RÅ 1997 not 105

Överklagande av Härje M. ang. arbetsskadeförsäkring

Not 105. Överklagande av Härje M. ang. arbetsskadeförsäkring. - Härje M. hade sedan januari 1981 som egenföretagare drivit skogsbruk på den jordbruksfastighet han ägde tillsammans med sin hustru. Fastigheten omfattade 700 hektar, varav ca 430 hektar produktiv skogsmark. Han hade utfört sedvanligt skogsarbete såsom huggning och plantering samt dessutom skött de administrativa göromål som följde av skogsbruket. År 1983 hade Härje M. förvärvat en traktor - en s.k. hjullastare - och åtagit sig att med den, vid sidan av skogsarbetet, utföra vissa köruppdrag såsom att röja snö och att frakta grus och virke. Vid en trafikolycka den 6 mars 1985 ådrog sig Härje M. dels flera frakturer i vänster arm, dels en fraktur och urledvridning i vänster höftled. Jämtlands läns allmänna försäkringskassa godkände det inträffade som en arbetsskada och utgav sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, fr.o.m. den 5 juni 1985. Med anledning av att Härje M. till följd av arbetsskadan fått en bestående nedsättning av förvärvsförmågan beslöt kassan den 30 mars 1988 att byta ut sjukpenningen mot halvt sjukbidrag fr.o.m. april samma år samt bevilja honom livränta enligt LAF fr.o.m. den 1 juli 1987 t.o.m. den 30 juni 1990. Med ledning av en dom den 25 oktober 1990 av dåvarande Försäkringsrätten förr Norra Sverige (mål nr 693/88) bestämdes livränteunderlaget, dvs. den årsinkomst Härje M. bedömdes ha haft om skadan inte inträffat, till 117 500 kr och inkomsten efter skadan till 0 kr. - Den 3 april 1991 beslöt försäkringskassan att bevilja Härje M. halv förtidspension fr.o.m. juli 1990. Genom beslutden 10 april 1991 fastställde kassan ny livränta fr.o.m. samma månad. - Härje M. överklagade kassans beslut och yrkade att hans livränta skulle bestämmas efter förutsättningen att hans sjukpenninggrundande inkomst (livränteunderlaget) den 1 juli 1990 skulle anses vara i första hand 163 623 kr och i andra hand 123 735 kr samt förhållandet att hans årliga inkomst efter skadan var 0 kr. - Kammarrätten i Sundsvall (1993-12-08, Lundin, Skoog, Johnson): Livränteunderlaget. För den som är sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst (SGI) vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utgå eller den inkomst som då hade utgjort hans SGI om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden (4 kap. 5 § LAF i lagrummets lydelse före den 1 januari 1993 och efter den 1 juni samma år). Med SGI avses den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen som anställd eller på annan grund (3 kap. 2 § AFL). - Beträffande egenföretagare får som huvudregel inkomsten inte beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. I de fall företagaren har redovisat en lägre skatterättslig intäkt än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning skall SGI:n beräknas med ledning av de tre senaste årens taxering. SGI:n kan emellertid beräknas till högre belopp än vad som framgår av den skatterättsliga nettoinkomsten i de fall då en verksamhet är under uppbyggnad eller då andra särskilda skäl föreligger, såsom stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster (4 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter /RFFS 1981:5/ om sjukpenninggrundande inkomst). - Av handlingarna framgår att Härje M:s arbete i det egna skogsbruket under de år som föregick arbetsskadan inte hade givit något ekonomiskt överskott och att detta sannolikt torde ha berott på att verksamheten var relativt nystartad. Med hänsyn till att skogsbruket således befann sig i ett uppbyggnadsskede ansåg såväl försäkringskassan som försäkringsrätten att det, vad gällde Härje M:s livränta fr.o.m. den 1 januari 1988, fanns skäl att frångå huvudregeln att lägga taxerad inkomst till grund för beräkningen av SGI:n och att i stället bestämma den med ledning av vad en anställd med likartat arbete skulle ha haft i årsinkomst. På grund härav fastställdes SGI:n - och därmed också livränteunderlaget - till 117 500 kr. - Vid den nu aktuella livränteberäkningen har försäkringskassan bestämt livränteunderlaget med utgångspunkt i de nettointäkter av jordbruksfastighet för vilka Härje M. taxerats för inkomståren 1987 och 1988, nämligen 51 010 kr respektive 31 339 kr. Genomsnittsbeloppet av dessa intäkter, 41 175 kr, har kassan ansett motsvara Härje M:s förvärvsförmåga vid halvtidsarbete. Genomsnittsbeloppet har räknats upp med 23 procent med hänsyn till förändringarna i basbeloppet mellan åren 1987 och 1990. Det belopp som därvid framkommit, 50 645 kr, har kassan därefter fördubblat och ansett utgöra måttet på Härje M:s förvärvsförmåga vid heltidsarbete om han inte skadats, dvs. livränteunderlaget. - - - Härje M. anför sammanfattningsvis. Eftersom det i tidigare dom har bestämts att livränteunderlaget skall beräknas utifrån vad en anställd med liknande arbete skulle ha haft i lön, skall samma beräkningssätt användas vid beräkningen av underlaget fr.o.m. den 1 juli 1990. Livränteunderlaget bör således i första hand höjas till den lön som motsvarar det s.k. maskinavtalet och i andra hand genom en sedvanlig höjning av den tidigare framräknade inkomsten. Det är inte möjligt att ompröva en skadelidandes livränteunderlag annat än om denne lämnat felaktiga uppgifter. Det är inte heller möjligt att beakta omständigheter som inträffat efter olyckstillfället. Livränteunderlaget bör rimligtvis vara detsamma oberoende av om livränteprövningen uppdelas i flera tidsbegränsande beslut. Eftersom sjukbidraget ersatts av en halv förtidspension skall livräntan beräknas utifrån förutsättningen att hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete endast uppgår till 10 procent. - Kammarrättens bedömning. - Livräntor som har tidsbegränsats skall omprövas vid utgången av den bestämda ersättningsperioden. Härvid skall en ny förutsättningslös prövning av rätten till livränta göras samt - så långt möjligt - de faktiska inkomstförhållandena och den faktiska inkomstförlusten läggas till grund för beräkningarna. I förevarande fall har således försäkringskassan vid beräkningen av livränteunderlaget för Härje M. inte varit bunden av vad som tidigare beslutats i den frågan. - När det gäller att bestämma livränteunderlaget för den nu aktuella tiden, dvs. från och med den 1 juli 1990, konstaterar kammarrätten i likhet med försäkringskassan att omständigheterna i Härje M:s fall är sådana att hans SGI inte kan beräknas som om skogsbruket alltjämt befann sig i ett uppbyggnadsarbete. Likaledes anser kammarrätten att en beräkning som bygger på deklarerade nettointäkter för inkomståren närmast före skadan, dvs. åren 1982-1984, blir missvisande. Härvid återstår inte annat än att på skälig grund uppskatta den inkomst som det kan antas att Härje M. skulle ha haft den 1 juli 1990 om han inte skadats. Enligt kammarrättens mening är, vid en skälighetsbedömning i Härje M:s fall, även den metod för uppskattning av livränteunderlaget som försäkringskassan använt missvisande. Metoden förutsätter nämligen dels att inkomsten av traktorkörslorna, vilket varit Härje M:s huvudsakliga arbete efter skadan, är densamma som den han skulle ha haft i sitt ursprungliga skogsarbete, dels att förvärvsförmågan efter skadan är exakt hälften av den han hade som frisk. Då de faktiska inkomstförhållandena sålunda inte heller kan läggas till grund för beräkningen anser kammarrätten att livränteunderlaget i förevarande fall i stället får bestämmas med utgångspunkt i det tidigare fastställda underlaget om 117 500 kr. Eftersom det finns anledning anta att det egna arbetet i skogsbruket under åren därefter påverkat lönsamheten positivt, bör detta belopp kunna räknas upp något. Kammarrätten finner på grund av det anförda skäligt bestämma livränteunderlaget - i enlighet med Härje M:s andrahandsyrkande - till 123 700 kr. - Inkomsten efter skadan. Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter (4 kap. 3 § första stycket LAF). I förarbetena till LAF (prop. 1975/76 s. 74 och 75) anges att vid klarläggandet av den försäkrades kvarvarande förvärvsförmåga kan såväl faktiska som beräknade omständigheter vara av betydelse, t.ex. den för säkrades medicinska status, den inkomst som han trots skadan faktiskt har, hans utbildning, tidigare verksamhet, ålder, bosättningsförhållanden, rehabiliteringsbehov samt hans situation på arbetsmarknaden. Vidare framgår att livränteprövningen i princip bör ske mot bakgrund av ett normalt arbetsmarknadsläge. - Av handlingarna framgår följande. Härje M. har efter arbetsskadan år 1985 inte klarat av något egentligt skogsarbete. Hans medicinska tillstånd har under senare år i stort sett varit stationärt. Sedan omkring år 1987 har han i huvudsak arbetat som traktorförare i den egna rörelsen. Den traktor han har, har anpassats med hänsyn till hans handikapp. All skogsavverkning i den egna skogen är bortlejd och alla maskinreparationer sköts av en verkstad i Sveg. Hans hälsotillstånd är sådant att han inte orkar köra traktor mer än i genomsnitt tre till fyra timmar per dag. Enligt en sammanställning som Härje M. gjort med ledning av sina självdeklarationer för inkomståren 1987-1989, understeg intäkterna i traktorrörelsen kostnaderna för år 1987. För åren 1988 och 1989 gav rörelsen en nettointäkt, före avstämning av egenavgifter, på 68 202 kr respektive 41 828 kr. Hans taxerade inkomster av jordbruksfastighet uppgår - som tidigare redovisats - till 51 010 kr för inkomståret 1987 och 31 339 för inkomståret 1988. - Härje M. anför: Försäkringskassan har i sitt beräkningsunderlag angett som skäl för att inkomsten efter skadan inte kan fastställas till 0 kr, att han i sin rörelse haft en arbetsinsats som knappast kan betraktas som obetydlig med hänsyn till framför allt deklarerade körersättningar. Kassan har dock bortsett från de kostnader han haft i traktorrörelsen. Den omständigheten att kan kunnat redovisa nettointäkter i sin jordbruksrörelse beror på de skogsuttag han gjort, vilka i sig inte är hänförliga till något eget arbete. Den egna arbetsinsatsen hänför sig till skogsvårdsåtgärder och kan överslagsmässigt uppskattas till 10 000 kr per år i 1990 års penningvärde. Vidare sköter han kontakterna med köpare av rotposter och beställer gallring och plantering samt kontrollerar hur dessa åtgärder utförs. När det gäller att bestämma hans framtida arbetsförmåga bör även beaktas att han ursprungligen planerat att arbeta tre fjärdedelar i skogsverksamhet och till resterande del med traktorrörelsen, att utbudet av alternativa sysselsättningar på orten, Vemån, är mycket begränsat för hans del och att han p.g.a. bland annat familjesituationen och rådande arbetsmarknadsläge inte kan flytta från orten. Nettointäkten av traktorrörelsen uppgår inte till vad han skulle ha erhållit i lön som anställd med motsvarande arbetsinsats. Anledningen härtill är att han p.g.a. olyckan inte längre är lika effektiv som tidigare och att det inte finns tillräckligt med uppdrag för den utökning av verksamheten som han tvingats till. Vidare skall beaktas vad gäller arbete i skogsverksamhet att han - förutom att han förlorat en inkomstmöjlighet - även åsamkats merkostnader genom att han måste anlita annan för praktiskt taget alla åtgärder. Totalt kan kostnaderna per år beräknas till 140 900 kr. - Kammarrättens bedömning. - Utredningen visar att Härje M. på grund av sviterna efter arbetsskadan år 1985 endast i mycket begränsad omfattning kan utföra något egentligt skogsarbete, dvs. sådant arbete som före skadan utgjorde hans huvudsakliga inkomstkälla. Utredningen visar emellertid också att han till följd av skadan ändrat verksamhetsinriktning och att han under senare år förmått arbeta som traktorförare tre till fyra timmar per arbetsdag. Vidare framgår att traktorrörelsen sedan år 1988 gått med vinst. Sammantaget finner kammarrätten utrett att Härje M. trots arbetsskadan har en icke obetydlig restarbetsförmåga. Mot bakgrund härav och med hänsyn tagen till de omständigheter som enligt 4 kap. 3 § LAF och förarbetena till lagen skall beaktas vid bedömningen av den försäkrades kvarvarande förvärvsförmåga finner kammarrätten i Härje M:s fall rimligt beräkna hans inkomst av förvärvsarbete efter skadan på samma sätt som försäkringskassan gjort, dvs. till 50 600 kr. - Med delvis ändring av det överklagade beslutet bestämmer kammarrätten att underlaget för Härje M:s livränta fr.o.m. den 1 juli 1990 skall vara 123 700 kr. - Härje M. överklagade och yrkade att livränteunderlaget fr.o.m. den 1 juli 1990 skulle bestämmas till 163 623 kr, motsvarande vad en anställd enligt det s.k. maskinföraravtalet skulle ha haft i inkomst. I andra hand yrkade han att det tidigare bestämda underlaget skulle räknas upp med 23 procent med hänsyn till förändringarna i basbeloppet åren 1987-1990. Härje M. anförde bl.a. Inkomsten borde bestämmas antingen efter beräkning av högsta möjliga nettouttag ur verksamheten i det fall denna utvecklats i förväntad omfattning eller efter någon fiktiv jämförelseinkomst. Omprövning av livränteunderlaget till nackdel för en försäkrad borde inte godtas annat än om det visats att den försäkrade lämnat felaktiga uppgifter eller om det på annat sätt framgick att ersättningsunderlaget var uppenbart felaktigt. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. Sedan mitten av år 1986 hade Härje M. arbetat enbart halvtid. I likhet med underinstanserna ansåg verket att verksamheten inte längre befann sig i ett uppbyggnadsskede. Eftersom den redovisade nettointäkten i företaget var lägre än vad som motsvarade skälig lön för liknande arbete för annans räkning borde den sjukpenninggrundande inkomsten på halvtid beräknas med ledning av de tre senaste årens taxering. När det gällde att bedöma Härje M:s arbetsinkomst som oskadad kunde konstateras att han fortfarande drev samma verksamhet som han påbörjat innan han skadade sig. Även om det under den tid som förflutit skett vissa förändringar i verksamhetens inriktning fick det anses troligt att Härje M. - om han hade varit oskadad - skulle ha bedrivit samma verksamhet fast på heltid. Enligt verkets mening borde den genomsnittliga nettointäkten på halvtid vid omprövningstillfället vara vägledande för bedömningen av den förvärvsinkomst som Härje M. som oskadad kunnat påräkna. Hans livränteunderlag borde därför skäligen uppskattas till dubbla genomsnittliga nettointäkten i företaget. Livränta borde i vart fall inte utges med högre belopp än vad kammarrätten bestämt. - Regeringsrätten (1997-05-22, Tottie, Werner, von Bahr, Baekkevold, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Liksom kammarrätten finner Regeringsrätten att någon bundenhet till det tidigare bestämda livränteunderlaget inte föreligger och att Härje M:s livränteunderlag fr.o.m. den 1 juli 1990 skall bestämmas med utgångspunkt i den inkomst han då skulle ha haft om han inte skadats. Kammarrätten kan inte anses ha uppskattat inkomsten till ett för lågt belopp. Överklagandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till förbundsjuristen Ingemar Olofsson med yrkade 7 106 kr för arbete. (fd II 1997-04-29, Eva Hedlund)

*REGI

*INST