RÅ 1996 not 140

Ansökan av Ingemar L. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring

Not 140. Ansökan av Ingemar L. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring. - Sedan Ingemar L. som arbetsskada i hans arbete som lokförare anmält vissa allergibesvär, beslutade Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa den 2 december 1991 att ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, inte skulle utgå eftersom den försämring av redan befintliga besvär som arbetet kunde ha förorsakat fick antas ha avklingat senast vid samordningstidens utgång. - Ingemar L. överklagade beslutet men Länsrätten i Gävleborgs län avslog överklagandet i dom den 4 mars 1993. - Ingemar L. fullföljde sin talan. - Kammarrätten i Sundsvall ändrade i dom den 2 maj 1994 inte länsrättens dom. - I Försäkringsöverdomstolen vidhöll Ingemar L. sitt yrkande om ersättning enligt LAF. Han yrkade dessutom att målet skulle återförvisas till kammarrätten för prövning av hans rätt till ersättning enligt 6 kap. 4 § LAF. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. Verket anförde att det i första hand ankom på försäkringskassan att pröva om Ingemar L. kunde beviljas ersättning med stöd av 6 kap. 4 § LAF. - Försäkringsöverdomstolen ändrade enligt dom den 22 juni 1995 inte kammarrättens dom. - I ansökningen om resning yrkade Ingemar L. att Regeringsrätten skulle återförvisa målet till Kammarrätten i Sundsvall för prövning av hans rätt till ersättning enligt 6 kap. 4 § LAF. Han anförde följande. Redan i kammarrätten hade han hävdat att han i varje fall med tillämpning av reglerna i 6 kap. 4 § LAF var berättigad till ersättning. Kammarrätten hade dock inte prövat detta yrkande. Försäkringsöverdomstolen meddelade prövningstillstånd med tillämpning av de regler som gäller härom sedan möjligheterna till ändringsdispens upphört. Riksförsäkringsverket anförde i Försäkringsöverdomstolen att det i första hand ankom på försäkringskassan att pröva om han kunde beviljas ersättning med stöd av 6 kap. 4 § LAF. I de refererade målen FÖD 1988:31 och 1992:34 syntes dock Försäkringsöverdomstolen ha prövat den försäkrades rätt till ersättning enligt 6 kap. 4 § LAF utan att denna fråga varit föremål för prövning i underinstanserna. Mot denna bakgrund framstod Försäkringsöverdomstolens dom - i vilken domstolen inte ändrade kammarrättens dom - som felaktig. Försäkringsöverdomstolen borde ha återförvisat målet till kammarrätten för prövning av hans redan där framställda yrkande om ersättning enligt 6 kap. 4 § LAF. Då så inte skett - och då Försäkringsöverdomstolen inte heller själv prövat nyssnämnda yrkande - förelåg grund för resning. -Regeringsrätten (1996-06-06, Dahlman, Sjöberg, Nordborg): Vad Ingemar L. anfört i Regeringsrätten utgör inte skäl för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1996-05-14, Nielsen)

*REGI

*INST