RÅ 1996:29
Efternamnet Leijoncrona, som burits av en utdöd släkt, har med hänsyn till att de två mest kända bärarna av namnet funnits upptagna i flera moderna uppslagsverk, bl.a. Nationalencyklopedien, ansetts allmänt känt i den mening som avses i 13 § första stycket 2 namnlagen.
M.T. ansökte hos Patent- och registreringsverket om byte av efternamn till Leijoncrona.
Patent- och registreringsverket (1994-11-01) biföll ansökningen och godkände Leijoncrona som nytt efternamn för sökanden trots invändning.
Riddarhuset (invändare) överklagade och vidhöll sitt yrkande att ansökningen skulle avslås.
Patentbesvärsrätten (1995-07-12, Lindqvist, Bragnum, referent, Hagström) lämnade besvären utan bifall och yttrade: Riddarhuset har i besvären anfört i huvudsak följande. Både Johan Holm, adlad Leijoncrona 1654 och död 1687, drottning Kristinas hovskräddare och sedermera hennes hovintendent samt efter hennes abdikation generalkommissarie över livgedinget, och sonen Christoffer Leijoncrona, född omkring 1662 och död 1710, resident och envoye extraordinaire vid engelska hovet samt känd som skald, finns upptagna i angivna äldre och nyare uppslagsböcker, bland dem Nordisk Familjebok, Svenskt biografiskt lexikon och Svenska män och kvinnor. Härutöver kan refereras till en sekundär ortsnamnsbildning med anknytning till Johan Leijoncrona i Stockholms innerstad, nämligen (Leijon)Kroneberg = Kronoberg = Kronobergsgatan, Kronobergsparken. Namnet Leijoncrona är således ett allmänt känt efternamn som burits av en utdöd släkt. - Övervägande skäl talar också för att ett godkännande av ett sådant namn som Leijoncrona är ägnat att vilseleda allmänheten genom att namnet ger sken av tillhörighet till ett visst stånd. - Hinder för byte till ett annat efternamn föreligger enligt 13 § första stycket 2. namnlagen om det namn som söks godkänt lätt kan förväxlas med ett allmänt känt efternamn som burits av en utdöd släkt. Av utredningen i målet framgår att den adliga ätten Leijoncrona är utdöd sedan 1719. Vidare framgår, såsom invändaren anfört, att Johan Leijoncrona och Christoffer Leijoncrona är upptagna i ett antal såväl äldre som moderna svenska uppslagsverk. Sistnämnda förhållande är visserligen en omständighet som i och för sig skulle kunna tyda på att det sökta namnet är allmänt känt. För att rekvisitet allmänt känt skall vara uppfyllt fordras emellertid även att namnet i fråga verkligen är känt av en bredare allmänhet. Detta kunde ha varit fallet om Christoffer Leijoncronas dikter, som senast utgavs 1863, fortfarande lästes och omtalades i inte obetydlig omfattning. Utredningen i målet ger dock inte belägg för ett sådant antagande. Vidare är varken Johan Leijoncrona eller Christoffer Leijoncrona omnämnda i den litteratur som används i undervisningen på grundskole- och gymnasienivå och kännedom om namnet Leijoncrona torde heller inte bibringas eleverna på annat sätt i skolorna. Slutligen saknas det stöd för att utgå från att allmänheten i nämnvärd utsträckning känner till vad invändaren anfört om att gatu- och parknamnen, Kronobergsgatan resp. Kronobergsparken skulle ha anknytning till Johan Leijoncronas efternamn. Sammanfattningsvis finner Patentbesvärsrätten därför, såvitt gäller frågan om hinder enligt 13 § första stycket 2. namnlagen, att vad som förekommit i denna del av målet inte ger stöd för uppfattningen att Leijoncrona skulle vara ett sådant allmänt känt efternamn som avses i nämnda bestämmelse. Vid sådant förhållande utgör denna bestämmelse inte hinder mot att godkänna ansökningen.
Vad därefter gäller frågan om ett godkännande av det sökta namnet kan vilseleda allmänheten finner Patentbesvärsrätten följande. Det förhållande att namnet Leijoncrona kan uppfattas som ett adligt namn medför i förevarande sammanhang inte att namnet är ägnat att vilseleda allmänheten. Hinder mot att godkänna ansökningen föreligger därför inte enligt bestämmelsen i 12 § 4. namnlagen.
På grund av vad ovan anförts skall besvären lämnas utan bifall.
Riddarhuset överklagade och vidhöll sitt yrkande.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1996-04-09, Björne, Werner, Holstad) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 13 § första stycket 2. namnlagen (1982:670) får som efternamn inte godkännas, vare sig det är nybildat eller ej, namn som lätt kan förväxlas med ett allmänt känt efternamn som har burits av en utdöd släkt.
Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
Fråga uppkommer i målet om efternamnet Leijoncrona kan anses vara ett allmänt känt efternamn. Enligt vad som anförts i Patentbesvärsrättens dom finns både Johan Leijoncrona, generalkommissarie över livgedinget och hans son Christoffer Leijoncrona, född omkring 1662 och död 1710, resident och envoye extraordinaire vid engelska hovet samt känd som skald, upptagna i både äldre och nyare uppslagsböcker, bland dem Nordisk Familjebok, Svenskt bibliografiskt lexikon och Svenska män och kvinnor. Såväl Johan Leijoncrona som Christoffer Leijoncrona finns också upptagna i bl.a. Nationalencyklopedien. Mot bakgrund härav finner Regeringsrätten att namnet Leijoncrona bör betecknas som ett allmänt känt efternamn i den mening som avses i 13 § första stycket 2. namnlagen. Hinder för att godkänna det som efternamn för M.T. föreligger således.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar Patentbesvärsrättens dom och Patent- och Registreringsverkets beslut och förklarar att ansökningen om antagande av efternamnet Leijoncrona ej kan bifallas.
Regeringsrådet Palm var av skiljaktig mening och anförde: Namnet Leijoncrona har såvitt framkommit inte använts sedan början av 1700-talet. Enbart den omständigheten att namnet har upptagits i äldre och modernare uppslagsverk kan, enligt min mening, inte anses medföra att namnet Leijoncrona bör betecknas som allmänt känt. På grund härav och då det inte heller i övrigt framkommit något som gör att namnet Leijoncrona kan anses allmänt känt finner jag att överklagandet skall avslås.