RÅ 1996 not 152
Ansökan av AB Svensk Leca om rättsprövning
Not 152. Ansökan av AB Svensk Leca om rättsprövning. - Byggnadsnämnden i Linköpings kommun antog den 21 maj 1992 områdesbestämmelser för del av Kallerstad-Mörtlösa inom kommunen. - AB Svensk Leca överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Östergötlands län, som hade beslutat att enligt 12 kap. plan- och bygglagen (1987:10, PBL) överpröva beslutet, yttrade:Överprövning av områdesbestämmelserna. Områdesbestämmelserna får, när de vunnit laga kraft, rättsverkan beträffande avgränsningar, markens användning m.m. - Stora lerförekomster, uppskattningsvis 20-30 milj m3, finns inom ett område norr om E4 enligt undersökning företagen av SGI på uppdrag av kommunen. Enligt utredningen talar nu kända förhållanden för att en avsevärd del av den uppskattade volymen kan vara lämplig för lättklinkertillverkning. Lecas och SGU:s bedömningar är dock att lerorna norr om E4 har sämre kvalitet och därför medför bl.a. större kostnader för exploatering, förädling m.m. - Innan beslut fattas om den framtida markanvändningen inom det med svart punktprickning markerade området erfordras, enligt länsstyrelsens bedömning, noggrannare undersökning av lerornas kvalitet, omfattning och tillgänglighet norr om E4. - Avsikten med utredningen bör vara att ge tillfredsställande underlag för beslut om den totala omfattningen av riksintresset enligt 2 kap. 7 § NRL. Bl.a. bör klargöras om riksintresset även bör omfatta lerfyndigheterna norr om E4 och i så fall om påtaglig skada sker vid stadsutbyggnad inom det med svart punktprickning markerade området. - I avvaktan på en sådan utredning bör områdesbestämmelser, som kan omöjliggöra täktverksamhet inom det markerade området, inte antas. - Kommunen medgiver att det med svart punktprickning markerade området undantas. - Länsstyrelsen bör på grund av vad ovan angivits med stöd av 12 kap. 1 § PBL upphäva områdesbestämmelserna för den del av området som på bifogade karta angivits med svart punktprickad begränsningslinje. - Överklagandet. Ovan angivet upphävande innebär att överklagandet av områdesbestämmelserna bifalles i denna del. - Övriga delar av området, menar länsstyrelsen i likhet med kommunen, skall användas för stadsutbyggnad. Täktverksamhet inom detta område kan inte tillåtas då de geotekniska problemen är betydande och det torde krävas extraordinära insatser för att bl.a. garantera att återfyllning sker med lämpliga massor och att grundvattensänkning inte medför risker för svåra sättningar inom angränsande bebyggelseområden. Överklagandet i denna del bör därför avslås. - Bolaget överklagade länsstyrelsens beslut. - Bolaget vidhöll därvid att lerfyndigheten i sin helhet utgjorde riksintresse, att det var av stort intresse för bolaget att leran fick tas ut och att områdesbestämmelserna i sin helhet borde upphävas. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-12-14) avslog överklagandet med följande motivering: Regeringen konstaterar att det i ärendet inte framkommit att bolaget äger eller har annan rätt till mark inom det område som överklagandet avser. Vad bolaget framfört utgör enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl för regeringen att med anledning av bolagets överklagande ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - Bolaget ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade inhibition. Bolaget anförde bl.a. följande. Regeringens beslut i fråga om områdesbestämmelserna stred mot rättsregeln att beslut och ställningstaganden skall vara motiverade och grundade på bestämmelser i gällande lag. Efter nära tre års prövotid avgjorde regeringen ärendet på grunder som saknade förankring i lagstiftningen. Det framstod för bolaget som synnerligen anmärkningsvärt att regeringen undvek att tillämpa naturresurslagen och därmed utelämnade vägningen av ett riksintresse mot lokala intressen för markanvändningen. Bolaget hade i sin överklagandeskrivelse till regeringen framhållit att lerfyndigheterna kunde utvinnas innan en bebyggelseexploatering aktualiserades. Detta synsätt låg väl i linje med innehållet i den promemoria (Ds Bo 1984:3) som låg till grund för naturresurslagen. - Regeringsrätten (1996-06-12, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Det är inte meningen att rättsprövning skall ske av politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I målet har inte framkommit att regeringen i något av de hänseenden som sökanden gjort gällande har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Inte heller i övrigt framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1996-04-29, Olsson)