RÅ 1996 not 148

Not 148. Ansökan av Rose-Marie S. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring. - Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa beslutade den 22 augusti 1990 att inte tillerkänna Rose-Marie S. ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, med motiveringen att hon inte varit utsatt för sådan skadlig inverkan i arbetet som avsågs i 2 kap. 1 § LAF. I dom den 12 oktober 1993 lämnade Kammarrätten i Sundsvall hennes överklagande utan bifall. Kammarrätten anförde bl.a. följande i sina domskäl: "Mot bakgrund av den utredning som föreligger i målet finner kammarrätten att det inte är sannolikt att Rose-Marie S:s aktuella sjukdomsbesvär orsakats, försämrats eller påskyndats av hennes arbete. Med hänsyn härtill och på av försäkringskassan anförda skäl finner kammarrätten att hon inte kan anses ha varit utsatt för sådan skadlig inverkan i arbetet som avses i 2 kap. 1 § LAF. Hon är därför inte berättigad till ersättning enligt lagen. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall." - Försäkringsöverdomstolen beslutade den 6 juli 1994 att inte meddela prövningstillstånd med anledning av Rose-Marie S:s överklagande dit. - Rose-Marie S. ansökte om resning i målet. Hon anförde bl.a. att kammarrätten krävt sannolikhetsbevisning för ett orsakssammanhang som skulle presumeras enligt 2 kap. 2 § LAF. -Regeringsrätten (1996-06-11, Björne, Werner, Swartling, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - I målet har inte framkommit något sådant förhållande som enligt lagrummet kan utgöra grund för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1996-04-29, G. Mattsson)

*REGI

*INST