RÅ 1996 not 215

Not 215. Besvär i särskild ordning av Gunnar H. över inkomsttaxering. - Taxeringsnämnden höjde Gunnar H:s inkomsttaxering 1980 genom att tillägga värde av förmån av varmgarage. Skattemyndigheten påförde honom skattetillägg. - Sedan Gunnar H. överklagat både taxeringsnämndens och skattemyndighetens beslut lämnade Länsrätten i Gävleborgs län enligt dom den 12 oktober 1993 överklagandet avseende inkomsttaxeringen utan bifall. - Länsrätten biföll emellertid överklagandet avseende skattetillägget och undanröjde beslutet härom. - I sin självdeklaration hade Gunnar H. till beskattning upptagit realisationsvinst vid avyttring av 272 aktier i Graningeverken AB med 730 365 kr. Han beräknade därvid aktiernas anskaffningsvärde med stöd av en övergångsregel för aktier anskaffade före den 2 april 1971 till 75 procent av aktiernas deklarationsvärde per den 31 december 1975 eller 26 384 kr. I kammarrätten anförde Gunnar H. besvär i särskild ordning och yrkade att hans taxering för taxeringsåret 1989 skulle nedsättas med (730 365 - 555 689 =) 174 676 kr. Han gjorde härvid gällande att aktiernas anskaffningsvärde i stället skulle beräknas enligt schablonmetoden till 25 procent av försäljningspriset (efter avdrag för kostnad för avyttringen) eller till 463 074 kr, varefter den beskattningsbara realisationsvinsten uppgick till 555 689 kr. Han åberopade ett utslag av Högsta domstolen (NJA I 1993:78). - Skattemyndigheten tillstyrkte att besvären togs upp till prövning i särskild ordning och att taxeringen nedsattes med yrkat belopp. Skattemyndigheten anförde följande. Högsta domstolen hade i domar i mål avseende gåvoskatt funnit att handeln med aktierna i Graningeverken AB under åren 1986-1989 varit så omfattande att aktierna i gåvoskattehänseende skulle beskattas som OTC- och O-listnoterade aktier. Skäl att göra en annan bedömning av aktierna i inkomstskattehänseende förelåg inte. -Kammarrätten i Sundsvall (1994-12-19, Zackari, Pettersen, Herlitz): Skälen för kammarrättens avgörande. Vid avyttring av aktier som innehafts minst två år gäller sedan 1976 att 40 procent av realisationsvinsten skall tas till beskattning. Vinsten beräknas i princip till skillnaden mellan försäljningspris och anskaffningspris. Ett syfte med reglerna är att verklig/nominell vinst skall beskattas. Enligt huvudregeln för anskaffningskostnadernas beräkning är det aktiernas verkliga anskaffningskostnad, med obligatorisk genomsnittsberäkning, som skall tas fram. Vissa hjälpregler kompletterar denna regel. Enligt en av dessa hjälpregler, den s.k. schablonregeln i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen, får anskaffningskostnad för aktie som innehafts i minst två år (äldre aktie) och som är noterad på börs eller föremål för liknande notering, bestämmas till ett belopp som motsvarar 25 procent av vad den skattskyldige erhåller för aktien efter avdrag för kostnad för avyttringen. I förarbetena (prop. 1975/76:180 s. 157) anförde departementschefen som skäl för schablonregeln bl.a. följande. "I fråga om aktier som är noterade på Stockholms fondbörs eller börs i utlandet kan det dock vara betydligt svårare att efter längre tids innehav få fram erforderlig utredning om anskaffningskostnaden, särskilt när aktierna förvärvats genom arv, gåva eller annat benefikt fång eller när en eller flera emissioner förekommit under innehavstiden. Detsamma gäller aktier som noterats på Svenska fondhandlareföreningens kurslista eller som är föremål för liknande notering i utlandet. Jag anser att man med tanke på dessa och liknande fall bör införa en hjälpregel, som gör det möjligt för skattskyldig att falla tillbaka på ett schablonbelopp om han finner det svårt att utreda den faktiska anskaffningskostnaden." - Regeringsrätten har i ett avgörande RÅ 84 1:55 funnit att schablonmetoden inte var tillämplig på aktierna i Graningeverken AB, enär dessa aktier - som även då var C-listnoterade - inte var noterade på börs och inte heller ansågs vara föremål för liknande notering i den mening som avses i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen. Regeringsrätten motiverade avgörandet med bl.a. att lagstiftaren vid bestämmelsens tillkomst med "föremål för liknande notering" i första hand synes ha avsett aktier som var noterade på dåvarande Svenska fondhandlarföreningens kurslista eller var föremål för liknande notering i utlandet samt anmärkte, efter en kort beskrivning av handeln med C-listans aktier, att denna lista inte omnämndes i sammanhanget. - Det av klaganden åberopade avgörandet av Högsta domstolen gäller värderingen i gåvoskattemål av aktier i Graningeverken AB. Den lagbestämmelse som därvid tillämpades finns i 23 § B andra stycket lagen (1941:416) om arvs- och gåvoskatt (AGF) och har följande lydelse. Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket - (anm: första stycket avser aktier som är inregistrerade vid inländsk eller noteras på utländsk börs) - men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet. Regeln synes ha tillkommit bl.a för att få till stånd gemensamma värderingsregler vid kapitalbeskattningen av aktier i OTC-bolag och andra marknadsbolag. Högsta domstolen, som uttryckligen anförde att dess tolkning fick anses stå i god överensstämmelse med grunderna för dessa värderingsregler, fann att aktierna i Graningeverken AB under senare delen av 1980-talet var föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut. Angående C-listan uppgavs bl.a. följande i domen. C-listan upphörde i början av 1993. Denna lista skilde sig från de ovan registrerade listorna OTC-listan och O-listan främst däri att handeln med aktierna skedde helt utanför börssystemet och inte stod under någon annan offentlig kontroll än den som numera Finansinspektionen utövade över bankerna och fondkommissionärerna. Uppgiftsinsamlingen från olika fondhandlare skedde helt på frivillig basis och ställdes sedan samman av ett enskilt informationsföretag. Avsluten publicerades endast en gång i veckan. - Klaganden och skattemyndigheten synes mena att det i och med Högsta domstolens dom 1993 inte längre finns anledning att i inkomstskattehänseende vid nu aktuell realisationsvinstberäkning behandla aktierna i Graningeverken AB på annat sätt än OTC- och O-listnoterade aktier. I förevarande mål måste emellertid beaktas att den aktuella schablonregeln vid realisationsvinstbeskattningen bärs upp av helt andra syften än värderingsbestämmelsen i 23 § B AGF. De båda bestämmelserna har också helt skilda ordalydelser. Högsta domstolens utslag innebär enligt kammarrättens mening inte att rättsläget i fråga om beräkning av anskaffningskostnad för C-listnoterade aktier i Graningeverken AB skulle ha förändrats jämfört med Regeringsrättens avgörande 1984. Dessa aktier kan således inte heller vid 1989 års inkomsttaxering anses ha varit "noterade på börs eller föremål för liknande notering". Schablonregeln kan därför ej bli tillämplig i detta fall. Förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning föreligger redan på grund härav inte. - Kammarrättens avgörande. Kammarrätten tar inte upp besvären till prövning i särskild ordning. - Hos Regeringsrätten fullföljde Gunnar H. sin talan. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1996-09-26, Björne, Holstad, Nordborg, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ansluter sig till kammarrättens bedömning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut.(fd I 1996-09-04, Hartzell)

*REGI

*INST