RÅ 1996 not 184
Förutsättningar för omprövning av arbetsskadelivränta p.g.a. arbetslöshet
Not 184. Överklagande av Christer A. ang. arbetsskada. - Försäkringskassan i Jämtlands län avslog en begäran från Christer A. om förhöjning av utgående livränta. Som skäl härför anfördes att inkomstminskningen för hans del inte berodde på försämring av hälsotillståndet utan på att en tidsbegränsad anställning hos Vattenfall upphört. - Christer A. överklagade. - Han gjorde gällande att hans inkomster var 10 procent lägre än den inkomst han skulle ha haft om inte arbetsskadan hade inträffat. -Länsrätten i Jämtlands län (1992-10-19,Modig): Av i målet föreliggande utredning framgår att Christer A. i beslut den 16 november 1990 beviljats livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring med 32 400 kr per år beräknat efter då gällande basbelopp om 29 700 kr. Beloppet utgjorde skillnaden mellan vad Christer A. skulle ha haft i inkomst hos Lundstams Åkeri & Återvinning och den inkomst Christer A. erhöll vid anställning hos Vatttenfall. Anställningen hos Vattenfall upphörde emellertid den 30 september 1991. I stället för anställningsinkomst utgick härefter A-kasseersättning som var 90 procent av anställningsinkomsten. - Christer A. har hävdat att den inkomstförlust som han sålunda har gjort skall kompenseras genom en motsvarande höjning av den utgående livräntan. - Enligt 4 kap. 12 § lagen om arbetsskadeföräkring skall ett beslut om livränta omprövas, om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet om sådan livränta. I specialmotiveringen till denna paragraf (prop. 1975/76:197 s. 99 f) sägs att som riktpunkt vid bedömningen huruvida omprövning skall ske kan lämpligen uppställas att detta skall göras om inkomständringen uppgår till minst 1/20 av den årliga inkomst av förvärvsarbete som skulle ha utgått om inte arbetsskadan skulle ha inträffat. - I förevarande fall framgår inte annat än att inkomstminskningen för Christer A:s del beror på att hans anställning hos Vattenfall upphört och inte på någon förändring eller försämring av hans arbetsförmåga till följd av arbetsskadan. Den inkomstminskning som Christer A. för tillfället fått vidkännas har sålunda inte sin orsak i något sådant förhållande som utgör grund för omprövning av livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Hans yrkande om att försäkringskassans beslut skall undanröjas lämnar länsrätten därför utan bifall. - Christer A. överklagade. - Kammarrätten i Sundsvall (1993-05-17, Ekman, Larsson, Norling samt nämndemännen Fälldin och Lundström): I likhet med länsrätten finner kammarrätten att den inkomstminskning som Christer A. fick vidkännas då anställningen hos Vattenfall upphörde inte berott på någon försämring av hans arbetsförmåga till följd av arbetsskada och att grund för omprövning av livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring därför inte har visats föreligga. - Kammarrätten lämnar Christer A:s talan utan bifall. - Christer A. fullföljde sin talan. Han hänvisade bl.a. till att försäkringskassan hade ansvar för rehabiliteringen av arbetsskadade och för att en person som var sjuk verkligen kunde komma tillbaka i arbete och få och behålla detta. Han anförde att hans båda arbetsskador - luftvägsbesvär och vibrationsskada - tillsammans innebar en avsevärd inskränkning i hans möjligheter att erhålla ett lämpligt arbete. Han ansåg att livräntan skulle bestämmas med utgångspunkt i hans verkliga inkomst, vilken utgjordes av hans ersättning från arbetslöshetskassan. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. Som grund för bestridandet anförde verket bl.a. följande. Av utredningen framgick inte annat än att Christer A. under de 17 månader som han haft anställning hos Vattenfall kunnat fullgöra sina arbetsuppgifter trots sina luftvägsbesvär. Den till följd av arbetslösheten uppkomna inkomstförlusten var enligt verkets mening inte föranledd av de luftvägsbesvär som godkänts som arbetsskada. - Målet överlämnades den 1 juli 1995 enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen om Försäkringsöverdomstolen till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1996-06-25, Wahlgren, Dahlman, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) har försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Enligt 4 kap. 2 § samma lag skall livräntan beräknas på ett livränteunderlag som fastställs enligt särskilda regler och utgå med så stor del av underlaget som motsvarar graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. - I 4 kap. 3 § LAF föreskrivs, såvitt nu är av intresse, att förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av den försäkrade med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - Enligt 4 kap. 12 § LAF skall ett beslut om livränta omprövas, om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Christer A. arbetade under åren 1981-1986 som bilmekaniker vid Lundstams Åkeri & Återvinning AB. Han drabbades av två arbetsskador, dels luftvägsbesvär och dels en vibrationsskada (s.k. vita fingrar). Efter en tids arbetslöshet och sjukskrivning m.m. genomgick han arbetsmarknadsutbildning i bl.a. styr- och reglermekanik. Han avbröt studierna i september 1989 på grund av ryggbesvär. Efter ytterligare arbetsvård m.m. erhöll han fr.o.m. den 2 maj 1990 en tidsbegränsad anställning vid Vattenfalls driftcentral i Midskog där han arbetade som reparatör. Sjukpenning enligt LAF utgick under tiden den 11 maj 1987 - den 1 maj 1990. Försäkringskassan beviljade honom i ett beslut den 16 november 1990 livränta enligt LAF för tiden den 2 maj 1990 - den 31 oktober 1992. Livränteunderlaget fastställdes till den inkomst som han skulle ha haft om han fortfarande arbetat som bilmekaniker vid Lundstams Åkeri & Återvinning AB. Inkomsten efter skadan bestämdes till hans faktiska inkomst av arbetet hos Vattenfall. Hans anställning förlängdes vid fyra tillfällen men upphörde definitivt den 30 september 1991 på grund av att den person för vilken han vikarierade återgick i tjänst. Han var därefter arbetslös och uppbar arbetslöshetsersättning. Han begärde att försäkringskassan skulle höja livräntan på grund av den inkomstminskning som blev följden av arbetslösheten. Försäkringskassan fann dock att livräntan inte kunde höjas, eftersom inkomstminskningen inte orsakats av att arbetsskadan hade försämrat hans arbetsförmåga. Länsrätten och kammarrätten har inte bifallit hans överklagande. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Frågan i målet är om det förhållandet att Christer A. blev arbetslös fr.o.m. den 1 oktober 1991 och som följd därav drabbades av en inkomstminskning utgör anledning att ompröva den arbetsskadelivränta som tillerkänts honom genom försäkringskassans beslut den 16 november 1990. Som tidigare nämnts skall enligt 4 kap. 12 § LAF ett livräntebeslut omprövas, om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. - Till grund vid bestämmande av arbetsskadelivränta ligger en jämförelse mellan ett livränteunderlag som fastställs enligt särskilda regler och den inkomst som den försäkrade trots arbetsskadan har förmåga att skaffa sig (förvärvsförmågan). Regeringsrätten har i två nyligen avgjorda mål funnit att det allmänna läget på arbetsmarknaden inte hör till de omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av förvärvsförmågan. (Regeringsrättens domar den 28 mars 1996 i mål nr 10082-1995 och 10123-1995). I avgörandena konstaterar Regeringsrätten bl.a. att avfattningen av bestämmelserna i 4 kap.1-3 §§ LAF pekar på att det avgörande för rätten till livränta och för livräntans storlek är den försäkrades förmåga - bedömd med hänsyn till de omständigheter som angetts i 4 kap. 3 § - att utföra ett visst, för honom lämpat arbete och inte hans möjligheter att med hänsyn till det rådande läget på arbetsmarknaden få ett sådant arbete. Detta kan enligt Regeringsrättens avgöranden också uttryckas så att den förvärvsförmåga som återstår efter arbetsskadan i princip skall bedömas mot bakgrund av ett tänkt läge på arbetsmarknaden där det allmänt sett finns tillräcklig tillgång på arbeten av det aktuella slaget. Avfattningen och uppbyggnaden av de aktuella lagbestämmelserna talar sålunda enligt Regeringsrätten för att utgångspunkten vid bestämmande av livränta bör vara att den försäkrades förvärvsförmåga efter arbetsskadan skall bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden. - Christer A. var före sin arbetslöshet anställd som reparatör vid Vattenfall. Såvitt utredningen i målet visar hindrade inte arbetsskadorna honom från att klara detta arbete. Det finns inte anledning att anta annat än att han i ett arbetsmarknadsläge med tillräcklig tillgång på arbete skulle ha kunnat få ett motsvarande arbete. Den inkomst som han har haft av arbetet som reparatör har legat till grund vid bestämmandet av livräntan och får även under arbetslöshetstiden anses utgöra måttet på hans förvärvsförmåga. Mot bakgrund av detta kan arbetslösheten inte anses ha medfört någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för försäkringskassans beslut den 16 november 1990 om livränta. Det har följaktligen inte funnits anledning att ompröva beslutet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som kammarrättens dom innehåller. (fd I 1996-05-29, Bergström)