RÅ 1996 not 98
Förutsättningar för tillämpning av LVU (samtycke till familjehemsvård lämnat först vid muntlig förhandling i Regeringsrätten)
Not 98. Överklagande av Områdesnämnden Sicklaön i Nacka kommun ang. vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Områdesnämnden ansökte om att Raakel och Richard A. skulle beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU och placeras i familjehem. Som grund för ansökan anfördes att det fanns en påtaglig risk att Raakels och Richards hälsa och utveckling skadades p.g.a. brister i föräldrarnas omsorg. -Länsrätten i Stockholms län (1995-07-10, ordf. Nordlund) anförde bl.a.: Av utredningen i målet och efter den muntliga förhandlingen finner länsrätten utrett att det förekommit djupare relationsproblem inom familjen A. under en längre tid. Barnen har på mycket nära håll och utan att kunna skydda sig häremot fått uppleva vuxna människors svårigheter med missbruk och konflikter. Det föreligger brister i omsorgen om Raakel och Richard A. Bristerna i omsorgen har bl.a. bestått i att barnen inte kunnat tillförsäkrats en lugn och trygg hemmiljö. Än i dag måste deras hemmiljö i lägenhet nr 103 te sig som alltför provisorisk och instabil. Vad Henry och Aili A. framhållit i länsrätten ger inte tillräckligt stöd för antagandet att bristerna i omsorgen varaktigt kommer att upphöra även om Henry och Aili A. visat vilja att ge barnen en god omvårdnad. Det föreligger därför enligt länsrättens mening fortfarande en påtaglig risk för att Raakel och Richard A:s hälsa och utveckling skadas, varför den av områdesnämnden planerade vården måste ske med stöd av LVU. Omsorgsnämndens ansökan skall därför bifallas. - Länsrätten förordnar att Raakel och Richard A. skall beredas vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU. - Beslutet om vård gäller omedelbart. - Henry A. yrkade att länsrättens dom om vård enligt LVU skulle upphävas och anförde bl.a. följande. Det var riktigt att det förelegat vissa brister i hans omsorg om barnen men de var inte av så allvarlig art att det fanns en påtaglig risk för att barnens hälsa och utveckling skadades. Aili A:s uppgifter om aktuellt alkoholmissbruk hos honom måste ses mot bakgrund av att han träffat en ny kvinna och gift om sig med henne. Han förnekade aktuellt missbruk och menade att beskyllningarna var ett utslag av Aili A:s obefogade oro för att hans nya hustru skulle beröva Aili A. hennes modersroll. Av de i den överklagade domen återgivna intervjuerna med leg. psykologerna Cecilia H. och Carl-Johan R. framgick att han hade bra kontakt och känslomässigt nära relation med båda barnen. - Områdesnämnden bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Stockholm (1995-11-03, Östberg-Anclow, Rosenberg, Åhammar samt nämndemännen Nilsson och Tranberg, båda skiljaktiga): För frågan om Raakel och Richard skall beredas vård enligt LVU är avgörande huruvida det på grund av förhållandena i Henry A:s hem finns påtaglig risk att barnens hälsa eller utveckling skadas. Henry A. har sedan lång tid bott och bor alltjämt under adress Henriksdalsringen 71. Under tiden oktober 1994 - juni 1995 har han också haft sitt hem tillsammans med barnen i socialförvaltningens lägenhet med adress Henriksdalsringen 103. - Det som åberopas av områdesnämnden är att Henry A. brister i omsorgen om Raakel och Richard. Brister i omsorgen innefattar enligt förarbetena till LVU (prop. 1989/90:28 s. 65 och 107 f.) situationer då barn utsätts för vanvård, t.ex. genom att den materiella omsorgen om barnet brister allvarligt eller genom att föräldrarna inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling. Även situationer av psykisk och känslomässig försummelse faller in under uttrycket, om barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts såsom vid missbruk eller psykisk störning hos någon av föräldrarna eller till följd av djupgående konflikter mellan dem, varvid barnet får sitta emellan på ett sådant sätt att dess hälsa eller utveckling riskerar att skadas. Rekvisitet påtaglig risk för skada infördes som en nyhet vid tillkomsten av nu gällande LVU år 1990. Avsikten med att införa begreppet var att åstadkomma en precisering av lagstiftningens grunder för tvångsvård genom beskrivning i lagtext av den risknivå som krävs. I uttrycket ligger att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att skaderisk är för handen. Det skall inte vara fråga om enbart ringa risk för skada. - Av utredningen i målet och vad som kommit fram vid kammarrättens förhandling framgår att Raakel och Richards hemmiljö haft vissa brister. En del av dessa brister har sin orsak i Aili A:s sjukdom. Hennes förhållanden skall dock inte bedömas i detta mål. Enbart den omständigheten att områdesnämnden satt in stora insatser med bl.a. personal i den så kallade krislägenheten kan inte anses innebära att Henry A. brister i omsorgen om barnen. Vad som framkommit om Henry A:s bruk av alkohol utgör inte grund för att barnen skall beredas vård enligt LVU. Utredningen i målet ger inte stöd för att Raakel eller Richard skulle ha beteendestörningar som ställer speciella krav på deras vård. Kammarrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att förutsättningar inte föreligger för att bereda Raakel och Richard vård enligt LVU. Vid sådant förhållande skall överklagandet bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom om vård enligt LVU. - Områdesnämnden yrkade att kammarrättens dom skulle undanröjas och att länsrättens dom om förordnande av vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU för Raakel och Richard A. skulle fastställas. - Henry A. bestred bifall till överklagandet. - Barnens offentliga biträde uppgav att hon i likhet med nämnden ansåg att kammarrättens dom skulle undanröjas och länsrättens dom fastställas. - Regeringsrätten (1996-05-15, Brink, Tottie, Wadell, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § andra stycket LVU skall den som är under 18 år beredas vård enligt lagen, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har fyllt 15 år, av honom själv. Enligt 2 § skall vård beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. - Frågan i målet gäller om Raakel och Richard, födda 1987 och 1988, skall beredas vård enligt LVU på grund av att det finns påtaglig risk att deras hälsa eller utveckling skadas. Det som åberopas av omsorgsnämnden är att barnens föräldrar Aili och Henry A. brister i omsorgen om barnen. - Aili och Henry A. är skilda sedan många år tillbaka men har gemensam vårdnad om barnen. Aili A. lider av psykiska besvär och är inskriven på behandlingshem. Hon har förklarat att hon i dagsläget inte orkar med att ta hand om barnen och har samtyckt till att barnen bereds vård enligt LVU. Henry A. har medgett att det har förelegat vissa brister i omsorgen om barnen, men dessa brister är enligt hans mening inte sådana att det finns förutsättningar för LVU. Henry A. har vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten anfört att han - för det fall rätten skulle finna att vård bör beredas i familjehem - samtycker till vården. - Avgörande i förevarande fall för om vård skall beredas enligt LVU är således dels om det finns sådana brister i omsorgen att särskild vård bör beredas utom hemmet, dels - om så är fallet - huruvida det kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke av vårdnadshavarna. - Brister i omsorgen innefattar enligt förarbetena till LVU (prop. 1989/90:28 s. 65 och 107 f.) situationer då barn utsätts för vanvård, t.ex. genom att den materiella omsorgen om barnet brister allvarligt eller genom att föräldrarna inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling. Även situationer av psykisk och känslomässig försummelse faller under uttrycket, om barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts såsom vid missbruk eller psykisk störning hos någon av föräldrarna eller till följd av djupgående konflikter mellan dem, varvid barnet får sitta emellan på ett sådant sätt att dess hälsa eller utveckling riskerar att skadas. Rekvisitet påtaglig risk för skada infördes som en nyhet vid tillkomsten av gällande LVU år 1990. Avsikten med att införa begreppet var (a. prop. s. 60 f.) att åstadkomma en precisering av lagstiftningens grunder för tvångsvård genom beskrivning i lagtext av den risknivå som krävs. I uttrycket ligger (a. prop. s. 63 och 107) att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att skaderisk är för handen. Det skall inte vara fråga om enbart ringa risk för skada. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Raakels och Richards uppväxttid har präglats av föräldrarnas separation och en fortgående allvarlig störning i relationen mellan föräldrarna. Barnens förhållanden har uppenbarligen också i hög grad påverkats av att Aili A. lider av psykiska besvär med därav föranledda vistelser på behandlingshem och att Henry A. av olika skäl tidvis inte deltagit i barnens fostran. Detta har inneburit instabilitet i barnens liv med bl.a. många separationer från föräldrarna och flyttningar till olika bostäder. Det är tydligt att dessa förhållanden i sig har bidragit till att barnen blivit ängsliga och otrygga. Samtidigt står det klart att denna utveckling till stor del orsakats av bristande omsorg från föräldrarnas sida. Vad först gäller Aili A. kan konstateras att hon under hösten 1994 förklarade att hon tills vidare inte orkade med att ta hand om barnen och att hon sedan dess inte i någon större utsträckning deltagit i barnens vård. Hon för heller inte talan i målet och är inte part. Detta innebär visserligen inte att man som kammarrätten synes göra gällande kan helt bortse från hennes förhållanden. Eftersom hon har del i en gemensam vårdnad om barnen och således har både möjlighet och skyldighet att ingripa i denna hade kammarrätten vid sin bedömning bort beakta hennes förhållanden. Som har framgått är hennes inställning alltjämt den att hon inte orkar med att ta hand om barnen och att hon medger LVU-vård. Slutsatsen blir att bedömningen av i vilken mån barnen kan beredas behövlig vård genom föräldrarnas försorg måste grundas huvudsakligen på Henry A:s förutsättningar i det avseendet. Läget är alltså i stort sett oförändrat sedan hösten 1994. - Henry A. har - sedan han hösten 1994 fick huvudansvaret för barnens vård - enligt vad som framkommit i målet varit mån om barnen och gjort ansträngningar för att ge dem erforderlig omsorg. Samstämmiga uppgifter i målet ger emellertid vid handen att han - trots omfattande insatser från omsorgsförvaltningens sida - inte räckt till i sammanhanget. Han har inte kunnat sätta gränser och skapa trygghet och stabilitet för barnen. Det är också klart att han inte förmått sätta barnens behov framför sina egna. Det anförda innebär att det förelegat brister i omsorgen om barnen. Situationen har enligt vad som framkommit förvärrats efter hand under år 1995 till dess barnen bereddes vård i familjehem. Av uppgifterna från de personer som hörts som vittnen i Regeringsrätten och som arbetat hemma hos familjen under den aktuella tiden framgår att barnen under våren och sommaren 1995 uppvisade allvarliga störningar i sina beteenden. Det har vidare framkommit att bilden i stor utsträckning förändrats till det bättre sedan barnen kommit till familjehemmet. Det måste mot denna bakgrund antas att barnens beteenden har sin grund i de brister i omsorgen som förekommit. Med hänsyn till vad som har upplysts om barnens beteenden är det vidare enligt Regeringsrätten klart att det förelegat en påtaglig risk för att barnens hälsa eller utveckling skulle skadas. I målet har inte framkommit något som ger stöd för antagande att förutsättningarna numera förbättrats för Henry A. att ha hand om barnen. Tvärtom medför nya problem, bl.a. med att skaffa bostad, ytterligare svårigheter i sammanhanget. - Regeringsrätten finner mot nu redovisad bakgrund att den behövliga vården för barnen f.n. kan åstadkommas endast genom att barnen placeras i ett familjehem. - Frågan är då om det kan antas att den behövliga vården inte kan ges med samtycke av föräldrarna. Aili A. har sedan länge lämnat samtycke till vården. Henry A. har lämnat ett samtycke vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten. - Även för fall då samtycke till den tillämnade vården föreligger finns det ett visst utrymme för tillämpning av LVU. Härom uttalas i förarbetena till LVU (Socialutskottets betänkande 1979/80:44 s. 100) bl.a. följande. Den unge skall kunna garanteras behövlig vård och däri ligger att hela den planerade vården skall kunna genomföras. Om det finns anledning att befara att ett lämnat samtycke kan komma att återkallas bör LVU kunna tillämpas för att garantera det långsiktiga genomförandet av vården. Liknande synpunkter kan anläggas i den situationen att föräldrarna visserligen samtycker till att barnet bereds vård utom hemmet, men kan befaras ingripa i vården på ett för barnet störande sätt, t.ex. genom att uppsöka barnet i familjehemmet vid olämpliga tidpunkter. - I förevarande mål har Henry A. först i Regeringsrätten ändrat inställning till frågan om familjehemsvård av barnen. Det lämnade samtycket har således tillkommit på ett sent stadium av förfarandet. Detta kan dock inte i och för sig tas till intäkt för att samtycket inte är allvarligt menat eller för att befara att detta skall återtas eller att han skall gripa in i vården på ett störande sätt (RÅ 1995 ref. 38). I förevarande fall bör emellertid bl.a. följande omständigheter beaktas. Henry A:s förstahandsinställning är alltjämt att det inte föreligger behov av vård utom hemmet. Vidare har barnen enligt vad som framkommit uppenbarligen ett starkt behov av att känna trygghet för att Henry A. inte kommer att ingripa störande i vården. Utredningen i målet ger inte stöd för antagande att det går att åstadkomma sådan trygghet så länge vårdansvaret ligger kvar hos föräldrarna. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att behövlig vård inte kan ordnas utan ett förordnande om vård med stöd av LVU. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller i frågan om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga för Raakel och Richard A. (fd III 1996-03-21, Larsson)