RÅ 1995:92

Vid bedömande av en hjälpsökandes behov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen har ett erbjudande om sysselsättning, för vilken utgått ersättning med socialbidrag och ett mindre stimulansbidrag, inte ansetts innebära att den hjälpsökandes behov kunnat tillgodoses på annat sätt.

Socialnämnden i Tyresö kommun avslog genom beslut den 28 juli 1993 en ansökan från N.G. om ekonomiskt bistånd till uppehälle enligt norm, för tiden den 14 juli - 13 augusti 1993, men medgav honom bistånd med 1 210 kr till mat och busskort för samma tid. Som skäl för beslutet angavs att N.G. inte accepterat en tillfällig sysselsättning som anvisats av kommunen som motprestation. Den anvisade sysselsättningen ingick i ett försöksprojekt som kommunen anordnat för ungdomar i åldrarna 18 t.o.m 24 år och innebar att ungdomarna skulle ges olika arbetsuppgifter, för vilka ersättning utgick med socialbidrag och ett stimulansbidrag med 25 kr varje närvarodag. I arbetsuppgifterna ingick parklek, städpatrull, målning, kafeteria, anläggning av fotbollsplan, strandrensning, vassröjning, hyllstädning, vaktmästeri, scenbygge och matlagning.

Länsrätten i Stockholms län

N.G. överklagade socialnämndens beslut och yrkade att ekonomiskt bistånd enligt norm skulle utgå.

Socialnämnden, som motsatte sig bifall till N.G:s talan, framhöll att projektet skulle ses som en arbetsmarknadsåtgärd och att det syftade till att ge ungdomarna en meningsfull sysselsättning och motverka ett passivt bidragstagande.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1993-09-23, ordförande Westrell) yttrade: Rätten till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen förutsätter att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom inkomst av arbete. Den som saknar arbete men är arbetsför anses enligt gällande rättspraxis kunna vägras bistånd om han inte söker arbete och antager anvisat arbete som är lämpligt. - N.G. har inte antagit av kommunen anvisat arbete. I målet har inte anförts eller på annat sätt framkommit något som tyder på att det sålunda anvisade arbetet inte skulle vara lämpligt. Socialnämnden har således ägt vägra N.G. bistånd i åtminstone den omfattning som skett. Besvären skall därför avslås. - Länsrätten lämnar besvären utan bifall.

N.G. överklagade och fullföljde sin talan samt anförde bl.a. att socialnämnden inte hade laglig grund att vägra ekonomiskt bistånd enligt norm.

Kammarrätten i Stockholm (1994-01-03, Rundqvist, Wijkman, Norberg, referent) yttrade: För rätt till socialbidrag enligt 6 § socialtjänstlagen krävs som regel att den enskilde står till arbetsmarknadens förfogande och antar anvisat lämpligt arbete. Däremot saknas det stöd för att den enskilde för att vara berättigad till ekonomiskt bistånd skall utföra viss motprestation i form av tillfällig sysselsättning utan avtalsenlig lön och andra förmåner som följer av ett vanligt arbete. - N.G. har såvitt utredningen visar stått till arbetsmarknadens förfogande under den aktuella perioden men har inte fått något arbete. Han har således varit i behov av ekonomiskt bistånd för sin försörjning och behovet har inte kunnat tillgodoses på något annat sätt än genom socialbidrag. Av socialnämnden har han fått visst bistånd - 1 210 kr - avsett för kostnad för mat och SL-kort men nämnden har vägrat honom fullt bistånd enligt norm för uppehälle. Länsrätten har inte ändrat socialnämndens beslut. - Kammarrätten finner att socialnämnden inte ägt att som villkor för fullt ekonomiskt bistånd kräva att N.G. skulle delta i det ifrågavarande "särskilda sommarjobbet", en sysselsättning som inte var förenad med lön eller andra sedvanliga anställningsförmåner. N.G. är berättigad till ekonomiskt bistånd som tillförsäkrar honom skälig levnadsnivå. Biståndet skall beräknas enligt den bruttonorm som rekommenderats av Socialstyrelsen, såvitt inte särskilda omständigheter talar för annat. Det har inte i målet framkommit att N.G:s arbetslöshet enbart varit av helt kortvarig natur. Inte heller i övrigt har det påvisats något förhållande som ger anledning att frångå beräkning enligt Socialstyrelsens norm. Detta innebär i N.G:s fall rätt till bistånd enligt halv s.k. sambonorm, dvs. 2 752 kr jämte medel till lokala resor. - På grund av det anförda finner kammarrätten att N.G. är berättigad till ytterligare bistånd för perioden den 14 juli - den 13 augusti 1993 med 1 897 kr. - Kammarrätten bifaller överklagandet och förpliktigar Socialnämnden i Tyresö kommun att till N.G. utge ytterligare 1 897 kr i ekonomiskt bistånd till uppehälle för tiden den 14 juli - den 13 augusti 1993.

Socialnämnden överklagade kammarrättens dom och yrkade att den skulle upphävas och att nämndens beslut skulle fastställas. Nämnden anförde bl.a. att den praktiska tillämpningen av begreppet "stå till arbetsmarknadens förfogande" borde utvidgas.

Prövningstillstånd meddelades.

Till stöd för sin talan åberopade socialnämnden ett yttrande från Svenska kommunförbundet, som angav som sin uppfattning att socialnämndens beslut var förenligt med det personliga ansvarstagande, som är en väsentlig del i socialtjänstlagen och att kammarrättens dom därför borde upphävas.

Socialstyrelsen avgav yttrande och anförde bl.a. "Det är väl känt att sysslolöshet har en rad negativa konsekvenser. Socialnämndens ambition att skapa sysselsättning är därför ett bra initiativ. Det är dock enbart ett erbjudande om sysselsättning och inte ett arbete i vanlig bemärkelse. Inte heller kan projektets innehåll jämföras med arbetsmarknadsutbildning. De krav som socialnämnden kan ställa är enbart att stå till den ordinarie arbetsmarknadens förfogande, söka sådana arbeten och att ta lämpligt anvisat arbete. Socialstyrelsen instämmer därför i kammarrättens uppfattning att det saknas lagligt stöd för att kräva en motprestation i form av tillfällig sysselsättning utan avtalsenlig lön och andra förmåner som följer av ett vanligt arbete."

Regeringsrätten (1995-10-26, Brink, Dahlman, Palm, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen förutsätter att den hjälpsökandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom inkomster av arbete.

I rättspraxis har därför bl.a. ansetts att en arbetslös i regel bör vara skyldig att söka arbete och att godta anvisat arbete om det är lämpligt. I denna skyldighet inbegrips i princip också de åtgärder i övrigt som samhället ställer till förfogande för arbetslösa t.ex. i form av arbetsmarknadsutbildning (RÅ 1986 ref. 6).

Frågan gäller nu om en ung arbetsför person också skall anses vara skyldig att ta emot ett erbjudande om att delta i ett projekt som beslutats av socialnämnden och som syftar till att förbättra den hjälpsökandes möjligheter till ett framtida arbete.

Regeringsrätten finner att en sysselsättning för vilken utgår ersättning med socialbidrag och ett mindre stimulansbidrag inte kan anses utgöra ett sådant arbete som ger den enskilde inkomster av arbete. Socialnämnden har därför inte ägt vägra N.G. socialbidrag på grund av att han inte tagit emot socialnämndens erbjudande. På grund härav och då N.G. som kammarrätten funnit är berättigad till ytterligare bistånd för perioden den 14 juli - den 13 augusti 1993 med 1 897 kr skall socialnämndens överklagande avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.

Föredraget 1995-09-19, föredragande Hagelin, målnummer 648-1994