RÅ 1996 not 130

Not 130. Överklagande av Tommy N. ang. rätt till besvär i särskild ordning samt ansökan av honom om resning avseende inkomsttaxering 1988. - Vid 1988 års taxering avvek taxeringsnämnden från Tommy N:s självdeklaration i vissa avseenden och bestämde hans taxerade inkomst till 417 116 kr mot i deklarationen upptagna 129 816 kr. I besvär som kom in till Länsrätten i Stockholms län den 29 maj 1990 yrkade Tommy N. att bli taxerad enligt deklarationen. Länsrätten avvisade besvären i beslut den 13 juni 1991, eftersom de anförts efter den ordinarie besvärstidens utgång och rätt till besvär i särskild ordning inte visats föreligga. Kammarrätten i Stockholm tog enligt beslut den 2 september 1994 inte upp Tommy N:s där anförda besvär till prövning. - Tommy N. överklagade kammarrättens avvisningsbeslut. I andra hand ansökte han om resning. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Under den aktuella tiden var han i djup psykisk och fysisk kris till följd av en skilsmässa samt hans moders sjukdom och sedermera bortgång. Han hade i målet anhållit om muntlig förhandling bl.a. för hörande av vittnen. I protokoll daterat den 3 februari 1994 fann kammarrätten med hänsyn till sakfrågans beskaffenhet och vad som framkommit i målet att muntlig förhandling var obehövlig och avslog yrkandet härom. Då detta syntes vara ett typfall då muntlig förhandling skulle vara av värde övervägde han att försöka få kammarrätten att ändra sin ståndpunkt. Sedan han erhållit skattemyndighetens yttrande där myndigheten "med hänsyn till numera redovisade omständigheter" inte motsatte sig att besvären prövades i särskild ordning, beslöt han sig för att avstå från detta eftersom parterna var överens i tvistefrågan. - Riksskatteverket tillstyrkte att målet återförvisades för prövning i sak och anförde bl.a. följande. Skattemyndigheten hade den 18 februari 1993 - utan att yttra sig i sak - hos kammarrätten tillstyrkt att besvären prövades i särskild ordning. Tommy N. hade med anledning av skattemyndighetens yttrande återtagit sitt tidigare framställda yrkande om muntlig förhandling. Han syntes därvid ha tagit för givet att kammarrätten skulle komma att pröva besvären, vilket senare visade sig vara en förhastad slutsats. - Vad Tommy N. i kammarrätten ville visa genom muntligt förfarande synes främst ha varit att han på grund av personliga problem varit ur stånd att i ordinär ordning bevaka sina intressen gentemot skattemyndigheterna. Han ville alltså övertyga kammarrätten om att det i 100 § taxeringslagen (1956:623), TL, stipulerade ursäktlighetskriteriet var uppfyllt. Det fick också antas att han genom muntligt förfarande ville leda i bevis att han varit bosatt på fastigheten Björkby 1:77 under sådan tid att uppskov med realisationsvinst kunde beviljas. Därmed skulle också nyhetskriteriet i 100 § TL vara uppfyllt. - Det kunde inte uteslutas att muntlig förhandling skulle ha kunnat skapa ett bättre beslutsunderlag i målet. Verket ville i vart fall inte göra gällande att muntlig förhandling varit obehövlig eller att några särskilda förhållanden talat mot sådan förhandling. Det torde tvärtom med visst fog kunna hävdas att de berörda frågorna, som gällde Tommy N:s personliga förhållanden, varit väl lämpade att belysas genom muntligt förfarande. -Regeringsrätten (1996-06-03, Brink, Tottie, Palm, von Bahr, Baekkevold), som i särskild sammansättning beslutade att inte meddela prövningstillstånd, yttrade vidare: Med hänsyn till omständigheterna i målet finner Regeringsrätten att det föreligger synnerliga skäl för resning i fråga om Tommy N:s inkomsttaxering 1988. Denna taxering har inte varit föremål för sakprövning av domstol. Vid sådant förhållande bör taxeringen i första hand prövas av länsrätt. - Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens beslut står därför fast. - Med beviljande av resning förordnar Regeringsrätten att Länsrätten i Stockholms län skall pröva Tommy N:s inkomsttaxering 1988. (fd III 1996-04-29, Kovacs)

*REGI

*INST