RÅ 1996 not 88

Not 88. Överklagande av Långsele-Graninge pastorats kyrkogårdsnämnd ang. förnyad upplåtelse av gravrätt. - I skrivelse till kyrkogårdsnämnden hemställde Ivan M. att den gravplats där hans hustrus mor, Elin Maria L., vilade inte skulle tas bort i samband med förestående omplanering av de allmänna gravarna inom område F på Långsele kyrkogård samt att i stället en ny upplåtelse av gravrätt på 15 år skulle medges. -Kyrkogårdsnämnden (1989-12-07) avslog Ivan M:s begäran med motiveringen att nämnden hade behov av aktuell mark. - Ivan M. överklagade nämndens beslut. - Länsstyrelsen i Västernorrlands län (1990-11-26): Kyrkogårdsnämnden i Långsele-Graninge pastorat beslutade vid sammanträde (§ 17/89) att de allmänna gravarna inom område F på Långsele kyrkogård skulle återtagas samt att därvid erforderliga åtgärder skulle vidtagas. Senaste gravsättning på området skedde för ca 50 år sedan med undantag av två gravar vilka är så belägna att de ej utgör hinder vid omplacering. Skälet till att kyrkogårdsnämnden ansett sig nödsakad att återta området är brist på gravplatser. - Fråga om huruvida tiden för gravrätten utlöpt i detta fall eller ej aktualiseras beträffande kyrkogårdsnämndens beslut om återtagande enligt ovan. I övergångsbestämmelserna till lagen (1963:537) om gravrätt m.m. föreskrivs bl.a. att den nya lagen skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse även beträffande befintliga begravningsplatser och de upplåtelser av gravplatser som skett före lagens ikraftträdande. Lagens bestämmelser får anses vara tillämpliga på ifrågavarande gravplatsupplåtelse. - Enligt 7 § st. 2 nämnd lag äger gravrättsinnehavaren - när för viss tid upplåten gravrätt utlöper - om gravplatsen är väl vårdad erhålla förnyad upplåtelse, såframt han anmält sig därtill före upplåtelsetidens utgång och den förnyade upplåtelsen inte medför synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. - Ni har begärt förnyad upplåtelse av gravrätten. Det har inte framkommit omständigheter som utvisar att gravplatsen inte är väl vårdad. Av fotografier över område F m.m. kan länsstyrelsen bedöma - med hänsyn till den placering som den aktuella gravplatsen har - att det inte framstår som sannolikt att en förnyad upplåtelse kan medföra synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. - Vid ovan angivna förhållanden är Ni berättigad till förlängd gravrätt på den aktuella platsen. Besvären skall därför bifallas. Länsstyrelsen finner att beslutet om förnyad upplåtelse och villkoren härför lämpligen bör meddelas av kyrkogårdsnämnden, varför ärendet skall återförvisas till nämnden för ny behandling. - Länsstyrelsen upphäver, med bifall till besvären, kyrkogårdsnämndens beslut att avslå Er begäran om förnyad upplåtelse och visar ärendet åter till kyrkogårdsnämnden för ny handläggning i enlighet med vad ovan sagts. - I kammarrätten yrkade kyrkogårdsnämnden att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. - Ivan M. och hans hustru, Gun M., bestred bifall till nämndens talan. - Kammarrätten i Sundsvall (1992-07-10, Ekman och Petteren; Carlsson skiljaktig): I målet är ostridigt att den nu ifrågavarande gravplatsen, då den togs i bruk 1938, utgjorde en s.k. allmängrav. Vid denna tidpunkt saknades för allmängravar rätt till förlängning av upplåtelsetiden. En sådan rätt tillkom enligt 1916 års lag om nyttjanderätt till gravar endast innehavaren av egen gravplats. Allmängravar fick endast upplåtas för vilotid som stadgades i dåvarande hälsovårdslagstiftning eller 15 år räknat från gravsättningen. - Genom gravrättslagen (1963:537), som trädde i kraft den 1 januari 1964, utformades gravrätten (rätten till en gravplats) så att alla gravar skulle upplåtas med samma rätt och med en upplåtelsetid om minst 15 och högst 50 år. Om upplåtelsetid ej bestämts, skulle upplåtelsen anses ha skett för 25 år. Beträffande möjligheten till förnyad upplåtelse föreskrevs i 7 § andra stycket följande: När för viss tid upplåten gravrätt utlöper, äger gravrättsinnehavaren, om gravplatsen är väl vårdad, erhålla förnyad upplåtelse, såframt han anmält sig därtill före upplåtelsetidens utgång och den förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. I förarbetena till lagstiftningen (se prop. 1963:141 s. 50-51) anförde utredningsmannen härom bl.a. följande: "Det kan från väsentliga synpunkter, pietetssynpunkter, framstå såsom ett önskemål att rätt till förlängning av upplåtelsetiden stadgas för alla gravar eller att vårdad grav alltid skall bibehållas. Det har emellertid från många håll, särskilt från vissa av de större städerna, framhållits såsom närmast ofrånkomligt för en rationell ordning att kvarter med allmängravar kan läggas om och användas på nytt. Från andra håll har häremot invänts att en vårdad grav aldrig bör mot vårdarens vilja borttagas och att hinder ej kan föreligga att vid en omläggning bibehålla enstaka gravar som vårdas. Sådana invändningar kan väl synas bärande, men man torde få respektera den erfarenhet som ligger bakom kraven på möjlighet att vägra förlängning i dessa fall. Om man i lagstiftningen tillmötesgår detta krav genom att från rätten till förlängning av upplåtelsetiden undantaga de gravar, som upplåtits avgiftsfritt, bör det uttalandet likväl i anslutning till det göras, att det bör vara angeläget att i största möjliga utsträckning bevara de vårdade gravarna även av denna typ och att upplåtaren under alla förhållanden bör söka tillmötesgå gravrättsinnehavarens önskemål genom upplåtelse av eventuellt mindre område på samma ställe eller i så nära anslutning som möjligt till den tidigare gravplatsen. - - - Beträffande rätt till förnyad upplåtelse har även från vissa håll anmärkts, att sådan rätt ej bör vara beroende av om anmälan göres före upplåtelsetidens utgång. Fall kan väl tänkas förekomma, då bestämmelsen kan tillämpas på ett sätt som kan vara obilligt mot den enskilde. Det bör vara myndigheterna angeläget att undvika en sådan tillämpning av bestämmelsen. En uppmjukning av stadgandet synes dock ej böra ske." - Departementschefen uttalade i anslutning härtill (a.a. 52) bl.a. följande: "Avgörande för frågan, huruvida förnyad upplåtelse skall medgivas, är att gravplatsen är väl vårdad och att den förnyade upplåtelsen ej medför synnerligt men för gravplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. Huruvida dessa förutsättningar är för handen, bör om möjligt bedömas med utgångspunkt från läget vid den löpande upplåtelsetidens utgång." - Efter påpekande från lagrådet utsträcktes lagens bestämmelser till att även avse befintliga allmängravar (stycke 2 av övergångsbestämmelserna till lagen). - Emellertid har genom begravningslagen (1990:1144), som trädde i kraft den 1 april 1991, 1963 års lag upphävts. Bestämmelserna om gravrätt i 1963 års lag har inarbetats i 7 kap. i den nya lagen med vissa tillägg och ändringar. I avsaknad av övergångsbestämmelser som föreskriver annat bör den nya lagen gälla i stället för bestämmelserna i 1963 års lag om gravrätt (jmfr RÅ 1991 ref. 79). - De nya reglerna om gravrätt överensstämmer - såvitt nu är ifråga - i stort sett med 1963 års lagbestämmelser. Sålunda anges i 7 kap. 9 § begravningslagen att när upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren rätt till en ny upplåtelse om gravplatsen är väl vårdad, upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel och gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få upplåtelsen förnyad. - I den nya lagens förarbeten (prop. 1990/91:10 s. 107) anför departementschefen bl.a.: "Om gravrättsinnehavaren har underlåtit att i rätt tid anmäla sitt önskemål att få upplåtelse förnyad, kan kyrkogårdsmyndigheten ändå medge en ny upplåtelse. Som påpekades i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen i gravrättslagen (prop. 1963:14 s. 51) är det angeläget att myndigheterna inte tillämpar bestämmelsen på ett sätt som kan framstå som obilligt mot den enskilde." - I 7 kap.10 §begravningslagen föreskrivs att upplåtaren i god tid innan upplåtelsetiden går ut skall underrätta gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för ny upplåtelse. Härom anför departementschefen vidare (s.a.a. s. 107-108): "Det i paragrafen angivna förfarandet med en underrättelse till gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för ny upplåtelse tillämpas redan i dag på många håll som ett led i kyrkogårdsmyndigheternas service gentemot allmänheten. Eftersom ett av villkoren för förnyad upplåtelse är att gravrättsinnehavaren anmäler sitt intresse därför, är det rimligt att denna tillämpning lagfästs så att enskilda inte av förbiseende går miste av sin rätt." - Kammarrätten gör följande bedömning. - Det anförda ger vid handen att det inte varit lagstiftarens avsikt att föreskriften om att anmälan om ny upplåtelse skall göras före den löpande upplåtelsetidens utgång skall utgöra ett absolut krav för att bevilja en sådan ansökan. I förevarande fall har det inte heller varit möjligt för gravrättsinnehavaren att inkomma med ansökan i rätt tid, eftersom upplåtelsetiden löpt ut före ikraftträdandet av 1963 års gravrättslag. I stället har i lagstiftningens förarbeten särskilt framhållits att lagbestämmelsen inte bör tillämpas på ett sätt som kan vara obilligt för den enskilde. Avsikten synes även vara att upplåtaren när det gäller vårdade gravar under alla förhållanden bör söka tillmötesgå den enskilde gravrättsinnehavarens önskemål genom upplåtelse av ett - eventuellt mindre - område på samma ställe eller i så nära anslutning som möjligt till den tidigare gravplatsen. I förevarande fall är ostridigt att graven är väl vårdad. Det kan vidare inte anses ha framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att synnerligt men i den betydelse som åsyftas i 7 kap. 9 § begravningslagen skulle uppkomma om makarna M. medges förnyelse av upplåtelse av gravrätt på i allt väsentligt den plats där den befintliga gravplatsen är belägen. En upplåtelse av sådant innehåll synes inte heller strida mot parternas i kammarrätten redovisade uppfattningar. - Vid övervägande av vad sålunda upptagits och i övrigt förekommit i målet finner kammarrätten det framstå som obilligt mot makarna M. att inte medge ny upplåtelse av den omtvistade gravrätten. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall. - Kammarrätten lämnar kyrkogårdsnämndens talan utan bifall i följd varav länsstyrelsens beslut står fast. - Kyrkogårdsnämnden fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1996-04-26, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Gun M:s moder Elin Maria L. gravsattes på Långsele kyrkogård år 1938. Gravsättningen ägde rum inom det s.k. allmänna området - F - på kyrkogården. - Vid denna tidpunkt uppläts allmängravar endast för den vilotid som stadgades i den dåvarande hälsovårdslagstiftningen, normalt 15 år räknat från gravsättningen. För allmängravar fanns ingen rätt till förlängning av upplåtelsetiden. En sådan rätt tillkom enligt den då gällande lagen (1916:94) om nyttjanderätt till gravar enbart innehavaren av egen gravplats. - Den 1 januari 1964 trädde lagen (1963:537) om gravrätt i kraft. 1916 års lag upphörde samtidigt att gälla. Av övergångsbestämmelserna till 1963 års lag framgick att lagen skulle gälla också beträffande upplåtelser av gravplatser som skett före lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i lagen skulle därmed äga tillämpning även på allmängravar. Då allmängravarna inte hade någon bestämd upplåtelsetid, skulle upplåtelsen enligt 7 § första stycket i lagen anses ha skett för 25 år. - Enligt föreskrifter i 7 § andra stycket i 1963 års lag - som gällde när kyrkogårdsnämnden den 7 december 1989 fattade sitt beslut att avslå framställningen om ny upplåtelse av gravrätt till gravplatsen - ägde gravrättsinnehavaren att, när för viss tid upplåten gravrätt utlöpte, erhålla förnyad upplåtelse av gravrätt under vissa angivna förutsättningar. Det krävdes att gravplatsen varit väl vårdad samt att anmälan till förnyad upplåtelse hade gjorts före den tidigare upplåtelsetidens utgång. Som ytterligare villkor gällde att den förnyade upplåtelsen inte fick medföra synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. - Förarbetena till 1963 års lag - som i vissa aktuella delar återgetts i kammarrättens dom - rekommenderar kyrkogårdsmyndigheterna att visa generositet beträffande förnyad upplåtelse, när det gäller en väl vårdad gravplats. Det betonas således (prop. 1963:141 s. 51) att det är angeläget att myndigheterna inte begagnar sin rätt att vägra förnyad upplåtelse, när önskemål därom inte framställts i rätt tid, på ett sätt som kan framstå som obilligt mot den enskilde. - Genom begravningslagen (1990:1144), som med ett i målet inte aktuellt undantag trädde i kraft den 1 april 1991, har 1963 års lag upphävts. Den nya lagen innehåller i 7 kap. 9 och 10 §§ bestämmelser som reglerar rätten till förnyelse av upplåtelse av gravrätt. De nya bestämmelserna överensstämmer i sak i allt väsentligt med vad som gällt enligt 1963 års lag. Enligt övergångsbestämmelserna skulle, sedan den nya lagen trätt i kraft, äldre bestämmelser endast tillämpas "i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande" (punkt 8 i övergångsbestämmelserna). Enligt motivuttalande avsågs därmed endast föreskrifterna om överklagbarhet och överprövningsinstans. - Som kammarrätten funnit skall - i avsaknad av övergångsbestämmelser som föreskriver annat - de nya bestämmelserna i begravningslagen tillämpas i materiellt hänseende vid överprövning efter den 31 mars 1990 av kyrkogårdsnämndens beslut. Kammarrätten har i sin dom redogjort för de nya bestämmelsernas innehåll och för motivuttalanden i anslutning till de nya bestämmelserna. Av motiven framgår att pietetshänsyn starkt talar för att förnyad upplåtelse av gravrätt bör medges så länge det finns någon efterlevande som är villig att ta på sig de förpliktelser som är förenade med innehavet av gravrätten. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Bestämmelserna i 7 § andra stycket i 1963 års lag liksom motsvarande föreskrifter - 7 kap. 9 och 10 §§ - i begravningslagen innebär att upplåtaren, om upplåtelsetiden för gravrätten utgått och gravrättsinnehavaren inte dessförinnan anmält sig till förnyad gravrättsupplåtelse, väl äger men inte är skyldig att förnya gravrättsupplåtelsen. I lagarnas förarbeten understryks visserligen angelägenheten av att upplåtaren utövar sina befogenheter med stort hänsynstagande till pietet och billighet. Bestämmelserna ger dock inte utrymme för överprövande instans att av pietetsskäl frångå ett beslut av upplåtaren att vägra förnyad upplåtelse, när upplåtaren har rätt till sådan vägran enligt bestämmelserna. Så är alltså fallet när begäran om förnyad upplåtelse inte har gjorts före utgången av tiden för en löpande upplåtelse av gravrätt. - Avgörande för målets prövning är därför om det förelåg någon rätt till förnyad upplåtelse av gravrätt i november 1989, då Ivan M. som företrädare för sin hustru Gun M. inkom till gravupplåtaren med en skriftlig framställning om sådan upplåtelse beträffande den ifrågavarande gravplatsen. Utgångspunkten för en bedömning i detta hänseende är att den ursprungliga upplåtelsen 1938 enligt övergångsbestämmelserna till 1963 års lag gällde längst till utgången av år 1963, dvs. 25 år efter gravsättningen. - Ivan M. och Gun M. har i målet uppgett att de någon gång vid mitten av 1960-talet uppsökt församlingens kyrkoherde och samrått med honom i frågan om vad som behövde göras för att säkerställa att graven kunde behållas i orubbat skick. Kyrkoherden hade därvid försäkrat dem att någon särskild åtgärd inte behövdes, då församlingen hade så gott om mark att det inte fanns någon anledning att röra befintliga gravar. De kunde enligt kyrkoherdens uppgift vara förvissade om att graven skulle få bestå så länge de vårdade den. - Vad makarna M. uppgivit om samtalet med församlingens kyrkoherde har inte bestritts eller ifrågasatts av kyrkogårdsnämnden. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner Regeringsrätten att uppgifterna får godtas och att de skall läggas till grund för målets prövning. - Kyrkoherden har visserligen inte med anledning av vad som förekommit vid samtalet med makarna M. vidtagit någon formell åtgärd för att säkerställa en fortsatt gravrätt till gravplatsen. Genom samtalet får emellertid gravupplåtaren anses ha fått kännedom om att Gun M. svarade för gravens skötsel och att hon bestämt önskade att rätten till graven skulle få bestå. Vid tidpunkten för samtalet förelåg uppenbarligen ingen omständighet som utgjorde hinder för en fortsatt upplåtelse av gravrätt. Gravupplåtaren har därefter fram till beslutet 1989 att de allmänna gravarna inom område F på Långsele kyrkogård skulle återtas inte tagit någon kontakt med Gun M. eller hennes make rörande gravplatsen. Gun M. har också under hela denna tid i förlitande på att gravplatsens fortsatta bestånd varit tryggat fortlöpande tillsett att graven varit väl ordnad och omskött. - Vid angivna förhållanden och med beaktande av omständigheterna i övrigt finner Regeringsrätten skäligt att göra den bedömningen att gravupplåtaren vid mitten av 1960-talet formlöst medgivit Gun M. en förnyad upplåtelse av gravrätt till gravplatsen på obestämd tid. I avsaknad av närmare uppgifter om tidpunkten för det i sammanhanget betydelsefulla samtalet med församlingens kyrkoherde - som därvid får betraktas som företrädare för gravupplåtaren - bör anses att en förnyad upplåtelse av gravrätt har avsett tiden från och med ingången av år 1965. Upplåtelsen löpte således - då någon upplåtelsetid ej bestämts - under 25 år, dvs. fram till utgången av år 1989. - Med hänsyn till det anförda får den till kyrkogårdsnämnden i november 1989 inkomna framställningen om förnyad upplåtelse av gravrätt anses ha gjorts före upplåtelsetidens utgång. - Vad som förekommit i målet kan inte anses ge vid handen att en förnyad upplåtelse av gravrätt skulle medföra synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. I målet är vidare ostridigt att gravplatsen alltid varit väl vårdad. - Vid angivna förhållanden har Gun M. ägt att med anledning av den i november 1989 till kyrkogårdsnämnden inkomna framställningen erhålla förnyad upplåtelse av gravrätt till gravplatsen. Kyrkogårdsnämndens överklagande skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår kyrkogårdsnämndens överklagande. (fd I 1996-03-20, Liljeros)

*REGI