RÅ 1997 not 117
Besvär i särskild ordning av Föreningen Greenpeace Sverige ang. inkomsttaxering 1990
Not 117. Besvär i särskild ordning av Föreningen Greenpeace Sverige ang. inkomsttaxering 1990. - Greenpeace redovisade i självdeklaration inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet med 30 393 kr och underskott av rörelse med 31 376 687 kr, avseende hela föreningsverksamheten, samt yrkade skattebefrielse enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Taxeringsnämnden, som ansåg att föreningen inte uppfyllde det så kallade öppenhetskravet och därmed inte var inskränkt skattskyldig, gjorde följande avvikelser från självdeklarationen. Inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet höjdes till 90 971 kr. Inkomst av kapital påfördes med 1 583 154 kr i enlighet med ingiven årsredovisning. Inkomsten av rörelse bestämdes, i avsaknad av begärd särredovisning för bedriven försäljningsverksamhet, till ett skönsmässigt bestämt belopp om 1 300 000 kr. - Greenpeace yrkade i första hand att den åsatta taxeringen skulle undanröjas under åberopande av följande. De krav som enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt gäller för inskränkt skattskyldighet var uppfyllda. Föreningen skulle därmed frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Skattebefrielse skulle även medges för inkomst av rörelse, eftersom den försäljningsverksamhet som bedrivits hade sådan anknytning till den ideella verksamheten som avses i momentets andra stycke. - Föreningen yrkade vidare, för det fall den skulle anses oinskränkt skattskyldig, att samtliga föreningens kostnader hänfördes till den som rörelse ansedda verksamheten och att det underskott som därmed uppkom fick avdras från inkomsten av kapital. Yrkandet syntes senare ha justerats till att gälla kostnader om sammanlagt 7 983 199 kr. Även i detta fall skulle så stort underskott uppkomma att föreningen inte skulle åsättas någon taxerad inkomst. - För det fall föreningen skulle anses oinskränkt skattskyldigutan att det yrkade underskottsavdraget medgavs, yrkades att intäkterna från försäljningsverksamheten inte skulle beskattas i inkomstslaget rörelse på grund av att vinstsyfte saknades. Bifall till detta yrkande skulle innebära beskattning enbart av inkomsten av kapital. Föreningen vitsordade att dess finansiella netto uppgått till 1 583 154 kr. - Beträffande vad föreningen anfört angående öppenhetskravet, skattebefrielse för inkomst av rörelse samt skattefrihet för försäljningsintäkter hänvisades till länsrättens dom i mål nr S 3758-90 rörande 1989 års taxering. - Såvitt gäller avdragsrätt för kostnader i rörelse vid 1990 års taxering anförde föreningen följande. Om föreningen skulle anses oinskränkt skattskyldig gjordes gällande att 7 983 199 kr av föreningens kostnader skulle hänföras till och vara avdragsgilla i inkomstslaget rörelse. - Föreningen bedrev en odelbar verksamhet. Ingen del av verksamheten, eller dess kostnader, kunde exklusivt hänföras till varuförsäljning, och ingen varuförsäljning kunde sägas ske helt utan samband med föreningens verksamhet och kostnader. Inledningsvis fördelades därför inte kostnaderna mellan den "icke skattefria verksamheten" respektive "beskattningsbar rörelse". Nu hade detta emellertid gjorts. Föreningen kunde redovisa rörelseintäkter från försäljning m.m. med sammanlagt 5 231 987 kr, och till denna rörelse hänförliga kostnader med sammanlagt 7 983 199 kr. Därmed uppvisade rörelsen en förlust på 2 751 212 kr. Underskottsavdrag skulle då medges med detta belopp. - Skattemyndigheten ansåg att taxeringsnämndens beskattningsåtgärder inte skulle ändras. - Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1993-06-29): Länsrätten har i dom denna dag i mål nr S 3758-90 ansett att föreningen vid 1989 års taxering inte uppfyller det så kallade öppenhetskravet och därmed inte kan medges skattebefrielse enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Förhållandena är likartade vid förevarande taxering. Den yrkade skattebefrielsen kan därför inte medges och föreningen är således skattskyldig för alla förekommande inkomstslag. - I domen rörande 1989 års taxering har länsrätten ansett att försäljning och annan intäktsbringande verksamhet bedrivits med vinstsyfte och hänfört inkomsterna härav till rörelse. Förhållandena är likartade vid förevarande taxering. Inkomsterna från försäljning m.m. är därmed skattepliktiga i inkomstslaget rörelse. - Rätt till besvär i särskild ordning föreligger således inte enligt 100 § 1) eller 2) taxeringslagen. - Vad gäller punkterna 6) och 7) i samma paragraf kan ursäktlighetskravet inte anses uppfyllt. Det har inte heller framkommit att föreningen på annan grund skulle ha rätt till besvär i särskild ordning. Länsrätten kan därför inte pröva överklagandet. - Länsrätten upptar inte överklagandet till prövning. - Föreningen yrkade i kammarrätten att rätt till besvär i särskild ordning enligt 100 § taxeringslagen skulle föreligga, i första hand enligt punkt 2) och i andra hand enligt punkterna 6) och 7) samt anförde följande. Eftersom föreningen anser sig skattebefriad enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt har den blivit taxerad för en inkomst för vilken den ej är skattskyldig. I andra hand görs gällande att inte bara belopps- och nyhetskraven utan även ursäktlighetskravet får anses uppfyllt. - Skattemyndigheten bestred besvären och hemställde i första hand att besvären inte skulle tas upp till prövning och i andra hand att föreningen skulle betraktas som oinskränkt skattskyldig men tillstyrkte att taxering för inkomst av rörelse undanröjs. - Kammarrätten i Göteborg (1994-11-07, Nordbeck, Nilsson, Dahlin): Kammarrätten har genom domar denna dag i mål 5633-1993, 5635-1993 och 5636-1993 avseende taxeringsåren 1989, 1991 och 1992 funnit att förutsättningar saknas för att medge föreningen skattebefrielse enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt men att föreningens försäljningsverksamhet inte kan anses ha bedrivits i förvärvssyfte och därför inte skall beskattas i inkomstslaget rörelse. Däremot skall föreningen beskattas för inkomst av kapital. - Kammarrätten finner inte sådana förhållanden vara för handen att föreningen får anföra besvär i särskild ordning enligt 100 § punkt 2) taxeringslagen. Vad gäller punkterna 6) och 7) i samma paragraf anser kammarrätten i likhet med länsrätten att ursäktlighetskravet inte är uppfyllt. - Vad avser föreningens yrkande om ersättning för kostnader får en skattskyldig, som i ett mål haft kostnader för ombud m.m. beviljas ersättning enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. i tillämplig lydelse. Ersättning får enligt 4 § beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer: 1. sakens beskaffenhet, 2. kostnadens storlek, 3. ärendets eller målets handläggning, 4. ärendets eller målets utgång, 5. den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden, 6. omständigheterna i övrigt. - Till belysning av vad som närmare åsyftas med de nämnda inskränkande rekvisiten finns uttalanden i propositionen angående lagen (prop. 1988/89:126). Inledningsvis betonas rent allmänt att det övergripande synsättet skall vara att den enskilde själv måste stå för sina kostnader. I fråga om faktorn sakens beskaffenhet, varmed förstås den skatterättsliga frågans svårighetsgrad, sägs att enbart den omständigheten att den skattskyldige har en uppfattning som avviker från det allmännas inte är tillräcklig för att rekvisitet skall uppfyllas. - Kammarrätten finner att förutsättningar saknas för att bevilja föreningen ersättning för kostnader i målet. - Kammarrätten fastställer länsrättens beslut att inte pröva föreningens överklagande och avslår yrkandet om ersättning för kostnader i målet. - Föreningen överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle meddela prövningstillstånd med hänvisning till "synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger". Till stöd för sin talan anförde föreningen i huvudsak följande. Kammarrätten har genom domar den 7 november 1994 (mål nr 5633-1993, 5635-1993 och 5636-1993) avseende taxeringsåren 1989, 1991 och 1992 funnit att föreningens försäljningsverksamhet inte kunde anses ha bedrivits i förvärvssyfte och därför inte skulle beskattas i inkomstslaget rörelse. Eftersom de faktiska förhållandena var desamma för taxeringsåret 1990 som för de av kammarrätten prövade taxeringsåren hade föreningen för taxeringsåret 1990 blivit påförd en inkomst som inte var av skattepliktig natur och för vilken den inte heller var skattskyldig. - Regeringsrätten (1997-06-12, Sjöberg, Swartling, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Skäl att meddela prövningstillstånd föreligger inte. Kammarrättens avgörande, som avser frågorna om rätt till besvär i särskild ordning och kostnadsersättning, bör således stå fast. - På grund av de särskilda förhållandena i målet finns det emellertid synnerliga skäl att pröva föreningens inkomsttaxering 1990 på nytt. Resning bör därför beviljas. Den nya prövningen bör göras av länsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens beslut står därför fast. - Regeringsrätten beviljar resning avseende föreningens inkomsttaxering 1990 och överlämnar handlingarna till Länsrätten i Göteborgs och Bohus län för ny prövning av denna taxering. (fd I 1997-06-04, Johansson)