll 0,3 procent. Industriproduktionen har avtagitkraftigt de senaste månaderna. Ekonomin har påverkats negativt av dethöga ränteläge som rått sedan sommaren 1992 och dessutom harkonkurrenskraften försämrats till följd av apprecieringen av francen.Arbetslösheten har stigit gradvis, vilket tillsammans med det högaränteläget inneburit ett försiktigt agerande hos hushållen och sparandethar därmed ökat. Under 1993 väntas den svaga utvecklingen fortsätta ochBNP förutses öka med endast 1/4 procent. Investeringarna antas fortsättaatt falla. Den inhemska efterfrågan väntas ta fart under 1994, vilket geren tillväxt på 2 procent. Tillväxten är inte tillräcklig för att hindraarbetslösheten att växa ytterligare. Inflationstrycket förutses bli fortsattlågt.

Norden

Under 1992 föll den inhemska efterfrågan i Danmark, liksom de tvåföregående åren. Tillväxten i ekonomin blev tack vare ett positivt bidrag

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

från utrikeshandeln ändå svagt positiv. Förhållandet väntas bli detmotsatta 1993 då såväl den privata som den offentliga konsumtionen ochbruttoinvesteringarna spås öka och nettoexporten minska. Dennautveckling leder 1993 till en svag BNP-tillväxt på ca 1 !4 och på drygt 2procent för 1994 då världskonjunkturen förväntas vända uppåt.

Att tillväxten inte blir större innebär, i kombination med en viss ökningav produktiviteten, att sysselsättningen faller något. Således väntasarbetslösheten stiga till ca 12 procent under 1993 och börja falla tidigast1994. Danmark har de senaste åren haft en av OECD-områdets lägstainflationstakter. Detta förhållande väntas bestå även i fortsättningen dåinflationstrycket är utomordentligt lågt inte minst p g a kronans ap-preciering. För 1993 och 1994 spås prisstegringstakten uppgå till 1‘Arespektive 2 1/4 procent.

Den nya regeringen som tog över i januari är bunden av den budgetsom antagits för 1993. Denna förutsätter en relativt restriktiv finans-politik. Emellertid har regeringen i mars antagit ett program för attfrämja aktiviteten i ekonomin. Programmet syftar bl. a. till att få tillstånd ökade investeringar i små och medelstora företag.

Efter valutaoron under hösten 1992 och början av 1993 har central-banken kunnat sänka marginalräntan något och räntegapet till Tysklandhar krympt. En fortsättning av denna gynnsamma trend bedöms somtrolig givet en nedgång i de tyska räntorna och en majoritet för ja-sidani folkomröstningen om Maastricht-överenskommelsen.

Den finska ekonomin har ännu inte kommit ur den svåra recession somplågat landet sedan 1991. Totalproduktionen föll med hela 3 I/2 procent1992 trots en mycket stark exporttillväxt. Den konkur-renskraftsförbättring som följt av den sammanlagda deprecieringen på ca40 procent sedan slutet av 1991 väntas ge en fortsatt hög tillväxt iexporten. Tudelningen av ekonomin i en krympande inhemsk del och enväxande exportsektor blir ännu mer uttalad under såväl 1993 som 1994.Liksom under 1992 väntas inte exportökningen kunna kompensera falleti den inhemska efterfrågan under 1993 varför BNP minskar med ca 3/4procent. 1994 spås dock utrikesbidraget bli så pass stort att det heltuppväger den inhemska stagnationen och leder till en tillväxt på 2procent.

Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslösheten uppgick till ca15 procent. Den goda tillväxten i exportsektorn till trots väntas intearbetslösheten påverkas nämnvärt under vare sig 1993 eller 1994.

Regeringen har satt som mål att de offentliga utgifterna 1995 inte realtskall överskrida nivån från 1991. Därför antogs i oktober 1992 ettåtgärdspaket med avsevärda besparingar som stramar åt ekonominkraftigt och säkerställer oförändrade löner i hela ekonomin. I ett försökatt motverka en alltför stor åtstramning av den inhemska efterfrågan hardärefter ett blygsamt (1/2 procent av BNP) stimulanspaket antagits ifebruari i år. Detta syftar till att få igång nyinvesteringar i små ochmedelstora företag genom olika former av ränte- och garantistöd bl. a.till underhåll och reparationsarbeten på bostadsfastigheter.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

28¶Den strama finanspolitiken och den fallande inhemska aktiviteten ledertill ett mycket lågt underliggande inflationstryck. Den förväntade ökningi KPI på 3 procent 1993 förklaras istället genom de tillfälliga höjningarav de indirekta skatterna som ingick i åtgärdspaketet från oktober 1992.Den stora deprecieringen väntas få utslag i inflationen först 1994, då KPIlikaledes spås uppgå till 3 procent.

I februari 1993 antog Finlands Bank ett inflationsmål för KPI på 2procent. Sedan frikopplingen av valutan i september 1992 tyckscentralbanken också haft som ambition att motverka en alltför kraftigtdepreciering av marken genom att låta räntan förbli hög. I takt med attallt fler valutor deprecierats under hösten och vintern och att markenfortsatt att försvagas tycks denna inställning ha mjuknat och räntorna harkommit ner något. Den framtida penningpolitiken, som självfallet ärberoende av utvecklingen i Tyskland, bedöms således bli mindrerestriktiv, med ytterligare räntelättnader under 1993.

Den norska ekonomin växte med knappt 3 procent 1992. Tillväxtenförklaras liksom tidigare år i huvudsak av verksamheten i oljesektorn.BNP-tillväxten i fastlands-Norge uppgick till ca 1 procent. Prognosenutgår ifrån att den finansiella konsolideringsprocessen är i det närmasteavslutad. Samtliga komponenter i den inhemska efterfrågan väntasuppvisa positiva tillväxttal för 1993 och 1994. Ökningen är dock intetillräckligt kraftig för att motverka den förväntade nedgången i nettoex-porten som följer av den relativa apprecieringen av den norska kronan.Den totala tillväxten i landet blir därför lägre 1993 än året innan ochstannar på ca 114 procent för att 1994 uppgå till drygt 2 procent.

Norge har under senare år fört en expansiv finanspolitik i uttalat syfteatt bekämpa arbetslösheten. Målet har inte kunnat uppfyllas utan ar-betslösheten har förblivit lika hög som tidigare dvs drygt 6 procent.Under 1993 väntas en fortsatt nedgång i sysselsättningen då tillväxten ärså pass blygsam och dessutom produktivitetsdriven. Liksom övriganordiska länder hade Norge under 1992 en mycket låg inflation på 2Viprocent. För 1993 väntas förvisso en ökning i KPI till 3¥2 procent mendetta förklaras främst genom höjningen av momsen som ingick iregeringens paket i december 1992 för att försvara kronans koppling tillECU:n. 1994 väntas inflationen falla tillbaka till den nivå som rådde1992.

Myndigheterna har för 1993 lagt en förhållandevis stram budget somnärmast kan karakteriseras som en inflationsjustering av fjolårets.Budgeten uppvisar fortsatt ett underskott på ca 7 procent av BNP.

Sedan kopplingen till ECU:n släpptes har penningpolitiken varit mindrerestriktiv och Norges Bank har sänkt dagslåneräntan vid sju tillfällen utanatt valutan försvagats nämnvärt. Ett fortsatt apprecieringstryck och engynnsam tysk ränteutveckling bäddar för ytterligare räntelättnader ochen minskning av räntegapet till Tyskland under 1993.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

3.1¶Export och import

Sveriges totala varuexport ökade med drygt 1% 1992. I år beräknas denstiga med omkring 5% och med drygt 9 1/2% 1994. Marknadstillväxtenär fortsatt svag och exportökningen förklaras av andelsvinster som iindustrins tur beror på en förbättring i dess konkurrenskraft. Varuimpor-ten sjunker ytterligare i år, beroende på efterfrågefallet på hem-mamarknaden. I år'beräknas den minska med drygt 1 %, men stiger nästaår med ca 3\l/2^> då inhemsk efterfrågan väntas vända uppåt ochexporten öka kraftigare.

Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor bedöms bli svagare i årän förra året. Det relativt kraftiga fallet i Tysklands BNP bidrar starkt tillden dämpade importutvecklingen inom OECD. Nedrevideringen av BNP-prognosen för Tyskland med drygt två procentenheter sedan januariberäknas dra ned marknadstillväxten för svensk export inom OECD meden hel procentenhet.

Ett fall i Sveriges exportvolym till Tyskland inträffade redan underhösten 1992. Den draghjälp till svensk export som den ekonomiskaåterhämtningen i USA och Storbritannien väntas ge tycks dessutomkomma med eftersläpning. Svensk exportvolym till dessa länderutvecklades svagt mot slutet av förra året, se diagram 3:1.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 3:1 Sveriges varuexport till några viktiga marknader 1988-1992

Fasta priser, säsongsrensat, glidande medelvärdeMiljoner kr.

1¶Tyskland | . /\/\ f\/ \

/'' 1 Storbritannien 1 ",

/ 4 .7 \ / l . 1 1

/ /i r x/ t i\ ii

F A / i / l / \ 1 1

.................... t l \ /\ A.... .......................1.1........

/ ^ \ /

' K /v* \/ 'S A " ~ ’

/\/ \ A A a /\ ' /'A/""-'

v \ / \ y \ \ / v. a ' <

1 V \ / \/\l w

1.1/\ i A i

i \ i .

A A / -\ ll \ ■ l ,

1 \l \ \ /

! USA 1 Vy/^

/ i / V/\ 1 \

J / \ \/

\» / v

3100 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

OECD-marknaden för bearbetade varor beräknas öka med endast 6%under perioden 1993-1994. Den nu mycket svaga tillväxten, och inteminst importfallet på Sveriges största exportmarknad Tyskland, mot-verkar en kraftigare uppgång för svensk export. Flera tungt vägande

exportprodukter möter i år fortsatta problem med dämpad efterfrågan, Prop. 1992/93:150alternativt överkapacitet och svag prisutveckling. Detta gäller bl.a. Bilaga 1.1pappers- och massaindustrin, stål- och transportmedelsindustrin. Inve-steringarna inom verkstadsindustrin i Västeuropa väntas falla ytterligare

i år, vilket också påverkar svensk export av investeringsvaror.

Utvecklingen av marknadstillväxten och svensk export skiljer sig nu motutvecklingen efter devalveringarna i början av 1980-talet. I slutet av1982, dvs. efter 1981 och 1982 års devalveringar, ökade de svenskamarknadsandelarna för bearbetade varor inom OECD-området mycketkraftigt. Kvartalsstatistiken visar på en volymökning i storleksordningen6% fjärde kvartalet 1982 från föregående kvartal, dvs. över 25% iårstakt. Denna ökning är mycket svår att förklara utifrån gängse model-ler och samband i utrikeshandeln.

Effekterna på exportvolymema av devalveringarna i början av 1980-talet inträffade sålunda oväntad snabbt. Detta kan sannolikt sättas isamband med att den internationella konjunkturen började återhämta sigmot slutet av 1982. År 1983 steg industrins andel av OECD:s import avbearbetade varor med hela 8 %. Exportens produktsammansättning hadeunder 1982 varit ogynnsam och denna negativa faktor bortföll sedansuccessivt i takt med att efterfrågan på svenska exportprodukter tog fart.Varusammansättningen blev allt gynnsammare i samband med denstigande privata konsumtionen på de viktiga exportmarknaderna inomOECD. Detta gynnade inte minst svensk export av personbilar. Härmedunderlättades möjligheterna för Sverige att öka marknadsandelarna. Lägetnu är annorlunda. Deprecieringen av kronan sedan slutet av 1992 inträf-fade i ett läge då den internationella efterfrågan fortfarande var dämpadoch exportens varusammansättning fortsatt ogynnsam.

I år beräknas varuexporten stiga kraftigt under loppet av året, med13%, vilket innebär en volymökning mellan årsgenomsnitten 1992 och1993 på knappt 5%. Exporten föll kraftigt fjärde kvartalet förra året,vilket medför en begränsad uppgång mellan årsgenomsnitten även vid enstark expansion under loppet av året.

Det som drar upp svensk export i år och de närmaste åren är denförbättrade konkurrenskraften för exportindustrin, som beräknas vinnaandelar på världsmarknaden i växande utsträckning. Den omfattandedeprecieringen av den svenska kronan har tillsammans med andrafaktorer som minskningen av arbetsgivaravgifterna i år gett industrinutrymme att sänka sitt relativpris på exportmarknaden och därmedåstadkomma andelsvinster.

Redan förra året sjönk Sveriges relativpris på bearbetade varor, vilketmedförde en uppbromsning av andelsförlustema på OECD-marknaden.Tappet uppgick till knappt 1%, att jämföra med 5 1/2% 1991. I årberäknas industrins andel öka med 3% och nästa år med 7 1/2% pådenna marknad. Sänkningen av relativpriset med 10% i år väntas såledesge en större effekt på marknadsandelarna nästa år. Priselasticitetemabygger här på historiska samband.

Relativprissänkningen i år begränsas sannolikt av att företagenanvänder en stor del av utrymmet till att förbättra sina vinstmarginaler.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

31¶En förklaring till detta är det svaga efterfrågeläget. Då det råder Prop. 1992/93:150överkapacitet och fallande efterfrågan på viktiga exportmarknader kan en Bilaga 1.1relativprissänkning väntas ge förhållandevis små effekter på marknadsan-delarna. Företagen vill undvika en alltför hård priskonkurrens. I ettsådant läge väljer de att höja priserna mätt i svenska kronor i störreutsträckning och förbättra sina marginaler för att i ett senare skede, dåefterfrågan blivit gynnsammare, använda sin starkare konkurrenskraft tillandelsvinster. Med hjälp av vinstförstärkningen kan företagen dessutomflytta fram sina positioner, t.ex. genom produktutveckling, produk-tivitetsförbättringar och marknadsföring för att även därigenom vinnamarknadsandelar på sikt.

Effekterna av den svaga internationella efterfrågan kan också ses i enparallell med den finska exportindustrin. Erfarenheterna efter den finskadevalveringen 1991 och deprecieringen av marken i september förra åretvisar att företagen sänkt sina relativpriser på världsmarknaden och vunnitmarknadsandelar, men exportökningen för finsk skogsindustri (somsvarar för omkring 40% av den totala exporten) har motverkats avöverkapacitet på världsmarknaden. Som en följd av överkapaciteten haräven konkurrenterna sänkt sina priser, vilket motverkat en starkarevolymuppgång för Finland.

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar ochexport av bearbetade varor

Procentuell förändring

1994 Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder

4,8

0,7

2,0

1,5

4,4

Totalt

5,5

2,3

3,0

2,5

5,0

Priser

14¶OECD-ländersimportriser, SEK

2,7

0,9

-0,8

24,9

2,8

Svenska exportpriser

2,0

1,8

-2,3

12,4

2,2

Relativpris

-0,7

0,9

-1,5

-10,0

-0,6

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder

-3,8

-5,5

-0,9

3,0

7,6

Totalt

-4,7

-4,8

-2,9

2,6

6,6

Exportvolym

14 OECD-länder

0,8

-4,8

1,1

4,5

12,3

Totalt

0,6

-2,6

0,0

5,1

11,9

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen avbearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar sommottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriservägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Att Sveriges marknadsandelsvinster inte blir större beror också på attsvensk export av bearbetade varor i högre grad än konkurrentländernasär inriktad på varor som möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnasav överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och pappsamt järn och stål, men också vissa investeringsvaror. I en jämförelsemed Sveriges 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den största

skillnaden i att andelen papper och papp samt järn och stål i exporten är Prop. 1992/93:150betydligt större för Sverige. Sveriges andel industrimaskiner, telekom- Bilaga 1.1munikationsutrustning och vägfordon i exporten är också större än förOECD-genomsnittet.

En del av andelsförlusterna som även drabbat flertalet OECD-länderkan dessutom förklaras av den ökade konkurrensen från nyindustria-liserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De hartillsammans vunnit andelar på exportmarknaden för bearbetade varor iaccelererande takt sedan mitten av 1980-talet.

Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetadevaror till 14 OECD-länder

Index 1980=100

Under de senaste två åren har den svenska varuimporten minskat med5% i volym. Den kraftiga nedgången hänger delvis samman med enomfattande lageravveckling. Den svaga svenska konjunkturen, med bl.a.fall i industriproduktion, investeringar och privat konsumtion har ocksåbidragit starkt till importraset.

Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad påutvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-komponentema vägs där samman med avseende på genomsnittligtimportinnehåll av bearbetade varor.

År 1991 föll den importvägda efterfrågan med nära 7%. Den starkalageravvecklingen i kombination med de sjunkande maskininvesteringamavar de viktigaste faktorerna bakom detta. Under 1992 föll den privatavarukonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringama fortsatteatt minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägdefterfrågan stannade vid drygt 2%. I år förutses en förskjutning avanvändningssidan mot mer importtunga delar då efterfrågan för exportenökar, men den fortsatt svaga inhemska efterfrågan och ett negativt bidrag

från lagren motverkar en uppgång i den importvägda efterfrågan, som Prop. 1992/93:150fortsätter att falla i år. Den starka exporttillväxten bidrar i hög grad till Bilaga 1.1ökningen med 5 1/2% av den importvägda efterfrågan nästa år.

Tabell 3:2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter

1994 Offentlig varukonsumtion

0,3

0,6

-0,0

-0,1

Privat varukonsumtion

0,3

-2,0

-1,6

-0,2

Byggnadsinvesteringar

-0,2

-0,3

-0,5

-0,4

Maskininvesteringar

-3,7

-2,8

-0,7

0,9

Export av bearbetade varor

-0,8

-0,2

1,9

4,6

Lagerförändringar

-2,5

2,3

-0,6

0,8

Importvägd efterfrågan

-6,7

-2,4

-1,5

5,6

Import av bearbetade varor

-7,5

-1,1

-2,9

6,0

Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll.Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Dettakan ses som en effekt av den tilltagande internationella specialiseringensom kännetecknar världsekonomin. Ekonometriska skattningar tyder påatt importen har ökat med 1,5-2% per år under 1980-talet på grund avdenna faktor. I år finns det dock flera faktorer som bidrar till attimporten av bearbetade varor faller snabbare än den importvägdaefterfrågan. Under överhettningsåren mot slutet av 1980-talet drevsimportandelen upp av det extremt höga kapacitetsutnyttjandet. Under denföljande konjunkturnedgången återgår importandelen till mer normalanivåer. Ett annat skäl är att deprecieringen av kronan gör importvarorrelativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.

Importpriset för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntasen ökning med 10 1/2%, vilket till största delen förklaras av deprecie-ringen av den svenska kronan. Deprecieringen antas få full effekt påimportpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre.Den svaga inhemska efterfrågan och de pressade hemmamarknadsprisernagör att såväl exportörerna till Sverige som importörerna här i landetpressar sina marginaler. Importprisema bedöms ändå stiga avsevärtsnabbare än hemmamarknadsprisema. Under perioden november 1992t.o.m. februari 1993 hade importpriset för varor stigit med 11% ochhemmamarknadspriset med knappt 1%. Hemmaproduktionen stärkerdärmed sin konkurrenskraft och beräknas i år vinna andelar, då importenav bearbetade varor utvecklas svagare än den importvägda efterfrågan.

Även i samband med devalveringarna i början av 1980-talet föllhemmamarknadsprisema i förhållande till importprisema för bearbetadevaror. Utvecklingen av inhemsk efterfrågan såg emellertid helt annor-lunda ut då än nu. Importen av bearbetade varor ökade starkt andrahalvåret 1983, men ändå inte lika kraftigt som den importvägdaefterfrågan, vilket indikerar att importen då tappade andelar på densvenska marknaden. Att importökningen hölls tillbaka förklaras just av

relativprissänkningar för hemmaproduktionen under 1982 och förstadelen Prop. 1992/93:150av 1983, som får effekt med viss eftersläpning. För helåret 1983 steg Bilaga 1.1dock importen av bearbetade varor något snabbare än den importvägdaefterfrågan, vilket förklaras av en hög efterfrågeandel för särskiltimporttunga investeringsvaror under första halvåret 1983.

Tabell 3:3 Export och import av varor

Miljarder Procentuell volymutveckling

Procentuell prisutveckling

kr.

1993 Varuexport

Bearbetate varor

275,3

0,0

5,1

11,9

-2,3

12,4

2,2

Fartyg

3,3

42,8

15,7

-33,1

-2,0

18,7

5,7

Petroleumprodukter

9,3

14,1

4,0

-5,5

-16,8

19,0

6,0

Övriga råvaror

38,1

0,4

3,5

6,7

-3,0

10,5

5,0

Summa Varuexport

326,0

1,2

4,9

9,7

-3,2

12,5

3,2

Varuimport

Bearbetade varor

227,6

-1,1

-2,9

6,0

-2,1

10,5

3,0

Fartyg

2,5

-44,5

30,4

-39,8

-4,7

14,5

5,5

Råolja

13,6

2,9

2,5

0,0

-10,1

29,0

10,0

Petroleumprodukter

10,4

9,9

6,0

-3,0

-12,6

27,0

6,5

Övriga råvaror

35,9

2,9

-0,6

0,9

-3,1

15,0

5,0

Summa Varuimport

289,9

-0,2

-1,2

3,6

-3,6

12,0

4,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

3.2¶Bytesbalans

Bytesbalansen uppvisade 1992 ett underskott på 30 miljarder kr.,motsvarande ca 2% av BNP. För 1993 och 1994 förutses en påtagligförbättring, som framför allt förklaras av en ökning av handelsbalansensöverskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott på knappt 35miljarder kr. och väntas i år förbättras med nära 30 miljarder kr. för attnästa år visa ett rekordstort överskott på nästan 90 miljarder kr. Trotsbetydande underskott i avkastning på kapital även nästa år beräknasbytesbalansen visa ett överskott 1994 motsvarande drygt 2% av BNP.

Trots deprecieringen av kronan försämras inte Sveriges terms of trade(exportpris/importpris). Exportpriserna på varor stiger i år t.o.m. någotsnabbare än importprisema. Visserligen medför deprecieringen ettkraftigt genomslag på importprisema, som stiger med 12%, men densvaga inhemska efterfrågan och utvecklingen av hemmamarknadsprisemagör ändå att exportörerna till Sverige håller tillbaka sina priser på varorhit och pressar sina marginaler. Samtidigt beräknas Sveriges exportprisför varor stiga med 12 1/2% i år, då företagen sannolikt tar ut en relativtstor del av "deprecieringsutrymmet" till marginalförstärkning. Föratomatt Sveriges terms of trade förbättras något uppnås redan i år kraftigtpositiva effekter av exportens resp, importens volymutveckling påhandelsbalansen.

Underskottet i tjänstebalansen bedöms krympa med 7,5 miljarder kr.under perioden 1993-1994 vilket förklaras av en förbättring i så gott som

samtliga delposter, men främst en minskning i underskottet för resevalutaför första gången på tio år. Resevalutainkomsterna bedöms underprognosperioden 1993-1994 stiga med 15% i volym till följd av deminskade relativpriserna på turisttjänster i Sverige, i kombination medden internationella konjunkturuppgången. Svenska turisttjänster blirbetydligt billigare för utländska turister som en följd av kronansdepreciering. Resevalutautgifterna beräknas avta kraftigt i volym (-22%perioden 1993-1994) i samband med fallet i privat konsumtion ochminskningen i hushållens disponibla inkomster. Deprecieringen av kronanhar medfört avsevärda kostnadsökningar för utlandsresandet, vilketmotverkar de positiva effekterna på resevalutanettot räknat i löpandepriser.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 3:4 BytesbalansMiljarder kr.

1994 Varuexport

339,9

332,8

326,0

384,9

435,7

Varuimport

323,9

301,3

289,9

320,9

346,6

Korrigeringspost

-1,3

-1,3

-1,6

-1,4

-1,4

Handelsbalans

14,7

30,1

34,5

62,6

87,7

Sjöfartsnetto

9,5

10,0

8,5

10,1

10,9

Övriga transporter

1,7

2,1

1,2

1,9

2,4

Resevaluta

-19,0

-20,5

-21,3

-18,2

-17,0

Övriga tjänster

-7,4

-0,5

-0,7

-2,5

-1,0

Tjänstebalans

-15,2

-8,9

-12,2

-8,8

-4,7

Löner1

0,4

0,6

0,7

0,8

0,8

Avkastning på kapitaldärav

-27,0

-30,1

-37,9

-43,8

-34,9

räntenettoåterinvesterade

-42,2

-45,2

-50,0

-56,5

-49,0

vinstmedel

9,2

8,2

6,3

7,1

8,6

Övriga transfereringar

-13,5

-12,4

-14,8

-14,0

-14,5

Bytesbalans

-40,6

-20,7

-29,7

-3,3

34,4

Andel av BNP

-3,0

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

1 överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner somdelpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktor-inkomster i bytesbalansen.

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, mendet beräknas nästa år minska med 9 miljarder kr. Underskottet iräntenettot förbättras då med 7,5 miljarder kr. Den räntebärande skuldentill utlandet minskar nästa år, vilket förklaras bl.a. av förbättringen ibytesbalansen samt en svag utveckling av utlandsinvesteringarna.Räntenettot försämras emellertid i år, vilket delvis beror på en övergångfrån kortfristig till mer långfristig upplåning förra året, som vanligengenererar halvårs- eller helårsvisa räntebetalningar. En stor del av dennatyp av lån som togs 1992 belastar följaktligen räntenettot först 1993.

36¶Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna Prop. 1992/93:150under hösten förra året får således en uppdragande effekt på räntebetal- Bilaga 1.1ningarna i år.

Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatisktökar. Den räntebärande nettoskulden till utlandet har skrivits upp med enväxelkurseffekt på över 80 miljarder kr. för perioden 1992-1993.Förändringar i det europeiska valutasystemet hösten 1992 har ocksåpåverkat utlandsskulden eftersom t.ex. D-marken stärkts mot andravalutor, vilket inneburit valutakursförluster på utlandslån.

Under hösten 1992 ökade staten sin utlandsupplåning i ungefär sammaomfattning som den privata sektorn amorterade av utlandslån. Denstatliga upplåningen är huvudsakligen långfristig. Den upplåning somgjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år.

En successiv nedgång i marknadsräntorna i år och nästa år får enpositiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskuldenberäknas avta. En minskning med en procentenhet i räntenivån förnettoskulden innebär en förbättring i räntenettot med ca 7 miljarder kr.Räntefallet i år får störst genomslag nästa år eftersom ränteförändringar,som tidigare redovisats, får effekt med ca ett halvårs eftersläpning.Förbättringen i räntenettot 1994 har beräknats till 7,5 miljarder kr.

Diagram 3:3 Sveriges bytesbalans uppdelad på handels- och tjänstebalans samtnetto av transfereringar totalt som andel av BNP

%

Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet

De utländska direktinvesteringama i Sverige bedöms i det närmastebalansera de svenska i utlandet under prognosperioden 1993-1994.Mönstret under den senare hälften av 1980-talet, då utlandsinveste-ringarna genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då netto-

utflödet för direktinvesteringama uppgick till ca 6 miljarder kr., att Prop. 1992/93:150

jämföra med hela 72 miljarder kr. året innan. Även förra året uppgick Bilaga 1.1

nettoutflödet till endast omkring 6 miljarder kr.

Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinveste-ringarna i Sverige. De steg från ca 12 miljarder kr. 1990 till 35 miljarderkr. 1991. För 1992 föll nivån markant, till endast 1,5 miljarder kr.

Nedgången i både de svenska och utländska direktinvesteringama hörsannolikt samman med den internationella lågkonjunkturen, ränteupp-gången, skuldsaneringen, den negativa vinstutvecklingen m.m. Det finnsflera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinveste-ringama i Sverige på sikt. Den markanta förbättringen av näringslivetskonkurrenskraft, den mycket gynnsamma vinstutvecklingen framöversamt fördelaktig företagsbeskattning kan väntas stimulera utländskainvesteringar i Sverige. Det har dessutom blivit lättare för utländskaföretag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningenträdde i kraft i januari 1992.

4.1¶Produktion och konkurrenskraft

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna från den 1 januari 1993, en kraftigproduktivitetsökning och deprecieringen av kronan ger en avsevärdförbättring av industrins konkurrenskraft i år. Deprecieringen ger ocksåett stort utrymme för företagen att förbättra sina vinstmarginaler. Dettabidrar till att skapa gynnsamma betingelser för industriproduktionen, menden svaga efterfrågan både internationellt och på hemmamarknaden göratt uppgången fördröjs.

Revideringen av nationalräkenskaperna för de senaste åren visar engynnsammare utveckling av industriproduktionen, särskilt för 1990, äntidigare uppgifter. Fallet i Sveriges industriproduktion inleddes försttredje kvartalet 1990. Produktionen minskade år 1990 med 0,6% iställetför med 2% enligt de tidigare nationalräkenskaperna. Industriproduk-tionen har fallit med sammanlagt 8% under åren 1990-1992. Tidigareuppgifter visade en nedgång med ca 10% för samma period.

Revideringen av industriproduktionen för de senaste åren innebär attbilden av produktionens utveckling i förhållande till kapacitetsutnyttjandetnu ser annorlunda ut än tidigare. Den gynnsammare utvecklingen avproduktionen 1989 och 1990 innebär att produktionsnivån justerats uppoch produktionsfallet i förhållande till kapacitetsutnyttjandet inte blev såkraftigt som enligt den tidigare statistiken. Under nedgångsfasen fråntredje kvartalet 1990 t.o.m. ljärde kvartalet 1992 kan kapacitetsutslag-ningen nu uppskattas till 6 %, att jämföra med 1 % under konjunktur-nedgången i början av 1980-talet.

Diagram 4:1 Produktion och kapacitetsutnyttjande i industrin

39¶Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat Prop. 1992/93:150producera ca 12% mer fjärde kvartalet 1992. Den beräknade ökningen Bilaga 1.1i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 9% skulle därmed inteinnebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft.En alternativ beräkning i kapitel 13.4 visar emellertid att den möjligaökningen av industriproduktionen med dagens kapitalstock begränsas tillca 8% från 1992 års nivå. Det finns därmed behov av att industrinsinvesteringar kommer igång relativt snabbt för att undvika att industrinredan nästa år slår i kapacitetstaket. Den gynnsamma vinstutvecklingentalar emellertid för att de nödvändiga investeringarna kommer att kommaigång och att industrikapaciteten åter ökar (se kapitel 13.4).

I år bedöms industriproduktionen ta fart under andra halvåret som enföljd av uppgången inom i första hand exportindustrin. Första halvåretväntas däremot bli svagt, då företagen planerar för en förhållandeviskraftig lageravveckling. Industribarometern från mars visar att 35% avföretagen anser att deras färdigvarulager är för stora och 1/4 av företagenplanerar för lagerneddragningar under andra kvartalet. Produktions-uppgången i år motverkas dessutom av den fortsatt svaga efterfrågan frånbåde export- och hemmamarknaden. Industriproduktionen föll dessutomkraftigt fjärde kvartalet förra året, och detta s.k. underhäng bidrar ocksåtill att industriproduktionen beräknas bli oförändrad mellan årsgenom-snitten 1992 och 1993, trots en relativt kraftig uppgång under andrahalvåret. Nästa år visar prognosen däremot en stark ökning med 9%, dåvi istället får ett betydande "överhäng" från den relativt snabba tillväxtenandra halvåret 1993. Uppgången väntas fortsätta, främst i samband medden accelererande exporttillväxten. Detta bidrar också till en mycketkraftig produktivitetstillväxt inom industrin.

Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1994 Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

varav

basindustri

-3,0

1,2

2,3

6,1

Verkstadsindustri exkl. varv

-6,8

-4,9

-0,5

12,5

Övrig industri

-3,0

-2,6

-0,6

6,3

Konkurrenskraft

Lönekostnad per timme

7,6

4,2

0,8

5,5

Produktivitet

4,3

6,4

4,8

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

6,0

-0,1

-5,3

0,7

14¶OECD-länders ULC

4,3

1,7

0,8

0,9

14¶OECD-länders ULC, SEK

4,5

0,6

22,5

1,4

Relativ ULC, SEK

1,4

-0,7

-22,7

-0,7

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad perproducerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tarhänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

40¶Beräkningen av industrins arbetskostnad per producerad enhet bygger Prop. 1992/93:150nu delvis på uppgifterna om produktivitetsutvecklingen i industrin enligt Bilaga 1.1de reviderade nationalräkenskaperna. Dessa uppgifter överensstämmernumera med motsvarande uppgifter i industristatistiken. Tidigare skildesig källorna åt bl.a. vad gäller produktion och produktivitet. Statis-tikomläggningen har visat att industristatistiken tidigare överskattadeutvecklingen i industrins konkurrenskraft medan nationalräkenskapernaunderskattade den.

Industrins produktivitet steg förra året markant, med 4,3%, vilketungefär uppvägde ökningen i industrins lönekostnad. Därmed vararbetskostnaden per producerad enhet (Unit Labour Cost, ULC) så gottsom oförändrad. Konkurrentländernas ULC beräknas däremot ha stigitmed nära 2 %.

Trots att kronans koppling till ecun släpptes den 19 november förraåret apprecierades kronan effektivt mot konkurrentländernas valutor medca 1% mellan årsgenomsnitten 1991 och 1992. Det förklaras till stor delav att dollarkursen föll kraftigt tidigare under 1992. Räknat i gemensamvaluta begränsades därmed fallet i industrins relativa ULC till knappt1% 1992.

Valutakurserna antas under prognosperioden rent tekniskt ligga kvar pågenomsnittskurserna för mars månad i år, vilket konkurrentvägdappreciering mot kronan med 21,5% 1993.

Förutom det kraftiga bidraget från kronans depreciering till industrinskonkurrenskraft ökar produktiviteten i år med drygt 6%. I konkur-rentländerna väntas en produktivitetstillväxt inom industrin på 3 1/2% iår. Den snabba produktivitetsökningen inom svensk industri hör bl.a.samman med att företagens tidigare satsningar på olika slag av rationa-liseringar, teknikutveckling av produktionsprocessen, omorganisationm.m. nu börjar mogna ut.

Medan timlönen i industrin bedöms stiga i år med 4 % sänks de socialakostnaderna med 3,1%. Följaktligen stiger lönekostnaden per timme medknappt 1 %. Den starka produktivitetstillväxten bidrar till att industrinsULC beräknas minska med omkring 5% i år medan den stiger medknappt 1 % i konkurrentländerna.

Räknat i gemensam valuta uppgår förbättringen i industrins konkur-renskraft (relativa ULC) till nära 23% 1993 och med ca 24% för helaperioden 1992-1994. Som jämförelse kan nämnas att motsvarandeförbättring uppgick till drygt 21% under perioden 1982-1983 (se ävenkapitel 14.1).

41¶Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt Prop 1992/93’ 15014 OECD-länder 1980-1994 D1 r , ,

Index 1980=100

140-1--------------

701-------------,-------------,-------------.-------------,----- ■ ---------,-------------

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

4.2¶Lönsamhet

År 1992 nådde industrins lönsamhet en bottennivå. Försämringen hörsamman med det kraftiga efterfrågefallet för flertalet industribranscherbåde på export- och hemmamarknaden, överkapacitet, fall i försäljnings-priserna etc. Vinstfallet kan också bero på andra faktorer som t.ex. förlångsam produktutveckling jämfört med konkurrenterna och däravföljande marknadsandelsförluster. Till detta ska läggas industrins ökadekostnadsproblem och försämrade konkurrenskraft från senare delen av1980-talet.

Företagens finansiella ställning har dessutom försvagats av ökaderäntekostnader, både som en följd av den tidigare kraftiga upplåningenför investeringar och som en följd av höjd räntenivå. De högre ränte-nivåerna i samband med valutaoron hösten 1992 påverkade resultaten.Dessutom gjorde många företag omfattande valutakursförluster i sambandmed kronans depreciering.

Sedan 1990 har ökningstakten i insatsvarukostnadema per produceradenhet för industrin (se tabell 4:2) dämpats markant. Förra året var de sågott som oförändrade. Ökningstakten i lönekostnaderna per timmedämpades från 11,4% 1989 till 3,3% 1992. Ökningstakten för industrinsrörliga kostnader totalt per producerad enhet föll från 7,8% till -0,4%under samma period. Produktpriserna höjdes i allt långsammare taktunder perioden för att t.o.m. minska 1992. Bruttomarginalen, d.v.s.bruttoöverskottet som andel av bruttoproduktionsvärdet, pressades där-

med, trots fallet i de rörliga kostnaderna. Bruttomarginalen har krymptunder de senaste fem åren.

Den här presenterade prognosen över industrins lönsamhet baseras pånationalräkenskaperna och inte på företagsstatistiken. Beräkningen avbruttomarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessakällor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt.I prognosen beräknas bruttomarginalen som bruttoöverskott i procent avbruttoproduktionsvärdet. Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket somåterstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. I företags-ekonomiska termer motsvaras bruttoöverskottet närmast av rörelseresultatexkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomar-ginalen motsvarar i företagsstatistiken rörelseresultat före avskrivningari procent av omsättningen.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1994

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Bruttomarginalen beräknas stiga i år med ca 5 procentenheter, vilketinnebär att förlusterna under de senaste åren mer än återhämtas. En stordel av förbättringen förklaras av det utrymme för marginalförstärkningarsom deprecieringen av kronan ger. Deprecieringen gynnar ex-portföretagen, men för de hemmamarknadsorienterade företagen pressasmarginalerna, dels till följd av den svaga inhemska efterfrågan ochprisutvecklingen, dels p.g.a. de höjda importprisema på insatsvaror.

Industrins vinstandel, d.v.s. driftsöverskottet brutto som andel avförädlingsvärdet, beräknas 1994 ligga på en rekordhög nivå, t.o.m. övertoppnivåerna under 1980-talet. Den höga vinstandelen bör dock ses motbakgrund av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilketautomatiskt drar upp genomsnittet.

43 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader och produktpriser per produceradenhet, marginaler samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

1994 Per producerad enhet

(procentuell förändring):

Förbrukningskostnad

3,6

1,0

0,1

4,0

4,2

Lönekostnad1

7,2

8,0

-1,4

-5,2

0,7

Lönekostnad per timme

9,5

8,5

3,3

0,8

5,5

Produktivitet

2,2

0,4

4,7

6,4

4,8

Summa rörlig kostnad

4,6

3,0

-0,4

1,4

3,3

Produktpris

3,3

1,8

-0,6

7,0

3,8

Bruttomarginal

8,5

7,6

7,4

12,3

12,7

Marginalförändring p.e.

-1,3

-0,9

-0,2

4,9

0,3

Bruttoöverskottsandel2

25,8

22,5

22,1

34,4

35,7

1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuan-knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion ifasta priser per arbetad timme.

2¶Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Utvecklingen för verkstadsindustrin blir ännu något gynnsammare änför industrin som helhet. Bruttomarginalen väntas stiga markant i år,liksom vinstandelen. Bruttomarginalen för verkstadsindustrin exkl. varvberäknas uppgå till omkring 10% 1993-1994, att jämföra med 4,5%bottenåret 1992. De senaste toppnivåerna uppnåddes åren 1984-1985, dåmarginalen låg på 10%.

Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, isamband med vikande råvarupriser, ökande konkurrens och överkapacitetpå världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarukostnadersom lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalenkraftigt 1992, för tredje året i följd. Först i år väntas en snabb förbättringi basindustrins vinstutveckling. De rörliga kostnaderna minskar med0,5% medan produktpriserna stiger med 5%. Bruttovinstandelen nårnästa år lite över 1990 års nivå, vilket ändå är omkring fem procenten-heter under den genomsnittliga nivån för toppåren 1987-1989.

Skogsindustrin har trots successivt sänkta råvarukostnader, personal-nedskärningar och andra kostnadsbesparingar gått med kraftig förlust1992. Resultatet före extraordinära poster uppgick till -3,7 miljarder kr.1992, vilket kan jämföras med toppvinsten 1989 på drygt 9 miljarder kr.I år väntas skogsindustrins insatsvarupriser fortsätta minska, bl.a. tillföljd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energi-skatten. Energiskattesänkningen har beräknats minska skogsindustrinskostnader med 900 miljoner kr. Till detta ska läggas den stora deprecie-ringen av den svenska kronan samt sänkningen av arbetsgivaravgifternaden 1 januari. Branschen gynnas också av att importandelen är låg ochatt deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag påkostnaderna. Vidare förbättras nu konjunkturen i Nordamerika och

dollarkursen stärks vilket gynnar skogsindustrins export. Å andra sidan Prop. 1992/93:150motverkas uppgången i exporten av dämpad efterfrågan i Europa, och Bilaga 1.1särskilt i Tyskland. Sammantaget väntas ändå skogsindustrins bruttomar-ginal i år öka markant.

45 Bilaga 1.1

Tjänsteproduktionen i samhället kan delas in i två olika grupper beroendepå hur den finansieras. Offentliga tjänster är sådana som främstfinansieras genom skatter. Övriga tjänster, där kostnaden till övervägandedel debiteras användaren, klassificeras som näringslivets tjänster. Dettainnebär att tjänster producerade av statliga och kommunala bolag ochaffärsverk räknas till näringslivets tjänster. Trots detta används oftabenämningen privata tjänster synonymt med näringslivets tjänster. Ikapitlet används denna vedertagna omskrivning.

Den privata tjänstesektorn har blivit allt mer betydelsefull. I produk-tions- och sysselsättningstermer har denna sektorn varit större änindustrisektorn alltsedan slutet av 1970-talet. Ökningen är sannolikt delvisen konsekvens av höjd levnadsstandard som vridit över hushållensefterfrågan mot en större andel tjänstekonsumtion. Denna faktor skulleha bidragit till en ännu större tillväxt av privat tjänstesektor om intetjänsteproduktionen inom den offentliga sektorn samtidigt expanderatkraftigt. En ytterligare förklaring till den starka tillväxten för de privatatjänsterna är den utbredda avknoppningen av tjänstefunktioner frånföretag som i övrigt sysslar med varuproduktion. Detta är dock i grundenen definitionsfråga, eftersom dessa tjänster producerades även tidigare,men i en annan sektor.

Från 1990 har industrins produktion minskat kraftigt i volym. Dettafick tidigt återverkningar på den del av tjänstesektorn som levererartjänster till andra företag, sk. producenttjänster. Totalt hölls efterfråganpå tjänster uppe så länge den privata konsumtionen fortfarande ökade.Under förra året föll även den privata konsumtionen, vilket medförde attsysselsättningen totalat sett minskade inom den privata tjänstesektorn.

I diagram 5:1 framgår hur sysselsättningen utvecklats inom den privatatjänstesektorn, grupperad enligt Svensk näringsgrensindelning (SNI).

Distributionstjänster (SNI 6) består av detaljhandel, partihandel, hotelloch restaurang. Sysselsättningen inom gruppen har sjunkit alltsedan 1989.Fallet för privat konsumtion förra året medförde att detaljhandelnminskade sin försäljningsvolym med drygt 5% enligt SCB. Utvecklingenväntas bli svag även i år, i synnerhet för sällanköpsvaruhandeln.Partihandeln har generellt sett utvecklats sämre än detaljhandeln, som enkonsekvens av den starkare inriktningen mot företagssektorn. Minskadindustriproduktion har därmed påverkat partihandeln mer än detaljhan-deln. Enligt Konjunkturinstitutets tjänstebarometer väntas konjunkturlägetinom partihandeln fortsätta att försvagas under året.

Kommunikationssektorn (SNI 7) var tidigare kraftigt reglerad. Undersenare år har den dock blivit allt mer avreglerad, vilket bidragit till enökad konkurrens för exempelvis buss- och taxitransporter samt in-rikesflyget. Konkurrensen har även ökat för post- och teletjänster, inteminst genom den snabba tekniska utvecklingen. Antalet arbetade timmarhar inom kommunikationssektorn minskat kontinuerligt sedan 1990.

46 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 5:1 Arbetade timmar i privat tjänstesektor. Säsongsrensade data.

Index 4:e kvartalet 1987=100

Anm.: SNI 6: distribution, SNI 7: kommunikation, SNI 8: finansiella tjänster,fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet, SNI 9: övriga tjänster

Källor: Statistiska centralbyrån

Det stora prisfallet på främst kommersiella fastigheter, tillsammansmed den djupa lågkonjunkturen har medfört stora problem inom såvälden finansiella sektorn (ingående i SNI 8) som inom fastighetsförvaltning(ingående i SNI 8). För bankernas del beräknas de sammanlagdakreditförlusterna ha uppgått till ca 70 mdr kr under fjolåret. Trots fortsattrelativt god intjäningsförmåga har därmed ett flertal banker tvingatsvända sig till staten för att inte hamna i en akut insolvenssituation.Betydande krav på kostnadsbesparingar väntas medföra att syssel-sättningen minskar, framför allt inom den finansiella sektorn.

Inom uppdragsverksamheten (ingående i SNI 8) har lågkonjunkturendrabbat delbranscherna olika hårt. Den bransch som hittills klarat sig bästär juridisk uppdragsverksamhet. Andelen företag inom denna sektor somuppger sig ha fullt kapacitetsutnyttjande har sjunkit något under detsenaste året, men är fortfarande högre än i andra branscher. Detta gälleräven omdömet om lönsamheten. Den mycket svaga efterfrågan påbyggnadsinvesteringar avspeglas i utvecklingen för byggnadskonsulter.Drygt 60% av dessa företag uppgav i mars i år minskad sysselsättningjämfört med föregående kvartal. Andelen har ökat kontinuerligt ochföretagen väntar sig en fortsatt minskad sysselsättning.

Övriga tjänster (SNI 9) riktar sig såväl till hushåll som företag. Antaletarbetade timmar har under de senaste åren legat relativt konstant. Dendel av sektorn som riktar sig mot privat slutkonsumtion väntas i år mötaen sjunkande efterfrågan. I den mån offentliga tjänster övergår till denprivata tjänstesektorn väntas dock övriga tjänster expandera.

Utöver rent konjunkturella faktorer kommer tjänstesektorn framöver attpåverkas av andra mer strukturella faktorer. Ett exempel på detta är att

4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

de institutionella spelreglerna för den privata tjänstesektorn nu ändras Prop. 1992/93:150relativt hastigt, bl.a. i samband med ett eventuellt EES-avtal och den Bilaga 1.1därmed sammanhängande lagen om offentlig upphandling

(SFS 1992:1528). Dessutom träder den nya konkurrenslagen i kraft 1 julii år. Dessa nya förhållanden medför ökad konkurrens inom tjänsteområ-det, såväl nationellt som internationellt. Den privata tjänstesektorns inter-nationella konkurrenskraft kommer därmed att ställas allt mer i fokus.

I och med att tjänstesektorn är så heterogen är det svårt att kortfattatbeskriva utvecklingen av dess konkurrenskraft på ett rättvisande sätt.Möjligheterna till tjänsteexport skiljer sig radikalt mellan exempelvissjöfartsnäring och fastighetsförvaltning. En jämförelse av aggregeradedata ger dock en viss ledning. Enligt GATT:s beräkningar uppgickSveriges andel av världens tjänsteexport 1990 till 1,8%, vilket placeradeSverige på 15:e plats i världen. Sverige var samtidigt det 10:e störstaimportlandet, med 2,1% av världsimporten. Detta förhållande avspeglasi att Sverige sedan mitten av 1980-talet haft ett negativt tjänstenetto iutrikeshandeln.

Tabell 5:1 Utrikeshandel med tjänster netto

Andel av OECD:s Miljarder US$

BNP (1987)

1992 Österrike

0,9

3,6

4,9

5,6

5,5

6,7

9,0

9,1

10,2

Belgien

1,7

2,8

3,1

3,1

3,1

4,2

4,4

4,3

Danmark

0,8

0,7

0,3

0,5

1,3

1,3

2,5

3,2

3,3

Finland

0,7

-0,5

-0,6

-1,0

-1,5

-2,1

-3,0

-3,3

-2,8

Nederländerna

1,7

0,1

-0,9

-0,2

-0,7

0,8

2,2

0,7

1,9

Norge

0,7

0,0

-0,5

-1,1

-0,6

0,1

0,2

0,4

-0,8

Sverige

1,3

-0,6

-1,3

-1,6

-2,2

-3,0

-3,4

-2,2

-2,9

Schweiz

1,4

1,1

1,4

1,7

0,6

0,1

-0,6

0,0

-0,4

Anm.: Tjänster enligt betalningsbalansstatistik inklusive löner. P.g.a annan definition av försäkringstjänster ärdock siffrorna inte direkt jämförbara med betalningsbalansens statistik.

Källor: OECD, Sveriges Riksbank.

I tabell 5:1 framkommer att Sveriges tjänstenetto under de senaste årenvarit sämre än för många andra länder av liknande storlek. Statistiken påtjänsteområdet är förhållandevis outvecklad vilket försvårar jämförelsermellan länder, i synnerhet som det i detta fall handlar om nettotal.Jämförelsen pekar dock på att den svenska tjänstesektorn totalt sett skulleha en relativt sett svag internationell konkurrenskraft. Det bör samtidigtuppmärksammas att Sverige inom vissa enskilda sektorer, som sjöfartrespektive bygg- och tekniktjänster, har en i OECD-perspektiv betydandemarknadsandel.

Hur kommer den privata tjänstesektorn att påverkas av de nyareglerna? Närings- och teknikutvecklinsverket (NUTEK) utreder förEFTA:s räkning vilka effekter den gemensamma marknaden skulle få förtjänstesektorn i Sverige. Utredningen är inte färdig, men vissa prelimi-nära resultat föreligger från bl.a. Kommmerskollegium. Vidare harKonkurrensverket undersökt vilka effekter ett EES-avtal skulle få för ettantal svenska marknader, varav en del avser privat tjänsteproduktion. I

korthet skulle enligt dessa undersökningar effekterna av ett EES-avtal blirelativt blygsamma för den privata tjänstesektorn. Vissa områden, somt.ex. marknaden för finansiella tjänster, har redan i hög grad öppnats förinternationell konkurrens. Inom t.ex. teleområdet, kommer dessutomsvensk lagstifning att gå längre i sin liberalisering än vad EES-avtaletstadgar.

I samband med EES-avtalets ikraftträdande börjar även lagen omoffentlig upphandling att gälla. Lagen innebär på tjänsteområdet attexternt producerade tjänster som köps av offentlig sektor skall varaföremål för anbudsgivning. Om upphandlingen uppgår till ett visst beloppskall den offentliggöras inom hela EES-området. Lagen ökar sålundaytterligare konkurrenstrycket inom den privata tjänstesektorn, samtidigtsom möjligheterna till tjänsteexport ökar. Hur mycket den nya lagstift-ningen till slut kommer att betyda för den privata svenska tjänstenäringenär svårt att säga, men det faktum att tjänster i hög utsträckning produce-ras lokalt innebär sannolikt att den rena tjänstehandeln inte kommer attöka dramatiskt. Däremot medför den nya förvärvslagen, som trädde ikraft vid årsskiftet 1992/1993, ökade möjligheter för utländska företagoch hushåll att förvärva aktier i ett svenskt bolag. Detta får sannolikt somföljd att utländska företag kommer att öka sin verksamhet i Sverigegenom att köpa upp svenska tjänsteföretag. Detta kan förväntas bidratill förstärkt konkurrens.

Lagen om offentlig upphandling avser som nämnts upphandling frånextern leverantör och inte verksamhet i egen regi. En tendens inom denoffentliga sektorn är dock att i allt högre grad utsätta den egna verksam-heten för konkurrens från den privata sektorn. Än så länge gäller dettaen relativt liten del av verksamheten. Enligt en undersökning av f.d.Statens pris- och konkurrensverk var endast 6% av kommunernasverksamhet 1990 utlagd på entreprenad (exklusive bygg- och anläggnings-arbeten). I takt med att utvecklingen tar fart bör marknaden för denprivata tjänsteproduktionen kunna öka avsevärt.

Utvecklingen förväntas bli fortsatt svag för den privata tjänstesektorn.Enligt Tjänstebarometern räknar en majoritet inom i stor sett samtligaundersökta delbranscher med att konjunkturen mattas inom den egnabranschen under första halvåret i år. I de allra flesta fall har denna andeldock minskat jämfört med tidigare mätning. Utvecklingen blir sannoliktolika mellan branscher med tanke på de skilda förutsättningar som gällerför hemmamarknads- respektive exportmarknadsorienterade företag.Förväntningarna är generellt sett mindre pessimistiska gällande exporteninom både partihandel och uppdragsverksamhet. Den del av tjänstesek-torn som levererar tjänster till exportindustrin kan komma att expanderanågot, särskilt mot slutet av prognosperioden. Tjänsteföretag som i någotled kommer in i produktion ämnad för inhemsk slutkonsumtion väntasdock möta en vikande efterfrågan. Det kraftiga fallet inom privatkonsumtion kommer att drabba delar av tjänsteproduktionen, bl.a. detalj-och partihandeln. Inom detaljhandeln väntas framför allt sällanköpsvaru-handelns försäljning falla kraftigt. Fortsatt sjunkande in-vesteringsaktivitet, framför allt på byggsidan, medför ytterligare

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

försvagning för byggnadsrelaterade tjänster och viss partihandel. Den Prop. 1992/93:150kraftiga deprecieringen av den svenska kronan bör dock dämpa de Bilaga 1.1negativa effekterna för restaurang och hotell, som annars skulle drabbatshårt av den försvagade inhemska efterfrågan. Totalt väntas sys-selsättningen inom privat tjänstesektor falla med 4,1% 1993 ochytterligare 0,8% 1994. Produktionen väntas inte minska fullt så mycket,vilket medför att produktiviteten ökar med 2,5 resp 0,9%. En förklaringtill den kraftiga produktivitetstillväxten är att produktionen hålls uppe avpersoner som deltar i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,exempelvis ungdomspraktik. Dessa personer inräknas inte i den försektorn registrerade sysselsättningen, vilket innebär att den beräknadeproduktiviteten stiger.

Diagram 5:2 Varsel om uppsägning inom privat tjänstesektor

Antal personer per månad, 3-månaders glidande medelvärde

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

50¶Situationen på arbetsmarknaden fortsatte att försämras under inledningenav 1993. Arbetslösheten steg till ca 7,5% av arbetskraften samtidigt somnärmare 5 % deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Någon ljusning från efterfrågesidan kan inte heller skönjas. Nyanmäl-ningar av lediga platser till landets arbetsförmedlingar fortsätter att fallafrån ett redan tidigare rekordlågt antal. Antalet varsel om uppsägningarsamt konkurser kvarstår dessutom på en mycket hög nivå och bristen påarbetskraft är enligt företagen i stort sett helt obefintlig. Sammantagetindikerar detta ett fortsatt mycket svagt arbetsmarknadsläge underprognosperioden.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 6:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser

Tusental

De nu föreslagna åtgärderna, som innebär en ökning med drygt130 000 personer inom arbetsmarknadspolitikens ram och inom detordinarie utbildningsväsendet, förutses dämpa uppgången av den öppnaarbetslösheten under prognosperioden. Det sker främst genom att utbudetav arbetskraft dras ned. Dessutom tillkommer effekten av de föreslagnasatsningarna på infrastruktur och s.k. ROT-program.

Sysselsättningsminskningen väntas fortsätta under prognosperioden,dock i avtagande takt. Nästa år bromsas fallet av en uppgång inomfrämst exportsektorn medan utvecklingen i de hemmamarknads-dominerade näringarna blir fortsatt svag.

Produktivitetsutvecklingen förutses bli relativt kraftig både 1993 och1994. En viss uppdragande effekt har sannolikt den ökande åtgärdsvoly-men. Deltagande i ungdomspraktik och arbetslivsutveckling registreras

t.ex. inte som sysselsatta men bidrar sannolikt med en viss produktions- Prop. 1992/93:150volym som registreras i statistiken. Bilaga 1.1

Den totala arbetslösheten, räknat som öppen arbetslöshet plus andel ikonjunkturberoende åtgärder, beräknas stiga från ca 9% 1992 till 13%1993 och 14% 1994. Den förväntade BNP-tillväxten 1994 räcker såledesinte till för att vända utvecklingen av arbetslösheten.

6.1¶Sysselsättning

Sysselsättningen började minska i början av 1991. Nedgången hardärefter fortsatt i takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten. Antaletsysselsatta reducerades med ca 260 000 personer mellan 1990 och 1992.Det kan jämföras med en minskning med endast några tusen underlågkonjunkturen i början av 1980-talet. Timsysselsättningen föll inte likamycket beroende på att sjukfrånvaron minskade och att medelarbetstidendärmed steg.

Tydligast har sysselsättningsfallet varit inom industrin, som ocksåsvarat för huvuddelen av nedgången. Under loppet av perioden har docknedgången blivit allt starkare också inom övriga sektorer som privattjänstesektor, byggsektor och mot slutet också inom kommunerna.

Tabell 6:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå

1992 Förändring från föregående år

1994 Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

-6

-7

-5

-3

Industri

-60

-80

-51

30 Byggnadsverksamhet

-1

-38

-30

-21

Privata tjänster

-15

-30

-58

-18

Kommunal verksamhet

-23

-25

-24

Statlig verksamhet

-1

-4

-4

Totalt

-76

-178

-173

-40

Arbetskraft, totalt

-24

-87

-109

-39

Arbetslösa

% av arbetskraften

5,3

2,9

5,3

6,9

7,0

Anm.: Preliminär justering av siffrorna har gjorts för att anpassa nivåerna till 1993års statistikomläggning.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid.Nedgången väntas fortsätta också under 1993 och 1994 om än iavtagande takt. Det är svårt att hitta alternativ sysselsättning förjordbrukare i det besvärliga arbetsmarknadsläget vilket torde bromsafallet. Den minskning som förutses för jordbrukare under prognos-perioden består framförallt av att äldre lägger ned sina jordbruk. Inomskogsbruket har sysselsättningen minskat kraftigt. Genomgripandestrukturrationaliseringar har pågått de senaste åren. Den ljusning som

förutses av produktionen under prognosperioden innebär endast att falleti sysselsättningen bromsas eftersom nuvarande kapacitet bedöms räcka tillför betydande produktionsökningar.

Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med ca 16% mellan 1989och 1992, vilket motsvarar 168 000 personer. Inom exportsektornförutses produktionen stiga medan den hemmamarknadsinriktade delenav industrin fortsätter att utvecklas relativt svagt under 1993 och 1994.Vändningen uppåt i industriproduktionen under loppet av 1993 bedömsinte leda till ökad sysselsättning under 1993 till följd av den ledigakapacitet som finns i företagen. Rationaliseringar och effektiviseringarsom reducerar antalet anställda fortsätter. Det återspeglas också iproduktivitetsutvecklingen som förutses bli mycket stark under prognos-perioden. Enligt länsarbetsnämnderna tas dock en del planerade varseltillbaka. År 1994 förutses en vändning uppåt i sysselsättningen.

Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medfördeatt sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Byggkon-junkturen försvagades kraftigt under 1992, då sysselsättningen föll mednärmare 40 000 personer, och nedgången bedöms fortsätta också underprognosperioden. Satsningar i form av det s.k. ROT-programmet samttidigareläggningar av infrastrukturinvesteringar bromsar dock fallet inomsektorn under prognosperioden. Trots detta bedöms antalet sysselsattaminska med ca 50 000 personer sammanlagt under 1993 och 1994.

Inom den privata tjänstesektorn avtog sysselsättningen kontinuerligtunder 1991 och 1992. Sammanlagt minskade sysselsättningen med ca45 000 personer, eller med 3%. Den låga inhemska aktiviteten iekonomin i år med starkt fallande privat konsumtion samt fortsattnedgång inom byggsektorn innebär en än starkare neddragning avsysselsättningen. Nästa år förutses nedgången mattas av då fallet i privatkonsumtion bromsas upp och expansionen inom industrin tar fart.

Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991.Förra året föll sysselsättningen med drygt 20 000 personer. Primärkom-munernas försämrade ekonomi samt landstingens skärpta besparingskravmedverkar till en fortsatt neddragning med ca 50 000 personer samman-lagt under 1993 och 1994. Förslaget att kommunerna tillfälligt tillförs ca4 miljarder kr. 1994 innebär sannolikt att en del av de personalreduce-ringar som annars skulle ha skett skjuts på framtiden.

Antalet sysselsatta inom staten var relativt oförändrat under 1992. I åroch nästa år förutses minskningar med totalt uppemot 10 000 personer.

Sammanfattningsvis fortsätter sysselsättningen att avta starkt också1993. Fallet berör samtliga branscher men särskilt tjänstesektorn ochindustrin drar ned utvecklingen. År 1994 bromsas nedgången av enförväntad expansion inom industrin samt ett långsammare fall i tjänste-sektorn. Rot- och infrastrukturåtgärder lindrar raset i byggnadsverksam-heten under hela prognosperioden. Mellan 1990, då det totala antaletsysselsatta var som störst, och 1994 beräknas sysselsättningen ha fallitmed ca 10%.

Produktiviteten antas stiga med 2,7% 1993 och med 2,1% 1994. Denstarka utvecklingen 1993 kan vara en överskattning i och med att det

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

finns en viss risk att AKU, p.g.a. statistiska mätproblem, inte fullt ut Prop. 1992/93:150fångade in det sysselsättningsfall som skedde 1992. Det skulle innebära Bilaga 1.1att sysselsättningsnivån enligt AKU är överskattad 1992 och att syssel-sättningsminskningen 1993 därför överskattas. Annan statistik tyder pådetta. Dessutom torde de personer som deltar i arbetsmarknadspolitiskaåtgärder, som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, bidra till en vissproduktion som inte motsvaras av någon registrerad arbetsinsats.

Tabell 6:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

1994 Näringslivet

Produktion

2,7

2,8

1,5

-2,5

-1,5

-1,6

2,2

Sysselsättning

3,2

1,1

0,5

-3,6

-3,6

-5,2

-0,3

Produktivitet

-0,5

1,7

1,0

1,1

2,2

3,8

2,5

IndustriProduktion

2,9

1,0

-0,6

-4,7

-3,0

0,0

9,0

Sysselsättning

1,5

-2,0

-2,2

-6,1

-7,0

-6,0

4,0

Produktivitet

1,4

3,1

1,6

1,5

4,3

6,4

4,8

Byggnadsverksamhet

Produktion

1,6

7,7

0,3

-4,2

-7,7

-7,5

-7,0

Sysselsättning

0,9

5,7

0,0

-2,3

-9,5

-11,0

-9,0

Produktivitet

0,7

1,9

0,3

-2,0

2,0

3,9

2,2

Privata tjänster

Produktion

4,3

2,7

3,4

-0,6

-0,6

-1,7

0,1

Sysselsättning

3,1

3,0

2,1

-2,1

-1,1

-4,1

-0,8

Produktivitet

1,2

-0,3

1,3

1,5

0,4

2,5

0,9

Offentliga tjänster

Produktion

0,8

2,2

2,0

0,1

-1,3

-1,0

-1,1

Totalt

Produktion

2,2

2,6

1,7

-1,8

-1,5

-1,4

1,4

Sysselsättning

2,4

1,5

0,8

-2,3

-3,1

-4,0

-0,7

Produktivitet

-0,1

1,1

0,9

0,5

1,6

2,7

2,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Förutom produktiviteten påverkar också medelarbetstiden antaletsysselsatta. Lågkonjunkturen innebär att arbetstiderna förkortas i vissabranscher. Det gäller t.ex. inom tjänstesektorerna där en stor del avsmåföretagen har otillräcklig efterfrågan och försäljning i förhållande tillsina personalstyrkor. Utvecklingen bekräftas av AKU-statistiken där denregistrerade sysselsättningsminskningen hittills är koncentrerad till deheltidsarbetande. Antalet deltidsarbetande har endast minskat svagt ochkorta deltider (1-19 timmar) har ökat något. Andelen deltidsarbetande avdet totala antalet sysselsatta har således stigit. Att sysselsättningen fallitstarkare bland männen än bland kvinnorna drar också ner medelarbets-tiden eftersom män har längre arbetstider än kvinnor. I uppdraganderiktning verkar däremot minskad frånvaro. Efter den starka uppgångenav medelarbetstiden 1992, som sannolikt till stor del var en följd avändrade sjukförsäkringsregler, förutses en nästan oförändrad nivå 1993.Införandet av en karensdag i sjukförsäkringen från 1 april i år betydersannolikt inte att sjukfrånvaron avtar markant. En stor del av anpass-

ningen till mer restriktiva regler skedde troligen i samband med förra Prop. 1992/93:150omläggningen under 1992. År 1994 bedöms en viss ökning av medelar- Bilaga 1.1betstiden ske främst till följd av minskningen av antalet semesterdagar.

1 det osäkra arbetsmarknadsläget kan en mer försiktig hållning hosarbetsgivarna vid rekryteringar registreras i form av att de fast anställdasvarar för hela sysselsättningsnedgången medan antalet tidsbegränsatanställda stigit något.

6.2¶Utbud av arbetskraft

Antalet personer i arbetskraften började falla under 1991 i samband medatt efterfrågan avtog. Nedgången fortsatte 1992. Sammanlagt har antaletminskat med ca 115 000 personer under de båda åren. Enligt AKU-mätningarna fortsatte fallet också under början av 1993. Minskningen avantalet i arbetskraften fördelar sig relativt jämnt mellan könen. Det kanbl.a. förklaras med att antalet deltagande i åtgärder som inte inräknas iarbetskraften fördelats relativt jämnt mellan män och kvinnor.

Befolkningsförändringar har betydelse för arbetskraftsutbudet. Trots attbefolkningen i åldern 16-64 år har stigit med ca 50 000 personer mellan1990 och 1992 har utbudet sjunkit. Det är således minskningen av detrelativa arbetskraftstalet, dvs. andelen i arbetskraften i förhållande tillbefolkningen, som svarat för hela reduktionen. Jämfört med 1990 harandelen minskat med ca 2,8 procentenheter till i genomsnitt 81,2% 1992.Bakom detta fall ligger en markant nedgång i de yngre åldersgrupperna.En orsak till att arbetskraftsdeltagandet sjunker så kraftigt är denbetydande ökningen av antalet studerande inom främst arbets-marknadspolitikens ram men också inom det ordinarie skolväsendet. Allasom studerar på heltid anses stå utanför arbetskraften. Som studeranderäknas också deltagande i åtgärderna ungdomspraktik och arbetsmark-nadsutveckling. Jämfört med 1990 har antalet studerande inom arbets-marknadspolitikens område 1992 ökat med 65 000 personer.

Tabell 6:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

16-19 år,

män

34,5

2,5

-0,4

-5,4

-7,8

kvinnor

38,9

2,0

-0,8

-3,4

-8,4

20-24 år,

män

76,7

0,7

-0,2

-2,0

-6,0

kvinnor

72,8

1,2

-1,4

-3,1

-4,2

25-54 år,

män

92,8

0,3

0,0

-0,5

-1,0

kvinnor

88,7

0,1

0,3

-0,8

-1,0

55-64 år,

män

73,1

-0,2

0,7

0,0

-1,9

kvinnor

65,0

-0,6

2,0

0,6

-1,0

Totalt

81,2

0,5

0,3

-0,9

-1,9

-2,2

-0,9

Anm.: Nivån 1992 är preliminärt omräknad till 1993 års definition. Förändringstalent.o.m 1992 är ej omräknade.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

55¶En annan orsak till det fallande arbetskraftsdeltagandet utgörs av den Prop. 1992/93:150ökande gruppen arbetslösa som tappar motivationen att aktivt söka arbete Bilaga 1.1i och med att utsikterna att lyckas bedöms som mycket små. Dessa ingårenligt AKU-mätningarna i gruppen latent arbetssökande, dvs. personersom vill och kan arbeta men som inte aktivt sökt arbete. Av dessa var igenomsnitt 55 000 utanför arbetskraften 1992 av andra orsaker än t.ex.studier. Det är framför allt ungdomar som lämnat arbetskraften eller valtatt vänta med att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det är också ungdomarsom dominerar i statistiken över latent arbetssökande.

Arbetsutbudet väntas fortsätta att falla även i år. Främst beror detta påökade utbildningsinsatser inom såväl det ordinarie utbildningssystemetsom inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som framgår avtabell 6.4 är det främst expansionen av ungdomspraktikplatsema sombidrar till nedgången. De extra insatserna inom den ordinarie utbild-ningen uppgår till 89 000 personer, varav 23 000 togs upp i budgetpropo-sitionen i januari. Det totala utbudet väntas sjunka med ca 2,5%, vilketmotsvarar 109 000 personer. Nästa år förutses utbudsminskningen bli avmindre omfattning, 0,9%, eller 40 000 personer. Det beror bl.a. på attförlängningen av gymnasieskolans tidigare två-åriga linjer med ett tredjegymnasieår innebär att det kommer ut betydligt fler ungdomar påarbetsmarknaden sommaren 1994 än i år. Därtill beräknas ökningen avantalet personer i åtgärder inte bli lika stor som i år. Ett teknisktantagande har då gjorts om en oförändrad volym av åtgärderna andrahalvåret 1994.

Tabell 6:4 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet

Därav bidrag från utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1994 Arbetskraft

-1,9

-2,5

-0,9

Därav bidrag från åtgärder:

Arbetsmarknadsutbildning

-0,6

0,6

0,0

Ungdomspraktik

-0,5

-1,6

-0,2

Arbetslivsutveckling

-0,8

-0,4

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

6.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten började stiga våren 1990 från den rekordlåga nivå somnåddes i den överhettade svenska ekonomin. Därefter har en kontinuerligökning fortgått. I början av 1993 försämrades arbetsmarknaden ytter-ligare. Arbetslösheten steg till ca 7,5%, eller 320 000 personer.Samtidigt deltar allt fler i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antaletuppgick till mer än 200 000 personer i februari i år, vilket motsvararnärmare 5% av arbetskraften. Den totala arbetslösheten uppgick såledestill drygt 12%.

56¶Högst arbetslöshet noteras bland ungdomarna i åldern 16-24 år. Trots Prop. 1992/93:150den starka expansionen av åtgärder riktade mot ungdomar, i mars deltog Bilaga 1.182 000 i ungdomspraktik, ökade antalet arbetslösa i denna grupp. Ca

70 000 ungdomar var öppet arbetslösa i februari.

Tabell 6:5 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

16-19 år

4,9

4,6

4,1

4,0

3,5

3,5

5,1

7,5

11,6

20-24 år

6,6

6,3

6,2

4,6

3,6

3,1

3,2

6,1

11,5

25-54 år

2,2

1,9

1,9

1,5

1,4

1,1

1,2

2,4

4,5

55-64 år

4,6

4,0

3,4

2,1

1,7

1,3

1,5

2,1

3,2

Totalt

3,1

2,8

2,7

2,1

1,8

1,5

1,7

2,9

5,3

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 är inte helt jämförbara med värden för årendärefter p.g.a omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu en omläggniningskedde januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån preliminärt justeradfr.o.m 1987.

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Till skillnad mot föregående lågkonjunktur är arbetslösheten bland mänbetydligt högre än bland kvinnor. Det hänger samman med att syssel-sättningen minskat mest inom mansdominerade näringar. Dessutom deltarfler kvinnor än män i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande tillderas arbetslöshet.

Antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit arbetslösa längre tidän sex månader, har stigit snabbare än den totala arbetslösheten. Ifebruari var närmare 85 000 personer långtidsarbetslösa. Det motsvarar27% av totalen. Under föregående lågkonjunktur uppgick andelen sommest till ca 30%. En motsvarande andel 1994 skulle innebära 90 000långtidsarbetslösa. En omfattande långtidsarbetslöshet riskerar attförsämra arbetsmarknadens funktionsförmåga samt lönebildningen iekonomin, se kapitel 13.3.

En fortsatt vikande sysselsättning förutses under prognosperioden.Uppgången av den öppna arbetslösheten bromsas dock av att ocksåutbudet dras ned av expansionen av arbetsmarknadspolitiska åtgärdersamt av utbildningssatsningarna inom det reguljära skolväsendet.Årsgenomsnittet för arbetslösheten beräknas stiga från 5,3% 1992 till6,9% 1993 och 7% 1994. Om också andelen deltagande i konjunktur-beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder läggs till uppgår andelen tillca 13% 1993 resp, ca 14% 1994. Till detta kan läggas ökningen avantalet platser i det reguljära skolväsendet med motsvarande 1,3procentenheter 1993 och ca 2,0 procentenheter 1994 i förhållande till1992 års nivå.

57 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 6:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoendearbetsmarknadspolitiska åtgärder

Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

Osäkerheterna i prognosen är många. Svårigheterna att bedöma produk-tivitetsutvecklingen är stora. En viss risk för överskattning finns för 1993till följd av de tidigare nämnda statistikproblemen. Detta innebär i så fallendast en omfördelning till en högre produktivitetsutveckling 1992 ochen lägre 1993. De senaste åren har också en tendens funnits att prognos-ticera en för snabb produktivitetstillväxt genom att BNP-utvecklingenöverskattats. Dessutom är effekterna av de stora volymerna av arbets-marknadspolitiska åtgärder svårbedömda.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har successivt utökats under1991 och 1992. Andelen i förhållande till arbetskraften har stigit från ca1% till uppemot 5% i början av 1993. Till skillnad mot tidigarelågkonjunkturer har tyngdpunkten förskjutits mot en större del utbild-ningsinsatser. De nu föreslagna åtgärderna innebär en ytterligare ökningav antalet inom arbetslivsutveckling, ungdomspraktik och företagsutbild-ning med sammanlagt 78 000 platser. Nettoökningen av antalet i åtgärderblir dock 11 000 mindre p.g.a. att antalet deltagande i arbetsmarknadsut-bildning samtidigt dras ned. Dessutom tillkommer 66 000 platser inomdet reguljära skolväsendet.

Ungdomspraktiken, som infördes 1 juli 1992, kommer att vara denmest omfattande åtgärden räknat i personer. Ungdomar upp till 25 år gesgenom denna åtgärd möjlighet till en praktisk inriktad utbildning påarbetsplatser inom näringsliv eller offentlig sektor. Ännu en ny åtgärd,s.k. arbetslivsutveckling (ALU), introducerades den 1 januari 1993.Åtgärden riktas mot arbetslösa som uppbär kassaersättning eller KAS.

58¶Avsikten är att bryta långtidsarbetslöshet och förstärka skyddet mot Prop. 1992/93:150utförsäkring. Antalet deltagande i ALU har ökat mycket snabbt efter Bilaga 1.1inrättandet. Mot slutet av mars deltog över 15 000 personer i åtgärden.

Tabell 6:6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

1992 Beredskapsarbete

16¶Ungdomslag1

9 Ungdomspraktik

22¶Avtalad inskolningsplats

4¶Rekryteringsstöd

Arbetsmarknads-

utbildning (AMU)

84 Utbildningsvikariat

8¶Företagsutbildning2

6¶Åtgärder för arbets-handikappade3

84¶Totalt

246¶Andel av arbets-kraften4

2,4

2,1

1,8

1,7

1,4

1,2

2,0

3,7

1¶T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 - juni 1992 särskild inskolnings-plats.

* Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-dade.

3¶Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.

4¶Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 årsAKU-defmition.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

59 Bilaga 1.1

De senaste två åren har en markant nedväxling av löne- och prisöknings-takten skett. Till följd av den stora konkurrenskraftsförbättringen kommerlöneutvecklingen i den konkurrensutsatta sektorn att vara märkbartstarkare än i den skyddade sektorn. En mycket svag efterfrågan påarbetskraft kommer emellertid att hålla tillbaka de totala nominellalöneökningarna under prognosperioden. Den genomsnittliga timlönenberäknas öka med 3% respektive 3,5% 1993 och 1994. Dessa löneök-ningar är dock i hög grad ett statistiskt fenomen.

Höjda indirekta skatter och deprecieringens effekter i form av stigandeimportpriser kommer tillfälligt att dra upp prisökningstakten i kon-sumentledet. Konsumentprisindex (KPI) beräknas öka med 5,5% under1993 och drygt 3% 1994. Den "underliggande" prisökningstakten ärfortsatt lugn och beräknas uppgå till 1,6% respektive 2,4% underprognosperioden.

7.1¶Löner

Ett utmärkande drag för den svenska lönebildningen är den kraftigautjämning av lönerna som följde av den solidariska lönepolitiken. Under1980-talet började motståndet växa mot relativlönernas utveckling ochmot de centrala löneförhandlingarna. Lönespridningen började successivtstiga när de centrala låglönesatsningarna alltmer kompenserades viabranschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar i flera nivåer bidrog tillatt driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettadearbetsmarknadsläge som rådde 1989-1990. Därefter skedde en markantnedväxling i löneökningstakten till följd av lågkonjunkturens svagaefterfrågan på arbetskraft. Den sista mars i år löpte de stabiliseringsavtalut som reglerat löneökningarna under de senaste två åren. Med hänsyntill den snabba försämring som skett på arbetsmarknaden under loppet av1991-1992 verkar Rehnbergavtalet vara något högt 1992, även om dettroligen fick till stånd en kraftigare sänkning av löneökningstakten 1991än vad arbetsmarknadsläget motiverade.

Den dramatiska försämringen på arbetsmarknaden kommer att hållatillbaka de nominella löneökningarna under prognosperioden. Andelenöppet arbetslösa och de som sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska åtgärdersteg till sammanlagt 9% av arbetskraften 1992. Arbetsmarknadslägetfortsätter att försämras kraftigt i år och motsvarande andel väntas uppgåtill knappt 13% 1993 och 14% 1994.

En utveckling med god tillväxt i ett medelfristigt perspektiv ställerstora krav på en väl fungerande och flexibel arbetsmarknad redan nu.Annars finns det risk att konkurrenskraften successivt urholkas på sammasätt som under 1980-talet. Utifrån den mycket svaga efterfrågan avarbetskraft som förutses under prognosperioden bedöms den lönedrivandeeffekten för ekonomin som helhet vara försumbar. Det finns dock en riskatt en gradvis tilltagande löneglidning kan uppkomma inom den konkur-rensutsatta sektorn för de arbetare och tjänstemän som är svåra attersätta. Den tudelning som karaktäriserar den svenska ekonomin, med en

relativt sett god exportutveckling och en mycket svag inhemsk efter-frågan, förväntas också återspegla sig i löneutvecklingen.

Utöver arbetsmarknadsläget påverkas lönebildningen också av vinster,prisförväntningar och produktivitet. Exportindustrin verkar hittills hautnyttjat deprecieringen till både vinstmarginalförstärkningar och tillförbättrade relativpriser. Bruttoöverskottsandelen i industrin stiger kraftigti år och uppgår till drygt 34 %. De skyddade sektorernas vinstutvecklingförsvagas däremot av en fallande kronkurs och den svaga utvecklingenav den inhemska efterfrågan. Inflationstakten enligt KPI ökar 1993, vilketfrämst är en effekt av höjda importpriser och ökade indirekta skatter.Dessa tillfälliga prisstegringar har inte ökat hushållens förväntningaravseende den fortsatta inflationen. Produktiviteten beräknas stiga markanti år, till följd av fortsatt kraftiga neddragningar av sysselsättningen.

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 7:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Socialakost-nader

Arbets-krafts-kostnader

7,8

1,7

9,5

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

6,3

2,8

9,1

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

4,6

1,7

6,3

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

4,6

1,9

6,5

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

5,6

2,3

7,9

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

4,1

3,4

7,5

3,8

3,7

7,5

0,2

7,7

6,0

2,6

8,6

3,9

3,5

7,4

-

7,4

3,5

3,2

6,7

6,4

0,6

7,0

4,2

2,3

6,5

3,4

5,0

8,4

0,0

8,4

6,3

3,7

10,0

4,5

5,6

10,1

0,6

10,8

6,1

3,6

9,7

2,8

6,7

9,5

-0,6

8,8

2,8

3,0

5,8

2,3

3,2

5,5

2,0

7,6

2,7

0,9

3,6

2,6

0,9

4,5

-0,3

4,2

3,0

4,0

-3,1

0,8

3,5

5,5

5,5

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetaregrundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfulluppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Sammantaget förväntas det svaga arbetsmarknadsläget domineralönebildningen under prognosperioden. Den genomsnittliga timförtjänstenbedöms stiga med 3% i år och 3,5% 1994. Den nominella timlönen inomindustrin beräknas öka med 2 procentenheter mer än genomsnittet förekonomin 1994, som en konsekvens av tudelningen av den svenskaekonomin. Detta ställer stora krav på arbetsmarknaden och lönebild-ningens flexibilitet. En låg inflationstakt tillsammans med nominallöne-stelheter kan förhindra de relativlöneförändringar som behövs för eneffektiv omallokering av arbetskraft från de skyddade till den konkurrens-utsatta sektorn. Om löneutvecklingen i den konkurrensutsatta sektornsprids till övriga sektorer blir sannolikt den genomsnittliga timlöneök-

ningen högre än vad som är förenligt med en låg inflation, vilket kan Prop. 92/93:150komma att bromsa återhämtningen i förtid genom bl.a. högre räntor. Bilaga 1.1

Löneprognosen ovan innebär inte att alla löntagare får 3% mer ibruttolön 1993. En stor del av den registrerade timlöneökningen ärorsakad av statistiska effekter. När arbetslösheten stiger kan dengenomsnittliga lönen öka som en följd av att företag tillämpar principensist-in-först-ut vid uppsägningar. Den sist anställde har vanligen lägre lönän genomsnittet och efter avskedandet stiger således den registreradegenomsnittliga timlönen. Samma effekt uppkommer om företag medgenomsnittligt lägre lönenivå slås ut. Avgångsvederlag vid uppsägningarkommer också att tillfälligt dra upp lönekostnaderna i förhållande tillantalet arbetade timmar.

Att Sverige nu har en rörlig växelkurs påverkar egentligen inte denavvägning arbetsmarknadens parter måste göra mellan löne- ochsysselsättningsutveckling. I kapitel 13.3 analyseras lönebildning under enrörlig växelkurs närmare.

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna 1993 drar ned de totala lönekost-naderna med ca 3 %. Dessutom beräknas de två slopade semesterdagarnasänka lönekostnaden med 1/2 procentenhet 1994.

Diagram 7:1 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenttill Sverige på världsmarknaden

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finandsdepartementet

Inom OECD-området beräknas lönerna i tillverkningsindustrin stigamed 3,6% respektive 3,8%. Den svenska industrins löner stiger därmednågot snabbare under prognosperioden. Deprecieringen av den svenskakronan medför emellertid, tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifteroch en hög produktivitetsutveckling, att den svenska relativa enhets-arbetskostnaden beräknas sjunka med ca 23% mellan 1992 och 1994.

7.2¶Konsumentpriser

Under 1980-talet ökade konsumentpriserna med i genomsnitt 8% per år.Under 1990-1991 fortsatte konsumentpriserna att stiga med ca 10% perår, delvis till följd av att skattereformen innebar en omläggning fråndirekt till indirekt beskattning. Förra året skedde en markant nedväx-ling av inflationen till 2,4% mätt som årsgenomsnitt. En snabb övergångfrån en hög till en låg inflationstakt medför en mängd anpassningssvårig-heter. För Sverige förvärras problemen av att processen sammanfallermed - och delvis orsakar - en djup lågkonjunktur. På kort sikt medförden lägre inflationstakten att realräntorna stiger. På lite längre siktkommer dock en låg och stabil inflationstakt att främja tillväxten. Denturbulens som rådde på valutamarknaderna under hösten 1992 drev uppde nominella räntorna till rekordhöga nivåer. Oro för att inflationen skallta fart igen tillsammans med den parlamentariska osäkerheten har hållitkvar de nominella räntorna på en relativt hög nivå också efter det attkronan deprecierats. Under prognosperioden förväntas de internationellaoch svenska marknadsräntorna sjunka något. Bankernas räntemarginalergentemot hushållen förutses däremot ligga kvar på en hög nivå motbakgrund av den finansiella sektorns fortsatta svårigheter. Sannolikhetenför någon större sänkning av realräntan i ett kortfristigt perspektivbedöms vara liten.

Under 1992 sänkte förändrade indirekta skatter och subventioner KPImed 3/4 procentenhet. De skatte- och subventionsändringar somgenomförs i år medför i stället att konsumentpriserna dras upp med 11/2procentenheter. Deprecieringen av den svenska kronan leder till attimportpriserna stiger. Eftersom den inhemska efterfrågan är mycket svagförväntas exportörer till Sverige vara relativt återhållsamma i sinaprishöjningar. Dessutom kommer svenska företag som riktar sig tillhemmamarknaden delvis att kompensera höjda priser på importeradeinsatsvaror med sänkta vinstmarginaler. I prognosen bedöms deprecie-ringens effekter slå i genom i KPI med 50% 1993 och ytterligare 10%1994. Detta är något lägre än genomslaget efter devalveringarna vid1980-talets början med hänsyn till det rådande svaga inhemska efterfråge-läget. Höjda importpriser drar upp KPI med 3 procentenheter i år ochdrygt 3/4 procentenhet 1994.

5¶Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 150 Bil. 1.1

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

63¶Diagram 7:2 Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Anm.: Den heldragna kurvan representerar endast de hushåll som i sina svar angiviten förväntad inflationstakt mellan 0-15%. Brottet i tidsserien avspeglar att hushållensförväntningar fr.o.m. 1993 mäts varje månad. Eftersom det bara finns två obser-vationer med det nya urvalsförfarandet bör man vara försiktig i tolkningen avförväntningarnas utveckling.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet

Diagram 7:3 Industrins prisförväntningar det kommande kvartalet

Nettoandel

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen industriföretag som tror attpriserna på hemmamarknaden kommer att öka och andelen som tror att de kommerminska

Källa: Konjunkturinstitutet

64¶Bortsett från tillfälliga inflationseffekter av höjda indirekta skatter ochdeprecieringen bedöms prisutvecklingen under de kommande åren blimycket lugn. Hushållens inflationsförväntningar avseende de kommande12 månaderna låg i februari 1993 kvar på en nivå kring 2,5%. Enligtindustrins förväntningar kommer priserna på hemmamarknaden att varaoförändrade under andra kvartalet 1993. Det är lika många som tror påhöjda som på sänkta priser. Under den innevarande lågkonjunkturen harindustrin dessutom tenderat att överskatta prisutvecklingen. Genomrelativt måttliga löneökningar, sänkta arbetsgivaravgifter och en högproduktivitetstillväxt dämpas arbetskraftskostnaderna per produceradenhet avsevärt. Det är därmed främst de tillfälliga effekter som nämntsovan som förorsakar att KPI beräknas stiga med 5,5% under 1993.Under 1994 faller inflationstakten tillbaka till 3,3%. Regeringen harfastslagit att det inte finns något utrymme för kompensation för deprecie-ringens prishöjande effekter. I prognosen korrigerades därför 1994 årsbasbelopp för deprecieringens direkta effekter, vilket påverkar pensioneroch andra basbeloppsanknutna transfereringar samt grundavdraget.

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 7:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1993 KPI dec.-dec.

1,9

5,5

3,3

Nettoprisindex dec.-dec.

2,9

4,0

3,0

Importpriser, totalt

-1,4

14,5

4,1

Bostäder, totalt

5,8

2,0

3,3

Indirekta skatter, bidrag i procentenheter

-0,7

1,5

0,4

Diverse taxor

7,9

4,1

3,9

Konkurrensutsatt svensk produktion

0,0

4,0

5,8

Arbetskraftskostnad i näringslivet

-1,2

0,9

Vinstmarginal, bidrag i procentenheter

0,9

0,2

0,4

KPI årsgenomsnitt

2,4

5,5

3,5

Nettoprisindex årsgenomsnitt

4,2

4,0

3,1

OECD, KPI

3,2

3,2

3,1

Implicitprisindex

2,5

6,2

3,7

Basbelopp

33 700

34 400

35 500

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har enavräkning skett för deprecieringens direkta effekter. OECD-länderna är sammanvägdaenligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

De antaganden som görs om ränte- och valutakursutvecklingen underprognosperioden påverkar i hög grad prisutvecklingen. Den skillnad somfinns jämfört med den prisprognos som publicerades i den preliminäranationalbudgeten avspeglar framförallt en väsentligt större valutakursför-ändring. Den svenska kronan har i denna prognos försvagats gentemoten importvägd jämförelsekorg med 23% 1993, där de genomsnittligavalutakurserna under mars 1993 antas gälla för resten av prog-nosperioden. Motsvarande förändring var 13% i januari. Att använda sig

av stoppkurser från ett visst datum eller genomsnittet under en viss Prop. 92/93:150period är det gängse förfarandet i kortsiktiga prognoser. Samtidigt var Bilaga 1.1den politiska oron stor under mars månad, varför man inte kan uteslutaatt den svenska kronan var undervärderad ur ett konkurrenskraftsperspek-tiv. Om det istället antas att kronan stärks med 5 % 1994 jämfört med dengenomsnittliga kursen 1993, skulle den inhemska prisutvecklingendämpas med uppskattningsvis 0,6 procentenheter 1994.

KPI skall spegla hur konsumentpriserna i genomsnitt utvecklar sig förhela den privata konsumtionen, vilket påverkar pensioner och vissa andratransfereringar. En annan viktig uppgift för KPI är att vara ett mått påden allmänna inflationstakten i hela ekonomin och därigenom avspeglaefterfrågetryck och kostnadsläge. Som sådant har KPI dock vissa brister.Ökad indirekt beskattning eller sänkta subventioner som höjer KPI ärinte ett uttryck för ett högt efterfrågeläge. Inte heller bör en övergångfrån offentlig till privat finansiering av en viss vara eller tjänst, somförvisso höjer KPI, uppfattas som ett ökat inflationstryck. KPI utgör trotsdetta ofta ett mått på hela ekonomins inflationstakt i underlagen för olikabeslut. Förändringar i nettoprisindex (NPI) visar KPI exklusive effekterav ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed ettinflationsmått som bättre motsvarar efterfråge- och kostnadslägetavseende privat konsumtion.

Diagram 7:4 Prisutvecklingen i Sverige

Årlig procentuell förändring

Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet (KPI).Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner (NPI).BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen och slutligenvisar den "underliggande" inflationstakten KPI rensat för politiska beslut ochdeprecieringens direkta effekter.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

66¶Det finns goda skäl till att följa flera olika prisindexars utveckling för Prop. 92/93:150att kunna bedöma inflationen i hela ekonomin i nuläget samt dess Bilaga 1.1framtida utveckling. Av diagram 7:4 framgår att inflationstakten hardämpats märkbart de senaste åren, oavsett vilket mått som används.Karaktäristiskt för en samhällsekonomisk ansats är att exkluderaeffekterna av politiska åtgärder som syftar till att minska de samhällseko-nomiska obalanserna eller till en omläggning av skattesystemet. En merrättvisande beräkning av den "underliggande" inflationstakten utgår frånKPI, men där direkta effekter från politiskt fattade beslut om bl.a.förändrade indirekta skatter, subventioner och arbetsgivaravgifter äravräknade liksom de direkta effekterna av kronans depreciering. Tillskillnad från beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten ärdeprecieringens indirekta effekter, via t.ex. lönebildning och räntor, nuinkluderade i den "underliggande" inflationstakten. Att den är lägre 1993än 1994 avspeglar att företagen i det rådande efterfrågeläget delviskompenserar för de tillfälliga prishöjande faktorerna med att pressavinstmarginalerna. Det bör understrykas att detta är ett sätt att mäta en"underliggande" inflationstakt bland en mängd andra tänkbara alternativ.

Tabell 7:3 "Underliggande" inflationstakt

Bidrag i procentenheter

"Underliggande" inflationstakt

2,7

1,6

2,4

Indirekta skatter, subventioneroch arbetsgivaravgifter

-0,8

1,2

0,4

Deprecieringens direkta effekter

2,8

0,6

KPI, dec.-dec.

1,9

5,5

3,3

Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått.En del refererar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECDanvänder KPI rensat för mat och energi. Med deprecieringens direkta effekter avseseffekter från höjda importpriser och höjda priser på importkonkurrerande varor. P.g.aavrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Ökningen av KPI kommer i år att överstiga den i våra viktigastekonkurrentländer. Den "underliggande" inflationstakten i Sverige, enligtovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens. Det börockså uppmärksammas att även om KPI ofta används för att jämförainflationstakten mellan olika länder, finns det stora nationella skillnaderi hur KPI är konstruerat. I Maastricht-avtalet slog EG fast de konver-genskriterier som skall användas inom EMU. Ett av dem är att in-flationstakten inte får överstiga genomsnittet hos högst de tre ländernamed lägst inflationstakt med ett tillägg på 1,5 procentenheter. Vidareanges att inflationen skall mätas som förändringen i KPI. Ett har-moniseringsarbete kommer att inledas inom EG under sommaren 1993.Detta kommer att medföra krav på förändringar av den svenska indexen.Frågan är om Sverige kan behålla KPIs nuvarande roll som kompensa-

tionsindex om det samtidigt skall avspegla zzz/Zaf zonsutvecklingen i ett Prop. 92/93:150europeiskt sammanhang. Bilaga 1.1

Diagram 7:5 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenttill Sverige på världsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Ett mått som används allt oftare inom EG för internationella prisjäm-förelser är s.k köpkraftspariteter (Purchasing Power Parities, PPP). Detär bl.a. med hjälp av köpkraftspariteter som man inom EG bestämmerhur mycket varje EG-land skall betala till den regionala utjämnings-fonden. En köpkraftsparitet mellan två valutor är lika med kvoten mellande belopp i respektive lands valuta som behövs för att köpa sammamängd varor och tjänster. Om köpkraftspariteten relateras till denofficiella växelkursen fås ett index som visar ett lands prisnivå iförhållande till ett annat, dvs. hur många enheter av den valda jämförel-sevalutan som det krävs för att köpa samma mängd varor och tjänster irespektive land. Enligt den senast genomförda PPP-undersökningen varde svenska priserna 41% högre än genomsnittet för EG 1991. Medhänsyn till de stora växelkursförändringar som skett under det sistahalvåret relateras som en jämförelse 1991 års köpkraftspariteter till dengenomsnittliga ECU-kursen under mars 1993. Det visar att prisnivån iSverige fortfarande skulle vara högre än EG-genomsnittet, med uppskatt-ningsvis 16%.

68 Bilaga 1.1

Förra året steg hushållens realt disponibla inkomster med ca 3 % enligtde preliminära nationalräkenskaperna. Då den privata konsumtionenminskade med ca 2% steg sparandet kraftigt. Sedan 1989 har sparkvotenökat med 13 procentenheter till en nivå 1992 motsvarande ca 8% av dedisponibla inkomsterna. Statliga besparingar och vissa skattehöjningarbidrar till att realinkomstema faller i år. Nedgången beräknas till drygt4%. Köpkraften sjunker med ytterligare 1/2 procentenhet när jämförelseninkluderar återbetalningen av det tillfälliga sparandet förra året. Denprivata konsumtionen beräknas minska med 3,5%, vilket innebär attsparkvoten går ned något. För 1994 beräknas en mindre nedgång av bådeinkomster och konsumtion, se tabell 8:1.

Tabell 8:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1994 Löpande priser

Löner

640,5

643,9

634,2

651,8

3,5

0,5

-1,5

2,8

Företagarinkomster

61,3

56,0

55,5

57,1

0,7

-8,5

-0,9

2.9¶Räntor och utdelningar, netto

-37,4

-32,2

-27,7

-18,0

Inkomstöverföringar från

offentlig sektor

316,8

346,9

369,5

381,9

14,4

9,5

6,5

3,4

Övriga inkomster, netto

98,6

111,0

114,0

118,1

28,4

12,6

2,7

3,6

Direkta skatter, avgifter m.m

284,8

285,7

290,5

306,0

-6,9

0,3

1,7

5,4

Disponibel inkomst

795,1

840,0

855,1

885,0

15,4

5,7

1,8

3,5

Privat konsumtion

767,8

772,3

791,4

819,1

10,9

0,6

2,5

3,5

1985 års priser

Disponibel inkomst

528,6

544,9

522,3

521,3

4,9

3,1

-4,2

-0,2

Privat konsumtion

510,5

500,9

483,4

482,4

0,8

-1,9

-3,5

-0,2

Sparkvot, nivå i %

3,4

8,1

7,4

7,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

8.1¶Hushållens inkomster

De två senaste åren har hushållens realt disponibla inkomster stigitmycket starkt trots att sysselsättningen minskat. År 1992 steg hushållensrealinkomster med ca 3% och låg därmed 8% högre än 1990 samtidigtsom BNP gått ned med knappt 3,5% och arbetslösheten ökat kraftigt.Inkomstbortfallet genom minskad sysselsättning har till stor del kompen-serats av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiskaåtgärder. Nedväxlingen av inflationen bidrog till att både timlönen ochbasbeloppet (och därmed pensionerna) ökade realt förra året. Uppgångenav sparandet medförde att hushållens räntenetto förbättrades, vilket gavett positivt bidrag på nära 1 procentenhet till inkomstutvecklingen 1992.Det reala skatteuttaget sänktes genom att grundavdraget och skiktgränsenför statsskatten räknades upp med 1991 års högre inflation.

69¶Fallet i sysselsättningen fortsätter i år. Uppgången av inflationen bidrartill att reallönen före skatt minskar med nära 2,5%. Ersättningen vidsjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar tillföjd av avskaffat schablonavdrag, reducerad uppräkning av skiktgränsenför statsskatten samt av att en egenavgift införts i sjukförsäkringen. Densvaga utvecklingen av skatteunderlagen medför, trots skattehöjningarna,att hushållens direkta skattebetalningar minskar realt i år, vilket ger ettpositivt bidrag till realinkomsutvecklingen i tabell 8:2. Att skatten höjtsframgår av att skattebetalningarna minskar mindre än de skattepliktigainkomsterna (löner, pensioner m.m.). De realt disponibla inkomsternaberäknas minska med drygt 4%.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 8:2 Hushållens inkomster

Miljarder kr.

Löpande priser

1992 Procentuell utveckling1985 års priser

Procentuellt bidrag tillrealinkomstutvecklingen

1994 Lönesumma exkl. sjuklön

637,7

-2,8

-6,2

-0,7

-2,3

0,9

-4,8

-0,5

därav timlön

1,1

-2,3

0,0

-1,8

0,0

sysselsättning

-3,8

-4,0

-0,7

-3,1

-3,0

-0,5

Inkomstöverföringar inkl, sjuklön

353,1

8,8

0,0

-0,1

3,6

0,0

-0,1

Pensioner från offentlig sektor

186,3

5,4

-2.4

0,5

1,2

-0,5

0,1

Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön

57,1

-8,5

-14,2

-6,8

-0,7

-1,0

-0,4

Arbetslöshetsbidrag m.m.

43,5

94,8

24,3

2,7

2,6

1,3

0,2

Övriga transfereringar

66,2

5,3

3,0

0,8

0,4

0,2

0,1

Räntor och utdelningar, netto

-32,2

0,8

0,7

1,2

Övriga inkomster, netto

167,1

1,4

-7,3

-1,2

0,3

-1,3

-0,2

Direkta skatter

285,7

-2,0

-3,6

1,8

0,7

1,3

-0,6

Disponibel inkomst

840,0

3,1

-4,2

-0,2

3,1

-4,2

-0,2

Tillfälligt sparande, netto

5,6

0,3

-0,7

0,0

Inkomster inkl, tillfälligt sparande

845,6

3,4

-4,8

-0,2

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI).Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicitprisindex för privat konsumtion (IPI).Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto”.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen och ökningen avarbetslösheten dämpas. Inflationstakten går ned så att reallönen intelängre faller. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomstemareduceras av att deprecieringseffekten på KPI ska avräknas vid beräkningav pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar. Inkomstbe-skattningen skärps genom att grundavdraget sänks. Det höga sparandetleder till en fortsatt förbättring av hushållens räntenetto. Sammantagetberäknas realinkomstema minska något.

Ar 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsternamed drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandetupphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991.I februari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrogtill att öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra året.

70¶I år minskar köpkraften totalt med drygt 4 1/2% beroende på attjämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet.

Stora förändringar har nyligen genomförts och kommer att genomförasunder det närmaste året inom socialförsäkringarna. Som nämnts ovanreduceras pensionsutbetalningarna under prognosperioden till följd av attersättningsnivån har sänkts, och av att deprecieringseffekten på KPI skaavräknas vid beräkning av pensionerna för 1994. De sämst ställdapensionärerna kompenseras genom höjda bostadstillägg och pensions-tillskott. Pensionsåldern höjs successivt, med början nästa år, till 66 år.En karensdag infördes i sjukförsäkringen från den 1 april i år ochsamtidigt sänktes ersättningsnivåerna vid längre sjukperioder. Inomarbetsskadeförsäkringen har kraven på att få en sjukdom klassad somarbetsskada skärpts sedan 1 januari 1993. Den 1 juli i år upphörarbetsskadesjukpenningen och samordnas med sjukförsäkringen ochdärmed sänks ersättningsnivåerna. Den 1 juli i år införs fem karensdagari arbetslöshetsförsäkringen och ersättningsnivån sänks med 10 procenten-heter. Sammantaget medför förändringarna av transfereringssystemen ettinkomstbortfall för hushållen på ca 9 miljarder kr. 1993 och ytterligareca 7 miljarder kr. 1994, jämfört med en situation utan dessa åtgärder.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 8:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr.

Löpande priser

Procentuell förändring1985 års priser

1994 Pensioner

Folkpension inkl. KBT

172,7

186,3

191,9

199,5

5,4

-2,4

0,5

och delpension

76,5

80,4

81,5

82,5

2,7

-3,9

-2,2

Allmän tilläggspension

87,9

96,4

100,5

106,6

7,1

-1,2

2,5

Tjänstepensioner

8,3

9,5

9,9

10,4

11,4

-1.3

2,0

Sjukförsäkring m.m.

61,0

51,0

48,7

46,8

20,0

-18,3

-9,5

-7,2

Sjukförsäkring

31,8

20,7

19,4

-36,6

-11,1

-0,5

Föräldraförsäkring

17,9

18,9

19,1

19,1

3,3

-4,2

-3,3

Arbetsskadeförsäkring

11,3

11,4

10,2

7,7

-1,0

-15,5

-27,4

Arbetslöshetsbidrag m.m.

21,8

43,5

57,0

60,6

94,8

106,4

24,3

2,7

AMU-bidrag

Arbetslöshetsförsäkring,

6,2

13,0

15,0

16,6

9,3

6,9

KAS och lönegaranti

15,6

30,5

42,0

44,0

90,2

30,7

1,2

Övriga transfereringar

61,3

66,2

16,7

71,9

75,0

5,3

3,0

0,8

Barnbidrag

16,4

16,8

17,1

-0,6

-4,4

-1,9

Studiebidrag m.m.

8,4

7,5

9,7

10,4

-13,6

22,8

4,2

Bostadsbidrag

6,0

5,8

6,7

8,6

-6,3

9,7

23,9

Socialbidrag m.m.

7,4

9,9

11,4

12,5

29,4

9,6

6,3

Övrigt

23,1

26,4

27,3

26,4

11,7

-1,8

-6,5

Summa inkomstöverföring

316,8

346,9

369,5

381,9

6,9

1,0

-0,1

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring avskattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Allakapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med enenhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom

inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapital- Prop. 1992/93:150beskattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Bilaga 1.1Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen förstatsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregåendeår plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med denhistoriska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneök-ningarna och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjdinflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning avskatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.

För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast medökningen av konsumentprisindex. Ökad preliminärbeskattning avbiinkomster fr.o.m. 1 april i år snabbar upp skattebetalningarna. Detfr.o.m. 1993 avskaffade schablonavdraget under inkomst av tjänstberäknas medföra en skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Egenavgiften isjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr.Avtrappningan av pensionärernas särskilda grundavdrag mot kapitalin-komster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grundavdragetmed ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.

8.2¶Privat konsumtion och sparande

Hushållens konsumtionsefterfrågan har under de senast åren genomgåtten mycket kraftig förändring. Efter en stark expansion under den senaredelen av 1980-talet inledde hushållen en konsolideringsprocess, vilket ifjol resulterade i ett fall i privat konsumtion med nära 2%.

Diagram 8:1 Privat konsumtion

Miljarder kr. 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

72¶Att den privata konsumtionen växte med drygt 17% i volym mellan1984 och 1989 skall bl.a. ses mot bakgrund av att hushållen fram tillmitten av 1980-talet varit ransonerade på krediter. Detta innebar att detförelåg ett latent efterfrågetryck på bl.a. bostäder. I samband med attkreditmarknaden avreglerades inleddes därför en relativt kraftigprisuppgång på småhus och bostadsrätter. Trots en markant ökning avhushållens upplåning, tilltog därmed hushållens nettoförmögenhet. Dettagav i sin tur ökade möjligheter till lånefinansierad konsumtion. Detfaktum att en stor del av konsumtionsexpansionen tog sig uttryck i inköpav olika typer av varaktiga varor, gav till följd att hushållens innehav avvaror med relativt lång livslängd växte. Det uppstod därför ett avsevärtutrymme för att dra ned sådana inköp, utan att den faktiska konsum-tionsstandarden minskade i motsvarande mån. Förra årets minskning avden privata konsumtionen drabbade framför allt denna typ av varor.Avsevärda fall registrerades för exempelvis möbel-, foto- och bilhandeln,medan dagligvaruhandeln ökade svagt. I och med att hushållens realtdisponibla inkomster förra året växte med drygt 3 % steg sparkvoten till8.1%. Sedan bottennivån 1988 har sparkvoten därmed höjts med hela13 procentenheter. Sparkvotens nivå är i och med detta den högsta underefterkrigstiden.

En stor del av förklaringen till den ökade sparbenägenhet står sannoliktatt finna i försämringen av relationen mellan hushållens tillgångar ochskulder samt att räntekostnaderna tilltagit.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 8:2 Hushållens skuldkvot och utgiftsräntor i relation till disponibelinkomst

% %

Anm.: Deklarerade bruttoränteutgifter före respektive efter skatt, 1992 preliminärt.Källor: Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepar-tementet

73¶I diagram 8.2 framgår hur hushållens skuldstock utvecklats i relation Prop. 1992/93:150till disponibel inkomst. I och med att kreditmarknaden avreglerades Bilaga 1.1ökade hushållen den sk skuldkvoten hastigt och som mest motsvaradeskuldstocken drygt 130% av disponibel inkomst. Som en följd av ökatsparande, sjönk sedan skuldkvoten till att motsvara ungefär 100% av dedisponibla inkomsterna. Detta motsvarar nivån före kreditmarknadensavreglering. I diagrammet framgår även hushållens bruttoräntekostnader,före och efter skatt, i relation till disponibel inkomst. Som synes ökadebruttoräntekvoten fram till 1990. Därefter inträffade en nedgång föreskatt 1991, men p.g.a. den minskade avdragsrätten ökade fortfarandebruttoräntekvoten efter skatt. I och med att hushållen före kredit-marknadens avreglering var ransonerade på krediter bör skuldkvotensnivå vid den tiden ha varit lägre än önskat, vilket illustreras av denkraftiga skuldökningen efter avregleringen. Det är därför svårt att värderavar den nuvarande jämviktsnivån kan ligga. Det faktum att en stor del avräntekostnadsökningen efter skatt inte är ett resultat av en önskadskuldstocksökning, utan orsakats av skattereformen, torde dock innebäraatt hushållen har fortsatt kraftiga incitament att dra ned sin skuldkvot. Enytterligare faktor som talar för detta är att inflationstakten nu är väsentligtlägre än tidigare. Skuldens reala värde minskas då inte automatiskt påsamma sätt som i en höginflationsekonomi.

Ett relaterat problem är att prisfallet på småhus och bostadsrätterminskat det tillgängliga belåningsutrymmet. Vissa hushåll är i situationenatt värdet på tillgångarna nu understiger skulderna, vilket medför mycketstarka incitament för sparande genom amortering.

Diagram 8:3 Hushållens nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst

Anm.: Bostadrätter 1970-1979 schablonberäknade enligt småhusposten. Förmögen-heten 1993-1994 grundad på sparande enligt prognos samt antaganden om att aktie-och bostadstillgångar utvecklas som dispnibel inkomst.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

74¶I diagram 8.3 presenteras en uppskattning av hushållens netto- Prop. 1992/93:150förmögenhetsutveckling i relation till disponibel inkomst. I förmögenhets- Bilaga 1.1måttet ingår finansiella nettotillgångar enligt SCB:S finansräkenskapersamt marknadsvärden för småhus och bostadsrätter. Observera atthushållens nettoförmögenhet trots skuldkvotens avsevärda ökning 1985-

1988 steg kraftigt. Detta förklaras av de snabbt stigande priserna påbostäder och aktier. Med denna beskrivning ser inte hushållens nuvarandeförmögenhetssituation ut att vara så dramatisk, jämfört med läget eftertidigare nedgångar. Däremot har fallet sedan toppnivån 1989 varitmarkant. Det förefaller dock vara den höga nettoförmögenhetskvoten

1989 som är exeptionell, snarare än dagens nivå.

Hushållens samlade nettoförmögenhet, så som den här presenteras,döljer dock en stor del av dramatiken i dagens situation. Framför alltvisar den situationen för hushållssektorn som aggregat. Många enskildahushåll har en betydligt sämre ställning nu än tidigare. För dessa äramorteringsbehoven avsevärt mycket större än vad som framkommer avden aggregerade nettoförmögenheten. Dessutom är beräkningarnakänsliga för bostadsprisutvecklingen. I kalkylen har det totala bos-tadsprisfallet beräknats till ca 15% 1992. Statistik från mäklarföretag gerdock en bild av att prissänkningen varit kraftigare än så. Om prisfalleti verkligheten är större än beräknat betyder det att förmögenhetskvotenkan vara överskattad.

Utöver de hittills nämnda problemen finns ett antal faktorer som börha påverkat hushållens långsiktiga inkomstförväntningar i negativriktning. Hit hör framför allt den ökade arbetslösheten. I både Norge ochStorbritannien, där hushållssektorn också har drabbats av skuldproblem,har samvariationen mellan arbetslösheten och sparkvoten varit slående(för en närmare illustration av detta, se kapitel 13.2). Både sparkvot ocharbetslöshet har där ökat avsevärt och ännu inte visat tecken på att vändaned. Uppgången av den svenska arbetslösheten väntas bli något större änsom varit fallet i dessa länder. Samtidigt har dock den svenska sparkvot-suppgången uppvisat ett hastigare förlopp, vilket kan ha att göra med attde disponibla inkomsterna ökat ansenligt under de senaste tre åren. Dettaskulle eventuellt kunna tolkas som att anpassningen av sparkvoten iSverige kan bli mindre utdragen än i Norge och Storbritannien. Någrasäkra slutsatser om sparkvotens framtida utveckling är det dock mycketsvårt att dra. Den önskade nettoförmögenheten kan p.g.a. lägre inflation,högre räntekostnad och oro för framtida arbetslöshet mycket väl varahögre nu än tidigare. I sådana fall kan sparkvoten förbli hög under fleraår.

Empiriska undersökningar tyder på att hushållen tidigare i hög gradagerat på ett sätt som är konsistent med den s.k. permanenta in-komsthypotesen. Den grundläggande tanken med denna hypotes är atthushållen strävar efter att ligga på en konsumtionsnivå som är långsiktigthållbar, med avseende på deras förväntningar om framtida inkomster.Under förutsättning att hushållen i år inte får någon ny information sompåverkar deras förväntningar avseende räntan eller de långsiktigainkomsterna, borde hushållens konsumtionsnivå 1992 i princip avspegla

den nivå hushållen upplever som långsiktigt hållbar. Ett förväntat fall avde realt disponibla inkomsterna mellan 1992 och 1993 borde då intemedföra någon speciellt minskad konsumtion, utan snarare en nedgångi sparandet. Utifrån denna teori är det således svårt att finna stöd för envidare konsumtionsnedgång, såvitt inte hushållen reviderat ned sinaförväntningar angående de långsiktiga inkomsterna eller räntan. Flerafaktorer talar emellertid för att hushållen har reviderat ned sina in-komstförväntningar under det senaste året. Arbetslösheten har ökat ochväntas fortsätta att öka. Sänkta kompensationsnivåer inom olika försäk-ringssystem, liksom diskussionen om fortsatta förändringar av dessa, harlett till lägre förväntade inkomster samt en tilltagande osäkerhet avseendeinkomsten. Detta leder enligt den permanenta inkomsthypotesen till ettökat sparande. Även denna teori är således förenlig med att den privatkonsumtionen beräknas falla i år med 3,5% och 0,2% 1994. Ettytterligare skäl till att konsumtionen nu förväntas dras ned, snarare änsparandet, är att andelen hushåll som lever på marginalen sannolikt ökatunder senare tid. En minskning av den disponibla inkomsten får då mednödvändighet en mer direkt koppling till minskad konsumtion. Sparkvo-ten väntas mot bakgrund av detta gå ned till mellan 7 och 8% i år ochligga kvar på en oförändrad nivå 1994.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 8:4 Hushållens sparkvot

Andel av disponibel inkomst

%

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9¶Investeringar Prop. 92/93:150

, , , Bilaga 1.1

Efter den starka expansionen av investeringarna under andra hälften av1980-talet har ett markant fall skett de senaste två åren. Minskatkapacitetsutnyttjande och produktion har inneburit att behovet avnyinvesteringar avtagit dramatiskt. Det är främst näringslivet som hittillsdrabbats av nedgången. Högre räntor och kapitalkostnader samt fallandefastighetspriser och lägre soliditet i företagen har sannolikt medverkat tilluteblivna investeringar. Bankernas kreditförluster och därmed följanderestriktivitet i kreditgivningen, i kombination med högre utlåningsräntor,dämpar aktiviteten ytterligare. Under prognosperioden är det främst raseti bostadsbyggandet som förutses dra ned totalsiffrorna. Efterfrågan påbostäder väntas bli mycket låg samtidigt som mer strukturella faktorersom avtrappningen av bostadssubventionerna minskar byggandet underen lång anpassningsperiod. Utvecklingen inom näringslivet förutsesemellertid vända uppåt 1994 till följd av den ökade aktiviteten inomfrämst industrin. De föreslagna ROT- och infrastrukturåtgärdemabromsar nedgången i den totala byggnadsverksamheten genom en starkexpansion inom främst reparations- och underhållsverksamheten.Investeringarna totalt beräknas falla med ca 9% i år och med uppemot6% nästa år.

Tabell 9:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarderkr. 1992Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1994 Näringsliv

124,2

-15,5

-16,4

-4,7

5,0

Offentliga myndigheter

33,5

12,6

4,2

6,8

-2,8

Bostäder

86,1

-1,3

-6,5

-28,4

-39,9

Totalt

243,8

-9,0

-11,0

-8,9

-5,7

därav maskiner

89,8

-12,5

-14,7

-3,6

4,8

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

9.1¶Näringslivets investeringar

Hittills har investeringfallet varit mest markant inom näringslivet. Detfinns ett tydligt samband mellan produktion och investeringar, vilketframgår av figur 9.1. I förhållande till toppnivån 1989 var investerings-volymen 30% lägre 1992.

Industrin var den bransch som drabbades tidigast av konjunktur-nedgången. Enligt SCB:s februarienkät innebär industrins planer attinvesteringarna stiger med 3 - 5% i år. Med tanke på att utvecklingenhar tenderat att överskattas de senaste åren torde den lägre volymutveck-lingen vara mest sannolik. Som framgår av kapitel 4 samt kapitel 13.4finns vissa indikationer på att produktionskapacitet har lagts ned underinnevarande lågkonjunktur. Trots detta är kapacitetsutnyttjandet lågt,vilket är ytterligare en indikation på att uppgången av investeringarna blir

blygsam i år. Nedgången av byggnadsinvesteringarna förutses fortsätta Prop. 92/93:150medan maskininvesteringama vänder uppåt. Det är främst inom Bilaga 1.1basindustrin och verkstadsindustrin som de totala investeringarnaexpanderar medan stora delar av övrig industri får vidkännas fortsattaminskningar, om än i långsammare takt.

Under 1994 förutses däremot en relativt kraftig expansion av industrinsinvesteringar till följd av uppgången i produktionen och den starkalönsamhetsförbättringen i exportföretagen. Den utslagning som kan haskett av produktionskapaciteten innebär att ett behov finns av att utökainvesteringarna relativt snart efter det att produktionen kommit igång.

Investeringarna i övrigt näringsliv började avta ett år senare än inomindustrin. Mellan 1990 och 1992 sjönk investeringarna med en tredjedel.I motsats till industrin väntas den negativa utvecklingen fortsätta ocksåi år. Inriktningen mot den svaga hemmamarknaden medför en fallandeinvesteringsaktivitet i och med den dåliga lönsamhets- och efterfrågeut-vecklingen samt svårigheterna att ordna finansieringen. Enligt in-vesteringsenkäterna fortsätter nedgången främst inom varuhandels-,byggnads- samt inom bank- och försäkringsbolagssektom. Som framgårav kapitel 13.2 var skulduppbyggnaden under slutet av 1980-talet mestomfattande inom fastighetsrelaterad verksamhet. Det avsevärda prisfalletpå olika typer av fastigheter verkar hämmande på denna sektorsinvesteringar under prognosperioden. Även övriga sektorer har dockdrabbats av obalans mellan sina tillgångar och skulder, om än inte i likastor utsträckning.

Tabell 9:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarderkr. 1992Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1994 Industri

34,0

-17,6

-15,3

3,0

12,0

Basindustri

6,5

-33,7

-24,0

17,0

14,0

Verkstadsindustri

13,4

-17,7

-14,0

5,0

15,5

Övrig industri

14,1

-5,0

-11,8

-5,4

7,0

Statliga affärsverk

16,3

0,8

-16,2

10,0

5,0

Övrigt näringsliv

73,9

-18,0

-17,0

-12,2

1,0

Totalt

124,2

-15,5

-16,4

-4,7

5,0

därav byggnader

44,8

-13,2

-14,7

-4,8

1,5

maskiner

79,5

-16,7

-17,3

-4,6

6,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Nästa år vänder investeringarna uppåt i nästan samtliga sektorer inomdet övriga näringslivet. Inom byggnadsindustrin fortsätter dock ned-gången då den totala byggnadsverksamheten faller ytterligare, främst tillföljd av raset för bostäderna.

78¶Diagram 9:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion inäringslivet

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9.2¶Offentliga investeringar

Utfallet för de offentliga investeringarna år 1992 blev lägre än prognos-tiserat. Den statliga sektorn svarade för hela nedrevideringen. Nedgångenkan inte hänföras till uteblivna infrastruktursatsningar. Inom de statligaaffärsverken var det främst Banverket (som ingår i affärsverken enligtnationalräkenskapernas definition) som drog upp investeringarna medant.ex. Televerket uppgav minskande volym. Inom de statliga myndighe-terna steg väginvesteringarna som väntat medan övriga delar, som statligabyggnader, utvecklades svagare än förutsett.

Tabell 9:3 Offentliga investeringar

Miljarderkr. 1992Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1994 Statliga myndigheter

11,3

2,9

21,8

29,8

7,1

Statliga affärsverk

16,3

0,8

-16,2

10,0

5,0

Staten

27,6

1,5

-3,6

18,4

6,0

Kommunala myndigheter

22,2

17,7

-3,8

-6,6

-10,7

Kommunala affärsverk

5,0

11,6

-1,8

-13,7

2,0

Kommunerna

27,2

16,7

-3,5

-7,8

-8,7

Totalt

54,8

8,0

-3,5

6,2

0,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

79¶Regeringen har föreslagit en omläggning av finansieringen av Prop. 92/93:150infrastrukturinvesteringar som innebär att Vägverkets och Banverkets Bilaga 1.1investeringar kommer att finansieras genom att lån tas upp i Riksgälds-kontoret i stället för genom anslag. Ränte- och amorteringsutgifterna förlånefinansierade investeringar skall sedan betalas genom ett särskiltanslag efter hand som lån och räntor förfaller till betalning.

I propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur föreslås entotal planeringsram för investeringar i vägar och järnvägar omfattande 88miljarder kronor t.o.m. år 2003. Därtill kommer 10 miljarder kr. förredan beslutade men ännu ej finansierade infrastrukturinvesteringar.Jämfört med vad som ingick i kalkylerna i budgetpropositionen i januariinnebär det en ökning med 20 miljarder sammanlagt under hela perioden.I den tidigare prognosen bedömdes den då beslutade låneramen inte genågon större volymeffekt på investeringarna åren 1993 och 1994. Nu haremellertid en förskjutning skett genom en tidigareläggning av en del avinvesteringarna. En viss del av de nya satsningarna hamnar också pådessa år. Dessutom föreslås 1,2 miljarder kr. satsas på sys-selsättningsfrämjande åtgärder i form av upprustning och förbättring avlänsvägar och länsjärnvägar under det kommande budgetåret. Förbudgetåret därpå beräknas en lika stor satsning på sysselsättnings-främjande åtgärder behövas. Sammantaget innebär detta att investeringar-na i vägar och järnvägar stiger från ca 11 miljarder kr. 1992 till ca 17miljarder 1993 (i 1992 års priser) enligt Kommunikationsdepartementetsberäkningar. Därefter sker en ytterligare ökning med runt en miljard kr.Det kan jämföras med den ordinarie investeringsnivån på 4,5 till 5miljarder kr. per år de närmast föregående åren. Som andel av de totalainvesteringarna innebär detta en ökning från ca 2% 1991 till ca 5% 1992och ca 10% 1994. De totala statliga investeringarna beräknas stiga medca 18% 1993 och med ytterligare 6% 1994.

I kommunerna beräknas däremot investeringarna falla med ca 6,5%1993 och med ca 10,5% 1994 som en följd av den alltmer pressadeekonomiska situationen i de flesta kommuner.

Sammantaget beräknas de offentliga investeringarna stiga med över 6 %1993 och kvarstå på i stort sett samma nivå 1994. Orsaken är främstinfrastruktursatsningar. Kommunerna däremot drar samtidigt nedinvesteringarna.

9.3¶Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökadeboendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Etttecken på detta är ett växande antal outhyrda lägenheter. Enligt SCB:ssenaste mätning, i september 1992, var ca 18 000 lägenheter lediga föruthyrning i allmännyttiga bostadsföretag. Det var ett betydligt lägre antalän vad som uppnåddes under förra lågkonjunkturen. Ökningen av antaletlediga lägenheter har dock sannolikt fortsatt.

80 Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 9:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Tusental

Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991,samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antaletpåbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Statistiken över påbörjade lägenheter och ansökningar om statligt stödär ovanligt svårtolkad till följd av ändringar i regelsystemet. En starkuppgång noterades mot främst slutet av 1992. Detta beror på attregelförändringar skapade starka incitament för att starta projekten innanden 1 januari 1993 eftersom räntebidrag då utgår enligt 1992 års regler.

Som en indikator för framtida nybyggande av bostäder användsansökningar samt beslut om statligt stöd. Den starka uppgången avansökningarna mot slutet av året är sannolikt en följd av att vissaförväntningar fanns om mer generösa övergångsregler skulle komma ochatt dessa skulle grundas på ansökningsdatumet. En sådan ändring harockså kommit till stånd, vad gäller ombyggnader av bostäder, som en delav det ROT-program som riksdagen ställt sig bakom för år 1993 och1994. För nybyggnad av bostäder gäller emellertid fortfarande enligttidigare beslut att de som sökt stöd före den 18 november 1992 men intefått bidragsbeslut senast den 3 december 1992 kan få stöd enligt 1992 årsregler även om de påbörjas under våren 1993.

Antalet påbörjade lägenheter uppnådde 1992 nästan samma nivå somåret innan, 54 000 mot 57 000 1991. Enligt Boverkets bedömningar finnsdet en stor potential av projekt som kan byggas till 1992 års regler underkommande år.

Antalet registrerade påbörj anden beräknas falla dramatiskt till 8 0001993 och till 12 000 1994. Utvecklingen av investeringsvolymen följerdock inte detta antal eftersom en omfördelning av byggandet från 1992till 1993 och 1994 antas ske. Volymen av nyinvesteringar i bostäderberäknas falla med närmare 40% 1993 och med 50% 1994.

81¶Incitamenten för ombyggnader av bostäder var desamma som för Prop. 92/93:150nyproduktion vad gäller att ansöka om statligt stöd och att påbörja Bilaga 1.1byggnadsarbetena före 1992 års utgång. Detta återspeglas också istatistiken. Antalet ansökningar om statligt stöd till ombyggnad avflerbostadshus steg med närmare 40% jämfört med året innan. Antaletansökningar gällande småhus var fyra gånger fler än under ett normalår.Till detta kommer enligt Boverket ett stort antal ombyggnader sompåbörjats men ännu inte inrapporterats till nämnderna. Det finns såledesen stor potential för framtida genomförande. Kreditrestriktionema uppgesinte vara lika besvärande för ombyggnader som för nyproduktionen.Dessutom är de nu aktuella ombyggnaderna mindre omfattande ochkräver inte högre hyreshöjningar än vad marknaden bedöms klara av. Denya övergångsreglerna som tillkom i och med ROT-programmet innebäratt byggherrar som ansökt om statligt stöd till ombyggnad av flerbostads-hus före 1 januari 1993 kan få stöd enligt 1992 års regler även om depåbörjar ombyggnaden först under 1993. Övriga delar i ROT-program-met som verkar uppdragande på ombyggnaderna av bostäder är förläng-ningen av RBF-stödet (statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus)samt bidrag till ombyggnader av äldrebostäder

Trots att antalet ombyggnader beräknas vara högt under prog-nosperioden väntas investeringsvolymen falla med 14% 1993 och medytterligare ca 30% 1994. Till detta medverkar den fortsatt minskadeomfattningen av varje projekt.

Tabell 9:4 Bostadsinvesteringar

Miljarderkr. 1992Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1994 Nybyggnad

54,8

1,2

-17,8

-38,0

-50,0

Flerbostadshus

34,7

7,9

-10,2

-34,0

-51,0

Småhus

20,1

-6,7

-28,4

-45,0

-47,9

Ombyggnad

31,3

-6,4

17,7

-14,0

-29,0

Flerbostadshus

25,4

-8,6

54,4

-15,0

-35,0

Småhus

5,9

-2,6

-42,0

-9,7

-4,6

Totalt

86,1

-1,3

-6,5

-28,4

-39,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget beräknas bostadsbyggandet falla kraftigt 1993 och 1994.Orsaken är främst minskad efterfrågan till följd av den fallande sys-selsättningen och de höga realräntorna efter skatt. Dessa faktorer harbidragit till lägre fastighetspriser, vilket gör nyinvesteringar olönsamma.Svårigheterna att finansiera projekten har också ökat i och med denskärpta kreditgivningen. Även nedtrappningen av bostadssubventionernadrar ned produktionen under en anpassningsperiod.

82 Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 9:3 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr. 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9.4¶Byggnadsverksamhet

I byggnadsverksamheten ingår förutom byggnadsinvesteringar ocksåreparationer och underhåll av fastigheter och anläggningar. Näringslivetsbyggnadsinvesteringar började stiga i mitten av 1980-talet samtidigt somefterfrågan på bostäder ökade. Avregleringen av kreditmarknadenmedverkade till en stark kreditexpansion som underblåste prisökningarnapå kommersiella fastigheter och bostäder. Det tidigare skattesystemetsegenskaper, med betydande avdragsmöjligheter, medförde också en lågräntekänslighet hos låntagarna.

I takt med en allt mer besvärande överhettning på byggmarknadentillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsiktenvar dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket, dels att skapa utrymmeför nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar avskaffades under 1990och 1991.

83¶Diagram 9:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994

Källor: Konjunkturinstitutet, Statististiska centralbyrån och Finansdepartementet

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990 i formav pris- och investeringsfall. Valutaavregleringens avskaffande vidhalvårsskiftet 1989 bidrog till att dämpa prisuppgången på kommersiellafastigheter eftersom köp i utlandet då blev möjligt. Prisfallet blev allttydligare 1990. Fallet förstärktes av starkt ökad realränta efter skatt,ökade driftskostnader samt av sjunkande efterfrågan på lokaler ochdärmed lägre hyror. En nedgång av byggnadsinvesteringarna inleddesunder andra halvåret 1990. Sedan dess har arbetslösheten bland bygg-nadsarbetare stigit kontinuerligt. Under 1992 skedde en utplåning på runt20%. De senaste månaderna har andelen återigen stigit till omkring 25 %.

Tabell 9:5 Byggnadsverksamhet

Miljarderkr. 1992Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1994 Byggnadsinvesteringar

154,0

-5,7

-7,8

-13,3

-15,4

därav näringslivet

44,8

-13,2

-14,7

-4,8

1,5

myndigheter

23,1

0,9

4,0

10,2

-1,2

bostäder

86,1

-1,3

-6,5

-28,4

-39,9

Reparationer och

underhåll

64,9

-0,2

-6,0

6,0

8,0

Totalt

218,9

-4,1

-7,2

-7,1

-6,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Byggnadsinvesteringarna minskade med 8% 1992. Det var främstnäringslivets investeringar som drog ned utvecklingen. Fallet beräknas blibetydligt starkare 1993 och 1994, i första hand beroende på bostadsin-

vesteringarna. Företagens förväntningar om det inhemska byggandet är Prop. 92/93:150mycket dämpade. Enligt Konjunkturinstitutets barometermätning i mars Bilaga 1.1planderade två tredjedelar av företagen för minskande byggvolym underdet kommande året.

Nedgången i den totala byggnadsverksamheten bromsas dock av de ROT-åtgärder samt infrastruktursatsningar som föreslagits. De åtgärder somdet gäller är främst subventioner av underhåll och reparationer av vissakommunala byggnader samt förslaget om avdrag mot fastighetsskatten förunderhåll av bostadsbyggnader. Till följd av dessa satsningar förutses enbetydande expansion av reparations- och underhållsverksamheten. Dentotala byggnadsverksamheten beräknas minska med runt 7% både 1993och 1994.

9.5¶Lagerinvesteringar

Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot sjunkandelagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktionen. Totalt settminskade lagren med 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins delhalverades i det närmaste lagerkvoten. I samband med att industrikon-junkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade denna utveckling.Anpassningen av produktionen till den svagare efterfrågan skeddeemellertid snabbare än vad som varit fallet i tidigare konjunktur-nedgångar.

Tabell 9:6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

1981-

1993 Jord- och skogsbruk

-0,2

-0,3

-0,4

-0,1

-0,2

Industri

-37,1

-9,6

-2,4

-3,3

0,2

El- och vattenverk

-5,2

-0,7

0,2

0,0

0.0¶Partihandel

-20,4

-3,7

-3,1

-0,4

-0,4

Detaljhandel

-1,2

-1,5

2,6

-1,5

-1,0

Totalt

-61,6

-15,8

-3,1

-5,3

-1,4

Korrektionspost

-1,5

-1,5

-1,5

Totalt inkl, korrektionspost

-4,6

-6,8

-2,9

BNP-bidrag

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Lageravvecklingen tog åter fart med intensifierad styrka under 1991.Den totala minskningen av lagren uppgick till ca 16 miljarder kr (1985års priser). Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blev därmed hela 1,5procentenheter. I PNB förutsågs lagemeddragningar med 12,5 miljarderkr för 1992. I Nationalräkenskapernas definitiva utfall begränsades dockdenna avveckling till ca 4,5 miljarder kr. Förklaringen till denna storaskillnad är delvis av teknisk natur och har att göra med NR:s hanteringav de s.k. korrektionsposterna i detaljhandelns lager (se nedan).Emellertid skedde också en verklig lageruppbyggnad under 4:e kvartalet.Efterfrågan försvagades ytterligare under denna period vilket omöjlig-

gjorde neddragningar av industrins färdigvarulager. Även detaljhandelnslager ökade kraftigt mot slutet av året. Detta beror dels på att konsum-tionsefterfrågan blev svagare än väntat men troligen också på att kronansfall ledde till en inköpsvåg från utlandet. En sådan kan förklaras med attdetaljhandeln hade möjligheter att importera till tillfälligt lägre priserinnan försvagningen av kronan slog igenom på importpriserna. Enligtnationalräkenskaperna gav lagerinvesteringarna ett positivt bidrag tillBNP-tillväxten 1992 uppgående till 1,2 procentenheter jämfört med 0,9i PNB. Att bidraget blir positivt trots att lagren minskade beror på att detär förändringen av lagerinvesteringama som påverkar förändringen avBNP.Trots det positiva bidragit för 1992 måste lagemeddragningama desenaste åren betraktas som kraftiga. I hög grad sammanhänger detta meddesinflationsprocessen. Den höga realräntan har inneburit en allmän presspå alla typer av kapitalanvändning. Insikten om att möjligheterna tillframtida prishöjningar är små innebär att incitamenten för lagerhållningi prisspekulationssyfte försvinner. Åtstramningen på kreditmarknaden harockså inneburit ökade svårigheter att lånefinansiera lager. Denna effektär mest påtaglig för handelns vidkommande.

Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 9:5 BNP-utveckling och lagerbidrag

-3

_4 J-----------------------------------------------------------

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I vissa avseenden kan motiven för restriktiv lagerhållning ha försvagatsgenom övergången till flytande växelkurs, t.ex. genom förväntningar omlägre realräntea. Trots detta väntas lageravvecklingen tillta i år. Densvaga efterfrågeutvecklingen under slutet av 1992, innebar att tidpunktenför avvecklingen av industrins stora färdig varulager sköts framåt. Dennaavveckling väntas kunna påbörjas i år. Även inom detaljhandeln kommerlagren att minska i år. Inte minst gäller detta de lager av importvarorsom inköptes under föregående höst. Den totala lagemeddragningen för1993 väntas uppgå till ca 7 miljarder kr. Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blir då 0,2 procentenheter.

86 Prop. 92/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 9:6 Lagerinvesteringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

1994 väntas industriproduktionen öka kraftigt. Därmed förutses en vissuppgång av lagren av insatsvaror och varor i arbete. Ökningen av dessalager är dock, relativt sett, mindre än produktionsökningen vilket innebärfortsatt nedgång av lagerkvoten för dessa varor. Den starka utveck-lingen av efterfrågan på industrivaror innebär att färdigvarulagren kanfortsätta att avvecklas. Även inom handeln väntas en viss fortsattlagerneddragning. Lagerminskningarna blir totalt sett tämligen små 1994.De beräknas uppgå till ca 3 miljarder kr. och därmed ge ett positivtBNP-bidrag på ca 0,4 procentenheter.

Nationalräkenskaperna har de senaste åren haft svårt med avstämningenmellan ekonomins användnings- och produktionssida. Man har av dettaskäl lagt in korrigeringsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerarman ned användningssidan och därmed det officiella BNP-måttet. Dessakorrektionsposter är inte att betrakta som några egentliga lagerneddrag-ningar. Det rimliga är därför att lägga in motsvarande poster även underprognosperioden. På så sätt undviker man att BNP-tillväxten påverkas.I de nya nationalräkenskaperna som presenterades i mars 1993 ärkorrektionspostema betydligt mindre än tidigare (ca 1,5 miljarder kr.jämfört med 6,5 miljarder kr.).

87¶Den offentliga sektorns finanser försämrades kraftigt under 1991 och1992. För 1992 uppgick underskottet i det finansiella sparandet tillmotsvarande nära 8% av BNP. Den strukturella delen av underskottetberäknas till ca 3% av BNP, medan resterande delen beror på det lågakapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Underskottet fortsätter att öka i årfrämst beroende på den svaga ekonomiska utvecklingen och stiganderänteutgifter. För 1994 förutses en förbättring av de offentliga finansernaoch det konjunkturjusterade underskottet beräknas då uppgå till ca 3,5%av BNP.

10.1¶Den konsoliderade offentliga sektorn

Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn finansiellasparandeöverskott motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga ekonomiskautvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-taletmedförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finanser. Detfinansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7% av BNP 1982.Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunkturen och 1990uppnåddes ett finansiellt överskott motsvarande ca 4% av BNP, sediagram 10:1.

Diagram 10:1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994

-14

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutomden starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- ochprisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddadeskatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna ochsocialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från50% 1985 till ca 56% 1990.

88¶Utgifternas andel av BNP minskade under samma period med drygt 4procentenheter, huvudsakligen till följd av att ränteutgifterna sjönk närden finansiella ställningen förbättrades.

Konjunkturnedgången med sänkt kapacitetsutnyttjande och nedväxlingav inflationen medförde en mycket kraftig försämring av den offentligasektorns finansiella sparande under 1991 och 1992. Därtill kommer destatliga insatserna under 1992 för bankstödet. Det finansiella sparandetvisade ett underskott på ca 112 miljarder kr. 1992 enligt preliminäranationalräkenskaper, vilket var 16 miljarder kr. mindre än vad somberäknades i den preliminära nationalbudgeten. Fördjupningen avlågkonjunkturen under 1993 medför en fortsatt försämring av denoffentliga sektorns finanser, trots de budgetförstärkningar som vidtagitsinom stat och kommun. Underskottet i det finansiella sparandet beräknasuppgå till ca 196 miljarder kr. i år, motsvarande ca 13,5% av BNP.Därvid har utgifterna belastats med 23 miljarder kr. till bankstöd. Någotytterligare kapitaltillskott till bankerna ingår inte i beräkningarna för1994. Då kalyleras underskottet till drygt 165 miljarder kr., se tabell10:1.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 10:1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1994 Inkomster

892,6

881,3

841,7

866,6

0,6

-1,3

-4,5

3,0

Skatter

542,6

528,9

521,8

538,1

-2,0

-2,5

-1.3

3.1¶Socialförsäkringsavgifter

218,0

205,8

194,7

201,2

6,3

-5,6

-5,4

3,3

Övriga inkomster

132,1

146,6

125,1

127,4

2,8

11,0

-14,7

1,8

Utgifter

910,0

993,2

1037,4

1033,1

9,6

9,1

4,4

-0,4

Transfereringar till hushåll

316,8

346,9

369,5

381,9

14,4

9,5

6,5

3,4

Subventioner m.m.

95,8

122,7

127,9

98,0

19,4

28,1

-23,4

Ränteutgifter

74,4

83,9

96,9

106,0

9,5

12,7

15,5

9,4

Konsumtion

390,2

401,0

401,4

406,0

4,9

2,8

0,1

1,2

Investeringar

32,8

38,7

41,7

41,3

0,4

18,1

7,7

-1.1

Finansiellt sparande

-17,4

-111,9

-195,7

-166,5

Procent av BNP

Skatter och avgifter

52,9

51,1

49,2

49,2

Utgifter

63,3

69,1

71,2

68,8

Finansiellt sparande

-1,2

-7,8

-13,4

-11,1

Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp ochförsäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektornsnettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. För Sverigeberäknas den till ca 25% 1994, medan genomsnittet för OECD-ländemadå uppgår till ca 37 % av BNP. Försämringen av den offentliga sektornsfinansiella ställning är dock ojämförligt störst i Sverige under prognos-perioden, se diagram 10:2.

89¶Diagram 10:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Källor: OECD och Finansdepartementet

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

En orsak till försämringen av de offentliga finanserna under 1992 och1993 är att skatteinkomsterna minskar. Det beror huvudsakligen på densvaga utvecklingen av skattebaserna. Förändringar av skatteregleravspeglas i viss utsträckning på makronivå i skattekvoten. Men det ärinte bara förändringar i skatteregler som har betydelse för skattekvoten,utan skattekvotens utveckling beror också på hur skatteunderlagenutvecklas i förhållande till BNP. Även betalningsrutiner och redovisnings-principer påverkar skattekvoten.

Av skattekvotens nedgång med nära 2 procentenheter mellan 1991 och1992 beror ca 1 procentenhet på att en arbetsgivarperiod infördes isjukförsäkringen 1992. Därmed sänktes också de offentiga utgifterna imotsvarande grad. Sänkningen av mervärdeskatten på livsmedel m.m.under 1992 bidrog till att mervärdeskatteintäktema minskade.

I år beräknas skattekvoten gå ned med ytterligare knappt 2 procenten-heter för att sedan vara oförändrad 1994, se tabell 10:2. Hushållensdirekta skatter ökar som andel av BNP under prognosperioden till följdav att schablonavdraget under inkomst av tjänst slopas fr.o.m. i år ochatt grundavdraget sänks med ca 2 400 kr. fr.o.m. 1994. Pensionärernahar fått en skattelättnad fr.o.m. 1993 genom deras särskilda grundavdraginte längre avtrappas mot kaptitalinkomster och förmögenhet.

Arbetsgivaravgifterna har sänkts från årsskiftet 1992/93 med 3,8procentenheter netto, när man även beaktar den höjning som skett föratt arbetsgivarens besparingar till följd av lägre sjuklönekostnader skalltillfalla staten. Som framgår av tabell 10:2 bidrar detta till en sänkningav skattekvoten med 2,1 procentenheter.

90 Prop. 1992/93:150

Tabell 10:2 Skattekvoten

Procentandel av BNP

1994 Hushållens direkta skatter

19,0

19,1

19,2

19,6

Företagens direkta skatter

0,9

1,4

1,6

1,5

Arbetsgivaravgifter

17,2

16,1

14,0

13,9

Mervärdeskatt

8,8

8,0

8,0

7,8

Övriga indirekta skatter

6,9

6,6

6,4

6,4

Skatter och avgifter

52,9

51,1

49,2

49,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån ochFinansdepartementet.

Mervärdeskatten på livsmedel m.m. höjdes från 18% till 21% vidårsskiftet 1992/93. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen(skatteunderlaget) under prognosperioden medför att mervärdeskattein-täkterna som andel av BNP beräknas sjunka något 1994 trots åretsskattehöjning.

Skatterna på bensin och tobak har höjts medan en rad andra punktskat-ter avskaffats fr.o.m. 1993. Energibeskattningen läggs om 1993 genomatt skatten på energianvändningen inom industrin sänks medan övrigasektorer får höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sett neutralför de totala skatteinkomsterna. Fastighetsskatten för s.k. kommersiellalokaler slopas från 1993 medan fastighetsskatten på småhus höjs från 1,2till 1,5% av taxeringsvärdet.

De offentliga utgifterna steg realt med ca 6% 1992. Som andel av BNPuppgick utgifterna till ca 69%. Transfereringarna till hushåll ökadekraftigt till följd av det försvagade läget på arbetsmarknaden. Nedgången

1 inflationen medförde en relativt stark real ökning av pensionsutgiftema.Stödet till bankerna drog upp transfereringarna till näringslivet. Denoffentliga konsumtionen och investeringarna steg till följd av bl.a.arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastrukturinvesteringar, se tabell10:3.

I år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroendepå höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifterna med ca

2 procentenheter. Transfereringarna till hushåll ökar realt med endast 1 %trots fortsatt stark uppgång av arbetsmarknadsrelaterade bidrag.Ersättningsnivån sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbets-löshetsförsäkringarna.

Besparingar inom bostadssektorn börjar ge effekt under 1993 och nästaår börjar utgifterna för räntebidrag minska.

Rationaliseringar inom den statliga och kommunala verksamheten drarned den offentliga konsumtionen under prognosperioden. Kommunernaminskar även sina investeringar. När också ökningstakten för arbets-marknadsrelaterade utgifter och räntor går ned nästa år faller de totalaoffentliga utgifterna realt med nära 3.5% och som andel av BNP med ca2,5 procentenheter. En mindre nedgång kvarstår även jämfört medutgifterna exkl. bankstöd 1993.

91¶Tabell 10:3 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Miljarderkr. 1992

Procentuell förändring1985 års priser

1994 Inkomster

881,3

-3,6

-9,5

-0,5

Utgifter

993,2

6,1

0,9

-3,3

Transfereringar till hushåll

346,9

6,9

1,0

-0,1

därav pensioner

186,3

5,4

-2,4

0,5

sjukförsäkring m.m.

51,0

-18,3

-9,5

-7,2

arbetslöshetsbidrag m.m.

43,5

94,8

24,3

2,7

övrigt

66,2

5,3

3,0

0,8

Övriga transfereringar (subv.)

122,7

25,1

-1,2

26,0

Räntor

83,9

10,0

9,5

5,7

Konsumtion

401,0

0,3

-1,0

-1,3

Investeringar

38,7

4,2

6,8

-2,8

Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex.Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

10.2¶Statens finanser

Vad som i det föregående sagts om hela den offentliga sektorns finanser,gäller i synnerhet statens finanser. Därtill påverkas statens finansiellasparande under prognosperioden av förändringar vad gäller utbetalningarav kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunerna. De relativtstarka svängningarna i kommunernas finansiella sparande mellan 1991och 1994 motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga överföringartill kommunerna.

Statens finansiella sparande försämrades med över 100 miljarder kr.1992 till ett underskott på ca 160 miljarder kr. I underskottet ingårkapitaltransfereringar till näringslivet på ca 18 miljarder kr. Därav utgörs12,5 miljarder kr. av kapitaltillskott till banksektorn medan ca 5 miljarderkr. utdelats ur de förutvarande löntagarfonderna i samband med bildandetav riskkapitalbolag. I år beräknas underskottet öka till ca 238 miljarderkr. Utbetalningar av bankstöd beräknas uppgå till 23 miljarder kr. Nästaår väntas underskottet minska med ca 46 miljarder kr. Hälften avförbättringen beror på att inga nya medel för bankstöd är budgeterade för1994, se tabell 10:4.

Den statliga konsumtionen (inkl, socialförsäkringssektorn) ökade under1992 med ca 3,5% i löpande priser. I nationalräkenskaperna bedömsdetta motsvara en real ökning med ca 1%. De reala lönekostnadernasjönk med 2,5% medan andra kostnader steg relativt kraftigt. Nedgångenav den statliga sysselsättningen väntas fortsätta under prognosperiodenoch den totala konsumtionen beräknas minska med 0,5% i år och medytterligare 1 % nästa år.

92 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1Tabell 10:4 Statens inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Procentuell förändring

1994 Inkomster

415,8

377,3

347,0

263,0

364,0

-9,3

-15,8

-8,0

4,9

Skatter

305,1

256,9

277,2

2,4

5,4

Socialförsäkringsavgifter

57,4

57,3

47,5

48,1

-0,2

-17,1

1,2

Övriga inkomster

53,3

63,1

36,5

38,7

18,3

-42,2

6,1

Utgifter

473,8

538,2

152,1

585,2

555,8

166,7

13,6

8,7

-5,0

Transfereringar till hushåll

138,6

157,8

9,7

3,7

5,7

Statbidrag till kommuner

65,7

64,8

77,8

62,6

-1,5

20,2

-19,6

Statsbidrag till socialf.

16,1

28,4

28,4

23,7

76,4

0,1

-16,8

Övriga transfereringar

67,2

92,1

97,4

67,2

37,1

5,7

-31,0

Ränteutgifter

64,3

72,2

86,0

96,0

12,3

19,1

11,6

Konsumtion

107,8

111,7

117,0

117,8

3,6

4,8

0,7

Investeringar

14,1

16,9

20,7

21,8

20,1

22,5

5,2

Finansiellt sparande

-58,0

-160,8

-238,2

-191,8

Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

10.3¶Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna omfattar allmäntilläggspensionering (AP-fonden inkl, de förutvarande löntagarfonderna),sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandetinom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiellaöver- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarnaräknas i nationalräkenskaperna som en del av statens sparande.

AP-fondens sparande minskade med ca 5 miljarder kr. 1992 till 39,5miljarder kr. Avgiftsinkomsterna var i stort sett oförändrade p.g.a. densvaga utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsut-giftema steg med ca 9,5%. Sparandet hölls uppe genom en kraftigökning av ränteinkomsterna. Avvecklingen av löntagarfonderna innebäri nationalräkenskapernas redovisning att tillgångar på 21,5 miljarder kr.överförts från socialförsäkringssektorn till staten.

I år beräknas pensionsutbetalningarna stiga med endast drygt 4% tillföljd av sänkt ersättningsnivå och av att basbeloppet räknats upp medendast 2% till följd av den låga inflationen 1992. Men eftersomlönesumman, och därmed avgiftsinkomsterna, sjunker går ändå sparandetned med 6 miljarder kr. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30miljarder kr., se tabell 10:5.

93 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 10:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifterLöpande priser.

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1992 1993

1994 Inkomster

228,7

232,5

230,5

230,9

1,7

-0,9

0,2

Avgifter

161,5

150,1

148,9

154,8

-7,1

-0,8

3,9

Bidrag från staten

16,1

28,4

28,4

23,7

76,4

0,1

-16,8

Ränteinkomster

51,1

54,0

53,2

52,4

5,8

-1,6

-1,3

Utgifter

185,0

193,0

197,0

201,1

4,3

2,0

2,1

Transfereringar till hushåll

149,6

160,0

173,7

182,0

7,0

8,5

4,8

Övriga transfereringar

29,5

27,7

18,0

13,8

-6,0

-34,9

-23,5

Konsumtion m.m.

6,0

5,3

5,2

5,3

-11,6

-0,8

1,1

Finansiellt sparande

43,7

39,5

33,5

29,7

Avveckling av löntagarfonder

27,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.4¶Kommunernas finanser

Den finansiella situationen i den kommunala sektorn, dvs kommuner,landsting, kyrkliga kommuner och kommunalförbund, förbättradesavsevärt 1992. Det finansiella sparandet uppvisade då ett överskott på ca

9.4 miljarder kronor efter att ha visat underskott varje år sedan 1985.Bakom denna förbättring låg en betydande dämpning av kostnadsutveck-lingen, genom att löne- och prisökningarna sjönk avsevärt, samtidigt somskatteintäkterna ökade kraftigt. Assymetrin i utgifts- och inkomstutveck-lingen har sin grund i den tvååriga eftersläpningen i utbetalningen avkommunalskattemedel. Utbetalningen av skattemedel till kommuner ochlandsting 1992 byggde sålunda på skatteunderlaget 1990, då denekonomiska aktiviteten i ekonomin som helhet var hög och lönesummansökning förhållandevis kraftig.

Från och med 1993 har ett nytt system för utbetalning av skattemedeltill kommuner och landsting införts. Det nya systemet, som inte får fulltgenomslag förrän 1995, innebär att skatteutbetalningarna sker det årskatten avser. Därmed kan inkomster och utgifter budgeteras i sammapris- och löneläge.

Även vad gäller statsbidragen har i år ett nytt system införts. Flertaletspecialdestinerade statsbidrag har avvecklats och ersatts av ett generelltutformat system. Syftet är dels att reducera den statliga detaljstyrningenoch därmed ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller verksam-hetens utformning och prioritering, dels att skapa mer likvärdigaekonomiska förutsättningar mellan kommunerna och mellan landstingen.Skatteutjämningsavgifterna och avräknings skatten har också avskaffats.

Under 1993 och 1994 dämpas utvecklingen av skatteintäkterna avsevärtgenom att den kraftiga försvagningen av aktiviteten i ekonomin somhelhet då slår igenom på kommunsektorns skatteunderlag. År 1993 väntas

kommunsektorns finansiella sparande likväl uppvisa ett överskott av Prop. 1992/93:150ungefär samma storleksordning som 1992. Bakom denna förhållandevis Bilaga 1.1gynnsamma finansiella utveckling ligger i första hand dels en planeradminskning av konsumtionsvolymen dels en fortsatt låg lönekostnadsut-veckling. Den kommunala konsumtionen beräknas minska med 1,2% ivolym 1993, samtidigt som lönerna, vilka utgör ca 80% av konsumtions-kostnaderna, fortsätter att öka förhållandevis långsamt. Även investe-ringarna förutses minska i omfattning från 1992. Nedgången av denkommunala aktiviteten begränsas emellertid av olika arbets-marknadspolitiska åtgärder inklusive det s k ROT-programmet. Syssel-sättningen i kommunerna beräknas falla med ca 2% från 1992 till 1993.

Utan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle sysselsättningenkalkylmässigt ha minskat med inemot en halv procentenhet mer.

Konsumtionsvolymen i kommunerna beräknas komma att minska även1994. Den svaga utvecklingen av skatteunderlaget tvingar fram fortsattaneddragningar i den kommunala aktivitetsnivån. Planerade arbets-marknadsåtgärder begränsar emellertid nedgången även 1994. Detskattestopp som för närvarande gäller för den kommunala sektornföreslås nu bli upphävt från och med 1994. I stället föreslås att densänkning av grundavdraget som sker 1994 inte skall reducera kommuner-nas skatteinkomster under 1994, utan först 1995, för de kommuner sominte höjer sin skatt. Härmed tillförs kommunerna tillfälligt 4,2 miljarederkronor 1994. De under våren 1993 planerade åtgärderna beräknassammantaget resultera i att den kommunala konsumtionsvolymen blirdrygt en procentenhet högre 1994 än vad den skulle ha blivit utanåtgärder. Totalt beräknas konsumtionsvolymen falla med 1,5% från 1993till 1994. Även investeringarna beräknas fortsätta att minska 1994.

Tabell 10:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.

Procentuell utveckling

1992 1993

1994 Inkomster

358,6

394,9

388,3

372,1

10,1

-1,7

-4,2

Skatter

268,9

257,3

259,4

15,7

-4,3

-0,8

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

80,9

79,0

83,1

63,7

-2,3

5,2

-23,4

Övriga inkomster

45,4

47,0

47,8

49,0

3,5

1,8

2,5

Utgifter

361,8

385,5

379,3

376,5

6,5

-1,6

-0,7

Transfereringar till hushåll

28,6

34,8

38,0

33,2

21,7

9,3

-12,7

Övriga transfereringar

38,0

44,8

41,2

41,0

17,9

-8,0

-0,6

Konsumtion

277,0

284,1

279,2

283,0

-1,7

1,4

Investeringar

18,2

21,7

20,9

19,4

19,7

-3,8

-7,3

Finansiellt sparande

-3,2

9,4

8,9

-4,5

Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverksinvesteringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

95¶Trots fortsatta minskningar av konsumtions- och investeringsvolymernaoch likaledes fortsatt låga löne- och prisökningar beräknas det finansiellasparandet i kommunsektorn försämras avsevärt från 1993 till 1994. Dettahar huvudsakligen sin grund i att skatteintäkterna väntas sjunka kraftigt.Det gamla utbetalningssystemet för skattemedel bestämmer 1994fortfarande kommunernas och landstingens skatteinkomster. Härmed fården låga löneökningstakten och den negativa tillväxten i ekonomin somhelhet 1992 ett kraftigt genomslag på kommunernas skatteintäkter 1994.Statsbidragen beräknas också avta från 1993 till 1994. Det är motbakgrund av denna utveckling som de nu föreslagna åtgärderna skall ses.

Kommunsektorns beräknade skatter och statsbidrag 1994, räknat somandel av BNP, uppgår ungefärligen till den nivå som genomsnittligt settrådde under 1980-talet, dvs ca 22%. För 1992 och 1993 beräknas dennakvot uppgå till drygt 24% respektive drygt 23%. Även det finansiellasparandet var tillfälligt högt såväl 1992 som 1993. Det beräknadefinansiella sparandet som andel av BNP är mer normalt 1994. Detöverstiger till och med nivån under perioden 1986-1991 mätt påmotsvarande sätt.

10.5 Konjunkturjustering av den offentliga sektorns sparandeDen offentliga sektorns finansiella sparande beror i hög grad påkapacitetsutnyttjandet i ekonomin. När konjunkturen går ned minskarskatteinkomsterna samtidigt som utgifterna för arbetsmarknadspolitik,ersättning till arbetslösa m.m. ökar. Under överhettningsåren i slutet av1980-talet bidrog det då höga kapacitetsutnyttjandet till den offentligasektorns positiva finansiella sparande. Nuvarande recession beräknas draned den offentliga sektorns sparande med 110 - 120 miljarder kr. per årunder 1993 och 1994, jämfört med ett läge med normalt kapacitetsutnytt-jande.

Justerat för kapacitetsutnyttjande och utgifterna för bankstödet beräknasunderskottet i den offentliga sektorns sparande till ca 74 miljarder kr. iår. Det är en försämring med över 30 miljarder kr. jämfört med 1992.Mer än hela denna försämring förklaras av minskade kapitalinkomsteroch ökade ränteutgifter. Kapitalinkomsterna drogs upp 1992 av tillfälligtstora inleveranser från affärsverken. Budgetförstärkningar inom stat ochkommun medför att det konjunkturjusterade sparandet förbättras medknappt 20 miljarder kr. 1994 till ett underskott på ca 56 miljarder kr. förden offentliga sektorn totalt. Statens del av det justerade underskottetberäknas till ca 88 miljarder kr., se tabell 10:7.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

96 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 10:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat

Löpande priser

1994 Miljarder kr.

Finansiellt sparande

-11,1

-42,5

-74,2

-122,9

-55,8

därav stat

-51,7

-94,5

-88,3

socialförsäkring

43,7

42,6

39,8

37,0

kommun

-3,1

9,4

8,9

-4,5

Procent av BNP

Inkomster

62,3

61,0

56,8

56,7

Skatter och avgifter

53,1

51,1

48,8

48,9

Utgifter

63,0

63,8

61,5

60,1

Finansiellt sparande

-0,8

-2,8

-4,7

-3,4

Källa: Finansdepartementet

Vid beräkning av det konjunkturjusterade sparandet korrigeras endastför kapacitetsutnyttjandet i ekonomin och tillfälliga kapitaltransfereringar,som bankstödet. Inga korrigeringar görs för t.ex. priser, räntor,vinstandel eller sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorerorsakar stora variationer i den offentliga sektorns sparande. Ävenslutskatteregleringen (nettot av fyllnadsinbetalningar, kvarskatt ochöverskjutande skatt) kan ha stor betydelse för variationer i skatte-inkomsterna mellan åren. I tabell 10:8 har skatteinkomsterna ocksåjusterats för variationer i vinstandel, hushållens sparkvot samt slutskatte-reglering. Högre vinstandel och högre sparkvot än "normalt" medförlägre skatteinkomster, eftersom kapitalavkastning särskilt på kort sikt ärlägre beskattad än löner och konsumtion. Den "normala" vinstandelen iekonomin har vid justeringen satts till 39,5% av näringslivets förädlings-värde, vilket är den genomsnittliga driftsöverskottsandelen under perioden1985 - 1994. Den genomsnittliga sparkvoten är under samma period lägreän 2%. Det nya skattesystemet och ökad självrisk i socialförsäkringarnamedför sannolikt, att sparkvoten i genomsnitt över konjunkturcykeln,kommer att ligga högre under 1990-talet. Vid justeringen har därförsparkvoten satts till 5 %.

Tabell 10:8 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Löpande priser

1994 Miljarder kr.Faktiskt

-17,4

-111,9

-195,7

-166,5

Konjunkturjusterat

-11,1

-42,5

-74,2

-55,8

Konjunktur- ochskattekvotsjusterat

-23,2

-43,8

-63,6

-41,4

Justerat primärt sparande

-44,4

-70,9

-55,6

-25,8

förändring

-32,0

-26,6

15,3

29,8

Källa: Finansdepartementet

97¶Skatteinkomsterna reduceras med ca 11 miljarder kr. 1993 och med ca Prop. 1992/93:15013 miljarder kr. 1994 genom att både vinstandelen och sparkvoten är Bilaga 1.1högre än "normalt". För 1992 var sparkvoten något högre än vad somväntas under 1993 och 1994, men vinstandelen låg på "normal" nivå.Slutskatteregleringen, som drog upp skatteinkomsterna med ca 6miljarder kr. förra året, påverkar inkomsterna obetydligt under 1993 och1994.

Det konjunktur- och skattekvotsjusterade underskottet beräknas till ca41 miljarder kr. 1994. Detta begrepp visar det underskott som kvarstårefter att skatteinkomsterna även korrigerats för andra faktorer änkapacitetsutnyttjande.

Den offentliga sektorn hade ännu 1992 ett positvt netto av räntor ochandra kapitalinkomster. Ökningen av statsskulden sedan 1991 har medförtatt statens ränteutgifter ökat kraftigt, och i år får hela den offentligasektorn underskott av kapitalinkomster, netto. Detta underskott ökar tilldrygt 15 miljarder kr. nästa år. Det konjunktur- och skattekvotsjusteradeprimära sparandet (sparandet exkl. kapitalinkomster, netto) beräknas stigamed ca 15 miljarder kr. i år och med ytterligare ca 30 miljarder kr.1994. Detta visar att de budgetförstärkande åtgärder, som gjorts inomstat och kommun, leder till att finanspolitiken har en åtstramandeinriktning under prognosperioden, se tabell 10:8.

Metodbeskrivning

I den Preliminära Nationalbudgeten 1993 beskrevs konjunkturjusteringenav den offentliga sektorns finansiella sparande tämligen utförligt. Nedanföljer en kortfattad redogörelse av metoden:

Det konjunkturjusterade sparandet avser att visa vad den offentligasektorns finansiella sparande skulle vara för beräkningsåret vid ettgenomsnittligt kapacitesutnyttjande i ekonomin. Framtida besparingareller utgiftsåtaganden beaktas ej.

År 1991 är utgångspunkt för beräkningarna. Kapacitetsutnyttjandet fårdå anses ha legat på en över konjunkturcykeln genomsnittlig nivå. BNPskrivs sedan fram med 2% per år, vilket bedöms vara den potentiellatillväxttakten vid konstant kapacitetsutnyttjande.

Vid beräkningen av den offentliga sektorns konjunkturjusteradesparande korrigeras huvuddelen av skatteinkomsterna propotionellt medBNP-gapet (skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP-nivå). Denoffentliga sektorns övriga inkomster, som till 75% består av kapitalin-komster, justeras inte.

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs framfrån 1991 års nivå med en antagen utveckling av arbetskraftsutbudet på0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersättersedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och ersättningtill arbetslösa, vid beräkningarna av det konjunkturjusterade sparandet.Andra konjunkturberoende kostnader som t.ex. finns inom det reguljärautbildningssystemet, offentliga investeringar och reperationer, social- ochbostadsbidrag m.m. är svåra att kvantifiera. I beräkningarna av det

konjunkturjusterade sparandet har därför sådana utgifter antagits motsvara Prop. 1992/93:15010% av BNP-gapet. För 1994 innebär det att ca 12,5 miljarder kr. av de Bilaga 1.1offentliga utgifterna antas bero på det låga kapacitetsutnyttjandet iekonomin. Denna schablon kan jämföras med att de nu föreslagnaarbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattande ca 6 miljarder kr.huvudsakligen ligger inom den reguljära utbildningen. Utgifterna förbostads- och socialbidragen beräknas 1994 vara 6,5 miljarder kr. störreän 1991. När BNP-gapet är positivt, som var fallet under andra hälftenav 1980-talet, får denna schablon motsatt tecken.

99¶Under 1992 dominerades utvecklingen på den svenska kapitalmarknaden bilagaav orolighetema på den europeiska valutamarknaden. Efter omfattandespekulationer tvingades flera EG-länder till devalveringar samtidigt somnågra länder lämnade växelkurssystemet, ERM. Även Sverige, Norgeoch Finland, som under de senaste åren haft en ensidig knytning tillecun, tvingades överge den fasta växelkursen.

Allt svagare konjunktur i Västeuropa och ökad stabilitet inom deteuropeiska växelkurssamarbetet bidrog till att räntorna föll tillbaka underslutet av 1992 och inledningen av 1993. Också i Sverige har ettbetydande räntefall registrerats, även om nedgången har begränsatsgenom en förhållandevis stram penningpolitik, som i sin tur sam-manhänger med att kronan deprecierats inte bara vid övergången tillflytande växelkurs i november 1992 utan även därefter.

Den försämrade allmänekonomiska utvecklingen medförde tillsammansmed höga räntenivåer att bankernas problemkrediter växte kraftigt under1992 med stora kreditförluster som följd. Bankerna redovisade kraftigtökade förluster samt därav följande urholkade kapitalbaser. Motbakgrund av de stora förlusterna under 1992 och en förväntad fortsattnegativ utveckling under 1993 har flera banker ansökt om statligtkapitalstöd.

ERM utsattes under hösten 1992 för en allvarlig förtroendekris medomfattande spekulationer som följd. Bakgrunden var att processen moten ekonomisk och monetär union (EMU), om vilken EG:s medlemsstaterhade enats i december 1991, hamnade i ett osäkert läge. Vid den danskafolkomröstningen om bl.a. EMU i juni fick nej-sidan majoritet. Undersommaren växte kritiken mot EMU även i Storbritannien och osäkerhetenom utfallet i den franska folkomröstningen i september tilltog. Ettväxande tvivel om tidsplanen för den monetära unionen ökade spekulatio-nerna om kommande växelkursjusteringar. Dessa förstärktes av den tyskacentralbankens, Bundesbank, beslut i mitten av sommaren att höjadiskontot med 0,75 procentenheter till 8,75%. Genom räntehöjningenville Bundesbank stävja de fortsatta inflationstendenser som registreradesi spåren av den tyska återföreningen och som under de senaste årenmedfört överhettning av den tyska ekonomin. Sedan återföreningen år1990 och fram till sommaren 1992 höjdes det tyska diskontot medsammanlagt 2,75 procentenheter. Här ligger alltså en bidragandeförklaring till omfattningen av sommarens oro på valutamarknaden.Medan den tyska ekonomin präglades av överhettning och inflationsten-denser, vilket drev fram en restriktiv penningpolitik, kännetecknadesutvecklingen i de övriga EG-ländema av en svagare konjunktur ochstigande arbetslöshet, vilket snarare talade för en expansiv penningpolitiki dessa länder.

11.1¶Internationell ränte- och valutautveckling

Diagram 11:1 6-månaders euromarknadsräntor 1991-1993

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 13 april 1993.

Källa: Finansdepartementet

Växelkurserna inom ERM hade, innan höstens turbulens, i princip legatfast sedan 1987. Genom den tyska valutans centrala ställning betraktasD-marken som ankaret inom växelkurssystemet. Så länge den realekono-miska utveckling inom gemenskapen, med Tyskland som riktmärke, varlikartad skapades trovärdighet för en gemensam inriktning av penning-politiken, vilket gav krympande ränteskillnader. De senaste årensolikartade realekonomiska utvecklingen i kombination med den ökadeosäkerheten om den monetära unionen undergrävde dock förtroendet förde fastställda växelkurserna inom ERM. Trots betydande interventionerpå valutamarknaden och räntehöjningar tvingades flera länder underhösten och vintern devalvera sina valutor och Italien och Storbritannienlämnade tills vidare växelkurssamarbetet. Sammantaget har den spanskapesetan devalverats med 11%, den portugiska escudon med 6% och detirländska puntet med 10%. Den italienska liren och det brittiska pundethar sedan slutet av augusti 1992 och fram till mitten av april deprecieratsmed 21% respektive 13% gentemot D-marken. Även den franska francenoch den danska kronan har periodvis varit utsatta för spekulationer.Valutaorolighetema bidrog vidare till att den finska marken, den svenskakronan och den norska kronan tvingades släppa den ensidiga ecu-anknytningen och låta sina valutor flyta.

Under det senaste halvåret har den tyska konjunkturen försvagats,vilket har möjliggjort lättnader i penningpolitiken. Diskontot har sänktstill 7,5% och de korta marknadsräntorna har fallit med ca 2,5 procenten-heter. En nedgång har även registrerats för obligationsräntorna. Dentyska ränteutvecklingen har fört med sig allmänt lägre räntor i Väst-europa och bidragit till att spänningarna inom ERM minskat.

101 Prop. 1992/93:150

Diagram 11:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1993

Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 13 april 1993Källor: Financial Times och Finansdepartementet

Den sjunkande trenden för de japanska och amerikanska räntornafortsatte under loppet av 1992 och inledningen av 1993. Räntenedgångenhar varit något mer uttalad i Japan vilket sammanhänger med att ettsvagare konjunkturförlopp och prisfall på olika tillgångsmarknader hargett utrymme för fortsatta lättnader i penningpolitiken. Förväntningarnaom ytterligare amerikanska räntesänkningar har successivt avtagit i taktmed återhämtningen i Förenta staternas ekonomi. Den expansivainriktningen av den japanska penningpolitiken har underlättats av yenensfortsatta appreciering. Från årsskiftet 1991/92 och fram till mitten avapril steg yenen med ca 10% gentemot dollarn.

I samband med valutaorolighetema under hösten var intresset för D-mark mycket stort och D-marken noterades till 1,40 per dollar. Denavtagande räntedifferensen mellan Tyskland och Förenta staterna harminskat köpintresset för D-mark. Samtidigt har dollarn stärkts av tecknenpå en starkare amerikansk konjunktur. Från toppnoteringen och fram tillmitten av april har D-marken sjunkit med cirka 14% mot dollarn.

Under resten av 1993 förväntas räntenivån, företrädesvis i Västeuropa,sjunka ytterligare. Under det närmaste året bedöms den allmänekono-miska utvecklingen i Tyskland försämras ytterligare med minskadeinflationsförväntningar som följd. Förutsättningarna har vidare ökat förlöneavtal på en lägre nivå än vad som varit fallit under de senaste åren.Den s.k. solidaritetspakten som nyligen träffats innehåller ett programför långsiktig budgetkonsolidering vilket bedöms öka utrymmet för enmer expansiv penningpolitik. Lägre räntor i Tyskland skapar i sin turförutsättningar för en allmän räntenedgång i hela Europa och en ökadstabilitet på valutamarknaderna.

11.2¶Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen

Den ekonomiska situationen i Sverige har under de senaste åren gradvisförsämrats med återkommande spekulationer mot kronan som följd.Under åren 1990 och 1991 stabiliserades valutaflödena efter kraftigaräntehöjningar och finanspolitiska åtstramningspaket. Under hösten 1992tilltog spekulationerna ånyo. Denna gång blev den tändande gnistanvalutaorolighetema inom ERM och Finlands beslut att låta marken flyta.Den lättrörliga privata lånestocken i utländsk valuta, som under desenaste åren vuxit kraftigt, ökade kronans sårbarhet. Samtidigt försämra-des utsikterna för samhällsekonomin i rask takt, vilket bl.a. tog siguttryck i en betydande vinstminskning i näringslivet, ökad arbetslöshet,fallande tillgångspriser och därav följande förluster inom finanssektornsamt ett allt större underskott i statsbudgeten. Att förtroendet förkronkursen denna gång var lägre än vid tidigare valutakriser belyses avatt obligationsräntorna under sommaren och hösten steg påfallandemycket.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 11:3 Ränteutvecklingen 1989-1993

Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.Sista observationen avser 13 april 1993.

Källa: Finansdepartementet

Höstens överenskommelser om finanspolitiska åtstramningar mellanregeringen och socialdemokraterna och kraftigt höjda räntor lyckadesendast tillfälligt dämpa spekulationerna. Förtroendet för den fastaväxelkursen förblev svagt. I slutet av oktober och i början av novembertilltog valutautflödena på nytt. Den höga räntenivån och de allt dystrareekonomiska utsikterna bidrog till ett ytterligare försvagat förtroende förkronan. Under perioden mellan den 12 och 19 november uppgickvalutautflödena till närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige

bedömde i det läget att det inte längre var hållbart att försvara kronkur- Prop. 1992/93:150sen och beslöt den 19 november att låta kronan flyta. Bilaga 1.1

Inledningsvis deprecierades kronan med ca 10% gentemot det tidigareriktmärket, ecun. Efter beslutet att låta kronan flyta fritt sattes mar-ginalräntan till 12,5%, vilket var en procentenhet högre än i början avnovember. Under avslutningen av 1992 och inledningen av 1993registrerades en betydande räntenedgång. Obligationsräntan föll medcirka en procentenhet jämfört med i mitten av november till ca 10%varvid skillnaden till de tyska obligationsräntorna föll med cirka 0,8procentenheter. Riksbanken sänkte successivt marginalräntan till 10,5%.

Under december och i början av januari försvagades kronan ytterligareoch index mot ecun noterades till uppemot 122. Det fanns flera förkla-ringar till kronans försvagning. Bl.a. valde många privata låntagare attåterbetala sina utlandslån vilket skapade ett säljtryck mot kronan.

I mitten av januari preciserade Riksbanken sitt mål för pen-ningpolitiken. Från och med år 1995 är målet att ökningen av kon-sumentprisindex begränsas till 2%, med en tillåten avvikelse på enprocentenhet. I januari började Riksbanken vidare intervenera påvalutamarknaden genom att stödköpa kronor och gav på detta och andrasätt uttryck för uppfattningen att kronans försvagning var för stor.Riksbankens åtgärder minskade osäkerheten på ränte- och valutamarknad-en och kronan kunde åter stärkas.

Den tyska räntesänkningen i början av februari skapade utrymme fören fortsatt neddragning av marginalräntan med 0,75 procentenheter till9,75%. Nedgången av marknadsräntorna fortsatte därmed. I slutet avfebruari uppstod vissa förväntningar om ytterligare snabba och kraftfullaräntesänkningar varvid osäkerheten ökade avseende kronkursen. Dettabidrog till att företagens amortering av lån i utländsk valuta fortsatte ochatt svenska företag dröjde med att växla in sina exportintäkter i kronor.Kronan försvagades och index mot ecun steg till uppemot 126. I slutetav februari genomförde Riksbanken marknadsoperationer på pen-ningmarknaden. Genom försäljningar av statsskuldväxlar sökte Riks-banken bryta förväntningarna om en snar räntesänkning och hejdakronans fall. De korta penningmarknadsräntoma steg med en halvprocentenhet samtidigt som kronan stärktes. Den tioåriga stats-obligationsräntan föll med ca 0,75 procentenheter varvid räntedifferensenjämfört med motsvarande tyska ränta sjönk med cirka 0,5 procentenheter.

I mitten av mars bröts den positiva utvecklingen till följd av den ökadeparlamentariska osäkerheten. Från de lägsta nivåerna i början av marsoch fram till mitten av april steg såväl de korta som de långa marknads-räntorna med som mest ca 0,75 procentenheter. Samtidigt försvagadeskronan åter och ecuindex ökade till ca 126. Den ofördelaktiga utveck-lingen förstärktes av att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor'snedgraderade den svenska statens långfristiga valutaupplåning med ettsteg till det näst högsta betyget, dvs från AAA till AA + . Korträntediffe-rensen mot Tyskland som i mitten av februari uppgick till ca enprocentenhet ökade till som mest ca 2,5 procentenheter. I mitten av aprilföll räntorna åter tillbaka något samtidigt som kronan noterades till ca

124, vilket motsvarar en depreciering av kronan med ca 19% mot den Prop. 1992/93:150tidigare riktkursen. Bilaga 1.1

Diagram 11:4 Växelkurser i kronor 1991-1993

Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 13 april 1993.Källa: Finansdepartementet

Sedan slutet av augusti 1992, då osäkerheten på valutamarknadernainleddes på allvar, och fram till mitten av april, har kronan deprecieratsmed 22% mot D-marken, 31% mot dollarn och 36% mot yenen.

Ett viktigt inslag i Riksbankens politik under inledningen av 1993 harvarit att genom interventioner på valutamarknaden dämpa deprecieringenoch minska variationerna i växelkursen. Under det första kvartalet 1993sålde Riksbanken utländsk valuta för motsvarande ca 35 miljarderkronor. Redan under hösten 1992 tog Riksgäldskontoret upp lån iutländsk valuta för Riksbankens räkning. Syftet med upplåningen var delsatt förstärka valutareserven som ett led i försvaret av den fasta växel-kursen och dels att stödja svenska bankers finansiering i utländsk valuta.Genom den statliga valutaupplåningen underlättas för närvarandeRiksbankens penning- och valutapolitik.

Grundförutsättningarna för en mer positiv utveckling innebärande bl.a.en något starkare krona och en lägre ränta måste betraktas som goda. Enbetydelsefull faktor är antagandet om en successiv nedgång av deeuropeiska räntorna och en fortsatt stabilisering av det europeiskaväxelkurssamarbetet, vilket torde utgöra en god draghjälp för en positivutveckling i Sverige. En viktig orsak till kronans fortsatta försvagning,efter den 19 november, har varit att många låntagare valt att lösa sinautlandslån. Denna anpassningsprocess torde till största delen nu varaavslutad vilket minskar pressen mot kronan. En annan faktor som talarför att den negativa utvecklingen för kronan kommer att upphöra ochvändas till en uppgång är att bytesbalansen förbättras successivt och

väntas ge ett snabbt växande överskott fr.o.m. 1994. Statens upplåning Prop. 1992/93:150i utländsk valuta utgör ytterligare en stabiliserande faktor. Bilaga 1.1

En mer positiv utveckling av kronan skulle underlätta en minskning avräntedifferensen mot omvärlden både för korta och långa räntor.Nedgången av obligationsräntorna kommer sannolikt att bli mindre,eftersom de längre räntorna är allmänt mer stabila och eftersomdraghjälpen från omvärlden begränsas av att obligationsräntorna i mångaländer redan i dag ligger på en förhållandevis låg nivå.

11.3¶Finanskrisen

Under 1992 fördjupades finanskrisen. Kreditförlusterna mer än fördubbla-des och samtliga större banker redovisade negativa rörelseresultat. Förnågra banker var förlusterna av en sådan omfattning att hela eller storadelar av det egna kapitalet var hotat. Under året beslutades om nyabetydande insatser för en fortsatt rekonstruktion av Nordbanken. Statentvingades vidare överta hela Gota Bank. I samband med höstens ränte -och valutakris sjönk förtroendet för de finansiella instituten snabbt,vilket bl.a. tog sig uttryck i betydande finansieringssvårigheter, inte minsti utlandet. Därigenom ökade finansieringskostnadema högst väsentligt.För att trygga stabiliteten i det finansiella systemet beslöt riksdagen idecember att staten skall garantera att banker och vissa andra kreditinsti-tut skall kunna fullgöra sina förpliktelser. Mot slutet av året anmäldeflera banker att de var i behov av statligt stöd.

Diagram 11:5 Bankernas kreditförluster och resultat

106¶Under slutet av 1980-talet var kreditexpansionen kraftig och lånevolym-en steg under vissa år med över 20 %. Den sämre ekonomiska utveck-lingen och höga utlåningsräntor har minskat kreditefterfrågan betydligtoch ökningen av lånevolymema avstannade under 1992.

Den allt djupare lågkonjunkturen med vikande lönsamhet, höga räntoroch fallande tillgångspriser, inte minst på fastighetsmarknaden, innebaratt allt fler låntagare inte kunde betala räntor och amorteringar. Kreditins-titutens problemkrediter växte därmed. Genom de senaste årens prisfallpå framför allt kommersiella fastigheter har värdet på säkerheterna förlånen i hög grad urholkats med nödvändiga reserveringar för befaradeoch konstaterade kreditförluster som följd. Under åren 1990-1992uppgick bankernas redovisade kreditförluster till över 120 miljarderkronor. Vid årsskiftet uppgick de resterande problemkreditema, dvs.krediter som inte genererade marknadsmässig ränta, netto, till ca 130miljarder kronor.

En betydande del av kreditförlusterna härrör från utlåning till fas-tighetssektorn. Dagens finanskris är därför i stor utsträckning enfastighetskris. Under 1980-talet steg fastighetspriserna kraftigt. Grogrun-den var en inflationsekonomi som skapade förväntningar om fortsattstigande hyror och priser. Direktavkastningskraven på fastighetskapitalvar låga och stora delar av bygg- och fastighetssektorn var subven-tionerad och reglerad. Genom avregleringen av kreditmarknaden i mittenav 1980-talet var tillgången på kapital god, med en hög belåning somföljd, vilket inte minst det gamla skattesystemet uppmuntrade till. Denreala räntan efter skatt var låg och ofta t.o.m. negativ. I löpande prisermer än fördubblades den totala utlåningsvolymen under åren 1987 till1991. Den svenska kreditmarknaden var också outvecklad i så måtto attlångivarna nöjde sig med en mycket låg riskkompensation vid utlåningtill bygg- och fastighetssektorn.

Efter 1980-talets låneboom trädde bankerna in i 1990-talet med en högexponering gentemot bygg- och fastighetssektorn. Denna sektor mottogca 50% av bankernas utlåning. År 1990 inleddes en dramatisk omvärde-ring av fastighetskapitalet. Lågkonjunkturen minskade efterfrågan påkommersiella lokaler. Hyrorna började falla och vakansgraden steg.Genom skattereformen och den snabbt fallande inflationen i kombinationmed fortsatt höga nominella räntor steg den reala lånekostnaden efterskatt. Sedan toppnivån och fram till början av 1993 har priserna påkommersiella fastigheter fallit med över 50%. Prisnedgången har varitstörst i storstadsområdena Stockholm och Göteborg.

Den ökade stocken av problemkrediter, och i allt högre utsträckningövertagna egendomar, medförde att kreditinstituten även förloraderänteinkomster. Under 1992 blev räntebortfallet av en sådan omfattningatt även resultatet före kreditförluster för banksektorn i sin helhetförsämrades, trots vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntomaoch kostnadsnedskärningar. Bilden var emellertid splittrad. Medan vissabanker även under år 1992 lyckades förbättra resultatet före kreditförlus-ter redovisade andra banker ett kraftigt försämrat resultat.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

107¶Diagram 11:6 Utlåningsvolym 1987-1993

Anm.: Månadsobservationer. Sista observationen avser januari 1993.Källa: Riksbanken

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Sammantaget redovisade de större bankkoncernema en förlust pånärmare 50 miljarder kronor, jämfört med knappt 10 miljarder kronor år1991. För några banker blev förlusterna av en sådan omfattning att deunder 1992 blev i behov av statliga stödinsatser. Nordbanken redovisadeen förlust på över 16 miljarder kronor. Staten har vidtagit en omfattanderekonstruktion av banken. Dåliga lån och panter för motsvarande ca 67miljarder kronor har lyfts över i ett särskilt bolag, Securum. För att mötanedskrivningsbehoven sköt staten, i slutet av 1992 och i början av 1993,till kapital motsvarande 34 miljarder kronor samt lämnade garantier förytterligare 16 miljarder kronor. De sammanlagda kapitaltillskotten tillNordbanken/Securum har sedan 1991 uppgått till drygt 40 miljarderkronor.

Redan år 1991 åsamkades Sparbanken Första betydande kreditförlustervilket erfordrade en statlig garanti. Under inledningen av 1992 bedömdeskreditförlusterna vara väsentligt högre än vad som tidigare förutsetts ochriksdagen beslutade att dels lämna ett lågförräntat lån på 3,8 miljarderkronor till sparbanksstiftelsema, vilket betalades ut i slutet av 1992, ochdels gå i borgen för ett lån på 3,5 miljarder kronor.

I september 1992 framkom det att Gota AB, med dess dotterbolag GotaBank, stod inför betydande förluster som riskerade att föra banken påobestånd. För 1992 redovisade Gota Bank en rörelseförlust på 13miljarder kronor. Kreditförlusterna som andel av utlåningen uppgick till18%, vilket kan jämföras med genomsnittet för banksektorn, 5%. För atttrygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen en utfästelse attGota Banks förpliktelser skulle infrias. I början av 1993 tillställdes GotaBank, som en temporär lösning, en förlusttäckningsgaranti på 10miljarder kronor samtidigt som staten tog över samtliga aktier i banken.

Under 1992 ökade farhågorna för kreditinstitutens kapitalsituation och

accentuerades i samband med turbulensen på ränte- och valutamarknaden Prop. 1992/93:150i september. Förtroendet för de finansiella instituten minskade, och Bilaga 1.1innebar bl.a. fallande kurser på bankaktier, sämre kreditvärdighet ochhögre upplåningskostnader på kapitalmarknaden. Exempelvis stegräntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till som högst 3procentenheter och kreditinstituten mötte ökade svårigheter att emitteraräntebärande papper. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigtatt genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiellasystemet, vilket annonserades i slutet av september. I december beslutaderiksdagen om de närmare formerna för hur staten skall stödja banker ochvissa andra kreditinstitut så att de kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid.

Genom beslutet bemyndigas regeringen att från fall till fall prövalämpliga stödinsatser, vilka exempelvis kan ges i form av lån, garantieroch kapitaltillskott. Runt årsskiftet 1992/93 anmälde SE-Banken,Sparbanken Sverige och Föreningsbanken att de sannolikt kommer attvara i behov av statligt kapitalstöd. En särskild myndighet, Bankstöds-nämnden, bildas inom kort för att handlägga frågor om statliga stödinsat-ser till bankerna och vissa kreditinstitut.För närvarande pågår en grundliggenomlysning av bankernas problemkrediter och bankernas långsiktigaintjäningsförmåga i syfte att finna rätt storlek och avvägning av stödinsat-ser.

Fram till april 1993 har staten betalat ut sammanlagt ca 44 miljarderkronor i kapitalstöd, vilket motsvarar ca 3% av BNP. Utöver detta harstaten lämnat garantier motsvarande 30 miljarder kronor. Bedömningenär att även år 1993 kommer att bli ett betungande förlustår för banksek-torn i sin helhet, trots betydande kostnadsnedskämingar. Det kommerdärför bli nödvändigt med ytterligare stöd under de närmaste åren. I dettasammanhang är det emellertid viktigt att ha i åtanke att insatserna ärhögre än de slutliga statliga kostnaderna för bankstödet. Staten skall istörsta möjliga utsträckning få tillbaka insatserna, i form av återbetalningfrån de stödberättigade instituten eller, i de fall en mer omfattanderekonstruktion har vidtagits, försäljning av tillgångar som staten harförvärvat.

Förluster inom banksektorn med därtill hörande stödinsatser är inte enför Sverige unik företeelse, utan förekommer i en rad länder såsomFörenta staterna, Norge och Finland. Finanskrisens förlopp är också ilånga stycken likartad. Ett 1980-tal kännetecknat av överhettning,kreditexpansion och kraftigt stigande tillgångspriser har följts av ett sent1980-tal och ett tidigt 1990-tal med lågkonjunktur, minskad inflationstakt,fallande tillgångspriser och en allmänt ökad försiktighet hos olika privataaktörer. I Norge har banksystemet ända sedan slutet av 1980-taletuppvisat negativa rörelseresultat och sammantaget har den norska statenlämnat stöd för motsvarande drygt 3% av BNP. I takt med den fördjupa-de krisen i den finska ekonomin har bankernas resultat försämrats kraftigtoch under 1992 redovisade de finska bankerna en förlust motsvarande4% av BNP. Fram t.o.m. 1992 har den finska staten lämnat stöd mot-svarande ca 8 % av BNP. Vidare har den finska regeringen för innevaran-

de år begärt en ram för ytterligare insatser motsvarande mellan 3 och 4% Prop. 1992/93:150av BNP. Bilaga 1.1

Hushållen svarar endast för en mindre del av de svenska institutenskreditförluster, nämligen 4,6 miljarder kronor eller ca 7% av det totalaförlusterna. Den stigande arbetslösheten och förväntningar om minskadedisponibla inkomster har ökat farhågorna om att hushållen kan stå på turatt svara för nästa förlustvåg. Även om mycket talar för stigandekreditförluster från hushållssektorn är ändå den sammantagna bedöm-ningen att ökningen blir förhållandevis begränsad. På bostadsmarknadenhar prisrörelserna varit betydligt mindre än på den kommersiellafastighetsmarknaden, åtminstone vad beträffar enfamiljshus. Medanpriserna på kommersiella fastigheter under 1980-talet steg med ca sjugånger har en dryg fördubbling noterats för villaprisema. En viktigförklaring är sannolikt de minskade ränteavdragsmöjlighetema i börjanav 1980-talet. I genomsnitt för hela landet har priserna på villor fallitmed ca 15% sedan 1991.

En annan omständighet är att hushållen, tack vare en gynnsamutveckling av inkomsterna under de senaste åren, har kunnat ökasparandet kraftigt och härigenom i viss utsträckning balansera de senasteårens förmögenhetsfall. Ett uttryck för att hushållens situation trots alltser hanterbar ut är att hushållens skulder som andel av disponibelinkomst under de senaste åren fallit från 1,3 till 1. Hushållen förutsesunder 1993 minska sin skuldsättning i absoluta belopp. För vissa hushåll,bl.a. de som förvärvade bostad sent under prisuppgångsfasen, kvarstårsannolikt en betydande del av anpassningen. Hushållens mer försiktigaagerande märks bl.a. på den fallande privata konsumtionen och enminskad bostadsefterfrågan, vilket förutom de fallande priserna på villoroch bostadsrätter, även kan avläsas i att antalet tomma lägenheter snabbtökar. Under de senaste åren har bostadskostnadernas andel av hushållensutgifter ökat. Fastighetsägare till flerbostadshus möter härigenom växandesvårigheter att övervältra ökade kostnader på hyresgästerna, vilket harvarit särskilt tydligt för det nybyggda beståndet, som karaktäriseras avhöga produktionskostnader och ett stort beroende av räntebidrag.

Kreditinstitutens svårigheter har bl.a. inneburit att rutinerna förutlåningen skärpts och att marginalerna mellan in- och utlåningsräntorvidgats. Statistiken över bankernas in- och utlåningsräntor är bristfälligmen indikerar att den genomsnittliga ränteskillnaden vidgats med ett parprocentenheter under de senaste åren. Även räntorna på bostadskredit-marknaden vittnar om att låntagarna får betala relativt sett högre räntor.Dels har räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer vidgats,vilket bl.a. är ett uttryck för kapitalmarknadens ökade riskkompen-sationskrav, och dels har bostadsinstituten vidgat sina marginaler för attmöta ökade kreditförluster. Staten har under de senaste åren i störreutsträckning än privata låntagare kunnat tillgodogöra sig en allt lägreupplåningskostnad.

110¶Diagram 11:7 Bostadräntor 1989-1993

Procent

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 13 april 1993. Tyskland avserstatsobligationsränta. Hypotek fästa avser Statdshypoteks utlåning till villa med femårs bunden ränta.

Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet

Kreditinstitutens ökade försiktighet i kreditgivningen är i mångaavseenden en sund och delvis senkommen anpassning. När de ekonomis-ka tiderna försämras ökar risken med kreditgivning, vilket dels tar siguttryck i att långivarna i högre utsträckning än tidigare nekar kreditsökan-de och dels att de kräver större riskkompensation. Ett av syftena medstatens stödåtgärder är att trygga kreditförsörjningen. Genom att statentillhandahåller möjligheter till kapitalstöd minskar osäkerheten överkreditinstitutens kapitalsituation, med positiva effekter på räntemarknadenoch kreditinstitutens långivning som följd. Det synes dock inte vararealistiskt att tro att räntedifferensema skall återgå till 1980-talets nivå.Från senare delen av 1980-talet och fram till år 1990 baserades denomfattande långivningen på förväntningar om fortsatta prisuppgångar ochgod vinstutveckling, medan riskerna avseende bl.a. fastighetsprisutveck-lingen inte beaktades i adekvat utsträckning. Alltför sällan gjordes enordentlig genomlysning av låntagarens långsiktiga betalningsförmåga. Hosmånga kreditinstitut sattes volymtänkande framför soliditetsmål vilketnu i hög grad har förändrats.

11.4¶Utvecklingen på aktiemarknaden

Under 1992 kännetecknades flertalet utländska aktiebörser av betydandekursrörelser. De höga räntorna i samband med orolighetema påvalutamarknaden innebar att de europeiska aktiebörserna registreradefallande kurser under sommaren och hösten, med en viss återhämtningmot slutet av året. Pundets depreciering medförde att intresset för aktierpå Londonbörsen var betydande under hösten. Under det första halvåret

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

1992 fortsatte aktiekurserna på Tokyobörsen att falla kraftigt, varefter enviss stabilisering ägde rum under det andra halvåret.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 11:8 Börsutvecklingen 1991-1993

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 13 april 1993.Källa: Finansdepartementet

På Stockholmsbörsen var kursrörelserna särskilt stora. Från årsskiftet1991/92 till början av oktober 1992 föll aktiekurserna med i genomsnitt30% för att sedan, under stor omsättning, skjuta i höjden under åretssista månader. Det under årets första del minskade köpintresset för aktierförklarades av ett kraftigt vinstfall för näringslivet, de relativt sett högaräntorna samt nedrevideringama av förutsättningarna avseende denallmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige och utomlands. Preliminärtvisade boksluten för 1992 att börsföretagens samlade vinster föll tillnågra få miljarder kronor jämfört med ca 40 miljarder kronor år 1991.Många företag har vidare valt att slopa eller minska aktieutdelningen somsammantaget minskade med ca 35 %. Beslutet att låta kronan flyta frittoch den efterföljande deprecieringen har kraftigt ökat köpintresset varvidkurserna har stigit i kronor. Genom den svagare kronan förbättrasföretagens konkurrenskraft högst väsentligt.Börsåret 1993 inleddes medstigande aktiekurser. Lägre räntor och allt tydligare signaler om enåterhämtning för den amerikanska ekonomin har stimulerat köpintresset.På börserna i New York, Tokyo, London och Frankfurt hade kursernafram till mitten av april stigit med i genomsnitt 9%. Även på Stock-holmsbörsen steg aktiekurserna med i genomsnitt ca 9% fram till mittenav april. Lägre räntor och den fortsatta krondeprecieringen har bidragittill det stora köpintresset för svenska aktier. Det kan dock noteras attaktiekurserna i genomsnitt alltjämt ligger ca 20% under nivån vidårsskiftet 1989/90. En följd av det stora köpintresset under slutet av 1992och i inledningen av 1993 är att aktieomsättningen stigit kraftigt. Under

helåret 1992 steg omsättningen med 33% till 165 miljarder kronor Prop. 1992/93:150jämfört med 1991. Numera är en dagsomsättning på en miljard kronor Bilaga 1.1eller mera ingen ovanlighet vilket skall jämföras med år 1990 när dengenomsnittliga dagsomsättningen låg på ca 375 miljoner kronor.

Slopandet av omsättningsskatten på aktier i december 1991 har bidragittill denna utveckling.

Utlandets intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1992.Sammanlagt uppgick utlandets nettoköp till ett värde av 13,3 miljarderkronor vilket skall jämföras med 11,2 miljarder kronor år 1991.Köpintresset riktades främst mot de stora exportinriktade företagen såsomAstra, Volvo, Asea, SKF och Ericsson.

12.1¶Inledning

De medelfristiga kalkyler som Finansdepartementet publicerar innehålleri regel scenarier med alternativa utvecklingsvägar för ekonomin.Därigenom illustreras de osäkerheter och riskmoment som kan tänkasfinnas i bedömningarna. Denna gång publiceras endast en kalkyl.Osäkerheten är så stor och de alternativa vägarna för ekonomin så mångaatt det inte har ansetts meningsfullt att beskriva något specifikt alternativ-scenario. I kapitel 13 diskuteras istället ett antal områden där riskerna fören sämre utveckling än vad som förutsätts i kalkylen är uppenbar.

— Fördröjd internationell konjunkturuppgång.

— Fördjupade skadeverkningar av den finansiella krisen och de finan-siella obalanserna.

— En sämre fungerande arbetsmarknad med mindre flexiblitet och högregrad av utslagning.

— Begränsad expansionsförmåga för den konkurrensutsatta sektorn.

I ett antal andra avseenden kan utvecklingen i kalkylen å andra sidankaraktäriseras som försiktig. En mer gynnsam utveckling är möjlig i bl.a.följande avseenden, vilka behandlas i kapitel 14.

— En kraftigare expansion av svensk export.

— Starkare positiva effekter av strukturella reformer.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

I detta kapitel (12) redovisas en kalkyl för den ekonomiska utveck-lingen t.o.m. 1998. I ett sådant tidsperspektiv är informationsunderlagetotillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall kunna utarbetas.Därtill kommer att förutsättningarna i nuvarande läge är mycket speciellamed en ny växelkursregim och med en ekonomi som befinner sig i enextrem lågkonjunktur med svåra obalanser. Trots dessa svårigheter finnsett stort behov av att belysa den ekonomiska utvecklingen på längre sikt.Det medelfristiga perspektivet har fått allt större uppmärksamhet i denekonomisk-politiska debatten de senaste åren. Därigenom har också denekonomiska politiken i hög grad blivit inriktad på problem och frågeställ-ningar som kräver en medelfristig analys.

Kalkylen för åren 1995-1998 har gjorts med hjälp av den ekonome-triska modellen KOSMOS, som utvecklats vid Konjunkturinstituetet.Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för utrikeshandel,investeringar, privat konsumtion, pris- och lönebildning samt efterfråganpå arbetskraft. De finansiella beräkningarna har gjorts med hjälp av denfinansiella modellen FIMO. I denna modell beräknas inkomster ochutgifter för de sex institutionella sektorerna stat, socialförsäkring,kommuner, hushåll samt icke-finansiella och finansiella företag.Dessutom redovisas Sveriges transaktioner med utlandet. Det förekom-

mer inga skattade beteendesamband i FIMO, utan framskrivningar görs Prop. 1992/93:150med utgångspunkt i den reala ekonomins utveckling. Kalkylerna i Bilaga 1.1KOSMOS och FIMO har genomförts i flera beräkningsomgångar ochmodifierats och kompletterats med exogena bedömningar. Det äruppenbart att ekonometriska samband är av begränsat intresse i ensituation som i många avseenden kraftigt avviker från den period undervilken de är estimerade. Behovet av kompletterande bedömningar hardärför varit ovanligt stort. De finansiella beräkningarna i FIMO hargjorts med stöd av de s.k. långsiktiga konsekvensberäkningama somfinansdepartementets budgetavdelning utför avseende utvecklingen för denoffentliga sektorns finanser.

12.2¶Förutsättningar och antaganden

Ekonomisk politik

Den normala utgångspunkten vid kalkyler på medellång sikt är att denekonomiska politiken och de gällande regelsystemen inte förändras. Inågra avseenden har denna princip frångåtts.

— Den plan för budgetförstärkningar som presenterades i 1993 årsfinansplan inkluderas i kalkylen. De totala budgetförstärkningarnauppgår till totalt 45 miljarder kr. Transfereringarna till hushållenminskar med 25 miljarder kr. under perioden 1995 till 1998.Samtidigt sker ett ökat skatteuttag från hushållen med 20 miljarderkr årligen. Dessutom förutsätts utgifterna för den offentliga konsum-tionen vara realt oförändrade (se nedan).

— De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna antas minska i takt med attarbetslösheten sjunker. Neddragningen görs med utgångspunkt frånde nivåer som föreslås i kompletteringspropostionen.

Valutakurser

I prognosen för åren 1993 och 1994 används de genomsnittliga valutakur-serna för mars 1993 som stoppkurs, dvs. de förutsätts gälla för helaprognosperioden. Detta är ett rimligt och vedertaget förfarande i ettkortare tidsperspektiv. I det medelfristiga perspektivet är det dock intelämpligt att a priori utgå från en konstant växelkurs. Utvecklingen av densvenska ekonomin innebär att en viss förstärkning av kronkursen ärtrolig. Under åren 1995 till 1998 antas därför att kronan appricieras med1,5% årligen (motiven till detta diskuteras mer utförligt senare).

Räntor

De nominella räntorna förutsätts successivt falla under perioden. Endämpad inflationstakt i Tyskland antas, tillsammans med stabilareförhållanden på valutamarknaderna, resultera i lägre räntor i Europa.Med den utveckling den svenska ekonomin uppvisar i kalkylen bör för-troendet tillta och därmed skapas också förutsättningar för lägreräntemarginaler gentemot omvärlden.

12.3¶Utgångsläget

Den prognos som presenteras i RNB för åren 1993 och 1994 visar attkapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin kommer att vara mycketlågt de närmaste åren. I år faller bruttonationalprodukten för tredje åreti rad och den sammanlagda nedgången uppgår till ca 5 procent underperioden 1991-1993. Nästa år förutses BNP öka med drygt 1% vilketdock inte är tillräckligt för att hindra en fortsatt ökning av arbetslösheten.Den kraftiga deprecieringen av kronan i kombination med sänkningen avarbetsgivaravgifterna, måttliga löneökningar och hög produktivitetstillväxthar inneburit en dramatisk konkurrenskraftsförbättring för industrisek-torn. Deprecieringen innebär emellertid också en åtstramning av deninhemska efterfrågan via höjda importpriser och därmed minskaderealinkomster för hushållen. Försvagningen av hushållens inkomsteraccentueras också av de besparingar i de offentliga utgifterna sombeslutats. Därtill kommer att krisen i finanssektom medför fortsatt högaräntemarginaler som belastar hushållens ekonomi. Bedömningen av densvenska ekonomins utveckling på medellång sikt är i hög grad avhängigav hur de spänningar och obalanser som nu föreligger kommer attutvecklas under de närmaste åren.

— Den konkurrensutsatta sektorn har ett mycket gynnsamt kostnadslägeoch en stark lönsamhet. Skillnaden gentemot de skyddade eller hem-mamarknadsorienterade delarna av ekonomin är påtaglig.

— Underskotten i de offentliga finanserna är mycket stora. Enkonsolidering är nödvändig. Snabba och kraftiga utgiftsnedskärningarverkar å andra sidan hämmande på den inhemska efterfrågan.

— Arbetslösheten är hög. En mycket stor del av arbetskraften stårutanför den reguljära arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshet ochutslagning hotar att tillta.

— Den privata sektorns stora konsolideringsbehov och därmed ökandesparande har inneburit en drastisk nedgång i den inhemska efterfrå-gan. Det är osäkert när denna process kulminerar.

Stora potentiella tillväxtmöjligheter finns

Tillväxtmöjligheterna sett från ekonomins utbudssida måste bedömassom mycket goda under kalkylperioden.

— Resursutnyttjandet i ekonomin är mycket lågt i början av perioden.En gradvis normalisering av detta ger ett avsevärt positivt bidrag tilltillväxten.

— Utsikterna till produktivitetsförbättringar är tämligen goda. Kostnads-besparande rationaliseringar har genomförts de senaste åren, såvälinom den privata som den offentliga sektorn. Den internationellaintegrationen innebär att nya sektorer av ekonomin blir utsatta förutländsk konkurrens. Konkurrensen skärps också som en följd avEES-avtalet samt genom den nya konkurrenslagen. De stora satsning -

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

arna på infrastruktur och utbildning kan också tänkas påverka pro- Prop. 1992/93:150duktiviteten positivt. Bilaga 1.1

— Det finns en stor potential till ökat arbetskraftsutbud. En rad politiskaförändringar har genomförts vars effekt långsiktigt höjer arbets-kraftsutbudet. Till dessa hör bl.a. skattereformen, den höjda pen-sionsåldern samt reformeringen av sjukförsäkringen. Denna potentialtill ökat utbud har emellertid inte kunnat realiseras under lågkon-junkturen. Istället har arbetskraftsutbudet fallit kraftigt underperioden 1991 till 1994. Detta beror till en del på att antalet personeri utbildning ökat kraftigt för att motverka arbetslösheten. Till dettakommer också att vissa grupper har lämnat arbetsmarknaden närutsikterna att få arbete så drastiskt försämrats.

Om denna stora tillväxpotential ska kunna realiseras eller inte avgörs

i huvudsak av två övergripande frågor.

— I vilken grad kommer det att genereras en efterfrågan riktad motsvensk produktion ?

— Kommer flexibiliteten bl. a. på arbetsmarknaden att vara tillräcklig föratt olika typer av arbetskraft skall kunna erhålla sysselsättning vidfortsatt låga pris- och löneökningar?

12.4¶En kalkyl för periden 1995-1998

Internationell återhämtning

Efter en fortsatt nedgång i tillväxten i OECD-området 1993 förutses enmåttlig återhämtning i den internationella konjunkturen under 1994. BNP-tillväxten i OECD når en topp på omkring 3 procent 1995 för attsuccessivt dämpas åren därefter. Konjunkturuppgången är betydligtlångsammare än vad som kunnat observeras historiskt. En viktigförklaring till den mer måttliga utvecklingen är fasförskjutningen mellanå ena sidan USA och å andra sidan Tyskland respektive Japan somjämnar ut konjunktursvängningarna på aggregerad nivå. Olikheterna iförloppen har inneburit dels att nedgången inte blev så djup som enligttidigare mönster, dels att återhämtningen i den ekonomiska aktivitetenförutses bli mindre markerad.

De strukturella åtgärder som har vidtagits under 1980- och 1990-taleti syfte att förbättra ekonomiernas funktionssätt bör bidra till en gynnsaminternationell utveckling. Inte minst har de skattereformer och denavtrappning av subventioner som genomförts i många OECD-länder, harmedfört mindre snedvridna strukturer. Därmed har en grund till högreeffektivitet i ekonomierna lagts. Även genomförandet av EGs inremarknad och ikraftträdandet av EES-avtalet kommer att på sikt ha engynnsam effekt. Såväl den tyska återföreningen som en bättre ekonomiskutveckling i de centraleuropeiska delarna av det forna östblocket börbidra till en stigande efterfrågan på konsumtions- och investeringsvaror.

117 Prop. 1992/93:150

Tabell 12:1 Utvecklingen i OECD 1992-1998

Årlig procentuell förändring

1998 BNP OECD (16)

1,4

1,2

2,7

3,0

2,9

2,7

2,6

KPI OECD (16)

3,0

3,0

3,2

3,3

3,2

3,0

2,9

Marknadstillväxt OECD (14)bearbetade varor

2,2

1,5

4,4

6,0

6,2

5,8

5,6

Importpriser OECD (14)bearbetade varor

-0,8

2,5

2,6

3,3

3,3

3,2

3,1

Timlöner OECD (14)tillverkningsindustrin

4,3

3,6

3,8

4,5

4,7

4,6

4,4

ULC OECD (14)tillverkningsindustrin

1,7

0,8

0,9

1,5

2,2

2,6

2,4

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Det finns emellertid en rad faktorer som talar för en jämförelsevis svaguppgång i den innevarande konjunkturcykeln. Avregleringen på definansiella marknaderna i många OECD-länder under 1980-talet gavupphov till dels en skulduppbyggnad bland hushåll och företag, delskraftigt stigande tillgångspriser. En hög skuldsättning i kombination medfallande tillgångspriser pekar på att hushållen sannolikt kommer att varamer återhållsamma i sitt konsumtionsbeteende även på medellång sikt.En långsiktig förbättring av sparandet inom OECD är nödvändig i ljusetav det stora kapitalbehov som föreligger, men innebär samtidigt en merdämpad konsumtionsutveckling. Vidare kan kapitalbehovet — bl a förrestaureringen av de central- och östeuropeiska ekonomierna — leda tillatt realräntan hålls uppe på fortsatt höga nivåer. I de länder somgenomgår bankkriser kan det inte uteslutas att bankerna vidmakthållerrelativt stora marginaler mellan in- och utlåningsräntor för att förbättralönsamheten och därmed öka täckningen för faktiska eller befaradekreditförluster. Därmed riskerar räntan för den genomsnittlige låntagarenatt förbli hög. Denna anpassningsprocess kan bli relativt långvarig.

Stora underskott kännetecknar de offentliga finanserna i flertaletOECD-länder och behovet av budgetkonsolidering är betydande. Dennaprocess kommer sannolikt att ges fortsatt prioritet under de kommandeåren i syfte att lägga grunden till ökat sparande och därmed möjlighet tillen uthålligt hög och stabil tillväxt. På aggregerad nivå bedöms dockkonsolideringen verka återhållande på den ekonomiska aktiviteten på kortsikt. Det beror inte minst på en förväntad svag utveckling av hushållensdisponibla inkomster till följd av minskade transfereringar, alternativthöjda skatter.

I Förenta staterna förutses konjunkturuppgången fortsätta och BNP-tillväxten kulminera 1994. Det finns tecken på att den potentiellatillväxttakten har sjunkit i USA och att det därmed inte kommer attrealiseras lika höga tillväxttal som efter tidigare uppgångsfaser. Den nyaadministrationen har därtill att brottas med svårhanterliga problem somunderskotten i budget- och bytesbalansen samt reformeringen avsj ukförsäkringssy temet.

118¶I Europa fortsätter den dämpade konjunkturen och en mer markerad Prop. 1992/93:150återhämtning väntas inte förrän 1995. Avgörande för utvecklingen är Bilaga 1.1förloppet i Tyskland. Kostnaderna för återföreningen fortsätter att hämmaden tyska ekonomin. Transfereringarna till de östra delstaterna beräknastill ca 5 procent av BNP per år på medellång sikt. Kraftiga besparingari de övriga offentliga utgifterna är därmed oundvikliga. Räntorna iTyskland väntas fortsätta att falla gradvis under 1993 och 1994 till följdav ett minskat inflationstryck. Därmed skapas också förutsättningar fören realräntenedgång i övriga Europa.

I Japan sker nu en kraftig försvagning av den inhemska efterfrågansom medför en dämpad tillväxt under 1993 och 1994. På sikt kan Japanfå betydande problem bl.a. beroende på att en ofördelaktig ålderspyramidleder till lägre sparande och investeringar. Det verkar därför inte särskilttroligt att 1980-talets enorma investeringssatsningar kommer att åter-upprepas under detta årtionde. En successiv förändring av arbets-livsvillkoren och en utdragen bankkris kan också komma att påverkaekonomin i negativ riktning.

Den utdragna lågkonjunkturen i OECD innebär att det finns ettbetydande BNP-gap i flertalet länder. Tillsammans med den högaprioritet som inflationsbekämpningen ges, beräknas detta leda till ett lågtinflationstryck under kalkylperioden. Så låga bestående inflationstal påaggregerad nivå observerades varken under 1970- eller 1980-talet.Löneökningarna i industrin väntas bli återhållsamma och möjliggördärmed mycket låga ökningar av enhetsarbetskostnaderna. Det innebärockså att lönsamheten gradvis kommer att förbättras.

Det kan inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än i detta scenario.

En diskussion om riskerna för detta förs i kapitel 13.1.

Utvecklingen i Sverige

Den höga arbetslösheten dämpar löneökningarna

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten under perioden kan de svenskatimlöneökningama förväntas bli tämligen låga. Den goda lönsamheten iindustrin i kombination med en svag utveckling av den inhemskaefterfrågan och underskotten i de offentliga finanserna kan väntas leda tillen viss ökning av den relativa lönen för industrin. Detta kan ses som ettnaturligt inslag i den expansion av industrisektorn som sker i kalkylen.Under 1980-talet hindrades en sådan relativlöneändring av expansioneni de skyddade sektorerna. En svag utveckling i delar av den privatatjänstesektorn och i byggsektorn kombinerat med neddragningar i denoffentlig sektorn gör att förutsättningarna för 1990-talet är annorlunda ände var på 1980-talet.

Förutsättningarna för lönebildningen är emellertid i flera avseendenhelt nya, vilket gör det svårare att dra några säkra slutsatser. Vissaomständigheter tyder på att löneökningarna kan bli mycket låga.

— Traditionella ekonometriska skattningar tyder i allmänhet på betydligtlångsammare löneökningar vid den beräknade nivån på arbets-

lösheten än vad som antas i denna kalkyl. Skattningarna är emellertidestimerade under perioder med genomgående betydligt lägre arbets-löshet. Det är troligt att löneökningarnas känslighet för variationeri arbetslösheten är lägre vid högre arbetslöshetsnivåer.

— Enligt teorier för jämviktsarbetslöshet faller löneökningstakten sålänge man ligger över den naturliga arbetslöshetsnivån (NAIRU).Skattningar från bl a OECD tyder på att NAIRU för Sverige under1980-talet var ca 2,5%. Även om det är rimligt att räkna med vissuppgång av denna under 1990-talet överstiger den beräknade arbets-lösheten NAIRU under hela perioden. Mot denna bakgrund kan denantagna successiva uppgången i löneökningstakten ifrågasättas.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 12.2 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1998 Försörjningsbalans

BNP

-1,7

-1,7

1,2

3,1

3,2

2,9

2,8

Import

1,1

-1,6

3,5

4,7

5,9

5,9

5,8

Tillgång

-0,9

-1,7

1,9

3,5

4,0

3,8

3,7

Privat konsumtion

-1,9

-3,5

-0,2

2,0

2,5

3,0

3,0

Offentlig konsumtion

0,3

-1,0

-1,4

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Stat

1,1

-0,5

-1,1

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Kommuner

0,1

-1,2

-1,5

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Bruttoinvesteringar

-11,0

-8,9

-5,7

4,0

7,7

8,5

7,8

Lagerinvesteringar1

1,2

-0,2

0,4

0,2

0,2

0,0

0,0

Export

2,0

4,7

9,0

7,6

6,7

5,6

5,4

Användning

-0,9

-1,7

1,9

3,5

4,0

3,8

3,7

Inhemsk efterfrågan

-2,0

-4,1

-1,1

1,7

2,7

2,9

2,9

Nyckeltal

Timlön

3,5

3,0

3,5

4,1

4,1

4,6

4,7

KPI (årsgenomsnitt)

2,4

5,5

3,5

2,2

2,3

2,5

2,5

Arbetslöshet2

5,3

6,9

7,0

6,8

6,4

5,8

5,3

Exportnetto3

1,7

3,8

5,4

6,3

6,6

6,5

6,5

Bytesbalans4

-2,1

-0,2

2,3

3,5

3,8

4,0

4,2

Bruttosparande4

14,5

14,1

15,2

16,7

17,8

18,7

19,6

1¶Förändring i procent av föregående års BNP.'z Procent av arbetskraften.

3 Procent av BNP.

4 Miljarder kr.

Källa: Finansdepartementet.

Det finns emellertid också en rad skäl till varför lönebildningen kanfungera sämre och därmed komma att ge upphov till betydligt högreökningstal än i kalkylen. Dessa diskuteras mer utförligt i ett senarekapitel. Vissa faktorer som där tas upp är följande:

— Den rörliga växelkursen gör att den direkta kopplingen mellan höganominella löneökningar och försämrad konkurrenskraft försvunnit.Disciplinen i detta avseende är nu i hög grad beroende av trovärdig-heten i inflationsbekämpningen.

— Den långvariga och höga arbetslösheten riskerar att orsaka en merpermanent utslagning av arbetskraft, varför den faktiskt tillgängligaarbetskraften kan vara mindre under nästa högkonjunktur.

— Kalkylen innebär en kraftig expansion av den konkurrensutsattasektorn. Den omallokering av arbetskraften som detta innebär kanleda tillförhållandevis höga ökningar även av genomsnittslönen omlönebildningen också i fortsättningen kommer att präglas avkompensationstänkande mellan olika grupper. Om man ska kunnaundvika detta krävs en ökad flexibilitet i lönebildningen.

Låga prisökningar

Om de måttliga löneökningarna kommer till stånd föreligger godamöjligheter för en varaktig nedväxling av inflationstakten. När effekternaav deprecieringens inflationsimpulser klingat av uppgår prisökningarnai kalkylen till mellan 2 och 2 1/2% per år. Prisökningstakten dämpasockså av några andra faktorer.

— Produktivitetsutvecklingen är relativt god.

— Lönsamheten är initialt mycket stark. En viss försvagning av mar-ginalerna sker därför i kalkylen.

— Apprecieringen av kronan medför låga importprisökningar.

Konsumentpriserna påverkas emellertid också av olika förändringar iskatte- och utgiftspolitiken. Subventionerna till bostäderna förutsättssålunda minska vilket bidrar till att öka konsumentpriserna.

Stabil internationell tillväxt ger goda exportmöjligheter

Den antagna stabila internationella tillväxten skapar förutsättningar fören varaktigt stark exporttillväxt under hela perioden. Relativprisernasänks kraftigt under 1993. Därigenom återtas i viss mån marknadsandelari världshandeln under de närmaste åren. En stor del av det förbättradekostnadsläget används dock till marginalförstärkningar. Detta ska ses iljuset av att den svenska exportindustrin inte genomförde några relativ-prishöjningar under perioden 1990 till 1992 trots de kraftiga kostnadsök-ningarna. Dessa tog sig istället uttryck i sänkta marginaler och drastisktförsämrad lönsamhet. Den goda lönsamheten i exportindustrin som nuuppstår kan också tänkas innebära ökade marknadsandelar av skäl sominte direkt är hänförliga till prissänkningar, t.ex. ökade kvalitétssatsningareller intensifierad marknadsföring. Dessutom kan den svaga efterfråganpå hemmamarknaden väntas medföra ökat intresse för exportsastningar.I detta avseende var situationen den motsatta under överhettningsåren motslutet av 1980-talet då efterfrågesituationen och prisutvecklingen påhemmamarknaden hämmade exporten. Under slutet av perioden upphörmarknadsandelsökningen vilket innebär att den totala exporten ökar medi genomsnitt 5,5% årligen under perioden 1995 till 1998.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

121 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 12:1 Sveriges export, jämförelse 1980-talet och 1990-talet.Årlig procentuell förändring, 1985 års priser.

Stora bytesbalans överskott leder till viss appreciering

När den inhemska efterfrågan gradvis återhämtar sig stiger ocksåimporten. Detta innebär att netto exportens bidrag till tillväxten successivtavtar under perioden. Icke desto mindre visar kalkylen att överskotten iutrikeshandeln blir betydande. Exportnettot, dvs. nettot av handeln medvaror och tjänster, ökar från knappt 2% av BNP 1992 till ca 6,% 1995.Därefter väntas exportnettot ligga kvar på denna mycket höga andel.Därmed kommer också bytesbalansen att visa kraftiga överskott underperioden 1995 till 1998. Överskotten i bytesbalansen i kombination medden starka tillväxten och den låga inflationen bör innebära ett ökatförtroende för svensk ekonomi. Detta förhållande tillsammans med enlåg kostnadsnivå i utgångsläget gör att det är högst realistiskt att räknamed viss appreciering av kronan under åren 1995 till 1998. Dennaappreciering uppgår i kalkylerna till 1,5% årligen. Omfattningen avapprecieringen är självfallet mycket svårbedömd. En appreciering med1,5% per år innebär att svensk export håller oförändrade relativpriserunder perioden. Detta sker dock genom en viss försämring eller"normalisering" av lönsamheten från den höga nivån 1994.

122¶Tabell 12.3 Industrin och utrikeshandeln

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

1998 Industrin

Timlön

4,0

4,0

5,5

5,0

5,0

5,5

5,5

Produktion

-3,0

0,0

9,0

6,5

5,8

4,6

4,2

Produktivitet

4,3

6,4

4,8

3,2

2,5

2,0

2,0

Bruttoöverskottsandel1

22,1

34,4

35,7

35,5

34,4

32,6

30,7

Bruttomarginal

7,4

12,3

12,7

12,6

12,1

11,3

10,4

Världsmarknadspris2

-0,8

24,9

2,8

1,5

1,5

1,5

1,5

Relativpris3

-1,5

-10,0

-0,6

0,0

0,0

0,0

0,0

Världsmarknad4

3,0

2,5

5,0

6,0

6,2

5,8

5,6

Utrikeshandel

Export

2,0

4,7

9,0

7,6

6,7

5,6

5,4

Bearbetade varor

0,0

5,1

11,9

8,5

7,2

6,1

5,9

Övriga varor och tjänster

5,5

3,8

3,3

5,7

5,4

4,8

4,5

Import

1,1

-1,6

3,5

4,7

5,9

5,9

5,8

Bearbetade varor

-1,1

-2,9

6,0

5,9

7,4

7,3

Övriga varor och tjänster

3,6

0,1

0,2

3,2

3,7

3,8

3,4

Real utrikesbalans5

0,3

2,4

2,3

1,5

0,7

0,2

0,1

1¶I procent av förädlingsvärdet.

2 Bearbetade varor.

3¶Exportpris/världsmarknadspris för bearbetade varor.

4 Bearbetade varor.

5¶Förändring i procent av föregående års BNP.Källa: Finansdepartementet.

Världsmarknadspriset på bearbetade varor förutsätts öka med ca 3%årligen i utländsk valuta vilket innebär en uppgång i svenska kronor med1,5%. På motsvarande sätt skulle också importprisema öka med 1,5%årligen om växelkurseffekten läggs till världsmarknadspriset. I prognoser-na för 1993 och 1994 väntas importprisema öka betydligt långsammareän vad som motiveras av växelkursförändringar. Bakgrunden är att detsvaga efterfrågeläget i Sverige väntas innebära en viss försiktighet iprissättningen och därmed försämrade marginaler för de utländskaleverantörerna. Dessa marginalförsämringar kan inte väntas bestå närefterfrågeläget i Sverige förbättras fr.o.m. 1995. Importprisema väntasdärför öka snabbare än exportpriserna vilket bidrar till att begränsauppgången i exportnetto och bytesbalans.

123¶Diagram 12:2 K och S-sektorn till 1998

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Perioden kännetecknas alltså av att de utländska leverantörerna tillSverige förstärker sina marginaler efter de stora försämringarnaomedelbart efter deprecieringen i slutet av 1992. Därmed höjs import-prisema något mer än vad omvärldsinflationen och växelkursförändringenmotiverar. För den svenska exportsektorn är förhållandet det motsatta.Där sänks marginalerna vilket möjliggör oförändrade relativpriser trotsapprecieringen av kronan.

Investeringarna återhämtar sig successivt

De totala bruttoinvesteringarna i ekonomin beräknas vara drygt 30%lägre 1994 än 1990. Bruttoinvesteringarnas andel av BNP minskardärmed kraftigt. Mätt i 1985 års priser minskar denna andel från ca 22%1990 till drygt 16% 1994. I löpande priser är nedgången ännu kraftigare,från 22% till endast 13 %. En viss nedgång är naturlig i en lågkonjunkturmen storleken här är exceptionell.

Återhämtningen för investeringarna börjar i de exportberoende delarna.Investeringsaktiviteten i industrin väntas sålunda öka redan i år. Densvaga inhemska efterfrågan innebär dock att uppgången för övrigainvesteringar kommer senare. Fr.o.m. 1995 finns förutsättningar för enstark investeringstillväxt. Industrins investeringar fortsätter att ökasamtidigt som återhämtningen av den inhemska efterfrågan då blirpåtaglig. Stark lönsamhet, fallande räntor samt kraftig produktionstillväxtgör att förutsättningarna för en expansion av näringslivets investeringarär goda. Samtidigt fortsätter satsningarna på infrastrukturinvesteringar.Under perioden 1996 till 1998 väntas de totala bruttoinvesteringarna ökamed ca 8 % årligen och därmed vara den del av efterfrågesidan som

växer snabbast. Det positiva bidraget till BNP-tillväxten uppgår dessa Prop. 1992/93:150år till ca 1,4 procentenheter. Bilaga 1.1

Diagram 12:3 BNP-tillväxten och dess användning 1982-1998. Förändring iprocent av BNP föregående år. Årliga genomsnitt, 1985 års priser.

□ BNP

□

Konsumtion

Investeringar

B

Nettoexport

1982-1986 1986-1990 1990-1994 1994-1998

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tabell 12.4 Investeringarna

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1998 Bruttoinvesteringar

-11,0

-8,9

-5,7

4,0

7,7

8,5

7,8

Industrin

-15,3

3,0

12,0

12,0

15,0

15,0

10,0

Övrigt näringsliv

-16,8

-7,6

2,1

3,0

8,0

8,0

8,0

Bostäder

-6,5

-28,4

-39,9

-5,0

0,0

5,0

10,0

Offentliga myndigheter

-3,5

6,2

0,0

3,0

3,0

3,0

3,0

Maskininvesteringar

-14,7

-3,6

4,8

6,3

10,0

10,0

8,2

Byggnadsinvesteringar

-7,8

-13,3

-15,4

1,3

5,0

6,4

7,3

Källa: Finansdepartementet.

Trots denna uppgång utgör investeringarna endast 15% av BNP 1998jämfört med 22% 1990 (löpande priser). Det finns flera faktorer som göratt denna andel inte når upp till 1990 års nivå.

— Bostadsinvesteringarna väntas förbli mycket låga under perioden.Främst gäller detta nybyggandet där antalet påbörjade lägenheteruppgår till mellan 10 000 och 20 000 per år jämfört med ca 70 000år 1990.

— De höga investeringsnivåerna under 1980-talet för kommersiellakontorslokaler, hotell och restauranger m.m. får knappast någonmotsvarighet under 1990-talet.

— En utveckling från kapitalintensiv till kunskapsintensiv industri kan Prop. 1992/93:150väntas medföra lägre investeringsbehov. En god tillgång på ar- Bilaga 1.1betskraft kan också möjligen innebära att den arbetsintensiva delen

av industrin ökar sin andel.

— Prisnivån i byggnadssektorn drevs upp kraftigt under överhettningen

i slutet av 1980-talet. Under perioden 1992 till 1994 väntas prisernapå byggnadsinvesteringar falla med totalt ca 16%. Därefter utvecklasinvesteringspriserna i paritet med övriga priser i ekonomin. Detkraftiga fallet i investeringskvoten t.o.m. 1994 inkluderar såledesockså en priskomponent.

Diagram 12:4 Investeringskvot samt bruttosparande 1970-1998

Andel av BNP, %

Det är viktigt att se det kraftiga bytesbalansöverskottet i ljuset av dennainvesteringsutveckling. Som framgår av diagram 12.4 är bruttosparandeti ekonomin 1998 inte onormalt högt. Skillnaden mellan bruttosparandetoch investeringsnivån, som definitionsmässigt utgör bytesbalansen, ärdock betydande. Under en period med så låg investeringsnivå är detnaturligt att en del av det inhemska sparandet kanaliseras till utlandet,vilket tar sig uttryck i ett bytesbalansöverskott.

126¶Diagram 12:5 Bruttoinvesteringar (LP) samt bruttoinvesteringar exklusive Prop. 1992/93:150

bostäder (FP), andelar av BNP 1 1

I diagram 12.5 framgår att de totala bruttoinvesteringarna som andelav BNP i löpande pris faller kraftigt mellan 1990 och 1994 och attmotsvarande återhämtning under perioden 1995 till 1998 är tämligenbegränsad. Den undre kurvan visar utvecklingen i fasta priser och medbostadsinvesteringna exkluderade. Med detta mått är nivån 1998 nästani paritet med 1990 års nivå. Slusatsen som kan dras utifrån diagram 12:5är att skillnaden i investeringskvot mellan 1990 och 1998 till övervägandedel kan förklaras med det lägre bostadsbyggandet i kombination med detprisfall på byggnadsinvesteringar som diskuteras ovan.

Måttlig ökning av den privata konsumtionen

Hushållens reala inkomster växer under perioden 1995 till 1998 med1,7% årligen. De minskade transfereringarna och de höjda skatterna somingår i kalkylens förutsättningar ger ett negativt bidrag till realinkomstut-vecklingen som uppgår till ca 1 procentenhet årligen. Den privatakonsumtionen beräknas öka med i genomsnitt 2,6% per år. Dennakonsumtionstillväxt kan alltså endast uppnås genom ett minskat sparande.Hushållens nettosparkvot minskar från 7,5% 1994 till ca 4% 1998.Således är hushållens sparandeminskning under perioden av ungefärsamma storleksordning som den totala effekten av besparingsprogrammet.

Sparbeteendet — en stabiliseringspolitisk nyckelfråga

De dramatiska förändringarna i hushållens sparbeteende de senaste årengör att det är mycket vanskligt att bedöma sparkvotens utveckling i dettatidsperspektiv. Samtidigt är denna fråga ytterst väsentlig för denekonomiska utvecklingen ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Det förlopp

9¶Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 150 Bil. 1.1

för hushållssparandet som skisseras i kalkylen kan i flera avseenden Prop. 1992/93:150karaktäriseras som gynnsamt. Om sparkvoten istället skulle fortsätta att Bilaga 1.1stiga under t.ex. 1995 riskerar återhämtningen av den inhemskaekonomin att fördröjas väsentligt. Visserligen sker en stark tillväxt avexporten och därmed sysselsättning och investeringar i den konkurrensut-satta sektorn. Denna är emellertid för liten för att ensam kunna brytatrenden med ökad arbetslöshet i ekonomin som helhet. Om den privatakonsumtionen blir alltför svag uteblir också uppgången av de totalabruttoinvesteringarna och därmed återhämtningen i ekonomin som helhet.

Man kommer då in i en ond cirkel där de offentliga finanserna förämrasytterligare, vilket i sin tur kan öka hushållens osäkerhet om framtidapensioner, försäkringssystemen m.m. och leda till ett ännu högresparande.

Tabell 12.5 Konsumtionen

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

1998 Real disponibel inkomst

3,1

-4,2

-0,2

1,6

1,7

1,8

1,8

Nettosparkvot

8,1

7,4

7,5

7,0

6,2

5,2

4,1

Privat konsumtion

-1,9

-3,5

-0,2

2,0

2,5

3,0

3.0¶Offentlig konsumtion

0,3

-1,0

-1,4

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Konsumtion

-1,1

-2,6

-0,6

0,9

1,3

1,7

1,7

1¶Hushållens totala nettosparande i procent av disponibel inkomst.Källa: Finansdepartementet.

Om sparkvoten når mycket höga nivåer och detta beteende inte harnågon egentlig grund i den långsiktiga incitamentsstrukturen etc riskerarockså så småningom hot om ett motsatt stabiliseringpolitiskt problem attuppstå. Potentialen för snabba och kraftiga ökningar av den privatakonsumtionen blir då mycket stora. När denna potential till slut realiseraskan efterfrågeeffekten bli så våldsam att en överhettning hotar. Enytterligare utdragen lågkonjunktur innebär också ökade inslag avlångtidsarbetslöshet med åtföljande utslagning. Därmed kan en sådanöverhettning inträffa vid relativt höga arbetslöshetsnivåer. Ett scenariomed denna karaktär presenterades i Långtidsutredningen 1992. Sedandess har ekonomin försvagats väsentligt. Detta gör att en sådan hotbildinte är aktuell i ett så närliggande tidsperspektiv som i LU-scenariot, däröverhettningen inträffade redan vid 1990-talets mitt. Å andra sidaninnebär ovanstående att en utveckling med överhettning etc. kan blimycket dramatiskt i ett senare skede.

Den offentliga konsumtionen hålls tillbaka

Kalkylen bygger på förutsättningen att utgifterna för den skattefinan-sierade offentliga konsumtionen skall vara realt konstanta. Detta innebäratt utgifterna får öka högst i takt med den allmänna prisutvecklingen -BNP-deflatorn. Eftersom merparten av utgifterna för offentlig konsumtionutgörs av lönekostnader, vilka beräknas öka snabbare än BNP-deflatorn

till följd av produktivitetsökningar i den privata sektorn, ökar i kalkylerna Prop. 1992/93:150priset för offentlig konsumtion jämfört med BNP-deflatorn med 1 % per Bilaga 1.1år under perioden 1995-1998. För att de skattefinansierade utgifterna förden offentliga konsumtionen skall vara realt oförändrade krävs därför attvolymen av de resurser som används för skattefinansierad offentligkonsumtion minskar lika mycket som det relativa priset ökar. Mot dennabakgrund räknas i kalkylerna med en årlig minskning av den offentligakonsumtionsvolymen — såväl den statliga som den kommunala — med

1 % under perioden 1995-1998. Innebörden i detta är att antalet arbetstim-mar som används för produktion av skattefinansierad offentlig konsum-tion måste minska med 1 % per år. En minskning av den relativa lönenjämfört med den privata sektorn reducerar volymminskningen.

Den demografiska utvecklingen innebär en press på en snabbarekonsumtionsutveckling. När kommunerna inte kan tillfredställa dennaefterfrågan är det troligt att den privata konsumtionen av samma slagstjänster ökar istället. Denna typ av tjänsteproduktion är ofta arbetsinten-siv. Om sådan produktion i högre grad också produceras inom denprivata tjänstesektorn innebär det att den genomsnittliga produktiviteteni näringlivet av detta skäl blir lägre. Denna sammansättningseffektdämpar alltså tillväxttalen för produktiviteten i näringslivet.

Arbetslöshet på höga nivåer

Den öppna arbetslösheten väntas uppgå till 7 % av arbetskraften nästa år.Samtidigt utgör antalet personer i arbetsmarknadspoltiska åtgärder också7% av arbetskraften. Således väntas över 14% av arbetskraften ståutanför den reguljära arbetsmarknaden år 1994. När den ekonomiskatillväxten enligt kalkylen tar fart fr.o.m 1995 börjar också arbetslöshetenatt minska. Det finns dock en rad skäl till att nedgången kommer att blitämligen långsam.

Tabell 12:6 Arbetskraftens produktivitet

Årlig procentuell förändring

1975-1982

1982-1986

1986-1990

1990-1994

1994-1998

Näringslivet

2,0

2,2

0,9

2,4

2,0

varav industri

1,7

3,8

1,9

4,2

2,6

Källa: Finansdepartementet.

— Produktiviteten har förutsättningar att utvecklas gynnsamt

— Det finns en stor potential till ökat arbetskraftsutbud när efterfråganpå arbetskraft tar fart. En växande grupp människor har inte ansettdet vara lönt att aktivt söka jobb under krisåren och därmed inteheller registrerats som arbetslösa (de s.k. latent arbetslösa). Till dettakommer avvecklingen av den temporära utbyggnaden av det reguljärautbildningssystemet som genomförts de senaste åren.

— En kraftig expansion sker i K-sektom samtidigt som t.ex kommuner- Prop. 1992/93:150na gör stora neddragningar. Därmed blir ekonomin mer kapitalinten- Bilaga 1.1

siv och mindre arbetsintensiv. Neddragningarna i den offentligasektorn slår därmed hårdare på sysselsättningssidan än vad försörj-ningsbalansens volymutvecklingar antyder.

— Inslaget av strukturomvandling är påtagligt. Det är inte samma typav kompetens som kommer att efterfrågas som tidigare.

— Risken är uppenbar att långtidsarbetslöshet och utslagning inte går attundvika. Därmed skulle jämviktsarbetslösheten successivt öka underperioden även om en ambitiös arbetsmarknadspolitik bör innebära attutvecklingen inte behöver bli lika allvarlig som i Europa i övrigt.

Diagram 12:6 BNP-tillväxt och arbetslöshet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Arbetslösheten minskar i kalkylen med ca 1 procentenhet årligen.Produktivitetstillväxten i näringslivet är i genomsnitt 2%. Detta innebäratt näringslivets sysselsättningsexpansion under perioden 1995-1998 totaltuppgår till 10% eller ca 270 000 personer. Under samma period fallerden offentliga sysselsättningen med ca 60 000 personer. Den totalaarbetslösheten (inkl personer i åtgärder) minskar från ca 14% avarbetskraften 1994 till drygt 10% 1998. Med antagandet om oförändradrelation mellan antalet öppet arbetslösa och antal i arbetsmarknadspolitis-ka åtgärder kommer den öppna arbetslösheten mot slutet av perioden attuppgå till ca 5 %.

130¶Tabell 12.7 Arbetsmarknaden Prop. 1992/93:150

Årlig procentuell förändring Hiiaoa 1 1

1998 Sysselsättning, timmar

-2,9

-4,0

-0,7

0,8

1,3

1,5

1,4

Medelarbetstid

0,1

0,3

0,0

0,0

0,0

0,0

Sysselsättning, personer

-4,1

-4,1

-1,0

0,8

1,3

1,5

1,4

Arbetsutbud, personer

-1,9

-2,5

-0,9

0,6

0,8

0,9

0,9

Arbetslöshet1

5,3

6,9

7,0

6,8

6,4

5,8

5,3

Arbetsmarknads-

politiska åtgärder1

3,7

5,8

7,0

6,8

6,4

5,8

5,3

1¶Procent av arbetskraften.Källa: Finansdepartementet.

Den finansiella utvecklingen

Bruttosparandet i den svenska ekonomin, dvs. summan av det reala ochdet finansiella sparandet, var relativt stabilt under 1980-talet. En vissuppgång i bruttosparandets andel av BNP skedde mot slutet av decennietfrämst genom att de reala investeringarna och den offentliga sektornsbruttosparande då steg påtagligt. Under 1990-talets inledning harbruttosparandets andel av BNP gått ned till följd av att investeringarnaoch sparandet i den offentliga sektorn sjunkit.

Det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin, vilket är likamed bytesbalansens saldo, förbättrades under 1980-talets första hälft menminskade under slutet av 1980-talet främst på grund av att det finansiellasparandet i den privata sektorn föll. Avregleringen av kreditmarknadeni mitten av 1980-talet medförde en kraftigt ökad utlåning. Hushållenssparande sjönk från omkring 2% av den disponibla inkomsten 1985 tillca -5% i slutet av 1980-talet. Samtidigt steg den offentliga sektornssparande, framför allt under överhettningsperioden i slutet av 1980-talet,bl a genom att de nominella skattebaserna växte kraftigt och genom attutgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder var relativt låga.

Efterhand som överhettningen avtog bröts den negativa sparutveck-lingen i den privata sektorn. Fallande fastighetspriser och värdeminsk-ningar på andra tillgångar under 1990-talets början, det nya skatte-systemet, den stigande arbetslösheten, en ökad osäkerhet inför framtidenetc. bidrog till att vända det privata sparandets utveckling. Hushållenssparkvot steg härmed snabbt och låg under 1992 kring 8%. Företagensfinansiella sparande har också ökat markant, främst på grund av lågainvesteringar.

För den offentliga sektorn utvecklades det finansiella sparandet frånbörjan av 1990-talet åt motsatt håll. Överskottet i den konsolideradeoffentliga sektorn under slutet av 1980-talet har under 1990-taletsinledning övergått i ett växande underskott, vilket för 1993 beräknasmotsvara drygt 13% av BNP. Konjunkturnedgången har medfört attskatteinkomsterna minskat samtidigt som kostnaderna för arbets-marknadspolitiken och ersättningen till de arbetslösa liksom stödet tillbanksektorn stigit. De växande underskotten har också inneburit attränteutgifterna ökat kraftigt.

131¶Växlingen i utvecklingen mellan den privata och den offentliga sektorns Prop. 1992/93:150finansiella sparande har emellertid inte varit helt symmetrisk. Den Bilaga 1.1kraftiga nedgången av sparandet i den privata sektorn under slutet av1980-talet möttes inte fullt ut av den offentliga sektorns sparande-uppgång. Detta bidrog i hög grad till den överhettning som uppstod i densvenska ekonomin under slutet av 1980-talet. Bristen på sparandeavspeglades i ett ökat underskott i bytesbalansen. Under 1990-talet harden externa balansen successivt förbättrats och underskottet väntas haeliminerats 1993.

Utifrån de kalkyler över den reala ekonomiska utvecklingen fram till1998 som redovisats tidigare beräknas bruttosparandet i den svenskaekonomin öka som andel av BNP under den närmaste femårsperioden.Såväl investeringarna som den offentliga sektorns bruttosparande stigeravsevärt. Bruttosparandet i den privata sektorn, vilket för närvarande ärmycket högt, beräknas minska som andel av BNP. Det antas emellertidligga klart över 1980-talets nivå under hela perioden.

Nedgång i den höga sparkvoten men ändå ett högt sparande sett ihistoriskt perspektiv

Hushållens sparande har stigit kraftigt under 1990-talets inledande år. År1992 uppgick sparkvoten till 8,1%, vilket är en mycket hög nivåhistoriskt sett. En viss nedgång förutses för 1993 och 1994. Denkonsolidering av hushållens skulder som sker efter den kraftiga låneex-pansionen under senare delen av 1980-talet torde efterhand minska istyrka. Detta tillsammans med den påtagligt förbättrade BNP-tillväxten,de ökade realinkomstema och den sjunkande arbetslösheten kan väntasmedföra en fortsatt nedgång i hushållens sparkvot under perioden 1995-1998.

Tabell 12:8 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande 1992-1998

Miljarder Procentuell förändringkr. 1992 Löpande priser

1998 Löner

0,5

-1,5

2,8

4,6

5,4

6,1

6,0

Transfereringar från off. sektor

6,5

3,4

1,3

-1,0

-1,3

-0,3

Övriga inkomster netto

10,1

5,1

10,9

11,5

13,1

11,4

8,5

Direkta skatter och avgifter

0,3

1,7

5,4

6,2

5,5

6,1

5,8

Disponibel inkomst

5,7

1,8

3,5

3,9

4,1

4,2

4,3

Konsumtion

0,6

2,5

3,5

4,4

4,9

5,5

5,5

Nettosparkvot, nivå i %

8,1

7,4

7,5

7,0

6,3

5,2

4,1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Flera faktorer talar emellertid för att denna nedgång blir begränsad ochatt sparkvoten kan väntas komma att ligga på en förhållandevis hög nivåunder perioden fram till 1998. En sådan faktor är att den ekonomiskakrisen under 1990-talets inledning sannolikt har en "demonstrations-

effekt" som innebär att sparbenägenheten ökar. Enligt kalkylerna minskar Prop. 1992/93:150arbetslösheten under perioden, men arbetslöshetsnivån beräknas, även vid Bilaga 1.1slutet av perioden ligga på en för Sveriges del hög nivå. Detta tillsam-mans med kraven på nedskärningar och förändringar i de offentligatransfereringssystemen medför sannolikt att benägenheten att spara, föratt sörja för den sociala tryggheten, ökar. Det viktigaste långsiktigasparmotivet, de framtida pensionerna, kan också väntas få ökad betydelseframdeles. Dessutom innebär den demografiska utvecklingen att denandel av befolkningen som är i de åldrar som är särskilt sparbenägnaväxer under 1990-talet. Vidare torde den lägre skatten på kapitalinkom-ster även långsiktigt stimulera ett högt sparande. Härutöver innebär deökade kraven på egeninsats vid köp av bostad ett skärpt sparkrav, vilketsannolikt blir märkbart framför allt i de yngre åldersgrupperna.

Under 1993 och 1994 beräknas hushållens sparkvot ligga kring 71/2%. I kalkylerna har antagits att denna i utgångsläget historiskt settmycket höga sparkvot sjunker successivt under femårsperioden ochstannar vid ca 4% 1998.

Diagram 12:7 Hushållens sparkvot 1980-1998

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Gynnsam konkurrenskraftsutveckling medför god vinstutveckling i denkonkurrensutsatta sektorn

Det finansiella sparandet i företagen, som länge varit negativt, harförbättrats under 1990-talets inledning och beräknas bli positivt 1993.Minskade investeringsvolymer, dämpade lönekostnader, en förbättradproduktivitetsutveckling samt deprecieringen av kronan är bidragandefaktorer härtill.

133¶Vinstandelarna i näringslivet, vilka var påtagligt tillbakapressade under Prop. 1992/93:1501990 och 1991, steg 1992 och återhämtningen beräknas fortsätta under Bilaga 1.11993. Den därmed uppnådda vinstnivån, vilken är i paritet med den somuppnåddes i början av 1970- och 1980-talen, kalkyleras bli ungefäroförändrad under perioden fram till 1998. Enligt kalkylerna skullehärmed det finansiella sparandet i de icke-finansiella företagen unge-färligen ligga kvar på den nivå som uppnåtts 1993, dvs. motsvara 2-3%av BNP fram till 1998. Denna utveckling kan huvudsakligen förastillbaka på en låg kostnadsutveckling samt en, trots kraftiga ökningarunder perioden, förhållandevis låg investeringsnivå.Det är framför allt iindustrin som en stark utveckling är att vänta genom den avsevärdakonkurrenskraftsförstärkning som skett och den härigenom genereradeexportledda tillväxten. För de finansiella företagen, vilka drabbats myckethårt av fallande tillgångsvärden, kreditförluster etc., kalkyleras detfinansiella sparandet däremot sjunka. (Finanskrisen och dess effekter i ettmedelfristigt perspektiv behandlas i kapitel 13).

Näringslivets investeringar, som har minskat flera år i rad, beräknasöka avsevärt fram till 1998. Härigenom sjunker företagens finansiellasparande som andel av BNP mot slutet av kalkylperioden.

Tabell 12:9 Företagens inkomster 1992-1998

Miljarderkr. 1992

Procentuell andelav BNP

1998 Driftöverskott, brutto

12,6

16,0

16,3

16,6

16,5

16,3

16,1

Transfereringar, netto

-11

-0,8

1,3

0,4

1,5

1,6

0,6

-0,1

Investeringar

11,6

9,7

8,9

9,1

9,9

10,6

11,4

Finansiellt sparande

0,2

7,6

7,9

8,9

8,2

6,2

4,7

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Förbättring av den offentliga sektorns finanser

Den offentliga sektorns finansiella sparande har försämrats kraftigt under1990-talets inledande år. För 1993 beräknas underskottet i det finansiellasparandet för sektorn som helhet uppgå till 196 miljarder kronor ochdärmed motsvara drygt 13% av BNP. Inemot 40% av detta underskottberäknas vara av strukturell karaktär, dvs ej hänförligt till det lågakapacitetsutnyttjandet i ekonomin. I den reviderade finansplanenpresenteras en plan för hur den offentliga sektorns strukturella underskottkan minskas successivt och elimineras fram till 1998. Programmetinnebär årliga budgetförstärkningar med 10 miljarder i fasta priser samtrealt oförändrade offentliga konsumtionsutgifter under perioden fram till1998.

Skattekvoten, dvs skatterna och avgifternas andel av BNP som år 1993uppgår till ca 49%, beräknas vara ungefär oförändrad under periodenfram till 1998. Som nämndes inledningsvis förutsätts ett ökat skatteuttagfrån hushållen under perioden som ett led i konsolideringen av den

offentliga sektorns finanser. Vid oförändrade skatteregler sjunker Prop. 1992/93:150skattekvoten. Härtill bidrar för det första den "duala" utvecklingen av Bilaga 1.1ekonomin framdeles, dvs att den konkurrensutsatta sektorn beräknas växasnabbare än den skyddade sektorn. Detta har en dämpande effekt påskatteintäkterna på grund av att den konkurrensutsatta sektorn genererarförhållandevis låga skatteintäkter bl.a. genom att mervärdeskatt inte utgårpå den förhållandevis snabbt växande exporten. Vidare är vissa punkt-skatter bestämda i kronor och ören i stället för i procent av värdet.

Prisökningar medför därför realt sjunkande punktskatter, vilket leder tillen sänkning av skatternas andel av BNP.

Tabell 12:10 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1992-1998

Miljarder Procentuell andelkr. 1992 av BNP

1998 Inkomster

61,4

57,8

57,7

49,2

56,2

55,3

55,5

55,4

Skatter och avgifter

51,1

49,2

49,2

49,0

49,2

49,2

Övriga inkomster

10,2

8,6

8,5

7,0

6,3

6,3

6,2

Utgifter

69,1

71,2

68,8

66,7

64,3

61,6

59,0

Transfereringar till hushåll

24,2

25,4

25,4

24,5

23,1

21,6

20,4

Övriga transfereringar

8,5

8,8

6,5

6,2

6,0

5,8

5,6

Ränteutgifter

5,8

6,7

7,1

7,0

6,9

6,7

6,3

Konsumtion

27,9

27,6

27,0

26,3

25,5

24,8

24,1

Investeringar

2,7

2,9

2,8

2,7

2,8

2,7

2,7

Finansiellt sparandedärav

-112

-7,8

-13,4

-11,1

-10,5

-9,0

-6,1

-3,6

Stat

-161

-11,2

-16,3

-12,8

-10,8

-9,2

-6,6

-4,3

Socialförsäkring

2,8

2,3

2,0

1,4

1,1

0,9

0,8

Kommun

0,7

0,6

-0,3

-1,1

-0,8

-0,5

-0,1

Strukturellt

finansiellt sparande

-42

-2,9

-4,7

-3,4

-3,6

-3,1

-1,6

0,1

Offentlig sektorns nettoskuld

-11

-0,8

-14,2

-24,9

-34,2

-41,5

-45,4

-46,7

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Den offentliga sektorns utgifter beräknas minska från ca 71 % av BNP1993 till att motsvara ca 59% 1998. Det är härvid att märka att andelen1990 uppgick till omkring 61%. Exklusive ränteposten minskar andelenfrån ca 64,5% 1993 till omkring 53% 1998. Nedgången har till stor delsin grund i förändringar i transfereringarna. Viktiga förutsättningar förkalkylen är att den offentliga konsumtionsvolymen minskar med 1%årligen under perioden samt att ovan redovisade budgetförstärkningspro-gram i övrigt genomförs. Underskottet i statens finansiella sparandeminskar från att motsvara ca 16% av BNP 1993 till att motsvara drygt4% 1998.

Det finansiella sparandet i kommunerna ökade kraftigt 1992 ochuppvisade då ett överskott på drygt 9 miljarder kronor efter att hauppvisat underskott varje år sedan 1985. För 1993 beräknas ett överskotti det finansiella sparandet i samma storleksordning. Överskotten har singrund i att skatteinkomsterna, till följd av eftersläpningseffekter, fortsatt

att öka avsevärt medan utgiftsutvecklingen, på grund av en lägre löne- Prop. 1992/93:150och prisökning, dämpats påtagligt. Genom att skatteinkomsterna, till Bilaga 1.1följd av nedgången i aktiviteten i den svenska ekonomin, dämpasförsämras kommunernas finansiella sparande avsevärt 1994. Underperioden 1995 till 1998 beräknas det finansiella sparandet till att börjamed uppvisa förhållandevis stora underskott för att sedan förbättras. Medkalkylens förutsättningar uppstår ett mindre överskott 1998. (Kommuner-na behandlas närmare i Bil 6.)

Det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn har sjunkit underde senaste åren och beräknas motsvara drygt 2% av BNP 1993. Andelenkalkyleras fortsätta att sjunka till ca 1% 1998. Orsaken till dennautveckling är i huvudsak att pensionsutbetalningarna överstiger avgifts-inkomsterna i ATP-systemet.

Enligt kalkylerna förbättras det totala finansiella sparandeunderskotteti den offentliga sektorn från att motsvara nära 13 1/2% av BNP 1993 tillatt motsvara drygt 3 1/2% 1998. Det i utgångsläget mycket storaunderskottet i de offentliga finanserna reduceras sålunda avsevärt. Detstrukturella underskottet elimineras helt. Emellertid uppkommer varje årunder perioden likväl avsevärda underskott i det offentliga finansiellasparandet. Härmed ökar den offentliga nettoskulden, vilken 1993motsvarade drygt 14% av BNP, till motsvarande 46 1/2% av BNP 1998,se diagram 12:8.

Diagram 12:8 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Andel av BNP

%

Källa: Finansdepartementet

136¶Det totala finansiella sparandet förbättras och bytesbalansen uppvisar Prop. 1992/93:150överskott Bilaga 1.1

Summan av de olika sektorernas finansiella sparande, vilket motsvararbytesbalansens saldo, beräknas öka successivt under den närmastefemårsperioden. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiellasparande motverkas av att det för närvarande förhållandevis högafinansiella sparandet i den privata sektorn väntas avta något. Nedgångeni det privata finansiella sparandet beräknas emellertid bli mindre änuppgången i den offentliga sektorns sparande. Som andel av BNPkalkyleras överskottet i bytesbalansen växa från drygt 2% 1994 till drygt4% 1998.

Diagram 12:9 Finansiellt sparande 1980-1998

Andel av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Den svenska sparbalansen beräknas uppvisa flera särdrag underperioden fram till 1998. Överskottet i bytesbalansen, som andel av BNP,ligger på en historiskt sett hög nivå. Det privata sparandet är högt, ävenom det avtar något. Särskilt anmärkningsvärt, sett i ett historisktperspektiv, är den höga nivån för icke-finansiella företag.

Trots relativt snabb ekonomisk tillväxt och omfattande besparingarkommer det offentliga sparandeunderskottet att vara betydande även islutet av perioden. Det strukturella underskottet elimineras emellertid ochförloppet indikerar gradvis minskade finansiella spänningar. Den saneringav de offentliga finanserna som genomförs under kalkylperioden förbätt-rar förutsättningarna för sänkta räntor och ökar sannolikheten för en godrealekonomisk utveckling.

137¶Den svenska ekonomin befinner sig i en mycket besvärlig situationpräglad av djup lågkonjunktur och långtgående strukturell obalans. Dehistoriska erfarenheterna av hur en anpassning till mer normala förhållan-den skulle kunna gå till är ytterst begränsade. De senaste årens utveck-ling - såväl i Sverige och utomlands - har visat att starka och svåranaly-serade krafter påverkar det ekonomiska förloppet. I detta kapiteldiskuteras närmare påtagliga hot mot en balanserad utveckling av densvenska ekonomin.

Den internationella tillväxten kan bli lägre än förutsett. Stora anpass-ningsproblem i de ledande länderna, höga realräntor och restriktioner pådet handelspolitiska området är några faktorer som kan påverkautvecklingen i negativ riktning. Därmed försämras också högst påtagligtSveriges möjligheter att uppnå en god tillväxt under de kommande åren.

Ett annat hot emanerar från de finansiella obalanser som föreligger iden svenska ekonomin. Om företag och hushåll upplever att balansenmellan tillgångar och skulder är otillfredställande och strävar efter enfortsatt konsolidering av sin finansiella ställning, kan investeringar ochkonsumtion komma att utvecklas svagare än vad som angivits i huvudkal-kylen.

En relativt hög tillväxt beräknas vara möjlig att uppnå, samtidigt sominflationstakten ligger på en nivå som t.o.m. är lägre än i omvärlden.Detta ställer stora krav på arbetsmarknadens flexibilitet och en välfungerande lönebildning. Om dessa förutsättningar inte uppnås, kommerockså utvecklingen att bli sämre än kalkylerat.

Motorn i tillväxten under perioden fram till 1998 måste vara denkonkurrensutsatta sektorn. I utgångsläget utgör den dock en relativt litendel av ekonomin. Någon djupgående strukturell förändring inom industrinkan inte förväntas i ett så begränsat tidsperspektiv. För att kalkylensgynnsamma utveckling ska vara möjlig att uppnå måste befintliga företaguppvisa en mycket hög grad av flexibilitet och expansionskraft.

13.1¶En sämre internationell utveckling

Om den internationella utvecklingen blir sämre ...

Den kalkyl över den medelfristiga utvecklingen av den svenska ekonominsom presenteras i föregående kapitel bygger på en relativt optimistiskbedömning av den ekonomiska utvecklingen i omvärlden fram till 1998.BNP-tillväxten i OECD-området kalkyleras där i genomsnitt uppgå till 23/4% per år under perioden 1995-1998.1 ett historiskt perspektiv innebärdetta likväl en tämligen måttlig tillväxttakt. Flera faktorer bidrar härtill.Återhämtningen av den internationella konjunkturen förväntas bliförhållandevis dämpad eftersom de stora ekonomierna inte är i fas medvarandra. Detta verkar utjämnande på konjunktursvängningarna. Effekterav skuldkonsolidering i såväl hushåll som företag håller tillbakaefterfrågan i många länder. Flertalet OECD-länder har vidare stora

underskott i de offentliga finanserna, vilket gör att behovet av budgetsa-nering är betydande. Detta verkar också återhållande på den ekonomiskaaktiviteten. Det finns dessutom tecken på att de mer långsiktigatillväxttakterna kommer att bli lägre framöver än vad de varit historiskt,bl a i USA.

Den internationella tillväxt som bedömts som mest trolig, och somlagts till grund för den medelfristiga kalkyl som redovisats i föregåendekapitel, är sålunda relativt låg sedd i ett historiskt perspektiv. Det kanemellertid inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än vad som antagitsi kalkylen. Återhämtningen i USA kan komma att hämmas av en långsamuppgång av sysselsättning och hushållsinkomster. Hushållens benägenhetatt minska sparkvoten ytterligare från den mycket låga nivån i utgångs-läget torde vara mycket begränsad. I Japan förutses anpassningsproces-serna dra ut på tiden. Effekterna av skuldsanering etc på hushållen kanvisa sig bli större än beräknat. Företagens investeringar kan dämpas tillen nivå mer i linje med övriga industriländer. Nedgången i Tysklandriskerar att förlängas och fördjupas, vilket då håller tillbaka tillväxten iövriga delar av Europa. Handelspolitiska restriktioner, uteblivenöverenskommelse om liberalisering av världshandeln inom ramen förGATT etc kan också komma att verka hämmande på världsekonomin.

Det föreligger sålunda en viss risk att BNP-tillväxten i omvärlden blirlägre än vad som antagits i den redovisade kalkylen. Marknadstillväxtenför Sveriges export skulle härmed dämpas påtagligt. I ett sådantalternativt scenario kan den internationella prisutvecklingen också antasbli lägre. Under normala omständigheter skulle då även räntenivåernatendera att sjunka, något som sannolikt skulle leda till lägre räntor äveni Sverige. Osäkerhet om takten i det europeiska samarbetets framtidautveckling, valutasystemens och den ekonomiska politikens utformningetc. kan emellertid föra med sig en utveckling med förhållandevis högainternationella räntor, såväl nominella som reala. Detta skulle verkadämpande på tillväxten i omvärlden och även motverka en tillväxtstimule-rande räntenedgång i Sverige. Det kan heller inte uteslutas att en sådanosäkerhet tar sig uttryck i en ökad sparbenägenhet hos hushåll ochföretag, vilket verkar återhållande på efterfrågan och produk-tionstillväxten.

En kvantifiering av dessa risker i termer av BNP-tillväxt etc är givetvismycket vansklig. Med utgångspunkt från de riskfaktorer som berörtsovan kan det emellertid bedömas rimligt att räkna med att den årligaBNP-tillväxten i OECD-området kan bli åtminstone 1/2% lägre underkalkylperioden än vad som antagits i den i föregående kapitel redovisadekalkylen.

... drabbas Sverige hårt

Om den internationella ekonomin skulle utvecklas i enlighet med defarhågor som skisseras ovan kan följderna för den svenska ekonomin bliallvarliga. Två av de viktigaste förutsättningarna för grundkalkylensåterhämtning kan i ett sådant scenario äventyras. Om marknadstillväxten

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

för svensk export blir väsentligt lägre riskerar exportexpansionen att bli Prop. 1992/93:150för svag för att kunna ge den inhemska ekonomin nödvändig draghjälp. Bilaga 1.1Om den svenska räntenedgången dessutom uteblir kan de finansiellaobalanserna komma att ge upphov till betydligt större skadeverkningar påden reala ekonomin än vad som förutsätts i grundkalkylen.

Den konkurrensutsatta sektorns andel av ekonomin är inte tillräckligtstor för att i sig själv trots kraftig tillväxt kunna pressa ned den totalaarbetslösheten i någon högre grad. Emellertid spelar exporten en viktigroll i det återhämtningsförlopp för hela ekonomin som skisseras igrundkalkylen. Under åren 1994 och 1995 ökar exporten med totalt drygt17%. Denna expansion får direkta följdverkningar för den inhemskaekonomin genom ökade investeringar, inkomster och sysselsättning.Genom att exportexpansionen dämpar arbetslösheten ger den ocksåupphov till en ökad optimism och framtidstro hos hushållen. Därigenombidrar den i hög grad till att hushållens sparkvot vänder nedåt ochdärigenom till en ökad privat konsumtion. Denna konsumtionsefterfråganär i sin tur en förutsättning för att investeringstillväxten i de skyddadesektorerna ska ta fart. Om världsmarknadstillväxten de närmaste årenskulle bli avsevärt lägre samtidigt som svensk export inte förmåråtervinna marknadsandelar i högre utsträckning än vad som förutsätts igrundkalkylen blir exportuppgången alltför svag för att kunna fungerasom en sådan tillväxtmotor.

En viktig fråga vad gäller möjligheterna till en kraftig expansion är huravgörande själva tillväxten av våra exportmarknader är i den nuvarandesituationen. Förbättringen av det relativa kostnadsläget för den svenskaindustrin förutsätts bli mycket kraftig. Man kan hävda att möjligheternaatt vinna andelar på den befintliga marknaden bör vara mycket stora i ensådan situation. Storleken på de marginaltillskott som bestäms avmarknadstillväxten skulle då inte behöva vara så viktiga för exportutveck-lingen. Stora delar av svensk exportindustri arbetar emellertid påmarknader där det existerar avsevärda trögheter när det gäller möjlig-heterna att med priskonkurrens erövra nya kunder. Långa kontraktstider,traditionellt etablerade kundrelationer etc. förhindrar snabba växlingarfrån en leverantör till en annan. I sådana avseenden är rörlighetensannolikt större vid en expansiv utveckling med många nyetableradeföretag. Därigenom skulle det gå lättare att snabbt vinna marknadsandelarvid en hög marknadstillväxt. Den svenska ekonomins känslighet förvariationer i världsmarknadstillväxten skulle då vara extra stor i dennuvarande situationen.

Ovanstående diskussion har främst berört de direkta följderna av enlångsammare världmarknadstillväxt. Det internationella hotscenario somdiskuteras ovan innebär också fortsatta finansiella störningar med högreräntenivåer och större räntemarginaler gentemot hushåll och företag. Ensådan utveckling skulle för svensk del bli extra problematisk. Grundkal-kylens konsumtions- och investeringsbeteende baseras på en gradvissjunkande räntenivå. En bestående hög ränta skulle innebära fortsatt pressnedåt på tillgångspriserna. För hushållens del skulle främst lägrebostadspriser ge upphov till ytterligare behov av skuldkonsolidering.

140¶Därmed skulle hushållssparandet öka och den privata konsumtionen bli Prop. 1992/93:150lägre. Bilaga 1.1

Fallande priser på företagens tillgångar skulle också minska derasbelåningsutrymme och därigenom hämma investeringarna. Därtillkommer att färre investeringsprojekt blir lönsamma vid en högreräntenivå. Ovanstående scenario accentuerar också de risker förstörningar i det finansiella systemet som diskuteras i kapitel 13.2.

Slutsatsen blir att ett scenario för den internationella ekonomin medlägre tillväxt och högre räntor skulle få mycket negativa konsekvenser förden svenska ekonomin. Exporten räcker i ett sådant fall inte till sommotor i ett återhämtningsförlopp. De inhemska anpassningsproblemensom finns i ekonomin fördjupas. Arbetslösheten riskerar att permanentaspå en mycket hög nivå och saneringen av statsfinanserna skjuts påframtiden.

13.2¶Utdragna anpassningsprocesser på de finansiellamarknaderna

I kalkylen över den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1998 har an-tagits att de stora obalanser som karaktäriserat det svenska finansiellasystemet kommer att klinga av under de närmaste åren. Några kraftigabegränsningar av kreditutbudet antas således inte föreligga på lite längresikt. Hushållens och företagens efterfrågan på krediter under senare delenav 1990-talet antas inte i någon högre grad hämmas av fortsatt försiktig-het och en vilja att ytterligare konsolidera sin ställning. Båda dessavillkor måste vara uppfyllda för att den kalkylerade tillväxten skalluppnås. Erfarenheter från andra länder pekar dock på att an-passningsprocessen kan komma att ta ännu längre tid. Ett exempel ärUSA, där motsvarande process hämmade tillväxten under lång tid, trotsen mycket expansiv penningpolitik. Om de finansiella störningarna blirmer långvariga uppstår allvarliga effekter på den reala ekonomin. I dettaavsnitt diskuteras riskerna för en mer utdragen anpassning, där bådeutbud och efterfrågan på krediter utvecklas svagt under en längre period.

Krisens nuläge

I samband med avregleringen av kreditmarknadema expanderade bådeföretag och hushåll sin skuldsättning. Den ökade tillgängligheten påkrediter utnyttjades i stor utsträckning till att investera i olika typer avfastigheter, såväl bostäder som kommersiella lokaler. Priserna drevsdärmed upp, vilket ökade säkerheternas värde och möjliggjorde ytter-ligare skuldsättning. En prisbubbla uppstod för framför allt kommersiellafastigheter och flerbostadshus, se diagram 13:1.

141¶Diagram 13:1 Prisutvecklingen på olika fastighetstyper

Anm.: Egna hem 1992 utveckling under loppet av åretKälla: Statistiska centralbyrån

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

När förutsättningarna förändrades, bl.a. genom lägre tillväxt, sänktinflationstakt och som en följd av skattereformen minskad skattelättnadför ränteutgifter, vändes prisuppgången i sin motsats.

Många fastighetsköp hade genomförts med mycket låga krav pådirektavkastning. I kalkylen låg ofta en förväntan om fortsatt prisupp-gång, vilket genom försäljningar skulle trygga företagets likviditet.Övergången från prisuppgång till prisfall förändrade radikalt förustätt-ningama för dessa fastighetsköp, både soliditets- och likviditetsmässigt.Följden har blivit att en mängd fastighetsrelaterade företag gått omkull.Bankernas kreditförluster har ökat dramatiskt och uppgick enligtFinansinspektionen till ca 70 mdr. kr. 1992. Av dessa kreditförluster ärnära 50% fastighetsrelaterade medan övriga förluster främst beror pålågkonjunkturens effekter inom andra branscher. Trots en i många fallgod intjäningsförmåga står nu många banker inför akuta insol-vensproblem. Staten ligger f.n. i förhandlingar angående stödåtgärdergällande Gota bank, SE-banken, Sparbanken Sverige samt Föreningsban-ken. Hittills har stödinsatserna uppgått till ca 44 mdr kr, vilket motsvararca 3% av BNP. Staten har dock gjort garantiåtaganden på ytterligare ca30 mdr. kr.

Effekter på den reala ekonomin: Kreditefterfrågan

Den hittills kraftigaste reala effekten av krisen är att byggandet i olikaformer avtagit avsevärt. Förklaringen är att lägre fastighetspriser görbyggande olönsamt eftersom det då oftast är billigare att köpa befintligabyggnader än att bygga nytt. Bostadsinvesteringama minskade förra åretmed 6,5% och beräknas rasa med ytterligare 57% t.o.m. 1994.

142¶Prognosen för byggnadsinvesteringarna totalt lyder på en minskning Prop. 1992/93:150med 13 resp. 15% i år och nästa år. Från 1991 till 1994 väntas minsk- Bilaga 1.1ningen av byggnadsinvesteringarna ha givit ett negativt bidrag till BNPpå ca 3,5 procentenheter. Att fallet blivit så stort beror även på attbyggnadsinvesteringarna var mycket höga före nedgången, vilket var enkonsekvens av de dåvarande höga priserna. Detta visar vilka problem denreala ekonomin utsätts för vid stora prisfall på ekonomiskt centralatillgångsmarknader.

En annan effekt på den reala ekonomin av prisfallet på bostäder ochandra tillgångar är den sjunkande efterfrågan från hushåll och företagsom beror på minskade förmögenhetsvärden. För hushållens del påverkardetta både konsumtion och investeringar genom att hushållen blivitfattigare samt genom minskade möjligheter att utöka sina krediter.Egnahemsprisema har t.o.m. 4:e kvartalet 1992 i genomsnitt sjunkit medca 15% sedan toppnivån 1991. I vissa regioner har prisfallet varit merdramatiskt än så. I många fall är marknadsvärdet på huset t.o.m. lägreän skulden, vilket eliminerar möjligheten till ökad belåning samt skaparstarka incitament för amorteringar. Sjunkande tillgånspriser har på dettaoch många andra sätt medverkat till konsumtionen föll med nästan 2%i fjol. De allt lägre fastighetspriserna har även drabbat många företag ochbidragit till minskade investeringar, både genom att nyinvesteringar blivitolönsamma jämfört med att köpa befintliga tillgångar och genom allmäntsjunkande soliditet.

Kreditutbud

Frågan om det föreligger en överdriven återhållsamhet med att låna ut,sk credit crunch, har länge varit föremål för en het debatt. Vissaundersökningar har gjorts, men resultaten har inte kurmat ge någonentydig bild. Helt klart är att bankerna med tiden blivit restriktivare i sinutlåning. Detta är naturligt eftersom oförsiktig utlåning var en viktigorsak till de problem som nu drabbat finanssektom. Denna anpassningav bankernas riskbenägenhet är därför i grunden positiv. Frågan är dockom utlåningen blivit så restriktiv att i grunden lönsamma projekt stoppas,eller t.o.m. att långsiktigt livskraftiga företag går omkull. Som redankonstaterats är frågan svår att besvara, men med tanke på de uppenbarasvårigheter som är kopplade till riskbedömning förefaller det inte troligtatt denna nu plötsligt skulle vara optimal. En viss överreaktion frånbankernas sida kan i detta perspektiv inte uteslutas.

Kreditutbudets utveckling beror dock inte bara på bankernas vilja attlåna ut, utan också på deras faktiska möjligheter. I dagsläget står mångabanker inför akuta insolvensproblem. En direkt följd av detta är attbankernas utlåningsmöjligheter starkt begränsats. I vilken mån dettapåverkat den reala ekonomin är inte uppenbart, med tanke på den mycketsvaga investeringsefterfrågan som råder p.g.a. lågkonjunkturen. Enbidragande orsak till att den efterfrågade kreditvolymen är så låg är attutlåningsräntorna, särskilt de reala räntorna efter skatt, är mycket höga.Förklaring till detta är bl.a. att banker och bostadsinstitut ökat sina

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

marginaler mellan in- och utlåning, vilket i sin tur är en konsekvens av Prop. 1992/93:150de ökade kreditförlusterna i kombination med bristfällig konkurrens. Bilaga 1.1Enligt Riksbankens beräkningar uppgick den genomsnittliga skillnadenmellan bankernas in- och utlåningsräntor per den 31 december 1992 till7,4 procentenheter. De höga marginalerna verkar dämpande på investe-ringar och konsumtion och utgör ytterligare ett exempel på hur denfinansiella krisen återverkat på den reala ekonomin.

En mer utdragen kris

De problem som nu vidlåder de finansiella marknaderna är inte unika förSverige. Liknande förlopp med kraftiga prisuppgångar följda av prisfalloch soliditetsproblem samt därav följande låga investeringar ochåterhållsam konsumtion, har drabbat t.ex. USA, Canada, Storbritannien,Norge och Finland. Erfarenheter från dessa länder antyder att det kan taavsevärd tid innan effekterna på den reala ekonomin klingar ut. Hur serrisken för ett mer utdraget förlopp ut för Sveriges del?

De finansiella instituten

Kredittillgången riskerar att utgöra en tillväxtrestriktion under kalkyl-perioden, dels som en följd av begränsad kapitalbas i banker och andrafinansiella institut, dels p.g.a bestående höga räntemarginaler mellan in-och utlåning. Bankernas intjäningsförmåga kommer troligen att behövaligga högt under en relativt lång tid framöver. Hur lång period dettagäller är mycket ovisst, då det till stor del styrs av hur de framtidakreditförlusterna utvecklas, vilket i sin tur beror på tillgångspriserna. Detär inte omöjligt att det stöd bankerna erhåller från staten kommer attställa krav på den framtida intjäningsförmåga. Följaktligen föreligger deten risk för att räntemarginalerna kommer att fortsätta att ligga på enhistoriskt sett hög nivå, samtidigt som tillväxten av kapitalbasen hämmassom en konsekvens av tidigare och tillkommande kreditförluster. Dessaproblem kan i viss mån dämpas som en följd av den internationelltintegrerade kapitalmarknaden. In- och utlåning kan i större utsträckningkomma att ske via utlandet samtidigt som utländska banker kan etablerasig i Sverige, t.ex. genom uppköp av hela eller delar av befintligabanker. Utländskt kapital kan då bidra till den svenska kreditförsörj-ningen samtidigt som räntemarginalerna reduceras genom ökad konkur-rens.

Företagen

Skulduppbyggnaden inom icke-finansiella företag har medfört en ökadsårbarhet med avseende på utlåningsräntoma. Företagens skuldsättninghar ökat från drygt 70% av BNP 1985 till drygt 100% under 1990-1991.Ökningen av lånen i svenska kronor, vilket motsvarar ungefär hälften avden totala uppgången, avsåg till ca 50% fastighetsföretag.

144 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 13:2 Icke finansiella företags skulder samt reala och finansiellatillgångar i relation till BNP

Amn.: I reala tillgångar ingår kommersiella-, industri samt flerbostadsfastigheter.Skulder är exklusive Svensa koncernskulder, Svenska handelskrediter samt övrigaskulder. Finansiella tillgångar är exklusive Svenska koncernfordringar, Svenskahandelskrediter, tillgångar i utlandet samt övriga tillgångar.

Källa: Statistiska centralbyrån

Som framgår av diagram 13:2 medförde den påtagliga prisuppgångenpå fastighetsmarknaden under slutet av 1980-talet att de icke-finansiellaföretagens nettoförmögenhet (d.v.s. skillnaden mellan de två överstakurvorna) ökade trots höjd skuldsättningsgrad. I och med att priserna påkommersiella fastigheter och flerbostadshus fallit snabbt ser dockföretagens nuvarande situation betydligt sämre ut än 1991. Hårdast harfastighetsrelaterade företag drabbats, men även andra företag har fått enbetydande obalans mellan tillgångar och skulder.

145¶Diagram 13:3 Icke finansiella företags ränteutgiftsnetto i relation till rörelsere- Prop. 1992/93:150sultat efter avskrivningar . .

B Bilaga 1.1

Anm.: SNI 1-9 exklusive fastighetsbolag och statliga affärsverk

Källa: Statistiska centralbyrån

Diagram 13:3 demonstrerar hur nettoräntekostnaden utvecklats föricke-finansiella företag exkl. fastighetsförvaltning och statliga affärsverk.Som synes upptar räntekostnaden en allt större andel av resultatet. Dettahar ökat företagens sårbarhet och därmed incitamenten att dra nedskuldsättningen. Genom att de reala tillgångarna samtidigt minskat ivärde förstärks incitamenten till skuldminskningar. En ekonomiskåterhämtning i enlighet med kalkylen ställer krav på förhållandevis högainvesteringar, bl.a. i K-sektom. För att möjliggöra detta måste utlånings-räntoma sjunka och lönsamheten öka. I detta perspektiv framstår riskeni framtiden som relativt olika för exportföretag respektive hemma-marknadsorienterade företag. Exportföretagen beräknas förbättra sinlönsamhet avsevärt under de närmaste åren, vilket underlättar investe-ringsmöjligheterna. Dessa relativt stora företag har också bättremöjligheter än småföretagen att finna finansiering utomlands.

Risken är större för att de hemmamarknadsorienterade företagenkommer att hålla tillbaka sina investeringar under kalkylperioden. Delsbidrar en svag inhemsk efterfrågan till att lönsamheten inte förbättras påsamma sätt som i exportföretagen, dels har framför ellt de mindre hem-mamarknadsföretagen inte samma möjligheter att finna alternativfinansiering vid sidan av bankerna. Om dagens höga marginaler mellanin- och utlåning skulle bli bestående innebär det en allvarlig restriktionför investeringar inom hemmamarknadsföretagen samt för hushållensinvesteringar i bl.a. bostäder och andra varaktiga konsumtionsvaror. Etteventuellt fortsatt fall i fastighetspriserna skulle dessutom ytterligareskärpa kraven på skuldavveckling. En sådan konsolidering skulle dämpainvesteringsincitamenten för småföretagen än mer. Med tanke på att

prisuppgången under 1980-talet bidrog till att företagens fastighetsinnehav Prop. 1992/93:150genomsnittligt ökade nära 5 gånger i värde bör fallhöjden från toppnivån Bilaga 1.1vara avsevärd. I vilken mån denna process kommer att fortsätta är docksvårt att avgöra.

Hushållen

De svenska hushållens skuldsättning ökade kraftigt i samband medkreditmarknadens avreglering. Under 1980-talet som helhet har dockskuldsättningen i t.ex Storbritannien ha ökat betydligt mer. Relateras desvenska hushållens skuldstock till disponibel inkomst visar det sigdessutom att denna kvot redan kommit ned till nivån före kredit-marknadens avreglering. Detta har åstadkommits genom den remarkablasparkvotshöjning som hushållen genomfört sedan 1989. Sett ur dennasynvinkel verkar sålunda hushållens skuldproblem inte vara specielltallvarligt i Sverige. Kostnaden för skulden är dock mer betungande nuän tidigare, vilket till en del har att göra med att ränteavdragen minskadei värde genom skattereformen. Detta innebär i sin tur att det krävs enfortsatt amortering av hushållens skuldstock. Med det finansiella sparandesom grundkalkylen bygger på finns det dock ett ordentligt utrymme förfortsatta amorteringar.

Diagram 13:4 Hushållens nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst

Anm.: Förmögenhetsutvecklingen 1993-1998 är grundad på sparande enligt kalkylsamt antagande om att aktie- och bostadstillgångar utvecklas som disponibel inkomst.Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I diagram 13:4 visas hur hushållens nettoförmögenhetskvot beräknasutvecklas, under förutsättning att bostads- och aktieförmögenheten följerdisponibelinkomstutvecklingen från år 1993 till år 1998. Från dagensnivå ökar hushållens nettoförmögenhetskvot kontinuerligt för att 1998ligga på en historiskt sett mycket hög nivå. En kärnfråga i detta

sammanhang är naturligtvis hur priserna för egnahem och bostadsrätter Prop. 1992/93:150utvecklas. Genom att bostäderna utgör ca hälften av hushål Issektorns Bilaga 1.1

totala tillgångar ger prisfluktuationer stora genomslag på hushållenssamlade förmögenhet. En genomsnittlig prisförändring med 10%motsvarar en förändring av hushållssektoms nettoförmögenheten med ca120 mdr kr. Ett fortsatt prisfall skulle därmed kunna få en uppdragandeeffekt på sparkvoten. Om hushållen ändrar sitt finansiella sparandeföljande år med t.ex. 1/10 av nämnda förmögenhetsförändring såmotsvarar dessa 12 mdr. kr. en konsumtionsändring på ca 1,6%, som isin tur kan ändra BNP med ca 0,5%. Fortsatta prisfall för egnahem ochbostadsrätter, liksom en kanske lika trolig återhämtning, kan således fåbetydelsefulla effekter för konsumtions- och produktionsutvecklingen. Attprognosticera bostadsprisernas fortsatta utveckling är mycket svårt, menerfarenheter från andra sektorer och länder kan ge en viss ledning ianalysen.

Som framgick ur diagram 13:1 var prisuppgången på småhus under1980-talet inte lika markant som för kommersiella fastigheter ochflerbostadshus. Detta innebär att det totala prisfallet på hushållenstillgångar sannolikt inte kommer att bli lika kraftigt som för fastighets-företagen. Vidare har bostadsprisema redan fallit relativt mycket ijämförelse med många andra länder. I både Storbritannien och USA harde genomsnittliga priserna nätt och jämnt sjunkit i nominella tal, medanpriserna i Norge har fallit mer. I Norge har dessutom priserna gått nedunder en följd av år, vilket sammanfallit med en mycket svag utvecklingav den privata kosumtionen. Också i jämförelse med Norge måste dockden svenska anpassningen anses ha varit relativt hastig, även om dentotala prissänkningen för Norges del varit något större. En tolkning avdetta skulle kunna vara att den svenska prisnedgången till stor del redanhar inträffat. En annan tolkning är att obalansen i Sverige är större än iNorge.

Prisutvecklingen på bostäder beror bl.a. på ränteläget och i synnerhetrealräntan efter skatt som under senare år höjts markant. Ökningenförklaras av skattereformen, vilken meförde lägre skattelättnad förutgiftsräntor, den hastiga nedväxlingen av inflationen samt en höjning avdet nomiella ränteläget. Med den stabilt låga inflationstakt som antagitsi kalkylen kan fortsatt höga räntor leda till förhållandevis låga fastig-hetspriser, även framdeles. I sammanhanget kan det vara på sin plats attkonstatera att en sänkning av det allmänna ränteläget i framtiden knappastkommer att höja hushållens disponibla inkomst efter ränteutgifter, i ochmed den förväntade kraftiga ökningen av hushållens räntebärandetillgångar. En ändring av räntan kommer i stället att påverka hushållenskonsumtion och investeringar främst via effekter på tillgångspriser.

Bostadsprisernas förändring beror även på hushållens framtids-förväntningar, som i sin tur påverkas av den ekonomiska utvecklingen iallmänhet och av arbetslösheten i synnerhet. Ökad oro för den framtidainkomstutvecklingen gör hushållen mer sparbenägna, vilket under senaretid visat sig genom höjd sparkvot och fallande huspriser.

148¶Diagram 13:5 Hushållen nettosparkvot i olika länder.Andel av disponibel inkomst

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Anm.: Uppgifter för Finland; Finlands finansdepartement. Prognos för Sverige;Finansdepartementet. Övriga uppgifter OECD.

Källor: ÖECD, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet och Finlands finansde-partement.

Diagram 13:6 Arbetslösheten i olika länder

Andel av arbetskraften

%

| Storbritannien |

| Sverige 1

0-1—

1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Anm.: Uppgifter för Finland 1992-1994; Finlands finansdepartement. Prognos förSverige; Finansdepartementet. Övriga uppgifter OECD.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet och Finlands finansde-partement.

149¶Som framgår i diagram 13:5 och 13:6 är samvariationen mellanarbetslöshet och sparkvot påtaglig även i andra länder. Både arbetslöshetoch tillväxt väntas i Sverige stabiliseras nästa år, men sysselsättningenväntas sjunka även 1994. Det finns följaktligen en risk att vändningen ihuspriserna dröjer. På samma sätt påverkas fastighetspriserna och därmedkreditförlusternas framtida utveckling av t.ex. den internationellaefterfrågan.

Sammanfattande slutsatser

Det finns en inte obetydlig risk för att den finansiella krisen kommer attmedföra en svagare efterfrågan och därmed en långsammare återhämtningän vad som antagits i kalkylen. Fortsatt höga räntemarginaler mellan in-och utlåning kan komma att utgöra en broms på framför allt hemma-marknadsorienterade företags investeringsmöjligheter utöver vad sombeaktats i kalkylen. 1980-talets explosiva utvecklingen av priserna påfastighetsmarknaden skapade en avsevärd fallhöjd i tillgångsvärdena.Kombinationen av höga marknadsräntor och svag efterfrågan riskerar atthålla nere efterfrågan på bl.a. lokaler. Fortsatt sjunkande fastighetspriserskulle då öka bankernas kreditförluster. Företagens lånemöjligheterbegränsas därmed ännu mer, både genom ytterligare fallande säkerheteroch rena kapitalrestriktioner i bankerna. Investeringarna inom framför alltsmåföretag riskerar därför att bli mindre än beräknat.

På hushållssidan var inte prisuppgången lika dramatisk under 1980-talet, vilket borgar för att nedgången heller inte borde behöva bli likaallvarlig. I ett internationellt perspektiv har hushållens anpassning bådevad gäller skuldkvot och huspriser varit mycket hastig, vilket skullekunna innebära att anpassningstiden blir kortare än i andra länder. Detfortsatt svaga arbetsmarknadsläget hotar dock att pressa upp hushållenssparkvot, vilket i ett kort och medelfristigt perspektiv skulle få mycketnegativa följder för den samlade efterfrågan.

Utvecklingen kan emellertid också bli mer fördelaktig en i kalkylen.Fastighetspriserna har kanske redan anpassats fullt ut. Sjunkande räntoroch ökande produktion kan leda till stigande fastighetspriser, väsentligtlägre kreditförluster och därmed förbättrad kreditförsörjning. Däravföljande investeringar och konsumtion bidrar till en ytterligare ökningav fastighetspriser och tillväxt, varför återhämtningen av ekonomin kankomma att ske snabbare än i kalkylen.

13.3¶En sämre fungerande arbetsmarknad

I kapitel 12 redovisades ett scenario för den ekonomiska utvecklingenfram till år 1998. Den för svenska förhållanden höga arbetslöshetenunder perioden innebär en dämpad pris- och löneökningstakt. Utifrån denberäknade nivån på arbetslösheten tyder traditionella ekonometriskaskattningar på en i allmänhet ännu lägre löneökningstakt än vad somantas i denna kalkyl. Dessa skattningar är dock grundade på statistiskasamband som uppskattats för en period med betydligt lägre arbetslöshet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

150¶I kalkylen ingår en effekt av att löneökningarnas känslighet för föränd- Prop. 1992/93:150ringar i arbetslösheten sannolikt avtar vid högre arbetslöshetsnivåer. Bilaga 1.1

Det finns emellertid skäl att peka på risken att lönerna stiger mer änscenariets antagande om en genomsnittlig årlig ökning på 4-5%.Dessutom kan lönebildningen visa sig vara mindre flexibel.

Den rörliga växelkursen kan medföra att sambanden mellan löne- ochsysselsättningsutveckling blir mindre tydligt för parterna. Det finnsbetydande risker för en snabbare lönestegringstakt i framför allt denkonkurrensutsatta sektorn, som dessutom kan spridas till övriga inhemskasektorer med både en snabbare inflationstakt och en högre arbetslöshetsom följd.

Om en högre arbetslöshetsnivå etableras under en längre period och enväxande del av de arbetslösa permanent hamnar utanför den reguljäraarbetsmarknaden finns det en risk för att löneökningarnas känslighet förarbetslösheten minskar i ännu större utsträckning än vad som antas ikalkylen. Löneökningarna riskerar då att tillta redan vid en förhållandevishög arbetslöshet.

Diagram 13:7 Arbetslöshet- och löneutveckling i Sverige

Årlig procentuell förändring

Anm.: Arbetslösheten är justerad hela perioden för att anpassas till den nyadefinitionen som gäller fr.o.m. januari 1993.

Källa: Statsistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Den låga inflationstakten tillsammans med nominallönestelheter kanbegränsa möjligheterna till nödvändiga relativlöneförskjutningar ochdärmed försvåra omallokeringen av arbetskraft från den skyddade till denkonkurrensutsatta sektorn. Det kan dessutom finnas en uppdämd önskanfrån vissa grupper att återställa eller förändra lönerelationer efter enperiod av centrala avtal, vilket kan leda till en högre genomsnittliglöneökning.

151¶Lönebildning under nya villkor

Övergången från fast till rörlig växelkurs i Sverige borde inte förändrade spelregler som gäller för lönebildningen. Arbetsmarknadens partermåste också under rörlig växelkurs ta hänsyn till den traditionellaavvägningen mellan löne- och sysselsättningsutveckling.

Vid fast växelkurs finns det starka och lätt påvisbara skäl för denkonkurrensutsatta sektorn att hålla tillbaka löneökningarna så att desskonkurrenskraft inte försämras. De svenska pris- och löneökningarna kanpå sikt inte överstiga omvärldens. Det utrymme som finns för löneök-ningar fastställs ytterst av produktivitetstillväxten. Löneutvecklingenbestäms sedan utifrån efterfrågan och utbud av arbetskraft. Höganominella löneökningar leder till förlorade marknadsandelar om företageninte motverkar kostnadsökningarna med en minskad vinstmarginal, vilketpå sikt är ohållbart. En minskad efterfrågan på svenska produkter orsakatav ett för högt kostnadsläge för med sig produktionsneddragningar ochleder till utslagning av företag, kapital och arbetskraft.

Vid en helt rörlig växelkurs finns det ingen sådan direkt och automatiskdämpande mekanism i den konkurrensutsatta sektorn. Om de nominellalönerna överstiger produktivitetsutvecklingen kan det kompenseras av enmotsvarande korrigering av växelkursen. Prisstabilitet har emellertidfastställts som det övergripande målet för både finans- och pen-ningpolitik. Riksbanken kan därmed bemöta en "för hög" löneökning -som tolkas som en icke-önskvärd inflationsimpuls - med att höja denkorta räntan och på så vis motverka en depreciering. Även vid en rörligväxelkurs kommer sålunda för höga löneökningar att medföra endämpning av den inhemska aktivitetsnivån. I jämförelse med ett läge meden fast växelkurs blir den kontraktiva effekten i dagsläget mer omedelbar.

Om inte arbetsmarknadens parter uppfattar den ekonomiska politikensom trovärdig kan de utgå från att en ofördelaktig kostnadsutvecklingkorrigeras via växelkursen. Då kan löneutvecklingen komma att överstigadet utrymme som genereras genom produktivitetsförbättringar. Det kaninte heller uteslutas att den konkurrensutsatta sektorns löneutvecklingensprids till andra sektorer. Om Riksbanken reagerar på löneutvecklingenmed att höja räntenivån uppstår en dämpande effekt på aktivitetsnivån,tillväxten minskar och arbetslösheten stiger. Därmed ökar riskerna förlångtidsarbetslöshet och utslagning. Om å andra sidan Riksbanken intevidtar några åtgärder kommer en okontrollerad löneutveckling sannoliktmedföra att kronans värde sjunker och inflationen tar fart, vilket på litelängre sikt kan driva upp marknadsräntorna med motsvarande effekter förekonomin.

Hög arbetslöshet och samtidigt höga löneökningar

I kalkylen över utvecklingen av Sveriges ekonomi i ett medelfristigtperspektiv antas att arbetsmarknadens funktionsförmåga inte försämraspåtagligt. Detta kan dock ifrågasättas med tanke på de höga arbets-löshetsnivåer som förutses under prognosperioden. Hög och beståendearbetslöshet kan leda till att tillväxtförutsättningarna begränsas.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

152 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Diagram 13:8 Arbetslöshet inom EG 1972-1991

Andel av arbetskraften

Mot bakgrund av utvecklingen i Västeuropa, se diagrammet ovan, finnsett antal hypoteser om vilka faktorer som hindrar arbetslösheten att återgåtill tidigare långsiktiga jämviktsnivå efter en störning i ekonomin.

Trögheter i realkapitalets storlek kan vara en förklaring. Kapital-stocken ökar långsammare, eller minskar, vid en konjunkturnedgång ellerstörning i ekonomin. Det tar sedan tid att återuppbygga kapitalet. Enbrist på realkapital kan därför uppstå när konjunkturen vänder uppåt.Kapacitetstaket nås innan den arbetskraft som friställts i den tidigarenedgången åter har absorberats.

Det kan också uppkomma en humankapitalbrist genom att personersom varit arbetslösa länge förlorar en del av sin kompetens.

Långtidsarbetslöshet kan verka passiviserande såtillvida att dearbetssökande slutar att söka arbete. Därmed uteblir den nedpressandeeffekten på lönebildningen. Ersättningsnivåer och ersättningstider vidarbetslöshet torde inverka på incitamenten att aktivt söka arbete.

Höga kostnader för att anställa och avskeda personal tenderar attkonservera den aktuella sysselsättningsnivån. Dessutom finns risk för atttrygghetslagarna verkar hindrande för rörligheten på arbetsmarknaden.

Insider-outsider teorin bygger också på att kostnaderna för att anställaoch avskeda personal är höga. De som är sysselsatta kan pressa upp sinalöner i en konjunkturuppgång utan att förlora sina jobb, istället för attgenom återhållsamma lönekrav underlätta för de som står utanförarbetsmarknaden att komma in.

Sverige har vid internationella jämförelser historiskt visat sig ha enmycket väl fungerande arbetsmarknad, med en hög grad av flexibilitet.Med ledning av hypoteserna ovan kan det dock inte uteslutas att

arbetslösheten inte kommer sjunka, eller framför allt kommer att ha enför lönebildningen ogynnsam sammansättning i riktning mot större andellångtidsarbetslösa, till följd av större utslagning av kapital och arbets-kraft. Överhettningstendenser kan då uppkomma relativt tidigt i enekonomisk uppgångsfas. En situation kan etableras med en kvarvarandeförhållandevis hög arbetslöshet och samtidigt höga löneökningar. Detinnebär att den BNP-tillväxt som förutsätts i kalkylen inte kan realiserasp.g.a. den ekonomiska åtstramning som då blir nödvändig för att uppfyllainflationsmålet, varvid ekonomins reala utveckling blir allmänt svagaresamtidigt som det krävs ännu mera omfattande beslut om nya budgetför-stärkningar för att sanera de offentliga finanserna.

Relativlöner

Inledningsvis betonades att den allmänna lönenivån inte får öka i alltförsnabb takt om en hög sysselsättning ska kunna säkras. Relativlönerna äremellertid också viktiga. Lönestrukturen måste ge en rimlig balansmellan utbud och efterfrågan på olika delarbetsmarknader.

En alltför rigid lönestruktur riskerar att ge upphov till långsiktigasamhällsekonomiska skadeverkningar. Lönestrukturen måste ge en rimligjämvikt mellan utbud och efterfrågan på olika delarbetsmarknader för attinte leda till produktionsbortfall genom outnyttjade resurser t.ex. i formav en bestående hög ungdomsarbetslöshet, en bestående hög regionalarbetslöshet eller förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl. Lönebild-ningen måste underlätta en väl fungerande omfördelning av arbetskraftoch sysselsättningstillfällen. Både arbetskraft och företag måste ha motivatt utvecklas och söka sig till expansiva delar av ekonomin. Val avutbildning, yrke, bransch, bostadsort etc försvåras om lönebildningen gerotydliga eller felaktiga signaler.

Internationellt sett har Sverige en platt lönestruktur. Det fanns entendens till ökad lönespridning under 1980-talet som dock bröts isamband med den s.k. Rehnbergsöverenskommelsen. Uppgörelseninnebar en relativt dämpad löneutveckling, men samtidigt medfördeavtalens konstruktion små möjligheter till förändrade relativlöner mellanbranscher och individer.

Scenariot pekar på en fortsatt förhållandevis låg löneökningstakt framtill och med 1998. Även om detta är ett nödvändigt steg för ökad tillväxtså kan det försvåra erforderliga justeringar av relativlöner, vilket medföratt lönestrukturen på sikt utgörs ett orosmoment.

Historiskt sett har Sverige karakteriserats av relativt stela nominallöneroch det har dessutom varit en stor följsamhet mellan olika avtalsområden.Detta medförde under 1980-talet att den konkurrensutsatta sektorndrabbades av arbetskraftsbrist. Trots 1980-talets höga inflation var detsåledes inte möjligt att få till stånd nödvändiga relativlöneförändringar.

Den utveckling som skisseras i scenariot ställer dock andra krav. 1 enekonomi med en låg inflationstakt kan relativlöneförskjutningar mellanolika grupper och branscher innebära nominallönesänkningar för vissakategorier. En nödvändig expansion av den konkurrensutsatta sektorn kan

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

dock försvåras om inflationsnedväxlingen karakteriseras av nominellastelheter och löneföljsamhet. Drivkrafterna till överflyttning av arbets-kraft till den konkurrensutsatta sektorn blir då för små. Därmed hotasden exportledda tillväxtuppgång som skisseras i scenariot.

Nominallönestelheter kan också på sikt påverka den allmänna lönenivåni inflationsdrivande riktning. Krav på att återställa eller förbättranödvändiga relativlönepositioner kan öka konkurrensen mellan olikagrupper och resultera i en löne-löne-spiral med väl kända effekter pålönenivån. Den svenska lönebildningen har tidigare haft stora inslag avrelativlönekonkurrens och det finns en risk för en likartad utveckling närarbetsmarknadsläget börjar lätta.

I en ekonomi med låg inflation får också antalet förhandlingsnivåerstörre betydelse. Organiseras lönebildningen liksom tidigare i två eller treförhandlingsnivåer kan det krävas nominella lönesänkningar på centralnivå för att uppnå en återhållsam reallöneutveckling. Olika former avlåglönepotter medför dessutom spänningar i förhållande till en mermarknadskonform lönesättning. Erfarenheterna från 1980-talet visar attcentrala låglönesatsningar drev upp den allmänna lönenivån ochförsvårade en effektiv resursallokering.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den bild som tecknas ikalkylen med en dämpad pris- och löneökningstakt förutsätter en välfungerande arbetsmarknad. Det finns dock en del osäkerhetsfaktorer somkan orsaka en mindre gynnsam utveckling. Snabbare löneökningar än de4-5% som skisseras i kalkylen kan inträffa, vilket i så fall dämpartillväxten och driver upp arbetslösheten. Risken ökar för utslagning ochlångtidsarbetslöshet, vilket är det ur välfärdssynpunkt allvarligasteproblemet. Det är också osäkert om arbetsmarknaden kan hantera deredan höga arbetslöshetsnivåer som finns i kalkylen. Med en låginflationstakt försvåras dessutom den relativlöneutveckling som krävs föratt kunna allokera arbetskraft effektivt.

13.4¶Kan K-sektorn expandera tillräckligt?

Ett av målen i den ekonomiska politiken är att främja en exportleddtillväxt av den svenska ekonomin. Det är den s.k. konkurrensutsattasektorn som via ökad export ska stimulera tillväxten samtidigt som denskyddade sektorns andel av ekonomin hålls tillbaka. Problemet är att K-sektorn krympt och är för liten i utgångsläget för att varaktigt kunnagenerera den önskvärda expansionen. Det är avgörande att investeringari sektorn tar fart för att en god tillväxt ska vara möjlig. Frågan är om detkan ske tillräckligt snabbt.

Ett av de främsta skälen till varför K-sektom bör expandera är attökade exportintäkter kan finansiera en motsvarande ökning i importen.Sverige är i hög grad beroende av import på en rad viktiga områden,t.ex. energiförsörjningen, livsmedel och insatsvaror i produktionen.Importinnehållet i slutlig användning uppgår till ca 27% för offentlig

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

konsumtion, ca 23% för privat konsumtion, 38% för bruttoinvesteringar Prop. 1992/93:150och ca 36% för export. Importens andel av BNP uppgick år 1970 till Bilaga 1.125%, 1980 till 31 % och 1990 till 30%. Under innevarande lågkonjunkturhar andelen fallit till 26%.

Det bör påpekas att expansionen inom K-sektom inte är ett självända-mål utan beror på utvecklingen i importefterfrågan. Dessutom bör K-sektorns tillväxt ses mot bakgrund av om det ger den största samhälls-ekonomiska avkastningen. Här sker en avvägning mellan valet av denimport som blir möjlig genom exporten och den alternativa konsumtionsom kan komma till stånd om istället den skyddade sektorn expanderar.

Konkurrensutsatta sektorer

Svensk ekonomi kan delas in i en konkurrensutsatt varuproducerandesektor och en skyddad varu- och tjänsteproducerande sektor, se tabell13.1. Denna indelning svarar mot den som gjordes i Långtidsutred-ningen 1992 (SOU 1992:19). I denna uppdelning har det inte gått attsortera ut konkurrensutsatt tjänstesektor.

Utmärkande för K-sektom är att den är utsatt för konkurrens frånutländska producenter och är starkt exportorienterad. Den möter ocksåkonkurrens från utländska konkurrenter på hemmamarknaden. I detföljande kommer vi använda Långtidsutredningens definition av K-sektom, som delas upp i kapitalintensiv, arbetsintensiv och kunskaps-intensiv varuproduktion.

K-sektorns utveckling från 1980-talet

Ett utmärkande drag i utvecklingen av den svenska produktionensstruktur på 1980-talet var att K-sektom expanderade efter devalveringarna1981/1982. Tillväxttakten inom K-sektom under perioden 1982-1986uppgick i genomsnitt till nära 5% per år. För de skyddade sektorernainom näringslivet totalt låg tillväxttakten omkring 2%. Under överhett-ningsåren 1986-1988 avtog däremot tillväxttakten betydligt för K-sektorn, särskilt för den kunskapsintensiva produktionen. Den skyddadesektorn inom näringslivet började istället expandera, se tabell 13.1.

Den avtagande tillväxttakten inom K-sektom under andra hälften av1980-talet kan delvis förklaras av de flaskhalsar som uppstod i produk-tionen. Flera branscher nådde ett så högt kapacitetsutnyttjande att det varsvårt att möta efterfrågan med ökad produktion. Denna kapacitetsbristorsakade en stor del av industrins marknadsandelsförluster mot slutet avöverhettningsperioden.

Under perioden 1988-1991 minskade produktionen inom samtliga tredelsektorer av K-sektom, och särskilt för den kapitalintensiva produk-tionen. För K-sektom totalt minskade förädlingsvärdet i volym med igenomsnitt 1,5% per år. Tillväxttakten inom de skyddade sektorernainom näringslivet dämpades, men produktionen steg med drygt 1 % perår. Den offentliga produktionen, dvs. förädlingsvärdet för statliga ochkommunala myndigheter, steg med 1,4% per år, ungefär som dengenomsnittliga tillväxttakten perioden 1982-1986. Nedgången inom K-

sektorn speglar hur lågkonjunkturen särskilt drabbat denna sektor. Prop. 1992/93:150Utvecklingen förklaras också av K-sektoms försämrade konkurrenskraft Bilaga 1.1och lönsamhet, som medfört kraftiga effekter på produktionstillväxten.

Tabell 13:1 Produktionens tillväxt

Förädlingsvärde till producentpris

Tillväxt1

Procent per år

1982-

1986-

1988-

1991 Kapitalintensiv produktion

5,8

3,3

-2,5

-4,0

Gruvor

7,7

-2,2

Pappers- och massaind.

6,8

6,7

-2,4

Baskemisk- och plastind.

2,2

4,6

-3,9

Raffinaderier

20,0

-5,2

4,0

Järn- och stålverk

2,5

4,3

-3,7

Dryckesvaruind. m.m.

3,4

-1,3

-2,6

Kunskapsintensiv produktion

4,9

2,1

-0,8

Maskinind.

7,2

-0,5

-2,6

Elektroind.

7,1

6,9

3,4

T ransportmedelsind.

4,7

2,0

-7,2

Varv

-12,7

-26,6

9,4

Instrumentvaruind.

6,7

2,4

9.6¶Annan kemisk ind.

0,4

8,1

5,8

Arbetsintensiv produktion

3,8

3,2

-1,8

Konkurrensutsatt livsmedelsind.

3,0

2,9

-1,8

Sågverk m.m.

0,6

-0,2

4,2

Träfiberind. m.m.

2,6

4,4

-0,4

Gummivaror

3,5

0,5

-11,7

Plastvaror

3,4

5,6

-3,0

Metallvaror

6,0

5,7

-1,3

Textil- och konfektionsind.

1,3

-3,1

-7,7

Annan tillverkningsind.

7,8

1,6

-1,4

Summa K-sektorn

4,8

2,7

-1,5

Skyddad varuproduktion

Skyddad livsmedelsind.

-0,3

0,7

-1,7

Trävaruind.2

2,7

6,7

-0,3

Grafisk ind.

1,2

0,7

-1,9

Jord- och stenvaruind.

1,1

4,2

-2,0

Jord- och skogsbruk samt fiske

1,6

-3,5

3,2

Byggnadsindustri

1,4

2,9

1,2

Övrig produktion, näringslivet

Bostäder och energi

2,1

1,0

0,4

Övriga privata tjänster

2,7

6,2

2,0

Summa skyddade sektorer i

näringslivet

2,2

3,7

1,3

Offentlig produktion

1,5

0,9

1,4

Hela ekonomin

2,6

2,8

0,8

1 1985 års fasta priser.

2 Exkl. sågverk.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

157¶Minskande produktionskapacitet Prop. 1992/93:150

1A A 1 1

Ett fall i efterfrågan inleddes mot slutet av 1990. Under nedgångsfasen gt.o.m. fjärde kvartalet 1992 har industriproduktionen minskat med ca16%. Därmed har fallet varit kraftigare än under motsvarande nedgångs-fas i början av 1980-talet, då industriproduktionen sjönk med 9%.

Det finns flera tecken på att industrins produktionsbas under in-nevarande lågkonjunktur minskat mer än i tidigare nedgångar. Det äremellertid svårt att göra noggranna beräkningar av omfattningen.Sannolikt har dock utslagningen av industrikapacitet varit kraftigare nujämfört med konjunkturfallet i början av 1980-talet. En grov uppskattningav hur stor utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen iproduktionen och kapacitetsutnyttjandet under nedgångsfasen. Måttetvisar att ca 6% av industrins kapacitet slagits ut mellan tredje kvartalet

1990 och fjärde kvartalet 1992. Utslagningen under motsvarandenedgångsfas i början av 1980-talet uppskattas till endast ca 1%.

I vilken omfattning K-sektorn krympt kan illustreras med hur dessandel av förädlingsvärdet för hela ekonomin utvecklats. Mellan 1975 och

1991 hade andelen minskat med drygt 7 procentenheter till knappt 17%,se tabell 13:2. Mellan 1980 och 1985 skedde en liten uppgång, menandelen var ändå betydligt mindre än i mitten av 1970-talet. I tabell 13:2framgår också att det framför allt är den kunskapsintensiva varuproduk-tionen som krympt. Den skyddade industriproduktionens andel har ocksåminskat, men inte i lika stor omfattning som K-sektorns andel. Deskyddade sektorernas andel totalt sett har ökat, från drygt 56% 1975 tilllite över 59% 1991. Den offentliga produktionens andel har också växt,från nära 20% 1975 till 24% 1991.

158¶Tabell 13:2 Produktionens andel av det totala förädlingsvärdet

Förädlingsvärde till producentpris, löpande priser

1991 Kapitalintensiv produktion

6,0

4,7

5,1

4,0

Gruvor

0,9

0,4

0,5

0,3

Pappers- och massaind.

1,4

1,7

1,2

Baskemisk- och plastind.

0,8

0,8

0,7

Raffinaderier

0,1

0,3

0,4

0,7

Järn- och stålverk

1,7

1,6

1,4

0,8

Dryckesvaruind. m.m.

0,3

0,2

0,3

0,4

Kunskapsintensiv produktion

11,0

8,9

10,2

7,9

Maskinind.

3,9

3,2

3,5

2.8¶Elektroind.

2,5

2,0

2,1

1,4

T ransportmedelsind.

2,5

2,1

2,9

2,2

Varv

1,0

0,4

0,2

Instrumentvaruind.

0,3

0,3

0,5

0,5

Annan kemisk ind.

0,7

0,9

0,9

0,9

Arbetsintensiv produktion

7,0

5,7

5,5

4,8

Konkurrensutsatt livsmedelsind.

0,8

0,5

0,7

0,7

Sågverk m.m.

0,7

0,9

0,6

0,4

Träfiberind. m.m.

0,4

0,5

0,4

Gummivaror

0,3

0,3

0,3

0,2

Plastvaror

0,3

0,4

0.4¶Metallvaror

2,9

2,3

2,2

2,1

Textil- och konfektionsind.

1,3

0,8

0,7

0,4

Annan tillverkningsind.

0,3

0,1

0,2

0,2

Summa K-sektorn

24,0

19,2

20,7

16,7

Skyddad varuproduktion

18,9

16,1

14,9

15,0

Skyddad livsmedelsind.

1,8

1,2

1,2

1,2

Trävaruind.1

1,5

1,2

Grafisk ind.

1,7

1,6

Jord- och stenvaruind.

1,0

0,8

0,7

0,7

Jord- och skogsbruk samt fiske

4,8

3,8

3,7

2,5

Byggnadsind.

8,3

7,6

6,7

7,7

Övrig produktion, näringslivet

Bostäder och energi

10,8

12,1

13,3

15,1

Privata tjänster

26,7

27,2

27,2

29,2

Summa skyddade sektorer i näringslivet

56,4

55,4

55,3

59,3

Staten

5,6

6,8

5,3

5,2

Kommunerna

14,0

18,6

18,6

18,8

Summa offentlig produktion

19,6

25,4

23,9

24,0

Hela ekonomin

100,0

100,0

100,0

100,0

1 Exkl. sågverk.

Anm.: P.g.a avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

En annan tänkbar indikator på utslagningen av produktionskapacitet fårman genom att studera det historiska sambandet mellan kapitalstockensförändring och utvecklingen av produktionen och kapacitetsutnyttjandet.Förändringen av kapitalstocken motsvaras av nettoinvesteringar, dvs.bruttoinvesteringar minskat med förslitning. Under lågkonjunkturen harskillnaden ökat mellan kapitalstockens storlek och produktionsnivån vidfullt kapacitetsutnyttjande. Mellan 1988 och 1992 växte kapitalstocken

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

med 8%. Samtidigt var den möjliga produktionen vid fullt kapacitetsut- Prop. 1992/93:150nyttjande ungefär oförändrad. Kapitalkvoten vid fullt kapacitetsut- Bilaga 1.1nyttjande, dvs. kapitalstocken dividerad med den möjliga industriproduk-tionen vid fullt kapacitetsutnyttjande, har därför ökat, tabell 13:3.

Tabell 13:3 Produktionen, kapitalstocken och kapacitetsutnyttjandet i in-dustrin

Miljarder kr. 1985 års priser

1992 Kapitalstock1

369¶Produktion2

188¶Kapitalkvot3

1,7

1,7

1,7

1,8

1,9

2,0

Kapacitetsutnyttjande4

Möjlig produktionvid fullt

87,8

89,1

89,3

87,7

83,9

81,7

kapacitetsutnyttjande2

Kapitalkvot vid fullt

kapacitetsutnyttjande3

1,5

1,5

1,6

1,6

1,6

1,6

1¶Kapitalstocken enligt Konjunkturinstitutets beräkningar.

2¶Förädlingsvärdet till producentpris.

3¶Kapitalstocken dividerad med förädlingsvärdet.

4¶Procent.

Anm.: Med industrin avses gruvor och tillverkningsindustri.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den växande kapitalkvoten kan bero på att Konjunkturinstitutetsberäkningar överskattar kapitalstockens verkliga storlek. Det är mertroligt att den faktiska utslagningen av kapital har varit snabbare än dehistoriska avskrivningstakter som antas, vilket är sannolikt särskilt underlågkonjunkturer. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar var kapital-stockens storlek 1992 ca 370 miljarder kr. i 1985 års prisnivå. Ett annatsätt att beräkna kapitalstockens storlek är att utgå från att kapitalkvotenvid fullt kapacitetsutnyttjande borde vara ungefär oförändrad över tiden.1988 var kapitalkvoten vid fullt kapacitetsutnyttjande 1,5. För att fåsamma relation 1992 hade det bara krävts en kapitalstock på ca 345miljarder kr.

Jämförelsen indikerar att ca 7% av industrins produktionskapital kanha försvunnit på grund av en snabbare utslagning. Det skulle då krävasinvesteringar för ca 25 miljarder kr. i 1985 års prisnivå eller ca 30miljarder kr. i 1992 års penningvärde för att ersätta det industrikapitalsom har slagits ut under lågkonjunkturen. Detta belopp ligger alltsåutöver de investeringar som krävs för att upprätthålla den nuvarandekapitalstockens storlek.

Investeringar av denna omfattning innebär betydande resursanspråk. 30miljarder kr. motsvarar ca 2% av BNP. Under 1980-talet växte BNP medi genomsnitt 2% per år. De resurser som krävs för investeringar på 30miljarder kr. motsvarar därför den genomsnittliga produktionstillväxteni hela ekonomin under ett år på 1980-talet.

160¶Industrins investeringsbehov under 1990-talet Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

När industrins investeringsbehov ska bedömas spelar det stor roll vilkaantaganden som görs om utrymmet för produktionsökningar med denbefintliga kapitalstocken. Ett fallande kapacitetsutnyttjande skapar enproduktionspotential, som sedan ger utrymme för en snabb produk-tionsökning när industriproduktionen återhämtar sig. Efter en tid når dockallt fler företag sitt kapacitetstak och ytterligare produktionsökningarkräver investeringar.

En rimlig uppskattning är att industriproduktionen med dagens kapital-stock kan öka ca 8% från 1992 års nivå. Enligt Konjunkturinstitutetsberäkningar ökade kapitalstocken med 8% mellan 1988 och 1992.Samtidigt minskade produktionen med drygt 7%. Under lågkonjunkturenhar därför kapitalkvoten ökat från 1,7 till 2,0 (tabell 13:3). Enligtdiskussionen ovan är det dock troligt att kapitalstockens storlek äröverskattad. Den alternativa kalkylen tydde på en kapitalstock runt 345miljarder kr. 1992, vilket ger en kapitalkvot på drygt 1,8. Antar mansedan att den långsiktiga nivån på kapitalkvoten bör vara ca 1,7, som denvar under slutet av 1980-talet, borde industriproduktionen kunna öka medca 8% till drygt 200 miljarder kr. med dagens kapitalstock.

Behovet av investeringar vid en given tidpunkt kan indelas i tvåkomponenter. En komponent behövs för att underhålla den befintligakapitalstocken, dvs. för att ersätta det kapital som förslits varje år. Denandra komponenten behövs för att anpassa kapitalstocken till förändringari industriproduktionen. Skulle industriproduktionen under 1990-taletstagnera vid 1992 års nivå blir denna komponent negativ, eftersomkapitalstocken i utgångsläget beräknas ge utrymme för en produktionsnivåsom är ca 8% högre än 1992 års nivå. På samma sätt skulle en produk-tionsökning med 8% innebära att denna komponent blir oförändrad, dvs.det skulle inte fordras investeringar utöver de som krävs för att under-hålla den befintliga kapitalstocken.

Om vi antar att den faktiska kapitalstocken idag har ett värde av 425miljarder kr. (345 miljarder kr. i 1985 års prisnivå) och att förslitningentorde motsvara ca 8% per år, vilket är den förslitningstakt Kon-junkturinstitutet använder sig av, krävs det investeringar till ett värde avca 34 miljarder kr. per år för att underhålla den nuvarande kapitalstocken(tabell 13:4).

Ökar produktionen med 20% fram till 1998 måste kapitalstocken växa.Det innebär ett investeringsbehov på ca 9 miljarder kr. per år för attanpassa kapitalstocken till den högre nivån. Det totala in-vesteringsbehovet blir då ca 43 miljarder kr. per år mellan 1992 och1998. Sammanlagt krävs investeringar i industrin för ca 260 miljarder kr.fram till 1998. Beräknat på samma sätt skulle en produktionsökning med30% förutsätta investeringar för ca 300 miljarder kr. fram till 1998.

161 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 13:4 Investeringsbehovet i industrin vid olika nivåer på industriproduktionen

1992 års priser. Miljarder kr.

Årligt investeringsbehov om industri-produktionen 1998 överstiger nivån 1992 med:

0%

10%

20%

30%

40%

Nödvändiga investeringarför att underhålla1992 års kapitalstock

31,5

34¶Investeringar för att anpassakapitalstocken till den nyaproduktionsnivån

-4,5

24¶Summa årligt investeringsbehovmellan 1992 och 1998

58¶Summa årligt investeringsbehovi procent av 1992 års BNP

1,9

2,5

3,0

3,6

4,1

Källa: Finansdepartementet.

I huvudkalkylen i kapitel 12 beräknas industrins investeringar till igenomsnitt ca 50 miljarder kr. per år i 1992 års priser mellan 1992 och1998. Det innebär sammanlagt investeringar för ca 300 miljarder kr. Ikalkylen ökar industrins produktion med 30% mellan 1992 och 1998,vilket är i överensstämmelse med uppskattningarna av investerings-behovet i detta kapitel (tabell 13:4). Prognosen innebär att den industri-kapacitet som tidigare slagits ut under lågkonjunkturen mer än välåterskapas. Investeringsbehovet hade blivit ca fem miljarder kr. mindreper år (1992-års penningvärde) om inte industrikapacitet slagits ut enligtden tidigare redovisade beräkningen.

Behovet av kapital för nyinvesteringar

På medellång sikt väntas den internationella konjunkturen återhämta sig,världsmarknadstillväxten bli gynnsammare och svensk export öka starkt.Industrins konkurrenskraft har förbättrats markant, både till följd avkronans depreciering och andra faktorer som arbetsgivaravgiftssänkningenoch en snabbare produktivitetstillväxt än i konkurrentländerna. Därmedgynnas en expansion inom K-sektom. Lönsamheten inom sektorn bedömsöka kraftigt då företagen antas utnyttja en stor del av utrymmet somdeprecieringen av kronan ger för prisökningar och en förbättring avvinstmarginalerna.

I den kalkyl som presenteras i kapitel 12 ökar vinstema snabbt i deicke-finansiella företagen mellan 1991 och 1993, för att sedan stabiliserasig på en jämn och hög nivå. Vinstnivån, mätt som bruttovinstens andelav förädlingsvärdet i de icke-finansiella företagen, blir fr.o.m. 1993högre än någon gång tidigare under de senaste decennierna. Vinstema idet svenska näringslivet har enligt OECD:s uppgifter sedan 1970 varit

lägre än för OECD-området i genomsnitt (tabell 13:5). Statistiken är Prop. 1992/93:150emellertid mycket osäker. Den stora skillnaden i vinstnivå mellan Sverige Bilaga 1.1och OECD kan ändå ses som en indikator på att lönsamheten varit lägrei Sverige än i OECD. Kapitalets ökade rörlighet mellan länderna innebäratt detta inte längre är hållbart. För att det skall vara attraktivt attinvestera i Sverige krävs nu att den förväntade avkastningen är lika högsom i utlandet. Investeringarna riktas annars mot andra länder ochdärmed permanentas de senaste årens nedgång i produktionen.

Tabell 13:5 Avkastning på arbetande kapital i näringslivetProcent

1970-1980

1980-1990

Sverige

9,1

10,6

OECD

14,9

15,2

Källa: Industriförbundet (1992), Det ekonomiska läget - industrikrisen i Sverige.

Ett bestående positivt finansiellt sparande i de icke-finansiella företagentyder på att graden av egenfinansierade investeringar blir högt, omhuvudkalkylen förverkligas. Den goda vinstnivån och fallande bostadsin-vesteringar fram till 1996 medför att det finansiella sparandet förblirpositivt även när industrins investeringar börjar att växa. För industri-företagen ökar investeringarna från 34 miljarder kr. 1992 till 64 miljarderkr. 1998 i 1992 års penningvärde, dvs. nästan en dubblering. Investe-ringarna som andel av industrins förädlingsvärde ökar långsammare(diagram 13:9). Investeringsandelens ökningstakt ter sig rimlig motbakgrund av den höga vinstnivån.

Diagram 13:9 Industrins bruttoinvesteringar 1980-1998

Andel av industrin förädlingsvärde i löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1

163¶Slutsatsen av denna genomgång är att en investeringsökning av den Prop. 1992/93:150omfattning som är nödvändig för en balanserad utveckling av svensk Bilaga 1.1ekonomi under 1990-talet bör vara möjlig att uppnå. Utvecklingen avefterfrågan, kapacitetsutnyttjande och vinster inom K-sektom tyder pådetta. En förutsättning är dock att banker och andra kreditgivare inte fören så restriktiv utlåningspolitik att den externa kreditförsörjningenhämmas.

En uppbyggnad av kapitalstocken är dock inte enbart en fråga omkvantitet utan också om kvalitet. Under så kort tid som fram till 1998hinner ingen omfattande strukturomvandling ske inom industrin. Det äri allt väsentligt de befintliga företagen som måste svara för nyinveste-ringar och varianter på redan existerande produkter som ska tillgodoseden internationella och inhemska efterfrågan. Detta ställer stora krav påindustrins flexibilitet och expansionsförmåga.

164¶Starkare draghjälp från omvärlden än vad som ligger till grund förhuvudkalkylen är en extern faktor som kan innebära att utvecklingen blirgynnsammare än beräknat. Det ligger dock utanför den ekonomiskapolitikens kontroll.

Det finns emellertid också en rad inhemska och därmed påverkbarafaktorer som kan motivera en mer positiv bedömning av den framtidautvecklingen. Prognoser och scenarier tenderar att bli präglade av deförhållanden som råder när de görs. Det leder ofta till att förändrings-kraften i ekonomin underskattas. Erfarenheten visar att såväl nedgångarsom uppgångar i ekonomin blivit kraftigare än förväntat. Osäkerhetenkring den svenska ekonomins förmåga till återhämtning är särskilt stormed hänsyn till att förutsättningarna i viktiga avseende förändrats tillföljd av den dramatiska förändringen av industrins konkurrenskraft, enökad integration med omvärlden och en rad reformer som syftat till attförbättra ekonomins funktionssätt.

14.1¶Svensk export kan öka snabbare än beräknat

Huvudkalkylen bygger på en ganska försiktig bedömning av marknadsan-delsutvecklingen för svensk export under prognosperioden 1993-1998. Enalternativ och mer gynnsam utvecklingsväg kan vara möjlig. Företagenkan komma att sänka relativpriserna ytterligare de närmaste åren. Ex-porten kan därmed få en extra skjuts när den internationella efterfråganåter tar fart.

Industrins konkurrenskraft har nu avsevärt förbättrats till följd avdeprecieringen av kronan, sänkningen av arbetsgivaravgifterna i januari1993 och en starkare produktivitetstillväxt inom industrin än i kon-kurrentländerna. Deprecieringen i förhållande till ecun uppgick i slutetav mars till ca 20 % sedan kronans knytning till ecun släpptes. Deprecie-ringen kan jämföras med den sammanlagda devalveringen av kronan åren

1981 och 1982, som uppgick till ca 25%.

Industrins internationella konkurrenskraft förbättras emellertid merunder prognosperioden 1993-1994 än i samband med devalveringarna ibörjan av 1980-talet. Det beror på att lönekostnaderna, men framför alltproduktiviteten inom industrin utvecklar sig gynnsammare relativtkonkurrentländerna jämfört med den tidigare perioden.

I förhållande till Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer inom OECDberäknas industrins arbetskostnad per producerad enhet minska medomkring 23% åren 1993-1994. I samband med devalveringarna 1981 och

1982 föll industrins relativa enhetsarbetskostnader med sammanlagt drygt21 %, räknat på årsgenomsnitt. Det innebär att det relativa kostnadslägetblir lägre 1993-1994 än 1983.

Förbättringen i industrins konkurrenskraft kan delas in i delkomponen-terna relativ lönekostnad, produktivitet samt effektiv växelkurs. Avkonkurrenskraftsförbättringens storlek perioden 1993-1994 på totalt ca23% bidrar den effektiva växelkursutvecklingen med hela 17 procenten-heter. Det näst största bidraget kommer från den relativa produk-

tivitetstillväxten med 4,6 procentenheter. Den relativa lönekostnaden Prop. 1992/93:150bidrar därmed i mindre utsträckning, se diagram 14:1 (en ökning i Bilaga 1.1diagrammet motsvarar en förbättring i relativ enhetsarbetskostnad).

Motsvarande uppdelning för perioden 1982-1983 visar att bidraget frånväxelkursutvecklingen då var dominerande och bidrog med 20,7procentenheter av den totala konkurrenskraftsökningen med drygt 21%.

Strax efter devalveringen 1981 sänkte företagen relativpriset förexporten av bearbetade varor med 8%. Därefter höjdes relativprisetsuccessivt och tredje kvartalet 1982 återstod drygt hälften av denursprungliga sänkningen. Det innebär att knappt hälften av 1981 årsdevalvering utnyttjades till en relativprissänkning. Relativpriset sjönkytterligare med nästan 11% fjärde kvartalet 1982, dvs. med drygt 2/3 avde 16% som devalveringen i oktober 1982 uppgick till. Därpå följde trekvartal med relativprishöjningar. Relativprissänkningen efter 1982 årsdevalvering stannade därmed vid lite över hälften av devalveringsutrym-met. De svenska relativa exportpriserna för bearbetade varor var förhelåret 1981 i genomsnitt oförändrade, föll 1982 med 5% och med drygt3 1/2% 1983. År 1984 steg åter relativpriset. Den sammantagna rela-tivprissänkningen i samband med de två devalveringarna begränsadessålunda till drygt 8 %.

Diagram 14:1 Relativ ULC uppdelad på delkomponenter

%

Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet

Relativprissänkningen åren 1993-1994 har i huvudkalkylen beräknatstill 10 1/2%. För perioden närmast därefter 1995-1998 antas oförändraderelativpriser, trots att kronan från och med 1995 antas apprecieras kon-kurrentvägt med 1,5% per år. (Rent tekniskt antas-växelkurserna igenomsnitt för mars ligga kvar t.o.m. 1994. Därefter antas kronan appre-cieras mot konkurrentvalutoma med 1,5% per år). Mätt i nationella

valutor antas således de svenska priserna öka något långsammare än ikonkurrentländerna under kalkylperioden.

Relativprissänkningen 1993-1994 antas leda till att marknadsandelen förbearbetade varor till 14 OECD-länder växer med totalt 14% under helaprognosperioden fram till 1998. Det innebär att mer än hälften av densammanlagda andelsförlusten under perioden 1984-1992 på drygt 22%återtas.

Företagens prisbeteende antas alltså skilja sig från perioden i början av1980-talet, eftersom relativpriset hålls oförändrat på medellång sikt.Under perioden 1984-1989 steg relativpriset däremot med i genomsnittdrygt 2 % per år. Företagen beräknas i år ta ut något mindre än hälftenav utrymmet som kronans depreciering ger till en relativprissänkning(sedan de ökade kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort).Den återstående delen används till en marginalförstärkning. Orsaken tilldetta baseras på efterfrågeläget. Då det råder överkapacitet och fallandeinternationell efterfrågan för viktiga exportvaror anses en relativpris-sänkning ge mindre effekter på marknadsandelar och exportvolym.Därför väljer företagen att ta ut en större andel i en marginalförbättring.Förhoppningen är att den kraftiga vinstförstärkningen lämnar utrymmeför fortsatta marknadsandelsvinster, antingen genom ytterligare relativ-prissänkningar längre fram eller annan typ av konkurrenskraftsför-bättring, som t.ex. investeringar i produktutveckling, service, marknads-föring etc. Antagandet om oförändrade relativpriser under 1995-1998 ärföljaktligen försiktigt och naturligtvis mycket osäkert.

Mot bakgrund av den relativt kraftiga marginalförstärkning som liggeri prognosen kan det firmas utrymme för ytterligare relativprissänkningarefter 1994, då den internationella efterfrågan återhämtat sig. En relativ-prissänkning kan då ge större effekt på exportvolymen än i början avprognosperioden. Industrins andelsvinster på exportmarknaden skulle i såfall bli ännu högre än beräknat enligt huvudkalkylen. Om vi istället antaratt relativpriset för exporten av bearbetade varor faller med en procentper år under 1995-1998 skulle exporten öka drygt 5% snabbare underperioden jämfört med huvudkalkylen. Därmed skulle industrin så gottsom återta de tidigare andelsförlusterna på OECD-marknaden. Mark-nadsandelen skulle alltså växa med totalt 20% under 1993-1998 mot 14%enligt huvudkalkylen.

I denna alternativa beräkning antas samma marknadstillväxt som ihuvudkalkylen. Exporten kan dock komma att växa ännu snabbare ommarknadstillväxten blir gynnsammare än beräknat. Importtillväxten förbearbetade varor på OECD-marknaden har beräknats uppgå till totalt33% för prognosperioden 1993-1998. Det är en relativt svag ökningjämfört med tidigare uppgångsfaser i den internationella konjunkturen.Motsvarande tillväxt under högkonjunkturen 1983-1988 var nästandubbelt så stor och uppgick till 60%.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

167 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

Tabell 14:1 Exportmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export avbearbetade varor till 14 OECD-länder

Procentuell förändring

1998 Exportmarknadstillväxt

1,5

4,4

6,0

6,2

5,8

5,6

Relativpris

-10,0

-0,6

0,0

0,0

0,0

0,0

Marknadsandel, volym

3,0

7,6

1,9

0,9

0,0

0,0

Exportvolym

4,5

12,3

8,0

7,2

5,8

5,6

Alternativ beräkning:

Exportmarknadstillväxt

1,5

4,4

6,0

6,2

5,8

5,6

Relativpris

-10,0

-0,6

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Marknadsandel

3,0

7,6

2,4

2,2

1,8

1,8

Exportvolym

4,5

12,3

8,5

8,5

7,7

7,5

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen avbearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar sommottagare av svensk export av bearbetade varor.

Källa: Finansdepartementet.

Att ökningstakten nu antas bli lägre förklaras bl.a. av att OECD-länder, som t.ex. Japan, Tyskland, Belgien och Nederländerna, liggersent i konjunkturcykeln. Detta påverkar de länder som är starkt beroendeav export till dessa marknader. Den internationella lågkonjunkturenväntas därmed bli mer utdragen. Problemen med den höga skuldsätt-ningen, både inom offentlig och privat sektor, kommer sannolikt finnaskvar på medellång sikt och hämma konsumtion och investeringar. Storastatliga budgetunderskott i flera länder utgör en restriktion för finanspol-itiken, då den ekonomiska politiken inriktas på offentliga besparingar föratt minska underskotten. Det finns även en skillnad i efterfrågesamman-sättning de närmaste åren jämfört med 1980-talet. Ett exempel är efter-frågan på bilar, som kan väntas bli svagare, åtminstone inledningsvis,jämfört med uppgången på 1980-talet.

Det kan emellertid inte uteslutas att uppsvinget i världsekonomin får enmer "normal" karaktär än beräknat. Om skuldkonsolideringen i deanglosaxiska och de nordiska länderna snart är avklarad och omrealräntorna i Europa snabbt faller, skapas gynnsamma tillväxtförutsätt-ningar. Den positiva utväxlingen på den svenska ekonomin av ett sådantförlopp kan bli mycket stor med tanke på industrins starka konkurrens-situation och den i utgångsläget omfattande outnyttjade produk-tionskapaciteten.

14.2¶Strukturreformer kan ge högre tillväxt

Ekonomins institutionella villkor, dvs. lagstiftning och avtal m.m. spelaren viktig roll för förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och hur snabbtekonomins struktur anpassas till förändringar i efterfrågan och priser.Under lång tid har ekonomer riktat kritik mot olika slags regleringar och

mot skattesystemet för att dessa hämmat ekonomins anpassnings- ochtillväxtförmåga. Under de senaste åren har det dock skett betydandeförändringar av de institutionella förhållandena och ytterligare reformerhar beslutats eller aviserats. Dessa förändringar bör, åtminstone på sikt,ha stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen och deras effekt underkalkylperioden kan ha underskattats.

Potentiell och faktiskt tillväxt

Kalkylen i huvudalternativet innebär att BNP-tillväxten blir ca 3 % per årunder perioden 1994-1998. Jämfört med de senaste två decennierna är deten förhållandevis hög tillväxt. Men det är i nivå med genomsnittet förperioden 1950-1990. Det är också i nivå med prognosen för BNP-tillväxten i OECD-området.

Kalkylen bygger på förutsättningen att den underliggande ellerpotentiella BNP-tillväxten, dvs. den långsiktiga tillväxt som är möjlig attuppnå om resurserna utnyttjas fullt ut, uppgår till ca 2% per år. Denmycket svaga utvecklingen de senaste åren, med ett BNP-fall på nära 51/2% under perioden 1990-93, har skapat ett relativt stort gap mellanpotentiell och faktisk produktion. Detta gap ger utrymme för en snabbaretillväxttakt än den potentiella. Huvudalternativet bygger på att halva dettagap kommer att hämtas in under kalkylperioden.

Den ekonomiska tillväxten kan i huvudalternativet ha underskattats itvå olika avseenden. Dels finns förutsättningar att den potentiellatillväxten blir högre än vad som antagits. Dels kan det ske en snabbareåterhämtning inom ramen för den antagna potentiella tillväxten.

Det finns ett samspel mellan faktisk och potentiell BNP-tillväxt. Justörre gapet är mellan den faktiska produktionen och den som är möjligatt uppnå, desto starkare är rimligen drivkrafterna för en produk-tionstillväxt eftersom kostnaden att öka produktionen då är låga. Medhögre potentiell tillväxt ges också ett större utrymme för efterfrågeökningutan att detta leder till inflationstendenser. Det är därför rimligt att räknamed att om den potentiella BNP-tillväxten underskattats innebär det ocksåen underskattning av den faktiska tillväxten.

Under de senaste åren har ett viktigt mål för den ekonomiska politikenvarit att på olika sätt stärka ekonomins anpassningsförmåga och förbättradess funktionssätt. Det har genomförts och planeras att genomföras enrad åtgärder som har det primära syftet att stärka förutsättningarna förekonomisk tillväxt. Dessa förändringar har beaktats i huvudkalkylen.Men effekterna är svårbedömda och betydelsen av reformerna kan haunderskattats.

Dessa reformer kan innebära att den svenska ekonomin kommer attvisa sig ha en bättre konkurrenskraft och förmåga till anpassning än vadsom ligger bakom huvudscenariets kalkyler. Men det är främst effekternapå den långsiktiga potentiella tillväxten som, till följd av att reformernager nya förutsättningar, kan ha underskattats.

Under perioden 1950-1975 ökade BNP med i genomsnitt över 3 1/2%per år. Den genomsnittliga tillväxten har under perioden efter 1975, då

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

tillväxttakten varit lägre i de flesta industriländer, har uppgått till 1,7 %per år. Inom t.ex. EG-området har den varit ca 2 1/2% per år undersamma period. Mot den bakgrunden är en långsiktig tillväxt på 2% ettrelativt försiktigt antagande. Om svensk ekonomi till följd av de reformersom genomförts och planeras i framtiden kommer att fungera bättre äntidigare borde det därför finnas förutsättningar för en högre potentielltillväxt.

Om den potentiella tillväxten istället för antagna 2 % skulle uppgå till2 1/2% per år räknat från 1991 innebär detta, givet att halva gapetgentemot potentiell produktion kan hämtas in, att tillväxten underperioden 1994-1998 kan uppgå till ca 4% per år.

Strukturella reformer

I politiska reformer har hänsynen till samhällsekonomin traditionellt variten restriktion på vilken omfattning och inriktning reformerna kunnat få.Under de senaste åren har emellertid genomförts och aviserats en radreformer där samhällsekonomiska överväganden varit en viktig utgångs-punkt och ett huvudsyfte varit att förbättra ekonomins funktionssätt.Genom att stimulera arbete, sparande och investeringar och att genombättre fungerande marknader effektivisera allokeringen av resurser, skulledet skapas förutsättningar för en högre tillväxt. Flera av dessa reformerhar effekt redan nu eller kommer att få effekt under kalkylperioden.

Skattereformen 1990-91 innebar en omfattande omläggning av beskatt-ningen. Den innehöll två huvudsakliga element, dels breddades skat-tebaserna och i gengäld sänktes skattesatserna, dels gjordes beskattningenmer likformig mellan olika slags inkomster, konsumtion och investe-ringar.

Skattereformen innebar en påtaglig förbättring av de ekonomiskaincitamenten för arbete. Ersättningen efter skatt för ytterligare arbets-insatser ökade relativt sett mycket kraftigt. Detta skedde med ett i stortsett oförändrat totalt skatteuttag på hushållens inkomster, varför denarbetsstimulerande effekten renodlades. Dessa förändringar i beskatt-ningen av arbetsinkomster har potentiellt mycket stora effekter påarbetsutbudet. Studier i anslutning till reformen tydde på att arbetsutbudetpå lång sikt skulle stiga med ca 5% till följd av reformen. (Detta enbartreformeffektema, andra faktorer kan verka i motsatt riktning.)

Den positiva effekten på arbetsutbudet har helt dolts av lågkonjunk-turen. Den svaga efterfrågan på arbetskraft har hållit tillbaka arbetsut-budet, som istället minskat med drygt 3% sedan 1990. Med den fortsatthöga arbetslösheten i huvudkalkylen sker det en relativt måttlig ökningav arbetsutbudet under resten av 1990-talet, en uppgång med drygt 11/2% räknat i arbetstimmar fram till 1998. Om effekterna av skattere-formen är korrekt bedömda kommer det under 1990-talet således attfinnas ett stort potentiellt arbetsutbud. Detta har betydelse för denekonomiska tillväxten. Även om det sker en viss permanentning avarbetslösheten (hysteresis-effekt) finns det likväl en potential för snabbsysselsättningstillväxt. Därmed hålls också inflationstendenserna tillbaka.

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

170¶Det finns ur arbetsmarknadssynvinkel utrymme för en snabb efterfråge- Prop. 1992/93:150tillväxt. Bilaga 1.1

Skattereformen innebar också stora förändringar i företagsbeskattningensom bl.a. innebar att intern och extern finansiering fick mer likartadeskattevillkor och att skattesystemets snedvridande effekter mellan olikatyper av investeringar reducerades. Även efter skattereformen hargenomförts en rad ytterligare skattesänkningar med syfte att minskaskattebelastningen för företagande, bl.a. har förmögenhetsskatten påarbetande kapital slopats. De ekonomiska effekterna av reformeradföretagsbeskattning är mycket svåra att bedöma. Det kan dock konsta-teras att beskattningen på investeringar i Sverige nu är lägre än i mångaandra länder. I takt med att den internationella integrationen på kapital-marknaden vidareutvecklas kan detta få en stor betydelse för den svenskainvesteringsutvecklingen.

Konkurrens förbättrar tillväxtförutsättningama på flera olika sätt. Fördet första innebär konkurrens att pris- och marknadsmekanismen fårstörre genomslag och därmed en mer effektiv resursallokering iekonomin. För det andra pressar konkurrens till en effektivare resurs-användning. Resurser frigörs som kan komma till användning på annathåll. För det tredje leder konkurrens till förnyelse genom att kraven påanpassning till konsumenten och att ta tillvara innovationer skärps.

Förutsättningarna för större konkurrens har förbättrats i flera avseen-den. Ett flertal marknader har eller kommer att avregleras och därmedöppnas för konkurrens. Det gäller t.ex. flyget, post- och telekom-munikationer och elmarknaden. Konkurrenslagstiftningen skärps i ochmed den nya konkurrenslagen som införs från 1 juli 1993. Den innebärbl.a. att flera konkurrenshämmande åtgärder blir direkt förbjudna. EES-avtalet kommer att medföra att en större del av ekonomin öppnas förinternationell konkurrens. Formerna för offentlig upphandling förändras,så att denna i ökad utsträckning måste ske i konkurrens.

De kortsiktiga effekterna av ökad konkurrens är svårbedömda, eftersomeffektiviseringen till viss del uppvägs av en utslagning och omstrukture-ring. På längre sikt är effekterna entydigt positiva. Studier bl.a. förproduktivitetsdelegationen visade att marknader som är utsatta för höggrad av konkurrens har en påtagligt högre produktivitetstillväxt än merskyddade marknader.

Investeringarna i infrastruktur har reducerats under det senastedecenniet. Den andel av BNP som sätts av till investeringar i främstkommunikationer har varit nästan hälften så stor som i andra länder. Eneffektiv infrastruktur innebär lägre transportkostnader, vilket i sin turmöjliggör att utnyttja skalfördelar och kompensera för Sveriges naturligalägesnackdelar. Infrastrukturinvesteringar tenderar också att stimuleratill innovationer.

I en proposition till riksdagen har regeringen föreslagit ett omfattandeprogram för infrastrukturinvesteringar under resterande del av 1990-talet. Detta kan komma att få både direkta och indirekta tillväxtstimule-rande effekter.

171¶Socialförsäkringarna har förändrats i viktiga avseenden och är föremål Prop. 1992/93:150för fortsatt översyn. Den allmänna inriktningen på dessa reformer är att Bilaga 1.1ersättningsnivåerna reduceras och sambandet mellan socialförsäkringsav-gifter och förmåner stärks. Det ger ökade incitament för arbete.Skatteinnehållet i avgiften reduceras och därmed också skattekilen förarbetsinkomster. Det ekonomiska utfallet av arbete förbättras jämfört medersättning från försäkringen.

Reformeringen av socialförsäkringarna är också en viktig del isaneringen av statsfinanserna. Så länge det råder osäkerhet huruvida denlångsiktiga budgetutvecklingen är under kontroll påverkar detta ränte-nivån och därmed investeringarna. Nedskärningar inom socialförsäk-ringarna bidrar till att öka förtroendet för den svenska valutan ochmöjliggör en lägre räntenivå. Ett ökat företroende i detta avseende förden svenska ekonomin kan därför ses som ett bidrag till en högrepotentiell tillväxt genom att skapa ett bättre investeringsklimat. Ihuvudkalkylen är nu beslutade förändringar beaktade, liksom aviseradebesparingar. Fortsatta reformer av pensionssystem, sjuk- och föräldraför-säkring kan dock innebära att det långsiktiga strukturella budgetunder-skottet reduceras mer än vad kalkylen indikerar och därmed bidrar till attytterligare stärka förtroendet för den svenska ekonomin.

Hur reformerna verkar på lång sikt återstår att se, men de skapar enpotential för högre tillväxt. Hur stor denna är går inte att säga. Omanalysen av och kritiken mot tidigare regleringar, skattesystem m.m. varkorrekt kan den potentialen vara mycket stor. De mycket kraftiga, ochofta underskattade, anpassningseffekterna av reformerna som nu visar sigtyder på att ekonomiska faktorer spelar en stor roll för hushållens ochföretagens beslutsfattande. De förhållandevis kraftiga förändringar somskett av de ekonomiska förutsättningarna bör därför på sikt ha storbetydelse för tillväxten. Osäkerheten gäller främst om dessa effekterhinner påverka utvecklingen under 1990-talet.

17?

Innehåll

Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1

1 Inledning

1.1¶Utveckling 1993-1994

1:2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perpektiv

2¶Internationell utveckling

2.1¶Sammanfattande översikt

2.2¶Länderöversikter

3¶Utrikeshandel

3:1 Export och import

3:2 Bytesbalans

4 Industri

4.1¶Produktion och konkurrenskraft

4.2¶Lönsamhet

5¶Näringslivets tjänster

6¶Arbetsmarknad

6.1¶Sysselsättning

6.2¶Utbud av arbetskraft