RÅ 1996 not 275

Ansökan av Olof L. och Åke P. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan

Not 275. Ansökan av Olof L. och Åke P. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Helsingborgs kommun antog den 31 augusti 1993 detaljplan för kvarteret Triangeln m.m. - Beslutet överklagades av bl.a. Olof L. och Åke P. - Länsstyrelsen i Malmöhus län (1994-05-02) avslog överklagandena med följande motivering: Enligt 5 kap 20 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall kommunen samråda med bl.a. sakägare som berörs av förslaget. Enligt 21 § samma kapitel syftar samrådet till ett utbyte av information och synpunkter. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse. Länsstyrelsen bedömer att kommunen handlagt plansamrådet i enlighet PBL:s intentioner. - Enligt 1 kap 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både enskilda och allmänna intressen beaktas. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden, som kan inverka på planens genomförande. Bestämmelserna ger inte någon vägledning om hur en avvägning mellan föreliggande intressen skall ske. En vägledande bestämmelse rörande byggnaders utformning och placering finns i 3 kap. 2 § PBL. I nämnda lagrum föreskrivs att byggnader skall utformas och placeras så att de eller deras användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - En grundläggande princip i PBL-lagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar äger avgöra hur marken skall utformas i den egna kommunen. Stor vikt bör således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Statliga besvärsmyndigheter skall ingripa endast då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. Efter överklagande av enskilda kan länsstyrelsen pröva endast frågor som är av betydelse för de klagande i deras egenskap av sakägare eller boende, det vill säga frågor som rör de klagandes enskilda intressen. - I beskrivningen till detaljplanen har kommunen under rubriken "MILJÖKONSEKVENSER" redogjort för de störningar som uppkommer samt angett hur man avser att minska skadeverkan och vidta bullerdämpande åtgärder i form av plank och dylikt. Skulle störningar uppstå för de boende trots vidtagna åtgärder enligt detaljplanen har kommunens miljönämnd ansvar för att ytterligare åtgärder vidtas för att förhindra att verksamheten orsakar störningar för de boende/klagandena. - Beträffande besvären avseende oljecisterna kan en eventuell flyttning av dessa inte regleras med en bestämmelse i detaljplanen. Kommunens miljönämnd har ansvar för övervakning av anläggningen avseende avrinningsskydd m.m. - Enligt länsstyrelsen har inget framkommit som visar att detaljplanen skulle innebära ett åsidosättande av kraven i 1 kap. 5 §, 3 kap. 2 § och 5 kap. 2 § PBL om tillbörligt beaktande av enskilda intressen och skälig hänsyn till befintliga bebyggelse- och fastighetsförhållanden. Ej heller har genom överklagandena framkommit något som tyder på att planen skulle medge en bebyggelse/användning som i övrigt kan medföra betydande olägenheter för omgivningen. - Olof L, Åke P. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. -Regeringen (Miljödepartementet, 1995-04-12) avslog överklagandena och anförde som skäl: Enligt planbeskrivningen är syftet med planen att legalisera inom området befintlig verksamhet som omfattar uppställning och service av bussar. Området är i gällande detaljplan avsett för allmänt ändamål samt parkmark och en mindre del gatumark. Här finns kontors-, verkstads- och garagebyggnader samt en transformatorstation. Enligt den redovisning avseende miljökonsekvenser som ingår i planbeskrivningen får utsläpp från verksamheten inte ske i sådan omfattning att av Naturvårdsverket rekommenderade riktlinjer för halter av koloxid och kvävedioxid överskrids inom bostadsområdet. - Bullerstörningar uppstår främst på morgnarna och på sena kvällar och nätter då utgående och inkommande bussar är i rörelse. Regeringen delar därför Naturvårdsverkets uppfattning att bedömningen av bullerstörningarna bör göras utifrån väntade maximala ljudnivåer. Ett antal åtgärder har redovisats som skall medföra lägre störningar än tidigare bussuppställningsverksamhet. Enligt planbestämmelserna får verksamheten inte vara störande för omgivningen. Plank, port eller byggnad skall finnas som skydd för omgivningen med avseende på buller och avgasföroreningar. Naturvårdsverket har bedömt att bullerstörningarna, om de redovisade ljudnivåerna är riktiga, i och för sig är godtagbara. - Regeringen finner mot bakgrund av vad som angetts ovan att det bör vara möjligt att lokalisera den aktuella verksamheten för bussuppställning och busservice till området. Med tanke på att verksamheten kommer att försiggå såväl nattetid som under tidig morgon är det, som också framgår av utredningen i ärendet, viktigt att alla ansträngningar görs i syfte att minimera störningarna framför allt under den tiden på dygnet. Den närmare prövningen av vilka föreskrifter som behövs för att begränsa störningarna från de olika verksamheterna behöver dock inte göras i planärendet utan kan ske bl.a. vid kommande bygglovsprövning. Föreskrifter om bl.a. högsta tillåtna bullernivåer och om åtgärder för att begränsa miljöstörningar kan vidare meddelas med stöd av miljöskyddslagen (1969:387). Detta innebär att ytterligare skyddsåtgärder eller begränsningar kan bli nödvändiga. Därvid bör också bullret från tillfartsvägarna beaktas. Regeringen, som förutsätter att erforderliga fältmätningar utförs under den fortsatta prövningen, finner därför att detaljplaneärendet nu kan avgöras utan ytterligare utredning. - Med hänsyn till vad som nu anförts finner regeringen att klagandenas invändningar inte har sådan tyngd att detaljplanen bör upphävas med hänsyn till deras enskilda intressen. Inte heller i övrigt har det framkommit några omständigheter som bör föranleda att beslutet att anta planen upphävs. Överklagandena bör därför avslås. - Olof L. och Åke P. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Det var helt felaktigt att tillåta flyttning av 50-60 bussar från ett industriområde till ett bostads- och skogsområde. De anhöll om att utlovad miljökonsekvensbeskrivning blev utförd, att ytterligare förstörelse av naturen förhindrades såväl utanför som innanför nuvarande stängsel, att Swebus AB ej beviljades laglig rätt att inom området garagera och uppställa större antal fordon än som var nödvändigt för den lokala trafiken, högst 70-75 fordon, samt att detaljplanen förklarades ogiltig. - Regeringsrätten (1996-11-29, Brink, Sjöberg, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringens beslut strider inte mot bestämmelserna om upprättande av miljökonsekvensbeskrivning i detaljplaneärenden i 5 kap. 18 § PBL. Vad som förekommit i ärendet kan inte heller anses utvisa att regeringen felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. - Regeringsrätten finner att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1996-10-30, Olsson)

*REGI

*INST