RÅ 1996 not 286

Not 286. Överklagande av Bo S. ang. rättegångskostnader. -Länsrätten i Malmöhus län (1993-08-24, Alwall) förelade Elisabeth B. vid vite att vid vissa angivna tillfällen överlämna dottern Madelene för umgänge till Bo S. Länsrätten förordnade vidare att Elisabeth B. skulle betala Bo S:s kostnader i målet. - Elisabeth B. överklagade. - Kammarrätten i Göteborg (1994-06-22, Nilsson, Liljeqvist, Dellborg- Tengström) anförde bl.a.: Den tid verkställigheten avser har numera gått till ända och Elisabeth B:s talan i huvudsaken föranleder därför inte någon vidare åtgärd från kammarrättens sida. Vad gäller kostnadsfördelningen i länsrätten visar enligt kammarrättens mening det barnpsykiatriska utlåtande som förelåg redan i länsrätten att det finns risk som inte är ringa för att Madelenes psykiska hälsa skadas, om verkställighet sker. Den bedömning härutinnan som redovisas i utlåtandet bekräftas av den barnpsykiatriska utredning som har förebragts i kammarrätten och av vad som bl.a. genom intyg av Eva V., Kävlinge, blivit upplyst om Madelenes sätt att reagera inför umgänge med Bo S. den 4 och 12 september 1993 och vid dennes besök i hemmet den 17 oktober samma år. Förordnande om verkställighet av tingsrättens beslut den 5 juni 1992 har på grund av det anförda inte bort meddelas. Vid denna bedömning har förutsättningar saknats för att ålägga Elisabeth B. ersättningsskyldighet för Bo S:s rättshjälpskostnader i länsrätten. - Bo S. yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens beslut skulle befria honom från skyldigheten att ersätta Elisabeth B:s rättshjälpskostnader i kammarrätten. Bo S. anförde i huvudsak att kammarrätten saknat lagstöd för att ålägga honom betalningsansvar för nämnda kostnader. - Elisabeth B. delgavs överklagandet men avhördes inte. - Regeringsrätten (1996-12-09, Brink, Sjöberg, von Bahr, Baekkevold, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet är fråga om Bo S. skall åläggas skyldighet att utge ersättning för Elisabeth B:s rättegångskostnader i kammarrätten. Vid handläggningen av målet i kammarrätten hade både Bo S. och Elisabeth B. rättshjälp. Av 31 § första stycket rättshjälpslagen (1972:429) framgår att bestämmelser i lag om ansvar för motparts rättegångskostnader skall tillämpas även när det gäller motpartens rättshjälpskostnader. Bestämmelser om parts skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader i mål om verkställighet av beslut om rätt till umgänge med barn finns i 21 kap. 13 § föräldrabalken. I paragrafens första stycke anges att länsrätten får, enligt vad som är skäligt, förordna att den ena parten skall ersätta motpartens kostnader i bl.a. mål om umgänge. Detsamma får anses gälla i högre instans. - Bestämmelsen i föräldrabalken ger förvaltningsdomstolarna en vidsträckt befogenhet att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet vid avgörandet av frågan om ersättning för rättegångskostnad. Vid prövningen av rättegångskostnadsfrågor har emellertid förvaltningsdomstolarna hämtat ledning av de principer som kommit till uttryck i fråga om rättegångskostnader i rättegångsbalken. Med utgående från vad nu sagts gör Regeringsrätten följande bedömning i detta mål. - Enligt interimistiskt beslut den 5 juni 1992 av Malmö tingsrätt - vilket beslut Hovrätten för Skåne och Blekinge den 23 juli 1992 inte ändrade såvitt avsåg rätten till umgänge - ägde Bo S. rätt till umgänge med dottern Madelene på vissa i beslutet angivna tider. Eftersom umgänge inte kom till stånd ansökte Bo S. den 5 augusti 1992 hos Länsrätten i Malmöhus län om verkställighet av beslutet. Samtidigt fortsatte processen i umgängesfrågan i tingsrätten. Den 11 juni 1993 avgavs på begäran av tingsrätten ett utlåtande från Rosengårds Barn- och ungdomsmottagning, Malmö allmänna sjukhus. I utlåtandet, som länsrätten hänvisat till i sin dom den 24 augusti 1993, uttalades - utöver vad som där redovisats - bl.a. följande. Det fanns en mycket tät kontakt mellan modern och dottern Madelene. Fadern hade inte givits någon som helst möjlighet till att bygga upp en kontakt med sin dotter. Utredarna bedömde det som värdefullt om det kunde komma till stånd ett normalt umgänge mellan Madelene och hennes far. De bedömde dock att det var utsiktslöst att pressa fram ett umgänge med fadern innan Madelene och modern kunde uppvisa en bättre psykisk balans och inre trygghet. Tingsrätten beslöt, med tillgång till bl.a. nämnda utlåtande och det den 9 september 1993 gjorda förtydligandet därav, den 12 oktober 1993 att beslutet den 5 juni 1992 om rätt till umgänge alltfort skulle gälla. - Såvitt handlingarna utvisar har Elisabeth B. inte frivilligt medverkat till att ett umgänge enligt tingsrättens beslut den 5 juni 1992 har kommit till stånd. Bo S. får mot denna bakgrund anses ha haft fog för att ansöka om verkställighet av tingsrättens beslut. Vad som därefter förekommit under processens gång utgör enligt Regeringsrättens mening inte grund för att förplikta Bo S. att ersätta motpartens rättegångskostnader i kammarrätten. Regeringsrätten har därvid bl.a. beaktat att, sedan länsrätten den 24 augusti 1993 förordnat om verkställighet, tingsrätten i beslutet den 12 oktober 1993 förordnat att beslutet den 5 juni 1992 om rätt till umgänge alltfort skulle gälla. Det förhållandet att, såsom kammarrätten funnit, senare tillkommen utredning rörande bl.a. Madelenes psykiska hälsa måhända utgjort stöd för annat ställningstagande rörande verkställighet av umgängesrätten bör sålunda enligt Regeringsrättens uppfattning inte föranleda annan bedömning i rättegångskostnadsfrågan. Bo S:s talan skall således bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens beslut befriar Regeringsrätten Bo S. från skyldigheten att ersätta Elisabeth B:s rättshjälpskostnader i kammarrätten. (fd III 1996-10-30, Larsson)

*REGI

*INST