RÅ 1995:68

Kammarrätten i Sundsvall

Å.L. ansökte hos Centrala studiestödsnämnden (CSN) om avskrivning av såväl studiemedel som studielån. Hon uppgav att hon på grund av skada i samband med sina musikstudier inte kunde utnyttja sin violinistutbildning i arbetslivet.

CSN avslog den 26 mars 1993 Å.L:s ansökningar enär inga synnerliga skäl och inte heller någon merskuldsättning ansågs föreligga.

Å.L. överklagade och vidhöll sin ansökan.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (1993-09-27, Wennerström, Pettersen, referent, Norling) yttrade: Såsom CSN angivit krävs för avskrivning av studiemedel och studielån att synnerliga skäl är för handen. Av förarbetena till studiestödslagen (prop. 1974:184 s. 10) framgår att avskrivning enligt bestämmelser som numera motsvarar 8 kap. 60 § tredje stycket studiestödslagen, i lagens före den 1 januari 1989 tillämpliga lydelse, kunde medges i sällsynta undantagsfall, t.ex. om omyndig uppburit studiemedel som kommit annan än honom till nytta. I förarbetena till 8 kap. 12 § studiestödslagen i dess ändrade lydelse (prop. 1987/88:116 s. 50) anfördes följande. Avskrivning bör också kunna ske i det fall en studerande under sin studietid fått en skada eller sjukdom, som uppenbarligen hindrar att utbildningen fullföljs, eller att utbildningen utnyttjas i arbetslivet. Den studerande kan i sådant fall tvingas till skuldsättning för en kompletterande utbildning, vilket kan motivera att en del av den totala skulden skrivs av. Ett annat skäl för avskrivning kan vara att den studerande har blivit utsatt för brottslig handling och därför inte har kunnat utnyttja de beviljade studiemedlen. - I Å.L:s fall har någon merskuldsättning för kompletterande utbildning ännu inte uppkommit. Inte heller i övrigt är omständigheterna sådana att synnerliga skäl för avskrivning föreligger. Å.L:s överklagande skall därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Å.L. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades, varvid förordnades att CSN skulle avge yttrande i målet.

CSN avstyrkte bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (1995-10-10, Björne, Tottie, Sjöberg, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller avskrivning av dels återbetalningspliktiga studiemedel med tillämpning av 8 kap. 60 § studiestödslagen enligt dess lydelse i SFS 1987:303 dels studielån med tillämpning av 8 kap. 12 § studiestödslagen i dess lydelse enligt SFS 1988:877. Enligt båda lagrummen krävs att synnerliga skäl föreligger. Innebörden av uttrycket synnerliga skäl belyses endast kortfattat i lagmotiven. Sålunda anförs beträffande studiemedel avseende 1988 och tidigare att avskrivning kan medges i sällsynta undantagsfall t.ex. om omyndig uppburit studiemedel som kommit annan än honom till nytta (prop. 1974:184 s. 10). I fråga om studielån uttalas bl.a. att en studerande som under sin studietid fått en skada eller en sjukdom, som uppenbarligen hindrar att utbildningen fullföljs eller att utbildningen utnyttjas i arbetslivet, kan tvingas till skuldsättning för en kompletterande utbildning vilket kan motivera att en del av den totala skulden skrivs av (prop. 1987/88:116 s. 50). I praxis har beträffande studiemedel avskrivning medgivits före år 1989 av regeringen och därefter av CSN när en person av medicinska skäl tvingats sluta viss utbildning utan möjlighet att använda den för sin försörjning. Studiestödsskuld har avskrivits av CSN i åtskilliga fall med belopp motsvarande merskuldsättning för ytterligare utbildning. I enstaka fall har avskrivning medgivits även utan att merskuldsättning skett. CSN har i ett i målet avgivet yttrande uttalat att nämnden vid prövning av ärenden om avskrivning på grund av synnerliga skäl alltid gör en samlad bedömning av situationen och att dess praxis är mycket restriktiv.

Beträffande Å.L:s förhållanden är bl.a. följande upplyst i målet. Hon är född år 1966 och påbörjade violinstudier vid åtta års ålder. Tre gånger fick hon stipendium från I. och G.L:s stiftelse vilket årligen delas ut till de tolv mest lovande unga violinisterna i landet. Vid 15 års ålder antogs hon till musikhögskolans musikerlinje där hon tog examen 1986. Därefter antogs hon som elev i solistklassen vid musikkonservatoriet i Köpenhamn med debutkonserten planerad till våren 1988. Efter det första studieåret började hon emellertid få smärtor i vänster axel och arm som var så ihållande och kraftiga att violinspel var omöjligt. Hon gjorde därför ett års studieuppehåll och påbörjade efter sjukskrivning september 1987 läkarbehandling mot smärtorna. Hon uppbar härvid socialbidrag. Hennes läkare var övertygad om att besvären skulle kunna övervinnas med riktig behandling. På inrådan av läkare genomgick hon omfattande och långvarig behandling av naprapat och sjukgymnast. Hon prövade också rörelseterapi enligt den s.k. Alexandertekniken i Köpenhamn. Hennes smärtor vid violinspel minskade under våren och sommaren 1989 och hon återupptog sina studier vid konservatoriet i Köpenhamn på hösten samma år. I februari 1990 återkom emellertid smärtorna och hon fick ånyo avbryta studierna. Hon genomgick nya medicinska undersökningar och ytterligare behandling av sjukgymnaster i Sverige och utomlands. Den behandlande läkaren ansåg då fortfarande att hennes besvär kunde botas. Då hennes besvär likväl inte gick tillbaka konsulterade hon i november 1991 en specialist i neurologi och fick därvid diagnosen focal spastisk dystoni och beskedet att en yrkesutövning som violinist inte var möjlig för henne. Hon beslöt därvid att helt ändra yrkesinriktning och i stället efter gymnasiestudier vid Komvux påbörja en högskoleutbildning på två terminer avseende reklam och marknadsföring. Utbildningen kostar 29 000 kr som hon betalar med sparade medel eftersom hon redan uppburit studiestöd under 12 terminer och ytterligare studiestöd kan erhållas endast om särskilda skäl föreligger. - Å.L. gör i målet gällande att hon på grund av sjukdomen focal spastisk dystoni inte kan utöva yrket som violinist och att hennes musikutbildning inte heller ger henne möjlighet till annan yrkesutövning inom musikområdet. Sålunda är hon inte pedagogiskt eller musikadministrativt utbildad och har inte läst musikteori. Hon kan därför inte bli musiklärare eller liknande. Inte heller kan hon bli musikforskare eftersom hon saknar grundutbildning på detta område. Hon åberopar intyg av rektorn för musikhögskolan i Stockholm vari uttalas bl.a. att den av Å.L. genomgångna utbildningen inte ger någon formell behörighet till någon tjänst och att arbetsmarknaden inom yrkesområdet är stängd för henne, eftersom hon inte längre kan spela violin. Å.L. har sökt arbeten som sekreterare på Adolf Fredriks musikgymnasium och producent på Musikhögskolan utan att få tjänst.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att Å.L. under 12 terminer genomgått yrkesutbildning till violinist och därvid erhållit studiemedel med 202 793 kr avseende tiden före den 1 januari 1989 och studielån med 45 202 kr avseende tiden därefter (ingången av år 1994). Det får vidare anses framgå att hon på grund av sjukdom inte kan vara yrkesmässigt verksam som violinist och inte heller på annat sätt kan få försörjning genom sin musikerutbildning. Mot bakgrund av angivna förhållanden finner Regeringsrätten vid en samlad bedömning synnerliga skäl föreligga att medge avskrivning av hela studiemedelsskulden 202 793 kr. Beträffande studielånet på 45 202 kr gäller att Å.L:s nu påbörjade studier med ändrad yrkesinriktning inte föranlett någon merupplåning men att de i stället finansierats med sparmedel. Även i fråga om detta lån finner Regeringsrätten att omständigheterna i målet utgör synnerliga skäl för viss avskrivning. Beloppet kan skäligen bestämmas till två tredjedelar av skulden vilket ungefärligen motsvarar kostnaden för den nya utbildningen.