RÅ 1996 not 282

Not 282. Besvär i särskild ordning av Rolf E. och Eva E. ang. inkomsttaxering 1988. - Taxeringsnämnden åsatte Rolf och Eva E. taxering i enlighet med inlämnade deklarationer till 106 896 kr respektive 109 387 kr, varav inkomst av jordbruksfastighet utgjorde 106 496 kr respektive 104 140 kr efter avdrag för egenavgifter. - I besvär yrkade makarna E. att deras inkomst av jordbruksfastighet skulle bestämmas till 2 432 kr respektive 0 kr. - Skattemyndigheten bestred att besvären skulle prövas. -Länsrätten i Västerbottens län (1993-03-08, ordf. Nilsson): Besvär över 1988 års taxering skall ha anförts senast vid utgången av februari månad 1989. Makarna E:s besvär har inkommit den 5 juli 1989 och är således för sent anförda. - För att besvären skall kunna prövas måste besvärsrätt i särskild ordning föreligga. Förutsättningarna för sådan prövning finns i detta fall närmast angivna i 100 § första stycket 6) 7) samt andra stycket taxeringslagen. För tillämpning av dessa grunder krävs att den skattskyldige blivit för högt taxerad, beloppskriteriet, och att talan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse söks, nyhetskriteriet, samt att det framstår som ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av en riktig taxering, ursäktlighetskriteriet. Det skall således vara ursäktligt att den skattskyldige inte redan i deklarationen eller under taxeringsförfarandet eller i ordinarie process har fört fram de nya omständigheterna. - Gemensamt för samtliga besvärsgrunder i 100 § första stycket är att den som gör gällande rätt till besvär i särskild ordning har att visa att sådan rätt föreligger. - Makarna E. har anfört bl.a. Deras jordbruk hade under 1987 och även tidigare år mycket dålig lönsamhet vilket fick till följd att betalningarna inställdes den 24 augusti 1987. Under det skede då ackordsbouppteckningen upprättades ombesörjdes alla ekonomiska transaktioner av ombud. Fakturor från leverantörer gick därför direkt till ombudet och i efterhand fick fakturorna överlämnas till bokföringsbyrån. Handläggningstiden blev därför fördröjd ända in på 1988. Resultatet i verksamheten påverkades naturligtvis av att vissa fakturor ej kom med i bokföringen. Det har även vid genomgång av räkenskaperna kunnat konstaterats att en del utgifter ej medtagits i bokföringen av den anledningen att fakturorna ej lämnat leverantören. Dessa fakturor har reglerats på annat sätt inom företaget men ändå på makarnas bekostnad. Detta innebar att de var tvungna att hos leverantörer begära in verifikat för verifikat. När deklarationerna för taxeringsåret 1988 lämnades hade således inte de kostnadsfakturor som var med i ackordet bokförts. Detta uppdagades först efter ackordsuppgörelsen våren 1988 då dessa kom bokföringsbyrån till handa som betalda. Så länge de var obetalda fanns de hos gode mannen. Hade rättelse av deklarationerna utförts inom gängse tid hade de senare varit tvungna att inkomma med ytterligare rättelser när de erhållit begärda uppgifter. Eftersom siffrorna för taxeringsåret 1988 även skulle påverka resultatet och deklarationerna för taxeringsåret 1989 lämnades deklarationerna för båda taxeringsåren samtidigt. Anledningen till dröjsmålet var att bokföringsbyrån har extra stor arbetsbelastning under tiden januari-maj varje år. - Länsrättens bedömning. - Ackordsförhandlingarna avslutades våren 1988. Efter vad som framkommit synes nödvändiga handlingar för att upprätta makarna E:s deklarationer ha funnits tillgängliga i vart fall senast i början av år 1989 varför besvär borde ha anförts vid denna tidpunkt. Vad som i övrigt anförts gör inte att det framstår som ursäktligt att besvären inkom först i juli 1989. Länsrätten finner således ej skäl att pröva makarna E:s besvär i särskild ordning. - Länsrätten tar ej upp besvären till prövning. - Rolf E. och Eva E. överklagade och yrkade att deras talan skulle tas upp till prövning och bifallas. De anförde i huvudsak följande. Fakturor från vissa leverantörer hade de fått kännedom om först under våren 1989. Det fanns noteringar om ett flertal telefonsamtal med Lantmännen i Umeå under juni 1989 då de sista frågetecknen angående 1987 års affärshändelser utreddes. Det hade därför inte varit möjligt att redovisa detta före februari månads utgång. Två fakturor avseende år 1987 på sammanlagt 28 558 kr, som kom bokföringsbyrån till handa först den 19 juni 1989, bifogades. - Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Sundsvall (1994-09-27, Lindström, Johansson, Bohlin) instämde i länsrättens bedömning och fastställde länsrättens beslut. - Hos Regeringsrätten yrkade Rolf M. och Eva E. att de skulle taxeras enligt de rättade självdeklarationerna. De anförde bl.a. att förseningen inte enbart berott på att den redovisningsbyrå de anlitade haft stor arbetsbelastning. Den egentliga anledningen till dröjsmålet hade varit att redovisningsbyrån ej i rätt tid erhållit redovisningsunderlaget från bl.a. Västerbottens Lantmän. - Riksskatteverket anförde i yttranden den 14 oktober 1996 att verket tillstyrkte bifall till yrkandena av Rolf och Eva E. om Regeringsrätten fann att de hade extraordinär besvärsrätt. Taxeringarna till statlig och kommunal inkomstskatt blev då 2 800 kr taxerad inkomst och 0 kr beskattningsbar inkomst för Rolf E. och 5 200 kr taxerad inkomst och 0 kr beskattningsbar inkomst för Eva E. - Regeringsrätten (1996-12-06, Wadell, von Bahr, Baekkevold, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår följande. Taxeringsnämnden åsatte Rolf E. och Eva E. taxeringar år 1988 i enlighet med av dem avgivna självdeklarationer. Taxeringarna till statlig och kommunal inkomstskatt bestämdes för Rolf E. till 106 800 kr och för Eva E. till 109 300 kr. - I en skrivelse som inkom till Lokala skattemyndigheten i Umeå den 5 juli 1989 anhöll de om att bli taxerade enligt till skrivelsen fogade rättade självdeklarationer. De uppgav bl.a. att de vid tiden för upprättande av de ursprungliga deklarationerna ej hade fått del av alla fakturor från sina varuleverantörer bl.a. beroende på att de ansökt om offentligt ackord vid Umeå tingsrätt. - Den 8 mars 1993 beslutade länsrätten att inte ta upp besvären till prövning eftersom de anförts för sent och rätt till besvär i särskild ordning inte visats föreligga. I det nu överklagade beslutet instämde kammarrätten i länsrättens bedömning och fastställde länsrättens beslut. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Handlingarna i målet styrker Rolf och Eva E:s uppgifter om att deras taxeringar 1988 blivit för höga. Mot bakgrund av de uppgifter de lämnat om skälen för att besvären inlämnats för sent finner Regeringsrätten att ursäktlighetskriteriet i 100 § andra stycket taxeringslagen (1956:623) är uppfyllt. Eftersom även övriga förutsättningar för prövning i särskild ordning är uppfyllda har Rolf och Eva E. rätt att anföra besvär i särskild ordning. Besvären skall därför tas upp till prövning. Anledning finns ej att frångå Riksskatteverkets beräkningar.-Regeringsrätten nedsätter, med ändring av taxeringsnämndens beslut, Rolf E:s och Eva E:s taxeringar år 1988 till följande belopp (beloppen här utelämnade). (fd II 1996-11-05, Hedin)

*REGI

*INST