RÅ 1996 not 66
Uppehållstillstånd m.m., nya uppgifter om anknytning till hemlandet (bifall)
Not 66. Ansökan av Sabilja R. m.fl. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 21 januari 1993 att avslå en ansökan av Sabilja R. samt hennes två barn, Nikola och Dijana, om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tid utan tillstånd av Invandrarverket. Sedan Sabilja R. och barnen överklagat Invandrarverkets beslut avslog Utlänningsnämnden överklagandet genom beslut den 13 september 1993 (UN 9303-0218). Sabilja R. och barnen lämnade härefter Sverige och reste till Norge. På begäran av Utlendingsdirektoratet i Oslo beslöt Invandrarverket den 11 oktober 1993 att Sabilja R. och barnen skulle mottagas här i Sverige. - Invandrarverket beslutade den 24 november 1994 att avslå en ansökan av Sabilja R. och barnen Nikola och Dijana om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tid utan tillstånd av Invandrarverket. Sedan hon och barnen överklagat Invandrarverkets beslut avslog Utlänningsnämnden överklagandet genom beslut den 8 september 1995. I sitt beslut fann nämnden att klagandena inte hade rätt till asyl enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen och att det inte heller fanns annan grund för uppehållstillstånd. - Utlänningsnämnden avslog härefter den 10 oktober 1995 och den 13 december 1995 nya ansökningar om uppehållstillstånd. - Sabilja R. och barnen Nikola och Dijana yrkade hos Kammarrätten i Stockholm att resning skulle beviljas. - Till stöd för ansökningen om resning anfördes bl.a. Vid tiden för hennes första asylansökan hade i den utredning som avsåg Sabilja R:s familjeförhållanden uppgivits att hon varit gift och att mannen fanns kvar i Jugoslavien. Vid återkomsten till Sverige från Norge hade förhållandena ändrats på så sätt att mannen i Jugoslavien utverkat äktenskapsskillnad och hade bildat ny familj. Denna upplysning hade ej upptagits av Invandrarverket vid utredningen om Sabilja R:s personliga förhållanden. Utlänningsnämnden anförde att om man känt till att Sabilja R:s äktenskap varit upplöst, hade hon och barnen fått stanna i Sverige. Det hade ålegat Invandrarverket vid upptagandet av hennes nya asylansökan sommaren 1994 att utreda huruvida äktenskapet med mannen alltjämt bestod. -Kammarrätten i Stockholm (1996-01-17, Sundelin, Jonson; Forssner skiljaktig): Resningsinstitutet är ett extraordinärt rättsmedel som inte kan användas för att åstadkomma en regelmässig överprövning av ett lagakraftvunnet beslut. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) i dess lydelse enligt SFS 1995:22 får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av handlingarna i målet framgår inte annat än att uppgiften att Sabilja R. var skild inte var känd för Invandrarverket vid dess beslut den 24 november 1994. Hennes make skulle då vara omgift sedan två år tillbaka. I skrivelse till Utlänningsnämnden den 18 september 1995 anger Sabilja R. att hon redan när hon kom tillbaka till Sverige hade fått reda på att maken utverkat äktenskapsskillnad. I sin ansökan till Invandrarverket den 15 augusti 1994, vilken låg till grund för Invandrarverkets beslut, hänvisar Sabilja till "tidigare ansökan om uppehållstillstånd", i vilken hon åberopar bl.a. stora svårigheter att återvända på grund av blandäktenskap. I komplettering den 18 november 1994 "vidhåller" hon de lämnade uppgifterna. Hon har uppenbarligen valt att lämna dessa uppgifter i stället för att upplysa om att äktenskapet då var upplöst. Det kan vidare inte som Sabilja R. anför i sin resningsansökan ha ålegat Invandrarverket att i denna situation särskilt utforska huruvida hon fortfarande var gift eller inte. På grund av det anförda kan Sabilja R. inte anses ha visat att det föreligger sådana särskilda förhållanden som medför synnerliga skäl att pröva frågan om uppehållstillstånd på nytt. - Kammarrätten avslår ansökningen om resning. - I överklagandet yrkade Sabilja R. och hennes två barn, Nikola och Dijana G., att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 8 september 1995 avgjorda ärendet. - Till stöd för sin talan anförde Sabilja R. och hennes båda barn i huvudsak att det borde ha ålegat Invandrarverket att, med anledning av deras ansökan år 1994 om uppehållstillstånd, bereda dem tillfälle att lämna upplysningar om sina personliga förhållanden avseende familj m.m. på en blankett, särskilt framtagen för ändamålet. - Regeringsrätten (1996-03-28, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Statens invandrarverk beslutade den 24 november 1994 att avslå en ansökan av Sabilja R. och hennes två barn om uppehållstillstånd samt att avvisa dem. Avslagsbeslutet grundades bl.a. på att Sabilja R. och hennes båda barn enligt Invandrarverket inte omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden eller av regeringens praxisbildande beslut (Ku93/2372/MP). I beslut den 8 september 1995 avslog Utlänningsnämnden Sabilja R:s och hennes barns överklagande. Nämnden angav i sitt avslagsbeslut att Sabilja R. och hennes två barn i och för sig omfattades av de generella riktlinjer som kommit till uttryck i regeringens vägledande beslut (Utlänningsärenden - Praxis, reg. 42 och 52), men att särskilda skäl enligt förordningen förelåg mot bifall då Sabilja R:s make alltjämt befann sig i hemlandet. - Frågan om Sabilja R:s och hennes barns anknytning till hemlandet hade före Utlänningsnämndens beslut den 8 september 1995 inte tagits upp särskilt. I den ansökan som föregick de nu aktuella besluten har Sabilja R. förklarat sig vidhålla tidigare - den 29 juli 1992 - lämnade uppgifter om sina familjeförhållanden. Av dessa framgick bl.a. att hennes make kvarblivit i hemlandet men att hon inte visste var han befann sig och att hon inte haft någon kontakt med honom sedan den 5 februari 1992. Sabilja R. och barnen har vidare hos såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden anfört att de omfattades av förordningen 1994:189 och av regeringens praxisbildande beslut samt att förutsättningar för uppehållstillstånd enligt deras mening förelåg. - Först genom en ny ansökan om uppehållstillstånd i september 1995 framkom uppgift om att Sabilja R:s make skulle ha utverkat äktenskapsskillnad och var omgift. I samband med att Utlänningsnämnden i beslut den 10 oktober 1995 avslog denna ansökan med hänvisning till 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) uttalade nämnden följande: "Om den omständigheten att Sabilja R. var skild vid tidpunkten för nämndens beslut den 8 september 1995 hade varit känd för nämnden hade utgången i ärendet troligtvis blivit den motsatta." - Utlänningsnämnden har i sitt beslut den 8 september 1995 avslagit Sabilja R:s och hennes båda barns överklagande under åberopande av en grund - deras tidigare uppgivna anknytning till hemlandet - som inte närmare hade förts på tal tidigare. De i ärendet tillgängliga uppgifterna om Sabilja R:s make gav inte heller klart vid handen att sådan anknytning fortfarande bestod. Under sådana omständigheter hade Utlänningsnämnden enligt Regeringsrättens mening före beslut med anledning av Sabilja R:s och barnens överklagande bort upplysa dem om att uppgifter om hemlandsanknytning var av betydelse vid prövningen av ärendet samt bereda dem tillfälle att komplettera sin utredning. Om så hade skett, hade Sabilja R. och barnen i överklagandeärendet kunnat lämna de uppgifter som sedermera angavs i ny ansökan om uppehållstillstånd. Ärendet hade då, som Utlänningsnämnden senare har framhållit, kunnat få en annan utgång. - Vid angivna förhållanden och då anknytningen till hemlandet är av väsentlig betydelse vid tillståndsprövningen, får det anses föreligga synnerliga skäl för att Sabilja R:s och Nikola och Dijana G:s sak prövas på nytt av Utlänningsnämnden. Yrkandet om resning skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens beslut beviljar Regeringsrätten resning i det av Utlänningsnämnden den 8 september 1995 avgjorda ärendet och visar detta åter till nämnden för ny handläggning. (fd I 1996-03-21, Lenberg Karlsson)