RÅ 1996 not 269
Oriktig rättstillämpning? (statsbidrag till skogsbilväg, avslag)
Not 269. Ansökan av delägarna i skogsvägsföretaget Klunkemad-Långamad om resning i ärende ang. statsbidrag. - Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län beviljade enligt beslut den 7 januari 1992 statsbidrag till skogsvägsföretaget Klunkemad-Långamad. I beslutet angavs att bidraget sammanlagt utgjorde 131 588 kr men att på grund av brist på bidragsmedel endast 51 150 kr kunde beviljas vid tillfället. Vidare antecknades att resterande bidrag beviljas när bidragsmedel finns tillgängliga efter den 1 juli 1992. Enligt beslut den 4 november 1992 avslog skogsvårdsstyrelsen en ansökan av delägarna i skogsvägsföretaget såvitt avsåg resterande belopp med motivering bl.a. att bidragsformen hade upphört. Delägarna överklagade detta beslut till Skogsstyrelsen som den 27 april 1993 avslog överklagandet. - I Regeringsrätten begärde delägarna i skogsvägsföretaget rättsprövning av Skogsstyrelsens beslut och yrkade att resterande bidragsbelopp skulle utbetalas. Som grund för anspråket hänvisades bl.a. till avfattningen av skogsvårdsstyrelsens beslut den 7 januari 1992. -Regeringsrätten (1996-11-25, Tottie, Swartling, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § första stycket lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut gäller som villkor för att rättsprövning skall ske att - såvitt i målet är aktuellt - fråga är om ett sådant förvaltningsärende hos förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen. Bestämmelserna om bidrag till skogsbilvägar i förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket utgör i sina huvuddrag en för de enskilda gynnande reglering. Med hänsyn härtill kan ärendet inte anses röra något sådant förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Det rör inte heller något förhållande som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Rättsprövning kan därför inte ske. - Delägarnas ansökan får emellertid anses innefatta även en ansökan om resning i det ärende som avgjordes slutligt genom Skogsstyrelsens beslut den 27 april 1993. Regeringsrätten prövar ansökningen från denna utgångspunkt. - Enligt förordningen om statligt stöd till jordbruket i dess ursprungliga lydelse fick statligt stöd lämnas bl.a. till skogsvägar. Genom en ändring i förordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1992 (se SFS 1992:283), utmönstrades denna stödform. I en övergångsbestämmelse angavs att äldre bestämmelser gäller i fråga om stöd som har beviljats före ikraftträdandet. Förordningen är numera upphävd (se SFS 1993:555). - Med stöd av ett bemyndigande i 1979 års förordning meddelade Skogsstyrelsen vissa föreskrifter för verkställighet av förordningen (se SKSFS 1985:2). I samband med 1992 års ändringar i förordningen gjordes också vissa ändringar i Skogsstyrelsens föreskrifter (se SKSFS 1992:1). Även dessa ändringar trädde i kraft den 1 juli 1992. Enligt särskilda övergångsbestämmelser fick inte ytterligare bidrag beviljas till skogsvägar som före ikraftträdandet beviljats bidrag. - Ansökan om statligt stöd för vägföretaget kom skogsvårdsstyrelsen tillhanda i oktober 1987. Enligt ett som Förprövning av stöd betecknat beslut av skogsvårdsstyrelsen den 28 juni 1989 kunde projektet såvitt då kunde bedömas erhålla statligt stöd. I beslutet antecknades vidare bl.a. att projekteringshandlingar och frivillig överenskommelse upprättas av skogsvårdsstyrelsen och att bidrag kommer att beviljas med 50 procent av beräknade kostnader. Den 7 januari 1992 meddelade skogsvårdsstyrelsen ett andra beslut angående vägföretaget. I detta beslut antecknades under rubriken Beslut av Skogsvårdsstyrelsen bl.a.: "Skogsvårdsstyrelsen beviljar härmed statsbidrag för ovanstående vägföretag enligt följande. --- Sammanlagt utgör bidraget 131 588 kr. Bidragsbeloppet är preliminärt bestämt och kan genom beslut av Skogsvårdsstyrelsen under vissa förhållanden justeras uppåt eller nedåt om den verkliga kostnaden avviker mer än + 10 % från ovan angivna kostnader. Bidragsprocenten är däremot definitivt fastställd. --- På grund av brist på bidragsmedel kan endast kronor 51 150:- beviljas nu. Resterande bidrag beviljas när bidragsmedel finns tillgängligt efter 1992-07-01." - Den 4 november 1992 meddelade skogsvårdsstyrelsen ett tredje beslut angående vägföretaget. I beslutet, som liksom det första beslutet antecknades på en blankett med beteckningen Förprövning av stöd, anfördes bl.a.: "Projektet kan ej erhålla statligt stöd. Ansökan avslås därför. Motivering: Bidrag till byggande av skogsbilvägar har upphört. --- Regering och riksdag har beslutat att bidrag till skogsvägbyggnad upphör fr.o.m. 92-07-01." - Delägarna i skogsvägsföretaget överklagade detta beslut till Skogsstyrelsen med yrkande om fullt bidrag. I beslut den 27 april 1993 avslog Skogsstyrelsen överklagandet. Beslutet den 7 januari 1992 innebar enligt Skogsstyrelsens mening att vägföretaget endast beviljats ett bidrag på 51 150 kr och att resterande bidrag skulle beviljas senare. Skogsstyrelsen ansåg därför att de äldre bestämmelser som omnämns i övergångsbestämmelserna till förordningen (1992:283) inte var tillämpliga på skogsvägsföretagets ansökan om bidrag. Skogsstyrelsen tillade att det för övrigt framgick av övergångsbestämmelserna till SKSFS 1992:1 att ytterligare bidrag inte fick beviljas. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Målet rör tillämpning av övergångsbestämmelserna till den ändring i 1979 års förordning som trädde i kraft den 1 juli 1992 och som innebar att statsbidrag inte längre kunde utgå till skogsbilvägar. I övergångsbestämmelserna angavs att äldre bestämmelser gäller i fråga om stöd som beviljats före ikraftträdandet. Skogsvägsföretaget får anses göra gällande att hela det begärda stödet beviljats genom skogsvårdsstyrelsens beslut den 7 januari 1992, dvs. före ikraftträdandet. De äldre bestämmelserna skulle därmed gälla beträffande hela det begärda beloppet om 131 588 kr. Skogsstyrelsens ståndpunkt är att beslutet innebär att endast ett bidrag på 51 150 kr beviljats och att de äldre bestämmelserna därför inte är tillämpliga på resterande belopp. Ytterligare bidrag kunde alltså inte beviljas. - Enligt gängse terminologi torde ett bidrag vara att anse som beviljat först när den bidragsgivande myndigheten har lämnat ett definitivt besked om att ett angivet - eller på visst sätt beräknat - belopp kommer att betalas ut för det projekt som är aktuellt. Eftersom de föreliggande omständigheterna inte pekar på något annat, bör det i SFS 1992:283 använda uttrycket "stöd som har beviljats" tilläggas denna innebörd. Enligt Regeringsrättens mening kan visserligen delägarna i vägföretaget på grund av vad som tidigare förekommit i ärendet ha fått den uppfattningen att beslutet den 7 januari 1992 innefattade ett besked som beträffande hela det begärda beloppet i princip var definitivt utom såvitt avsåg betalningstidpunkten. Avfattningen av de två avslutande meningarna i beslutet ger dock utrymme för en annan tolkning. De kan läsas som ett förbehåll om att skogsvårdsstyrelsen först senare skulle ta slutlig ställning till om det resterande beloppet skulle utges. - Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten inte visat att Skogsstyrelsens rättstillämpning varit sådan att resning bör beviljas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning. - Regeringsrätten beviljar inte resning i ärendet. (Regeringsrådet Werner hade skiljaktig mening och anförde: I beslutet den 7 januari 1992 har de godkända kostnaderna för skogsvägen redovisats, bidragsprocenten definitivt fastställts och det sammanlagda bidraget beräknats till 131 588 kr (med förbehåll endast för de justeringar som kunde föranledas av att de slutliga kostnaderna skulle visa sig avvika från de beräknade). I de två avslutande meningarna sägs visserligen att - på grund av brist på anslagsmedel - endast 51 150 kr beviljas "nu" men det tillfogas omedelbart och utan något förbehåll att resterande bidrag beviljas "när" medel finns tillgängliga efter den 1 juli 1992. Enligt min mening kan beslutet, sett som en helhet, inte tilläggas annan innebörd än att det utgör ett definitivt och ovillkorligt besked om att hela det angivna beloppet 131 588 kr (med endast nyssnämnda förbehåll om justering på grund av kostnadsavvikelser) kommer att utges för skogsvägsföretaget. Hela bidragsbeloppet 131 588 kr skall på grund av det anförda anses ha beviljats före den 1 juli 1992. Skogsvårdsstyrelsens och Skogsstyrelsens beslut att inte betala ut de resterande beloppet strider således mot de i SFS 1992:283 intagna övergångsbestämmelserna. Jag finner att skäl för resning enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreligger.) (fd II 1996-10-15, Liljeros)