RÅ 1996:31

A. genomgick forskarutbildning vid Uppsala universitet. Hon vistades tillsammans med sitt minderåriga barn utomlands för fältstudier under närmare ett år. Därvid uppbar hon utbildningsbidrag för doktorander och forskningsbidrag från Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries. I fråga om rätten till allmänt barnbidrag har hon inte ansetts ha sänts av en statlig arbetsgivare till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning.

Länsrätten i Uppsala län

Försäkringskassan i Skaraborgs län beslöt den 27 augusti 1992 att inte ändra sitt beslut den 3 juni 1992 varigenom I-L.A:s barnbidrag för sonen A. skulle dras in fr.o.m. beslutsmånaden. Beslutet motiverades med att I-L.A. skulle komma att vistas i Mexiko under längre tid än sex månader och att hon inte var anställd av statlig arbetsgivare för arbete för dennes räkning.

I-L.A. överklagade omprövningsbeslutet. Hon anförde bl.a. att hennes situation borde jämställas med forskare som en viss tid av ett forskningsprojekt måste vistas utomlands.

Domskäl

Länsrätten i Uppsala län (1992-12-04, nämndemännen Colliander, Pettersson och Åkerfeldt) yttrade: Av utredningen i målet framgår bland annat följande. I-L.A. vistas sedan februari 1992 i Mexiko tillsammans med sin son A., född den 5 mars 1990, för att forska kring mänskliga reaktioner på naturkatastrofer. Hon befinner sig i Mexiko för att bedriva fältarbete och hon är tjänstledig från sin tjänst som institutionssekreterare på Uppsala universitet. Hon erhåller såsom doktorand utbildningsbidrag från Uppsala universitet och har beviljats forskarmedel från SAREC (Swedish Agency for Research Cooperation with developing countries). SAREC är en statlig myndighet. I-L.A. beräknas återvända till Sverige under december 1992. I-L.A. är inte anställd som forskare på Uppsala universitet. - Enligt 1 § första och tredje stycket lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag har barn som är svenska medborgare och som är bosatta i riket rätt till allmänt barnbidrag. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. - Med en person som sänds till ett annat land menas en tjänsteman som anställs av staten för tjänstgöring på utrikes ort. Vad som krävs är att beslut om anställningen fattas av svensk myndighet i Sverige. De statliga arbetsgivare som kan komma i fråga är UD och andra departement, SIDA, Sveriges Exportråd, Byggnadsstyrelsen, Sjöfartsverket, SJ m.fl. (Allmänna råd 1986:7 av Riksförsäkringsverket, prop. 1984/85:78 s. 4 och 116). - Länsrätten gör följande bedömning. Då I-L.A:s utlandsvistelse varit avsedd att vara för längre tid än sex månader och då hennes anställning inte är av sådan art som åsyftas i 1 § tredje stycket lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag kan hon inte anses vara berättigad till allmänt barnbidrag för sin son A. under den tid hon vistas utomlands. - Länsrätten avslår överklagandet.

Ordföranden Eriksson var skiljaktig och anförde: I-L.A. är i och för sig tjänstledig från sin tjänst som institutionssekreterare vid Uppsala universitet under vistelsen i Mexiko. Såvitt framkommit i målet erhåller hon dock under hela vistelsen där som doktorand utbildningsbidrag från universitetet. Den som i egenskap av doktorand erhåller utbildningsbidrag har i annat sammanhang av Regeringsrätten (se RÅ 1987 ref. 30) ansetts som jämställd med anställd. Den forskning I-L.A. bedriver i Mexiko skall resultera i en doktorsavhandling vid Uppsala universitet. För forskningen i Mexiko har hon dessutom fått forskarmedel från SAREC, som är en statlig myndighet. Gentemot SAREC har I-L.A. i vart fall en ställning liknande en uppdragstagares. Enligt min uppfattning bör I-L.A. under vistelsen i Mexiko anses sänd dit av en statlig arbetsgivare för arbete för arbetsgivarens mening (1 § tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag, se majoritetens skrivning). En sådan tolkning är förenlig med lagtexten och strider inte mot dess förarbeten. SAREC nämns inte bland de statliga arbetsgivare som kan komma i fråga i förarbetena (prop. 1984/85:78) men det har - enligt min uppfattning - givetvis sin grund i det förhållande att myndigheten i fråga inte hade bildats då. Enligt min uppfattning är I-L.A. därmed berättigad att få allmänt barnbidrag för sin son A. under den tid hon vistas för forskning i Mexiko.

Kammarrätten i Stockholm

I-L.A. överklagade länsrättens dom.

Kammarrätten i Stockholm (1993-12-17, Trygve, Willen, Josephson, referent samt särskilda ledamöterna Bonde och Johansson) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.

I-L.A. överklagade hos Försäkringsöverdomstolen och vidhöll sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

I enlighet med punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen överlämnades målet till Regeringsrätten för prövning.

Regeringsrätten (1996-03-21, Björne, Werner, Swartling, Holstad) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § första stycket lagen om allmänna barnbidrag skall för barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med visst belopp om året i enlighet med vad som närmare anges i lagen. Enligt tredje stycket samma lagrum skall ett barn som lämnar Sverige fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Vidare skall medföljande barn till den, som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.

Av handlingarna i målet framgår följande. I-L.A. genomgick under den i målet aktuella tiden, februari-december 1992, forskarutbildning vid Kulturantropologiska institutionen vid Uppsala universitet och uppbar därvid utbildningsbidrag för doktorander. Hon vistades tillsammans med sin son, född 1990, i Mexiko, där hon bedrev fältarbete som underlag för sin avhandling. För fältarbetet och sin forskning i övrigt uppbar hon bidrag från Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries (Sarec). Sedan försäkringskassan fått kännedom om att I-L.A:s utlandsvistelse avsågs vara längre än sex månader beslutade kassan om indragning av barnbidraget för hennes son fr.o.m. juni 1992.

Regeringsrätten gör följande bedömning. Av de inledningsvis återgivna lagbestämmelserna framgår att rätten till barnbidrag vid utlandsvistelse, som är avsedd att vara längre än sex månader, såvitt nu är i fråga förutsätter att barnets förälder har statlig arbetsgivare och av denne sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. Det krävs sålunda att ett anställningsförhållande föreligger och att arbetet utomlands sker för arbetsgivarens räkning. I-L.A. har under vistelsen i Mexiko inte varit anställd av statlig arbetsgivare i nu aktuellt hänseende. Inte heller har hon utfört arbete för universitetets räkning. Den omständigheten att hon fått forskningsbidrag från Sarec innebär inte att hon bör ses som anställd där. Vid angivna förhållanden föreligger inte förutsättningar för att medge I-L.A. rätt till barnbidrag utöver vad hon uppburit. Hennes talan skall därför inte bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 1996-02-21, föredragande Jansson, målnummer 10072-1995