RÅ 1996 not 33

Not 33. Ansökan av Bertil C. m.fl. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. -Stockholms kommunfullmäktige (1995-03-06) beslutade att anta förslag till detaljplan för kvarteret Björns Trädgård 6-8 inom Stadsdelen Södermalm i Stockholms kommun. - Ett stort antal personer överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Stockholms län (1995-05-11) avvisade överklagande av Bertil C. såsom för sent inkommet och överklagande av Maria E. eftersom beslutet om detaljplan inte kunde anses angå henne på det sätt som avsågs i 22 § förvaltningslagen. Beträffande de överklaganden, som prövades i sak, gjorde länsstyrelsen följande bedömning: Enligt länsstyrelsens mening utgör den blandning av verksamheter av skilda slag som präglar Södermalm en av de faktorer som konstituerar stadsdelens tilltalande särart. Området kring Katarinaberget kan därvid inte anses skilja sig från andra delar av Södermalm. Länsstyrelsen anser således att tillkomsten av en Moske och ett islamiskt kulturcentrum på den avsedda platsen ytterligare framhäver stadsdelens särskilda anda och dess mångfacetterade helhet. Det skall också noteras, att de aktuella ombyggnaderna i princip äger rum inom befintliga byggnadsvolymer. Ferdinand Bobergs arkitektoniska utformning av den äldre fördelningsstationens exteriör kommer således att i stort sett bibehållas. Som anförts ovan har också skyddsbestämmelser införts i planen. Vad gäller Björns Trädgård ligger denna utanför planområdet; parkmarken utgör allmän plats. Det förhållandet, att besökare till Mosken i likhet med andra som rör sig i området kan förväntas passera genom parken, kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte antas innebära någon olägenhet för dem som uppehåller sig där. Beträffande trafik och parkeringssituationen skall konstateras, att varje tillkommande verksamhet självfallet medför ytterligare problem i detta avseende inom ett högexploaterat område som det aktuella. Enligt stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande den 28 december 1994 beräknas dock Mosken att rymma maximalt cirka 1 300 besökande. Antalet platser i befintliga parkeringsgarage i omgivningen har bedömts vara tillräckligt stort för behovet. Vissa besökande till Mosken får därutöver antas utnyttja kollektiva färdmedel. Vad slutligen gäller upprättande av miljökonsekvensbeskrivning m.m. finns inte något krav på en sådan i fall som det aktuella. I planbeskrivningen återfinns emellertid ett avsnitt, rubricerat "Miljökonsekvenser". Säkerhetsfrågor av den art som klagandena avser behandlas inte i detaljplan. - Länsstyrelsen finner, vid en avvägning mellan de allmänna intressen som detaljplanen tillgodoser och enskilda intressen, att planen inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen inte kan godtas. Det föreligger heller inte i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planförslaget. Vad klagandena har anfört föranleder inte annan bedömning. Deras överklaganden skall därför lämnas utan bifall. - Bertil C. m.fl. fullföljde sin talan. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-09-21) avslog överklagandena och anförde bl.a. Regeringen konstaterar att en skrivelse med ett överklagande av ett beslut att anta en plan skall ha kommit in till länsstyrelsen inom föreskriven tid för att kunna tas upp till prövning. I ärendet har inte framkommit att Bertil C. följt en felaktig besvärshänvisning så att länsstyrelsen på den grunden skall ta upp överklagandet till prövning. Regeringen finner därför att länsstyrelsens beslut att avvisa skrivelsen av Bertil C. är riktigt. - Regeringen finner att den omständigheten att ett planärende kan vara av större allmänt intresse inte i sig medför att rätten att klaga på kommunens beslut att anta planen tillkommer andra än dem som bor eller äger mark inom eller intill planområdet eller som så annat sätt direkt berörs av planen. Regeringen finner inte att vad de klagande framfört utgör skäl att inte godta länsstyrelsens avgränsning av sakägarekretsen. Länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandena av Bertil R., Gun S., Elisabeth L., Maria E., Margit och Erik R. samt Sylvia Ö. bör därför inte ändras. - Vid ärendets prövning i sak finner regeringen att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen inte kan godtas. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. - Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen yrkade sökandena att regeringens beslut skulle upphävas. Gösta S. m.fl. yrkade även att målet skulle återförvisas till regeringen. Bertil C. anförde bl.a. att hans överklagande bort prövas i sak med hänsyn till att han inkommit till kammarrätten i rätt tid med en kommunalbesvärsskrivelse. Maria E. anförde bl.a. att hennes överklagande bort prövas i sak eftersom hon bor i kvarteret snett emot det kvarter som omfattades av planområdet. Övriga sökande anförde bl.a. följande. Andra boendes överklaganden hade bort prövas i sak. Ytterligare myndigheter borde ha hörts i planärendet. En miljökonsekvensbeskrivning borde ha upprättats. Moskeverksamhetens inverkan på det folktäta närområdet, som var av kulturhistoriskt intresse, hade inte beaktats. Alternativa användningar av de nu aktuella fastigheterna och alternativa placeringar av en moske hade inte utretts och beaktats tillräckligt. Länsstyrelsen hade varit jävig eftersom den uttalat sig under samrådet och därefter avgjort överklaganden. Det hade inte varit ett allmänt intresse som tillgodosetts genom detaljplanen. Brister i samrådet hade förekommit. - Regeringsrätten (1996-02-15, Brink, Tottie, Wadell, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § första stycket lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Enligt paragrafens andra stycke kan rättsprövningen gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 2325 och s. 234). - Vad som förekommit i ärendet visar inte att regeringens beslut att avvisa Bertil C. och Maria E. varit oriktigt. - Sökandenas talan avser till en del en begäran om prövning av regeringens beslut att inte ändra länsstyrelsens beslut att avvisa överklaganden från vissa andra personer. Regeringens beslut innebär i detta hänseende inte myndighetsutövning mot sökandena, som därför inte har rätt att föra talan i den delen. - Regeringsrätten finner vidare att det inte förelegat skyldighet att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i detta detaljplaneärende, se 5 kap. 18 § plan och bygglagen (1987:10, PBL). Vad gäller samrådet framgår det av 5 kap. 2022 PBL att länsstyrelsen skall delta i detta. Länsstyrelsen skall därvid, i enlighet med 11 § plan och byggförordningen (1987:383, PBF), på lämpligt sätt hålla berörda statliga myndigheter underrättade om planarbetet. Att länsstyrelsen skall pröva överklaganden av beslut att anta detaljplaner framgår av 13 kap. 1 och 2 §§ PBL. Sökandenas kritik i nu angivna hänseenden utgör därför inte skäl att upphäva regeringens beslut. Inte heller vad sökandena i övrigt anfört ger vid handen att det förekommit något fel i förfarandet som kan ha påverkat avgörandet av ärendet. - I målet har inte framkommit att regeringen i något av de hänseenden som sökandena gjort gällande har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i detaljplaneärenden. Inte heller i övrigt framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar sökandenas talan vad gäller regeringens beslut att inte ändra länsstyrelsens beslut att avvisa överklaganden från vissa andra personer. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1996-01-23, G. Mattsson)

*REGI

*INST