RÅ 1996 not 182

Not 182. Ansökan av Lennart E. om resning i ett ärende ang. tjänstetillsättning. - Statens invandrarverk förordnade den 29 augusti 1994 Helen A. att fr.o.m. samma dag tills vidare dock längst t.o.m. den 28 februari 1995 vara vikarierande gruppchef vid Statens invandrarverk med placering på Asylbyrå Väst. Genom beslut den 1 mars 1995 förlängdes förordnandet att vara längst t.o.m. den 30 juni 1995. Lennart E. överklagade tillsättningsbeslutet. Statens invandrarverk yttrade sig den 14 november 1994 över överklagandet. Lennart E. yttrade sig den 23 december 1994 i anledning av invandrarverkets yttrande. Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) avslog i beslut den 30 mars 1995 överklagandet. - I ansökningen yrkade Lennart E. att regeringens beslut skulle upphävas och ärendet återförvisas till regeringen för förnyad handläggning. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det nu aktuella regeringsbeslutet hade fattats i ett tjänstetillsättningsärende som, förutom av honom, överklagats av Magnus R. Registratorsexpeditionen vid Arbetsmarknadsdepartementet hade upplyst att Magnus R:s överklagandet inte inkommit till departementet, vilket sannolikt berodde på att Statens invandrarverk ännu inte översänt överklagandet dit, trots att det överklagade beslutet fattats redan i augusti 1994. Invandrarverket hade i november 1994 översänt hans överklagande till regeringen. Invandrarverket hade således genom att, till följd av slarv eller eljest, underlåta att behandla Magnus R:s överklagande med den snabbhet som föreskrevs i 7 § förvaltningslagen, försatt regeringen i den situationen att den tvingades överpröva samma beslut två gånger. Invandrarverkets förfaringssätt syntes uppenbart stridande mot rättssäkerheten. För att inte äventyra rättssäkerheten var det nödvändigt att samtliga personers överklaganden prövades av överinstansen vid ett och samma tillfälle så att deras meriter också kunde jämföras och värderas inbördes och icke endast gentemot den förordnade personens meriter. Om resning ej beviljades och Magnus R. av regeringen skulle förordnas på tjänsten, kom det att ske utan att regeringen haft tillfälle att jämföra Lennart E:s meriter med Magnus R:s vilket medförde en uppenbar rättsförlust för Lennart E. Det var naturligtvis också fallet att, om fler personer överklagade ett beslut, därmed starkare indikationer gavs på beslutets kvalitet, vilket var av betydelse för överinstansens prövning och därför måste komma till dess kännedom. Så hade inte skett i detta fall. Resning skulle alltså beviljas så att regeringen fick möjlighet att överpröva det överklagade beslutet vid ett och samma tillfälle och med beaktande av samtliga relevanta fakta. -Regeringsrätten (1996-06-25, Tottie, Dahlman, Swartling): Lennart E. har inte visat att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Ansökningen skall därför avslås. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1996-06-18, Liljeros)

*REGI

*INST